Jag älskar hur matrummet känns just nu. Ombonat, varmt och hemtrevligt.
Så många vackra gamla textilier som skänker värme och mys och gör rummet tyst och garanterat slammrer-fritt. Handknutna loppade mattor, gamla handvävda draperier av lin. Bonader av ull, broderade dukar och spetsgardiner av bomull.
Jag plockar in kolossala mängder trädgårdsbuketter och pytsar ut precis överallt.
Och det som är för kort för att stå i vas får simma i vattenbad
Tallrikshyllor är något jag uppskattar väldigt eftersom jag då får njuta av fler vackra tallrikar än de jag råkar ställa på bordet just den dagen.
Jag kör med dubbla draperier också. Ett i köket
Och ett i matrummet från andra sidan. Eftersom jag lider med draperierna som annars bara ligger oanvända i linneskåpet. De behöver få komma ut och rastas.
Det bästa är att köket och matrummet hänger ihop så bra färgmässigt nu för tiden.
Så hela nedervåningen känns liksom lugn och harmonisk!
Det får bara inte bli som förra sommaren, intalar jag mig själv. Då tog träningen uppehåll och jag släppte alla tankar på kosten. Och på knappt två månader kastade jag bort en hel vår av träningsframsteg.Det får bara inte bli som förra sommaren.
Kroppen protesterar när jag tar träningsuppehåll. Jag märker det efter några veckor. Ont i fogarna, ont i höfterna, ont i knäna. Jag blir tung i kroppen och trött och håglös. Det gör i sin tur att jag rör mig ännu mindre och liksom fastnar i en dålig spiral. Man kan tycka att sommarens långa ledighet borde vara en fantastiskt förutsättning för träning – men det är tvärtom för mig. Bristen på rutiner, barn som hela tiden är hemma, min egen låga växel och lojhet gör det svårt att hitta till träningen.
En kväll när jag var extra irriterad och trött bestämde jag mig trots tusen ursäkter (det är för varmt, jag har sovit för dåligt, jag förtjänar faktiskt att få se på film i kväll, vad spelar det för roll om jag missar en träning när jag ändå missat så många?) för att ta mig samman. Jag cyklade ner till gymmet i byn. Satte på ett sommarprat utan musik och tränade från början till slut medan jag lyssnade. Det var tungt och det var motigt och det gjorde lite ont och kändes inte härligt. Men ju längre programmet led desto bättre mådde jag. Tillslut avrundade jag och rullade ner till badplatsen, slängde av mig träningskläderna och gjorde en bomb från bryggan. Sedan flöt jag runt på rygg och lät det kalla vattnet kyla mitt överhettade huvud och ge lindring till kroppen som kändes tung och trött. Efter badstunden cyklade jag hem i sommarklänning och gjorde kvällsfika och fick se på den där filmen jag längtat efter.
Små, små stunder – tjugo minuters joggingturer och tjugo minuters styrkepass med det som råkar finnas tillgängligt – det har jag fått till denna sommar. Inte alls i den omfattning jag planerat men inte alls så lite som förra sommaren. Och det intalar jag mig är den största segern – att inte känna att jag fastnar i gamla dåliga mönster utan lyckas göra små men verkliga förändringar.
Tänk att fylla år på sommarlovet, va! Så orättvist att fylla år när det finns färska jordgubbar, när all släkt är hemma i Västerbotten och hälsar på och man kan ha stora kalas utomhus. Folke har tur.
Vi “väckte” honom med sång på sängen. Den här gången kunde han i alla fall ligga kvar i sängen och vänta – tidigare år att han kommit ner i trappen och väst
-Kommer ni någon gång då? medan vi hållit på med förberedelserna
Någon var besviken över att han inte fick presenter till frukosten. Inte lätt att vara tre år och se andra fylla år.
Jag hade bakat scones och dukat fint.
Den som fyller år ska ju ha flaggan vid sin tallrik.
Bonusbild eftersom färgerna är femplus.
Vi dukade med det tjusiga porslinet och svidade om. Termometern visade 19 grader och regnet hängde i luften. Höll tummarna för att vi skulle kunna vara utomhus hela tiden – så jobbigt att trängas arton personer inomhus.
Snart trillade gästerna in en efter en.
Jag ställde fram stora fat med meloner och trädgårdens gubbar.
En annan sorts meloner.
Jag hade gjort en chokladbollstårta till barnet som varken gillar gräddtårta, glasstårta, marsipantårta eller maräng. Den här fick maxpoäng av den kräsne kritikern. Tips till dig som också har hopplösa födelsedagsbarn!
Hade dessutom bakat kokosflarn med arrakssmörkräm
Sega blåbärsrutor, citronstubbar och chokladkakor. Samt en vanlig gräddtårta till alla normalt funtade gäster.
Efter att ha tagit en smakbit av allt kändes det som man blivit sparkad av en häst i magen. Man vek sig dubbel och orkade ingenting mer på en bra stund.
Jag blir så lycklig av att duka fram allt fint porslin, göra små buketter, hänga upp ballonger och dekorera överallt.
Vimplar, ballongslingor och ljuslyktor skapar tak i trädgården och gör det mer ombonat.
Sommarkalasen för Folke är en tradition med anor (åttaåriga sådana, men ändå) och det är så trevligt att ses både min släkt och Jakobs.
Fina Felicia – Jakobs lillkusin som är mer som barnens storkusin.
Det blev korvkö utanför fönstret när korvarna langades ut.
Sedan fick man pimpa korven själv efter eget huvud.
