Month: mars 2016

Jag längtar så fruktansvärt efter den här sommaren! Efter att växthuset ska bågna av grönt igen och att vi ska äta våra egna ägg, grönsaker och kryddor och bara addera lite av vårt eget fläskkött för en komplett måltid. Jag längtar efter att äta middag utomhus med Albin och Ulrika. Efter att ligga vid byns damm en hel dag och småprata med kompisar och sedan doppa sig med barnen. Jag längtar efter loppisturer och långa skogspromenader. Jag längtar efter mitt syskonbarn som kommer vara nyfödd och gullig. Jag längtar efter att sticka ut och jogga, skörda rabarber och plantera sommarblommor i zinkhinkar och gamla vattenkannor.

Det är så fint att ha hela detta bästa framför mig. Som en stor påse godis jag gömt i skafferiet och ska ta fram när barnen gått och lagt sig. Så känns sommaren i början av april.

Åh, just nu har jag kraftig resfeber. För på lördag reser jag till Kenya i åtta dagar. Det kommer nog att bli mitt livs resa.  Jag fick frågan om att åka för UNICEFS räkning och det kunde jag inte tacka nej till. Lite extra roligt känns det förstås att resan kommer ske med Jenny Strömstedt och Malin Wollin. Vi kommer besöka så väl landsbygden som Nairobis slum för att få se och dokumentera hur kvinnorna i Nairobi har det. Både de allra mest utsatta – och de som har lyckats skapa sig ett lite bättre liv. Att få resa så här “på riktigt”  och verkligen uppleva landet och möta kvinnor i deras vardag känns som ett sådant privilegium.

Efter att ha flugit över halva jordklotet tyckte jag att det kändes dumt att resa hem utan att se något mer av landet. Så jag frågade om Malin ville hänga med mig på några dagars resa – och det ville hon till min stora glädje. Så den andra halvan av veckan ska vi vara på Entumoto Camp i Masai Mara tillsammans. Gå på safari, vandra med massajerna och lära oss mer om Entumotos olika projekt för att bevara Masai Mara-reservatet och hjälpa människorna som bor där. Känns väldigt, väldigt spännande! Men resfeberframkallande. Som sagt.

Kommer såklart dokumentera allting till bloggen.

Oj vad tyst det blev här. Jag har rest upp till mormors hus vid polcirkeln över påsk och är tillsammans med min systers familj. Mormors hus har varit kallställt i flera vintrar och det här är första gången på fem år som vi är här på vintern. Det finns inget internet så det är svårt att blogga men allt är fantastiskt bra.

Här har jag spenderat så många vintrar under min barndom och det är lite av ett paradis. Massor av snö, plusgrader och soligt. Vi tar långa skidturer på isen och har grävt fram grillstaden i snön och skottat sköna snösoffor där vi kan sitta och sola. Det är så härligt att vara ”isolerade” här och bara umgås med släkten och familjen. Varken lyssna på radio eller se på teve eller för den delen använda min smartphone. Det här är en plats på jorden som jag verkligen älskar och känner mig hemma på.

Precis vad jag behöver uppleva under detta påsklov!

Igår kväll hade jag besök av tjejerna jag gick trädgårdskursen med förra våren. En så rolig kväll –  jag skrattade så jag blev alldeles hes och fick ansträngningsastma. De blev kvar till halv tolv på natten vilket är bra gjort för ett gäng mammor som ska upp och jobba dagen efter.

Så fantastiskt roligt att lära känna en hel grupp nya spännande personer – och att vi dessutom klickar så bra. De skämde bort mig med blommor, böcker och godis så att det kändes som att jag fyllde trettio typ.

Vaknade alldeles trött och mörbultad – men glad – idag. Barnen fick vara påskkärringar till förskolan och kläddes i sjalett och allt.

Bertil fick låna med sig min kaffepetter

Så himla söta!

Nu har jag frid i hela kroppen inför det stundande påsklovet. Jag ska åka massa skidor, äta massa godis, grilla korv, sola i en snöhög och gömma påskägg åt kidsen. Det blir underbart. Hoppas ni får en fin påskhelg allesammans.

