Kategori: Claras stil

Jag startade ju som modebloggare för sexton år sedan – men under senare år märktes det inte direkt här inne. Kläder har varit ett nedprioriterat intresse för mig och jag har fokuserat mer på hemmet och att få det fint. Men förra året hände någonting – kläder gick från trist och jobbigt till roligt och lusftyllt. Och det här året exploderade intresset.

Det har varit så roligt och givande och har känts som att en slumrande del av mig väckts till liv igen.

En sak som hjälpte mig på traven var att jag i februari hälsade på min syster och vi tog en heldag i Göteborg då hon följde mig runt på secondhandaffärer och plockade ihop kläder åt mig. Hem kom jag med alla dessa nya (fast begagnade) kläder till min garderob. Och i somras gick jag igenom och strukturerade grundligt upp innehållet i hela min garderob. Det har jag skrivit mer om här.

Här kommer ett gäng outfits från året som har gick. Men vill du se ännu fler så har jag sammanfattat några av dem i en reel med 63 outfits från 52 veckor!

Börjar med baken och konstaterar att jag fortfarande bara äger ett enda par jeans. Men som jag älskar dem – Levis rib cage. Här med rödrandig gammal tröja från Monki. Den modell jag har är croppade i benen och jag viker gärna upp dem ett varv extra.

Den här bilden är tagen bara någon dag innan min operation. Här ser man hur stor sköldkörteln faktiskt är – men först efter operationen insåg jag hur mycket den begränsat mig. Det var obehagligt med tajta tröjor, jag var obekväm i många urringningar och kände mig alltid ful och klumpig kring halsen. Så skönt att knölen är borta nu. Kul att återigen se sina nyckelben.

Sportade väska jag ärvt från Anna, rutig loppad kjol, loppad kappa och tunn ulltröja.

Hittade mina drömmars klänning i stadig bomull. Har burit den många gånger det här året.

Liksom denna blå klänning jag köpte ny på &Other stories. Köpte den även i svart och de har verkligen haft ett lågt PPA (pris per användning) för oj som de fått jobba i garderoben.

Fyndade också detta blå fodral på Myrorna i Göteborg. Satt som en smäck. Bar ihop med mina prickiga strumpbyxor från Swedish Stockings och pumps när jag ville vara fin.

Har ett par rib cage i manchester också. De använder jag ganska flitigt. Man får så fin bakdel i dessa byxor!

Flanellskjortan är från Patagonia – men loppad och på fötterna har jag mina gamla Adidas. Är så ledsen att de blivit så sunkiga, jag skulle vilja ha exakt likadana i nyskick.

Investerade i två nya behåar och håvade in bröstkomplimanger. Det tar man tacksamt emot. Underkläderna gör ju halva plagget och en illasittande behå kan verkligen förstöra en i övrigt snygg outfit.

Min syster introducerade mig för övrigt för att köpa second hand online (har alltid föredragit butik innan) och det blev succé. Uppskattar möjligheten att leta mer riktat på begagnatmarknaden. Jämfört med att gå på secondhandaffärer och bara hoppas på det bästa. Här hade jag på mig en gammal loppad jumper med sedesam krage och snurrig kjol från Esperit. Hade även turen att på Sellpy hitta EXAKT samma skinnballerinas från Zara som jag bar hela sommaren 2021. Detta par bar jag istället hela sommaren 2022.

Jag utforskade kjolar efter många år av klänningsanvändande, men det är ju så svårt! Så mycket att tänka på och kombinera. Klänningar är enkelt i jämförelse.

Den här rosa blev i alla fall en favorit. Begagnad såklart men med ny tröja från Arket till. Har köpt några nya plagg detta år och det är framförallt olika slags bastoppar. Där har funnits ett gigantiskt hål i min garderob och dessa inköp har dyrkat upp min garderob på vid gavel. Så många plagg som plötsligt går att använda igen.

Mina gamla Sweedish hasbeens nötte jag vidare på i somras – har burit dem sedan 2008 och det syns knappt på dem. Hatten är gammal från Beyond Retro och soldressen från Mango köpte jag sommaren 2019.

Att se sin egen stil utifrån är svårt. Men att vara väldigt flickig ligger inte riktigt för mig. Är hellre kvinnlig, fullvuxen, vampig och dramatisk.

I vår podd läste Malin en handbok i hur man är en chic parisiska – och det enda riktigt handfasta rådet var att låta bhn synas under kläderna. Det tog jag fasta på. Så snyggt med en svart spetskant under den vita blusen.

Blusen var ny från Zara, skorna gamla från Sellpy och kjolen gammal från &Other Stories.

I början av sommaren pressade jag upp mina igenvuxna hål i öronen – och helt plötsligt öppnades en hel värld av accessoarer. Letade fram gamla örhängen ur gömmorna och loppade en hel del nytt.

Tror det var när jag såg denna bild som jag insåg att jag behöver fler färgglada pumps i min garderob – att matcha och mixa med mina klänningar.

Gamla garderobsfavoriter fick komma fram igen. Som min prickiga klänning från 2013. Mina vita Superga-gympaskor nöttes flitigt liksom olika sorters skärp. Gjorde en lov på lokala seconhand-affärer och hittade ett gäng i olika färger. Har inte lidit skärpbrist sedan dess.

