Ni vet ju sedan tidigare att jag är ett fan av att skriva listor. Det är helt enkelt ett måste när man jobbar själv och ska försöka strukturera arbetstiden. Även om jag har som regel att aldrig skriva längre listor än att jag betar av dem på en dag, kan de ibland kännas oöverstigligt långa. Då har jag ett superknep – nämligen att jag tidsbestämmer allting på listorna. Ner på minuten.

Hur lång och spretig listan än känns så brukar det gå bra att beta av den när man ser hur mycket tid man ska lägga på varje moment. Att Maila Ullis och Skriva utkast krönika ser lika långt ut i skrift men med minutangivelse märker man att så inte är fallet. Ofta inser att man faktiskt kommer att hinna allt man föresatt sig den dagen. Eller så att man tänkt helt fel och behöver sålla i listan. Man behöver förstås inte följa tiderna till punkt och pricka. Men har man dem där har man i alla fall satt några slags ramar kring sitt arbete, som förenklar planeringen och gör det mer överskådligt.

På det här sättet kan man spalta upp sitt pluggande, för att avgöra om man avsatt tillräckligt med tid för studierna eller inte. Hur många minuter tar en sida? Hur många sidor hinner jag läsa på en dag? Hur många dagar har jag på mig? Vill jag ha en sista repetitionsdag när jag ser över allt jag lärt mig och bara repeterare? God planering handlar mycket om matematik.

Och jag räknar också så här på en del jobb för att få en bättre bild av vad timlönen egentligen blir. Man kan helt enkelt dela upp jobbet i små delmoment och tidsbestämma dem. En del jobb har en rätt taskig timlön (som att skriva en bok – fy farao vilket lågbetalt arbete) men kan i gengäld generera andra arbeten som gör att boken betalar sig. Detta sätt att planera ett bra redskap för att lära sig att se var alla ens tjugofyra timmar tar vägen. Och vad man egentligen vill lägga dem på.

I höstas undrade Naturskyddsföreningen om jag ville vara med i en undersökning. Den gick ut på att jag och andra kända bloggmammor skickade in damm från våra barnrum som Naturskyddsföreningen sedan skulle skicka på analys i ett laboratorium. Syftet var att visa hur många olika farliga kemikalier och gifter som återfinns i ett genomsnittligt barnrum. Just frågan om kemikalier brinner jag för och jag har tidigare bloggat om det här. Självklart ville jag skicka in mitt damm – även om det kändes ruskigt läskigt att få resultatet. Hur mycket gifter har Bertil egentligen i sin barnkammare? Den plats på jorden som ska vara hans tryggaste. Och vilken skuld har jag i det?

Varför är det då ett problem med kemikalier? Jo, för att de finns i våra hem och påverkar vår hälsa. I extra hög utsträckning kan de finnas i våra barnrum som ofta är fullproppade med plastleksaker och elektronik. De kemikalier min sons rum testades för var bland annat Ftalater som till exempel används som mjukgörare i plastleksaker och förpackningar. Trots att studier visar på att vissa Ftalater kan skada fortplantningsorganen, samt kopplas till ökad förekomst av fetma, allergier och astma. Förekomsten av Bisfenol A testades också och det återfinns förutom i leksaker också i konservburkar, plastflaskor, plastförpackningar och kvitton. Studier på Bisfenol A tyder på att det ger ökad risk för bröstcancer, störa fortplantningen, ökar risken för fetma och diabetes. Slutligen testades också förekomsten av Flamskyddsmedel. Bromerade Flamskyddsmedel kan förutom i leksaker också återfinnas i skumgummimadrasser, teknikprylar och i tyg på soffor och sängar. Detta trots att vissa av flamskyddsmedlen kan kopplas ihop med förekomst av cancer och – som forskare misstänker – till och med autism  Många forskare tror att de ökade antalet miljögifter vi exponeras för på sikt är ett hot mot människan.. Tillexempel finns det studier som visar att spermakvaliten har sjunkit med 50 procent på 50 år, samtidigt som förekomsten av testikelcancer ökat.

Det som gör mig mest upprörd är att dessa gifter får förekomma i vårt hem – i leksakerna vi ger våra barn. Barn som redan från början är extra känsliga och utsatta. Visserligen finns det gränsvärden för hur mycket gifter en enskild produkt får innehålla – men varje människa kommer ju i kontakt med tusentals produkter! Vad blir den sammantagna effekten av det?  Titta på den här bilden

På det här sättet resonerar man kring miljögifter idag och invaggar konsumenter i känslan av att det i själva verket inte är så farligt. Det läskiga är att användningen av miljögifter bara fortsätter att öka. De senaste 50 åren har de ökat från 10 till 400 miljoner ton om året. Idag återfinns miljögifter i varenda organism på hela jordklotet.