Åh! Alldeles strax är den här. Vår nya bok KALAS i Steg för steg-serien! Som vi har längtat. Tycker faktiskt att den är finast hittills.

Är så urbota stolt över hela denna bokserie som verkligen gjort succé – inte bara i Sverige.  Böckerna finns/kommer snart att finnas i USA, England, Tyskland, Estland, Ryssland, Polen, Danmark och en hel radda andra länder. Ja en bloggläsare hittade faktiskt den engelska versionen Let’s Bake i MOMAs fina museeieshop i New York förra veckan. Och förra veckan fick vi veta att ODLA har blivit nominerad till världens bästa kokbok för barn i Gourmand World Cookbook Awards! Så vansinnigt roligt.

Men åter till KALAS! Här får ungarna lära sig fixa sitt eget kalas. Som varken är dyrt eller komplicerat. Vi ger tips både på smarriga recept och roliga dekorationer  och aktiviteter att göra med kalasgästerna. Pyssel, tävlingar, femkamp…

Precis som de tidigare böckerna i serien riktar sig KALAS till både pojkar och flickor – och föräldrarnas plånbok ska inte vara avgörande för att kunna genomföra projekten. Böckerna är för barn mellan 6-9 år men passar för så väl äldre som yngre.

Alla moment är illustrerade steg för steg så att även de som inte är helt läskunniga ska kunna använda boken.

Så glad för vår bokserie – Baka, Fixa, Odla och Kalas! De är som små karameller! Jag och Annakarin skriver, stylar och fotar och illustrerar och formger gör Katy Kimbell och Li Söderberg.

Och dessutom lanserar vi sällskapsspelet Bakjakten som passar för barn i samma ålder. Fint att köpa som kitt ihop med någon av böckerna. Spelet kostar 99 kronor på Bokus.

Jag har fixat ett specialerbjudande på KALAS för er bloggläsare. Det gäller mellan den 22/3-29/3 och ni får 20 kronors rabatt på KALAS på Bokus. Då kostar boken 79 kronor. Använd den här länken och ange koden kalas vid betalning. 

Att gå ut och hämta ägg på morgonen är lite som att gå på skattjakt. Äntligen har värpandet kommit igång ordentligt och vi får mellan 6-12 ägg om dagen. Imorse hittade jag två ägg som var helt gigantiska. På bilden ser ni vanliga ägg (de små) bredvid de stora äggen.

De var så stora att de inte ens gick att stänga äggkartongen. Som rejäla potatisar. Undrar varför hönsen värper sådana ägg hips vips? Lite charmigt är det även om man verkligen får tänka till när man bakar för att kemin ska stämma…

När hönan Lille Skutt värpte sitt första ägg

I helgen provade jag att göra en väldigt femtiotalsdoftande efterrätt – nämligen chokladsoppa. Receptet har jag hittat i Söta Sakers eminenta kokbok Sött från förr. En lite ovanligt efterrätt – men barnen (och även jag) älskade den!

Chokladsoppa

Print

Ingredienser

• 1 liter mjölk

• 50 g mörk choklad

• 1/2 dl strösocker

• 1 msk potatismjöl

• vispgrädde till servering

Print

Gör så här

• Ta fram en kastrull och värm mjölken. Bryt chokladen i bitar och låt smälta i den varma mjölken. Tillsätt socker och rör tills allt löst sig.
• Blanda potatismjölet med en skvätt mjölk i en kopp och blanda i soppan. Ge den ett snabbt uppkok.
• Ta kastrullen från spisen vid första bubblan. Servera soppan ljummen med en rejäl klick iskall vispgrädde!

Fruktkräm med retrokänsla

Sommarens härligaste projekt ska bli att anlägga en fruktträdgård! Jag tänker mig äppel-, plommon- och päronträd, vita, röda och svarta vinbär. Några olika sorters krusbär. Hallonbuskar, ett jordgubbsland och smultronsnår. Och härlig, kraftig rabarber! Ja massa underbara grejer.

