Logga Underbara Clara

Kategori: Claras vardag

Datumfilter
Datumfilter

13 december, 2022

Söndagen började så långsamt. Jag vaknade vid tio, låg kvar i sängen och skrev ett bloginlägg och inte förrän klockan blivit halv tolv masade jag mig upp och gjorde julfrukost till barnen som lekt med lego och själva såsat på hela morgonen.

Varm choklad och smörgås. Sedan stack vi ut

Det var dags att fylla på ny halm till djupströbädden i fårens hus.

Och byta vatten och utfodra med kraftfoder.

Eftersom det snöat och bildats snödrivor gick det att gräva snögrottor. Vi satte igång direkt.

Lyckliga barn som fixk pulsa och slänga sig och fullkomligt gå loss efter en sjuk vecka inomhus.

Vi grävde en gång som gick att krypa igenom. Sedan kröps det varv på varv på varv.

När vi blivit kalla gick vi in och eldade, plockade fram bakbordet och gjorde iordning för pepparkakebak.

Man kan ju baka direkt på bordsskivan men jag föredrar ett rejält bakbord. Så behöver man inte vara rädd att lämna fula märken.

En drös med loppade gamla formar.

Men någon som var peppad på att baka hann somna med Essa medan jag plockade fram.

Så istället fick jag baka i lugn och ro med storpojkarna.

Och julgrisen.

Vi bakade tills det bara fanns en degklump stor som en studsboll kvar.

Då vaknade lillen, svettig och arg. Och fick hjälp att baka ut den lilla klumpen, kavla, stansa och äta deg.

Och det var en alldeles lagom lång bakstund för en treåring. En kvart ungefär.

När pepparkaksbaket var färdigt svängde jag ihop några plåtar saffransskorpor som är så trevligt att ha hemma i advent.

Och sedan la jag dem i min fina plåtburk med glasskiva och nu får de stå på köksön. Återstår att se hur många dagar de räcker.

Till middag åt vi något som är så sinnessjukt gott även om det inte ser mycket ut för världen. Billig mat är det också – nämligen dopp i grytan med tunnbröd, en stor klick smör och stark senap.

Och det var den söndagen det.

11 december, 2022

Det har snöat i flera dagar här i Västerbotten och det är vi tacksamma för. Mycket snö har kommit och till veckan väntas det bli ner mot tjugo minus – så nu kan vi verkligen kalla det för riktig vinter.

I fredags satt jag inne i stan och jobbade. Gick förbi vårt fina torg och fångade granen i yrsnön

Umeå är vackrast på vintern!

Jag satt på NK och skrev i några timmar och sedan gick jag och lånade en stor plastkasse full med läsning över jul. Och så kom jag tillbaka och slog mig ner i ett hörn och läste och drack varm choklad. En sådan sak jag verkligen längtat efter att få göra nu i juletid – sitta och läsa och mysa på café. Hittade Fåfängans Marknad a William Thackeray i magasinet på stadsbiblioteket så den läser jag om nu – minns att jag läste den i högstadiet sist och den är ju SÅ bra.

På kvällen såg vi The Christmas Chronicles nedbäddade i soffan. Sedan förberedde jag lördagens luciatåg genom att stryka mitt nattlinne, klippa ut ljusmanchett och äntligen ta mig för att sy på en bård spets på mitt lucianattlinne. När man är 178 cm lång är alla nattlinnen för korta och man känner sig fånig när man visar anklarna. Men nu ordnade jag det med en gammal handknypplad spets.

Sedan gjorde vi tidig kväll och jag la mig att läsa.

Lördagsmorgonen började med annan läsning. Bra att ha brorsor som kan läsa böcker åt en. Sedan byltade vi på oss rejält med kläder och drog på Sjungaregårdens julmarknad i grannbyn Granö.

En sån fin liten marknad utan plastkrafs – men med hantverksprodukter och mycket god mat.

Hade såklart min ullkappa på. Min kompis Frida konstaterade att jag såg ut som en piffigare Tant Brun. Bra stilförebild känner jag.

Bertil fastnade framför skidorna eftersom han drömmer om turskidor i trä från Tegsnäset. Vem gör inte det? Sådana skulle man gärna ha!

Rejäla doningar som låter en ta sig fram precis överallt i skogen.

Det var så mysigt att går runt och kolla i alla stånd och hälsa på fröknar och folk från byn.

Frida var där. Liksom min bästis Elina med familj.

Perfekt marknadsväder med ymnigt snöfall.

Och diverse eldstäder att värma sig vid.

Jag köpte det jag brukar, nämligen mat av olika slag. Nu innan jul blev det bland annat mjukaka (till dopp i grytan).

Den var bakad på riktigt vis i bagarstuga.

Mata och klappa renar fick man också göra.

Så fina!

Givetvis köpte vi också marknadskarameller. Ett måste på tillställningar som dessa.

När barnen lekt färdigt med sina kompisar vände vi hemåt igen. Ganska kalla om tårna.

Fast vi stannade till på en loppis innan vi åkte. Prioriterar aldrig bort en loppisskylt.

Hem kom jag med tre sorters bröd, marknadsgodis samt en loppad stor glasburk och ett fat i samma serie som jag samlar på. En mycket bra fångst!

Till lunch gjorde jag snabbmaten nummer ett i december.

Nämligen grov limpa med rödbetssallad och små delikatessköttbullar ovanpå – kryddade med kryddpeppar. Gott så man kan svimma.

När vi vilat en stund på lunchen var det dags för mig att bege mig till bönhuset för luciarep.

Vårt fina lilla bönhus

Fylldes till brädden av luciafirare.

Sorry för suddiga mobilbilder

Men ni får i alla fall känslan. Efter att vi sjungit vårt program lästes en äldre förmåga julevangeliet på äkta degerforsbondska (som är dialekten som talas här). Så väldigt stämningsfullt.

Efteråt blev det kyrkfika

Och pusskalas

Elina och Ulf skålade fint med kaffekopparna. Och sedan begav vi oss hem igen och gjorde kväll.

Jag kröp i säng med Fåfängans marknad vid elvatiden på kvällen och vaknade inte förrän tio imorse. En sån vintertrött liten familj.

Men nu ska jag göra en sen frukost däredter ta på mig arbetsoverallen och gå ut och lägga nytt hö till fåren och ge dem mat. Sedan tänkte jag och barnen julbaka. Kanske ett pepparkakshus? Önska oss lycka till. Det var länge sedan vi vågade oss på något sånt…

10 december, 2022

Gå en kort promenad i den blå timmen. Utan att lyssna på något eller prata med någon. Bara fokus på stegen och hur det knarrar, eller kanske plaskar under fötterna. Hur andhämtningen höjs och sänks och hur kylan biter i kinderna.

Hur känns det i benen när du går? Hur doftar det? Hur låter det? Bullrar trafiken eller hörs det försiktig fågelkvitter?