För att alla kombinationer är bra utom de dåliga
Extremt nöjd med att jag slog till på min kaffekanna i Borås i våras – just för tillfällen som dessa när min Blå blom-servis kommer fram och behöver matchas.
Självklart måste man få blåsa ut ljusen och önska
Och självklart måste man göra det inomhus om de inte ska blåsa ut av sig själva.
Allt för att få önska.
Jag önskade mig fler färgglada kvinnor här i världen.
Och önskan slog in!
Och sedan igen och igen.
Ulf gillar att stå bredvid fikabordet och helt enkelt möla ansiktet fullt av det goda. Och vem gör inte det förresten?
En bänk full med paket
Så mycket att öppna så lite tid.
Bertil älskade i alla fall hatten och väskan (från försvaret) som jag hade loppat åt honom. Av kusinerna fick pojkarna varsin slangbella inköpt på kusinernas resa till Österrike.
När man får en bok kan det hända att man slutar öppna paket och istället börjar läsa.
Och att lillebror blir otålig och får låna ens presenter och provflyga ens plan under tiden.
Moster ställde upp och invigde tennisspelet.
Bertil hämtade fram drönare han fått av morfar på sin födelsedag i februari men ännu inte monterat och testat. Så fick morfar montera och testa den nu.
Så småningom utbröt fullskaligt vattenkrig över generationsgränserna. Även det en klassiker. Vi lekte tills någon blev ledsen (det finns inga segrare i krig) och då bytte vi lek.
Först lekte vi kurragömma
Sedan räven och sorkarna
Sedan puma – helt på egen hand.
När de vuxna gästerna åkt hem stannade kompisarna och kusinerna och lekte. Byggde de nya legosatserna, gjorde nya tatueringar…
och läste Guiness Rekordbok. Sedan härjade barnen i “forntidsbyn” nere på gården tills klockan var tjugo över tio på kvällen och vi tjatade in dem. Väldigt glada och absolut grinfärdiga av trötthet.
Och nu är åttaåringen storstilat firad precis som han är förtjänt av.
I veckans avsnitt av Wollin & Clara har Malin läst en bok om hur man blir en parisisk kvinna och så försöker vi lära oss hur man gör. Efter att vi spelat in veckans poddavsnitt gjorde jag i alla fall någonting radikalt annorlunda i mitt liv. På bilden finns en ledtråd.
Det är så roligt att så många hittat till podden och att så många tycker att den är så KUL. Kul är ju själva meningen med alltihop. Kul och matnyttig information. Det är därför avsnittet heter som det gör.
För några dagar sedan kom syrrans familj till oss. Barnen gick som på nålar och frågade femtio gånger i rad
-När kommer dom när kommer dom när kommer dom?
Vi fördrev morgonens väntan med att plocka in jordgubbar. Och äntligen är vårt växthus monterat och klart och odlingslådorna på plats. Kommer bli så roligt nästa år då vi kan börja odla i god tid på våren och förodla ordentligt i växthus!
Jordgubbslandet bara ger och ger. Det här fick vi ihop på en halvtimme ungefär och då hade jag ändå plockat in massa jordgubbar bara några dagar tidigare.
Tillslut kom i alla fall hela gänget åkandes. Kramkalas!
Och lunch i det fria. Sallad från Albin som lyckades få igång sin odling i tid.
Och gnocci med salsicca. Enda min fantasi räcker till just nu.
Vi hade mycket att prata om efter att varit isär ända sedan nyår!
Och vi hade mycket att äta.
Någon stal till sig lite ensamtid med moster genom att krypa upp i hennes famn med sommarens favoritbok och låta henne kika över axeln när han läste.
Prunket prunkade
Och jag rafsade rätt på lite småkakor från frysen. Vill alltid ha ett lager hemma för alla oförutsedda och förutsedda besök.
Någon är besatt av min “gullis” – mitt lilla utstående födelsemärke på bröstet. Pillerill hela tiden.
–Jag vill gulla med gullisen, låter det och sedan sitter han och pillar.
Och fascinationen och glädjen är stor när han får se andra som också har utstående födelsemärken:
-Oj vad många gullisar han har!
Vi såg en ödla i trädet.
Och efter lunchen byggde barnen vidare på världen av kartong, cernitlera och papper som de byggt på hela sommaren. Och jag och Anna satte igång med ett eget pysselprojekt.
Nämligen att gå igenom hela min garderob.
Jag har länge känt att jag behöver en utomståendes hjälp att skaka liv i den, tänka nytt kring styling och hitta kombinationer som känns roliga. Har så mycket fint men går ofta med känslan av att jag inte har något att ha på mig.
Men nu provade jag igenom allt. Jag valde först och främst ut mina “problemkläder” – sånt som jag älskar men inte tycker att jag får till i riktigt bra outfits av. Sedan kombinerade Anna ihop dessa kläder i nya varianter och så fotade vi av dem på mig så att jag ska minnas hur jag kan bära dem. Nu har jag ett album i min telefon med 46 nya outfits att bläddra mellan nästa gång jag känner att jag saknar inspiration.
Är så tacksam att ha en syster som är stylist och dessutom den mest stilsäkra jag vet. Mycket tålamod har hon också med min tveksamma inställning till garderobens olika möjligheter.
Ulf tyckte att Anna och Clemens verkade trötta så han beordrade dem att gå och lägga sig i mamma och pappas säng så att han kunde läsa bok för dem. De gick villigt med på det upplägget och fick sedan lyssna på många bilderböcker med fria texttolkningar.
Barnen höll sig sysselsatta hela långa dagen – men på kvällen ville de absolut få visa oss den koja de byggt.