Upptäckte också hur snyggt det är att styla håret med en sådan här tofs på huvudet. Så det gjorde jag nästan jämt.

Jag tröttnar inte på prickigt. Här i kjol och vanlig enkel trikåtopp – redo för att åka och rigga inför Susannes skafferi.

Cykelbyxor under kjol har nu blivit standard för mig på sommaren. Man slipper läbbigt lårskav och oro för exponering av sparbössan.

En varm sommarkväll gick jag på stan och käkade med mina vänner. Sportade kort kjol, pumps och midjeglip efter att ha skrivit detta inlägg som en spark i baken. Dags att sluta vara så ängslig för alla komplex.

Den rosa jeanskjolen köpte jag på en rea hos Arket.

Sedliga klänningar är en återkommande favorit. Den här har många år på nacken – köpt på en vintagebutik på söder. Skorna är gamla från Din Sko från 2017 som fortfarande håller i sin enkelhet.

Svart har aldrig varit min färg men ibland funkar det – om tyget som här har en spännande struktur och klänningen rejält schvung. Fick ärva den av Anna som tröttnat.

Gillar mitt hår här – och de dramatiska ögonbrynen. Jag har ju nästintill kolsvarta ögonbryn naturligt men med browlift blir de med markanta.

Har lovat mig själv att aldrig mer gå i långkoftor och kimonos. Det gjorde jag jämt när jag vägde mer och bara ville gömma mig, men det gjorde ju oftast saken värre. Nej – fram för nättare skärningar, urringning, slitsar, bara ärmar och tight passform. Och inga jäkla kaftaner som bara förvandlar mig till spöket Laban.

Klänningen är likadan som den blå jag har från &Other Stories, kängorna och väskan är gamla som jag ärvt av syrran och jeansjackan fick jag när jag fyllde fjorton år. Men Anna har kortat den åt mig – så att den ska sluta precis vid midjan.

Den här favoriten från förra sommaren fick komma fram igen.

Övar på att våga ha urringat på detta sätt.

Och på detta. Så mycket kvinnlighet som vill komma ut och ägas.

En städrock i lepoard. Älskar djurprint!

Och många gamla jumpsuits kom till användning igen. Den här är nästan som en pyjamas i modellen och ungefär lika skön. Men väldigt urringad. De häckande svalorna tar för sig.

Bar också några gamla favoriter från Miss Clarity. Den här fanns i vår allra första kollektion och håller än. Skorna fyndade jag begagnade för typ sjuttio kronor. Lagom pris för gula pumps man kanske inte kommer nöta på sådär överdrivet mycket varje säsong.

Även dessa skor fyndade jag bättre begagnade billigt. Bar ihop med mina gamla Lindexshorts och en randig tröja från Arket.

På Erikshjälpen i Borås fann jag den här fina H&M-kjolen från nittiotalet. Med slitsar och knäppning. Så snygg ihop med valfri topp. Tog en några år gammal från &Other Stories.

Lydde även min systers råd och började hänga på mig mer smycken. Någon färgstark ring, lite blänk i öronen, en armlänk som skimrar diskret.

Eller så stora blaffiga örhängen som dessa. Den här blusen köpte jag också begagnad och den har jag burit ofta.

Apropå att vara fullvuxen och vamp hellre än flicka.

Projekt Fullvuxen gäller på många plan i mitt liv.

Både kjolen och sidenblusen har jag fått överta av syrran. Och klackarna fyndade jag såklart begagnade.

Åh vad jag hade kul med mina kläder i september. Små saker som att bära koftan på axlarna istället för med armarna iträdda. Samt mixa och matcha färger och mönster. Loppad kjol och blus – men kofta från Zara.

Kul att mixa feminint med maskulint också.

Loppad kjol och kavaj men tröja från Arket. Den här röda färgen är för övrigt min absolut bästa nyans.

Letade fram mammas gamla slipover av ull och bar utanpå min skjorta. Röda strumpbyxor och loppad kjol till pumps. Skolflickschic. Okej okej ibland blir det mer flicka än kvinna, ska jag erkänna.

Den röda kavajen jag köpt på Myrorna och som ursprungligen är en nittiotalskavaj från Kappahl kom verkligen till användning. Och den röda klänningen som legat bortglömd i Annas källare kom tillbaka till sin rättmätiga ägare (dvs mig) efter att jag hjälp henne med en utrensning.

Så glad i att ha hatt nu för tiden!

Men så fort kölden kom blev klädintresset mindre intensivt. På vintern är jag ju mest hemma – och när jag väl är iväg någonstans är det ju ändå för mörkt för att fota outfits.

Men den gulrutiga ullkappan blev en ny begagnad favorit – liksom väskan.

Avslutar med en julig marknadsoutfit i den gamla kappan av ull som jag ärvt av min moster.

Och det var ett smakprov på årets outfits.

Stil jag tänker fortsätta med under 2023

Färgglada läppstift

Hellre vamp än tant och flicka

Färgglada pumps

Smycken av alla sorter

Färg och mönstermix

Lager på lager

Försöka strunta i alla komplex och vara glad åt den kropp jag har medan jag har den.