9 december, 2022

Idag sitter jag äntligen på cafe och jobbar igen. Det var en månad sedan sist och väldigt välbehövligt. För trots att jag är en introvert person som får energi av ensamhet så är det inte bra för mig i för stora doser. Märker att jag efter att ha varit hemma för mycket får overkliga tankar, huvudet känns snurrigt och alla problem antar orimliga proportioner. Men så fort jag får gå ut i verkligheten, andas friskt syre och interagera med människor så lättar det. Då kommer jag ur mitt knäppa huvud.

Idag vabbar Jakob barnen som börjar piggna på sig och då har jag flytt hemmet för att arbeta på cafe istället. Till nästa vecka hoppas jag att hostan bedarrat så att jag kan börja träna igen.

Igår var jag på körrep i byns bönehus. Vi har ett luciatåg varje år och under pandemin har det varit inställt. Men nu är det igång igen och jag kunde inte hindra en tår i ögat när vi sjöng stämsånger över generationsgränserna och alt, sopran, bas och tenor blandades i rummet. Det är så fint att få sjunga ihop och det är så härligt att få ses igen. Jularna har verkligen inte varit som de brukar utan alla sociala aktiviteter i december.

Den här helgen tänkte jag mig på julmarknad, sedan blir det luciatåg och så kanske lite ljusstöpning med matlaget. Om alla är friska nog.

8 december, 2022

Igår strax innan midnatt kikade jag ut genom fönstret och såg månskenet. Och då kunde jag inte vara inne en sekund till utan drog på mig mina täckbyxor och min dunrock och gick ut i vinternatten. Tretton minusgrader och hisnande vackert.

Så overkligt ljust med månskenet över allt det vita.

Man vet knappast om det är natt eller dag.

Gick upp i skogen också och stötte på en räv som smög omkring. Vi blev stående länge och stirrade ut varandra.

Men tack och lov slapp jag träffa björnar. De borde ju sova vid det här laget.

Hej lilla hus under vinternattens himmel. Så tryggt och ombonat. Alla tre pojkar snusade just då i min säng. Hemma sjuka från skolan som de varit hela veckan.

När jag tankat månsken och spanat på stjärnorna var tårna så djupfrysta och fingrarna så stela att jag fick skynda mig in igen. Kröp ner i barnhögen och tinade upp och somnade ovaggad.

7 december, 2022

Att pepparkakor gör människor snälla är en påstående med anor. Ryktet sägs ha uppstått redan på femtonhundratalet när den svensk-norsk-danske kungen Hans blev ordinerad pepparkakor av sin doktor. Detta eftersom kungen led av dåligt humör.

En riktigt gammal svensk lek är att knäcka en pepparkaka i handen. Om den går i tre bitar får man önska sig någonting.

Denna mörka, ruggiga decemberdag – ät en pepparkaka. Knäck den i handen och önska dig någonting, även om den inte går i tre bitar. Ät pepparkakan i en stor glupsk tugga som gör att smaken av nejlika, kanel och ingefära exploderar i munnen.

Julfridskalendern lucka 6

Julfridskalendern lucka 5

Julfridskalendern lucka 4

Julfridskalendern lucka 3

Julfridskalendern lucka 2

Julfridskalendern lucka 1

6 december, 2022

Juliga ljud kan hjälpa oss att komma i stämning – precis som julmusik gör. Finns det något mer stämningsfullt än snöknarr, bjällror och vind som viner utanför fönstret?

Sätt dig till rätta i lugn och ro och blunda och lyssna på ljudet nedan.

Det kommer från Ljudkalendern vi gjorde till En Underbar Pod i december 2019.

Julfridskalendern lucka 5

Julfridskalendern lucka 4

Julfridskalendern lucka 3

Julfridskalendern lucka 2

Julfridskalendern lucka 1

4 december, 2022

Det var trötta och glada barn som återvände från skogen imorse. Det hade blivit kallare under natten och Essa hade legat och morrat ut i mörkret så det var nog ganska skönt att få komma in och tina upp.

Bertil gjorde eld i vedspisen och jag utnyttjar den till lite av varje just nu. Som att rosta bröd och tina lussekatter.

Sedan blev det fika för hela slanten

På med ullunderställ och sedan moooot julkalendern i soffan. Där blev vi liggande ett bra tag – flera timmar faktiskt – och såg det ena programmet efter det andra.

Men sedan tog Jakob ner sparkarna från garagevinden. Och Bertil som hela tiden ber om att få göra ”riktiga saker” fick i uppgift att sparka till affären och köpa mjölk och clementiner och lite senap. Han var så söt där han försvann i sin pälsmössa med en kånken på ryggen. Och när han kom hem en timme senare ville vi också gå ut.

Ett egendomligt väder var det idag. Solen sken samtidigt som det oupphörligen singlade ner snöflingor.

Sju minusgrader. Det ska snöa mycket mer i veckan och det ser vi verkligen fram emot! Håller tummarna för att det ska snöa så mycket att vi kan åka slalom på jullovet.

Då behöver det komma några decimeter i alla fall.

Sparkpremiären på hösten och cykelpremiären på våren. Det är de enda premiärer jag är intresserad av att bevista.

Sån frihet att kunna glida fram utan motstånd.

Vi gjorde dock diverse stopp för att kolla på extra snygga pinnar och plankor. Bertil är en hårding som sparkar utan jacka. Istället endast iförd sin mormors gamla randiga blus från Gunilla Pontén.

Vi svängde förbi Stina och Emils fina hus. Säg något snyggare än falurött mot den vita snön?

Ja, det är väl kanske rosa himmel då.

Snart togs hela himlen över av ett rosa ljus

Overkligt fint.

Himlen är ju vacker på sommaren också men då finns det ju så mycket annat som konkurrerar med den. På vintern får den vara stjärna ifred.

Snö och rosa himmel – vilket makalöst My Little Pony-väder.

Vi gick in och värmde oss och jag somnade sedan i soffan med Ulf på magen och sov bort halva eftermiddagen. Det var precis vad jag behövde den här söndagen!

4 december, 2022

Igår morse vaknade jag av upprörda röster och två små barn som kom in och bråkade om ett ”Harry Potter-svärd” (en trollstav) och vem som egentligen fått ha den mest under morgonen. Som vanligt blir man föga munter till sinnes när man vaknar med krav på att lösa ett bråk som man inte har någon insyn i. Men humöret ljusnande betydligt när jag såg att det kommit mer snö under natten. Så jag baxade mig ur sängen och gick ner i köket.

Någon hade eldvakten.

Det här med att mina barn är så otroligt påbyltade inomhus? Det kan ju lura någon att tro att vi typ har åtta grader varmt. Men fullt så goda miljöhjältar är vi tyvärr inte. Alla verkar dock älska sina luvor, tjocksockar, ullunderställ och fleecejackor. Så vi kanske borde göra det kallare? Notera att den yngste förmågan dessutom har på sig vinterstövlarna inomhus.

