Snart på väg

Jag är så glad för imorgon packar jag och Bertil in oss i bilen och kör till Jokkmokk för marknad. Vi stannar i Luleå och hämtar upp min syster med dotter och svärmor innan vi kör vidare upp till mormor. Fast först en sväng förbi min faster och hennes man i Boden såklart.

Att ses till Jokkmokksmarknaden varje år har blivit en fin tradition – och någonting att se fram emot när julhelgerna är över och oxveckor väntar. Bertil fyller år några dagar efter och han konstaterade att han längtar mer efter marknaden än efter sin födelsedag.

Det här blir den fjärde helgen i rad som jag reser bort så efter marknaden ser jag fram emot att stanna hemma en hel månad.

Resonemanget bakom annonseringen

Det finns någon slags utbredd bild av att influencers skär guld med täljkniv. Som att sponsorer bara kastar prylar och pengar på en. Så är det inte. Jag  driver en av Sveriges största bloggar – med en av de trognaste läsarskarorna. Min blogg fick till och med utmärkelsen Årets Tidsskrift 2017.  Men jag skär inte guld med täljkniv. Visst visar mitt företag upp fina siffror men det är slit bakom varje krona. Låt mig berätta liter hur jag jobbar med reklam.

När jag bloggade på Amelia fungerade det nämligen på ett annat sätt än nu. På den tiden pitchade de kunder mot mig.  En hel del förfrågningar var jättebra – annat fick jag tacka nej till för att den annonsören stämde med mina värderingar.

Idag jobbar jag istället med ett eget säljbolag – tre personer som säljer annonsutrymme hos mig.  Och vi jobbar precis tvärt om. Först gör jag en lista på alla mina favoritföretag. Produkter jag gillar, redan är kund till och konsument av. Och så kontaktar vi dem. Detta leder till att jag kan rekommendera produkter jag använt och testat under lång tid. Det känns bra!

Jag är oerhört stolt över de samarbetspartners jag knyter till mig. Jag vill hitta långsiktiga samarbeten som bottnar i trovärdighet och relevans. Tyvärr är många företag mest intresserade av korta nedslag och jobbar splittrat med många influencers. Det är synd eftersom det blir bättre och trovärdigare om samarbetena löper under många år. Som mellan mig och Saltå Kvarn och Panduro till exempel. De har jag samarbetat med sedan 2012. Jag känner de som driver företagen och vi litar på varandra och har en öppen dialog. Det tycker jag är otroligt värdefullt!

Ibland sliter jag håret i frustration över annonsörer som ännu inte fattat galoppen.  Som majoriteten av de företag som arbetar med trädgård och odling. De är så fruktansvärt gammaldags och fattar inte vad de ska ha oss influensers till. De tänker att pappersannonser och TV-reklam är framtiden och att hitta på samarbeten med dem är nästan omöjligt. Vilket jag tycker är tråkigt eftersom inlägg om blommor och odling är något ni ofta efterfrågar. Jag skulle kunna göra många fler och bättre inlägg om jag hittade en partner på det området.

Andra företag vill bara betala en i produkter – vilket gör att jag går back på samarbetet eftersom jag är skydig att förmånsbeskattas för dessa gåvor. Då händer det inte sällan att jag får höra av annonsören att “bloggarna X, Y och Z minsann brukar gå med på det här upplägget”. Tack för den, kära kollegor.

Jag känner också frustation då jag säger nej till en kund som kommit med förslag om smygreklam hos mig – och produkterna några veckor senare dyker upp i inlägg hos andra stora influencers. Fast då inte reklammärkt. Det känns så orättvist! Främst för att det är fel med smygreklam såklart – men dessutom verkar de bloggarna så mycket “bättre” än oss andra som märker ut reklamen. Eftersom vår reklamfrekvens blir högre än deras.

Jag vet att ni ibland säger till mig “Varför arbetar du inte med företag X istället” “Varför hittar du inte på grejer med företag Y någon gång”. Svaret är – jo! Jag försöker. Mest troligt har jag redan varit i kontakt med dem. Jag tänker oerhört mycket på annonseringen och på att den ska vara relevant och bra för er som läser. Och förstås betala lönen till mig och mina anställda. Men det är inte till mig ni ska skicka dessa kommentarer. Jag vet vilka företag jag vill synas ihop med. Det är företagen som generellt sett inte har en aning om vilka profiler de passar ihop med som behöver höra det där. Och de behöver också förstå varför det är orimligt att betala en influencer i strumpbyxor eller läppglans – när de aldrig skulle betala TV4 eller DN i strumpbyxor för samma typ av annonsräckvidd.