Vädret idag tar fullkomligt andan ur en! Soligt, kallt och snö på varenda gren, barr och grässtrå

Jag har hoppat ur mjukiskläderna för att göra lite olika jobb idag. Sminkat mig till och med. Genast känner man sig piggare.

Om jag orkar idag ska jag städa ur punschverandan som ser ut som sju svåra år. Vill ha julfint och då duger det inte att det står en toalettstol där ihop med diverse kartonger fulla med skräp, grytor med djupfrysta maträtter, soppåsar och annat skrot. Utmaningen på vintern är alltid att hålla verandan ren och fin och välkomnande. Den tenderar nämligen att bli en mellanstation för allt som antingen ska in eller ut ur huset.

Utrensandets lov sjungs ofta. Men det pratas alldeles för sällan om sånt som folk ångrar att de slängt.

Oftast glömmer man ju tack och lov allt fint man i oförstånd gjort sig av med. Men när man har en blogg blir man ibland sorgligt påmind. –Va?! Varför gjorde jag mig av med den där klänningen? Och varför rensade jag ut kavajen? Hur tänkte jag när jag lät den där kjolen fara och flyga? IDIOT!

Här är några plagg jag ångrar att jag skänkt

Scene by Tjallamalla var ett märke vi sålde när jag jobbade på klädbutiken Kii i Umeå. Köpte vid ett tillfälle den här underbara blusklänningen och bar den sedan jämt! Den kostade en hel del men vi fick ju rabatt genom jobbet. Ibland pimpade jag den så här med en stor rosett.

Hade älskat att ha den kvar idag och gärna dragit den utanpå ett par jeans som en tunika. Men tyvärr – den åkte till second hand.

Två amish-aktiga klänningar i riktigt rejäl kvalité som jag bar flitigt för tretton år sedan. Köpte dem begagnade redan då och de hade varit helt rätt i modebilden idag. Men de rensades ut någon gång kring 2013 och jag slutar aldrig gräma mig.

Den här klänningen med otrolig snurr i kjolen och skön midja med resår använde jag flitigt kring 2009 – 2011. Sedan skänkte jag den, men tänker fortfarande tillbaka ibland och minns hur fin den var. Eftersom den var av ett stretchmaterial hade jag säkert kunnat ha den än idag.

Den här klänningen fick jag av min faster och använde flitigt kring 2009. En secondhandklänning som jag sydde av och sydde om ärmarna på. Hade knappast kommit i den idag – men det grämer mig ändå att den rensades ut. Hade gärna haft den kvar till mina systerdöttrar och barnbarn!

En amerikansk vintageklänning med palmer (men erkänn att de mest ser ut som hashblad) med härligt snurr i kjolen och en fin överdel med snedknäppning. Kan inte för mitt liv förstå att jag skänkte bort den? Som att slänga godis ju!

Den här åttiotalsblåsan kanske inte är min stil nu – men ge det fem år till och jag skulle säkert bära den igen. Men går det? Nej, det går inte. För den fick åka till Myrorna med ett lass utrensade paltor.

Åååå min underbara kofta med glittriga lurextrådar och härliga färger – den drömmer jag fortfarande om ibland. Satt som en smäck och hade inte en enda maska eller nopprighet. Tröttnade bara på den från en dag till en annan så den försvann ur min garderob.

Peplum är mitt bästa kjolsnitt. En smal pennkjol som samtidigt har vidd över magen och låter den andas. Peplum i en perfekt kleinblå nyans. Vilken idiot jag var som rensade bort den.

Köpte denna reakappa från Weekday men blev aldrig sams med hur den satt. Kändes klumpig, stor och tung. Men i dag hade den säkert suttit som en smäck på mig. Förhoppningsvis lever den dock vidare i någon annans garderob.

Vi avlslutar med den här röda prickiga karamellen med axelvaddar och knäppning i ryggen. Prickiga klänningar har jag i parti och minut. Men ingen som kan mäta sig med den här tyvärr.

Usch vad allt blev sorgligt. Nu måste jag gå och snyta mig.

Häromdagen hade jag på mig en outfit som kändes extremt mycket bloggvärlden 2009-2012. Kort vippig kjol och en jumper med rosett. Vi snackar den här silhuetten. Det var hemtamt på ett trevligt vis. Fattades bara en basker så skulle jag kunnat haft min egen blogg på Modette eller Devote. LittleMissPerfects Garderob hade den kunnat heta! Eller StyleLady. Eller Underbaraclara.

Jumpern är loppad, kjolen är gammal från Monki och örhängena kommer från Zara (tror jag). De knähöga mockastövlarna har många år på nacken.

Här ser man förresten varför vinrött är min bästa färg. Får ögonen att poppa!

Jag skulle för övrigt beställa hem lite smink från Trinny London för ett tag sedan men när jag skulle genom gå deras formulär ”Match2Me” där man ska fylla i sina egna färger för att hitta sin perfekta palett – ja då visste jag inte vad jag skulle ange att jag har för ögonfärg. Man kan välja mellan grön, blå eller grå. Men jag tycker att jag verkar ha allihop på samma gång? Ringen runt iris har dessutom en mycket mörkare färg än den inuti.

Här är några bilder till med exempel. Nå vilken ögonfärg kallas det som jag har jag?