När jag hade fått i mig kaffe och orkat agera fredsdomare kring Harry Pottersvärdet kröp jag ner i soffan med filurerna och såg på julkalendern. Verkar väldigt lovande! Ulf har tagit intryck av första avsnittem och tycks numera tro att jag och Jakob blivit bortrövade om vi inte omedelbart går att lokalisera i hemmet.

Tycker det vita, kalla ljuset utifrån är så vilsamt. Hela hemmet ändrar färg. På sommaren kastar guldig sol och grön växtlighet sina reflektioner i rummen. Men nu är det vitt, vitt, vitt. Och sedan blått i en halvtimme.

Efter att vi ätit frukost gick jag och pojkarna ut till fåren.

Vi hjälptes åt. Matade med kraftfoder.

Bytte vatten och skottade ut en ny fräsch halmbädd. Lika tillfredsställande som när man bäddar rent i barnens sängar och puffar kuddarna och lägger gosedjuren på plats.

Bra att vi kunde hjälpas åt för jag får som sagt hosta av ansträngning i kall luft. Och titta på min tragiska ansiktsfärg! Den är rosavitgrå som en papprig, dammig sida ur en dagstidning. Och så kommer den förbli till slutet av april ungefär.

Men tur att det finns annat fint att vila ögonen på.

Och det var väldigt vackert ute idag när det singlade stora flingor från himlen.

Och när vi strött halm och gjort fräscht satt vi och kelade med damerna en lång stund.

När vi kom in hade jag fått upp farten så då drog jag fram lite julpyssel. Kottar, tyg, garn, limpistol och fårull. Ullen är faktiskt kvar ända sedan Snabbaste fåret i Rysslands dagar.

Mitt bästa knep för att på ett trevligt sätt kunna pyssla med barnen – det är att aldrig försöka peppa innan. Jag säger inget alls utan plocka bara fram allt i stillhet och sedan börja jag pyssla själv. Då brukar barnen nyfikna ansluta och man slipper speedad stämning och barn som får sammanbrott eftersom kompetensen inte matchar den konstnärliga visionen de hunnit bygga upp i huvudet medan de gick och peppade.

Barnen gjorde så himla söta små tomtar till sitt eget tomteland uppe på rummet.

Jag hade fullt sjå med att assistera de små men hann ändå med att göra en egen liten tomtegumma.

Sedan åt vi lunch och alla donade på med sitt och jag beslöt mig för att koka lite julgodis.

Någon gömde sig för någon annan för att få ha kvar trollstaven. Utan vinterstövlar.

Inte anade jag att den här lilla vinkeln bakom köksön skulle bli så välanvänd. Både som gömställe vid kurragömma och tjurhörna för den som är irriterad och behöver vara ifred.

Parallellt med julgodiset kokade jag en rejäl laddning lingonsylt. Vi skulle äta palt till middag och då behövs lingon i parti och minut!

Jag märker hur hela familjen verkligen behöver näringstät, tung och mjuk mat just nu. Och jag tror att man ska ha respekt för vilket speciellt klimat det är här uppe. Så mörkt och så kallt. Självklart måste man fylla på lite extra.

Medan jag bakade julgodis somnade lillebror hos Essa

Storebror började sy fast sina scoutmärken och mellanbrorsan satt och ritade manga.

Jakob strängade om sin ena gitarr.

Friden när alla i familjen nöjt pysslar på med någonting på var sitt håll. Aaaaah. Njuter. Det har inte hänt så ofta för oss, för vi har haft småbarn så utspritt och så länge. Men nu när Ulf lugnat ner sig kan sådana stunder plötsligt uppstå.

Det blev en långsam middag efterföljd av akut paltkoma för mig och Bertil i soffan.

Men när alla hämtat sig från koman packade Jakob och barnen varsin stor ryggsäck och begav sig med Essa ut i skogen. För att sova ute under bar himmel. Puh.

Jag var glad att jag istället fick sova inne med Ulf. Som minsann också ville sova i sovsäck och självklart fick göra det. Men bredvid mig istället. Inomhus.

3 december, 2022

Dricker du kaffe? Brygg i sådana fall en kopp och dofta över lite nymalen kardemumma eller kanel. Sätt dig sedan skönt till rätta med din kaffekopp. Utan bakgrundsljud som musik eller distraktioner som mobiltelefonen. Bara du och din kopp.

Lägg märket till färgen på kaffet. Hur koppens värme känns mot handflatorna. Lägg märket till hur doften skiljer sig från vanligt kaffe. Hur doftar det? Följ ångan från kaffet med blicken. Blås i kaffet och se hur ytan krusar sig. Läppja försiktigt och känn den första klunkens hetta i munnen.

Drick under andakt och märk hur värmen från kaffet sprider sig i magen och vidare ut i kroppen.

Sitt kvar en stund efter att du druckit upp och res dig sedan långsamt.

Julfridskalendern lucka 2


Julfridskalendern lucka 1

2 december, 2022

Ingenting känns tryggare eller varmare än att lyssna på Astrid Lindgren när hon läser sina egna berättelser. En jul i Småland för länge sen blev den sista sagan Astrid skrev och spelade in.

Ta några minuter i lugn och ro och följ med Astrid till julen 1913, när hon var 6 år gammal och hemmet som i ett trolleri kläddes i julpynt över natten.

Lyssna här när Astrid läser sagan

Julfridskalendern lucka 1

1 december, 2022

Att vara förkyld i fjorton dagar är tydligen bra för läsningen. För om oktober var en torftig månad på bokfronten så har november varit betydligt bättre! Här är vad jag läst senaste veckorna.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Doktor Glas är en intelligent och arrogant man som trots sitt framstående yrkesliv aldrig upplevt kärleken från en kvinna. Han framlever en ganska dyster tillvaro när den unga Helga söker hans hjälp i äktenskapet med den motbjudande Pastor Gregorius. Doktor Glas förälskar sig i henne och bestämmer sig för att hjälpa Helga genom att ta livet av Gregorius.

Det var säkert tjugo år sedan jag läste den här boken sist, men eftersom jag planerat att läsa Gregorius av Bengt Ohlsson (skriven ur Pastor Gregorius perspektiv) tänkte jag att jag skulle värma upp med att läsa Doktor Glas igen. Jag tycker mycket om Hjalmar Söderbergs sätt att skriva. Rättframt, okonstlat och kvickt. Boken väckte stor uppmärksamhet när den kom ut eftersom den skildrade ett svårt moraliskt dilemma. Är det rätt att döda någon för att rädda livet på en annan?

En klassiker jag verkligen kan rekommendera!

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

Jag blev bekant med Karolinas skrivande genom boken Fittstim som jag läste på sommarlovet innan sjuan. Och jag tyckte mycket om Ramqvists bok Flickvännen som kom ut för några år sedan. I Bröd och Mjölk skriver hon om den lilla flickans förhållande till mat och om hur ätstörningen präglat hennes uppväxt men också vuxna liv.