Jag har en stor gräsmatta/slänt så platsbrist råder inte – däremot funderar jag på hur jag ska plantera på bästa sätt för att skapa vackra rum och göra fruktträdgården vacker även inifrån huset? Har ni några tips på riktigt bra trädgårdsböcker som avhandlar det här med trädgårdsanläggning lite mer ur ett “arkitektoniskt” perspektiv eller hur jag nu ska uttrycka det  – det vill säga inte bara rabatter och sortval? Jag är tacksam för alla tips jag kan få.

Idag har jag haft en sådan där dag som jag längtat efter hela denna onödigt stressiga och hetsiga vecka. Vaknade vid åtta. Huset var nystädat och ungarna glada. Jakob tog med sig dem till stan – Bertil på danslektion och Folke för att träffa sin faster och farbror. Så jag fick vara hemma i lugn och ro och baka och lyssna på musik. Precis vad jag behövde!

Jag bakade bullar, chokladkakor och kolasmakande vardagskakor. Samt gjorde crêpes som vi ska äta till middag.

Så härligt att stå vid köksfönstret och se grusplanen runt huset tina fram och tänka på sommaren som kommer. Att äntligen få sitta i vår fina trädgård, äta småkakor och hänga tvätt. Bygga en sandlåda till Bertil och Folke där de kan leka. Det är nypa-sig-i-armen-känsla på det faktiskt.

De färdiga kakorna travades i en plåtburk i väntan på påsk!

När jag bakat färdigt tog jag dock en trave småkakor till mig själv – och en kopp te och la mig på soffan och lyckades slumra bort en hel timme. Trevlig helg allihopa!

Nu ska jag berätta någonting roligt som jag är väldigt stolt över. Annakarin och jag går ju ständigt och tänker ut nya idéer och projekt – och en av de saker vi velat göra är att borra djupare i frågor som rör livet på nätet. Eftersom jag är nätprofil och Annakarin internetforskare är detta frågor vi brinner för och vill ska lyftas.

De generationer som nu växer upp gör knappt någon skillnad på det som sker på nätet och det som sker IRL. Idag twittrar vi från förlossningar, instagramar från begravningar och går genom skilsmässan inför facebookvännerna. Och när någon dör sörjs den med minnessidor och med hälsningar på facebooks tidslinje. Vad gör tekniken med oss människor – och vad säger vårt nätbeteende om oss? Om den tid vi lever i?  Ja, sånt är klart spännande att grotta ner sig i.

Så vad gör man då när man har en idé? Jo, man försöker förstås förverkliga den. Jag och Annakarin satte ihop ett programförslag och gick med det till Sveriges Radio. Och de tackade till vår stora glädje ja! Så nu har alltså vårt program blivit verklighet.

Lyssnar gör ni här!

Idag har jag och Bertil påskpyntat här hemma och jag har satt upp nya (fast gamla) gardiner i tunt bomullstyg.

Den lilla pappersremsan med tuppar kommer från Byggfabriken. Äggkopparna är ett traderafynd!

Äntligen har den starka lampan över bordet blivit överflödig på grund av ljusa eftermiddagar – och istället har vi fotogenlampan.

Älskar sådana här äldre påskbonader som man kan tänka sig att en gullig tant satt upp. Som min farmor. Jag eftersträvar att mitt kök ska vara lite som en rar gammal sommarstuga.

Den här lilla bonaden är ett loppisfynd precis som tupparna.

Efter middagen tillverkade Bertil påskkort på löpande band – att skicka till alla i släkten.

Är så sjukt mysigt med påsk men jag kan verkligen känna att det finns för få helger på året. Nu när jag dessutom har Jakobs släkt som jag också tycker om att fira med blir jag lite splittrad. Vill inte gå miste om något påskfirande med någon familj.  Och sedan efter påsk dröjer det ju så länge tills det kommer någon ny härlig högtid med pynt och speciell mat och roliga pyssel. Är lite avundsjuk på norrmännens sjuttonde maj som kommer så lägligt mitt i månaden och verkar vara så härlig och att alla verkligen firar!

Brukar få en del frågor om hur jag tänker med att visa mina barn i sociala medier. Ja, hur tänker jag egentligen? Jag har i alla fall ingen sådan där policy att barnen inte få vara med. Jag väljer däremot bort direkta porträttbilder på mina barn där de ler och kollar in i kameran. På något sätt känns det för nära.  Men annars får de gärna vara med i måttliga mängder.

