Älskar att vara hemma igen i mitt eget. Alla saker jag valt ut med kärlek och omsorg. Skattletat ihop till under tio års tid. Som vanligt när jag varit bortrest lite längre så känner jag behovet av att återerövra mitt hem. Få det att kännas precis som det kändes när jag drömde om och längtade hem till det. Bästa sättet för mig är att möblera om litegrann. Så igår när jag städade vred jag om några bord och soffor och fick på så vis en helt ny känsla hemma.
Älskar det virkade. Spetsgardinen och duken på skomakarlampan. Mina högväxta pelargoner och det hundrafemtio år gamla bordet. Ger en liten torparaktig känsla – som jag eftersträvar precis den här årstiden.
Här har jag suttit idag och intagit mitt kaffe i lugn och ro. Medan barnen rasat på övervåningen. Fem ungar plus en bebis i huset. Alla storbarn så glada att få ses efter veckor isär. Och det bästa? Att det är högsommar och massor kvar av lovet. Tre hela veckor innan skolstart för ungarna. Och jag är ledig ända tills dess. Vilken lycka!
Jag är glad över mitt auktionsfynd också. Ropade in den här jättelika karaffen i somras. Det är nog egentligen ena delen i ett gammalt tvättfat med kanna. Håller alltid utkik efter kannor och fat som saknar ena delen. De är billigare – just på grund av att de inte är kompletta. Kannorna blir pampiga vaser eller bålkaraffer och skålarna blir jättelika, generösa frukt- eller salladsfat.
I karaffen står flera kvistar av röda rosor. Älskar att ha så mycket rosor att jag kan klippa in grenar av dem – istället för att snåla och spara och bara våga klippa små enstaka blommor.-
Det enda som är nyinköpt i den här bilden är rivjärnet på bordets kortsida och kroklisten som den hänger på. I övrigt är allting loppat, begagnat eller gammalt fått. Precis som jag gillar det bäst!
Jag tycker att ledighetens faser är som att gå lager för lager ner i mig själv. Direkt när jag blir ledig kommer en liten energi-peak. Jag får inspiration igen, verksamhetslusta, massor av idéer. Tänker att jag nog inte alls behöver vara ledig egentligen. Drar igång projekt här hemma, för att sysselsätta mig med under sommaren. Jag har arbetsårets fart i ryggen och ser ledigheten som ett stort vitt ark att fylla med hur mycket som helst. Det är härligt! Och osunt. För jag lurar mig själv. Det där är inte sinnestillståndet hos någon som vilar och återhämtar sig.
Är semestern för kort stannar jag där. Kommit aldrig ner fler lager än så. Och är ledig utan egentlig återhämtning. Så den fasen måste jag vänta ut.
Sedan kommer tröttheten. När rastlösheten försvinner ur kroppen. Sommarens projekt går i stå. Jag varken hinner eller orkar någonting för att mitt tempo har blivit så lågt. Det här är en bra period – jag släpper taget. Och för varje dag skalas ytterligare ett lager av och jag kommer djupare ner i vilan. Typiskt för den där fasen är att jag också börjar hata mitt jobb. Känner mig övertygad om att jag aldrig kommer klara eller vilja arbeta igen. Jag ryser av tanken på jobbmail och att svara i telefon. All form av prestation känns skrämmande och svår. Och när jag känner så. Då vet jag att jag verkligen vilar. Det är en bra period för mig.
Men är semestern för kort stannar jag där. Kommit aldrig ner fler lager än så och är ledig utan egentlig återhämtning. Så också den fasen måste jag vänta ut.
Men så. Efter att ha frossat i ledighet, vila, och lojhet. Hatat tanken på mitt arbete och allting som hänger ihop med det. Känner jag en dag en smula rastlöshet. En liten mättnad på att packa badväskor, hänga sandiga handdukar på tork och skära meloner i bitar. En irritation över sommarvikarier i P1 och semestertunna dagstidningar. Jag ser en snygg kofta flimra förbi i instaflödet och känner lite glädjekolsyra i magen. Av tanken på något som ska hända under hösten. Vill ringa Erica och Annakarin och kanske råka nämna något om jobb.
Och då vet jag. Att nu är den på väg tillbaka. Energin och arbetslusten. Då har semestern på allvar haft sin verkan. Då har jag vandrat igenom alla stadier. Återuppbyggt mig själv. Är redo att ta mig an ett nytt arbetsår.
Men processen är skör och lättstörd. Tidskrävande och kan inte slarvas igenom. Hör någon av sig om något jobbrelaterat i juli – ja då vill jag slita mitt hår. Då rycks jag tillbaka. Det är som att bli väckt när jag precis ska somna. Samma sak om jag i juli öppnar en modetidning som skriver om höstmode. Eller råkar läsa om en influencers höstpepp. Det rubbar min balans. Jag ryser i hela kroppen. Jag störs i mitt skalande. I den mycket specifika process jag är på väg igenom.
Vissa år har jag aldrig lyckats arbeta mig ner så långt. Antingen för att jag varit för trött och uppstressad i början av sommaren – eller haft för kort semester. Somrarna innan jag blev utmattad var semestrar när den där sista underbara fasen aldrig kom. Ibland hoppade jag över fas nummer två (STORT MISSTAG). Ibland kom aldrig fas nummer tre (STORT VARNINGSTECKEN).