Jag har också fått frågan om jag arbetar med adlinks? Nej, jag har valt bort dem. Adlinks betyder att om ni klickar på en länk på min blogg, där jag tipsar om någon produkt så får jag tillbaka en viss procent i belöning från företaget.  Jag tycker egentligen inte att det behöver vara fel att som bloggare ha adlinks. Men för mig drar det ändå ner trovärdigheten i rekommendationerna. Tipsar jag om något vill jag att det ska vara väldigt tydligt varför. Antingen för att det är min rekommendation (inget vinstintresse) eller så ett sponsrat inlägg (tydlig annonsmärkt). Inte för att jag får en kickback om ni shoppar loss!

Den enda gången jag har adlinks på bloggen är ju om jag skriver om och länkar till mina egna böcker. Vilket känns rimligt eftersom ni förstår att jag är partisk när jag tipsar om dem och vill att ni ska köpa!

Så. Nu vet ni lite mer om hur jag resonerar.

Säsongspremiär – En Underbar Pod är tillbaka!

Nu är nya poddsäsongen igång! Jag börjar årets första avsnitt genom att kasta mig huvudstupa ner i simbassängen. Simning är träning som gör mig glad och i det här avsnittet pratar vi om  förändringar som gör vardagen bättre.

Erica har börjat köttbanta och grubblar kring hur insekter kännas på tungan. Däremot smiter hon från bassängen, skyller på mens och väljer blå skyddstofflor istället. Nåja de där tofflorna gjorde i att vi fick kontakt med några sköna typer vid bassängkanten…

Tryck på play så kör vi!

Musiken i podden är Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Om du missat tidigare säsonger av En Underbar Pod finns alla avsnitt samlade här (senaste först). Prenumerera gärna på podden så missar du inga avsnitt!

• annonssamarbete Jotex •

Vackra fönster med sammet

När vi inredde vår studio Lidström&Nyberg strävade vi efter en ombonad, mysig känsla. Vackra tapeter som tar för sig och tunga gardiner som dämpar ljud och höjer hemtrevlighetskänslan. Sammetsgardiner kändes som ett perfekt val.

Att köpa färdigsydda längder var inte något alternativ då vi har omkring fyra meters takhöjd. Istället hittade jag fantastiskt fina sammetgardiner från Jotex.

Vi valde Sammie i färgen vinrött.

Men sammetsgardinerna finns i massor av fina färger och kvalitéer – och i färdigsydda längder om man föredrar det. Vi valde dubbel tygbredd på varje läng för att verkligen få det tjockt och maffigt – och så tog vi till ordentligt med tyg så att gardinerna inte bara når till golvet utan faktiskt vilar mot golvet och puffar sig lyxigt. Det känns överdådigt och nästan dekadent på något vis!

Jotex har verkligen gjort en otrolig utveckling de senaste åren – mot högre modegrad (nya fina tyger och möbler) och insatser för att minska sitt klimatavtryck. Bland annat är de med i BCI som är en förkortning för Better Cotton initiativ. Deras syfte är att förbättra bomullsodlingen globalt. BCI arbetar för en mer effektiv användning av vatten och minimering av bekämpningsmedel. De arbetar även för att förbättra sociala, ekonomiska och miljömässiga villkor för bomullsbönderna. Ett bra initiativ av Jotex tycker jag – här kan ni läsa mer om deras hållbarhetsarbete.

Äntligen hemma

Det är så fint att komma hem igen till mina pojkar. Bertil, Folke, Jakob och Melker. Vi vaknade sent och tog en långfrukost tillsammans.

Man vill bara sitta nära när man varit borta så länge!

Den här söndagen har jag åkt skidor med Bertil, sett Harry Potterfilm med barnen, somnat på soffan och badat badkar tillsammans. I övrigt har inte mycket av värde skapats. Precis som en söndag ska vara!

Kan en kvinna vara kul?

Veckans Expressenkrönika handlar om varför det är så svårt för kvinnor att få vara roliga i det offentliga, varför vi kvävs under förebildsoket och så en stilla undran om vad alla manliga komiker gjort sista tiden  – för att bli bättre förebilder för snubbar?