Några dagar tidigare hade Jakob nämligen gått med röjsåg i fårhagen och nu fanns massor av sly att bygga av – så barnen hade gjort en hel liten forntidsby. Med en stor lövkoja man kan sova i.
Ett vapenförråd, en toalett och en matlagningshörna. Folke hade slagit upp små stigar överallt så att det skulle vara lätt att gå.
De har varit så kreativa! Täljt spjut och skalat barken av sälg och använt den för att fläta starka rep.
Inget ger mig sådan djup tillfredsställelse som mamma – som när barnen försvinner in i någon lek och timmarna bara går och man inte alls hör av dem för att alla är sams, leker, har roligt och skapar tillsammans. Minns ju precis den känslan från när jag var barn!
Men tillslut kunde barnen slita sig från leken och följa med oss och ta ett bad. Fast först visade vi dem svalboet vid garaget.
Ovanpå en lampa som Jakob skruvat upp har svalorna byggt ett litet bo. Står man på marken ser man de små fågelnäbbarna sticka upp och hör förtvivlat pipande.
Fåglar är alltid välkomna i trädgården – de håller ju nere beståndet av mygg och andra otäcka insekter.
Även om det kändes lite motigt när solen försvunnit bakom molnen, så bestämde vi oss för kvällsbad.
För som man lyckligt konstaterar när man väl tvingat sig ner i vattnet
-Man ångrar aldrig ett bad!
Och det må va en klyscha men den är ju hundra procent sann.
Barnen fick demonstrera sina nya simkunskaper och styla med hur länge de vågade vara i plurret.
Själv började jag snabbt frysa och kröp in i samma klänning och samma kofta som jag burit hela den här sommaren och förra.
När vi kom hem blev det varm choklad och mackor att doppa.
Till och med tända ljus. Det har det ju inte direkt funnits behov av de senaste veckorna – men det var riktigt mysigt!
Ulf som sovit i soffan i flera timmar vaknade till, krävde yrvaket att få fika och sedan ville han somna om igen.
Sedan barnen äntligen stökat sig i säng och flamsat och tramsat och behövt påminnas om tandborstning, toalettbesök och gosedjur åtminstone ett tjog gånger – ja då blev det äntligen lugn i huset. Då satte jag igång med att blåsa ballonger, stryka dukar och montera gräddtårtor till Folkes åttaårskalas som skulle vara dagen därpå.
Somnade ovaggad den kvällen. Som så många kvällar förut.
–Mamma, poggorn! Lillebrorsan Ulf och kompisen Ylva-Karin har blivit utsända till köket för att förhandla till sig popcorn. I vardagsrumssoffan håller brorsorna med kompisar andan. De vet att om jag säger ja till poppad majs blir det också ja till film. Och jag säger JA!
Att samlas och se på film ihop är ju något av det mysigaste man kan ägna sig åt som familj. Tyvärr kan det ju vara lite svårt att samsas om vad man ska se – och kanske går familjens favoriter på olika streamingtjänster dessutom. Och vill någon annan i familjen streama en egen film så äts surfen snabbt upp. Men i sommar har Telia ett perfekt erbjudande som löser det problemet.
Telia har nämligen en kampanj på sina bästa abonnemang, det vill säga de med obegränsad surf. Alla som har eller skaffar ett sånt abonnemang får också tillgång till streamingtjänsterna: Netflix, HBO Max eller C More – man får välja vilken streamingfavorit som passar bäst! (Och om du redan har de här streamingtjänsterna kan du enkelt flytta över dem till Telia och få ett bättre pris). Perfekt om man är ute i stugan och vill kunna kika på sin favoritserie någon regnig kväll utan att få slut på all surf.
När Bertil får bestämma blir det filmer om djur. I början av sommaren kollade vi på Netflix dokumentärerserier om pälsiga varelser. Först Wild babiesoch nu senast Fantastiska nationalparker. – Kolla kinderna! En färgstark apa med gigantiska kindvalkar lockar in oss i serien och ett par timmar senare har vi plötsligt lärt oss massor om djuren i chilenska Patagonien (mitt drömresemål för övrigt).
Plötsligt blir det drama så att barnen spärrar upp ögonen. En vuxen puma jagar ett klövdjur över steppen. Det är brutalt och pågår i en evighet. – Men spring dåååå! ropar storbarnen i soffan så högt att bytesdjuret faktiskt lyckas slita sig lös. Nästa scen i filmen visar tre hungriga små pumaungar och då blir det alldeles tyst i soffan. Efteråt pratar vi länge om naturens lag. – Jag tycker katter är så dumma, säger Ulf. – Nä, dom måste äta andra djur när dom är hungriga. Annars dör ju deras ungar, säger storerbror förnumstigt.
Eftersom vi nu har Telias familjeabonnemang kan vi surfa och titta på film i Sveriges bästa nät (enligt undersökningsföretaget Umlaut 2021). Jag ser fram emot att ha ett lite större utbud att välja mellan än att bara ettan, tvåan och fyran som är de kanaler vi har i vår sommastuga.
Sånt vi tänkt titta på under sommarlovet:
Någonting som handlar om ninjor (Folkes önskan)
Naturens färger, Netflix med David Attenborough, om hur djur använder färger för att överleva (Bertils önskan)
Annie, Netflix (på allmän begäran)
Hobbit, Netflix (vi såg alla filmer i julas men barnen vill se om allting nu igen. Inte mig emot)
Sedan lobbar jag hårt för serien om Anne på Grönkulla, Netflix. Det går så där just nu, så håll tummarna för mig!
Nu är jag nyfiken på hur ni andra föräldrar gör – vad tittar ni på tillsammans med era barn? Kan ni tipsa om några bra serier eller filmer vi borde utforska?