Jag förstår inte riktigt besattheten av att skydda just sina barns ansikten. I alla fall inte om man ändå bjuder på en massa intima detaljer om barnets kroppsfunktioner, vredesutbrott, trots, uppträdanden. För mig är ansiktsbilder liksom inte det mest laddade. Det viktigaste är att avbilda och berätta med respekt och kärlek. Och inte berätta mycket mer än vad som är ganska allmängiltigt för de flesta jämnåriga barn. Jag tänker också att det här med att skydda sina barns integritet inte bara handlar om hur man beskriver dem – utan också sig själv. Hur gränslöst lämnar man ut sig själv och hur kan det påverka barnen? Det är en minst lika viktig fråga.

Mest bilder har jag haft på barnen när de varit bebisar och sedan blir det allt färre. Kanske kommer jag i takt med att barnen blir äldre göra vissa av mina gamla blogginlägg privata så att man inte kan läsa dem om man inte loggar in. Då finns de kvar för mina barn och mig själv att läsa om jag vill – men inte till allmän beskådan. Inte för att det finns något att skämmas för utan kanske för att det är skönt för ett lite större barn med mindre exponering från sin bebistid. Fast vi får se vad tiden lider – det visar sig hur det blir.

Vi pratar mycket om att skydda våra barns integritet på nätet och den diskussionen är oerhört viktig. Jag är glad för alla som fattar medvetna beslut – vad de än må landa i för val. Däremot glömmer man något i den här diskussionen. Vad som också finns att vinna.

Jag som har förlorat min mamma och alltså inte kan fråga henne om vad hon gjorde när vi var små, hur hon tänkte under bebistiden, hur vardagen såg ut, vad vi hade på oss. Jag hade ju betalat en miljon för att ha fått läsa en blogg som min mamma skrev när jag var liten. Jag skulle dö av lycka ifall jag kunnat ta del av mer om vår vardag än några spridda anteckningar i Första boken om mig.

Det som känns läskigt och laddat just nu förändras med tiden. Bland de barn som föds idag kommer i princip alla att finnas på bild på nätet. Jag känner mig väldigt lugn med de beslut jag och Jakob tagit kring våra barn och nätet. De är fint och respektfullt porträtterade. I takt med att de blir större och mer av individer figurerar de allt mindre. Och framförallt har vi alltid möjligheten att välja om. Fatta nya beslut ifall de gamla besluten börjar känns obekväma.

Jag är så tacksam för ljuset! Jag som brukar vakna till liv vid åtta vaknade istället halv sju imorse av att solen sken in i huset. Kände mig lyckligt pirrig i hela kroppen över värmen, ljuset och den kornblå himmeln.

Folke var som vanligt peppad och otålig på frukost. Vad är förresten grejen med att artonmånaders alltid ska gå runt med skor inne?

Självklart vill han sitta i pappas knä och smaka kaffe

Vi har så ofantligt mycket ägg nu för tiden (hönsen värper typ 12 stycken om dagen) så jag försöker äta dem vid varje måltid. Frukost är inget favoritmål men två ägg kan jag i alla fall lura i mig.

Älskar påskblommor!

Och den här stora killen. Som överraskade oss alla med att stiga upp vid sex helt själv och göra sin egen frukost. Bredde mackor och hällde upp mjölk och smulade ner hela soffan.

Hela vintern har jag funderar på hur jag frivilligt kunnat promenera en timme varje morgon under sensommaren och hösten. Men nu kommer jag ihåg. När ljust kommer är det ju ingen uppoffring. Det är för tusan rekreation. Känns fint att tänka på denna stillasittande vinter. Snart vänder det med motionen!

Kompisarna.

När barnen gått till förskolan jobbade jag med att korra ett manus och skicka hundra mail. På lunchen satt jag och Jakob i förrummet till växthuset där det var 25 grader varmt (inne i växthuset var det 32 grader!) och solade och drack kaffe. Kvalitetsliv!

Man passar på att ta ut soppåsen och komposthinken när man ändå ska gå ut med hunden. Efter några kilometer börjar man bli trött i armarna och upptäcker att man inte slängde soppåsen och lämnade komposthinken utan istället tog med dem på skogspromenaden.

