Något som saknas i många hem är mysiga, sköna vrår att krypa upp i. Särskilt i moderna hus är det så snålt tilltaget med yta att man inte rymmer annat än matbord i köket. Där finns inte minsta lilla smatt eller vrå att placera en skön fåtölj eller en kökssoffa på.
Och det är verkligen något jag uppskattar med vårt gamla hus – alla de där små extra ytorna. Jag måste säga att jag har haft vett att utnyttja dem också för här finns sköna, mysiga möbler överallt.
Förutom att man kan sitta vid vår köksö (väldigt trevligt förvisso – men kanske inte direkt mysigt) kan man också slå sig ner i korgstolen bredvid vedspisen. Där brukar jag sitta i väntan på att pastavattnet ska koka. Eller så får jag sällskap av något barn som precis kommit från skolan och vill prata medan jag lagar middag.
På vintern när vedspisen är varm är det extra trevligt. Då sitter man gärna här och läser tidningen om mornarna. Allra helst med den lilla fotpallen till och en filt över benen.
I rummet bredvid köket finns matrummet där vi har vårt stora bord. Förutom köksstolarna finns där en fristående kökssoffa. När soffan är fristående är den som mest användbar eftersom det kan vara lite opraktiskt och svårt att komma åt den om köksbordet står kloss mot. Det blir i alla fall inte att man slår sig ner lika spontant.
I matrummet finns också utrymme för två fåtöljer där man kan luta sig tillbaka, ta en kopp kaffe efter maten och ha ett barn – eller tre – uppkrupna i famnen. Jag sitter faktiskt oftare i dessa fåtöljer än de vi har i vardagsrummet.
I vardagsrummet finns ju den skönaste soffan att vräka sig i – och ännu flera fåtöljer att välja på. Men soffan är i regel redan ockuperad av barnen och även om jag ryms med dem så är risken stor att jag får tusen frågor, uppdrag och önskemål om jag sitter där. Och det är inte alltid det jag önskar när jag söker en stunds lugn och ro.
Att vi har många olika ”hängytor” i vår bostad gör det lättare att vara fler personer hemma men ändå kunna hitta en egen liten vrå. Småbrorsorna kan se på film i vardagsrummet medan jag och storebror ligger skavfötters på köksoffan och småpratar och Jakob dricker kaffe i korgstolen i köket.
Sköna möbler i alla rum är i allra högsta grad en fråga om utrymme. Finns inte ytorna så är det svårt att förändra särskilt mycket. Men även i ett mindre kök kan man ibland trolla.
Min syster har till exempel ett ganska litet kök där de bara lagar mat. Matbordet är i rummet bredvid. Men i köket har de byggt en platsbyggd soffa av några IKEA-skåp med förvaring under. Och på den lilla soffan med mjuka kuddar brukar jag vända upp suddarna och vila när syrran lagar middag. Extremt hemtrevligt!
Klockan är tio och vi har ställt upp alla husets fönster för att få korsdrag.
Doften av nyslaget hö och syrener i full blom drar genom varje rum. Från köksbänken ser man fåren som betar. Då och då bräker de högt så att det ekar till andra sidan byn.
Jag tar ett glas med iste och ett surt grönt äpple till kvällsfika.
Blir stående en lång stund. Tycker så mycket om de här två träden och hur stammarnas stramhet ger stadga åt det lummiga.
Utan framgång försöker jag nu vända tillbaka dygnet efter väldigt många sena kvällar. Inte bara för mig utan för hela familjen.
Men jag hör mummel och skratt från rummet ovanför så jag tvekar på att försöket är framgångsrikt.
Imorgon ska jag åka in till stan och träna, hälsa på morfar, handla blommor och uträtta ärenden. Det blir fint med en liten stadstur efter flera dagar liggandes raklång i en sjö. Ska kors i krösamoset både locka håret och applicera smink. Sånt man kan se fram emot på semestern!
Min trädgård och utemiljö är ren och skär rekreation. Så när det bara regnar och regnar och jag aldrig kan komma till skott med mina olika trädgårdsprojekt – då sjunker humöret. Till exempel försökte jag förgäves tjärolja in min farstubro under flera veckors tid – men eftersom det antingen var för kallt eller utlovades regn inom 24 timmar fick jag skjuta på det. Och jag som allra helst hade velat göra bort det innan jag ställde dit alla mina tunga krukor med sommarblommor. Det blir så mycket merarbete annars.
Men plötsligt en kväll kom ett uppehåll i skurarna och jag skyndade mig ut för att tjärolja i alla fall några av de mindre saker som behövde få sig en omgång. Jag vågade inte ta itu med farstubron på en gång.
Som rundstavarna till det som skulle bli mitt klättertorn för luktärter. Jag passade också på att olja in ett avbrutet gammalt kvastskaft och en udda gammal gardinstångsknopp i trä. Det låter kanske knäppt men jag hade fått en pysselidé! Men mer om det längre fram….
Jag älskar att jobba med tjärolja eller roslagsmahogny som det också kallas för. Det doftar så gott och tränger in på djupet och bevarar träets naturliga fetthalt – samtidigt som det ger ett vackert utseende och ett skydd som varar i flera år. Det finns i flera olika nyanser också – både ljus, mörkbrun och gråsvart. Dock är det viktigt att veta att trä som tjäroljats inte går att måla på annat sätt efteråt. Färgen fäster helt enkelt inte. En gång tjära – alltid tjära alltså.
Tjärolja av olika slag, lämpliga penslar och rundstav finns alla att klicka hem i BAUHAUS webbshop. Ser dock verkligen fram emot att deras nya varuhus ska öppnas här i Umeå i höst. Ddatum är ännu inte bestämt men de bygger för fullt just nu!
Sedan jag hade oljat in allting la jag det på tork i garaget och sekunden efter öppnade sig himlen och regnet vräkte ner igen. Suck.
Men så några dagar senare slog det om och blev varmt och soligt på riktigt.
-Får jag hjälpa dig i trädgården mamma? sa Bertil som nog uppfattat att jag var lite stressad över att hinna ikapp när solen äntligen behagade visa sig. Jag tackade tacksamt ja. Så roligt att göra något tillsammans i trädgården! Först på listan av underhåll var därmed att olja in vår farstubro.
Efter långa vintrar där träet slits hårt av regn, snö och tö brukar den vara så här blek, uttorkad och trist. Och då vet jag att det är dags att olja in den med tjärolja så att den blir mättad och mörk i färgen igen.
Jag lyfte ner alla tunga krukor från verandan och sedan fick Bertil borsta träet rent från damm, blad och gruskorn. Ulf hjälpte till på sitt eget lilla vis genom att ständigt stå i vägen.
Man behöver inte slipa eller tvätta av den om den inte är väldigt smutsig. Det går bra att olja direkt. Jag visade Bertil hur man med breda penseldrag oljar in verandan en bräda i taget. Drar i fibrernas riktning (dvs längs med brädan) och hela tiden efterdrar ifall det bildas pölar på träet.
Det gick snabbt och var roligt att kunna hjälpas åt. Under tiden Bertil oljade gjorde jag klart mitt lilla klättertorn för luktärterna.
Jag föredrar en enkel konstruktion som också kan monteras isär vintertid utan att ta upp massa plats. I en stor gammal tunna tryckte jag ner tre tunna rundstavar och drog ihop dem där uppe med ett snöre.
Sedan började jag linda med samma tjocka snöre längs pinnarna så att det blev som en stor pyramid i formen. Genom att snurra banden ett varv runt stången låses snöret och förhindras att glida iväg. Och genom att linda tornet på det här sättet får luktärterna många bra fästpunkter att klättra på.
Jag avslutade med lite trassel i toppen. Sedan planterade jag mina luktärter under störarna i välgödslad jord.
Om någon månad kommer hela ställningen vara översållad av luktärter – då får varje gäst som kliver in på gården känna den berusande doften. Det kommer att bli magiskt och stommen kommer döljas helt under växtligheten. Och tack vare att pinnarna oljats in har de ett bra skydd mot den fuktiga jorden och alla sommarregn.
Luktärter vill planteras i höga krukor eftersom deras rötter söker sig långt ner. I tunnor av den här typen brukar de trivas utmärkt hemma hos mig.
Sedan Bertil oljat verandan klart fick han också olja in alla trädgårdsredskap med träskaft. Essa var olycklig för att hon inte fick gå närmre tjäroljan och utforska den.
Träredskap som står ute behöver ju få lite kärlek de med. Oljar man in skaften tränger tjäroljan djupt in i träet och ger en skyddande yta. Som en bonus doftar redskapen svagt av tjära. Sommardofternas sommardoft!
Men vad blev det egentligen av det där gamla avbrutna kvastskaftet och den udda gardinstångsknoppen som jag oljade in? Jo nu ska jag berätta. Jag har ju länge drömt om en liten flagga på vårt röda garage. Men en vit stång i plast har inte känts helt passande och jag har utan framgång letat efter någon i trä. Tills jag kom på att jag ju kan bygga den själv – eller i alla fall med lite assistans av Jakob!