Så i vilken fas är jag i just nu? Jag är definitivt fortfarande kvar i fas två. Den overksamma, jobbhatande och fruktansvärt loja. Och gud nåde den som kommer och stör mig i förtid! Tack och lov har jag flera veckor kvar av sommarlov. Och alltså massor av tid på mig att låta den där sista, viktiga fasen få komma på naturlig väg.
Ursäkta min frånvaro här sista veckan. Men jag befinner mig på en plats med fullkomligt hopplös täckning. (Att ladda upp bilderna till det här inlägget har tagit nästan ett dygn). Och jag har fullt upp med att njuta av vårt sommarparadis. Mormors hus. Åkte hit med barnen och min systers familj. Mötte här upp min moster och kusin för en vecka av allting som är sommarlov och barndom för mig.
Här får jag vara mig själv helt och hållet. Och precis så osocial och ensamvargig som jag är. Underbart!
På vägen upp stannade vi först till i farmors hus, som nu tillhör min farbror. Han är där stora delar av sommaren.
Vrålfina köket med vrålfina barnen
Anna brassade fika
Jag matchade matrumstapeten
Och Bertil fyndade en hatt av en gammal lampa
Så åkte vi vidare. Norrut, uppåt. Högre berg och klarare luft.
Tills vi kom till mormors gård. Där gräsmattan förvandlats till en sommaräng.
Vi har gjort lite allt möjligt under tiden vi varit här. Framförallt har vi packat upp allt som blev över från mormors lägenhet när hon flyttade till äldreboende i Umeå. Inrett och sorterat iordning.
Blir så mysigt
Jag älskar att trolla med det som finns. Enkla medel. Sommarstugor ska vara enkla och jag tycker om att det får samsas lite allt möjligt brokigt som samlats under åren. Som påminner om åren som gått.
Anna gosade med Saga
Vi har haft otroligt varmt. Flera dagar med 30-33 grader ute. Jag har passat på att tvätta och torka i solen.
Och så har vi gått och badat. Mormor har sjötomt men för att bada går vi en liten promenad på tre minuter för att komma till en plats med bättre botten.
Älskar allt med det här. Fyra badglada barn som gör framsteg i vattnet, nu när det äntligen börjar vara så varmt att spinkisar kan simmaa. Senaste dagarna har det varit över 25 grader i vattnet.
Jag är så barnslig när jag badar. Leker med vattenleksaker, dyker med simglasögon och kollar på fiskar. Gör kullerbyttor och går på händer.
Efter badet har vi traskat hem igen.
Och så har Folke fyllt fem år. Hans stora kalas var ju inte på hans riktiga födelsedag. Den har vi istället firat här. Med monsterstora ballonger och gräddtårta.
Folke ville absolut att vi skulle sjunga för honom i sängen och komma med tårta. Lite av en utmaning eftersom han är den som vaknar först av alla jämt. Men han lovade att väcka oss på morgonen så vi kunde göra iordning allting. Sedan skulle han ligga och “sova” tills vi kom upp igen….
Vi stökade iordning allt där nere och tassade sedan upp i ett litet tåg. Bertil med Ulf i famnen.
Och här låg femåringen och sov räv.
Födelsedagsbarnet åt bara jordgubbarna på sin tårta. Lika bra att han BARA får gubbarna nästa gång.
Gulliga och förväntansfulla!
Vi har haft käpphästarna med oss och gjort hinderbanor. Den här käpphästen sydde mamma till oss när vi var små.
Anna och barnen drog fram och gjorde hinderbanor av skidor, vedklabbar, julbockar och trasmattor. En gammal pulka och ett vattenhinder av en stor badbalja. Sedan tävlade de. Jag och min moster låg dubbelvikta av skratt när Anna ställde upp med en särdeles otämjd käpphäst som stegrade sig vid varje hinder, rev och attackerade övriga deltagare.
Barnens pållar var lite mer samarbetsvilliga
Vi har gått och badat 3-4 gånger om dagen och mitt hår har aldrig ens hunnit torka. Ska klippa av mig allt i höst. Ni ska få se vad jag har i åtanke.
En väldigt viktig grej varje gång vi är här. Det är att grilla korv och fläsk på uteplatsen och äta ihop med klådda. Det gjorde vi alltid med mormor och morfar. Väldigt trevlig sysselsättning. Plus att grillat sidfläsk på pinne är svårslaget gott.
Och håller undan myggen.
Som det annars finns oroväckande gott om
Vi har åkt ut med båten också
Skönt när det fläktar
Och bra att Bertil får öva sig på att ro. Simma, ro och tälja är sånt som man gärna vill kunna när man är åtta år.
Vi har haft våffelkalas också
Och legat ute och läst den första illustrerade delen av Harry Potter.
Mysigt att läsa tillsammans i skuggan, varma sommardagar när man vill undvika solen
På kvällarna går vi och badar igen. Tar ett sista dopp för att kyla ner barnen innan läggdags
Orimligt vackert
Och överallt hänger doften av älgört
Ulf badar också så klart. Doppar allt utom huvudet. Han är väldigt fascinerad av att stå på botten och känna sanden mellan tårna
Der är det fler som är
Sedan tar vi käpphästarna och rider hem i solnedgången
Åh hjälp, jag tänker att jag ska hinna och orka blogga om kvällarna nu men istället stupar jag i säng. Helt matt efter att fullkomligt hängett mig åt allting somrigt man kan hänge sig åt.