Gult- och svartrutigt är så snyggt! Det finns något både klassiskt och lite punkigt över den färgkombinationen. Det här är mönster som gör mig glad just nu: Rutigt ihop med randigt ihop med prickigt ihop med blommigt. Eller ruta mot ruta såklart.

Jackan knep jag efter att Rastlösheten tipsat om den på instagram stories. Ett begagnat Sellpy-köp, Made in Italy. Köpte väskan också när jag ändå höll på eftersom min syster har sagt åt mig att jag behöver färgglada väskor. Så smaskiga färger ihop!

Bar mina knähöga mockastövlar till. Kittad för en solig oktoberdag!

Insåg imorse att det bara är två veckor kvar till höstlovet. Fattar inte vart den här hösten tagit vägen? Känns som att det var tre veckor sedan skolan började men tydligen har det hunnit runnit iväg åtta veckor av höstterminen. Inte konstigt att barnen börjar vara lite trötta och hålögda. Längtar efter att det ska bli lov och att vi får besök. Först kommer Jakobs lillasyster upp och hälsar på och sedan mina systerdöttrar. Vi planerar bland annat att åka och klättra, gå på badhuset, sova ute samt göra eld i bastun och berätta skräckisar.

Men nog bloggat om det – ju ska jag gå och förbereda veckans poddinspelning med Malin. Så kul att vårt förra avsnitt fick så många reaktioner. Tycker själv att det är ett av de bättre avsnitt vi gjort.

Å vad jag är förtjust i min hatt och min gröna manchesterkavaj. Den senare köpte jag för 70 kronor på Röda Korset förra året.

Jag bär den ihop med min korta jeanskjol från Monki (den har några år på nacken) och mina grova bruna kängor. Det syns kanske inte men strumpbyxorna är mörkgröna. Fyndade i en realåda på Lindex för någon vecka sedan. Så härligt att helt hoppa svart i en outfit.

Perfekta höstpaletten ihop med mammas gamla grå pullover, loppade örhängen jag ärvt från syrran samt den gamla vanliga skinnväskan

Idag stylade jag håret utan att locka det det minsta och då blev jag nästan lite sugen på att ha en rak page igen. Det var rätt länge sedan. Vad tycker ni? Lockigt eller rakt? Och vad ska jag göra åt luggen?

Ska ringa och boka klipptid imorgon så att jag är nyfriserad lagom till en synnerligen viktig fotografering.

Att rengöra sminkpenslar regelbundet är ett sätt att ta hand om sina borstar – men också sin hud. Gammalt ingrott smink, bakterier och allmänt päckel samlas ju i borstarna med tiden. Som tur är är det enkelt att åtgärda. I helgen åkte mina sminkpenslar på spa.

Om du undrar varför jag har så många så kan jag bara säga att det gör jag med. Men av någon anledning behövs allihop. För utöver de som står i badrumsskåpet har jag ju borstar som skramlar runt med puder och rouge i var och varannan handväska. Alltid kommer de till användning för något!

Det man behöver för att rengöra borstarna är schampo (om det är äkta hår) eller diskmedel (om det är syntethår). Jag brukar börja med att blöta penslarna i ljummet vatten.

Sedan gnuggar jag in lite schampo i borsten. Och efter de fått i sig schampo kan de med fördel ligga och dra någon timme så att schampot hinner lösa upp smutsen ordentligt.

Sedan arbetar jag med borsten i handflatan. Gnuggar försiktigt i cirklar och adderar mer ljummet vatten när det behövs. Gnuggandet gör att sminket inuti borsten lossnar.

I handflatan eller på en tallrik kan man arbeta ur färgen. Se så mycket äckligt som samlats!

Sedan låter jag penslarna stå en stund i schampovatten. Alltså här snackar vi kanske några minuter max. Och därefter sköljer jag av dem en och en genom att rikta en stråle ljummet vatten rakt ner i borsten. Så ska man säkert inte göra men jag tycker att det är enda sättet att få borsten ren inuti.

När man sköljt och sköljt tills vattnet är rent så sköljer man istället med borsten pekande nedåt. Så att stråna hamnar i rätt riktning.

Sedan följer den grannlaga uppgiften att torka borstarna på ett bra sätt. Man vill ju inte torka dem stående med borsten uppåt eftersom stora, yviga borstar faktiskt kan tappa formen av det. Dessutom rinner vattnet längre in i borsten på det sättet.

Därför torkar jag penslarna så här. Med ett gummiband i änden kan de krokas upp så att överskottsvatten kan rinna ur och borsten bevarar sin fina form.

Morgonen efter brukar alla vara torra och fina igen! Och med den här behandlingen håller mina borstar länge, länge. Tror de äldsta borstarna på den här bilden är omkring åtta år!

Här är sex stilgrepp jag tänker utveckla vidare i höst. Små förskjutningar i min befintliga stil för att variera och pigga upp. Sånt jag kan fixa med det som redan finns i garderoben – eller förändra enkelt med små medel!

Mixa mönster med mönster. Ränder med rutor med prickar med blommor. Blir glad av mönstermix och någonting stramt (pennkjol och kavaj) blir plötsligt härligt lekfullt! Här vill jag bli mer djärv och behöver nog spendera någon kväll i garderoben och testa igenom vad som kan bli kul ihop.