Så medan farstubron och redskapen torkade montera jag ihop det gamla kvastskaftet med den gamla gardinknoppen. Och för att ha något att fästa flaggan i på väggen sågade Jakob till en kloss som han sedan borrade ett hål i med samma dimension som rundstaven. Lutningen i hålet gjorde han till ca 20 grader för att flaggan inte ska hänga rätt ner utan vaja fint i vinden. Sedan tryckte jag bara in rundstaven i klossen. Och själva flaggan fäste jag sedan på stången genom att skjuta fast linan till flaggan med häftpistol och klippa av de lösa tåtarna som blev över. Garinstångsknoppen passade perfekt på stången så den behövde jag inte fästa alls.
Och som av en händelse passade klossen till flaggan dessutom perfekt att kila fast mellan ribborna i fasaden – så jag behövde inte ens skruva den. Till vintersäsongen lyfter jag bara ner alltihop och lägger i garaget så håller sig fasadflaggan fin i många år.
Det enda nya jag behövde köpa nytt till detta lilla projekt var själva flaggan. Jag valde en rejält sydd sådan i modellen Adela från BAUHAUS (50×31 cm) och jag är så otroligt nöjd med hur det blev!
Och här ser ni den inoljade, omskötta och välkomnande verandan.
Så mysigt att skapa ihop med Bertil och göra fint i trädgården tillsammans, när det äntligen slutat regna och trädgårdens alla blommor rätar upp sig och slår ut.
BAUHAUS har ett enormt stort sortiment med produkter för trädgården och livet ute. Allt du behöver för att olja altanen, måla trädgårdsmöblerna, fixa till fasaden, anlägga rabatter eller dekorera uteplatsen. Kika in i deras varuhus eller i deras enorma onlinebutik för att botanisera!
I måndags rullade den här gröna pärlan in på gården. ”Hippies use the back door” står det på skylten inne i bilen.
Hon går under namnet Hjördis och är en gammal egensinnig bil-dam i sina bästa år! Det är min vän Susanne som äger henne.
Bästa dekalerna har hon också.
En sån jädra snygging!
Susanne kom förbi för att vi skulle fota diverse pressbilder till olika kommande jobb och projekt vi har på gång ihop. Så glad för vår vänskap och allt kul vi gör tillsammans!
MUAn Pernilla hade med sig hela artilleriet av smink och fotografen Lena hela bilen full av blixtar och lampor.
Och Susanne hela bilen full av rekvisita. Sedan jobbade vi i några intensiva och roliga timmar innan Susanne rullade hem igen.
En dag när regnet smattrade tungt mot plåttaket fick jag sådan lust att ta tag i ett projekt jag länge gått och fnulat på. Vi använder ju massa gammalt porslin till vardags (det är ju vackrast!) och ibland händer det att något går sönder. Då gör det ont i hjärtat men sedan sparar jag skärvorna i en stor kasse. Jag har haft den kassen och fyllt på i flera år och bara väntat på att inspirationen att skapa något av skärvorna ska slå till. Och nu hände det!
Det jag bespetsat mig på att göra var nämligen ett fågelbad i porslinsmosaik att dekorera trädgården med. På BAUHAUS hittade jag ett stort fat i keramik som jag tänkte kunde bli perfekt för ändamålet. Jag skaffade samtidigt också kakelfog, svamp och kakellim för att kunna genomföra projektet.
Jag började med att välja ut porslinsskärvor i matchande färger och sedan lägga dem en i plastpåse och med en hammare försiktigt banka dem till lagom stora bitar. En kakeltång som nyper av bitarna kan också vara bra att ha ifall man vill genomföra det lite mer kontrollerat.
Sedan provade jag att lägga ut bitarna i fatet för att se på ett ungefär hur många som skulle gå åt.
Därefter tryckt jag ut kakellim i botten på fatet. Inte hela fatet på en gång utan kanske femton centimeters bredd i taget – så att det inte skulle hinna torka innan jag hann lägga ut kaklet. Med en spatel smetade jag ut limmet och la sedan på frihand ut ett mönster som jag tyckte såg fint ut.
Det här var den mysigaste delen – som att lägga ett stort pussel av fint porslin. Det kändes så bra att ta rätt på de vackra gamla delarna och låta de leva vidare i ny form. Och medan jag pysslade hade jag på en ljudbok i öronen och glömde totalt tid och rum.
När kakellimmet torkat blandade jag till kakelfog enligt instruktionerna på hinken. Med hjälp av spateln applicerade jag den jämnt och fint. Jag svepte med den åt olika håll tills alla springor var helt fyllda av fogmassa. Sedan lät jag fatet torka en liten stund och tog därefter en stor fuktig svamp till hjälp att torka av all överflödig kakelfog från porslinet med. Jag var lite extra noga med att ta bort kakelfogen från kanterna på fatet – som ni ser hade jag lyckats slabba ner fatet rätt rejält. Sedan fick fågelbadet härda i ett helt dygn.
Och nu har jag placerat ut det i trädgården, fyllt det med vatten och strött ut några små blommor som får flyta runt. Här kan nu fåglar dricka och tack vare att blommorna på ytan fungerar som flottar så kan även insekter slå sig ner utan risk för att drunkna.
Att göra det välkomnande i trädgården för små fåglar och insekter tycker jag är så härligt. Och en viktig insats för den biologiska mångfalden.
Idag när det avverkas gammal skog i en sällan skådad takt saknas det träd med håligheter där fåglar kan häcka. Så en insats man kan göra för naturen är att sätta upp fler fågelholkar.
Jag köpte också en holk från BAUHAUS att montera i vår björk. Jag hade först tänkt måla holken men läste sedan på och insåg att fåglar gärna vill att holken ska vara osynlig och inte dofta av målarfärg. Så då monterade jag med gott samvete upp den precis som den är. Med tiden grånar ju holken och blir i det närmaste osynlig.
Att tänka på när du sätter upp en fågelholk
Välj ut en lugn och skyddad plats för fågelholken i trädgården – gärna dold av flera växter och buskage
Holken ska vara minst 1,5 m från marken och inte ligga i direkt solläge eftersom det då kan bli väldigt varmt under soliga dagar.
Vill du sätta upp flera fågelholkar är 10-15 meter mellan mellan dem bra. Då får fåglarna lite avstånd till sina grannar.
Låt gärna holken vara obehandlad – att insidan är sträv och ohyvlad är bara bra.
Städa ur holken varje år- Fåglar föredrar att själva samla sitt material till sitt bo då loppor kan finnas kvar i gamla reden. Dessutom är det viktigt att det inte samlas för mycket fyllning i botten på fågelholken, för då hamnar ungarna närmare öppningen och blir ett lätt byte för rovdjur.
Det är bra om marken nedanför boet är lite skyddad med ett buskage så att fågelungarna har någonstans att landa och söka skydd när de börjar ge sig ut och flyga.
För att inte skada trädet kan det vara klokt att fästa boet med ett kraftigt spännband eller ståltråd istället för spik och skruv.
Och tänk på att allemansrätten inte gäller fågelholkar. Du får alltså inte sätta upp holkar på någon annans mark utan tillåtelse.
BAUHAUS har ett stort sortiment av holkar, fågelmatare, fröblandningar och foder om du vill främja fågellivet i din trädgård.
Jag önskar att jag kunde ha en liten damm i vår trädgård (men det får vänta tills Ulf blivit äldre och klokare). Vatten av olika slag hjälper så väl fåglar som insekter och groddjur att överleva och som en bonus är det ett otroligt vackert blickfång när himlen speglar sig i vattenytan.
Jag beställde hem detta stora fat från BAUHAUS (här finns liknande) och grävde ner det till hälften i grusplanen. Sedan i med några stora stenar så att fåglarna kan bada där – eller sitta och dricka i lugn och ro.
Och hundarna såklart
Så vackert – ja nästan sakralt – med den stora vattenytan med blommorna på. Perfekt för den lilla trädgården där en damm inte ryms men man ändå vill ha vattenelementet närvarande.
Trädgården ska vara en vacker, vilsam plats för min familj. Men också en tillflykt för fåglarna, insekterna och groddjuren. Giftiga bekämpningsmedel har ingen plats i min trädgård och genom att tänka ett varv extra och göra några små insatser kan mitt paradis också bli ett paradis för svalor, humlor och ovanliga ängsblommor.
Låt en del av gräsmattan vara oklippt så att ängsblommor har en chans att trivas och att klöver och annan växtlighet kan ge skydd och föda åt insekter
Lämna gärna död ved i ett hörn av trädgården så att mossor, vedlevande insekter och spindlar har någonstans att bo.
En kompost av kvistar och grenar erbjuder en fin vinterplats för igelkottar, grod- och kräldjur.
Plantera växter som pollinatörer gillar. Stjärnflocka, akleja, gräslök, rudbeckia, lavendel, vädd, isop, temynta, kärleksört, kransveronika och aster lockar till sig surrande insekter.
Ett vildvuxet buskage och några gamla knotiga träd är inte bara ett vackert och själfullt inslag i en trädgård utan skänker skydd och härbärge till många växter och djur.
Nej stopp. Nu räcker det. Nu är det så vackert att mitt hjärta inte orkar mer.
Vi kom hem klockan tio efter en lång söndag i stan och trädgården badade i kvällssol.
Får nästan lite tryck över bröstet av alltihop. Vill fånga det vackra och spara det. Men det går inte.
