Fattiga är de riktiga miljöhjältarna

I dag går miljöarbete ut på att enskilda individer själva ska fatta de kloka beslut som politiker inte förmår. Vi förväntas tänka på grön el, miljövänligt bränsle, klimatsmart mat och kemikaliebantade hem. Eftersom politiker inte tar sitt ansvar måste vi göra det. Det har skapat en kultur där miljömedvetenhet blivit status. Gott så. Det är bra att människor engagerar sig.

Men som vanligt är den övre medelklassen normbildande. Och eftersom ingen som har pengar vill förneka sig konsumtion av något slag – så handlar miljöarbete i dag om att konsumera rätt saker. Köpa en ny snygg elbil. Inreda med designklassiker som håller över tid. Klä sig i tidlösa, dyra plagg av god kvalitet. På så sätt kan man fortsätta konsumera med glädje men ändå tänka att man gör en insats för miljön.

Inte minskad konsumtion – utan ökad. Man slänger pengar på problemet. Det nya är att det i dag betraktas som miljömedvetet att köpa designklassiker. Shoppingkulturen motiveras med att dyra saker är bättre för miljön. Man köper färre och vårdar bättre.I resonemanget finns också ett stråk av förakt för kreti och pleti som man anser konsumerar utan urskiljning. Billigt, massproducerat och ogenomtänkt. I stället predikar man att välja dyrare märkesprodukter. Se sina köp som långsiktiga investeringar. Att tänka långsiktigt är själva definitionen av god stil.

Men vad spelar det för roll om man köper en dyr skjorta som håller för 25 år när man ändå inte planerat att bära den så länge? När garderoben hemma nästan sprängs av alla fantastiska skjortor man redan har, med kvalitet för 25 års användande. Skjortor som sammanlagt gör att man måste leva i femhundra år för att hinna nöta ut dem. All statistik visar att ju mer pengar någon har desto sämre är den personen för miljön. Pengar gör klimatavtryck.

I dag är det hög status att vara klimatsmart. Och därmed låg status att inte vara det. Men normen för vad som är klimatsmart kräver en ansenlig mängd konsumtion för att leva upp till. Och en ansenlig mängd pengar.

Eftersom Sverige haft en så undermålig miljöpolitik kommer landets utsläppsminskning an på dess befolkning. I stället för att Sveriges politiker tar steg för att avveckla brunkolsverksamheten i Tyskland – ska nu svenskarna köpa ytterrockar i ullkashmir och laminofåtöljer i naturgarvat Tärnsjöläder för 23 400 kronor styck.

Sådan är vår radikala privata miljöpolitik. Ju mer vi shoppar desto mer räddar vi!

Jag tycker att det är dags att tala om de riktiga miljöhjältarna. För det finns tack och lov många sådana ute i landet.

Som farbrorn som fortfarande kör samma gamla Volvo 240 som han köpte på 70-talet. Som mekar och fixar och verkligen förlänger bilens livslängd. Ensamstående småbarnsmamman som visserligen aldrig köper ekologiskt eller närproducerat men åtminstone inte slänger några matrester utan tar rätt på varje smula. Mormorn som lagar och vårdar kläderna som hon köpt på billiga kedjan, som bär det andra stämplar som slit och släng. Men utan att slänga – för vem har råd att slänga kläder hursomhelst?

Alla människor som aldrig renoverar köket i onödan eftersom de inte ens äger sin bostad. Alla de som struntar i att köpa utsläppsrätter – eftersom de ändå aldrig har råd att flyga.

Det är dags att vända på perspektiven. Ruska verklighet i denna orimliga, egotrippade samtid: Man är ingen miljöhjälte för att man kör elbil, köper åtta par kvalitetsskor och inreder med Svenskt Tenn. Man är bara rik. Och medan en rik köper svidande dyra skor på Nathalie Schuterman är det precis lika svidande dyrt för en fattig att handla på Skopunkten.

De får bara mindre kvalitet för pengarna. Och noll status.

Höstfärger

Dem här veckan har varit som en enda lång baksmälla från förra veckan. Men nu lagom till torsdag börjar jag komma ikapp mig själv. Kände mig sugen på att vara höstchic idag.