Jag låg vaken på nattåget hem från Stockholm och plöjde den här boken. Så välskriven, drabbande och rakt av svinbra!

D e kroniskt av Carolina Ringskog Ferrada Noli

Så svårt att beskriva den här boken med egna ord – så jag lånar baksidestexten istället. D e kroniskt handlar om kroppen som valuta. Om tid som går baklänges. Ungdomens idioti. Berättelsens joddlande tjatter. Kärnfamiljens dörrar. Jordplattorna som rör sig. En amputerad arm som slänger en rosa blomma i en pöl i en parallell verklighet. Att äga en pundare, men ingen annan. Palmes chilenare. Klonade uskor. Barnet som styr världen. I smyg. .
I korridorerna på Huddinge sjukhus, dödsljungen på Järva, knarkrondellen i Malmö skriver Caroline Ringskog Ferrada-Noli smärtans genealogi.

Carolina är fruktansvärt rolig och många gånger när jag läser frustar jag högt. Hon har ett helt eget sätt att skriva och hennes vindlande språk sätter fingret på sånt man själv har tänkt, men aldrig lyckats formulera. D e kroniskt innehåller även den starkaste abortskildring jag någonsin läst. Fick läsa kisande.

Ut ur min kropp – Sara Meidell

Sara Meidell skriver en smärtsamt uppriktig bok om ett liv med ätstörningar. Om att ha gått in och ut ur sjukdomen så länge hon kan minnas. Men det är också en bok om att vara kvinna och kampen för att vara mer än en kropp. Att genom att betvinga växandet, uppnå den totala kontrollen – och friheten. Endast då ges möjligheten att också vara ett huvud, ett rent intellekt.”

Så står det på baksidan av boken som jag läser under ett och samma febriga dygn. Flera vänner föll under uppväxten offer för denna hemska sjukdom och att läsa Meidells skildring ger mig en inblick i och förståelse för hur det kan ha varit för dem.

Boken har av några recensenter fått kritik för att glorifiera ätstörningar – men inför det påståendet känner jag mig frågande. Om något så lyckas ju Meidell skriva fram det fruktansvärda i sjukdomen. Jag blir rädd. Samtidigt visar Ut ur min kropp att ätstörningar i media alltid skildras så grunt och okunnigt. Man skyller på sjuka skönhetsideal eller smala modeller – fast det är så mycket större och svårare än så.

Meidell skriver från en position som sjuk. Och jag blir rörd av hennes generositet och mod. Att inte skriva om det efteråt när det är färdigt, över och processat. Utan medan hon är mitt upp i det. Inga snusförnuftiga slutsatser eller beskäftigt goda råd.

Ju mer jag tänker på det desto argare blir jag på kritikerna och deras krav på att litteratur ska vara uppbygglig och ha en fin sensmoral. Kanske särskilt när det är kvinnor som skriver.

Vad jag läst i oktober

Vad jag läst i september

Vad jag läst i juni, juli och augusti

Vad jag läst i maj

Vad jag läst i april

Vad jag läst i mars

Vad jag läst i februari

Vad jag läst i januari

28 november, 2022

Så blev det äntligen första advent. Jag hade ställt klockan på åtta för att hinna upp innan barnen vaknat och göra iordning lite mys. Och mysigt blev det.

Pyjamaspojken var dock uppe och hjälpte mig att göra iordning.

Peppisar, lussekatter

Och varsin chokladtomte i present.

-Åh mamma, guldfolie….suckade Ulf lyckligt.

Efter frukosten fick vi en väldig fart för vi skulle vara i kyrkan redan klockan tio.

Scoutgudstjänst där barnen skulle få sina märken.

De provade ut sina scoutskjortor och scarfs också. Så söta i sina uniformer. Var redo.

Alltid redo!

Ulf fick sitta med längst fram och kollade storögt på när brorsorna spelade drama, sjöng och tog emot sina märken.

Han fick låna Folkes scarf också för att känna sig som en i gänget.

-Jag visste inte att Gud kunde höra att man tuggar tugummi, var den gåtfulla kommentaren efter gudstjänsten. Eftersom jag nekat honom tuggummi innan vi gick in i kyrkan trodde han kanske att det var något Gud hade åsikter om. Men det var mest att jag var lite snål om mina tuggummin.

Sedan undrade han varför Gud hade skapat hans mamma så arg? Och varför Gustav Vasa skulle finnas?

Gustav Vasa och Teodicéproblemet – typiskt svåra teologiska frågor för oss kristna.

Efter kyrkfika och varmkorv gick vi på julskyltningen i vår lilla kommun.

De hade dekorerat träden med paket.

och tomten var på plats och gjorde high five med Uffe.

Renarna hängde också med.

Vi provade att sitta i brandbilar, gjorde ren-quiz i en kåta och köpte mjukkaka att lägga i frysen och spara till julens skinksmörgåsar.

Väldigt trevligt var det. Men sedan åkte vi hem igen och svidade om.

Och mötte upp matlaget för skridskoåkning. Man måste passa på när det råkar vara ett år med lite snö men många minus.

Klas passade på att vara lika söt som vanligt.

Det skymmer snabbt i slutet av november.

Men vi hann åka en hel del i alla fall.

Innan vi avrundade och gick vidare

Och åt gröt som Albin hade redo på spisen.

Bra för rödnästa nedkylda barn.

Vi försåg oss rikligt

Och pratade ikapp. Det var ett trött gäng som sågs för första gången på flera veckor efter en himla massa förkylningar.

Fin julbonad med Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.

Och ett pepparkakshus som avbildar huset. Typiskt arkitekter att göra sitt eget hus i miniatyr. Själv satsar jag på färdiga byggsatser.

Så drack vi glögg och fikade lite till

Och halvslumrade i sofforna. Och på golven. Tills det var dags att åka hem och göra kväll.

Och det var den söndagen det. En riktigt fin julhelg som avrundades med att jag och pojkarna kröp upp i soffan och såg på Julens Hjältar ihop.

26 november, 2022

Det har varit så mycket senaste veckan. Mycket jobb att ta igen efter sjukdom och vabb och dessutom avslut på några riktigt stora projekt. Så när jag ätit fredagsmiddagen som Jakob och barnen lagat och lagt mig i soffan för att se Pirates of the Caribbean – död mans kista med barnen. Då somnade jag som en sten och vaknade inte förrän filmen var färdig. Jag stapplade sedan upp – laddade en diskmaskin – och kraschade i säng på nytt. Och sov till klockan åtta på morgonen.

Då vaknade jag som en ny människa, till den här utsikten.

Kom ner i köket där det brann i vedspisen. Erinrade mig att det fanns massa småplättar kvar från torsdagens middag som jag kunde duka fram till barnen.

