Månad: april 2012

Valborg och vi fixar mat för elva. Vi blir sex vuxna, fem barn och en hund! Men ingen majbrasa för den tänds så sent att barnen redan hunnit somna. När vi har massa gäster orkar i alla fall inte jag stå vid spisen hela dagen. Jag och Jakob hjälps åt att förbereda en jädra massa tacosingredienser och så en gigantisk marängsuisse till efterrätt. Tänk lågstadiedisco! Prestigelöst och bra.

(Klänningen är en loppispärla som var lite för liten. Anna kortade den på längden och sydde en kil  vid dragkedjan av överstkottstyget och nu sitter den som gjuten!)

Jag är väldigt nyfiken på Ebbas senaste bok som hon gjort tillsammans med sin syster Amy. Oerhört fina bilder och en riktigt bra grundidé med menyer för sommarens alla högtider. Ska definitivt slå till på den! Formen ser dessutom väldigt fin ut. Jag är otroligt nördig med form nu när jag gör egna böcker.

Tycker att det är väldigt smart att jobba ihop med sina syskon när man bor en bit ifrån dem  (som både Ebba och jag gör – även om det i Ebbas fall är hundra gånger längre). Då får man ytterligare en anledning att ses.

“Jag har alltid tyckt att det är hemskt orättvist att kvinnor som har väldigt snygg kropp och allt är fint – som delvis var skälet till att hon knöt kontakt med sin man – sedan får två eller tre underbara barn som alla älskar och mamman sedan är lämnad ensam med en kropp som är utnyttjad, uttöänjd och förstörd. En kvinna som är en god mor och har offrat sin kropp ska inte behöva gå omkring och vara rädd för att mannen ser snygga sekreterare som ännu inte fått barn. Det är orättvist. Jag tycker att mannen borde bidra (ekonomiskt), det är en familjeangelägenhet”

Claes Lauritzen, plastikkirurg uttalar sig i SVTs dokumentärserie Skönhetsbubblan. Ett program som är sjukt på så många nivåer att man inte vet var man ska börja nysta någonstans. Riktigt sevärt!

Det kommer att bli en fin sommar. Förra året var lilleman så liten att han blev kvar där man placerad honom. I blåbärsriset till exempel. Nu riktigt rusar han fram och bromsar genom att krascha in i saker. Jag ser fram emot att sjöbada ihop. Att gräva i sanden. Att plaska i den stora baljan i trädgården, låta honom smaka allting som växer i landet, att cykla långt med honom i stolen på pakethållaren och ta båten ut till skärgården.

Nästa söndag är det Bloggforum i Göteborg, anordnar gör Frida med bloggen Trendenser! Jag föreläser tillsammans med Frida och Annakarin och utöver det kan man under dagen lyssna på  tv-kocken Monica Ahlberg, Blondinbella och designern Stylein.

100 bloggare är specialinbjudna men ett begränsat antal biljetter för allmänheten släpps även och här hittar ni information till hur man kan förhandsboka en sådan biljett! Jag tycker att ni ska pallra er dit! Tror att det kommer blir en riktigt bra söndag.

Nu är jag hemma efter några dagar hos min mormor och sedan en sväng förbi Stockholm med en föreläsning under fredagen.

Idag har jag en miljard mail att svara på och hundra arbetsuppgifter att ta igen. Det är bara att sätta igång. Hoppas ni har en fin helg

(Klänning second hand och kavaj från H&M)

Jag ska göra mitt bästa för att orka blogga i veckan. Men det är en tung vecka jag har framför mig. Dels jobb som har hopat sig, dels ska morfar begravas. Det känns sorgligt men blir säkert en fin stund. Är det lite glest med inlägg här så vet ni varför i alla fall.

Kall njutning med smak av frukt. Jag är uppvuxen med en väldigt hälsosamma föräldrar och vi åt nästan aldrig godis under vår uppväxt. Men något mamma brukade göra till oss ibland var mjölkskak.

Mjölk, lite kakao, banan och så någon liten skopa glass som kördes hastigt i mixern.

Jag brukar göra min egen variant till frukost ibland. Kakao, mjölk, banan, vaniljpulver och så lite is. Smakar namnamnam!!!

Om man någon gång dristar sig till att reagera på den kritik man får som bloggare får man alltid höra “Det där borde du tåla. Herregud vad du är överkänslig. Du får hundra snälla kommentarer och en negativ och ändå klagar du”

En vanlig dag i gymnasiet mötte jag kanske hundra personer. Även om nittionio av dem var snälla skulle jag fortfarande bli ledsen över att en av dem kallade mig tjockis i korridoren. Över att en av dem sa att jag var ful. Skrek fitta efter mig. Eller hånade mig för att jag skrev fel på tavlan under redovisningen.