Så det blev en gammal omlottkjol från Indiska, en stickad kofta från Weekday och mina favoritskor från Blankens. Har haft dem i snart tre säsonger och tröttnar aldrig. Så sköna att man kan stå på Formex i dem fyra dagar i rad utan att få ont. Såg att de fortfarande finns i Blanskens sortiment. Gillar märken som låter modeller löpa över flera säsonger.

Har alltid tänkt att jag inte kan ha senapsfärgat och brandgult. Men se det gick ju alldeles utmärkt. Det mesta funkar när man fortfarande är lite brun.

Idag har jag varit i stan, blivit intervjuad för två magasin och haft säljmöte med mitt säljteam. Nu ska jag beta av några småuppgifter och sedan ha en lugn torsdagseftermiddag.

Illa, jag mår illa

Jag lever på en säregen diet just nu. Den består huvudsakligen av

Grapefrukt

Granny Smith-äpplen

Apelsin eller blodgrapejuice

Sura vinbär

Rabarber

Och vindruvor.

Det är inte mycket annat jag är sugen på. Jo, sushi ibland. Då avslutar jag med att dricka upp sojan blandad med wasabi. Och ibland när illamåendet tillfälligt försvinner kan jag trycka i mig enorma mängder spagetti och köttfärsås. Men det mesta äcklar mig. Det äcklar mig att laga mat. Det äcklar mig att diska efteråt. Det äcklar mig att tänka på vad jag ska äta. Jag håller på att spy varje gång jag ska ha tandborsten i munnen. Jag håller på att spy när jag ska hosta och jag fick rusa till toaletten i konvulsioner när Jakob visade mig de äckliga saker som fastnat i filtret i tvättmaskinen.

Jag minns inte att jag var så här sjukt illamående med mina andra två barn. Det värsta är att illamåendet inte bara har med mat att göra. Jag börjar förknippa det med vissa outfits, möbleringar och saker i hemmet. När jag och Anna gjorde iordning uteplatsen i somras mådde jag illa. Och hur fin jag än tycker att den är så mår jag illa varje gång jag tänker på den. Ja, jag mår till och med illa när jag ser andras uteplatser som påminner om den. Lastpallar gör mig illamående. Och gula parasoll. Är det inte helt vansinnigt ändå?

Tycker inte bara att illamåendet är värre utan foglossningarna har kommit mycket tidigare precis som myrkrypningarna i benen. För att inte tala om magen som är enorm jämfört med tidigare graviditeter i samma skede. Ni som har fått flera barn – känner ni igen i er i att symptomen blivit värre för varje graviditet? Eller finns det kanske hopp om motsatsen?

Vardagsglad

Det är så skönt med vardag. Alltid läskigt och gruvsamt till en början – att gå från ledighet till rutiner. Men nu efter en vecka börjar saker falla på plats och jag ser hur nöjd hela familjen är med att dagarna är förutsägbara. Hur skönt det är för ungarna att känna igen varje dags rutiner. Och hur skönt det är för mig. Jag är så trött av graviditeten så att få vara ensam hemma och fokusera på ett jobbprojekt åt gången känns nästan som en slags semester. En semester från multitaskandet som hör sommaren till – där barnen är lediga i nio veckor samtidigt som Jakob jobbar hela sommaren och jag också måste hålla igång och skriva, fota och skapa inspirerande innehåll. Så glad över att det här är vardagen jag får återkomma till varje höst.

Hur sjutton hinner jag allt på en dag?

Alltså – hut sjutton hinner du med allt det där på en dag? Och sköter dina barn sig helt själva medan du syr om gardiner och sätter om fönster och organiserar om bokhyllan och plockar och städar? Hur hinner du med lunchen och mellanmål? Och utfodrar de sig själva+låter dig sova till 8? I min värld låter din dag som en omöjlig ekvation men det kanske helt enkelt är något jag kan se fram emot allt eftersom barnen blir äldre? *hoppas*

Jag fick flera frågor liknande den här – efter inlägget jag skrev i söndags. Så jag tänkte att jag skulle svara i ett blogginlägg.

Rent generellt tror jag  att mängden passning av barn först och främst är en fråga om barnens läggning och mognadsgrad. Vissa ungar är mer hejdlösa och riskbenäga. För de allra flesta växer det dock bort med åldern men tar olika lång tid. Barn med speciella behov är det förstås annorlunda för. Men båda mina barn är rätt stillsamma. Jag har i princip inte behövt barnsäkra något medan de var små – inte ens en trappgrind med Bertil. Jag har inte plockat bort vaser och blommor och ömtåliga saker från borden och fönsterkarmar. Det har helt enkelt inte behövts. Och det tror jag inte handlar om att vi har gjort på något särskilt sätt – utan på hur våra barn är. Det har helt enkelt funkat med deras personligheter. Men nu i sommar har det dessutom skett ett stort skifte i deras mognadsgrad som gör att de blivit ännu mer självgående.