Vad hittade då kemisterna i mitt damm?  Jo de hittade en hel massa olika gifter. Hög förekomst av bromerade flamskyddsmedel bland annat. Och vad händer med cocktaileffekten när man slår ihop det med mina andra värden? Jag mådde fysiskt illa när jag hörde resultaten läsas upp. Ändå var mina resultat förhållandevis bra jämfört med de andra bloggmammorna. I mitt barnrum fanns två stycken olika flamskyddsmedel medan det i en annan mammas barnrum fanns 15 stycken olika.  Och testet visade också att jag har väldigt låga mängder Ftalater i mitt barnrum. Så ”låga” att kemisten undrade om jag plastbantat mitt hem.

Detta säger jag absolut inte för att slå mig för bröstet utan för att ingjuta lite mod och hopp i er som läser och precis som mig känner sig maktlös och orolig. Det testet visar är nämligen att den som upplyser sig och vidtar åtgärder kan förändra! Jag har nämligen plastbantat mitt barnrum och hem och det gav tydligt utslag i testet. Det går att påverka! Trots att lagstiftningen går långsamt kan man i alla fall göra det bästa av sin situation. Det finns många åtgärder jag och du kan vidta för att minska förekomsten av kemikalier i våra hem!

Jag kommer följa upp detta inlägg med ett till inlägg som visar vilka konkreta saker vi kan förändra och förbättra i vår vardag – för att drastiskt minska miljögifterna vi utsätter oss själva och våra barn för. Tips på vilka prylar man ska undvika och vilka man kan ersätta dem med. Under tiden vill jag tipsa om att ni gå in och gilla Kemikalieupproret på FB. För att visa makthavare och företag att det finns människor som faktiskt är oroliga och bryr sig om vilka gifter som finns i de produkter vi konsumerar. Och dela gärna detta inlägg på FB. Ni kan även hjälpa dem som dagligen arbetar för att hjälpa oss, genom att bli medlem i Naturskyddsföreningen. Det ska jag i alla fall bli!

Min lilla samling hötorgskonst på temat blomsterstilleben växer sig sakta men säkert större. Jag är mycket för att samla på saker! Gamla skolplanscher, Bambifigurer i porslin, antika parfymflaskor och annat sådant där livsnödvändigt man inte kan leva utan. Grupperar man samlingarna ihop blir det mindre plottrigt och mer intressant att titta på.

Jag går knappt aldrig i butiker längre. Hinner inte! Jag bara springer in och ut och fixar det jag absolut måste fixa. Men den här jumpern sprang jag i alla fall över på H&Ms rea. 75 kronor betalade jag och jag är väldigt förtjust i den glittriga kragen.

Håret är samma som alltid numera. Utvikta toppar som tar max tre minuter att fixa. Har hittat några superbra produkter som gör att det håller hela långa dagen.

Måndagen var mer än lovligt segstartad idag även fast lillen och jag sov till klockan åtta. Jag kickade igång mig själv med en stor kopp kaffe. Jag som inte alls varit någon kaffedrickare är numera en riktig kaffetrumma som min mormor skulle sagt. Fast jag dricker bara på morgonen. Jakob är en nörd av stora mått och har förstås en speciell handdriven kaffekvarn med riktiga kvarnstenar som man maler bönorna i. Och speciella bönor ska det vara också, någon knepig sort. Det är ett helt litet projekt att få sig kaffe om morgnarna. Och jag sabbar förstås kaffet genom att hälla ner massa grädde och sedan svepa det som en brännvinssup. Men gott är det! Det hinner jag notera.

Förresten har jag gjort en ny radiospaning till P4. Den handlar om snusk och att sex har blivit folkligt. Lyssna här för möjlig risk att sätta kaffet i halsen…

Jag har legat sjuk nästan hela helgen. Fast inte legat. Jag har jobbat med att strukturera och sortera i sovrummet samtidigt som jag varit sjuk. Monterat en säng och ett linneskåp från Ikea medan Jakob städat huset. Det gick i snigelfart för mig men det är nog inget som kan motivera mig mitt i sjukdomen så som pyssel och inredningsfix. Nu känns det så himla skönt att fått det mesta färdigt!