Knalliga sminkdetaljer. Rosa ögonfransar, en koboltblå eyeliner eller ett riktigt färgstarkt läppstift. Den här stilen som är nu där allt ska vara så naturligt som möjligt och man helst ska se osminkad ut – det är inte riktigt min grej. Gillar mascarakladdiga fransar och pigga färger. Har en gammal blå eyeliner liggande i min sminklåda. Ska vässa den sylvass och gå loss.

Att matcha skorna till strumpbyxorna ifall skorna är färgglada. Chict och förlänger benen!

Färgglada strumpbyxor överlag. Eller mönstrade. Det är en sån oväntad, härlig detalj som verkligen kan lyfta en outfit från bleeh till wow! Hittade både gröna och blå strumpbyxor i en realåda på Lindex när jag handlade svarta strumpbyxor sist.

Stora blaffiga örhängen! Självförklarande.

Och tunna diskreta smycken. Ja, jag älskar alltså enorma, kitschiga örhängen. Men utöver det vill jag använda fler enkla smycken igen. Gärna i kombination med de stora. En sten som glimrar i örat, en tunn länk kring handleden, en liten kedja i urringningen med en pärla. Smycken som gör för ansiktet vad en solkatt gör för ett rum. Blänker till, fångar ögat och gör allting lite piggare. Dags att inventera smyckesskrinet med vad som finns och kanske komplettera med någon loppad berlock. Små diskreta smycken att plocka isär och hänga på en kedja brukar inte vara en bristvara på secondhand-affärer.

Förra hösten gjorde jag ett liknande inlägg med sex nycklar för höstens stil. Läste om det inlägget nu och insåg att jag följt det till punkt och pricka det senaste året!

En sådan här regnmulen fuktig höstdag är det perfekt att rengöra ullkläder. Häng ut kappor, tröjor, koftor, ullkalsonger och ullstrumpor på vädring. Gärna över natten. Den fuktiga luften rengör ullen och den kommer dofta rent och friskt igen. Ta förresten gärna för vana att hänga ullkläder på vädring direkt efter att de använts – då rengör de sig själva.

Och har du fått fläckar på kläderna kan du försöka punktmarkera dem. Ull är ju smutsavvisande så fläckar lägger sig utanpå fibrerna och är lätta att få bort. Ibland kan man nästan skrapa bort dem. Dessutom har ull bakteriehämmande och självrengörande egenskaper. Det perfekta materialet om du frågar mig!

Ibland måste man dock tvätta ullen (ingen vädring i värden kan rengöra mina ullunderställ från aromerna efter ett rejält svettigt skidpass…) och då använder jag Sonetts ulltvättmedel och tvättar ett ullprogram i maskinen – men aldrig en full maskin eftersom ull som tvättas mot ull riskerar att krympa och tova sig.

Ullens smutsavstötande egenskaper är anledningen till att jag älskar våra ullmattor här hemma. Det har hänt många otrevliga olyckor på dem som involverar så väl barn som Essa. Och gissa vad? Alla fläckar har gått att få bort!

Sist vi hade redaktionsdag pekade Erica ut en intressant förändring i mitt sätt att vara framför kameran. Nämligen att jag börjat le på bild, söka ögonkontakt och möta åskådarens blick igen.

Det var några år där kring 2017 då jag nästan aldrig gjorde det. Jag minns att vi pratade om det på en redaktionsdag och Erica frågade mig varför?

-Jag orkar inte möta blick.

Och så var det verkligen. I backspegeln kan jag se att det nog hade mycket med utmattningen att göra. Jag mådde fortfarande dåligt och höll på att återhämta mig från både den och depressionen. Men jag kände också en sån frustration kring bloggandet generellt. Jag kände mig kvävd. Fick kritik och nålstick hela tiden och som ett resultat började jag göra mig mindre. Dra mig tillbaka, undvika att prata om sånt som kunde göra någon upprörd. Och samtidigt bli arg – för jag fick ju fan inte ens skriva om vilka underbyxor jag använde utan att det blev moralpanik!

Men problemet var just detta. Att jag drog mig tillbaka, gjorde mig mindre och blev arg.

Hela anledning till att starta blogg en gång i tiden var ju min lust och mitt driv till att få uttrycka mig. Inte att bli omtyckt till varje pris. Så när jag började begränsa hur jag uttryckte mig för att bli omtyckt så tappade ju alltihop sin mening.

Senaste åren har jag övat på att göra tvärt om. Omfamna de sidor som kanske retar upp andra, våga skriva om, uttrycka mig kring och skämta om sånt jag själv vill och inte det jag borde. Kunna skratta åt kritik och nålstick och ta det för vad det är. En persons åsikt – inte hela världens.

Och nu är klimatet så otroligt mycket friare och jag mår så mycket bättre. Och när jag tittar på bilderna från det år som gått kan jag se att jag gått tillbaka till mitt lekfulla bildspråk som fanns när bloggen startade. När det var hejdlöst, kreativt, kul och befriat från pekpinnar. Då jag kunde vara mig själv. Den utvecklingen glädjer mig!

Måtte denna tidiga version av mig själv ha kommit tillbaka för att stanna

Sist jag var hos pappa hittade jag mammas gamla pullover av ull (pullullver?) i en garderob. Den hade jag mycket i högstadiet och nu känns den helt rätt igen! Tror det finns fler varianter på vinden hos farsan – eventuellt några i plysch också för riktig 70-talskänsla.