Båda mina barn, men särskilt den yngsta, är suveräna ensamlekare. De kan sitta i timmar med sitt pyssel eller sina leksaksgubbar. Komma på världar och bygga kojor. Jag har aldrig tänkt att det vore något ovanligt – eftersom jag själv var likadan. Jag lekte gärna ensam. Men sedan har ju mina pojkar varandra och tillsammans leker de ännu bättre och bråkar i stort sett inte. Det tror jag inte heller är min förtjänst, utan det handlar nog om att de har en bra personkemi som inte retar upp varandra så mycket. Jag och min syster däremot – oj som vi slogs och bråkade. Vi är ju bästa vänner idag så det där med bråket behöver inte vara ett problem för framtiden. Kanske är det en bra sak.

Men nu till hur jag får en söndag med så mycket tid för det jag vill.

På helgerna får barnen stiga upp själva. Eftersom de lägger sig vid sju på kvällen vaknar de redan vid sju på morgonen. Men då är de ju utsövda och glada och leker förnöjt så att jag kan sova ett tag till. Jag har dock inga problem med att säga åt mina barn om de kommer in och väcker mig för tidigt. Nej, jag är trött nu. Låt mig sova. Du får roa dig själv. Jag tycker att det är sunt förnuft att barn får lära sig att mammor och pappor också kan vara trötta. Oftast går de och tar sig lite frukt på morgonen. Ibland  brer Bertil smörgåsar åt dem, eller häller upp fil. Nej, det ser inte alltid snyggt ut i köket när jag väl stigit upp. Men det är det värt för lite extra sovmorgon.

På helgerna vill jag läsa DN och alla dess bilagor i lugn och ro  – och gärna också lyssna på Godmorgon världen. Det är helig tid. Då får barnen se på paddan eller leka någonting lugnt som inte stör morgonfriden. Eftersom deras lekrum är på övervåningen är jag inte sen med att skicka upp dem dit om de lever om för mycket. Med det sagt får mina barn härja ganska mycket i hemmet, Om det bara ger mig egentid. Dvs – de får gärna bygga en koja i vardagsrummet om det innebär att jag får fålla gardiner ifred i matrummet bredvid. Ska man ge barnen frihet får man ju gilla det eventuella resultatet.

I söndags skickade jag också ut pojkarna med hunden. De fick klä på sig själva och ta honom i koppel och gå en sväng. Sedan när de kom tillbaka fick de gå ner och kolla till fåren och se till att de har mat och vatten. Lämpliga uppgifter för en sjuåring och fyraåring. Visst kan de knota ibland men nu vet de att de måste hjälpa till eftersom jag har en bebis i magen och foglossningar. När de väl kommit ut får de vara ute så länge de har lust. Vi har en trygg utemiljö där det finns både studsmatta, gungor, trädkojor och växthus att leka i. De får självklart vara ute själva – jag kollar till dem genom fönstret och eftersom de är två så springer den ena in om den andra gjort illa sig eller är ledsen. Just äventyrlig utelek tycker jag är en superviktig del i barnens liv. Och man vet att barn idag i allt mindre utsträckning får vara ute och leka själva. Det skiljer mycket bara från åttiotalet när jag växte upp.  Men om pappa och mamma släppte iväg mig och min bästis runt kvarteret när vi var i femårsåldern – då ska nog jag våga ha dem ute på tomten när de är sju och fyra. (Ja. Redan när Folke var två fick han gå ut själv.)

Jag är också noga med att göra roliga saker först och tråkiga sedan. Först fålla gardiner och styla om – sedan plocka bort frukosten och diska i köket. Aldrig tvärtom – för då är energin till det roliga slut. Det betyder att det kan vara ganska stökigt och rörigt och smutsigt hos oss i perioder. Det är ett litet pris att betala för att få göra roliga saker på sin egentid! Något som också sparar tid är att jag ALDRIG I LIVET skulle göra lagad mat till både lunch och middag. Hela somrarna och alla lediga dagar är det fil och mackor eller gröt som gäller till lunch. Enkelt ska det vara och lagar vi både lunch och middag hinner vi ju inget annat.