Det enda man kan göra är att stanna upp och låta ögonen svepa över naturen, begrava näsan i blågull, gå barfota och dra håret bakom öronen så att varje fågelljud når in i hörselgångarna. Låta alla sinnena intensivt uppleva skönheten. Och fast man inte kan fånga och spara skönhetsupplevelsen till senare kan man ändå vila i att man starkt erfor den. Om så bara för några sekunder.
-Det finns ingen bättre plats på jorden att bo än här, säger Bertil. Jag protesterar inte.
Jag fick ett önskemål från läsaren Karolina om att skriva lite om vilka utemöbler vi har i trädgården. Självklart kan jag göra det – för det börjar ju bli en hel del. Och har man glädjen att ha en stor tomt tycker jag att det är fint att kunna ha flera uteplatser att variera mellan så att man alltid kan hitta sol eller skugga – vilket man nu behöver.
Vår största och huvudsakliga sittgrupp där vi dukar för middag är en grön sittgrupp i trä från Brafab. Jag köpte den trären 2015 och målade den med kromoxidgrön linoljefärg. Tycker att den är som ett smycke i trädgården – en riktig prydnad! Den står också mitt på grusplanen så att den är synlig inifrån huset. Det gör att man kan njuta av den även när man inte sitter i den.
Dock är borden ganska smala så det ryms inte att ställa så mycket kastruller och sånt på dem. Men förra säsongen köpte jag till ytterligare en soffa och ett bord i serien. För då kunde jag ställa ihop borden långsida mot långsida och fick istället ett stort, fyrkantigt bord där man ledigt ryms tolv personer. Nu rymmer man maten på bordet – men kan även ställa den på ett sidobord bredvid vilket jag brukar göra när vi har buffé. Då slipper man sitta och skicka utan kan gå och servera sig själv.
Vi har också en vit sittgrupp från Brafab i trädgården – bestående av två runda små bort, tre stolar och en soffa. Just här har jag dock kombinerat den gruppen med två vita stolar från min allra första cafémöbel som jag skaffade 2010. Ett litet vitt bord och två stolar i trä.
Den här trädgårdsgruppen står på den plats i trädgården där vi har som mest kvällssol på försommaren. Ofta äter vi middag i den gröna möbeln och flyttar sedan till den vita för att fånga solnedgången. I bakgrunden skymtar ett udda, loppat träbord jag brukar ha ute i trädgården och ställa blommor på för att skapa rumslighet där det saknas.
Den tunna sirliga formen till trots är den här gruppen riktigt skön att sitta i – den har nämligen ett bra gung. Jag gillar också att ha lätta möbler som man kan flytta och möblera om med lite som man vill och får lust.
Den här gröna gruppen är helt underbar. Riktigt gammal och tung som ett as, köpt på Ett hus blir ett hem i Holmsund. Den är avskavd och ganska skabbig och jag köpte den faktiskt mest som en dekoration till trädgården – inte för att sitta så mycket i. Men barnen är förtjusta i den så nu står den på framsidan av huset i morgonsolen. Här brukar ungarna äta frukost och lunch.
Förra sommaren fick den också bo bredvid utebadet långa perioder. Då använde jag den som avställningsyta när jag tvättade ansiktet och tog mitt morgonbad och sånt där viktig.
Förra sommaren införskaffade vi också denna hammock från Hillerstorp. Helt underbar. Vi har saknat något mjukt och skönt att vräka sig i och nu har vi det äntligen efter flera års letande. Är dock inte helt nöjd med placeringen i trädgården. Nu står den i morgonsol och jag önskar att jag kunde ligga och gunga där på eftermiddagarna också – men då är det skuggigt och kallt om det inte är en tokvarm dag. Fast än så länge har jag inte hittat någon bättre placering så den stå kvar tills vidare.
Allra nyast i trädgården är dock denna möbelgrupp jag hittade via FB Marketplace i höstas. En jättegammal fin trädgårdsgrupp bestående av en soffa och två stolar. Inget tillhörande bord men jag tänker att mitt röda trädgårdsbord skulle funka fint ihop med den.
Just nu är den målad med plastfärg men någon gång jag ska jag skrapa av allt och istället måla med linolja. Då får jag se vilken färg jag väljer men bordet (som på bilden här fungerar som grind för Ulf) kommer få målas för att matcha. Vet ärligt talat inte vart jag ska ha denna möbelgrupp som var ett impulsköp. Men när vi så småningom får vårt orangeri kommer den säkert komma väl till pass.
Hängmattan är väl kanske inte en trädgårdsmöbel egentligen – men den får vara med ändå! Det är en av de första sakerna jag köpte till trädgården. Och sicken glädje jag haft av den! Särskilt sommaren 2014 när jag var höggravid med Folke. Jag låg bara och gungade och åt piggelin och försökte hantera värmen och foglossningarna. Eftersom den är lite undanskymd längst nere på tomten är den extra mysig att ligga i. Brukar ta med mig kudde och täcke och sova middag i den. Eller lång-amma någon bebis. Barnen brukar också leka i den tack vare dess placering precis bredvid slänggungan och repstegen.
En sak som kom på plats i september förra året var den här hängstolen i pilträdet. Jag hade nämligen ett presentkort på Granit som höll på att gå ut så då slog jag till. Så härligt att sitta här och gunga och dessutom funkar den som en hjälp för barnen att ta sig upp i det högt älskade klätterträdet.
Runt om i trädgården har jag udda stolar och bord utplacerade. Alla köpt på loppis eller räddade när någon ska kassera dem. De fungerar som färgglada utropstecken eller som en stadig ”piedestal” för att få upp saker i rätt höjd!
Jag har också diverse bänkar utplacerade – två jättefina vita som jag fått överta av min vän Ulrika. De behöver skrapas och målas de också. Får se när jag har tid med det – kanske när jag är pensionär?
När vi har kalas brukar jag ställa ut mina olika sittgrupper så att det nästan blir som ett cafe i trädgården. Då hämtar jag alla udda grejer och parar ihop dem och hips vips har vi utrymme för trettio personer. Så otroligt härligt att fylla trädgården med folk på det sättet.
Och sedan finns ju sittgruppen på verandan som väl kanske inte är en trädgårdsmöbel rakt av utan någon slags hybrid. Här ute har jag möblerat med idel loppade eller ärvda saker. Älskar det nätta lilla slagbordet där man kan tränga ihop förvånansvärt många. Här äter vi regniga sommardagar, sena sommarkvällar eller tidigt på våren när det är kallt ute men varmt och skönt på verandan.
Men allra helst – trots alla mysiga utegrupper – äter jag själv helst på trappan till verandan. Här är varmt och solig ända fram till middagstid och man känner sig så skyddad och omhuldad bland alla blommor och buskar.
Ibland får jag frågan om vad som inspirerar mig när det kommer till inredning. Det är en fråga med ett långt svar. Jag läser ju inte inredningstidningar, så bildmässigt är det snarare Pettsonböckerna eller Ilon Wiklands illustrationer som inspirerar mig. Men det är inte heller helt sant. För inspirationen började faktiskt med böcker helt utan bilder.
På sommarloven när jag var barn slukade jag mamma och mosters gamla flickböcker. Sedan sprang jag på loppis och köpte ännu fler att läsa. Wahlströms gamla ungdomsböcker från 30, 40 och 50-talet med fint kolorerade omslag. Oftast bodde flickan i boken på landet eller så kanske hon reste till någon kusin som hade bondgård och så fick man följa dem under sommarlovet. Åka hölass, baka bullar, hänga tvätt på lina och bada i sjö. Det var smörgåspaket och utflykter med en eka och det var bärplockning och hästridning och allting där emellan.
Att läsa flickböckerna ingav mig en sådan enorm lust och inspiration till livet. Den inspirationen håller i sig ännu. Så när jag inreder vårt hem är det den där tidiga, pirriga känslan jag försöker återskapa. Den jag fick av flickböckerna.
I jakten på den känslan finns det små ledtrådar som hjälper mig. Som inte har så mycket att göra med inredning egentligen. Smörgåsar till utflykten invirade i smörgåspapper istället för i plastpåse. Ljudet av träskor mot grusgång. Hemkokt jordgubbsaft i flaska med snäppkork. Flugans surr mot det tunna fönsterglaset. Att ha en förklädesficka full med klädnypor. Bomullsgardinens sätt att fladdra i det öppna fönstret. Kall mjölk ur en karaff och en kökssoffa med en katt.
Hela mitt inredningsintresse är ett försök att hitta tillbaka till den där känslan. Av sommartorp, lantgård, fyrtiotalskök. Jag är inte trogen en enda stil eller intresserad av att allt ska tillhöra samma årtionde. Jag är intresserad av känslan som alltihop tillsammans inger mig.
En del saker jag inreder med tycker jag till och med är rätt anskrämliga. Men eftersom de hjälper till att sätta den rätta känslan hemma så älskar jag dem!
– Och hur funkar det att inreda med sådana där gamla grejer när man har barn hemma? Det är den naturliga följdfrågan när jag berättat om min inspiration.
Men för mig är barnen inget hinder att överkomma i hemmet, utan meningen med alltihopa!
Det hundra år gamla slagbordet med broderad duk kräver en barnaskara som äter bullar och mjölk. Trädgårdens lummighet kräver barn som leker kurragömma och hänger knäveck i en gren. Vem ska äta alla mina syltkakor på sommaren om det inte finns några barn? För vems skull lägger jag ut trasmattor på golven om inte för att någon unge ska springa över dem så att de korvar ihop sig? Och för vems skull planterar jag smultron överallt om inte för att barnen ska kunna äta upp dem?