Man slår på radion när man lagar mat. Man lyssnar en lång stund och är småirriterad över att de mumlar så otydligt på sändningarna nu för tiden. Innan man upptäcker att man i själva verket rattat in och lyssnat på P2s nyheter på finska i tjugo minuter.

Man ringer till någon och funderar varför signalen aldrig går fram, och inser att man visst slagit in telefonnumret i mobilens miniräknare.

Man slarvar bort sin telefon och ber sin man att ringa till den. Och när den börjar ringa blir man jättestressad över att kanske missa samtalet (vem i hela friden är det som ringer nu?!) och svarar med ett oroligt hallå i luren.

Man skriver “Grattis till förlovningen” via sms och sätter dit en glad emoji men upptäcker två dagar senare när man inte fått något svar att man visst satte dit en sådan där figur som är blågul, svettig och illamående.

Man använder miniräknaren för att räkna ut vad 112 x 1 blir.

Man parkerar bilen och går till automaten och köper en parkeringsbiljett. När man kommer tillbaka till bilen en halvtimme senare tror man att man har haft inbrott för att förardörren står vidöppen. I själva verket stängde man den aldrig och la heller inte dit sin parkeringsbiljett. Handväskan med dator står dessutom kvar i framsätet.

Man åker och sopsorterar utan att ta med sig några sopor.

Man upptäcker att hunden har rymt och kör byn runt med bil och ropar och letar. Stannar och frågar folk om de sett en svartvit hund. Överväger att ringa polisen. Kommer hem och slänger sig på soffan och har lite ångest och gråter. En timme senare går man på toaletten och ut kommer världens ivrigaste hund som man själv stängde in tidigare på dagen för att man hade hundrädda besökare.

Man ringer och bokar en läkartid och tänker knappa in sitt personnummer men lyckas istället skriva in mormors telefonnummer.

Man ska gå och posta ett brev och upptäcker plötsligt att man gått till sin egen brevlåda och lagt ner det där istället.

Man skickar ett mail till en kund och istället för Jättekul skriver man Jättekuk och trycker på send.

När man menade att kalla någon för en “eldsjäl” i ett mail – men istället skrev “brandhjälte” och tryckte send.

Ja. Då vet man att man är tankspridd. Finns förresten en förening för oss tankspridda – låter ju alldeles fantastiskt så man slipper vara själv med sina dråpliga upplevelser.

Snart är det påsk och det är ju min bästa högtid på året (i stark konkurrens med julen såklart). Ett enkelt och roligt pyssel är personliga äggkoppsfigurer.

Jag utgick ifrån en äggkopp i trä som jag målade med hobbyfärg.

Först grundmålade jag hela äggkoppen i ansiktets färg – och lät det torka i tjugo minuter. Sedan målade jag ytterligare ett varv med samma färg för att det skulle täcka bra. Därefter använde jag några olika sorters penslar för att måla på hår och detaljer i ansiktet. Jag målade direkt med pensel och hobbyfärg – men är du inte lika stadig på handen kan det vara klokt att skissa först med en blyertspenna.  Äggkopparna tål inte att diskas utan ska torka av med en fuktig trasa efter användning.

Ifall du vill prova något nytt istället för de vanliga hönsäggen i riset kan du testa att göra dem av lera. Kavla ut leran på ett bakplåtspapper.  Gör en äggmall i styvt papper som du lägger ovanpå leran och skär längs formen med kniv. Upprepa för fler ägg och avsluta med att dra bort överskottsleran mellan äggen. Flytta bakplåtspappret till en bricka. Gör sedan hål i äggen med en penna för upphängningen. Låt leran torka över natten. Avsluta med att färglägga dem med hobbyfärg. Ett rolig pyssel att låta barnen vara med på!

Ett annat sätt att göra ägg till påskriset är genom att vika papper! Även detta pyssel passar perfekt för barn. Gör en äggformad mall och klipp ut fyra likadana ägg. Finast blir att använda ett scrapbookpapper som är mönstrat på båda sidor. Lägg äggen på varandra i en trave och häfta längs mitten med en häftapparat. Vik ut flärparna så att du får ett ägg. Fäst sedan ett snöre för upphängning i ena häftklammern.