Anna med familj är här och vi gör bara mysiga saker. Långfrukost.
Med nybakta frukostfrallor
Sömnlockiga barn
Och somriga buketter.
Vi hänger på gården och ligger på filtar och läser medan ungarna har vattenkrig och bygger sina egna världar.
När värmen blivit för mycket har vi packat ner barnen i cykellådan och fyllt på med handdukar och upplåsbara flytgrejer och matsäck. Och gått ner till byns barnvänligaste badplats. För några timmars svalka.
Vi har också spanat in odlingarna.
I Albin och Ulrikas ladugård ska det bli packrum för våra grönsakskassar. Måste bara rensas ut först…
Barnen gallrar morötter och proppar munnarna fulla.
Man fattar aldrig i juli hur vi ska kunna leverera grönsaker i mitten av augusti. Men det säger i regel bara PANG så finns alla grödor där.
Kusinerna har fått träffa och gosa med fåren och lammen som nu börjar växa på sig rejält.
Vi har precis flyttat dem till en ny hage. Nu går de nere vid sjön och har det gott.
Alla djur dras till Bertil. Han har en sådan lugn, varm energi. Vår lilla yogi som sätter sig och mediterar var han kommer åt, eller klättrar upp i ett träd och låter ooooooom, ooooooom, oooooom för sig själv i någon slags självlärd vedisk chantning.
Vi har plockat stora fång med älgört för att göra älgörtsdricka.
Vi fyllde hela vagnen. Det blev bra många flaskor…
Alla husets fönster och dörrar står på vid gavel och ungar springer in och ut och golven blir gräsigare och grusigare för varje minut. Precis som det ska vara på sommarlovet.
Ulf sitter mest ute i skuggan och kämpar med sin bitring och lyser upp när kusinerna kommer för att gulla en stund. Älskar den lysande lilla nästippen, som blir lite öm och röd efter allt kämpande i magläge med näsgnugg mot filten.
När jag ser gården med alla utemöbler kvar från kalaset tänker jag att det här ju skulle kunna vara ett väldigt mysigt trädgårdscafé. Eller hur?!
På mornarna har vi åkt till den lilla turkosblå tjärnen för ett dopp.
Som vanligt är jag i längst av alla och leker och plaskar och simmar runt.
-Mamma! Kom upp GENAST PÅ EN GÅNG! ropar barnen med sina strängaste röster. De vill hem och äta frukost.
Det blir frukost i solen för att värma upp oss efter badet. Inga dagar blir bättre än de som startar med ett morgondopp. Förslagsvis alltid INNAN frukosten.
En stor kanna apelsinjuice mixad med vattenmelon och djupfryst ananas. Det är nästan onödigt gott
Middagarna intas i det gröna. Lite stökigt blir det när sex barn ska samsas vid bordet.
Stökigt och pussigt.
Jag och Anna har samma läte när vi blir less på våra barn. Vi brölar av frustration. Som något slags nötkreatur. Nu har våra barn tagit efter oss så de brölar lika illa när de tappar tålamodet…
Den här åttaåriga naturromantikern satt en kväll i fönstret och ropade ut att sommaren är underbar, att vi bor i världens bästa by och har den mest fantastiska utsikten någon någonsin skådat. Positiva klubben antecknar. <3
Längst nere på gården finns en repstege som blir en slänggunga, en hängmatta och en stor kompisgunga. Där kan barnen roa sig länge.
Ända tills det blir läggdags och nattlinnet åker på. Och någon får för sig att det minsann är mysigare att sova uppflugen i ett träd än i sin sovsäck.
Annas familj är tältare av rang och spenderar hela somrarna utomhus. De har fått provsova i vårt nya tält! Själv föredrar jag sängen.
En kväll fick femåringen – med stort allvar och pirr i hela kroppen – följa med ut. Pyjamas på, sovsäck redo och gosehunden Fluff under armen. För en natt jämte kusinerna i tältet.
På småtimmarna kom han dock tassande tillbaka. Längtan efter trygga sängen blev honom övermäktig. Stora äventyr undanbedes framledes.
Albin och Ylva-Karin har varit förbi och hjälpt oss tänka smart med vårt nya byggprojekt. Ett nytt hus ska ta plats på gården under hösten. Ska berätta mer vid tillfälle. Var bara tvungen att ta kort på gulliga bebin som satt som en liten budda i sjalen.
Och när barnen somnat i tält och säng har vi dukat fram godsaker på verandan och druckit te och spelat spel till alldeles för sent.
Kinaschack och Dobbbel. Jag förlorade stort i båda. Skyller på grötig, långsam amningshjärna.
Och när natten gått över till morgon har vi njutit vyer som dessa.
Då förstår ni kanske varför jag stupar i säng om kvällarna? Det är rimligt och precis som det ska vara!
Nu har jag kommit hem från sommarlovsdagarna hos Jakobs mormor- – har faktiskt varit hemma sedan i söndags och stökat på i huset med ditt och datt. Anna och hennes familj har kommit hit och som vanligt är det sommarens höjdpunkt. Att kusinerna får leka och jag och Anna får surra oavbrutet i flera dagar. Och jag får visa allt här hemma! Som vi gjort om eller fått iordning. Och be om råd och input kring saker som ska bli. Ommöbleringar, renoveringar, trädgårdsbestyr. Anna är den bästa publiken för hon ser allt jag gjort sedan sist och är först med att berömma och heja på.