Varför är det så svårt att förstå att det är likdant i bloggvärlden? Jag vet att så många bloggare får skit men inte vill klaga. För att de direkt möts av folk som förminskar deras känslor. “Det där är väl inget att bli ledsen över. Hur känslig får man vara?” Hur många negativa kommentarer ska man få för att det är ok att reagera? Två, femton, hundrafemtio? Det man ofta glömmer är att det visserligen kanske bara är två elaka kommentar i ett inlägg. Men skriver man 20 inlägg i veckan är man uppe i 40 anonyma påhopp. 40 påhopp om ens vikt, utseende, tillkortakommanden i livet. Det skulle räknas som mobbing på vilken arbetsplats som helst.

“Men det där får du ta. Det där får du ju räkna med” Ja. Och vi tar det. Vi bär det. Vi räknar med det. År efter år. Bloggbrudarna är ett tappert släkte och det är sällan någon verkligen klagar. Träffar man bloggare privat får man höra de mest hårresande historier. Som man håller tyst om för att man vet att det bara blir värre av att berätta på bloggen.   Man ska veta att de negativa saker som syns på bloggar ofta är toppen av ett isberg. Lägg till hatgrupper på FB, hatbloggar, elaka inlägg från andra kända bloggare, knäppa mail och diskussionsforum och ibland till och med brev och telefonsamtal. Hur länge kan man vara oberörd inför det?

Jag tror inte att de som lämnar personkritiska kommentarer förstår vilken ojämn kamp de för. De vet “allt” om oss. Vi vet inget om dem. De kan hugga där det tar som mest men vi kan inte svara tillbaks. För då får man höra att man inte kan ta kritik. Jag vet att de flesta bloggare kan ta kritik. Jag är till och med väldigt bra på att ta kritik. Men kritik är bara konstruktiv om man vet var den kommer ifrån. Vilken agenda kritikern har. Vem som ger den. Är kritikern en person som man själv respekterar och tycker är vettig? Är det en anonym person är det nämligen en helt annan sak. Kritik är konstruktiv om den ges med kärlek. Inte för att kritikern hävdar det.

Det talas mycket om troll på nätet, men det sorgliga är att det sällan är troll. Det är helt vanliga människor som glömt att det på andra sidan sitter en mottagare. En människa med ett liv rätt likt deras.  Och vi tål – oj vad vi tål och bär! Men ibland, när summan av alla nålstick tillslut skär som knivhugg. Då kan det hända att man vill ge fan i att blogga någonsin igen. Trots att nästan alla är vänliga.

Det är inte trams eller överkänslighet. Det är att vara människa.

Schweizerkaka går hem i alla läger!

Vad kan gå fel när man blanda god choklad med finfin nötbotten liksom?

Schweizerkaka

Print

Ingredienser

• Till botten

• 100 gram mandel

• 100 gram smör

• 2 ägg

• 2 1/2 dl strösocker

• 1 2/3 dl vetemjöl

• Till toppingen

• 300 gram schweizernötschoklad

• 10 msk grädde

• 1 msk smör

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 175 grader. Mal mandeln i en kvarn eller mixa den i en matberedare. Smält smöret i en kastrull och vispa ägg och socker riktigt pösigt och vitt
• Blanda ihop alla ingredienser till smeten och häll i en smörad form med löstagbar kant.  Grädda i ca 30 minuter. Den ska bli gyllenbrun. Låt svalna
• Smält chokladen över ett vattenbad och blanda i grädden och smöret. Bred över tårtbotten och låt stelna i kylen.

Klicka här om du vill ha inspiration till fler recept på fikabröd.

En riktig pärla i min garderob är en här prickiga saken!

Jag får alltid en oemotståndlig lust att ropa – Häpp! Vifta med jazzhänderna och sjunga no business like showbusiness.

Den är köpt begagnad förstås! Liksom alla bra grejer är

Loppisfynd i petroleumblått

Av eminenta Anna fick jag – istället för en höna – en hönteckning i födelsedagspresent! Så sjukt fin!

En annan väldigt begåvad Anna ritade av mig för några veckor sedan! Det är en sådan ära tycker jag.

Idag fyller jag år! 26 långa år. Jakob, Bertil och Melker – mitt lilla mansharem – uppvaktade mig med blommor och fika i morse.

Jag har bjudit på tårta nu på dagen. Med passionsfrukt, vindruvor och kumqats. Jag minns hur jobbigt det var när mamma och pappa fyllde år när jag var liten. Och jag och Anna skulle baka tårta till dem. Fanns det något jobbigare än att baka tårta? Idag älskar jag födelsedagar då det ger mig en anledning att baka.

Nu är det i alla fall hög tid att börja förbereda födelsedagsmiddagen. Bara att värma – min pappa har fixat älgstek och potatisgratäng.