Pullover är ju egentligen ett genialiskt plagg. Man blir varm om magen och ryggen men ryms fortfarande i de vanliga ytterplaggen och kavajerna – utan att det ska bli så trångt i ärmhålen att armarna förlorar blodtillförsel, man får kallbrand och händerna trillar av. Typiskt trist när det händer.

Motsatsen till kallbrand är rimligtvis varmbrand. Med röda strumpbyxor och matchande röda skor ser det ut som man fått varmbrand på hela nederdelen av kroppen. Så snyggt!

Kombinerar pullullver och varmbrand med den loppade rutiga kjolen jag köpte förra vintern och en skjorta från Zara. Skorna med fyrkantig tå kommer från &Other Stories. Inte trodde man att man någonsin skulle vilja ha andfot igen – men vänta nog länge och allt kommer åter!

Min syster Anna brukar prata om de där plaggen som ”låser upp” garderoben. Som man kanske måste addera för att få resten av garderoben att gå ihop. Precis som en burk krossad tomat kan vara bryggan som gör de där udda ingredienserna i skafferiet till en god gryta.

Ärmlösa plagg kan man ju kombinera med en kofta. Men ibland dödar man plagget genom att hänga en kofta eller kavaj utanpå. Särskilt om klänningen har utsmyckningar, fickor, fransar, volanger eller puffar som man helst inte täcker över. Då funkar det ibland bättre med en tunn trikå-topp under.

Så som jag gör jag med den här lejongula klänningen.

Heltäckande svarta strumpbyxor, knähöga svarta mockastövlar och svart trikåtopp. Och plötsligt är det som att klänningen framhävs ännu mer!

När jag och Anna gjorde min garderobsinventering i somras var det just plagg som dessa som jag insåg att jag saknade. Som kunde öppna upp för befintliga kläder att användas på nya vis. Således inhandlades några enkla trikåtoppar av god kvalité att ha under andra plagg. Med olika ärmlängder och ringningar. Och det har verkligen gjort hela skillnaden!

Nu nalkas den tid på året då man trär på sig en kjol med fall – men som istället för att fladdra vackert smetar fast på låren och börjar krypa längs benen. Och den fina blus som ska hänga lite luftigt klistrar sig runt överkroppen som en body. Behöver jag nämna att jag HATAR statiska kläder? Och på vinterhalvåret är de ett stort problem!

Många använder sköljmedel för att det tar bort den statiska elektriciteten från tyg. Men sköljmedel är en riktig miljöbov som innehåller små, små plastpartiklar som lägger sig på tygets yta och binder till sig fukt från luften. Detta sker på mikronivå men gör att kläderna alltså aldrig riktigt torkar. Många textila fibrer som tex elastan tar direkt skada av att vara fuktiga – och tvättas de med sköljmedel förkortas livslängden avsevärt. Dessutom är sköljmedel svårt att bryta ner och stannar kvar i naturen. Parfymerna i sköljmedel kan också irritera huden.

Det bästa sättet att slippa statiska kläder är förstås att helt klä sig i naturfiber istället för syntet. Men alla har vi nog några polyesterplagg i garderoben som vi inte gärna slutar använda. Så här kommer mina bästa tips för att få bukt med detta elektriska helvete.

4 knep för att motverka statisk elektricitet

Vatten. Du tar av dig kappan precis innan ett möte och inser att kläderna på vägen till jobbet liksom klistrat sig fast mot kroppen. Har du ingen tid att förlora? Gå in på toaletten och fukta händerna med vatten. Stryk dem mot kläderna – och gärna också på insidan plaggen (har du tillgång till en blomspruta så är det bra, men det har du ju knappast i detta scenario). Fuktiga kläder blir mindre statiska och tillfälligt kommer detta att hjälpa. Men ett stort minus är att kläderna förstås blir lite kalla och otrevliga att ha på sig. Och när de torkar blir de lika statiska igen.

Hårspray. Mången tv-sändning och föreläsning med statiska kläder har räddats av att jag gått loss med hårspray på både kropp och plagg. Man får se till att hålla avstånd till kläderna bara – sprayen ska vara som en fin dimma för att inte orsaka fläckar. Viktigt att också spraya insidan av kjol och blus eftersom tyg som gnuggas mot strumpbyxor och bh tenderar att bli ännu mer statiska.

Stärkelsespray. Detta är suveränt! Men det kräver förstås att du tänkt till redan innan du klär på dig. Mamma och mormor hade detta spray på gardiner och dukar men jag brukar spraya det på mina kläder. Verda Stärkelsespray från Herdins är baserad på naturlig stärkelse och jag sprayar alltså preventivt när jag tvättat kläder som jag vet brukar bli statiska. Sprayar och stryker torrt. Funkar suveränt på nästan alla plagg. OBS! Spray som hamnar på golvet gör det glashalt. Jag brukar gå ut och spraya för att vara på den säkra sidan.