Grädde, plättar och häggbärssylt till frukost. Inget fel på den kosten.

Efter att vi ätit ville barnen spela Minecraft – sällsapsspelsversionen.

Vi hann dock knappt plocka fram innan vi beslöt oss för att istället dra till sjön och testa skridskoisen!

Där mötte vi upp Ada

Och jag fick chansen att teståka mina splitternya röda skridskor. De snyggaste skridskor jag sett! Fann dem på loppis i veckan och högg till utan att tveka. Förutom att vara vrålsnygga med ett rutigt luddigt foder så satt de helt perfekt. Blir så barnsligt lycklig när jag är på jakt efter något särskilt och lyckas hitta det på loppis. När jag har is i magen och plötsligt bara springer på det utan att behöva köpa nytt.

Jag har mest åkt i mammas gamla utslitna konståkningsskridskor senaste åren och de är dessutom för små för mina fötter. Så nu var det verkligen på tiden med nya grillor. Snackar om tur!

Så fint på sjön. Längst där ute såg det ut som att det fortfarande var öppet vatten. Men vi höll oss vid kanten.

Lekte tagen och följa John och övade åttor, öglor, hockeyinbromsningar och att saxa.

Det var SÅÅÅÅÅ kul! De senaste åren när vi åkt har jag varit i så dålig form och haft så uschliga skridskor att jag knappt vågat åka ordentligt. Idag flög jag fram (nåja) och kände mig fri! Eftersom det bara var någon minus ute kunde vi åka länge innan vi blev kalla.

Men till slut fick vi bege oss hem igen, för vi väntade besök.

Bertil bar in ved och gjorde upp en brasa

Och sedan kröp ungarna ner i soffan och tinade fötterna under filten.

Jag har julpyntat lite mer nu till första advent. Inte bara stjärnor utan också hyacinter i små krus, juliga väggbonader och diverse ljusstakar.

Blir så glad av den första hyacintdoften!

Sedan tog otåligt väntande vid.

-När kommer egentligen farmor och faster Josefin och farbror Jens?

Vänta, vänta, vänta….tiden går extra långsamt när gästerna dessutom kommer med lördagsgodiset.

Men så hips vips var de här. Jag värmde glögg och saffransbröd.

Och faster och farbror som är riktiga sällskapsspelare tog ett parti med Bertil och Folke

Medan farmor och Ulf läste sagor.

Jag gick ut och matade fåren och fyllde på vatten och bar ut diverse skräp som samlats på punschverandan. Vill göra julfint där också och det är omöjligt för tillfället.

Många julstjärnor i vårt hus!

När jag kom in igen fortsatte jag julpynta lite. Satte upp juliga hyllband, tog fram adventsstaken och nålade upp fler bonader. Sedan började jag med maten.

Det blev falafel i pitabröd med ugnsbakad feta och honung, plus en god sötsyrlig tomatsallad.

Vi åt tills vi storknade. Sedan satt jag och Folke och övade på att rita människor med korrekta proportioner och verklighetstrogna stortår och sånt där viktigt.

Så småningom åkte gästerna hem och då sa barnen att det kändes som att den här dagen hade varit som ett helt jullov. Och det höll jag precis med om! Exakt så här vill jag spendera helgerna i advent – med nära och kära och göra mysiga saker.

Imorgon ska vi gå i kyrkan, gå på julskyltning och sedan dricka glögg med matlaget. Men nu ska jag stänga datorn och duka iordning lite mysigt inför adventsfrukosten imorgon. Har köpt varsin chokladtomte till barnen som de ska få som en liten present. Adventsfrukostar slamsas inte bort!

21 november, 2022

Dag tolv av vabb för minstingen och jag tycker mig inte se någon förbättring. Det här är en riktigt seg förkylning/influensa och jag känner hur arbetsberget tornar upp framför mig. Förra hösten hade vi dock åtta veckor av vabb så även om vi skulle behöva vabba ända fram till julafton kommer det inte bli så illa som det var då.

Men mitt i allt så känns det ganska mysigt att vara hemma tillsammans. Det är som något slags konstigt jullov. Det är kallt och vitt ute och inne lyser julstjärnorna. Och idag började jag och barnen julbaka. Något ska man ju roa sig med.

Vi började med en dubbel laddning saffransbullar av detta goda recept.

När jag bakar med barnen brukar jag låta dem börja baka och så assisterar jag bara och håller humöret uppe när degen inte går att kavla, rulla eller forma till bullar. Man kan ju bli rasande för mindre.

Sedan droppar barnen ändå av en efter en och då kan jag baka lite mer effektivt och rationellt.

Bullar i olika modesjanger

Vissa bakar i huckle och andra i sina slöjdalster. Den randiga toppluvan är en klassisk innemössa perfekt för bakning. Ser man långa vägar – ute bär man ju päls!

Gillar att baka på bakbord. Man får bra grepp och slipper slita på köksskivan när man skär och delar degen och sånt där.

Gjorde halva laddningen till lussekatter och den anda halvan kavlade jag ut och bredde smör och socker på.

Och så på med lite riven mandelmassa, rulla ihop och klippa till en fläta.

Det blev en jädra laddning när det var färdiggräddat.

Då kröp vi upp i soffan och kollade på Julens Hjältar ihop och provsmakade bullarna

Fem stjärnor av fem möjliga. Fint vabbdag på det hela!

20 november, 2022

Nästa år ska jag inte tveka utan sätta upp stjärnorna redan i mitten av november. Livet blir så mycket lättare då. Plötsligt gick novembermörkret från hotfullt och deppigt till vintermysigt och vackert.

På fredagen tände jag ljus och lagade middag och lyssnade på podd medan barnen låg i soffan och vilade.

Jag gjorde en gratäng med pumpa, parmesam, prosciutto, bröd och ägg. Låter kanske märkligt men var väldigt gott!

Salt, sött och krispigt i samma liksom.

Första maten jag orkat laga den här veckan.

När vi ätit kröp vi ner i soffan och hann se första Pirates of the Carribean (2 1/2 timme lång) innan klockan blivit 21.20. Yes! Sedan fick jag äntligen gå och lägga mig. Sov som en gris.

Och steg upp vid tio till dessa frukostlämningar.

Och Bertils brasa. Han har övertagit eldningsansvaret och gör varje morgon upp en eld i vedspisen. En av livet stora glädjeämnen är att komma ner från den kyliga övervåningen på morgonen och i trappen mötas av en varm björkvedsdoftande vägg

Efter frukosten tog jag på mig arbetskläder och gick ut. Kändes gruvsamt eftersom jag börjar hosta direkt jag blir kall.

Barnen satt och täljde

Folke håller på med ett svärd och Bertil en ny grötslev.

Det glittrar vackert runt tomten – trots att jag bara satt upp hälften av alla ljusslingor jag hade förra året.