Igår hade vi i alla fall släktkalas för Folke som fyller fem. Femårsdagen är den första som liksom betyder något tycker jag. Minns väldigt väl när Bertil fyllde fem och gick från småbarn till ganska stor pojk över en natt.
Regnet hängde i luften men vi chansade på att kunna vara ute. Med sjutton gäster på släktkalas blir ljudnivån inne nästan outhärdlig.
Jag hade bakat hallongrottor, kolakakor, chokladkakor, hallonkakor, vetebullar och två tårtor.
Folke som älskar att baka och pyssla fick dekorera dem efter eget huvud.
Gammor fick agera gullig lekställning till Folke. Känner få 80-plussare som är piggare än Elsa!
Äntligen blommar de brandgula blommorna från farmors gård. Kommer ALDRIG ihåg namnet på dessa. Förstår inte varför. Hjälp?!
På Folkes kalas förra året berättade vi för våra familjer att det var ett syskon på väg. Vi tog den här bilden och jag sög in magen allt jag kunde för att det inte skulle synas. Men vi var tre på bilden redan då.
De enda som visste innan kalaset var Anna (som dagen innan frågat mig rätt ut om jag någon gång var sugen på en trea) Samt Bertil.
Min älskade systerdotter Juni <3
Och Bertil som matchade henne perfekt.
Obligatorisk posa-med-tårta-bild
Och superglatt födelsedagsbarn som håller för munnen för att hejda fnisset.
Pojkarna fick bland mycket annat en gemensam sparbössa i form av dödskalle som de också kan ha med i sina piratllekar. Mycket uppskattat
Ger ni också presenter till era födelsedagsbarns syskon? Det gör vi. Det gjorde nämligen alltid mamma och pappa när jag och Anna var små. Vi fick något litet. Kanske ett hårspänne, en burk med slajm eller något annat skoj. Det gjorde att vi ÄLSKADE varandras födelsedagar nästan lika mycket som våra egna. Det blev båda barnens fest och ingen missunnsamhet kom emellan.
Alla delar av kostcirkeln.
Exemplarisk tallriksmodell.
Exemplariska barn.
Det är lätt att duka fint när alla rabatter är fullproppade med snittblommor…
Efter fikande och paketöppnande lekte vi Räven och Sorkarna, Ett, två, tre ost och Kull. Stora som små var med och lekte och det är så himla kul tycker jag!
Bertil var snabb
Och provflög lillebrors nya drake.
Sedan var vi tvungna att pusta ut i gräset. Och konstaterade nöjda att det inte kommit så mycket som en regndroppe. Trots att det hängt i luften hela dagen. Vilken tur, va.
Sekunden efter att de sista gästerna åkt hem började det dock smattra mot taket. Tack gud för bra tajming.
Den här alkoholfria mojito-liknande drycken serverar jag gärna varma vår- och sommardagar! Jag använder mig av Schweppes färdiga mojitomix. Finns bland läsken i hyllan i affären. Och så mortlar jag en kruka färsk mynta, pressad limesaft, rivet limeskal och några droppar vit sirap. Stöter tills det blir en mosig, aromatisk blandning.
Lägger sen i karaff, tillsätter is och häller över mojitomixen strax innan servering. Hur gott som helst!
Jag älskar ju att arbeta i min trädgård. Gräva, plantera, vattna och pyssla om. Vad jag däremot INTE älskar är att klippa gräset. Det har varit vårt ständiga trätoämne här hemma. Vem som ska göra det – och varför det inte redan gjorts? Och det är faktiskt en stor anledning till att vi låtit mycket av gräsmattan bli grus eller blomsteräng. Jag vill liksom inte ta av min dyrbara trädgårdstid för att hålla efter gräsmattan.
Samtidigt är gräsmattan viktig. Eftersom den håller samman trädgårdens alla planteringar. Och är den givna platsen för att spela krocket, fotboll, öva på att hjula och gå på händer på. Eller bara ligga på rygg på och titta på de lätta sommarmolnen. Men ärligt talat har jag NOLL intresse av att lägga ner tiden som krävs på att få en fin gräsmatta. Det har också gjort att skicket på vår gräsmatta varit ganska dåligt. Fullt av tuvor och ogräs och bruna fläckar.
Ända sedan våra närmsta grannar skaffade robotgräsklippare har jag velat ha en jag också. Jag har liksom insett fördelarna. Deras klippare gör inget väsen av sig, smyger bara omkring i trädgården och håller fint. Diskret och väldigt icke-störande. Precis en sådan lösning har jag också velat ha! Dessutom är det bra för gräsets kvalitet att klippas ned lite och ofta. Tvärtemot hur vi brukat göra – sällan och mycket. Något som gjort gräsmattan ful och tufsig.
Så när motorn i vår gamla bensindrivna gräsklippare skar sig bestämde jag att vi skulle köpa en robotgräsklippare istället. Valet föll på en robotgräsklippare.