Sköljmedel. Trots mitt konstaterade hat mot sköljmedel måste jag tillstå att jag ändå har en flaska hemma för helt hopplösa fall. Eftersom det känns ännu tokigare att skrota i övrigt fullt användbara kläder. Men då häller jag det inte i tvättmaskinen utan spolar upp vatten i handfatet och droppar i lite sköljmedel. Med betoning på lite. Sedan doppar jag mina besvärligaste plagg i vattnet och drar upp dem utan att skölja av. Därefter får de torka som vanligt och så stryker jag dem. Sedan undviker jag att tvätta plagget igen utan försöker istället behandla fläckar och hänga på vädring. På detta sätt har min enda flaska nöd-sköljmedel räckt i flera år.

Ååå vad jag älskar att rota runt i garderoben och hitta nya kombinationer med gamla kläder. Grävde fram denna suveräna secondhand-klänning i Annas förråd i vintras och fick ta med mig den hem.

Peplum-midja är så smickrande och skönt. Man bygger mer volym över höfterna, låter magen andas under det extra tyget samtidigt som själva kjolen under kan vara tight. Jag har flera olika peplum-klänningar sedan tidigare – den här älskar jag och har använt massor men den här blå har jag sorgligt nog gjort mig av med. Den hade jag allt bra gärna haft kvar idag!

Peplum är alltså ett extra tyg som sys på ett plagg i midjehöjd för att accentuera midjan och göra figuren mer timglasformad. Peplum har rötter ända tillbaka till det antika Grekland men sedan dess har peplumen i olika former återvänt i modet – kanske mest känd på Diors ikoniska New Look från efterkrigstiden. På 80-talet blev peplum modernt igen och det är från den tiden mina bästa klänningar kommer!

Mina knähöga mockastövlar tröttnar jag heller aldrig på.

Den röda kavajen är ett loppisfynd, Kappahl från 90-talet och i en kvalité de nog inte gör kläder i längre tyvärr. Väskan är min vanliga &Otherstories-väska jag ärvt av syrran. Och örhängena är några år gamla från H&M. Köpte dem egentligen till Bertil när han precis tagit hål i öronen och var som allra mest färgglad.

Har ju också min röda långa kappa som jag använt massor genom åren. Tycker att färgglada ytterkläder är så härligt den årstid som kommer. Med knalliga kläder slipper man gå omkring och känna sig som en gråbrun mus. Och just idag när jag ska rösta känns ju rött väldigt passande. Brunt avstår jag helst i alla former.

På gårdagens inlägg där jag beklagade mig över min dåliga dag skrev signaturen Lisa

Men gud! Träna i skogen och jobba hemifrån, du behöver ju inte in till stan för att jobba. Du har inget jobb där. Verkar som om det du sörjer mest är att du inte hann gå på stan o visa upp din loppisoutfit som du planerat i över en vecka. Att du inte fick motta någon trånande blick av nån liten herre på caféet kanske? Allt det där stöket och böket för en timme på gymmet. Ni har ju för fan gym i byn o träna själv borde du kunna redan.

Det är sällan man läser sådana rasande och välformulerade förolämpningar. Jag brast ut i ett flatgarv och sedan ringde jag min syster som skrattade lika högt. Och på kvällen skrattade matlaget och tyckte att det var ovanligt välfunnet.

För att lugna Lisa kan jag bara berätta att jag inte alls var ledsen över att gå miste om att visa upp min sedan länge planerade loppis-outfit.

Jag gick nämligen en sväng på stan innan jag åkte hem. Hämtade ut linser och köpte kontorsmaterial. Och då fick jag visa upp mig i all min härlighet.

Vilka ben! Vilken pondus! Vilken näsa i vädret! Ni må tro att herrarna trånade.

Om Lisa själv aldrig upplevt något sådant vill jag varmt rekommendera det. Sätter guldkant på vilken skitdag som helst.

Kavaj en loppad vintagekavaj från Lund & Lund (här finns ett längre inlägg om detta fynd!)

Kjol och örhängen second hand

Sidenblus och väska har jag fått ärva av syrran

Kängor från Flattered men funna på en second hand

Messade den här outfitbilden till syrran när vi pratade i telefon och hon svarade med att vråla

-DETTA ÄR DITT NYA JAG!!!!

Haha, jag tror att hon är något på spåret.

Vävda material, mycket tyg (på sina ställen) och tight och välskräddat på andra. En stark bas av loppisfynd som blandas upp med sånt som känns modernt. Väldigt vuxet kvinnligt och tygkvalitéer som hjälper kroppen istället för stjälper.

Den här kjolen köpte jag second hand när jag var i Borås. Ett fantastiskt fall, slitsar vid varje våd och så den snygga detaljen med knapparna. Typiskt en sådan kjol jag inte skulle tittat åt ifall inte Anna varit med och insisterat på att jag testade den. Känns som en riktig kvalitetskjol. På etiketten står det H&M och jag tippar H&M tidigt 90-tal när kvalitén fortfarande var väldigt bra.

Även skorna är köpta begagnade – hittade dem hos Sellpy.

Toppen är en några år gammal från &Other Stories (så här bar jag den 2020). Och den har legat oanvänd i garderoben i snart ett år eftersom den hade fått några flottfläckar på sig. På min klädvårdsdag gav jag dem dock en rejäl omgång. Först galltvål i några timmar sedan idogt skrubbande och sköljande i varmt vatten. Nu är fläckarna osynliga.