Jag tror att man präglas mycket av sin egen uppfostran – och jag minns inte direkt att mina föräldrar lekte med mig som liten. Jag minns att de stökade på med sitt och jag med mitt – och att det var så mysigt. Mamma och pappa fanns i närheten om det var något – men vi var inte upp i varandra hela tiden. Så har jag alltid varit med mina egna barn. Uppmuntrat dem till att försjunka i något och inte hängt över deras axel  (någon minns säkert ensamleken jag praktiserade med Bertil som liten). De leker helt enkelt självständigt. Men jag finns ju där när något händer, det blir en konflikt eller någon är hungrig. Sedan gör jag självklart saker med mina barn – men då får de ofta vara med på vad jag gör. Hänga tvätt, laga mat, baka. Och det tycker de ofta är minst lika roligt. Eller så gör vi lugna mysiga saker ihop då jag också får vila samtidigt. Ser någon film, ligger i dubbelsängen och läser, lägger pussel eller badar badkar tillsammans. Det gör vi nästan varje dag.

Ja, jag säger nu inte att jag gör är rätt för alla. Jag säger bara att det är vad som funkat i vår familj och vad vi trivs med. Och att dessa saker bidrar till att jag både hinner putsa fönster, byta gardiner, städa bokhyllan och baka en äppelkaka på en ledig söndag.

 

Några saker jag har lärt mig om mina barn  – efter att ha varit förälder i sju år. 

Stör aldrig ett barn som leker

Lägg bort telefonen och pyssla med något så kommer barnet snart också pyssla med något.

Lägg dig inte i lekarna förrän det kan bli farligt. Många roliga lekar innehåller ett visst moment av risk. Det är utvecklande  för barnen att leka detta – både för kroppen och hjärnan.

Undvik att roa dina barn. De får roa sig själva. Om de absolut vill att jag ska vara med så kan jag komma – men jag ska inte driva leken framåt.

Barn som får testa själva lär sig snart själva. Mina barn har kladdat med egen mat sedan de började äta. Jobbigt i början men de lär sig snabbt hur man gör vilket betyder mindre jobb och mindre kladd längre fram. Så att de vid fyra års ålder kan göra iordning en smörgås åt sig själv när de är hungriga.

Efter en hel dag på förskola och skola är barnen lika trötta som vi vuxna. Ett par timmar framför en skärm är ingen katastrof utan en räddning.

Barn kan ta ansvar hemma. Gå med hunden, städa sitt rum, bära ut komposten, hämta in grönsaker från landet, hämta posten, hjälpa till att mat och dammsuga. Barn vill vara en del av flocken och får de hjälpa till och känna sig nyttiga så är de nöjdare.

Regntung söndag

När jag varit bortrest några dagar vill jag komma in i hemmakänslan på en gång. Det gör jag genom att fixa och dona och skylta om här hemma. Då tar jag liksom hemmet i besittning. Direkt när jag vaknade imorse bestämde jag mig för att ägna dagen åt exakt det. Steg upp vid åtta och släppte ut hunden. Daggvått i gräset.

Sedan åt jag och barnen frukost tillsammans. Finns inte mycket jag har aptit på just nu. Mår mest illa. Men apelsinjuice och sura frukter funkar fortfarande.

Det kändes så kallt inomhus att jag bestämde mig för att göra en brasa. Hade dock glömt att en skorsten som inte använts på veckor behöver lite draghjälp för att inte ryka in. Sån här dimma blev det.

Efter frukosten bestämde jag mig för att fortsätta projekt sätta tillbaka innerfönster som varit utplockade under sommaren. Blev ett väldigt putsande och fejande innan allt var ihopskruvat. Tänk att när jag tog ut fönsterna i våras kändes det som att det skulle dröja en livstid tills sommaren var slut, det blev kallt och dags att sätta i dem igen. Men nu känns det som att det hela passerade på en vecka.

På Kupan på Öland fann jag detta gulliga gamla tyg som ser ut som något som kunnat hänga i min farmors kök. Femtiotal på rätt sätt. Så jag klippte till och sydde upp och hängde i fönstret.

Det blev tarmigt på precis rätt sätt.

När jag sytt gardiner och städat bokhyllan och sorterat in tidningar och papper fick jag sådan lust att baka någonting av alla fina äpplen.