Telias kampanj för abonnemang med obegränsad surf pågår för övrigt hela sommaren. För 499 kronor i månaden får du alltså fri surf och tillgång till olika streamingtjänster. Du kan lägga till extra användare för 199 kronor i månaden och den får då också obegränsad surf.
Det har varit skralt med loppisturer den här sommaren. Men när jag hälsar på syrran i Borås brukar det bli bättring på den punkten så jag sätter mitt hopp till augusti. Några små fynd har jag dock hunnit med att göra.
Hirams kokbok. Hiram är ju en legend i matlagningssverige så när jag sprang på en av hennes receptsamlingar kunde jag inte avstå ett köp. Köpte även en broderad duk (har redan för många men inte en enda med röd virkad bård så jag ursäktade mig med det) samt en ny paradhandduk med röd frans och ett ljusbrunt tunt bomullsdraperi med försiktigt broderi. Det ska få hänga vid någon dörröppning här hemma. Anas till vänster i bild.
På ballongloppisen i grannbyn hittade jag för 20 kronor en riktigt gammal ampel att hänga en blomma i, en ny mattpiska (den förra piskade jag sönder i vintras) för 20 kronor, en liten spegel med drickamålad ram (ska hänga på verandan) för 20 kronor, samt en flätad korg jag ska ha till smått och gott i köket. Ttor den kostade en 20 den med. Samt en röd ripsmatta för typ fyrtio kronor om jag inte minns fel.
Hittade också en terrakottakruka. Köper alltid gamla sådana när jag kommer över dem. De är ju finast och pelargonerna trivs bra i dem! Samt en rejäl bunke för bak och kaksmet. Har flera gamla som nu är så kantstötta och spruckna att de ska förpassas till krukor istället.
En stor grönrutig duk i linne fick jag för trettio kronor om jag inte missminner mig.
Och små skålar till fil och flingor, såser och andra tillbehör kan man inte få för många av. Den här kostade blott en femma.
Hittade också en rejäl fiskarhatt med stort brätte som jag bara visste att Bertil skulle älska. Samt en axelremsväska där han kan ha täljkniv, slangbella, kåsa, tändstål och annat praktiskt till sommarens alla skogsturer. Och mycket riktigt blev han överlycklig för dessa saker!
Slutligen loppade jag en söt gammal skjorta till Smulf.
Hejhej här kommer en binge bilder från de senaste dagarna – dagar som varit fullpackade av häng med släkt och vänner!
Äntligen har Annas familj kommit upp för sommaren. Känns inte som någon riktig sommar innan vi fått ses. Och som jag saknat mina systerdöttrar! Vi möttes upp på farsans baksida för att fira hans 75-årsdag. Solen stekte och pappa hade lagat god mat.
Och småtjejerna hade bakat en sockerkaka med en otrolig glasyr. Minns att mamma brukade göra den här och den är ju verkligen toppen. Ska be pappa skicka receptet så att jag kan dela med mig.
Vi åt grillat, gick med barnen till våra gamla favoritlekplatser på kvarteret och strosade runt och kollade på husen och försökte se vad som förändrats i alla trädgårdar sedan vi var små. På kvällen spelade vi kubb. Mammor och barn mot papporna. Som utklassade oss. Usch.
Hem kom jag sent och stannade uppe ännu senare för att titta klart på en serie jag bara inte kunde sluta titta på. Men nu har jag sett färdigt den och känner mig helt tom inuti. Snyft.
Men så här vacker var natten klockan 02.30. Man får se mycket fint om man är uppe och ugglar.
En dag var det byaloppis i grannbyn så jag drog dit för lite egentid. Hade på mig den här klänningen som jag hade så mycket förra sommaren. Färgen är underbar.
Och snittet. Man blir en redig tuttfia.
För övrigt konstaterade min syster (när jag kånkade runt på barnen och bar tungt) att jag fått många nya ryggmuskler det senaste året. Trevlig och fullkomligt fascinerande information. Man ser ju aldrig sin rygg bakifrån – och särskilt inte när man kånkar tungt. Hade ingen aning om att den ändrat utseende.
Det är så vackert i Västerbotten att varje ursäkt till att göra en utflykt är välkommen.
Jag älskar när det vankas ballongloppis i byarna häromkring. Alla som vill sälja hänger ut en klase ballonger vid sin gård så att man vet var man ska stanna. Fullt med folk och många finbilar i farten!
För några år sedan hade vi födelsedagskalas hemma hos oss med ballonger fulla trädgården. Jag hade tyvärr glömt bort att det samtidigt vankades ballongloppis i vår by. Följden blev många förvirrade besökare i vår trädgård den dagen.
Jag stannade till på varenda gård med ballonger och gjorde faktiskt flera fina fynd! Men de får jag visa i ett senare inlägg.
Jag stannade också till på tantmuséet i byn.
Raraste lilla stugan.
Med inredning och prylar som tvingade mig att kämpa emot kleptomani.
Gamla grejer är ju fina grejer
Underklänning på tork och ett klarskinn ovanför vedspisen. Klarskinn gjorde man förr av torkat skinn från tex gädda och abborre. Man lät klarskinnet koka med i kaffepannan eftersom det gjorde att sumpen sjönk till pannans botten och kaffet blev klart och gott. Bra på den tiden man fick koka kaffe på sump!
Skönt att inte behöver lägga fiskskinn i kaffet nu för tiden.
Skönt att inte behöva koka kaffe på sump.
Skönt att inte diska kaffepannan vid en så här låg diskbänk.
Oskönt att dagens taklampor inte ser ut på det här viset.