När jag får frågan om vad som inspirerar mig när det gäller inredning är svaret alltså att jag inspireras av den där känslan jag fick som barn när jag läste en flickbok och drömde mig bort. Och när någon säger att mitt hem inger trygghet och lugn eller påminner om hur det var hemma hos mormor. Då vet jag att känslan inte bara är min utan att den också hittat en botten i någon annan. Och det gör mig väldigt, väldigt glad!
Här i Västerbottens inland brister knopparna sent och kanske njuter jag därför extra mycket av alla gröna, sköna bilder på röda stugor, äppelblom och smaragdfärgade gräsmattor? Mina ögon bara dras till allting som skimrar i grönt.
Här kommer sex bilder från mitt instagramkonto underbaraboning. Fem små utsnitt som får hjärtat att slå volter. Och samtidigt sex tips på fina konton att följa!
Det raraste lilla torpet med den raraste lilla möbelgruppen. Den gamla grusvägen och grindstolparna i sten som fortfarande står stabila. Här vill jag slå mig ner men en karaff jordgubbssaft och en hel tallrik bullar.
Så mysigt med grusplanen, den vackra gamla farstubron och stenfoten med jordkällarens egna ingång. En flock med höns att kasta ut frön till och och höra kacklet ifrån varje morgon. En liten plätt på jorden att älska och bry sig särskilt om.
På de här slingriga gamla grusvägarna vill man springa med hoppsasteg i nya sandaler och rutig bomullsklänning. Klättra upp i ett träd i full blom och låta sig omslutas av blomstermolnet.
Det är något visst med röda hus med vita knutar. Gårdshus som står tätt ihop och gammal grusväg som slingrar sig emellan gärdesgårdar och grindar. Åkerlappar där människor innan oss slitit ont. Deras arbete som är anledningen till att vi finns idag.
Vill lägga mig raklång i allt det vita och låta ögonen följa molnen. Höra humlesurr i öronen och kanske slumra iväg en liten stund för att det är så väldigt vilsamt.
Jag tycker att det är så härligt att stå och laga mat en hel dag och sedan ställa till med en brakmiddag. Att ha matlag och regelbundet vara tretton personer vid bordet har definitivt avdramatiserat större middagsbjudningar för mig.
Samtidigt har det traumatiserat mig gällande diskmängden. Innan vi renoverade köket hade vi en liten diskmaskin som behövde köras full minst tre gånger i rad för att få undan all disk från matlaget. Men nu är det nya tider. Njuter enormt av att ha en stooooor diskmaskin som sväljer hur mycket disk som helst.
Det betyder förstås inte att det inte ser ut så här på vår diskbänk dagen efter.
Det betyder bara att uppsnyggandet går enklare och snabbare.
Själva diskmaskinen är integrerad och dold bakom den här luckan. Och något jag uppskattar med vår diskmaskin från Cylinda är att den är så tyst. Det hörs bara ett svagt susande när den är igång. Vi har ett så tyst hus att jag verkligen stör ihjäl mig på maskiner som låter högt. Det märks alldeles för tydligt.
Träredskap försöker jag undvika att köra i maskinen men som ni ser så slinker det med ett och annat ibland ändå. Förutom det och finknivarna kör vi allt i diskmaskinen – till och med våra sköra högfotade vinglas från Ittala stoppas in. Maskinen diskar väldigt rent men otroligt skonsamt.
Gillar också att det överst i maskinen är ett fack att lägga besticken i. Då slipper man slabba med den besvärliga diskkorgen där besticken trängs utan att bli rena. Och när jag laddar maskinen sorterar jag besticken efter sort – då går det riktigt snabbt att lägga tillbaka dem i lådan sedan.
Cylinda gör allt för att göra vardagen lite enklare. Och roligare. De har funnits vid svenskarnas sida sen 1958 och hemma hos oss har vi både diskmaskin, frys och tvättmaskin från Cylinda som vi är väldigt nöjda med. Hushållsarbetet förenklas samtidigt som det blir utrymme för mer av livets guldkant.
Men jag vet att det är fler än jag som tvekar inför att bjuda hem ett större sällskap på middag. Det kanske känns nervöst, läskigt eller som alldeles för mycket jobb? Men det är en övningssak, om du frågar mig. .
Här är mina tips inför en större middagsbjudning – och har du fler råd får du gärna fylla på med dem!
Gör en handlingsplan inför dagen. Jag brukar tänka ut vilken ordning alla moment ska ske i – allt ifrån när jag behöver göra pajbotten till om en duk ska strykas, badrummet städas eller det ska plockas på nedervåningen. Ett enkelt körschema förenklar och minskar stressen.
Våga hålla det enkelt – gör din paradrätt! En riktigt god köttfärssås som fått puttra en hel dag ihop med pasta som är perfekt al dente – finns det egentligen någonting godare? Nej det kanske inte är så ”flott” men är det gott så funkar det!
Välj en rätt som kan förberedas dagen innan. Som en gryta, lasagne, soppa, paj eller något annat som bara bli bättre av att stå en dag och sedan värmas på. Och lägg krut på goda tillbehör – som en sallad gjord med lite finess, ett riktigt gott bröd eller en skål med oliver eller aioli. Det är ofta de där små extra detaljerna som gör att det känns festligt.
Ett säkert kort är också att göra något som inte ens innefattar särskilt mycket matlagning – som tacos eller annan kall plockmat. Bonus för att både allergiker och kräsna barn då kan plocka av det som de faktiskt gillar.
Gör dig själv klar först. Jag har många gånger stått och svurit vid kastrullerna för att maten ska bli klar tills gästerna kommer – men sedan har jag inte hunnit ta en dusch och sminka mig innan de står i hallen. Och det är så tråkigt! Jag brukar försöka göra mig klar i god tid så att matlagningen sedan kan ske i lugn och ro. Maten behöver inte vara färdig sekunden efter att gästerna kliver in genom dörren.
Och med tanke på den föregående punkten: ordna alltid något att dricka och snacksa på innan maten. Då gör det ingenting om själva huvudrätten dröjer lite. Gästerna kan hänga i köket med dig när du gör färdigt det sista.
Gör alltid lite mer mat än du tror kommer gå åt. Det värsta som finns är att ha för lite att äta! Blir det matlådor är det ju bara en trevlig bonus.
Se till att diska undan allteftersom du tillagar maten. Då står du inte där med ett enormt diskberg lagom tills att maten är klar. Och har du diskmaskin – se till att den är tömd när ni sätter er och äter. Då kan du snabbt få undan tallrikarna efter maten och köra ett kort program. När resterna inte stått och torkat in så blir det rent utan problem och sedan kan du tömma och ladda om maskinen igen. Då slipper du ta itu med hela den enorma disken dagen efter.
Ryms inte alla runt bordet? Överväg att skippa den klassiska bordsdukningen och se istället till att man kan slå sig ner och äta både i soffa, kök och vardagsrum. Jag brukar ibland duka på vardagsrumsgolvet, till barnen i sällskapet. Runt det låga soffbordet slänger jag ut kuddar där de kan sitta och mysa och äta. Det brukar barnen uppskatta.
Underskatta inte knytkalaset! Hur trevligt det än är att bjuda på all mat själv är det ofta både gott och roligt att hjälpas åt. Låt en gäst ta med en förrätt, en annan gäst får ta en efterrätt. Och så står du för huvudrätten. Eller så ordnar du buffé med gästernas paradrätter och fyller sedan på med potatissallad, bröd och andra tillbehör för att måltiden ska bli komplett. Det är dessutom ett fint sätt att kunna ses många och äta middag även om plånboken är tunn!
Det bästa med att skapa bra system för förvaring här hemma är att det går att städa ordentligt. Ja, för städa måste man göra ändå. I alla fall om man är lagd som mig. Skillnaden mot förut är att det faktiskt GÅR att städa och få till systemet ganska snabbt – även när det är mycket stök framme.
Så här ser vårt hyllsystem i groventrén ut när det är städat. Det här i mitten är min sektion.
Det är dock väldigt tydligt vem i familjen som den slarviga för framför min sektion av hyllan ser det ofta ut så här. TROTS att jag har ett bra system att tillgå. Ränderna går liksom aldrig ur – det är hopplöst att få mig att alltid lägga tillbaka rätt sak på rätt plats. Skillnaden är bara att jag när jag sedan städar så går det väldigt snabbt att få iordning allt igen.
Förut svämmade alla husets underdimensionerade förvaringslådor och system över. Att plocka och städa var bara som att spela ett otäckt tetris där man hela tiden fick game over. Men nu kan jag på tio minuter städa hela min hallförvaring i källaren och veta vart jag ska sätta allt som blir över. Mycket som finns där ska ju nämligen sorteras vidare på andra håll i huset. Köket, garderoben, förrådet… Och nu börjar det alltså vara system på plats överallt som kan hantera dessa grejer. Extremt skönt.
Man får bara inte lura sig själv. En slarver är en slarver är en slarver. Men med rätt förutsättningar kan man ändå få pli på sig själv så pass att man inte hamnar i de där katastrofala kaosperioderna när hela himla huset är upp och ner.