Det blev en äppelkaka med mandelmassa. Folke hjälpte mig att baka.

Och jag fick äntligen en sådan där skön, regnig innedag som jag längtat efter hela sommaren. Med blyertsgrå himmel, blåst och bara nio stackars plusgrader. Friden jag känner i hela kroppen sådana dagar är svår att beskriva. Älskar hösten.

Medan kakan gräddades såg pojkarna på film och jag hoppade i badkaret med telefonen för att lyssna på pod och spela Toon Blast samtidigt. Besatt som sagt. Har dock inte hunnit längre än till bana 71. Började i torsdags.

Därefter åt vi middag och sedan äppelkaka.

Bertil tyckte att den smakade som semla med äpple och det hade han rätt i. Väldigt god.

Det bästa med att barnen börjat skolan igen är att de är tillbaka i sina rutiner där de lägger sig sju på kvällen. SÅ SKÖNT! De har lagt sig sju i alla år och jag har inga planer på att ändra på det så länge Bertil bara kan somna så tidigt.

Men innan läggdags tog jag och Folke en promenad för att rasta Melker.

Gulligaste promenadsällskapet.

Sedan gick vi in, borstade tänderna, läste saga och halv åtta sov barnen som små grisar i sina sängar. Hallelujah!

Imorgon kommer Jakob hem från Bern så då är hela familjen äntligen samlad igen.

Hemma i lugnet

Jag är hemma igen efter att precis ha genomfört den arbetsvecka jag gruvat för hela sommaren. Fyra dagar på Formex (med två föreläsningar) och sedan en tur över dagen till Åland för att föreläsa även där. Jag visste att jag skulle bli knäckt – men inte riktigt så här knäckt. Var nämligen kanonförkyld när jag reste ner och har haft foglossningarna från helvetet. Och hemlängtan till mina barn. Så svår hemlängtan. Jag tänkte att det skulle kännas lättare att vara ifrån dem eftersom vi i princip suttit ihop i nio veckor i sommar. Men det var tvärtom. Det blev värre.

Kom i alla fall hem sent igår. Kraschade i säng och idag har jag gått runt som i en dvala. Fast ändå försökt uträtta saker. Som att sätta i alla innerfönster. Med de kalla nätterna har det plötsligt blivit bråttom.  Däremellan har jag sovit middag och legat i sängen och spelat Toon Blast som jag är besatt av.

Hoppas ni får en fin helg allesammans

Syskongåvan

Det är så roligt att vara gravid igen. Jag har väntat några år mellan mina graviditeter – och det är någonting självvalt. Har velat hinna längta. Har velat få stora syskon till barnen. Har velat dra ut på det och suga på karamellen. När man är en så pass ung mamma som jag var när jag fick mitt första barn – så är det något man kan unna sig.

Bertil är så glad över att bli storebror igen. Han är ju världens bästa storebror redan. Hjälper alltid Folke, fixar frukost, ser till att få kläderna på plats när det krånglar för lillebror. Tröstar och löser diverse små problem i hans vardag. Folke får alltid vara med och leka. Och Folke älskar Bertil. De sover i samma säng och somnar omslingrade kring varandra. Folke är aldrig avundsjuk på Bertil när han åker iväg själv och gör något roligt. Han är bara avundsjuk på de personer som får vara med hans storebror. För det finns ingen han älskar mer eller hellre vill vara kring. Deras relation är verkligen fantastisk att få iaktta.

Nu känns det bra att Folke får öva sig på samma sak som Bertil. Ta hänsyn till en liten, vara beskyddande och ha tålamod. Det är så fina egenskaper – särskilt nyttiga för pojkar att träna på. Men hittills har han varit så lagom intresserad av bebisen. Mest har han varit orolig över när vattnet ska gå. Att han och pappa och Bertil ska drunkna. Tack och lov har han en lösning. Simpuffar, öppna ytterdörren så att vattnet kan rinna ut och sedan ska han, Bertil och pappa stanna på övervåningen tills vattnet gått färdigt och bebisen krupit fram.

Skönt att ha det bestämt i alla fall.

Tack förresten för alla kommentarer och grattis och fina saker ni skrivit. Det är verkligen underbart att få känna att så många människor är glada för vår familj.