Tack för titten – dags att dra hemåt igen!
Men först stannade jag till i hagen och smekte hästmular.
En kväll bjöd Albin hem mig och Jakob på middag. Ylva-Karin kom springande med ett paket till Ulf.
En dinosaurie! Ulf blev jätteglad och det kramades och utbyttes ömhetsbetygelser och sämjan räckte säkert en hel kvart innan handgemäng utbröt.
Minns inte att Bertil och Ada bråkade så här när de var tre år. Men kanske har jag förträngt alltihop?
Barnen länsade trädgården på sockerärter
Och Albin grillade fläskfilé på låg temperatur länge, länge och det var SÅ gott. Till det färskpotatis och den här broccolisalladen jag aldrig tröttnar på.
Folke har plötsligt blivit en riktig storkille som skär upp kött till småbarnen i alldeles lagom stora bitar. Precis som en riktigt redig storebror ska göra! Idag fyller han förresten åtta år och det klär honom bra.
Essa vår veka prinsessa – hon försöker ständigt bli vän med kattungen Stubbe. Men han bara jagar iväg henne så att hon får krypa in och gömma sig under matbordet, stackarn. Det är en rörande och ganska patetisk syn.
Efter maten flyttade vi in och drack kaffe och jag var tvungen att föreviga underbara Klas. En rörande och o-patetisk syn.
Och medan vi vuxna satt och surrade tog Ada och Bertil roddbåten och försvann ut på sjön.
Den låg kav stilla och barnen blev borta en bra stund. Roddturen avslutades med ett rejält plurr från bryggan och med det får man väl säga att sommarlovsidyllen är komplett. Ingen sommar om inte någon ramlar i när de försöker angöra en brygga.
Och med dessa avslutande rader ska jag nu stänga datorn (klockan är ju snart två på natten) och försöka få mig några timmars sömn. För snart ska vi stiga upp och uppvakta födelsedagsbarnet. Sedan väntar släktkalas!
Vilken evig tur att storpojkarna kommer hem igen imorgon. Hur trött jag än kan bli på stojet, det ständigt pågående stöket och att behöva finnas till hands för så många – så saknar allting lyster och glans när de inte är hemma. Jag tröstar mig med Ulf förstås, men ett barn räcker inte långt när man är van att ha tre. Det är så tyst i trädgården, det hörs inga snabba steg i trappen, ingen ljudbok sent från pojkarnas rum (ja de har återgått till att sova skavfötters och lyssnar varje kväll). Det hörs heller inga höggljudda skämt eller upprörda bråk och ingen nynnar nonstop och trummar på allt vid middagsbordet.
Tur att de kommer hem och fyller gården med sitt buller.
När det bara är Ulf hemma så hänger han mig i kjolarna och pratar så klokt och roligt och använder ord jag inte vet var han lärt sig
-Är du medveten om att jag vill gå och lägga mig mamma?
-Är du galen i huvudet mamma?
-Jag är orolig att träffa kusinerna. Lykke är nog besviken, säger han och ler stort.
Jag tror varken att han vet vad orolig eller besviken betyder – men han säger det med sådan övertygelse att han lurar både mig och sig själv. Men det är inte bara fina, svåra ord som kommer ur munnen på honom
-What the fuck, säger han ibland tankfullt för sig själv och jag måste gömma ansiktet i handen för att inte bryta ihop av skratt. Ett uttryck han snappat upp hos storebrorsan som i sin tur sett det hos någon youtuber. Ingen av dem vet vad det betyder. Ibland säger han -What the fisk istället. Eller -What the hello.
Jag uppmuntrar variationerna på temat.
Jakob har gjort en grind i fårhagen så att Ulf kan krypa in där på egen hand.
En dag var han försvunnen men jag hittade honom längst ner i fårhagen där han småpratade med Lille Pärsson.
Dessa underbara får. Har aldrig varit med om några finare. De kommer galloperande mot en när man går in i hagen och har inget emot en treårings kramar.
Vi har röjt massa sly för att ge dem mer bete, men snart behöver vi utöka hagen.
Till lunch varje dag får Ulf en ljummen varmkorv som han äter utan bröd och bara doppar i lite ketchup. Det är så skönt att inte behöva tänka längre än så. Och till mig själv gör jag en stor sallad med allt gott jag hittar i trädgården. Försöker hålla fast vid mina goda matvanorna från den här våren. Även om semesterns alla lockelser gör det svårare.
Ulf gillar att få vara med och göra saker på riktigt. Som att baka till Folkes kalas.
Födelsedagsbarnet som är den mest kräsna i familjen har beställt en tårta utan grädde, utan maräng, utan marsipan men med choklad. Dock fick det inte vara en chokladtårta. Och ingen glasstårta. Så nu gjorde jag en chokladbollstårta. Håller tummarna för att det ska falla matkritikern på läppen.
Till alla andra gäster blir det en vanlig gräddtårta, samt dessa kokosflarn med punschfyllning
Och både citronstubbar och chokladkakor. Kanske bakar jag också en seg vinbärskaka imorgon.
Otaliga är klädbytena varje dag. Från klänning, till shorts, till piratdräkt, till nakenfis med slängkappa – och skelettdräkt med lösnaglar.
Till min oerhörda glädje får jag också testa dem och sedan provklösas.
-Bättre kan en människa nog inte ha det, tänker jag när jag stannar upp och känner efter.
Sommartid kan jag sakna den blå tapeten vi tapetserade bort i höstas. Det är ju just på sommaren som den är som vackrast! Men nu tog jag in lite blå toner i vardagsrummet istället.