Bertil hjälpte mig att fixa frostfritt vintervatten till fåren genom att ställa dit vår isolerad elektriska balja, och så bar han dit ett nytt fodertråg och matade dem.

Så glad över att ha ett storbarn som man kan jobba jämte. Och som tycker att det är roligt att vara med och göra riktiga saker.

I garaget satte vi upp julstjärnan på sin vanliga plats. Sitter den bra?

Sitter perfekt!

Vi kom in igen i värmen och jag kokade kaffe.

och tog fram apelsiner och nejlikor och så satte vi igång att pyssla

Den här tiden fram till jul är så mysig. Alla ursäkter till att få sitta och pyssla med nonsensgrejer välkomnar jag.

Det blev många apelsiner

I olika varianter.

Gammor är här och hälsar på och hon var ivrig påhejare.

Jag hämtade även in mossa och renlav som legat ute i trädgården.

Och lät tina. Här ska göras julgrupper!

Och så tog vi fram pepparkaksmått

Och stansade stjärnor till en apelsinslinga som ska hänga i köket.

Vilopaus. Det blev en lång sådan. Vi käkade lördagsgodis i soffan och åt gammors medhavda saffransbullar. Och jag somnade faktiskt ifrån helt en stund.

Till middag gjorde jag en potatis- och löksoppa med vitt vin.

Är för övrigt så förtjust i vår lilla pip-hylla som förvisso inte innehåller några pipor men gör det här mörka hörnet lite gladare.

Efter maten såg vi på Julens Hjältar i Öppet Arkiv. Den sändes precis i den ålder då jag inte tittade ppå julkalendrar – så jag har inte sett någonting alls av den. Men den verkar mysig!

En första bukett julblommor.

Och tydlig citrussäsong.

Runt gardinstången i köket har jag lindat lysande guldlöv.

Längtar efter att få börja julstöka här på riktigt. Tänker baka saffransbullar så fort jag får möjlighet. Vill alltid ha fikabröd hemma i adventstider – eftersom vi brukar äta något gott varje advent.

Min fläta av doftgräs hänger i vardagsrummet och varje gång man går förbi luktar det så gott. Flätan görs av myskgräs som man plockar, flätar och torkar. Den kan läggas i garderoben eller hängas upp så här för väldoft.

Många tända ljus blir det den här tiden på året.

Och fotogenlampor.

Middag med hela gänget.

Och sedan gjorde Jakob eld i bastun.

Det började snöa och la sig så vackert på vårt växthus.

Ja, i hela trädgården.

Verandan blir vid den här tiden på året som en enda stor iskristall.

Men snart åker pumporna på bron i komposten.

Jag och Uffe ville inte basta så vi badade badkar istället. Och sedan gjorde vi ännu en tidig kväll.

Och det var den fredagen och lördagen i bilder det!

19 november, 2022

Nionde vabbdagen i rad. Tre barn och sjuk mamma som ska samsas. Varmkorvslunch på kladdigt bord med kvarglömt glasspapper. Ljudnivån är outhärdlig eftersom två av tre barn är lindrigt sjuka och klättrar på väggarna. Locket i mina öron ger en otillräcklig ljuddämpning. Någon gör iordning sin korv men precis när första tuggan ska tas lämnar han bordet. Aptiten smet sin kos inför åsynen av mat. Och treåringen har inte tid med korv för han bygger en koja.

-Jag vill äta korven i kojan, dock.

Dock? Trots ett så fint språk säger jag åt honom att korv med ketchup äts vid bordet.

Till slut har två barn fått i sig en varmkorv var. Och en mamma har fått i sig tre. Och går direkt från bordet till soffan och lägger sig.

17 november, 2022

Ulf har varit sjuk i en vecka och imorse när vi vaknade var inte bara jag och Ulf sjuka – utan även Bertil och Folke. Det blev en lugn hemmadag för oss. En trött, sur förälder och tre sjuka och ganska griniga barn. Låter det roligt? Inte särskilt, va.

Så när Folke frågade om vi inte kunde julpynta hitta jag inte en enda god anledning att låta bli. Så vi satte upp adventssjärnorna och tog fram lite försiktigt vinterpynt. Som halmdekorationer och ljusslingor.

Peppade pyntare

Bertil ville inte vara med och pynta. Han är i den åldern när han vill göra riktiga saker. Sköta får, hugga ved, bära tunga grejer och hjälpa till att bygga. Jag gav honom i uppdrag att fylla på vedförrådet under vedspisen och göra upp den i mindre bitar.

När vi pyntat klart gjorde Folke yoga till en video med en amerikans yogatjej på Youtube. Det var faktiskt väldigt rart.

Ulf som knappt varit utanför dörren på en vecka behövde få lite frisk luft. Jag lyckades få ut alla barnen i samlad tropp. Och även mig själv. Nattlinne under dunrocken och täckbyxorna.

Vi gick bort längs vägen till en del av skogen där de avverkat gran och tall.

Så vackert sken. Intressant hur himlen i oktober fortfarande är knallblå – till att i november från en dag till en annan bli genomskinligt ljus.

Tio minus ute. Om det bara kunde komma lite snö också!

Men det verkar bli nästa vecka.

Glad i alla fall för minusgrader och sol.

På kalhygget tog vi rätt på ris som lämnats. Gran, tall och enris. Essa hittade många bra pinnar.

Ulf övade sina ”krafter” på Folke. Genom att rikta händerna mot honom kunde energin tydligen välta ungen. Men ni ser att det fordras koncentration.

Tur att storebror ställer upp på alla lekar.

Det hostades och rosslades och var allmänt klent ställt med oss.

Men skodonen var fashionabla.

När vi kom hem igen hjälpte Bertil mig att kapa till fina grenar att sätta i krus och urnor inomhus för att göra vinterfint.

Sedan såg vi till fåren och fyllde på mat.

Vackert så det förslår.

När vi kommit in låg vi nedbäddade i soffan allihopa och kollade på youtubern Erik Grankvist som byggt ett hus själv från grunden mitt ute i skogen. Helt utan hjälp av moderna redskap som skruvdragare och sånt. Här kan man snacka slow-tv. Extremt mysigt. Det är som att se min äldste som om tio år.

Men sedan gjorde jag lite trefika. Tinade saffransbullar som Susanne bakat. Och så lyssnade vi på julmusik och njöt av stjärnorna som ju gör hela hemmet så mycket mer ombonat.

Och det var den vabbdagen det. Den blev riktigt fin tillslut.

15 november, 2022

Här och här hittar ni tidigare frågestunder

Är du åskrädd?

Aldrig i stan men ofta på landet. Det blir inte så ofta åska här men när det väl blir så är den hemskt elak. En äldre man i byn förklarade för mig att eftersom vår by ligger mellan två älvar så kan åskan oftast inte ta sig in. Men om den tar sig in kan den inte ta sig ut utan håller på jättelänge. Har ingen aning om ifall det stämmer – men det känns så? Vi ha sällan åska men blir det så blir det rejält.