Jag är en prepper

Ibland har jag hört folk säga att de inte fattar hur man vågar bo på landet om det “händer något”. Själv känner jag likadant fast tvärtom. Det vore läskigt att bo i en stad om vattnet tog slut, om mat inte levererades till affärerna och jag inte hade åtminstone lite konserver och vatten någonstans i lägenheten. Så att jag skulle klara mig en vecka utan hjälp.

Jag har inte tänkt på mig själv i de termerna tidigare – men jag är nog lite av en prepper. Eller egentligen är det väl sunt förnuft det borde heta? Jag är som mormor och morfar som hade jordkällaren och frysen full med mat. Och huset liksom säkrat mot strömavbrott och elände. När man bor på landet så är man en prepper vare sig man vill eller inte. Men vi preppar inte för apokalypsen utan för vintern.

-Vad gäller maten så har vi i källaren tre frysboxar med “egen fångst”. En med kött, en med fisk, bär och grönsaker och en med sånt som dumpstrats som ost, bröd etc.

-Vårt hus värms upp med ved, så vi är inte beroende av elektricitet.  Vi har en stor vedpanna i källaren och en järnspis uppe i köket. Dessutom går vår vanliga köksspis på gas istället för el. Även när vi har strömavbrott är det med andra ord ganska odramatiskt.

-Vattnet kommer från egen källa och det funkar även när elektriciteten har gått.

– Vi har också en jordkällare under trappen där vi kan vinterförvara rotsaker. Men den är inte så himla bra och går dessutom på el så på sikt skulle jag vilja bygga en ny jordkällare utomhus efter konstens alla regler. Men den här funkar tills vidare.

-Vi har ett skafferi i källaren som går under namnet Lill-Konsum. Där finns sånt som krossad tomat, mjöl, bönor, soya, kaffe, konserver, olja, buljong mm. Det skafferiet har vi för att inte behöva handla så ofta. Vissa saker tar ju jämt tar slut hos oss –  som ketchup – så det är perfekt att ha hemma. Vi storhandlar till Lill-Konsum en gång om året och fyller upp förråden. Delvis gör vi inköpen på vanliga affärer, delvis från Matsmart. Där säljs mat med kort utgångsdatum, och sånt som kan ha defekta förpackningar men bra innehåll tex. Både billigt och klimatsmart att kunna handla därifrån!

-På Lill-Konsum har vi också förråd av tandkräm, plåster, toapapper, hushållspapper, diskmedel, lampolja, stearinljus och tvättmedel. Såna där saker man inte vill få slut på hux flux och heller inte vill behöva köpa jämt och ständigt.

-Det enda vi egentligen behöver nu är ett dieselaggregat. Det skulle underlätta om strömmen försvann under en längre period.

Att göra något nytt

Bertil har på sjuåringars vis varit besatt av att det ska hända nya saker under sommaren. Han har velat uppleva något nytt varje dag – som han aldrig gjort förut. Träffa människor han inte träffat, lära sig nya saker och utmana rädslor. Det har lett till att han vågat simma under vattenytan, hoppat från bryggor, fått handla själv på affären och bjudit hem kompisar han aldrig lekt med förut. Varje gång har det varit stor lycka när han testat. Just för att han testat nytt.  Det har inspirerat mig till att också testa nya saker. Aktivt söka upp det. Både sånt som skrämmer mig och sånt som helt enkelt bryter gamla vanor. Som vuxen är det ju så lätt att känna sig blasé inför allting. Som att man redan vet hur saker ska vara på förhand och ingenting längre kan överraska en. Här är några saker jag gjort för första gången i mitt liv i sommar.