Jag är visserligen en slarvmaja av stora mått. Men med dålig förvaring blir det ännu värre. Ju stökigare man är desto mer måste man strukturera upp sin vardag. Nu har allting en helt egen plats och även om jag stökar till det går det fort som tusan att städa i ordning allt igen.

Några enkla vita boxa från Ikea har dekorerats med tuschpennor för att se lite roligare ut. Rosetter och prickar!

Igår åkte jag 26 mil och höll i en föreläsning/workshop för företagare i sex timmar, med en begynnande förkylning i kroppen. Det var otroligt roligt men väldigt tröttande. Sedan la jag mig och sov i tio timmar och vaknade i morse alldeles däckad i förkylning. Och jag som har så mycket att stå i idag. Extra deppig är dagen för att det idag var precis fem år sedan som mamma dog.

Tror att jag drar ett täcke över huvudet så hörs vi i morgon istället.

Dagens frukost blev en smoothie på bananer, blåbär och äpplen! Gott! Och jag behövde inte tugga en enda gång, vilket höll humöret på topp (veckans tidigare frukostinlägg i åtanke.)

Nu sitter jag framför datorn och jobbar. Det är fjärde dagen i rad när jag bara sköter mejlkonversationer, jobbar med avtal och skriver på grejer i mitt företag. Det är helt otroligt hur mycket tid det administrativa tar. Trots att jag från och med nu lejer bort precis hela bokföringen och trots att jag har en fantastisk agent som sköter alla mina bokningar och ett säljbolag som ordnar allt kring annonser. Men det håller tusan ändå inte! Egentligen skulle jag behöva en sekreterare/koordinator till hjälp, vilket inte låter riktigt klokt när jag skriver ut det. Det känns till och med fullt att säga. För duktiga personer gör allting själv och unga kvinnor ska inte hålla på och ha storhetsvansinne och anställa folk åt höger och vänster. Då betraktas de som  ha-galna entreprenörer som lever för att suga ut andra (ja, ja, jag erkänner direkt, det är mina egna fördomar som spökar).

Fast egentligen borde man väl göra det man är bäst på och låta andra göra det som de är bäst på? Och jag är inte bäst på pappersarbete och struktur. Det finns det så många begåvade personer som kan vara istället för mig! Jag är bäst på att kläcka idéer och starta upp projekt och vara en kreatör. Dags för en omstrukturering kanske? Om inte annat så sätter det ju fler personer i arbete än om en person ska försöka göra allas jobb och dräper sig på kuppen…

En ny härlig gardin har fått komma upp i köket. Eller ny och ny – tyget är funnet på loppis – det nya är väl att jag äntligen fixat gardiner utav det! Tänk att det ska vara så himla svårt att få tummen ur ibland.

Något som jag däremot fått tummen ur med är att röra på mig varje dag och inte äta så förbaskat mycket socker. Efter att jag slutat amma gick jag upp sju kilo och nu är jag evinnerligt less på att ingenting passar på kroppen och alla mina bästa klänningar är för små. Det är hopplöst också för jag har ett så otroligt stillasittande jobb och får alldeles för lite vardagsmotion för att kroppen ska vara i balans utav sig själv. Men nu börjar det kännas att den är på rätt bana och jag får världens glädjerus av att hålla igång och ta promenader och lyssna på massa bra radioprogram! Jag känner också hur annorlunda jag tänker nu. Var jag missnöjd med med något förut var det ilska och skam som motiverade mig till förändring. Nu är det omtänksamhet om mig själv. Jag tänker på mig själv som ett litet barn som gjort en blunder: -Men kära nån då! Det här blev ju alldeles tokigt. Nu får vi hjälpas åt att ordna upp det här, du ska se att det snart blir bättre.

Igår blev jag plötsligt så less på min gula radio som jag kirrade förra vintern att jag bestämde mig för att göra om den igen. Plockade bort de röda klisterstjärnorna och målade om den i ljusblått istället. Lackfärg behövs inte, bara vanlig vattenlöslig väggfärg. Och så en ganska smal pensel. Färgen kom från Jotuns miljösnälla serie Lady Sensitive. Eftersom radion stått i köket och var lite småflottig av stekos fick den sig en rejäl omgång med diskmedel och trasa först.