Sofföverkastet från Norrgavel är helt håligt och utslitet och behöver bytas snarast möjligt. Ska beställa ett nytt men behöver då samtidigt bestämma mig för vad jag ska klä om den blå fåtöljen med – för den behöver lagas och kläs om den med och jag vill ju gärna att möblerna ska harmoniera.
Men det är ett för stort och jobbigt beslut för min hjärna att ta just nu. Så jag la istället den här loppade rutiga sängkappan ovanpå soffan och döljer den spruckna fåtöljen med ett fårskinn.
Hängde upp ett otroligt vackert handvävt linnedraperi min syster köpt till mig i Borås. Manglat så att det riktigt glänser.
Luktärter i vas och små porslinsfåglar från Pakistan.
Nu har jag fått in den där lätta, blå känslan här hemma som jag känt så stor längtan efter!
Är även svårt förtjust i min brokiga tavelvägg som är lite på sniskan mest hela tiden.
I tisdags tog min pappa hand om Ulf så att jag kunde få lite egen tid att uträtta ärenden och hinna med några saker jag längtat efter att göra. Folke fyller ju åtta år på måndag så jag behövde köpa presenter – men sedan hann jag även med en rejäl antik- och loppistur!
Hade på mig den här secondhandfyndade leopardmönstrade klänningen. Köpt eftersom jag tänkt att jag behöver mer djurmönstrade kläder i mitt liv! Till den ett par grova gamla boots och ett begagnat tunt svart skinnskärp i midjan.
Det var så ljuvligt att få gå i lugn och ro i affärer, äta en lunch i ensamhet, köra bil långt och lyssna på dånande musik som jag själv valt ut.
Riktigt påfyllande. Både för mig – och för Ulf som fick ensamtid med morfar och obegränsad mängd lekplatstid utan konkurrerande syskon på plats.
Jag funderar mycket på hur det påverkar en parrelation att man träffas medan man är väldigt ung – kontra att man blir ihop när man är fullvuxen. Med risk för att generalisera grovt kan tycka att många par som blir ihop i vuxen ålder är så artiga, service minded och lite extra fina gentemot varandra? Medan vi som blev ihop medan vi fortfarande var väldigt unga – i mitt och Jakobs fall till och med som tonåringar – är mer som syskon i relationen. Inte så artiga med andra ord.
En annan skillnad är att många som träffas när de är vuxna verkar ha en sådan stolthet gentemot sin partner. En väninna som träffade sin man senare i livet klantar sig rejäl på jobbet och säger “det här pinsamma ska jag då fasen inte berätta för X” medan min första instinkt när jag gjort bort mig är att berätta för Jakob så fort som möjligt. Jag har liksom ingen stolthet kvar och tycker inte att jag har något att dölja.
Om sådana skillnader – verkliga och inbillade — pratar vi i dagens avsnitt av Wollin & Clara
Det har varit så hektiska dagar ända sedan vi kom hem att jag helt enkelt inte hunnit eller orkat öppna datorn. Men idag kom orken och tiden så här följer ett gäng bilder på de sista dagarna vi spenderade hos Jakobs mormor.
Vi har morgonbadat, dagbadat och kvällsbadat
Allt från treåringar till åttiofyraåringar har hoppat från bryggan
Utsikten från gården är otrolig.
Vet inte hur många gånger jag fotat precis denna utsikt men man tröttnar ju aldrig.
Den osläckliga törsten efter någon som svettats ända ner mellan tårna.
Det finns en enorm veranda på gammors hus och där kan man sitta och spela Dixit till frukost.
En sak jag tycker om är att Jakobs släkt spelar spel mest hela tiden. Hemma hos oss spelades det nästan aldrig några spel – till min stora förtrytelse!
Nu får jag spela med Jakobs släkt och Jakob som inte gillar att spela får låta bli att spela med min. Alla nöjda.
Nästan.
Jag tog mina dagliga morgonpromenader och springturer och passade på att fota allt fint
En av två tolvknutade kyrkor i hela världen finns här.
Det är fint att vara många som kan umgås med barnen – för då kan jag ha lite egentid med ett och ett. Bertil har hängt med mig ut
Vi pratar så bra när inga småttingar avbryter.
Drömska namn. Som ur en sagobok.
Här har vi traskat och sprungit om vartannat jag och Berra
Och avslutat med nakendopp i sjön.
Jakobs storasyster har fyllt år. Så vi kom och sjöng för henne i sovstugan och Ulf öppnade alla hennes paket. För var ska sleven vara om inte i grytan?
Tårta till lunch. Jag har inga klagomål på det arrangemanget.
Både gräddtårta och glasstårta!
Det finns så många fina orörda hus här – med originalfönster kvar och vackra tegeltak.
Så mycket rart att vila ögonen på.
Varje dag (även när det regnat) har vi traskat ner till sjön för att bli ännu mer blöta.
Hälsat på korna på vägen.
Ju kortare ben desto större försprång verkar de små på något konstigt sätt ändå få.
Rallarrosen blommar för fullt.
Och farmor har långbadat med badskeptisk pojke som tillslut ändå vågat sig på att ligga i sjön.
Det har även trängts en hel del i hängmattan
Och det kan man ju förstå, med den här hänförande utsikten.
Vi fick en riktigt fin vecka hos Jakobs mormor och jag är så glad att vi hann träffa nästan hela släkten på en och samma gång. Nu laddar vi om för Folkes kalas som blir ännu ett tillfälle att trängas, äta tårta och leka lekar med släkten!