Låt 2018 bli året då vi kvinnor istället för mjukgörande olja som dämpar det sociala gnisslet – är frätande ättika.

Snabbhej med vårkänslor

Åh London! Här är det så fint. Igår sken solen och det kändes som vår i luften – jag gick längs Themsen med öppen jacka och njöt. Idag är det lite mulet och kallt men jag ska ändå mest springa på möten så jag blir nog mycket inomhus.

Tänkte egentligen bara titta in och önska er en fin fredag och tipsa om att avsnittet där jag gästade Drömpodden nu finns ute! Där pratar jag entreprenörskap och framtidsdrömmar. Lyssna här eller i valfri podcastapp. Trevlig helg på er!

Om jag vetat

Om jag vetat att komma hem till mina barn efter en dag på jobbet är som att komma hem till kattungar, harpaltar och hundvalpar. Gånger hundra i söthet.

Om jag vetat att precis som det känns att vara nykär – så känns det varje gång jag snusar dem i nacken, överöser dem med kyssar eller kliar dem i hårbotten.

Om jag vetat att jag struntar i mina egna julklappar och struntar i att gå till frisören. För att det är roligare att se vad de får i paketen och roligare att låta dem klippa sig fint och få glittergele i luggen.

Om jag vetat det.

Då skulle jag ha skaffat barn mycket tidigare.

Om förlåtelsen

Ibland tänker jag på Petrus samtal med Jesus “Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?” Jesus svarade: ”Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger”

Jag tänker förstås inte att sjuttiosju gånger är ett tak för förlåtelsen. Mer en riktning som pekar mot att förlåtelsen kan vara oändlig. Men hur är det att vara den som väntar på ett förlåt som aldrig kommer?

När jag var i de tidiga tonåren gick jag igenom en väldigt traumatisk konflikt med någon jag stått nära. Konflikten växte och blev svår. Kuratorer och psyklologer kopplades in – men det gjorde bara saken värre. Efter ett år av bråkande och vad jag upplevde som djupt orättvisa anklagelser mot mig  – ja då började jag avsky. Avsky hen som jag en gång tyckt så mycket om. Nu var vi fiender. I ett block jag gömde på rummet klottrade jag ner allt jag avskydde. Allt ont jag ville att hen skulle drabbas av. All olycka jag önskade skulle hemsöka hen som hämnd för vad jag utsatts för. Det var hat.

Det gick fyra år. Och varje gång såg dig flammade hatet upp igen. Jag bytte sida på gatan, du gick långa omvägar för att slippa mig. Om ditt namn kom upp i en konversation mådde jag illa. Och dagboken fortsatte fyllas av förbannelser över dig. Du som stulit det jag aldrig kunde få tillbaks.

Det gick fyra år. Och lite till. Men så en tidig lördagsmorgon vaknade jag. Låg kvar i sängen, hudlös och genomskinlig.  Och innan jag ens hunnit öppna ögonen kom tankarna på min vedersakare. Men istället för hat kom orden

jag förlåter dig. 

Du har aldrig bett mig om förlåtelse. Du kommer inte göra det heller. Kanske vet du inte ens att det vore det rätta? Du har aldrig visat att du förstått hur illa du behandlade mig. Hur illa jag for av det du gjorde.

Men jag behöver inte vänta på ditt förlåt. Du har inte makten över mina känslor. Varken hatet eller kärleken. Jag valde att förlåta dig för att befria mig själv från smärtan.

Kanske hade det kunnat stannat där. Men som av försynen fördes vi en tid därefter ihop. I ett sammanhang där ingen av oss var beredd och ingen av oss kunde fly. Luften var laddad med motvilja. Du gjorde allt för att inte visa att du sett mig. Vände dig bort, fäste blicken i golvet. Höll armarna i kors över bröstet – nästan som om du höll fast dig själv. Men jag gick rakt emot dig med bestämta steg. Jag såg hur du ryggade tillbaka när jag kom fram, som om du var rädd för att bli slagen. Istället gav jag dig en hastig, ordlös kram. Jag vågade inte se dig i ögonen. Men jag hann uppfatta att du log. Du log mot mig. För första gången sedan vi var barn.

När mamma precis hade dött kom ett brev till mig utan avsändare. På rosa brevpapper, med en omisskännlig handstil. Det innehöll ingen hälsning – bara några rader ur en bok jag tyckte mycket om. Jag visste att det var ifrån dig.