Det viktigaste min man lärt mig om ordning är förresten att ”Det måste finnas en speciell plats för varje sak man äger. Och sedan en plats för allting annat”. För ”allting annat” kommer alltid att existera – hur mycket man än rensar. Och för att förhindra att allting som just nu saknar en egen plats ska fucka upp de städade lådorna med sånt som redan har en egen plats – ja då behövs en särskilt utsedd låda. En skrotlåda. Det var en sådan lättnad när jag förstod det.
Vackra gamla fönster med vacker utsikt var en av de saker som gjorde att vi föll för det här huset. Ja det är nästan det viktigaste i vårt hem! Att titta ut och se något fint genom rutan.
Att kunna se den närmsta timmens väder för att himlen är så stor.
Att känna vidderna och de omslutande bergen.
Att laga mat vid öppet fönster och hålla koll på ungarna som rasar runt där ute.
Sova med öppet fönster mot fågelsång och rävskrik i natten.
Att sitta med tekoppen en majnatt och se sjöns blänk vid bergen
Och se ut över odlingarna och den vackra gamla gården som ligger granne med oss.
På våren när vi tar ut innerfönsterna och ljudgränsen mellan inne och ute suddas ut. Så att humlesurr, fågelsång och grusgångsknaster når in i varje rum.
Det är en klyscha men sann såklart. Att fönstret är det största konstverket i hemmet. Tyvärr kan man ju inte så ofta styra över motivet utan får vara tacksam för det som finns. Mitt eget flickrum låg på baksidan av mitt barndomshem och jag brukade ligga på sängen och titta ut på trädtopparna i skogspartiet bakom gården. Hur de vajade i vinden och kronorna ruskades. Då kunde jag föreställa mig att huset låg i en skog och inte mitt i ett villaområde.
Att befinna sig i naturen är lugnande och återhämtande – det vet vi. Men bara att vara inomhus och titta ut på naturen kan också ge en liknande effekt. När jag inte är ute i naturen har jag hela tiden kontakt med den ändå och jag märker att det gör gott för mig.
Karolinska Institutet lyfter i en artikel de tre forskarna Cecilia Stenfors, Maria Albin och Mare Löhmus Sundström som undersöker nyttan av naturen för det mänskliga psyket. Här är några av de intressanta saker som de säger.
”Forskning visar att vi upplever att vi mår bättre och blir lyckligare av att bo nära vatten /…/ Vi vet även att rymd kan ge vila. Ett hav innehåller få tydliga mål utan tycks fortsätta i oändlighet och det verkar lugna oss”
”Att leka vid platser med mycket vegetation har visat sig ge barnen bättre koncentrationsförmåga, uppmärksamhet och självdisciplin”
”Forskning visar att grönområdena är viktiga för återhämtning och fysisk aktivitet. Människor som bor i stadsmiljöer med mycket växtlighet är friskare än de som bor i områden med mindre grönska.”
”Forskningen visar att vistelser i naturliga miljöer minskar negativa känslor och stress, och ökar positiva känslor, mental återhämtning och prestation. I våra studier ser vi att man presterar bättre på tester av uppmärksamhet och minne efter naturupplevelser än innan, jämfört med urbana kontrollmiljöer”
”Mest positiv inverkan har verkliga naturmiljöer, men även naturbilder och film kan fungera”
”En möjlig förklaring till naturens inverkan på oss är att den är milt fascinerande och fångar vår uppmärksamhet, men samtidigt låter krävande kognitiva processer vila och återhämtas”
Intressant va? Titta ut, titta ut en minut. Eller uppsök närmaste skog för lite mental återhämtning och vila.
I vårt matrum står ett pampigt gammalt skåp med fantastiska blommor målade utanpå. Det är en riktigt prydnad och trots att det är så stort känns det ganska nätt eftersom det är så pass grunt. En gång i tiden har det varit ett mjölkskåp. Då hängde man upp tråg i skåpet och fyllde dem med mjölk. Sedan flöt grädden upp och kunde skummas av och göras till smör. Mjölkskåp stod ofta kallt till – i någon sval farstu eller så.
Nu fungerar dock skåpet inte som mjölkförvaring utan som förvaring till alla karaffer.
Skåpet kommer från Jakobs mormors man Fred. Innan han flyttade ihop med mormor Elsa bodde han i en liten timrad stuga – som senare stått tom i säkert 35 år. För ungefär tio år sedan gick Jakob förbi stugan på en av sina promenader och kikade in genom fönstret. Han tog en bild och sa långt senare sådär i förbigående ”det stod ett ganska fint skåp i stugan”. Jag höll på att svimma när jag såg bilden han tagit, för skåpet är verkligen fantastiskt. Vi baxade hem det i ett enormt släp vi hyrt och det var ingen enkel sak för det väger som en mindre elefant. Men det var det absolut värt.
Fred har berättat att det ska finnas en underdel till skåpet också. En skänk som det ska stå ovanpå. Men hur vi än har letat i alla lador och gårdshus så hittar vi det inte. Och skulle det finnas så skulle vi säkert ändå inte rymma det – takhöjden hos oss skulle nog behöva vara en meter högre allra minst.
Dessutom tror Fred att själva ytskiktet på skänken kan ha blivit förstört sedan någon använt den som underrede för att reparera en bilmotor på. Åh, det är ju så att man vill gråta åt det! Samtidigt förstår jag att skåpet på femtiotalet kanske kändes som ett omodernt, tungt gammalt as och inte var någonting man såg någon vits med att spara. Min egen städ och rens-galna mormor eldade möbler som dessa för att de tog onödig plats.
Nu är jag i alla fall hemskt glad över det vackra skåpet med blomsterdekoration som jag tycker ser ut som två Yorkshireterriers som står på bakbenen. Tyvärr är målningen längst ner på luckorna utsuddad efter att någon (gissningsvis i ett städ-il) för länge sedan försökt torka av dörrarna.
Men det gör ingenting. Jag älskar detta vackra skåp med alla sina skavanker.
I vintras skrev jag ett inlägg med mina bästa hacks för stuglivet. Dessutom bad jag om era bästa tips och ohoj vad många bra uppslag ni kom med! Här har jag sammanställt några av dem – kanske kan du få användning för dem nu när säsongen för stugliv äntligen är igång?
57 Smarta knep för sommarstugan
VÄRME, EL & SKÖTSEL
Det är guld värt är att kunna starta värmen i stugan via sms så slipper man komma fram till ett iskallt hus.
Vi bär alltid in ved till max innan vi lämnar stugan. Då går det snabbt att göra upp eld när vi kommer tillbaka.
En lampa vid förstukvisten med rörelsedetektor är skönt om man kommer fram när det är mörkt.
Mitt bästa tips är att skaffa en luftvärmepump och köra den via en app. Dagen innan ni kommer till stugan ställer ni upp värmen så det inte är helt utkylt när ni kommer dit.
Elfiltar till sängarna. Tricket är att de ska ligga nedbäddade i rätt sängar när man kommer så att man bara behöver sätta i kontakten. Det räcker att den är på i en timme för att sängen ska bli varm. Plötsligt är det möjligt att komma fram sent på kvällen även med småbarn!
Ställ en snöskyffel nära parkeringen så man kan börja skotta utan att plumsa fram till kvisten.
Ha en nyckel gömd någonstans (eller i en låda med kodlås på väggen) om ni glömmer nyckeln eller om tex en hantverkare måste dit och kolla något när ni inte är där.
Sätt upp små bilder bredvid kranar och proppskåp som visar hur de ska stå. Då slipper man fundera på om man just slog av eller på vattnet.
Om sängarna är lite kalla när det dags att sova, lägg en tunn fleecepläd på lakanet. Det blir varmt och mysigt på en gång
Bli kompis med eventuella grannar. Det är guld värt! Våra grannar tittar till så att ingen musinvasion pågår och slår igång elementen åt oss ett par dagar innan vi kommer dit.
Beroende på hur driftsäkert det är kan en GSM-vakt eller liknande temperaturövervakning vara guld värt. Det har vi i vårt hus i Västerbottens inland där strömavbrott är vanligt. Ibland får någon åka dit och elda så att huset inte ska frysa ihop. Skönt att få meddelande om sånt om man bor en bit ifrån…
En grej som gjort att stugan ”mår bättre” och att det inte blir så instängt är att vi satt in en soldriven fläkt.
Jag har ingen värme i min stuga under vintern och därför ställer jag alltid fram ”torrbollar” lite här och där på hösten, de tar hand om en hel del fukt.
MAT & SKAFFERI
Jag brukar göra färdiga middagar till stugan i folieformar hemma – tex en extra lasagne när jag ändå lagar lasagne till middag. Sen ner med det i en kylbag och stoppa rakt i ugnen när man är framme.
Ibland sätter vi en deg hemma som får jäsa i bilen och som kan bakas ut till hemmagjord pizza när man kommer fram.
I vår stuga förvarar jag alla matvaror i plåtburkar för att inte mössen ska lockas dit.
Jag brukar fylla några flaskor vatten och lagra när vi lämnar – ifall vattnet är fruset när vi kommer nästa gång. Då behöver man inte börja med att hämta vatten.
Vi tar hem sista dagens disk – melamintallrikar, plastglas och bestick – i en gammal kylbag. Sedan diskar vi hemma i diskmaskinen och packar tillbaka allt i kylbagen.