För alla som när drömmar om att bli författare vill jag tipsa om tidningen Skriva. Fick hem den då jag var med i en artikel om bloggande i det senaste numret. Blev positivt överraskad! Här finns tips för alla typer av skrivande och råd kring hur man gör för att få en bok antagen, vad man ska tänka på när man skriver kontrakt och massa annat matnyttigt.

Jag vet inte varför jag känner sådan gemenskap med tjejer som är uppvuxna på landet. Kanske handlar det inte ens om landet? Jag är ju själv uppvuxen i stan. Kanske handlar det om en mentalitet. Att inte vara sjåpig. Att vara händig och praktisk och rask. För min morfar spelade det inte så stor roll om man var läkare eller undersköterska. Bara man var snäll och rejäl.  Morfar lät alltid mig och min syster förstå att det är bra att vara rejäl. Herregud vilka rejäla flickor sa morfar när jag och Anna gjorde praktiska saker. När vi skidade och högg ner en stor julgran. När jag bytte ett punkterat däck på bilen. När vi la ut nät och rensade fisk eller lagade middagen åt mormor och morfar som tagit sig en lur på soffan. Herregud vad du är rejäl sa morfar när jag skottade fram bilen och åkte och hämtat postväskan.

Att vara rejäl innebär att man får praktiska saker att hända. Att man inte låter mossa växa på rumpan. Att man förstår lite av det ena och det andra som rör skötsel av hemmet och gården. När jag tänker på rejäla människor står bondhustrur och husmödrar för mig. Kvinnor som visserligen skötte traditionellt kvinnliga sysslor men även sådant vi idag tror alltid varit synonymt med män; Fiske, vedhuggning, snöskottning. Vad annars fanns att göra när karlarna var ute i timmerskogen i veckor? Kanske är det därför så många av de tjejer som jag kommer bäst överens med är tjejer som fått det i modersmjölken – att inte bara vara söta och svara snällt – utan rejäla och rediga, starka och praktiska. Lite bonniga helt enkelt, i ordets allra vackraste bemärkelse.

Agnes Brandels har gjort en klippdocka av Bertil och hans kläder. Så sjukt sött! Vilken fantastisk idé.

Igår var jag som sagt i Skövde och föreläste. Det var otroligt kul och lyckat och jag träffade så många fina människor. Efteråt kramades jag med eminenta Gaymasen och Spiderchic som var där och peppade. Mycket mycket trevligt! Tack för all fin respons.

Just nu ligger jag på sängen och arbetar och syrran sitter vid skrivbordet bredvid och jobbar. Vi håller på att förbereda vårt gemensamma projekt inför sommaren. Kommer bli fett som fasen!

Bloggläsaren Siv skrev en kommentar till inlägget jag skrev om downshifting.

Ni får det att låta som om att påta i trädgården är den absoluta meningen med livet och att Thailandssemestrar är av ondo?Jag kan inte tänka mig en större tidsfälla än att baka surdegsbröd i tre dagar och odla tomater i tre månader när jag kan jobba en timme och sen köpa köpa hela middagen för den slanten. Kalla det vid dess rätta namn – en hobby! Sorry, men finare än så är det inte. Lägga undan lite pengar och sen åka på semester för att umgås dygnet runt – hur kan det ses som negativt? Och att dra sig tillbaka från arbetslivet och inte se eller påverka annat än vad som växer i trädgården känns inte som det slugaste feministiska tricket. Det är så jävla gjort och en ekologisk tomat var det knappast som gav oss rösträtt. 

Jag tycker att det är sorgligt när man i jämställdhetens namn raljerar över kvinnor som ifrågasätter det rådande samhällets villkor. Där mannen är normen och kvinnan ska anpassa sig. I det här fallet efter en arbetsmarknad som en gång skapades för män med en hemmafru redo vid spisen.

Någonting är väldigt skevt i dagens samhälle. Tusentals kvinnor är sjukskrivna på grund av för tung arbetsbelastning. Kvinnor förväntas fortfarande ta huvudansvaret i hemmet. Och vid skilsmässor tappar männen ofta kontakten med familjens gemensamma vänner och i värsta fall barnen. För att kvinnorna skött hela relationsbiten. Männen har varken haft tid eller förstånd att anstränga sig. Det är tydligt att alla förlorar på den här uppdelningen. På den här arbetsbelastningen.

Nej Siv – det var inte en ekologisk tomat som gav oss rösträtt. Det som gav kvinnor rösträtt var modet att ifrågasätta den samhällsordning männen skapat.  Och vi kvinnor behöver fortsätta ifrågasätta istället för att bara anpassa oss. Troligtvis kommer man raljera över det. Kalla dessa kvinnor fåniga och naiva. Blinda för samhällets realiteter. Men en gång drev vi på det viset igenom rösträtt. Den här gången kanske vi kan driva igenom sex timmars arbetsdag.

