Jag bastar på torsdagskvällarna. Jakob gör upp eld och först är det min tur och sedan kommer Albin och Emil och bastar med Jakob. Det är en sån fin torsdagstradition, som en ceremoni för att välkomna helgen. Jag låg på den översta laven och hörde vindarna slita i bastun och kände värmen mot min hud och så började jag fundera. Fundera på allting jag gjort annorlunda för min hälsa de senaste åren. Ja, sedan tiden innan jag blev utmattad. Det finns ju självklara saker som att träna mer eller försöka reglera min arbetstid. Men också sånt jag inte riktigt tänkt på är annorlunda. Jag började för mitt inre spalta upp en lista men sedan kom jag på att det kanske kunde vara ett blogginlägg. Kanske kan något ge inspiration till någon annan.
Gemenskap och socialt liv
Jag lever ett mer socialt liv nu än 2014. Eller vi som familj gör det. Den kanske största förändringen är matlaget. Att vi ses en gång i veckan och äter ihop. Men inte bara middagarna utan de små sakerna har förändrats. Som att någon kommer förbi och lånar ens torktumlare, eller att jag tittar förbi på lunchen och småpratar en stund och hämtar en sak jag glömt. Att vi träffas på hundpromenaden eller utanför affären och surrar lite. Jag är mycket mer social än för åtta år sedan.
Jag är heller inte så ensam i mitt bloggande. Jag har två kollegor jag pratar med nästan varje dag. Erica och Charlotte. Med dem kan jag bolla sånt som känns både roligt och jobbigt och fira framsteg ihop.
Jag känner också en större gemenskap i byn. Vi har kommit in mer. Barnen har blivit större och vi har lärt känna många fler föräldrar, fröknar och grannar. Det finns alltid någon att slänga käft med en stund när man handlar, eller småprata med när man möts på idrottsplan och ska åka skidor. Jag känner tillhörighet på ett helt annat sätt. Jag har blivit mer öppen – att ha tre barn har tvingat mig och det har gjort mig gott.
Jag har blivit en person som initierar socialt umgänge. Vi hade inget stort umgänge när jag växte upp – vi umgicks mest med släkten. Och under de första åren efter att jag flyttade hemifrån saknade jag självförtroende. Att ordna en fest, att bjuda många på middag, att vara värdinna och tro att folk ska uppskatta att bli hembjudna till oss. Det har jag övat mycket på och idag ser jag till att förse mig när jag känner att jag behöver umgänge.
Jag har tätare kontakt med mina vänner. Jag och min bästis Elina kan nästan aldrig ses IRL och under pandemin blev det ännu värre. Men då började vi gå telefonpromenader ihop för första gången under vår tjugoåriga vänskap. Plötsligt får jag både motion och kompisumgånge i ett! Väldigt bra för mitt mående.
Arbete
Jag jobbar som sagt inte ensam så mycket längre utan tar in hjälp. Det innebär förstås också en avlastning i arbetet. Jag har ett bättre nätverk nu. Folk att be om råd av vare sig det gäller skattetekniska frågor, tekniskt haveri, strategisk planering eller annat viktigt. Det har minskat pressen på mig.
Jag har reglerat min arbetstid. Fortfarande mycket mindre än folk som har ”vanliga” jobb inbillar jag mig. Men fullt tillräckligt för att jag ska må bra. Jag har också hittat fler strukturer och fysiska system som hjälper min röriga tankspridda personlighet att hålla lite ordning på alltifrån mail till postfack och dokumenthantering.
Jag kollar inte mailen på helger och kvällar och har hemligt telefonummer så att det inte ringer folk om jobbgrejer när och hur som helst.
Jag har minskat ner på mängden olika saker jag gör. Ett tag var det ett självändamål att ha så många färger på paletten som möjligt. Nu tycker jag att det finns ett självändamål i att ha färre olika projekt och istället göra dem riktigt bra. Det är absolut en medveten strategi – men också en nödvändighet. Min hjärna klarar inte längre av att ha så många olika projekt igång samtidigt.
Hälsa
Precis innan utmattningen tränade jag väldigt mycket men allt var så hetsigt och kortsiktigt tänkt. Och efter utmattningen har jag haft svårt att alls kunna träna. Det var först 2020 som jag började få någon styrsel på hälsan. Tränar styrka regelbundet, försöka hitta rutiner som främjar vardagsmotion. Det gör mycket för kroppen men kanske ännu mer för min benägenhet för ångest och deppighet.
Jag funderar mycket på och utbildar mig kring hälsa . Läser böcker på temat, lyssnar på poddar. Försöker lära mig mer om både psykisk hälsa, träning och kost.
Jag har haft svårt för meditation och mindfullness tidigare. Egentligen mest för att jag tänkt att det varit flum som inte funkar för mig. Idag gör jag många saker som är ren mindfulness. Små rutiner som att spraya rosendoftande facemist på ansiktet och kudden innan jag somnar. Ta fler långa bad eller ta min torsdagsbastu i ensamhet. Jag har insett att man inte behöver göra sådana här rutiner i något slags saligt tillstånd. Det funkar alldeles utmärkt att genomföra även om man är sur, irriterad och rastlös. Ja det är ju då de gör som mest nytta.
Jag har blivit äldre. Ja, det är ju ingen ”bedrift” från min sida utan något som bara händer. Men jag tycker jag blivit en mer kompetent person med stigande ålder. Kompetent som i att förstå hur jag fungerar liksom. Hur jag ska vara mamma till tre barn. Hur jag ska få styrsel på middagar, skolväskor och sommarlov. Jag ser med mer klar blick på mina tillkortakommanden som människa och kan därför hjälpa mig själv att hamna rätt Det är väl det som är att mogna? Jag är väldigt tacksam över kompetensen och den ökade självinsikten som följer med att bli äldre.