Har du prøvd yoga?

Ja, under en period tränade jag till och med Iyengaryoga lite mer regelbundet. Min man är ju yogalärare inom den disciplinen. Själv har jag aldrig riktigt fastnat för det.

Om du fick leva en dag som valfri romanfigur, vem skulle du välja och varför?

Elisabeth Bennet den dag som Mr Darcy friar. Alla vidare förklaringar är givetvis överflödiga.


Vilken är din favoritfilm och varför?

Så himla svårt att säga en. Det går nog inte. finns så många olika och i olika kategorier. Men om jag ska säga någon film som betytt mycket för mig under min uppväxt så är det Stekta gröna tomater. Starka kvinnoporträtt, feministisk, rolig och gripande. Har sett den många gånger och minns så väl första gången när jag var liten och såg den med mamma och pappa. Oj vad jag grät!


Hur väl överensstämmer ditt liv idag med vad du trodde för 20 år sedan? Vad blev precis som du trodde och vad har överraskat dig?

För 20 år sedan gick jag ettan på gymnasiet. Höll på med sång och älskade R’n’B och trodde att jag skulle flytta till Los Angeles efter gymnasiet och bli nya Britney Spears. Hahahahaha. Jag och en killkompis skev låtar och skickade in demos med hjälp av en bekant som var producent och jobbade mot USA. Vore skoj om jag lyckades hitta någon gammal demo någonstans så att ni fick höra!


Vilka är dina tre bästa egenskaper respektive dina tre sämsta?
Bästa:
Grundpositiv och sprider en bra stämning runt mig. Plus klok, för det har jag fått höra hela mitt liv. Gillade det inte när jag var yngre för det kändes nedlåtande att bli kallad klok av en vuxen människa. Tyckte ju vi var på precis samma nivå! Det säger mig att jag kanske inte var så klok, trots allt?

Sämsta: Självgod (se ovan), långsint som satan och alldeles för förtjust i att höra skvaller. Särskilt som jag alltid blir SÅ förnärmad om någon skvallrar om mig.

Vilken historisk tid/händelse skulle du ha velat uppleva på plats?

Det hade ju varit flott om man fått vara med när Jesus återuppstod.


När blir du riktigt trött på dig själv och varför?

Hela tiden. På min tankspriddhet, på när jag klantar till det för mig själv, på när jag inte bara kan hålla käften utan råkar säga för mycket. På när jag står och rotar i kylskåpet fast jag inte alls är hungrig utan bara trött och borde gå och lägga mig.

Vad är dina åsikter om abort? Har läst ett inlägg av dig från 2011 där du ifrågasätter att den yttersta abortgränsen i Sverige är vid vecka 22. Har tankarna ändrats något sedan dess?

Jag är för valfrihet – inte för abort. Och jag tror inte att jag skulle kunna göra en abort. Men vad vet jag? Jag är ödmjuk inför att man kanske inte vet förrän man själv står inför den situationen. Jag tror inte på att lagstifta mot abort eftersom det skulle kosta många kvinnoliv och så mycket lidande. Däremot går det ju inte komma ifrån att man släcker ett liv i vardande när man gör en abort. Så det vore bättre om det inte blev så många oönskade graviditeter. Men att förbjuda abort vore livsfarligt och kontraproduktivt. Bättre att förbjuda män att ejakulera i sådana fall. Det skadar ingen.

Är du en sån som är hemlig med vilket parti du röstar på? Vet Jakob och dina vänner vad du röstar på?

Nej det är jag inte. Pratar mycket och öppet om politik med mina vänner. Och försöker också övertala dem att rösta som mig, haha. I matlaget gjorde vi till och med en valkompass tillsammans och sedan diskuterat vi resultatet. Det var kul! Lyckades faktiskt omvända en avfälling. För jag kan vara ganska övertygande.

Jag är själv gravid med mitt andra barn och kommer denna gången att få göra kejsarsnitt pga att jag fick stora skador vid första förlossningen. Tycker det är så intressant att höra om andras förlossningar och kan inte minnas att du har skrivit så mycket alls om någon av dina. Det skulle jag önska, i den mån du vill dela med dig 

Jag var traumatiserad av min första förlossning och inför min andra förlossning fick jag gå länge i aurorasamtal. Jag har valt att inte blogga om det något särskilt, men det finns faktiskt ett poddavsnitt av En Underbar Pod (avsnitt 85) där jag och Erica pratar om hur det var efter att Ulf hade fötts. Det kan man lyssna på om man vill. Jag tillhör själv den tråkiga skaran som tycker att förlossningsberättelser är lika ointressant som att höra folks drömmar.

Kuriosa från min senaste förlossning: jag låg i badet med tända ljus och barnmorskan satte på Enya. Det gav mig sådan ångest att Jakob istället fick slå på Spanarna med Ingvar Storm. Tog några riktigt hemska värkar med hans betryggande röst i bakgrunden.

Vad är din åsikt om Kristdemokraterna och Ebba Busch?

Jag hittar ingenting som lockar i KDs politik utöver förstatligandet av vården. Och Ebba Busch betraktar jag som en stor populist.

Om du bara fick äta en sorts godis/snacks i resten av ditt liv, vad blir det?

Choklad. Utan problem

Jag önskar att du nångång skulle ge ut en bok med utvalda blogginlägg och foton! Åh vilken härlig bok det skulle bli att sitta och bläddra i och vilka fina diskussioner det skulle bli då man har gäster och din fina bok skulle vara framme vid soffgruppen! Kommer du att ge ut en sådan bok?

Det är inte omöjligt 😉

Du har ju skrivit om hur mycket av allt pysslande du gör hemma är mest för din egen skull, tex allt pynt och bak till julen. Nyfiken på hur du resonerar kring gränsen till att dina hobbys (inredning, trädgård, baka) också är något som är till för hela familjen. Är det lätt för dig att ”ha koll på” när du gör dessa saker av lust och då får energi av, eller kan det ibland kännas tvingande och stressigt för dig? Och isåfall, blir du då sur på Jacob för att han inte har dessa hobbys? Tycker det är en intressant jämställdhetsfråga som nog är aktuell för många och viktigt tycker jag, att belysa i detalj. Tack för en underbar blogg

Jag är ganska glad över att Jakob inte delar dessa hobbys. Hade varit fruktansvärt jobbigt att ha en man som skulle ha massa synpunkter på hur jag inredde eller dekorerade eller ordnade fest. Det passar mig perfekt att hela min familj mest är intresserad av att konsumera det jag skapar.