I vårt skafferie finns alltid konserver, pasta och snabbrätter som jag fyndat hos Matsmart. Jag förvarar det i glaslådor.
När vi precis fått vårt landställe hade vi alltid med Stinas kyckling och ris till. Så fick ugnen jobba upp värmen ihop med brasan i spisen. Sen åt vi och tände ljus och myste.
Eftersom vi inte har rinnande vatten tar vi med oss dricksvatten i dunkar. Sommartid när vi har igång frysen lämnar vi en femlitersdunk med ca två liter vatten i. När vi kommer till stugan tar vi ut dunken med is, fyller upp den med vatten och har sedan iskallt dricksvatten hela dagen, oavsett hur varmt det är. Även perfekt att ha med sig när vi åker på dagsturer med båten.
När jag var liten hade min familj husvagn med begränsad möjlighet till matlagning och disk. Därför åt vi alltid lite annan, enklare mat när vi campade. Första lunchen/kvällen åt vi till exempel alltid samma ”utflyktspaj” till mat. Mysigt!
Vi har alltid kyl och frys påslagen och då är det perfekt att ha fryst bröd och fryst mat på lut när man kommer fram sent.
För att minnas vad jag har i stugan brukar jag fota i kyl, frys och skafferi innan jag åker hemåt. Fotar också av kom ihåg-listan jag skriver. Kom ihåg lappar tappar jag bara bort.
Babyservetter är perfekta att torka av både barn, bord och nyss använda bestick med. Sedan slänger man dem i vedspisen. Då är det ”diskat och klart” till nästa måltid utan att man behöver slösa på diskvatten. Diska ordentligt kan man göra kanske varannan eller var tredje dag.
Möss verkar gilla stearinljus så vi plockar alltid bort alla ljus och förvarar dem i plåtlådor med lock. För säkerhets skull stoppar vi också brödrost, våffeljärn och liknande som står i skafferiet i en plastback med lock så att inga möss kommer åt dem.
KLÄDER & UTRUSTNING
Jag använder med Google Keep för att komma ihåg vad som måste med till stugan nästa gång.
Kuddar och täcken stoppar vi i täta förvaringspåsar med namnlappar så går det snabbt och enkelt att bädda med rena sängkläder och alla får direkt de kuddar och täcken de gillar.
Vi fotar alltid kläderna som hänger i hallen och i garderoberna så vi kommer ihåg vad vi lämnat.
Gummistövlar i flera (något för stora) storlekar behövs. Då finns det alltid finns något att ta på fötterna, speciellt som det finns orm i det höga gräset.
Ett litet husapotek är det bra att ha. Med plåster, första hjälpen, värktabletter osv.
Ett husapotek behövs också till husdjuren. Det är ofta långt till veterinären om olyckan skulle vara framme.
Lämna kvar en uppsättning underställ, mjukiskläder och underkläder. Sånt som är skönt att slippa släpa fram och tillbaka och bra att ha på plats om man glömmer.
Varma raggsockor måste så klart finnas i stugan.
När jag kommer hem från en vistelse i torpet börjar jag genast packa inför nästa resa. Jag lägger ned handdukarna när de är tvättade, lägger ned extra glödlampor och fyller på värmeljus. Vi har är en plastback med lock som är märkt ”stugan” och där lägger vi allt som ska med. Då slipper man springa runt och leta när man ska iväg.
Delar man stuga med flera personer kan varsin (stapelbar) plastback med namn vara bra. Där alla kan lägga de saker de själva vill ha kvar i stugan till nästa gång. Traven med lådor ställs i någon stor garderob.
Vi har tygpåsar på garderobsdörrarna för smutstvätt. En i varje sovrum – sydd av gamla lakan. Påsen tas hem och innehållet tvättas och det som tillhör stugan tas tillbaka nästa gång i samma påse.
Jag köper stora, billiga flaskor schampo, balsam och tvål på exempelvis Rusta. Räcker länge till både familj och gäster.
Namngivna tandborstar och tandkräm, samt stora flaskor myggspray och solskydd har vi alltid.
STÄDNING & RENGÖRING
Vi har som rutin att lägga lakan och handdukar i tvättmaskinen när vi åker. Nästa person som kommer dit sätter sedan igång tvätten direkt.
Jag har alltid extra uppsättningar av sängkläder och handdukar i stugan och bäddar rent när vi tar hem smutsiga lakan. Då slipper vi börja med det när vi kommer dit nästa gång.
För att spara på duschvatten så kan man ha vatten i diskbaljor och använda skopa och tvättsvamp att rengöra sig med. Intimdelarna kan man ta med babyservetter.
Ett tag hade vi spår efter möss i kökslådorna och behövde jämt börja med att diska. Nu lyfter vi ner innehållet i i plastbackar med tätslutande lock. När vi kommer tillbaka lyfter vi bara tillbaka det igen.
Vi har en musskrämma som går på batteri och som avger ett högt ljud – funkar jättebra.
Använder du gamla musfällor så ladda med sött, typ Plopp. Möss är galna i sött klet.
För att hålla möss borta så kan man lägga enris i hörn, hål och vrår där man tror att de tar sig in.
Min farmor placerade alltid ut skvattram i rummen där mössen höll till. De gillar inte doften.
Städa inte bara ur stugan när du lämnar den – gör också fint hemma innan du reser bort. Det gör det trevligare att komma hem sedan.
TRIVSEL, MYS & KURIOSA
Vi har många familjespel i stugan både för utelek och innemys. Gamla ärvda leksaker av god kvalitet (Lundby dockhus, Brio tågbanor, småbilar med garage ) samt en stor mängd loppade/ärvda böcker.
Vi har fyllt en träkoffert med alla gamla DVD-filmer och serier. Det är dålig täckning i huset och få tv-kanaler men då kan vi ändå alltid kika på en gammal favoritfilm tillsammans.
Mina föräldrar köpte en stuga för 35 år sen och i ett fotoalbum som ligger framme kan man se stugans utveckling sen dess – renoveringar och ommöbleringar genom åren. Det blir inte lika ångestladdat att göra om när minnet finns sparat i albumet.
I vår familj har vi en hel bokhylla med böcker som vi som hälsar på lämnat kvar genom åren. Där kan man ta en bok om man inte har någon med sig. Och hinner man inte läsa klart tar man bara med den hem.
Vi har en bok där vi skriver ner allt vi fixar varje år. Det är så fint att se hur mycket som hinns med. Och praktiskt när man vill veta vilket år staketet målades om.
Vi har en gammal skrivmaskin stående framme – den är vår gästbok. Både vuxna och barn tycker det är kul att sitta och skriva ner en hälsning, ett tack eller ett roligt minne innan de far hem.
Vid ”säsongsbyte” brukar jag förbereda genom att plocka fram rätt saker. Om vi varit där till jul och vet att vi inte kommer tillbaka förrän till påsk – ja då påskpyntar jag innan vi åker.
Jag och mina systrar har ett hus ihop. Vi tar en helg per år då vi åker dit för att utvärdera hur allt funkar och planera renoveringar etc. Då får inte våra barn eller partners vara med – det är bara för oss!
Ett gemensamt sparkonto för stugan är bra. Då finns en buffert för renoveringar och man slipper bråka om huruvida en renovering ska göras beroende på alla olika ekonomiska situation. Och appen Cost Split är bra för att hålla koll på de löpande utgifterna.
(Och här finns ett inlägg om de saker som skapar den där härliga, hemtrevliga torpkänslan)
Det dags för påskinspiration! Ja, med bara två veckor kvar till högtiden orkar jag inte bromsa längre – nu är det fullt blås! Jag kickar igång med att bjuda på några härliga bilder med vårblommor från mitt instagramkonto @underbaraboning – det konto som jag startade för att samla bilderna som inspirerar mig mest och se till att fler hittar till de fina hemmen bakom! Om du blir sugen på att kolla in kontona närmre så ligger en länk under respektive bild.
Anna Starrén är min ständiga instagraminspiration. Färgsprakande, vackert och egensinnigt. Fastnade för det gamla kaklet, äggen i den fina hållaren samt den stora krukan med tvåfärgade narcisser.
Drömmer om en trädgård som ser ut så här på våren (ps WOW vilken vacker färg på penséerna!). Men eftersom snön smälter så långsamt i Västerbotten kommer mina egna lökar upp ungefär samtidigt som allt annat i rabatterna. I höst ska jag banne mig plantera lökar i krukor i garaget och sedan ställa fram längs huset så fort det blir vår. Då kanske jag får jag njuta blomningen tidigare.
Underbart med ruggar av lökväxter i gräsmattan som här på Fageräng. I höstas gick jag ut och skottade undan den första snön och tryckte sedan med lökjärn ner så många lökar jag bara kunde i gräsmattan. Hoppas det ser ut så här hos oss i vår!
På den här gräsmattan under den här himlen vill jag ligga på rygg och titta på molnen. Eller ligga på mage och studera de första yra insekterna som letar sig ner mellan krokusens blad.
Så underbart när någon bara bestämt sig för att ösa på med alla blommor de kan hitta! Vilket gult paradis att drömma sig bort i. Dessutom – så otroligt mysigt att sitta på bänken under fönstret och titta ut en kall och regnig vårdag.