Nu har jag den där mitt-i-sommaren-bluesen jag ofta får. Särskilt om vädret är kallt och jävligt. Det blåser fruktansvärt utanför fönstret som dessutom är randigt av regn. Storbarnen har rest bort med farmor, Jakob ska jobba några veckor nu innan han får ledigt igen och jag och Ulf ska skrota på hemma i lugn och ro. Allra helst skulle jag vilja göra eld i vedspisen och mota bort den kalla råa känslan som kryper innanför alla kläder.
I mitten av juli slår den där känslan av deppighet ofta till. Jag drabbas av plötslig panik för att sommaren snart är slut (det är den ju inte på några villkor så GUD NÅDE DEN som börjar prata höstmode nu eller pirriga jobbplaner – skottpeng på sånt) men plötsligt känns det som att allt gått för fort och att sommaren bara rinner mellan fingrarna på mig.
Det brukar hålla i sig några dagar sedan lugnar jag ner mig, kommer till sans och blir glad för hur mycket jag har kvar av den här stora smarriga jordgubbstårtan som sommaren faktiskt är. Men just idag är jag trött, frusen, irriterad och ledsen för att tiden går så fort och att jag inte kan bromsa den och att sommaren samtidigt envisas med att vara så regnig, kall och ogästvänligt blåsig.
Idag åker vi hem igen efter sex dagar hos Jakobs mormor och dessförinnan fem dagar i sommarhuset. Vi ska fira min farsas födelsedag, tvätta och packa om väskorna till storbarnen som ska iväg på nya äventyr och så ska jag gå på en mycket efterlängtad konsert med min kompis Elina.
Jag har rotat fram mina gamla Lindexshorts ur gömmorna för tillfället men tror det får bli mer jeans och tjocktröja på konserten eftersom det vankas regn och några ynka plusgrader.
Shorts med vidd där nere är för övrigt bäst. Det är så hemskt med short som sitter åt och kopplar strypgrepp om låret så fort man hukar sig. Detta är alltså två år gamla short från Lindex, tröjan är ny från Arket och sandaletterna med kilklack och knyt är köpt begagnade.
Och som alltid när det är dags att åka hem får jag akut hemlängtan – hur trevligt jag än har haft det! Ser fram emot en vecka hemma med Ulf nu medan Jakob jobbar. Jag ska städa lite bland barnens pyssel, möblera om vardagsrummet och kanske skylta om i köket när jag ändå håller på. Plocka in jordgubbar, koka saft och hinna med åtminstone två träningspass. Sånt som jag tycker är vilsamt och roligt att göra när jag är ledig.
Något som saknas i många hem är mysiga, sköna vrår att krypa upp i. Särskilt i moderna hus är det så snålt tilltaget med yta att man inte rymmer annat än matbord i köket. Där finns inte minsta lilla smatt eller vrå att placera en skön fåtölj eller en kökssoffa på.
Och det är verkligen något jag uppskattar med vårt gamla hus – alla de där små extra ytorna. Jag måste säga att jag har haft vett att utnyttja dem också för här finns sköna, mysiga möbler överallt.
Förutom att man kan sitta vid vår köksö (väldigt trevligt förvisso – men kanske inte direkt mysigt) kan man också slå sig ner i korgstolen bredvid vedspisen. Där brukar jag sitta i väntan på att pastavattnet ska koka. Eller så får jag sällskap av något barn som precis kommit från skolan och vill prata medan jag lagar middag.
På vintern när vedspisen är varm är det extra trevligt. Då sitter man gärna här och läser tidningen om mornarna. Allra helst med den lilla fotpallen till och en filt över benen.
I rummet bredvid köket finns matrummet där vi har vårt stora bord. Förutom köksstolarna finns där en fristående kökssoffa. När soffan är fristående är den som mest användbar eftersom det kan vara lite opraktiskt och svårt att komma åt den om köksbordet står kloss mot. Det blir i alla fall inte att man slår sig ner lika spontant.
I matrummet finns också utrymme för två fåtöljer där man kan luta sig tillbaka, ta en kopp kaffe efter maten och ha ett barn – eller tre – uppkrupna i famnen. Jag sitter faktiskt oftare i dessa fåtöljer än de vi har i vardagsrummet.
I vardagsrummet finns ju den skönaste soffan att vräka sig i – och ännu flera fåtöljer att välja på. Men soffan är i regel redan ockuperad av barnen och även om jag ryms med dem så är risken stor att jag får tusen frågor, uppdrag och önskemål om jag sitter där. Och det är inte alltid det jag önskar när jag söker en stunds lugn och ro.
Att vi har många olika “hängytor” i vår bostad gör det lättare att vara fler personer hemma men ändå kunna hitta en egen liten vrå. Småbrorsorna kan se på film i vardagsrummet medan jag och storebror ligger skavfötters på köksoffan och småpratar och Jakob dricker kaffe i korgstolen i köket.
Sköna möbler i alla rum är i allra högsta grad en fråga om utrymme. Finns inte ytorna så är det svårt att förändra särskilt mycket. Men även i ett mindre kök kan man ibland trolla.
Min syster har till exempel ett ganska litet kök där de bara lagar mat. Matbordet är i rummet bredvid. Men i köket har de byggt en platsbyggd soffa av några IKEA-skåp med förvaring under. Och på den lilla soffan med mjuka kuddar brukar jag vända upp suddarna och vila när syrran lagar middag. Extremt hemtrevligt!
Malin är anemisk och orkeslös och jag bidrar till ohälsan genom att läsa högt ur en (vidrig) skönhetsbok från fyrtiotalet. Är kvinnors bestyr verkligen smartare idag, har något förändrats? Malin berättar pedagogiskt om LPG och det kraftigt rabatterade alternativet. Jag tipsar om soppa på ben och sen spårar det ur i vanlig ordning.