Varför blev det just en Gardena? För det första har jag många trädgårdstillbehör från Gardena sedan tidigare. Märket känns rejält och pålitligt och borgar för god kvalitet. Viktigt när man investerar i något som ska hålla så pass länge som en robotgräsklippare. Dessutom kan man installera deras klippare helt på egen hand, i några enkla steg. Men det bästa av allt? Gardena smart Sileno är en av de absolut tystaste modellerna på marknaden! Tystnaden är ju den viktigaste aspekten tycker jag. Att aldrig oroa sig för att störa andra med sitt gräsklippande. Och själv slippa bli störd när man sitter ute och helst bara vill njuta av fågelkvitter.
Genom att ladda ner Gardena smart App kan du koppla robotgräsklipparen mot din smartphone. Du kan alltså befinna sig på andra sidan Sverige och fortfarande se till att gräset klipps därhemma. All information om klippningen samlas sedan i appen som finns gratis för både iOS, Android och webb.
Via appen kan du själv välja klipptider. Och SensorCut-systemet känner av vart gräset behöver klippas och klipper från olika håll så att du slipper massa tråkiga ränder i gräsmattan. Och har du Gardenas bevattningssystem kan du såklart synka klippningen med det.
Nu har vi haft robotgräsklippare i några veckor – och jag kommer aldrig gå tillbaka till motorgräsklippare igen. Framförallt är allt tjafsande om vem som borde klippa gräsmattan förbi. Nu lägger jag tid på mina rosenrabatter istället. Och njuter av att se gräsmattan hållas välklippt och fin. Utan att jag behöver lägga två strån i kors!
Havreflarn är en riktig klassiker – och tillsätter du lite kakao i smeten blir kakorna genast mer spännande. Kom bara ihåg att klicka ut smeten glest på plåten – kakorna flyter ut mer än du tror.
Sjukt gott och lättgjort. Precis som jag vill ha det!
Sätt ugnen på 200 grader. Smält smöret i en kastrull. Blanda de torra ingredienserna i en skål och rör sedan ner i smöret till en tjock smet. Tillsätt mjölk och sirap
Använd en tesked och klicka ut smeten på bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen i 5-6 minuter
Igår hade vi sån tur att det var bonnauktion i krokarna där Jakobs mormor bor. Jakob, jag och Uffe åkte dit. Fanns mycket fint.
Och två saker slog jag till på…ni får se sen.
Jakob var ute efter jordbruksmaskiner framförallt. Men på grund av ohemula mängder gubbar som tänkt samma sak så gick han hem tomhänt.
Men inte utan att först fota den fina lilla parstugan på gården. Älskar gamla timrade hus som kvävs i grönska.
Det var väldigt varmt så när vi kom hem efter några timmar i gassande sol uppsökte vi skugga. Jakobs storasyster fyllde år och vi dukade fint.
Vi har vacker utsikt hemma men det är ändå ingenting mot för vad Jakobs mormor har. Älskar den här vyn!
Vegantårta och vanlig tårta. Hembakat fikabröd och hallonsaft. Allt var supergott såklart!
Birgittatårta med marängbotten är min bästa tårta!
Ulf var för söt för att få vara med egentligen. Risk att missta honom för en marsipangris. Eller annat fikabröd.
Jag gjorde misstaget att ge honom lite vispgrädde. Jag som tänkt vänta med smakportionerna lääänge till. För det slår aldrig fel! Efter provsmakningen vill han nu äta så fort han sitter med vid matbordet. Och matfriden är definitivt till ända för min del.
Medan vi fikade utbröt barnhärj på gräsmattan.
Och när pollenallergin blev för mycket för mig och jag varken kunde andas eller se klart. Då stack jag och tog ett dopp. Sist vi badade här var i påskas. Då låg isen tjock, förutom vid en vak. Lite trevligare badväder den här gången får jag säga.
Efter doppet-bilden. Den här Lindex-klänningen har hängt med i över fyra år. Fortfarande min bästa sommarklänning. Luftig och skön!
Efter badet gick vi för att äta middag på byns nyöppnade restaurang. Så kul att Kalvträsk fått en sådan.
Bertil fick åka mjölk-kärra
Folke ville traska…
Väldigt mysigt
Och gott. Tänk om någon ville öppna en liten restaurang i vår by också?!
Utanför restaurangen rinner en kallkälla ut. Förmodligen världens godaste vatten…
Sedan traskade vi hem igen i den soliga kvällen…
Förbi alla vackra vyer
Och hus.
Jakob fångade mig i kvällssolen.
Innan jag blev uppäten av myggen.
Sedan skyndade vi in igen. Och det var den julilördagen det!
Semester får mig alltid att tänka på vikten av vila för att kunna vara kreativ. Vikten av att sätta något på paus, för att ge utrymme till annat att växa.
Jag har haft sådana perioder som varit extra viktiga för mig. Som fött spännande livsförändringar. En sådan var när jag var sjukskriven för utmattning. Det var då podden föddes. Och tanken att börja arbeta med Erica igen. Att jag och Annakarin skulle starta Miss Clarity. Att det var läge för ett eget kontor i stan. Att jag skulle flytta bloggen från Amelia och göra om hela min affärsmodell. Vilken JÄKLA tur att jag blev sjukskriven just då och fick chansen att tänka!