Vid den här husväggen kan jag tänka mig att dricka mitt eftermiddagskaffe. Så fint med lite nyutslaget ris och vårblommor i ett enkelt krus. Enkelt men raffinerat.
Vi slutar med blomsterrabatten framför Västerby Skola. Maken till rart hus och rar plantering har jag väl aldrig sett! Här skulle jag ligga i grodperspektiv dagarna i ända och beundra min gård.
Ett vackert gammalt linneskåp, en öronlappsfåtölj eller en äkta matta. Det är så lätt att tänka på de där stora loppis- och auktionsfynden som de som verkligen räknas. Jag märker dock ofta att det är småsakerna som jag uppskattar mest i slutändan. Att hitta en underbar visp som ligger bra i handen, den perfekta lilla skeden till marmeladen eller ett par clips i en klatschig färg.
Kanske är det ingen annan som lägger märket till de små sakerna men det är ändå där jag fastnar och dröjer mig kvar med handen och blicken. Här är sex (bokstavligt talat) små loppisfynd som jag tycker mycket om.
Den sötaste lilla gräddkannan i krackelerat porslin. Hög som en tändsticksask ungefär. För den där första buketten på våren, plockad av barnhand.
Jag köpte den på loppis igår och betalade femton kronor. Tror ingen annan än jag själv kommer lägga märket till dess existens men det gör mig ingenting.
En grön liten tupp jag fick för en spottstyver. Den står på bröstpanelen i köket och är så rar i all sin enkelhet.
Jag blir glad varje gång blicken fastnar på den.
Mitt tyllset köpt för 30 kronor. Av mamma julen 1934 står det skrivet i locket på den. Plockar fram den när det är dags att spritsa tårtor och kakor. 30 kronor betalade jag för hela kalaset.
För 2 kronor styck köpte jag de söta hönorna med plats för frukostägg. De låg i botten av en stor korg full med äggkoppar i porslin. Under dem står det IMPORT stämplat vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Jag skulle tro 30-tal om jag gör en kvalificerad killgissning.
Min plåtburk för tepåsar. Inget märkvärdigt alls – en rektangulär gul liten sak. Ändå är jag så förtjust i den nätta formen av en dosa, att plocka med de pappriga påsarna, att den kan stå framme på kökshyllan och köksbordet och vara fin samtidigt som den har en konkret funktion i köket.
Slutligen den här flätade lilla korgen jag fyndade på loppis på väg hem efter en julmarknad i vintras. Den har huserat julgrupper, vårvivor och nu står det kryddor i den. Den är så nätt och fin och lite avskavd och sjavig och jag tycker den adderar hemtrevlighet till köket. Betalade inte många kronor men kommer vara väldigt rädd om den!
Det är så fint att se pojkarna ihop! –Betty å Hokka ä mina bästa vänner säger Ulf med troskyldig min. Tror Folke kommer få leva med sitt smeknamn resten av livet. För nu säger vi Hokka till honom oftare än hans riktiga namn. Igår morse byggde barnen klossar. De använder Bandu-spelet men leker och bygger istället för att spela.
Ulf somnade så här i fåtöljen. Det är precis som Bertil när han var liten. Han kröp in någonstans – under ett bord, på en köksstol, i ett skåp eller på ett trappsteg och somnade.
Farmor har hälsat på. Hon gör så skojiga överraskningstallrikar till barnens mellanmål. Man skär upp, bryter, skalar och lägger iordning lite smått och gott som till synes kanske inte alls passar ihop. Men eftersom allt är så smått skuret och så plockigt upplagt brukar det slinka ner i världens fart. Bra tips om man har matkräsna barn som sällan är sugen på någonting konkret som man föreslår.
Och så fick jag nog av vår stökiga veranda. Den brukar vara en katastrof varje vår eftersom den fungerar som förråd. Nu hivade jag ut en gammal stol, ett gäng halvdöda blommor, tuggade hundben, vissnande granris, julpynt, och mycket annat. Sedan hjälpte Bertil mig med att dammsuga och såpskura. Det är så härligt att göra på vårt oisolerade altangolv. Bara att hälla ut en massa såpvatten och sedan gå loss med borste. Man får sån lust att göra en Pippi och åka skridskor/skurborste över alltihop! Skurvattnet efter denna behandling var nästan svart. Huuuu…
För att fira städningen och verandans invigning för säsongen slängde jag ihop en tuppkaka
Perfekt när man inte har något annat fikabröd hemma. Jag toppade den med rostad kokos och det blev riktigt gott. Här är receptet på tuppkakan!
Det var säkert upp emot 25 grader på verandan igår. Barnen tog av sig till underkläder.
Jag dukade upp med min nya gamla kaffekanna, de nya cremefärgade loppiskopparna och små påskliljor.
Mmmmm!
Sedan fikade vi och suckade över hur härligt det är att verandan nu är invigd för säsongen och att våren är på intågande. Bertil tyckte att stunden krävde lite nationalsång så han och farmor stämde upp.
Kaffe och kaka – låt dig väl smaka!
Sedan rusade alla barnen uti i bara t-shirt, lekte med sina kompisar, klättrade i träd och kände livet i sig. Jag fick ligga själv på verandan och lyssna på fågelkvittret och kände hur härligt det är att ha lite större barn nu som kan roa sig själva.
Och hur lugnt och skönt det blir inomhus när barnen kan börjar vara ute.
Nu doftar här av linoljesåpa, varmt trä och tinande snö. Och idag ska jag sitta här i solen och skriva på min nya bok!
Hoppas helgen var mild mot dig och att du får en underbar vecka.
Ibland när jag hälsar på min syster går vi runt och kollar på nybyggda hus. Det är beklämmande hur mycket pengar som läggs på att bygga dessa fina hus och ställa de fina bilarna på uppfarten. Men sedan inte en krona eller tanke på trädgården. Eller kanske rent av för många tankar och kronor på trädgården. Man hårdgör stora ytor med grus och sten, anlägger enorma altaner och sedan klipper man gräsmattan stubbkort. Kanske planterar man ett enda litet silverpäron eller en thuja mitt i alltihop. Bredvid entrén står sedan två minimala krukor med murgröna och silvernjurvinda. För gud förbjude att det skulle blomma i någon färg som skär sig mot fasaden!
Förlåt men det borde vara olagligt att anlägga sådana här villaträdgårdar när vi vet att den lilla villaträdgården har en viktig del i den biologiska mångfalden. Vi vet också att med ökade klimatförändringar och extremväder med kraftig nederbörd är hårdlagda ytor en stor riskkonstruktion. Dagvattnet rinner helt enkelt inte undan.
Ibland tänker jag att det bästa kanske vore om folk var lite mindre brydda? För om man inte är så besatt av en perfekt golfgreen kanske man kan tänka sig att låta en del av gräsmattan växa igen? Så att ängsblommor kan bre ut sig och pollinatörer kan hitta föda. Man kanske också struntar i att hugga ner det där gamla döende äppelträdet och låter det istället övertäckas av en klätterros? Gamla döda träd är en viktig boplats för många insekter som i sin tur lockar till sig fåglar. Men tänk att det finns folk som inte vill ha fåglar i sin trädgård heller?!
Vi har ju också hårdgjort ytan närmast huset men det betyder inte att den inte är grön. Stora, djupa rabatter tar för sig och erbjuder ett smörgåsbord för fjärilar, nyckelpigor och andra insekter att ta för sig av. Här trivs både grodor och igelkottar!
I den här rabatten surrar och fladdrar det dagarna i ända och allt som grönskar och är vackert är inte svårskött! Mina mormorsrabatter kräver väldigt lite av mig. De består av rosenbuskar och perenner och jag rensar ogräset sparsamt. Perennerna står nämligen så tätt att de konkurrerar ut allt annat. En välgjord perennrabatt är en prydnad för huset, en tillgång till djurlivet och kräver tvärt emot vad man kan tro väldigt lite skötsel.
Men hur går det för barnen i en mer vildvuxen trädgård? Vill man verkligen locka dit bin och andra insekter? Tänk om barnen gör sig illa? Jag tänker att det bästa sättet som barn kan lära sig att inte vara rädd för humlor och bin och fäkta efter dem så att de blir uppretade – är att låta dem lära känna insekterna. Det har bara hänt en enda gång att något barn gjort sig illa på insekterna i vår trädgård. En sommar brände Bertil tån på en humla.
Och den mest barnvänliga trädgården är inte nödvändigtvis den med en enorm gräsmatta med en studsmatta ovanpå. Vi har visserligen en del som är kortklippt gräsmatta som man kan springa runt på – men det som gör att barnen älskar att leka där är att det finns flera – närmast planlöst utslängda – buskar, stenar och träd att gömma sig vid eller leka tagen kring. Plus åkerbär och smultronplantor som växer i kanterna.
Att klänga och slänga är också populärt bland barnen. Och då är det ju bra att ha lite träd och inte bara platt gräsyta.
Träd erbjuder skugga från värme, vindskydd, bostad och mat för djur – samt motverkar översvämningar eftersom de suger upp regnvatten. Plantera fler träd!
Och har man inte plats för något stort träd är det fint med en rejäl häck. Som en rosenhäck som både bäddar in, sprider väldoft och erbjuder pollinatörerna något att frossa i!
Själv drömmer jag om en ordentlig vattenspegel i trädgården. Ett paradis för fågelliv och grodor. Allra helst hade jag haft ett par ankor som fick bo där. Men det får vänta tills Ulf är lite äldre och förståndigare.