Här lyssnar du på veckans avsnitt av Wollin & Clara
Den här byxdressen köpte jag på Anthropologie i New York 2017 och jag fick så himla mycket komplimanger när jag bar den. Vi hade ju ett sjukt starkt outfit-game under resan. Flera av Annas outfits är några av mina mest pinnade bilder någonsin tror jag.
Men jag kan inte säga att den här dressen har blivit överdrivet använd sedan dess. Jag fryser i den på vinterhalvåret och på sommarhalvåret har jag ju oftast klänningar. Men i sommar när det varit så varmt har den åkt fram och blivit använd. Särskilt som jag nu förutom att öva mig på att visa glipet i midjan också övar mig på ärmlöst. Tyget är tunt och silkigt med ett otroligt fall! Älskar den.
Örhängena med stora P på köpte jag på en resa jag gjorde i trean på gymnasiet med några tjejkompisar. Vi åkte till Teneriffa och där inhandlade jag massor av billiga (och enorma örhängen) i en liten affär och jag har kvar de flesta än idag.
Slutligen är jag SÅ GLAD över att jag via Sellpy hittat exakt likadana beiga ballerinaskor som de jag köpte från Zara förra säsongen. Det paret nötte jag ut alldeles och har letat efter några liknande utan resultat. Det fina med dem är att de inte är så urringade vid tårna och dessutom har en fullkomligt osynlig sula. Så lycklig att jag fick tag i dem igen och dessutom på en begagnatsajt. Ska vårda detta par noggrannare så att de förhoppningsvis räcker fler säsonger!
Jag tänker ofta på hur tacksamt det är att som kvinna och mamma råka vara genuint intresserad av sånt som kvinnor och mammor förväntas vara intresserade av. Det är ju jag på en rad områden och det gör att jag får oförtjänt mycket beröm. Ibland även med ett lite plågat tonfall över att jag är såååå duktig som ordnar med fika och festligheter och sånt…hur ooorkar du?
Då vill jag bara hojta STOPP och påpeka att jag inte alls är vidare “duktig”. Jag råkar bara gillar att dekorera och göra vackert runtomkring mig och mitt kärleksspråk är dessutom tjänster. Därför vill jag alltid bjuda människor jag älskar på mat och göra trevligt för dem. Ordna kalas och fixa fina skolavslutningar och baka tårta och sånt. Att jag gör det så pass noga och hängivet är ju för att jag tycker att det är kul och tillfredsställande. Jag fattar ju att det för tex mina barns räkning skulle räcka om jag gjorde typ 40 procent av det jag gör nu. De resterande 60 procenten gör jag för mitt eget höga nöjes skull!
Men det är så lätt att framstå som en sån himla bra och duktig mamma när ens intressen råkar vara den typen som premieras när man är mamma!
Det finns dock gott om andra föräldragrejer som jag inte gör så bra men som kanske inte märks utåt. Ta en sådan där sak som att ta barnen på träningen, stå och sälja varmkorv på någon match eller ordna skjutsgrupper för laget. Jag tackar Gud för att inget av mina barn har visat något intresse för lagsport eftersom det skulle vara fruktansvärt för mig att behöva engagera mig på den fronten eller anpassa vårt familjeliv efter någon fotbollscup. Men jag inser också att de som är bäst på sånt är de föräldrar som samtidigt själva tycker att det är kul. De är inte ovanligt “duktiga” för att de gör det – de håller faktiskt också med sitt självförverkligande. Duktig är väl i sådana fall fotbollsmorsan som orkar baka en tårta och hänga upp ballonger fast kalas är det tråkigaste och jobbigaste hon vet?
Jag tycker att vi alldeles för ofta jämför våra svagaste sidor med andras starkaste sidor. Det är väl rimligare att (om något) jämföra sig med de som är ungefär lika intresserade och kunniga som en själv? Jag jämför tex inte hur kunnig och flitig jag är på att träna – med hur kunnig och flitig min man är. För då skulle jag ju jämt känna mig sämst. Han har tränat regelbundet sedan han gick i högstadiet och är dessutom utbildad fysioterapeut. Jag jämför istället med hur jag var för två år sedan (ointresserad, svag och otränad) och med det i åtanke är jag på en rätt fantastisk plats nu!
Genom att ha rimliga målsättningar och jämföra mig med rätt personer behöver jag inte känna mig som en dålig mamma när jag tar barnen till skridskorinken och fumligt snörar på dem skridskorna och med stor svårighet spänner hjälmarna rätt. Just då är jag faktiskt som allra duktigast – även om ingen annan någonsin berömmer mig för just den delen av mitt föräldraskap.
Dags för kvällsdoppet. Sjön ligger utan en krusning
Men det ska vi nog råda bot på. Till och med Jakobs 80+mormor gjorde bomben från bryggan.
Inte mer än arton grader i vattnet men fullt tillräckligt för att man ska kunna ligga i en stund och verkligen blöta upp sig.
Och andra.
Det är så vackert här hos Jakobs mormor. En underbar sjö med hård sandbotten och massa musslor.
Den här storbadarn blir säkrare på att simma för varje dag. Han siktar på ett simborgarmärke i höst men då måste vi nöta lite mer först. Håller tummarna för många varma sommarlovsveckor.
Jag la mina badkläder på bryggan och simmade runt naken som avslutning. Det går alltid att hitta möjligheten till ett nakenbad om man är lite diskret. Nakenbad är den renaste formen av njutning och det här var dagens andra i sitt slag.
Sedan på med kläderna, hem igen och koka varm choklad och göra rostmackor och spela spel med barnen.