Långa sommarlov är också superviktiga. Att ge mig själv möjlighet till distans. Mellanrum som öppnar för nya tankar. Jag är mitt uppe i en sådan paus just nu. Har jobbat på halvfart sedan årsskiftet – och sedan Ulf föddes är det ännu mindre. Och det har gett mig massa bra insikter. För vad spelar det för roll om man rusar fram, om man sprungit vilse? Man måste stanna upp, se sig omkring och ta ut riktningen med jämna mellanrum.
Det här försöker jag trösta mig med just nu när alla mina favoritpoddar tagit sommarlov. Det är tråkigt för mig. Men härligt att längta. Och så vet jag att poddarna är tillbaka med massa ny bra energi till hösten. Efter att ha fått lite avbrott i det ständiga levererandet. Risken är ju annars att saker bara går på tomgång.
Det kluriga är hur man gör något liknande med bloggen? För medan säsongsuppehåll känns helt rimligt och rätt i poddvärlden är det ju otänkbart när man bloggar. Samtidigt ÄR sommaren redan en form av bloggpaus. För att bloggandet går så lätt! Skulle kunna spotta ur mig tre inlägg om dagen med tanke på allt fint och mysigt som händer varje dag. Försöker dock hitta en bra mellanväg. Och bevara alla nya tankar jag får, i det pirriga, kravlösa idéstadiet. Inte börja förverkliga på en gång.
Paus. Mellanrum. Avbrott. Det är den växtmån som kreativiteten bäst blomstrar i.
Imorse sken solen från blå himmel. Bertil gungade benen av sig och vi fick lust med en liten utflykt.
Nämligen att bestiga berget som (typ) skymtar här bakom.
Vi packade saft, kakor och myggspray och begav oss iväg.
Barnen rusade i förväg. En ganska brant stigning genom naturreservatets orörda skogar.
Framme vid berget. Och utkikstornet på berget. Betryggande skylt. Eh.
Vi satte igång att gå uppför tornet. Ser ni Bertils gröna lilla basker där nere?
Både Folke och Bertil gick upp med kavata steg. Själv hade jag hjärtat i halsgropen.
Äntligen högst upp. Milsvid utsikt.
Vi hittade igen taket till gammors hus. Ungefär stort som en flugskit från det här avståndet.
Folke var cool. Jag var mindre cool. Hade fjärilar i magen och bara av att skriva om det här nu så suger det tag igen och svartnar nästan för ögonen.
Har det framgått att jag är hemskt höjdrädd? Gjorde mitt bästa för att intala mig att jag var huur lugn som helst. Och inte smitta barnen med mina nerver.
När barnen gått ner igen stannade jag kvar en lång stund och försökte stilla mig. Få bort det otäcka i magen och kunna njuta istället. Och det funkade! Älskar Västerbotten. Och dessa norrländska inlandstrakter. Tänkte med längtan i hela kroppen på farmors hus och mormors gård och alla platser som jag har förmånen att få känna mig hemma på.
Tillslut gick jag ner igen.
Och så gick vi till grillplatsen med bästa utsikten. Där åt vi vårt medhavda fika.
Något jag gärna gör på sommaren till barnen – det är isglass. Nyttigare sådan gör man av melon körd i en matberedare. Gärna med lite krossad ananas i, eller riktigt mogen banan. Bara kör ihop i mixer och häll upp i formar.
Ställ i frysen några timmar och servera sedan. Vill glassen inte lossna från plastformen så skölj den bara hastigt i varmt vatten. Då lossnar den hur lätt som helst.
Resultatet är gott och läskande! Och har du inte glassformar är melon toppengod att skiva och frysa in precis som den är. Frys in ett gäng vindruvor också. Så har du svalkande, smarriga snacks i värmen.
Odlandet till alla våra grönsaksprenumeranter är i full gång. I år odlar vi mer än någonsin. Och smartare.
Blir så stolt av raderna av spirande grönsaker och vetskapen om att Marstorps Mat ger närodlat grönt till över 300 familjer i Umeå med omnejd. Varje vecka från mitten av augusti packar vi grönsakskassar fulla med rykande färskt från våra åkrar. I en rolig, smaklig och varierande mix.
Nytt för i år är att ALLA grönsakskassar levereras direkt till dörren. Bor du i Umeå så kommer grönsakerna till dörren med elcykel. Bor du utanför Umeå så levereras de med elbil. Dessutom har vi på Marstorp nu teamat ihop oss med Kulturbageriet i Umeå som är mästare på hanverksmässigt bakat bröd. Nu kan du alltså prenumerera både på en grönsakskasse och en bagerikasse och få hem dem till dörren samtidigt.
Vi levererar i dagsläget till Umeå, Holmsund, Obbola, Vännäs, Vännäsby, Sävar, Stöcksjö, Brån mfl. På hemsidan kan du söka på din adress och kolla ifall vi levererar dit där du bor!
Albin och Jakob driver Marstorps Mat med respekt för natur och djur – med hållbarhet i fokus i varje led.
Den underbara majdag när vi hade barnvälsignelse. När jag i den tidiga, varma morgonen hängde ballonger i trädgården och skar björkris att sätta i stora krus. Då gled tanken till studenten. Min egen student, när björkris prydde farstubron hemma hos mamma och pappa.
Och så tänkte jag på Bertils student. Att allting rusar snabbt. Jag är så oerhört medveten om att jag och Jakob bara har barnen en kort stund. Nu är Bertil åtta år. Nyss var han min bebis. När jag blundar och öppnar ögonen igen kommer han vara arton och vi ska ordna studentfirande. Vad vill jag ha gjort under dessa år när barnen fortfarande är mina? Hur ska jag ha levt?