Piper till London

Idag är jag så glad för idag piper jag till London på jobb. Jag slår sällskap med Annakarin som också är där för att föreläsa. Jag är väl den enda svensk som aldrig varit i London – men nu är det i alla fall dags!

Jag känner mig pirrig av förväntan för det här året har fått en flygande start! Det är så roligt med mitt nya kontor, med boken som kommer ut i april och med bloggen vars besöksstatistik bara ökar på. Jag känner sådan enorm arbetslust och skrivglädje!

I London blir det två spännande jobbmöten – men sedan ska jag passa på att insupa lite inspiration på museeum och göra inköp för kommande projekt. Det blir toppen. Vi hörs snart igen!

Om att brottas med grisar

Ett önskemål från min läsarundersökning var att återinföra kategorin Dagens Citat. Så det kommer jag göra. Inte varje dag – men då och då. Först ut:

I learned long ago, never to wrestle with a pig. You get dirty, and besides, the pig likes it.  George Bernard Shaw

Detta påminner jag mig ofta om när jag stöter på någon av världens alla grisar. Det är frestande att sänka sig till samma låga nivå och ibland får jag sitta på händerna för att inte provoceras till en brottningsmatch med svinet.

Men så minns jag att den som blir gladast av det är grisen själv. Så jag gör klokast i att låta bli och istället tänka ut en strategi som bättre tjänar mina syften.

Som en bultpistol i trynet.

Givetvis bildligt talat.

En måndag i bilder

Imorse ringde klockan strax innan sex på morgonen. Jag hoppade rakt in i duschen och sedan rakt ner i kläderna och sedan rakt ut på sparken ner för att ta till tåget till stan. Det är fint att kunna ta sparken till tåget – men hu vad kallt det var när jag vaknade. Närmare femton minusgrader.

Jag kom till kontoret först av alla. Så jag tände alla ljus, kokade kaffe och la mig på den röda soffan och slumrade en stund tills Erica kom dit!

Det var nämligen dags för poddförmiddag! Vi gjorde manus och pratade vårplanering. Säsong nummer fyra av En Underbar Pod har säsongspremiär nästa vecka och sänds sedan i 20 avsnitt.

Efter att vi varit flitiga och jobbat på åt vi lunch. Sushiris med lax och räkor och massa soja och wasabi.

Vid tvåtiden tog jag tåget hem från stan och hämtade ungarna från förskolan. Det var bitande kallt och vi kämpade på med sparken hela vägen hem.

Bertil hjälpte till att sparka nästan hela vägen hem – men i de sista backarna fick jag kämpa själv.

Utsikten var vrålfin

Vi stannade till vid grannarnas hästhage och sa hej till pållen.

Sedan skyndade sig barnen in och jag släppte ut Melker. Han är lättrastad kalla dagar. Vill bara pinka lite snabbt och sedan in igen.

Jag satte barnen framför varsin film med varsin skål oliver i väntan på middagen. Tände eld i vedspisen, gasolkaminen och pannan i källaren för att mota kylan ur huset.

Till middag blev det en fattigmanssoppa på krossade tomater, vitlök och buljong. Adderade lite ris vi hade kvar sedan helgens middag och en skvätt grädde.

Jag tyckte att det blev riktig gott medan barnen skeptiskt petade i maten med skeden. Oh well…

Nu skulle jag egentligen behöva sätta mig med bokföring men jag är så trött att jag inte orkar någonting mer. Det får bli badkarsbad när ungarna somnat för att få tillbaka värmen i kroppen –  man blir trött av kalla dagar.

Möbleri och möblera

Jag fick frågan om hur jag gör när jag möblerar om mitt i natten (som jag skrev om i tidigare inlägg). Ifall jag väcker Jakob och ber om hjälp? Svaret är att jag alltid möblerar själv. Jag har lärt mig en massa knep – bland annat att tjocksockar under pianofötter, skåp och soffben gör att de glider smidigt över golvet. Jag har flyttat ett piano själv när jag var höggravid – så allt går med lite envishet!

Idag blev Bertil inspirerad av mig och började möbler om i sitt rum. Vilket resulterade i en sällan skådad röra och märkligt placerade möbler.  Det är ju SÅ roligt att som förälder inreda barnkammare fint – men om Bertil någon gång ska få utlopp för sin egen kreativitet är det ju läge att han får ta över ansvaret. Jag försöker släppa kontrollen mer och mer.