Sedan stansade jag ut lönnlöv i grön dekorationsplast och klistrade fast dem på radion. Det blev nästan som små slingor av murgröna. Mycket trevlgit! Det tog ungefär lika lång tid att fixa  som det tar att se två avsnitt av Breaking Bad. Jag kombinerade dock dessa två aktiviteter.  Rätt ok med andra ord!

Och apropå radio och inredning så spanade jag om just inredning i P4 förra veckan. Nämligen Bajsbrunt Vs Ljust och fräscht. Lyssna kan man göra här.

Jag har himla svårt att äta frukost. Helst äter jag flytande frukost eftersom det verkar som att själva tuggandet får mig på dåligt humör på morgonen. Att äta ett grovt rågbröd med massa pålägg gör mig rasande irriterad. Vilket är fånigt eftersom jag älskar sådana mackor alla andra tider på dygnet. Men jag tuggar och tuggar och blir aldrig färdig utan känner bara hur frustrationen stiger. Idag var frukosten lite bär som blivit kvar efter en fotografering och så en blodgrape. Man står sig inte länge på det kan jag säga, men det var allt som gick ner. Och så slapp jag bli förbannad vilket alltid är ett plus!

En av de saker jag är mest nöjd med i vårt vardagsrum är bokhyllan som Jakobs pappa byggt åt oss. Jag ville att den skulle svälja mycket böcker och gå ända upp under taket. Samtidigt ville jag inte att den skulle vara allt för prydlig. Det vill säga ingen ”fin” inbyggd hylla – utan en ruff variant. Det slutade med att vi helt enkelt använde hyvlade brädor till hela hyllan och struntade i att måla den. Konstruktionen är enklast möjliga och hyllorna är ganska grunda så att böckerna just precis ryms. Smidigt och bra! Och billigt som tusan om man är lite händig och bygger den själv…

Vi har haft fantastiskt väder i helgen och varit ute massor! Vårvinter så det bara sjöng om det. Knallblå hög himmel och pudersnö på träden. (Jag är ibland lite dålig på att blogga på helgerna och då brukar man kunna följa mig på instagram istället där jag helt enkelt heter underbaraclaras.)

Tillslut tröttnade då även jag på de sista julgrejerna som åkte ner i en låda igår. Allt rött förvisas ur huset i januari/februari och jag plockar fram pasteller igen. För att det inte ska kännas alldeles för kalt och tomt inne utan julgrejerna så bullar jag upp med blommor. Här har jag satt två tulpanbuketter i en skål jag brukar använda när jag bakar. Det är en vanlig miss att sätta blommor i allt för smala vaser och istället för stora generösa buketter få stela, ihopklämda sådana. Jag tycker att buketter är finast när de liksom håller på att tippa över kanten och ta över hela bordet de står uppe på.

Det här året har jag funderat mycket på mitt bloggande. Jag har sålt reportage till tidningar med mina bästa kreativa idéer och hur kul det än är så skulle jag vilja lägga mer tid på att göra material till mina bloggläsare istället. Ni som är inne här troget flera gånger i veckan och följt mig många år! Flera har uttryckt att de saknat pyssel och inredningsinlägg och det är ju helt enkelt en konsekvens av att jag sålt sådant material till tidningar istället. Men jag vill inte längre att precis alla mina bästa ideer ska gå till andra – jag vill ju visa upp dem här! Jag vill lägga kraft på att inte bara driva en av landets absolut största bloggar utan också en av de bästa och mest innehållsrika!

Hur ska jag då göra det? Mina tidningsreportage är en väldigt viktig inkomstkälla som jag inte kan vara utan. Därför har jag nu sökt samarbeten med fina företag som vill synas här. Vara med och bidra till fler sådana inlägg på den här bloggen. Under året kommer ni alltså att kunna se fram emot en ökad mängd pyssel, matlagning och hemmafix-inlägg här. Från mitt liv men gjorda för bloggen istället för glossiga magasin. Det känns roligt att kunna göra det. Att bygga min egen ”tidning” istället för att hela tiden vara en del i att bygga andras.

Jag hopps att ni kommer att uppskatta det. Och jag kan försäkra att inte en massa andra inlägg får stryka på foten på grund av detta. Det kommer helt enkelt bara bli mer av allting på bloggen. 2013 blir ett flott år!