Med barn gäller kvantitet framför kvalité. Inte att göra så himla märkvärdiga saker ihop. Utan att finnas där jämt, jämt, jämt. Jag kommer vara så tacksam över långa sommarlov med barnen. Alla kvällar med fredagsmys i soffan. Att jag suttit med barnen i knäet och druckit kaffe efter maten. Alla våra badkarsbad. Pysselstunder. Läsa läxor och läsa sagobok. Över allt slams och kittel. Köra långt med bilen och prata om högt och lågt. När barnen flyger ifrån mig, vill jag att de ska tänka tillbaka och minnas att det alltid fanns tid. Att jag inte bara var försjunken i mitt jobb och massa måsten. Att jag inte satte min värld framför deras. Och att när de återvänder som vuxna har jag fortfarande all tid i världen för dem.
Jag är 33 år och hade lika gärna kunnat börja försöka skaffa barn nu. Istället har jag fått njuta av att vara mamma i åtta långa år. Jag är så glad att vi vågade. Att vi kunde och att det funkade. Och att jag får baka skolavslutningstårta, gömma påskägg, se luciatåg. Och fortsätta hänga ballonger i träden för mina barn varje försommar.
I helgen gjorde vi en resa med vårt kära matlag. Vi åkte till Holmön där Albins familj har ett fint gammalt hus. Jag har inte varit på Holmön sedan jag var där med sexårs så jag var himla spänd och peppad att få se mer!
Minns inte vad vi pratade om här. Men Stina var nog lite rädd för sjögången.
Barnen paxade fönsterplatser.
Ulf var konfunderad på sin första båtresa
När vi kom iland körde vi packningen hem till gården.
Passerade ett fält med prästkragar
Hej fina lilla hus.
Eftersom barnen var vrålhungriga började vi med att fixa mat till dem. Kolla in det fina gamla köket med linoleumgolv!
Sedan dukade vi fram till oss vuxna i ett annat rum.
Skärgårdstema!
När maten stod i fyra hörn i magen snörde vi på oss skorna och gick ut. Den regntunga himlen sprack upp och solen behagade visa sig.
Kvarken <3
Det blev en tur på 7-8 kilometer sisådär
Barnen var så duktiga och travade på.
Så nådde vi äntligen målet. Badplatsen! Det var nog knappt sexton grader i vattnet.
Men barnen skyndade sig i. Och snart badade vi vuxna också.
Bra med tjock, varm ulltröja, Inte minst för amningsbrösten. Har klarat mig så bra i sommar trots massa kalla bad.
För att orka gå hem igen mutade vi ungarna med torkade aprikoser och varm choklad.
När vi återvände vid tio på kvällen stoppades barnen genast i säng medan vi vuxna satt uppe till två och fikade och pratade. Kom såklart inte ihåg att ta en enda bild.
Morgonen därpå åt vi en sen och stadig frukost innan vi begav oss iväg på en ny vandring.
Så mysigt i det här huset!
Älskar mixen och färgerna.
Vi skickade barnen i förväg, med en skrinda med matsäck i. Så skönt när man inte behöver oroa sig för hetsig trafik.
Det finns så otroligt mycket vackert på ön. Förutom den fina naturen finns gamla bevarade gårdar, små naturbetesåkrar, grå lador och prunkande trädgårdar.
Hoppas verkligen att fler barnfamiljer flyttar hit, så skolan kan öppna igen. En dröm att bo här för den som vill leva lantligt och vackert och ändå ganska nära stan.
Dokumenterade en snygg gammal bensinpump. Varför är alla bensinpumpar så fula nu för tiden?
Och så smet vi in på en loppis där jag gjorde några fynd.
Tre glada. Med håret på ända och vind i kjolarna.
När barnen blev trötta fick de turas om att åka skrinda.
Tills vi kom till Bergudden fyr. Makalöst fint! Vi gick för att spana in platsen där Jakob ska hålla i yogaretreat i september. Det kommer bli magi!
Så hittade vi lä bakom en klippa och tog fram kaffetermosarna och bara njöt. Jag kände mig så lugn och tillfreds, ledig och närvarande där jag satt. Ulf och Ylva-Karin som ammade. Och storbarnen som lekte på klipporna.
Tänker att minnet av den här stunden kommer jag spara och ta fram i vinter.
Så badade alla från klipporna. Trots att det var bitande kallt i vattnet var det väldigt skönt.
På hemvägen passerade vi drömkåk efter drömkåk
Precis ett sådant här köksland skulle jag vilja ha. Lagom bohemiskt och vildvuxet och alldeles underbart.
Måste sätta igång och gräva!
Så avslutade vi söndagen med middag i stugan och barnen som fick en egen peng att gå till affären och handla glass för.
Väldigt trötta och väldigt nöjda lämnade vi Holmön. Men kommer förhoppningsvis tillbaka snart!
Och så ett litet tips till sommarlediga Umeåbor. Både färjan och bilparkeringen vid färjan till Holmön är HELT gratis. Åk ut över dagen och vandra och upplev vettja! Eller ta med tältet eller ta in på något av vandrarhemmen och stanna över natten. Det är så fint att få njuta västerbottnisk skärgård några dagar!