Nu börjar verkligen den fina öronlappsfåtöljen som min mamma klädde om sjunga på sista versen. Jag vill inte ge mig på den själv utan tänkte lämna in den till en tapetserare.

Helst skulle jag vilja få tag i en till likadan fåtölj att klä om i samma veva. Det här är den skönaste modellen!

Nu längtar jag efter att plocka fram mina pelargoner ur förrådet. Vet inte om det är lite för tidigt bara – kanske måste vänta till februari innan de får se dagens ljus igen?

Så länge fyller jag fönsterna med andra sorters blommor.

Idag ska jag in till lokalen och måla om den blivande poddstudion. Det kommer att bli så fint. Vi har valt en rosagrå nyans som kommer passa utmärkt. Så småningom ska vi tapetsera där inne men det är ett sådant stort projekt att vi löser det tillfälligt med lite färg.

Hoppas ni haft en vilsam helg allihopa och att er söndag blir fin!

Vinterfräscht

Jag vill ha kvar julen så länge att jag fullkomligt spyr på den. Då vet jag att jag har klämt det mesta ur min bästa årstid. Igår kväll fick jag plötsligt nog och halv nio på kvällen for jag runt i världens fart och plockade bort allting som påminde om julen. För att det inte ska kännas så tomt och hela hemmet bli fullt med kala fläckar efter julen så bestämde jag mig för att möblera om. Matrummet fick flytta in i köket och så gjorde jag ett till vardagsrum av det gamla matrummet.

Det blev så mysigt! När alla halvdöda julblommor kastats ut fyllde jag på med lite tulpaner och primula i glada färger.

Nu har jag städat och fejat hela förmiddagen så nu ska jag ta min kaffekopp och sätta mig tillrätta och läsa vidare på Zadie Smiths Vita tänder.

Natural cycles och sånt

Efter den senaste veckornas rapportering om preventivmedelsappen Natural Cycles har frågan kommit om vad jag anser om alltihop. Så här skrev en anonym läsare:

Är det inte dags att ta ansvar för vad du väljer att sponsras av och åtminstone komma med nån form av uttalande angående Natural Cycles. Tänker att du bör vara intresserad av att behålla lite trovärdighet?

Jag har använt NC i drygt två år – i hela 1 1/2 år innan jag överhuvudtaget hade något samarbete med dem.  Har man som mig provat varenda preventivmedel på marknaden med dåligt eller ofta katastrofal resultat – ja då är NC är en räddning! Jag är känslig för hormoner (och har av läkare blivit avrådd att ta dem pgav bröstcancer i släkten) och andra hormonfria preventivmedel har funkat väldigt dåligt för mig. Så vad ska kvinnor i min sits göra då?  Berätta det för mig! Och förklara hur i hela friden det är fel att prata om en produkt jag själv använder?

Betyder det att NC är något för alla? Nej. Det finns inget preventivmedel som passar för alla. För att använda NC måste man följa deras rekommendationer. Du ska vara över 18 år och leva i ett stadigt förhållande. Och du ska inte ha problem med att hålla rutiner eftersom det krävs noggrannhet när du sköter temperaturtagningarna. Lever du ett oregelbundet liv med flera partners eller har en oregelbunden menscykeln skulle jag definitivt välja andra alternativ. Detsamma skulle jag för övrigt säga till någon som äter p-piller, då det även där är viktigt att tabletterna tas regelbundet för att få ett fungerande skydd.

Så för att bevara kommentaren jag fick: Anledningen till att jag samarbetar med NC är för att det är en preventivmedelsapp som är certifierad av EU och som jag själv använder. Och eftersom endast 0,3 procent av mina läsare är under 18 år och den största läsargruppen (hela 76,1 procent) är mellan 25-44 känner jag mig trygg med att jag inte gör reklam för NC till unga kvinnor som inte är dess tänkta målgrupp.

Med det sagt tycker jag att det är bra att barnmorskor rapporterar in dessa fall till läkemedelsverket. Ju fler som använder ett preventivmedel – desto fler oönskade graviditeter med just den metoden kommer tyvärr som en bieffekt. Samma faktum gäller för alla preventivmedel. Men säkert finns det utrymme att bli bättre och tydligare i kommunikationen kring hur man använder NC och så hoppas jag blir fallet.

Tills vidare fortsätter jag använda NC och känner mig trygg med det beslutet. Så nu vet ni.