I helgen ska jag nog ta och baka någonting riktigt gott tillsammans med lillen. Hittade en så fin liten kavel till honom på loppis så han måste ju få användning för den tänker jag. Plus att han inte är så himla mycket för att leka låtsaslekar. Riktigt ska det vara! Laga mat på riktigt! Sopa golvet på riktigt! Diska och torka på riktigt! Inte mig emot kan jag säga. Bara skönt att ha en liten piga i hushållet…

Jag känner mig så pigg nu! Jag tycker att jag har en massa energi till allting och att det mesta känns kul. Jag njuter av den känslan. Åren innan och efter mamma dog kände jag mig så låg och trött och totalt utan ork. Skör och bräcklig och ingenting vågade jag lova heller. Varje gång jag bokade in något fick jag boka av. Varenda löfte jag gav till någon gav mig panik för jag förstod att jag inte skulle kunna hålla det.

En bekant frågade mig härom dagen med bekymrad röst om det inte är väldigt mycket nu? Hur mår du egentligen? Jag kände efter en lång stund. Ända ner till tårna kände jag, och upp igen. Jagade efter det där som hon ville höra: Jo jag är lite trött. Jo, det är lite mycket nu. Jo, det vore skönt att vila. Men jag hittade inte känslan, inte ett uns. Jag mår jättebra! Det är massor nu och det är precis vad jag klarar av. Det är en så underbar känsla att få vara i. Jag trodde knappt aldrig att jag skull kunna läka så mycket att jag fick känna så igen. Men det gör jag. Hög på livet kanske det kallas?

En fin men lite tråkig plåtburk här hemma har piffats till med självhäftande dekorationsplast som finns på löpmeter hos Panduro. Jag klippte helt enkelt till en himla massa långa trekanter i olika bredder och fäste dem kring burkens lock. Jag tycker att locket nästan ser ut som ett cirkustält nu! Får se om jag fixar till resten av burken också eller om den får vara som den är.

De roligaste inredningsdetaljerna finner man på loppis. Som den här Kalle Ankafiguren utskuren i trä och omsorgsfullt målad av någon år 1966. Det årtalet står nämligen skrivet bak på Kalle Anka. Något om träslöjden går också att uttyda. Jag gillar!

En annan sak jag gillar är att uttala Kalle Anka som Kall i Janka som berättarrösten i Sune alltid gör. Det har blivit så att jag nästan inte kan säga det på vanligt vis längre. Precis som jag började säga asseptera istället för acceptera för att jag hörde någon som sa det och tyckte det lät så roligt att jag sa efter. Nu säger jag alltid fel. För övrigt säger jag påckårn om popcorn också. Vet att det är skottpeng på det men kan inte låta bli!

Tapetsera möbler med serietidning!

Hej på er denna fina måndagkväll! Ja, det är en fin måndag för mig i alla fall. Sällan har väl en vanlig måndag känts så peppig. Jag har fattat massa beslut som känns viktiga och bra i magen och i morgon ska jag till Stockholm och springa på möten. Det är alltid en himla massa möten inbokade när jag en gång har vägarna förbi. Blogguppdateringen idag och imorgon är lite sisådär med andra ord.

Igår var jag på bio med min man. Anledningen att jag nämner det är för att det var så roligt. Och framförallt var det ju två år sedan sist. Det låter ju nästan tragiskt när jag säger det. Två år ? Jag som älskar att gå på bio. Det måste bli ändring på detta nu känner jag.

I alla fall tänkte jag avrunda kvällen med att ge mig ut på en långpromenad med hunden och lyssna på lite radio i lurarna. När man går själv är radio bästa sällskapet för att inte dö av att tänka på hur långt man går. Något ni kan lyssna på om ni vill är min senaste radiospaning. Här! 

Min atelje är platsen dit jag går för att arbeta och vila. För att bli inspirerad och för att stilla det ständiga bruset av tankar i mitt huvud. Här sitter jag uppe och syr och pysslar till sent på natten, sköter min bokföring, ringer jobbiga samtal och funderar över vad jag egentligen vill göra av mitt liv. Att ha ett eget rum som får vara precis så stökigt eller så städat som jag har lust. Där alla mina intressen får ta plats och breda ut sig. Ett rum som är bara mitt mitt mitt. Det är nog bland det viktigaste jag har i mitt liv! Skulle inte klara mig utan det.

Inom något eller några år hoppas jag ha ett betydligt större kontor. Kanske som en del i det företag jag funderar på att starta tillsammans med en kompis i år. Kanske har vi också ett par tre anställda. Hur fantastiskt vore inte det? Framtiden får utvisa