I brist på en stor vattenspegel brukar jag brukar jag ordna små. Jag fyller helt enkelt fat med smågrus och vatten. Där kan insekter slå sig ner och dricka utan att drunkna.
Och såklart ordnar jag fågelbad av olika slag.
En trädgård måste inte vara kortklippt och hårt hållen- man kan klippa gångar i gräset och låta det prunka på sidorna. Gamla träd, stenar, murar och rösen är fina boplatser för insekter. Den åldrade stenmuren erbjuder skydd för många små djur och dessutom lagrar den värme som gör detta till ett gynnsamt mikroklimat.
Delar av vår gräsmatta tillägnas helt till vitklövern. Om man slår sig ner här är surret från humlorna öronbedövande.
Och att hårdgöra ytor är förstås inte fel per automatik. Låt det bara inte bli en kal stenöken. Spräng in rabatter i grusgångarna!
Kanta gruset med grönt.
Och placera trädgårdsgruppen mitt i alltihop. Så att du sitter ute i det gröna och njuter av trädgården och djurlivet!
För att sittgruppen ska bli inbäddad och vindskyddad – ställ stora krukor/tunnor i bakkant med störar där luktärt och annat kan slingra sig upp. Både vackert, ombonat och bidrar till biologisk mångfald. Och slutligen – använd aldrig aldrig starka bekämpningsmedel i din trädgård. De har ingenting där att göra!
På det här sättet kan du skapa en trädgård som är grön på riktigt. Som hjälper istället för stjälper den biologiska mångfalden.
Nu är jag hemma igen hos min egen lilla familj. Betydligt piggare även om ”pigg” får räknas som en definitionsfråga. Så glad över att få ha kommit bort och vilat från mina vanliga roller och sysslor och få lite nytt syre, perspektiv och energi. För när jag kom hem kände jag förnyad kärlek till mitt hem och allt som finns däri.
Mitt i allt det här med operationen har jag nästan glömt bort att barnen nu ska ha en veckas sportlov – hur skönt blir inte det? Själv orkar jag knappt med en kortare promenad men som tur är så finns ju Jakob, gammor och farmor som kan göra lite guldkantade saker som att vara med ute och leka i någon snödriva.
Jag hade en sån bisarr packning och blandning när jag åkte hem. Dels några loppisfynd som Anna samlat åt mig de senaste månaderna, dels lite saker från hennes utrensade ateljé. Därutöver nya loppisfynd från resan och en jädra samling kläder till min nya garderob (Anna vallade mig runt på second hand-affärer i Göteborg så jag fick mig kläder i rätt storlek och för den stil jag vill ha nu). I resväskorna varvades gökur, porslinskoppar, rutiga flanellskjortor, morfintabletter, stödstrumpor, spetsdukar, kamerautrustning, blommiga förkläden, pulsklockor och förband i en enda röra. Det slutade som vanligt med att Anna som är pack-geniet fick packa mina väskor för hemresan medan jag uppgivet stod och tittade på. Peak Lillasyster!
Så här ser mina uppackade loppisfynd ut i alla fall. Ej närvarande vid fototillfället var Gökuret som behövde limmas och sedan ska hängas på verandan. Samt alla kläder.
MUMMA vad mycket fint i en bild! Älskar den stora bruna brickan som jag genast hängde upp i brickbandet i köket. En ny födelsedagsflagga som står på en slags rotknöl som ser ut som en kobbe i en skärgård. Sån mysig kitsch. Har letat en ny gammal födelsedagsflagga ända sedan en mus åt upp allt det blågula på den förra flaggan under förra årets köksrenovering. Svårare än man kan tro att få tag i. Men nu har jag den!
Och så hittade jag en kaffekanna i precis den stil jag samlar på från Arthur Wood. Har en karaff i samma och dessa delar är jättesvåra att hitta. Dessutom köpte jag fem koppar och fat av knubbigt cremegult vardagsporslin från 40-talet sedan mina andra vardagskaffekoppar slagits sönder en efter en.
Älskar dessa färger på porslin och det lite knubbiga uttrycket.
Har länge letat efter ytterligare en handbroderad tidningsficka att ha på väggen. Har ju en sedan förut – men är alltid en kort då jag både vill ha en i matrummet och en i köket. Den här gamla murriga saken i ull var fantastisk och åkte genast upp bredvid läsfåtöljen.
Visst låter det förresten sjukt att man kan känna att man är ”en tidningsficka kort”? Men testa själv att köpa din första så kommer du snart märka att du svårligen kan klara dig utan ytterligare en.
Hittade ett fint förkläde i precis rätta färgerna i mitt kök
Samt denna uuuuuuunderbara duk i cremefärgad bomull med pastelliga blommor och en brun bård. De perfekta färgerna för mitt matrum.
Den blå kannan har Anna hittat till mig sedan tidigare. Kommer vara fantastisk ute i trädgården i sommar. Och sedan samlar jag ju på Blå blom som en matchande storservis. Har en del assietter och koppar jag köpt genom åren och i Boråstrakterna är dessa lätta att hitta. Köpte en kopp och ett fat för 60 kronor (brukar kosta upp mot 200 kronor här i krokarna) och kaffekannan kostade 240 kronor och sockerskålen minns jag inte men den var billig. Så nu har jag snart min helmatchande servis. Letar efter en mjölkkanna bara och har bara gett Anna i uppdrag att fortsätta slå till på billiga koppar och fat när hon hittar dem. Vill gärna ha ett dussin eller fler för sommarens kalas, skolavslutningar och kafferep.
Hittade en gammal träspade också som jag ska ha som servering för ostbricka samt en fin gammal gaffel som matchar till. Den gröna karaffen ska stå på köksbänken och husera bestick till matlagningen.
Slutligen fann jag en jättelång och otrooooooooooligt fin trasmatta på Myrorna i Göteborg. Det är så sällan jag hittar så här fina mattor (som verkligen ÄR vävda av gamla textiltrasor) och därför milda och vackert melerade i färgerna. Så jag slog till och fick gå runt på stan med en hoprullad trasmatta under armen resten av dagen som en riktig idiot.
Nu är jag hos min syster. Så underbart, efterlängtat, ljuvligt och vilsamt. Förut åkte jag ofta till Göteborg på jobb och då passade jag på att hälsa på hos Anna i Borås. Men senaste åren är jag aldrig där i jobb och således blir det oftast bara en visit på sommaren. Men det ska jag ändra på.
Och eftersom jag ska operera mig i Göteborg nästa vecka och har några undersökningar jag måste göra den här veckan så passar jag på och stannar lite längre. Jag kan ju lika gärna sitta och jobba här som hemma. Skillnaden är att jag inte har mina egna tre röjiga barn med mig utan att jag bara får vara moster och umgås med min syster, äta hennes goda mat och sova långa ostörda nätter. Något jag också verkligen behöver göra för att förbereda mig inför och återhämta mig efter operationen.
Det känns som jag är på retreat. På ett underbart, färgstarkt och egensinnigt sjukhem.
Anlände på förmiddagen och hemmet var som en enda energi-injektion.
Anna som satt i ett jurymöte på zoom när jag kom hade förberett frukost till mig
Hon har en sanslös mängd roligt porslin i sina gömmor.
Var tvungen att plocka fram och fota allt fin jag såg när jag ätit upp min frukost.
Så skojiga, annorlunda växter
Och tavelväggen med blandad kompott
Sån magisk, härlig blandning! Man blir ju lycklig.
I deras kök finns en ganska hög sittbänk med mjuka kuddar. Här brukar jag ligg och hålla min syrra sällskap när hon lagar mat. Den härliga postern har Kollijox gjort!
Underbar tavla/poster ovanför pianot signerad Enfinkarl. Min syster har en sån härlig känsla för färg och form och hur man kan skapa oväntade och underbara kombinationer.
En gammal IKEA-hylla (tror 80-tal?) full med konst- och fotoböcker, keramik som Anna har gjort och legobyggen.
En glimt av sovrummet. Ullranan på väggen köpte jag till min syster på en loppis i Arvidsjaur.
Här i stortjejens rum ska jag bo under veckan.
Spana in djungelhörnan hon har på sitt rum.
Anna svängde ihop den till sin dotter med det som fanns hemma i förrådet. Precis som mig gillar hon att ha ett rekvisitaförråd i källaren att plocka ifrån när hon vill göra om. Och om man bara har platsen – så varför inte? Är man intresserad av inredning är det ju underbart att ha ett litet överskott för att kunna rotera. När man tröttnat bär man ner det och ett halvår senare kommer det till användning igen.
Och ständigt dessa växter. Monsteran som blivit stor som ett träd och når upp till taket. Den köpte Anna som liten planta när hon var barnledig med sin första dotter. Vilket växtmonster – härdig, tålig och oregerlig. Här få ju alla flådiga, överkänsliga fiolfikusar gå och skämmas i jämförelse.
Och ja. Det var den lilla rundturen, det!
Nu ska jag fylla på min tekopp och arbeta vidare med andra texter. Idag sitter jag nämligen ensam i huset och skriver i den här soffan och njuter av utsikten. Bara att få se öppet, blått vatten när allting ligger under ett islager hemma. Vårkänslor så det bara spritter i kroppen!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