Jag har ganska bra koll på när jag gör något av lust och när jag gör det av tvång. Gör jag det av tvång är det jättejobbigt nämligen.Jag gör faktiskt mest lustfyllda saker och prioriterar att binda en krans framför att dammsuga. Därför kan det vara jättevackert dekorerat på min farstubro – men som ett sandtag i hallen där jag inte orkat dammsuga. Jag har alltså inte ett perfekt hem med allt detta pysslande på toppen. Allt detta pysslande konkurrerar tvärtom ofta ut det många andra betraktar som någon slags grundstandard i eitt hem.

Vad är planerna för Miss Clarity? Har slitit ut de klänningar jag köpt och håller tummarna för nytt släpp!

Det är så roligt att så många frågar och önskar klänningar från oss. Jag har inte kunnat skriva om det eftersom jag befunnit mig i en konflikt med det företag som tillverkar dem. Både en konflikt om obetalda fakturor men också om vart vi ville tillverka klänningarna. Vi ville tex inte producera i Turkiet utan fortsätta i de baltiska länderna där vi kände till fabrikerna och visste att allt gick schysst till. Konflikten är inte helt löst så jag vill inte skriva om den mer. Men märket är nedlagt. Vi hade några underbara år och jag är sjukt stolt över hur bra vi sålde och allt vi åstadkom. Men jag tvivlar på att jag kommer starta något nytt klädmärke igen. Även om jag älskade det och vi gjorde bra saker så kändes det inte bra att vara producent i en industri som har så många problem som modeindustrin. Då måste jag verkligen fundera kring hur affärsmodellen ska se ut.

Hur ser du på nostalgi? Jag tänker ofta på att du är nostalgisk och vill återuppleva ögonblick och skapa tillfällen som påminner dig om barndom t ex. Jag har flera bekanta som resonerar lika, men själv känner jag inte att det har samma vikt. Att jag hellre upptäcker och provar nya sätt att fira jul eller fira semester, att det snarare är betungande att ha förväntningar och föreställningar om hur händelser ska vara. Jag tycker nostalgi är fint men lite provocerande ibland. Vad tycker du?

Haha, jag är sjukligt nostalgisk och kan tvärtemot bli provocerad av människor som inte är nostalgiska. Så trist att inte kunna dela det liksom! Samtidigt kan jag önska att jag var lite mindre nostalgisk, knuten till platser och bunden till saker förknippade med människor jag älskat. Det hade kanske varit ett lättare liv på vissa sätt. Blir så mycket bagage att hantera.

Men nu är jag så här så det är bara att omfamna.

Kyrkan du tillhör är ju negativt inställd till homosexuella. Hur ser du själv på homosexuella och deras rättigheter?

Jag tycker att de ska ha samma rättigheter som alla andra.


Upplever du att ni är jämställda?

På många sätt ja – men långtifrån på alla plan. Tror de hade varit så mycket enklare om vi levt ett lägenhetsliv. Eller till och med vanligt villaliv. Med gård och odlingar och djur och saker som ska lagas och byggas är det väldigt mycket svårare att vara jämställd. Många av dessa saker fodrar verkligen mycket kompetens och då är det inte lätt att bara kastbyta sysslor.

Hur är det att vara den i relationen som ”drar in pengarna”?

Vi vet ju ingenting annat. Men självförtroendemässigt har det varit bra för mig att tjäna de stora pengarna. Att vara självständig och veta att mitt arbete värderas i kronor och ören. Många kvinnor jag känner har det ju tvärtom och behöver brottas med de känslor som kommer av det. Men nu har ju Jakob ett helt vanligt jobb så då är vi två som drar in kosing. Ganska skönt det också.


Vore även intressant att höra hur du ser på att ha det gott ställt och gjort resan dit. Vad unnar du dig nu som du inte gjorde förr? Vad vill du inte lägga pengar på? Vad är du glad över att ha råd med?

Det är så underbart att ha pengar. Inte för att resa till fina ställen och köpa lyxiga kläder utan för att pengar ger trygghet. Att veta att det finns kvar på kontot i slutet av månaden, att köpa vindruvor när man har lust eller en fika på stan när man är ute med barnen och de blir hungriga. Pengar gör vardagslvet så mycket lättare. Men man kan ju känna sig ”rik” på två sätt. Genom stora inkomster eller låga utgifter. Under många år hade vi framförallt små utgifter.

Vad jag blir glad av att ha råd med? Jag blir lycklig när jag kan bjuda en kompis på en fin middag. Eller när jag kan köpa en mountainbike till min son som är ledsen för att han hamnar efter på gympan när han är den enda i klassen som kör en vanlig gammal damcykel. För mig är pengar en otrolig lyx som jag är glad över varje dag eftersom jag också fått uppleva stark oro över pengar och känt hur tungt det är. Jag köpte framförallt tid för pengarna i början – men nu behöver jag inte längre välja på samma sätt. Jag kan få både tid och pengar (i måttliga mängder) och det är väldigt skönt. Dock är det jättesvårt att hålla emot i ett samhälle som prioriterar ekonomiskt välstånd så pass högt. Vågar man tacka nej till jobb? Vem är jag att neka att göra en stor och välbetald kampanj? Kommer min verksamhet falla samman en dag och kommer jag då ångra att jag inte tjänade med pengar medan tid ännu fanns?


Hej! Kommer vi att få höra dig i en pod där du pratar ex utbrändhet, tro, själsligt, sårbarhet, tacksamhet, relationer mm. Du skriver ofta fint med ett djup och det skulle vara härligt att höra dig i samtal som vågar vara “allvarliga och på djupet” (poddarna du haft hittills är härliga men jag längtar efter själsliga, innerliga och inkännande samtal. Du och typ Tomas Sjödin vore något.

Jag tycker mycket om Tomas Sjödin men är inte säker på att vi är en så bra match i en podd. Tror det kan blir för mycket av det goda också. Det behövs motpoler för att det ska vara riktigt intressant.

11 november, 2022

Läsutmaningen fortsätter och i oktober lydde jag mitt eget råd och läste om en höstklassiker. Hann bara en enda bok och det blev den här som jag redan bloggat om.

Mansfield Park av Jane Austen.

Min absoluta Austenfavorit (fast så säger jag varje gång jag läser om någon av hennes romaner – den jag läst senast är alltid bäst). Och jag har saknat den här boken så mycket sedan den tog slut. Gick runt i en dimma och fick stoppa mig själv från att ännu en gång börja läsa om någon av hennes romaner. För jag behöver ju läsa lite nytt! Få lite friskt syre i hjärnan så att den inte stannar av helt.

Så istället för mer Austen valde jag sedan att läsa en helt annan bok. Men den hann jag inte färdigt med, så vilken det är redogör jag för i nästa bokinlägg istället. Som förhoppningsvis innehåller fler än en boktitel!

Vad jag läst i september

Vad jag läst i juni, juli och augusti

Vad jag läst i maj

Vad jag läst i april

Vad jag läst i mars

Vad jag läst i februari

Vad jag läst i januari

Sök på underbaraclaras.se

Inloggning Clara Premium

Kundtjänst

Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:

Eller använd formuläret nedan.