Det allra enklaste sättet att få fina ägg till riset är annars att helt enkelt hänga upp sådana här söta honeycomb-ägg i papper. Finns färdiga att köpa!

Och dessutom finns den här söta kycklingen som matchar till och känns lite härligt retro!

Kolla in mer färgglada påskpyssel jag gjort och annat pynt i naturnära toner.

Mer påskinspiration hittar ni under kategorin Claras Påsk här på bloggen.

Hej Clara! HUR klarar du som HSP dessa stojiga smårbarnsår. Själv får jag ont i kroppen och bara vill gömma mig när mina två kommer loss och gråter/skriker/stojar/tjoar i munnen på varandra. Jag behöver tystnaden så mycket. Hoppas på ett inlägg om praktiska sätt att hantera ljudnivå 

Med vänlig hälsning,
En läsare och Clara-fan

Hejsan! Jag lider med dig. Det är inte helt lätt att orka med under småbarnsåren när man har HSP-personlighet. (Läs på mer om vad HSP-personlighet innebär ni som inte vet). Mitt bästa tips har varit något så enkelt som öronproppar och hörselkåpor. Det kanske låter knäppt men redan när Bertil var bebis hade jag öronproppar i. Inte så att jag inte hörde honom alls – men så att ljuden dämpades. Det gjorde mig till en mycket lugnare förälder. Bebisskrik väcker ångest/obehagskänslor i de flesta föräldrars kroppar och har man dessutom problem med starka ljud så behöver man skydda sig för att det inte ska bli övermäktigt.

Sedan tycker jag att man ska understryka att barn inte behöver skrika heller. Alltså man ska inte ta på sig öronproppar för att barnen är så högljudda hemma att man inte står ut. Barn mår inte heller bra av allt för mycket stoj. Det handlar om att öva på att “prata med små bokstäver” i kombination med att ha öronproppar för att filtrera bort ljuden ännu mer.

Jag har haft tinituskännngar sedan jag gick musiklinjen på gymnasiet – så jag är väldigt rädd om mina öron. Jag använder öronproppar när jag reser, när jag går på stan, när jag  handlar mat etc. Det går inte att beskriva hur mycket mina öronproppar betytt för att jag inte ska förlora förståndet av alla ljud. Det hjälper mig också att jag jobbar hemma själv i tystnad vilket ger mycket lugn för öronen. Jag använder sådana där fula gula proppar men överväger att gjuta riktiga proppar som sitter bättre.

Sedan kan man ju bli trött på sällskap när man har små barn. I alla fall om man har ett jobb där man måste umgås med folk och sedan umgås med sin familj hela kvällarna. Det låter ju sorgligt men det kan göra en väldigt trött. Jag tror på att hitta sätt att skärma av sig i vardagen. Mina skogspromenarder hjälper en del. Och när jag pendlar brukar jag ta med en tunn sjal när jag sitter på tåg eller långfärdsbussar. Den hänger jag över huvudet ungefär som om jag skulle sova. Det ser inte klokt ut – men det gör det till mitt eget lilla universum där jag får vara ifred. Jag letar generellt upp de lugnaste platserna i varje lokal där jag befinner mig. Det brukar hjälpa ganska bra. Kanske går det inte/vill man inte avskärma sig från ljuden av sin familj – då kanske det är klokt att avskärma ljuden i alla andra sammanhang för att orka med familjetiden bättre.

Hoppas det löser sig så att du får lite avlastning för dina stackars öron och din själ.

Ligga  på soffan och låta ögonlocken värmas av solen, för första gånger på månader. Det hör mars härligheter till.

Allt känns så enkelt och annorlunda när huset badar i ljus och det plötsligt går att ta en bild till bloggen klockan fem på eftermiddagen. Eller tio på morgonen.

Alla växter vänder sig lyckligt mot solen och jag får vrida på krukorna varannan dag för att de inte ska växa helt snett.

Så härligt med sol, mars och fredag. Gnistrande snö och begynnande skare! Hoppas ni får en fin helg allihopa.