Jag tycker att det är fint att istället för att ha tröjan nedstoppad i kjolen eller utanpå (det senare funkar absolut inte på denna kjolmodell) snurra ihop den och bara pilla in själva snurren i midjan. Så blir det rynk och rörelse i toppen.

Alla smycken är loppisfynd.

Imorgon börjar en ny arbetsvecka och jag kunde inte känna mig mer redo efter en vilsam helg i ensamhetens tecken.

Finns det något som är mer chict än att ha kavajen eller koftan hängande ovanpå axlarna istället för med armarna iträdda? Jag kommer osökt att tänka på Joan i Mad Men.

Inte så praktiskt. Men när har det praktiska någonsin varit en bevekelsegrund för mig?

Den här outfiten hade jag i alla fall på mig igår när jag var inne i stan och hade redaktionsdag med Erica. Sekreterar-chic. En synnerligen lämplig outfit för en dag av sådant slag.

Vi utvärderade sommarbloggandet och drog upp planer för hösten och det kändes både kul och väldigt pirrigt. Jag har nämligen tackat ja till några riktigt mäktiga jobbförfrågningar och nu gäller det bara att få styrsel på allt annat som ska ske…

Det gäller att passa på med pumps och bara ben och sånt så länge det bara går. Här i Västerbotten har det redan börjat kännas lite kallt…

Kjolen är en av de svarta pennkjolarna från detta inlägg. Och blusen köpte jag på en secondhand affär i Göteborg i våras. Koftan är från Zaras rea. Skorna är köpta begagnade. Det ena armbandet har jag ärvt av farmor och det andra har jag fått av syrran. Och så var det med det!

Men nu är det slutbloggat. För jag ska alldeles strax dra på matlag. Ser fram emot att äta någon annans mat och inte hjälpa till med disken!

Hejhopp vilken skönt lugn lördag jag har haft. Jakob har varit borta sedan igår och vandrat med en kompis. Jag och barnen har bara såsat på här hemma. Såsa var det vi verklige behövde – så fånigt att man ska bli så trött i omställningen mellan ledighet och arbete? Men det blir man! Jag har tantlurat två gånger idag och är ändå supertrött nu när klockan visar halv elva. Bara att skynda sig i säng.

Här kommer i alla fall en outfit från veckan som gick.

Den här &Otherstoriesklänningen har fått slita hårt hela våren och sommaren. Har den ju både i svart och blått och modellen är så perfekt!

Skorna, väskan och halsbandet har jag ärvt av syrran. Koftan är från Zara.

Och nu ska jag smälla igen datorn och gå och lägga mig.

Godnatt!

Nu tror jag att jag kommit in i vampåldern.

Man kan inte vara en vamp när man är under trettio. Inte heller under trettiofem. Man måste vara en fullvuxen jäkla kvinna för att det ska komma på fråga. Och det går endast om man är kvinna nog att axla titeln.

Vampåldern kännetecknas av läppstift, självförtroende, djurprint, fylliga höfter, resting bitchface och generellt dålig ork med lallare. En typisk vamp skrattar inte åt tråkiga skämt, kutar inte med ryggen, ber inte om ursäkt för sin åsikt eller sig själv. Hon är inte lättkränkt – för vem låter sig kränkas av fåntrattar? Nej hon höjer bara hakan och ler sitt outgrundliga, svala leende.

Jag tror jag är i vampåldern. Och jag tror att jag gillar det!

Om några dagar halkar jag kanske tillbaka till mitt vanliga jag igen.

Hoppas inte.

(Kjol, skor och smycken second hand. Blus Zara)

Förra veckan lyckades jag knipa en akuttid hos min frisör Helen. Jag behövde nämligen fräscha upp barret inför pressbilder jag ska ta för ett nytt stort jobb. Och kalufsen var en katastrof efter sommaren.

Mitt hår blir alltid gult i solen. Och när jag dessutom blonderat det innan så blir det ännu värre. Inte särskilt klädsamt på mig som passar bäst i kalla nyanser. Men det värsta är att det så småningom börjar slå över i grönt. Helt fruktansvärt! Håret blir också segt som spagetti och liksom stretchigt i konsistensen. Tror det är alla sjöbad sommartid och vårt järnrika vatten från egen brun som spökar. Alldeles oavsett var det hög tid att ta hand om håret. Jag behövde också klippa de slitna längderna och få tillbaka lite av min volym.

Eftersom håret var så konstigt fick vi börja med att lägga en särskild vätska i det som skulle dra ut metallerna och den gröna beläggningen. Den satt i ett bra tag och efteråt kändes håret helt annorlunda. Klart, rent och lent.

Sedan klippte Helen det lite grovt. Och därefter blekte vi utväxten, gjorde en root shadow och nyanserade hela håret så att det skulle få rätt blonda färg.

Den här alltså.

Jag älskar att vara hos frisören och bli ompysslad. Den här gången tog det nästan tre (!) timmar att få ordning på barret. Hann läsa många tidningar och dricka mycket kaffe. Och kolla in vilken underbar färg jag fick i slutändan – blondbeige men inte det minsta gul (och absolut inte grön). Vi behöll längden rätt lång och lät luggen bli en sådan där svepande gardinlugg istället för den kortklippta raka jag har haft i ett helt år.

Så nöjd och glad. Och redo för pressbilder.