Jag har skrivit mer om det här i ett tidigare inlägg. Läs gärna.

Är i detta nu på väg till min föreläsning på Drivhuset i Skövde. Steg upp vid fem i morse för att hinna ta bilen in till stan och flyget till Arlanda och tåget till Skövde. Så är det att bo på landet. Kommer hem sent ikväll men det är det lätt värt! Ska bara bli roligt. Har placerat Bertil i sängen med några nya leksaker och lite mat. Han ska få ha ensamlek tills jag kommer hem ikväll. Tur att man har en självständig unge.

Vad är det med våren? Man får sådan otrolig energi. Jag som brukar dra mig för att gå ut med hunden går plötsligt timslånga hundpromenader innan frukost. Och det är bara härligt! Varje vinter fruktar man att stjärten vuxit fast i soffan men varje vår upptäcker man hur förvånansvärt enkelt det var att kliva upp därifrån.

(Ni förstår att jag inte var seriös med ensamleken va? )

Alexmo gjorde en lista och utmande mig att svara på några frågor. Nu utmanar jag er att svara vidare på era bloggar!

1. Vem är den absolut roligaste personen du vet?

Det är omöjligt att säga men det roligaste jag vet det är när folk ramlar och slår sig. Inte i verkligheten alltså, det är ju jättehemskt. Men på hemvideofilmer. Som Americas funniest homevideos. Det är rent ångestdämpande att titta på men kanske inget tecken på god smak. En aha-humorupplevelse var annars när jag var cirka elva år gammal och läste Baron Munchhausens äventyr.

2. Vilken är din paradrätt?

Pizza! Jag bjuder jämt mina vänner på det och jag tycker faktiskt att jag är riktigt grym på att baka pizza

3. Vem är din förebild?

Jesus. Men det kan kännas lite ouppnåeligt. Jag väljer att inspireras av olika personer. Plockar det bästa av olika människor helt enkelt. Jag läser Pippiböcker regelbundet för att peppa upp mig. En av de finaste komplimanger jag fått var när min svärmor sa att jag påminner om Pippi.

4. Vem borde börja blogga?

Det vore ju fantastiskt om Jane Austen på något sätt kunde blogga trots att hon är död sedan några hundra år. Jag hade gärna läst hennes syrliga, elaka blogginlägg och underfundiga humor.

5. Om du var tvungen att välja – din blogg eller ditt facebookkonto?

Bloggen. Facebook är mer ett nödvändigt ont tycker jag. I perioder har jag stängt ner mitt konto helt.

6. Är du bra på att löneförhandla?

Jamen det tycker jag att jag har varit. Inom vissa områden. Inom andra är det total katastrof. Men jag börjar lära mig. Det gör man genom att rådfråga snälla personer i samma bransch som delar med sig av sina kunskaper. Och att i gengäld vara generös tillbaka och bistå med det man kan bistå med.

7. Hur mycket tid lägger du på ditt bloggande?

Jag lägger nog fem timmar om dagen ca sex dagar i veckan året om. Men inte bara på att skriva utan på allt som är runtomkring bloggen. Läsa andras bloggar för att hitta ämnen att skriva om, svara på kommentarer, svara på mail, fota och redigera bilder. Osv..

8. Vilken film såg du senast?

Ser så oerhört lite film. Jag gillar inte film för det är för kort! Över på 100 minuter liksom – jag vill läsa tegelstenstjocka romaner och se tv-serier som har flera säsonger. Jag gillar att följa karaktärerna över tid och bli vän med dem. Senaste tv-serien jag såg var Boardwalk Empire. Riktigt riktigt bra!

9. Du får massa pengar – vad betalar du av först CSN-lånet eller bolånet?

Mitt csn lån är på 20 000 så jag skulle nog lösa båda lånen samtidigt. Sedan investera i ett växthus och bygga en jordkällare så att jag skulle kunna odla ännu mer och förvara det bättre. Bli självförsörjande. Kanske köpa en fjällko?

10. Vad tycker du om ordet entreprenör?

Ett fint ord, som tyvärr har en ganska negativ klang på grund av allehanda penninggalna typer som kidnappat det. För mig är en entreprenör någon som brinner för någonting och kämpar för att förverkliga det. Inte för att bli rik utan för att personen ifråga är sann mot sitt hjärta och sina visioner.

11. Lever du som du lär?

Ibland. Oftast. Jag är väldigt medveten om när jag inte gör det och det plågar mig oerhört. Jag tror att en av de stora lyckorna i livet (kanske den största?) är att få leva i enlighet med sin tro och sina värderingar. Att inte kunna stå för det liv man lever är hemskt.