Vabbdag igen. Känns som att vi knappt gjort annat denna vinter. Men tulpanerna jag fått av Jakob piggade upp i det vintergrå

För här uppe är det verkligen grått så det förslår

Två kelgrisar som kramas och klänger på varandra framför Fixa Rummet.

Själv fixar jag också rummet. Vardagsrummet. Sorterar böcker och slänger gamla tidningar.

Vattnar blommor och nyper bruna blad

När middagshungern är som störst hackar jag lite grönsaker som de kan tugga på. Då äter de med god aptit och man slipper tjata om grönsaker till maten sedan…

Jag gjorde spagetti och köttfärssås och vi tände ljus och försökte hitta lite matro mitt i allt det stojiga som familjens minsta medlem står för.

Tack förresten för all pepp och stöd i förra inlägget. Ni är bäst!

La  upp den här bilden på min instagram Underbaraclaras idag. Genast kom reaktionerna Inte alla män! Alla män begår inte hemska brott mot kvinnor. Nej alla män begår inte dessa brott. Men i princip alla som begår brott mot kvinnor är män. Det hashtaggen #yesallwomen syftar på är att det visserligen inte är alla män som våldtar och misshandlar kvinnor. Men att definitivt alla kvinnor måste förhålla sig till detta våld. ALLA kvinnor påverkas.

I kommentarsfältet skrevs saker som “Oerhört tråkig text att läsa på internationella kvinnodagen. Nästan så man ska beklaga att du födde två söner istället för döttrar” “Menar underbaraclara att man ska undvika män?” “Ogillar skarpt. Tycker att det är oacceptabelt att smutskasta människor på grund av biologisk tillhörighet. Det brukar kallas rasism” “Hylla kvinnor genom att såga männen? Måste finnas bättre sätt” “Den här dagen som är till för att uppmuntra oss själv och andra och lyfta upp exempel på starka kvinnor och så fokuserar man ändå på männen.” “Tråkig och osmakligt.”

Varför la jag upp denna bild? Jo för att den är en utmärkt  illustration över kvinnors utsatthet. Om vi påtalar problemet med mäns våld mot kvinnor är vi manshatare, aggressiva, ultrafeministiska galningar. Då skuldbeläggs vi. Men kvinnor som tror gott om alla män, som följer en främmande man hem från krogen, som blir berusad och klär sig för utmanande. Hon skuldbeläggs när hon blir antastad och våldtagen – för att hon var naiv och trodde gott om alla män. Samhället förväntar sig att kvinnor ska vara misstänksamma och på sin vakt mot män. Men gud nåde om de säger det högt! För då kan ju männen bli ledsna.

Katarina Wennstam har skrivit så bra på det här temat. Apropå det som hände i veckan när Östersundspolisen gick ut och varnade kvinnor för att röra sig ute efter de många överfallsvåldtäkter som skett.

Det Östersundspolisen uppmanar till är att kvinnor ska vara vaksamma mot män. Men gud nåde den som kallar en spade för en spade! Då är hon en manshatare.

Någon undrade förresten vad min man Jakob tycker om att jag skriver så här? Ja, eftersom han inte har huvudet i röven utan kan läsa statistik kring mäns våld mot kvinnor lika bra som jag kan – så har han alldeles på egen hand gjort samma analys som mig. Någon sa att vi skrämmer bort män med bilder som dessa. Jag kan känna att män som gör anspråk på att vara feminister men inte klarar av en sådan här bild inte är lönt att ha med i kampen överhuvudtaget.

Åh vilken grå dag. Himlen tung av snö och kroppen öm efter helgens röjande och rensande. Fast ganska fint mitt i allt det grå. Jag har hunnit jobba undan en hel del från detta soffhörn. Med Melker som umgänge samt en extrastor tekopp.

Älskar alla gröna växter som gör att det känns lite som en djungel i vårt vardagsrum. När det är vitt ute är det extra fint med grönt inne.

Slöfock…

Imorgon ska jag plåta tre smörgåstårtor till ett jobb (mums!) och fixa vaccinationen inför Kenyaresan och beta av alla de där mailen jag inte hann med idag. Men just precis nu ska jag inte uträtta något mer utan bara krypa ner i soffan, dra filten över benen och läsa lite bok innan jag somnar.