I torsdags åkte jag till Lappis över dagen. Det var flera år sedan jag var där sist så det var fint att vara tillbaka.
Lappis är samma som lapplandsveckan som är samma som norrlands största kristna konferens. Väldigt mysig. Hit åkte jag med mina kompisar när jag var nyfrälst i nittonårsåldern. Hade många fina möten och upplevelser. I år firade konferensen 100 år!
Vi började med morgonmöte i stora tältet.
Gick sedan över till barnens tält. Det var världens drag därinne. Blir så glad över allt fint, roligt och vettigt de ordnar för barnen.
Passade såklart också på att besöka loppisen som fanns på området
Barnen hittade en stor sten att bestiga
Sedan ville alla få ansiktet målat med en krokodil.
Stina, Ulf och jag sökte skuggan
Och när både vi och barnen började bli lite trötta av tusentals besökare tog vi en avstickare till Lycksele djurpark. Där har jag inte varit sedan mellanstadiet typ. Så det var fint.
Vi tog det lilla tåget och fick kolla på björnar, älgar, myskoxar, visenter, sälar och mycket mer. Djurparken är specialiserad på nordiska djur. Det sämsta och det bästa är att hägnen är så stora att man inte alltid får syn på djuren. Men vi hade tur!
Peppade barn och peppad mamma.
Sedan gick vi till Lyckolandet där vi åkte bergochdalbana. Vi fick åka hur mycket som helst. Det var knappt en själ på parken eftersom alla verkade ha åkt till Lappis.
Här ser ni töntmamman som måste hålla fast sig. Jag som alltid åkt de värsta attraktionerna känner nu hur det pirrar i magen av en sväng med larven.
Barnen hoppade i hoppborgar, klättrade i klätterställningar och åkte linbana över vattnet. Det gjorde jag med. Och plurrade till på köpet nästan.
Jag bor i den här klänningen nu. Så skönt när man köpt en festklänning och festerna är över och man kan börja ha den när som helst och det inte gör någonting att klänningen förlorar sitt festvärde på grund av det.
Vi stannade tills det stängde. Elle drog Bertil och Ulf i skrindan.
Hejdå. Vi kommer tillbaka snart igen.
Vi avslutade dagen med ett besök på Hotell Lappland för en middag. Det kryllar av tyskar på sommaren.
Jag tog en bricka med norrländska specialiteér. Som rensalami, rökt hjärta och rödingrom. Så himla gott.
När vi ätit oss proppmätta rullade vi hem i kvällen. Tacksamma efter ännu en sommarlovsdag värd att lägga på minnet!
Jag började städa direkt jag vaknade imorse. Ända till halv tio ikväll höll jag på. Gnodde rent badrummet, såpskurade golven och dammade mattor. Tvättade fem tvättmaskiner och vek in världens största tvättberg. Det här var tredje dagen av städande. Men vi hade så igengrott hemma att det verkligen tog tid.
Men nu har jag badat, gjort härinpackning och gått en sväng i trädgården och plockat in rosor, akleja och jättedaggkåpa till nattygsbordet. Något vackert måste man ju belöna sig med efter allt slit.
Lillälsklingen sover så gott och vi vet knappt vad vi ska ta oss till. Han är så förtvivlat söt. Vi står nästan inte ut. Och jag har nog sällan sett någon mer förälskad än vad Folke är i sin lillebror. Och jag är kär. Oj så kär.
Njuter av att sova tillsammans. Somna med min hand om hans lilla fot. Känna hans fäktande armar och ben när han blir hungrig. Möta hans klara stjärnögon på morgonen. När han liksom upptäcker mig igen. -Jasså är du här? Så underbart. Tack för vänligheten.
Jag vill leva resten av mitt liv med näsan i hans halsgrop.
Himlen är regntung inatt. Och jag borde verkligen sova. För klockan är 01.20. Och vem vet när han vaknar och behöver ammas? Men jag kan inte. För jag vill bara ligga här och känna doften från det såpskurade golvet, rosbuketten på nattygsbordet och hans aprikosskimrande bebishud.
Enkel husmanskost är ändå min favoritmat. Dukad anspråkslös med gulligt gammalt porslin på rutig duk. Mormors fina små köttbullar med kryddpeppar och ansjovisspad (det är hemligheten till den goda smaken).
Lingonsylt kokt på egna bär. En massa god brunsås.
Duka fram och proppa i sommarlovslediga barn och man som precis kommit in från åkern.
Ja det får ni här. En liten tjuvkik alltså. För det är inte färdigt ännu. Men visst blir det fint?! Vi har målat med röd slamfärg och det gifter sig helt perfekt mot vårt grå putshus med röda spröjs.
Nu återstår bara att välja fönsterfärg till spröjs och foder. Just nu ser fönstret lite tokigt ut eftersom det nedre fodret är rött och det övre är grått. Men det ska alltså få samma färg. Vilken det blir återstår att se. Kanske gråvitt? Själva spröjsen ska förhoppningsvis bli kromoxidgröna. Och eventuellt matchas med dörrar i samma färg. Hoppas Ulrika håller med. Tänker nämligen överlåta bestämmandet på henne. Hon är oöverträffad på det området och den person som föreslog att göra vår veranda rosa. Något jag själv aldrig kunnat tänka ut eller våga.
Återkommer med fler bilder när det är målat och klart.
Print