  • Lagat en trasig toalett. Hos mormor funkade inte spolningen och med hjälp av internet och diverse tankearbete förstod jag hur jag skulle montera om delar i toaletten för att få den att spola! Ringde inte ens pappa eller Jakob för att få hjälp.
  • Hittat tre nya fantastiska badställen i vår omgivning – som jag inte hade en aning om fanns förut. Plötsligt växte min kärlek till den här bygden ännu lite mer.
  • Lärt mig montera uttag och lysknappar. Efter ommålningen i sovrummet har stickkontakterna hängt lösa och likaså lysknapparna. Själva elen var såklart kopplad men dosorna var inte monterade på väggarna. För att Jakob inte hunnit – och jag saknat självförtroende efter att halvhjärtat ha försökt men misslyckats. Men en dag tog jag bara tag i det, använde hjärnan, arbetade långsamt och metodiskt. Och fick det klart. Stolt!
  • Jag har tältat för första gången. Alltså jag har ju sovit i tält massor av gånger men typ mest på kompisars baksidor.  Men i sommar campade jag för första gången – trangiakök och allt. Det var en fin upplevelse och jag känner mig nöjd för att jag fixade fem dagar på camping med småbarn.
  • Kört 125 mil själv med barnen under en bilsemester. Aldrig kört så långt förut och heller inte trott att jag skulle orka. Klart jag gjorde!
  • Sett Sturkö för första gången.
  • Skaffat får.
  • Gift bort min syster.
  • Köpt hem en lunta nyutgivna moderna romaner. För att variera mig med alla gamla klassiker jag annars föredrar. Succé!
  • Vrålat som en galen kvinna ut genom mitt bilfönster, åt några idioter. Chockade mig själv och både skämdes och var nöjd på samma gång.
  • För första sommaren på tio år har jag inte kollat mailen under en hel månad. Och ingen dog och ingen gick i konkurs på grund av mig.

Har du gjort något nytt och annorlunda i sommar? 

Loppat på roadtrippen

På min roadtrip genom Sverige gjorde jag en radda bra fynd. Som allt på dem här bilden. En vacker gammal spillkum för en tjuga. Längst fram ligger en grön “vas” eller rättare sagt luftfuktare. Tror det är jugend. En sådan som man hängde på gamla element och fyllde med vatten för att inte inomhusluften skulle bli så torr. Bra i vårt vardagsrum där vi har flera instrument som inte mår bra av torr vinterluft. Betalade sextio kronor för den.

Hittade också detta söta, gamla glasfat. Lite för shabby chict men funkar fint i mitt sovrum med parfymflaskor ovanpå. Betalade 25 kronor.

Älskar skåla i form av stora blad – som den här gröna jag betalade tio kronor för på en Ölandsloppis. Den gamla gaffeln i trä köpte jag till matstyling – letar alltid udda bestick och tallrikar att använda i mitt jobb. Den lilla gulliga servetthållaren att ha på matbordet har jag letat efter en länge. Tio kronor betalade jag.

Hittade också en fin trasmatta för trettio kronor, ett extra stort örngott med broderi för trettio kronor. En vas som ser ut som Upsala Ekebys gröna serie men som inte är det. Fin ändå. Tror den kostade fyrtio kronor. Och så en grön karaff för en femma. Eftersom att jag lider sådan brist på karaffer. Heh. Hittade också den här gulliga gamla porslinstomten och slog till direkt. Den låg i en GRATISLÅDA på en loppis. Dog. Sådana här brukar kosta kulor.

Ni vet ju att jag sagt att man ska leta saker i fel säsong. Då kan man verkligen fynda. Som jag gjorde. I en gammal skokartong från fyrtiotalet låg dessa ljuvliga gamla julsaker försiktigt nedpackade. ÄLSKAR ju sådana här gamla grejer till julen. Enkelt, rappligt och hemmagjort ska det vara. Fina gamla bokmärken på smällkaramellerna och halmstjärnor gjorda med omsorg. Nu längtar jag till jul! 20 kronor kostade alltihop. Köpte också Flickornas Julbok för 20 kronor för jag tänker att jag ska läsa den i december för att komma i stämning.

Fyndade ytterligare en karaff för en tjuga, ett par fina spetsgardiner i äldre modell samt det mörka tyget som anas där bakom.

Kolla in min karaffsamling!

Fick tag i två riktigt långa längder för fyrtio kronor styck. Återstår att se vad jag ska göra av dem. Kanske klä in stolsitsar eller sy kuddfodral? Tyget är väldigt gammalt men helt felfritt.

La även vantarna på denna bonad (jugend?) som kommer vara så fin i vardagsrummet. 100 kronor kostade den.

Hittade också dessa två fyrkantiga porträtt som passade perfekt in i sovrummet.

Älskar!

På Öland hittade jag också dessa två fina piedestaler i rotting. 110 kronor fick jag betala för paret. Passar perfekt in i sovrummet de med!

Är så glad för att sommarens sista loppisfynd blev så osedvanligt bra och billiga.

Snabbhej inför Formex

Snabbhej från mig till er som ska besöka Formex nu till veckan! Jag är nämligen där i fyra dagar. Dels ska jag och Annakarin föreläsa om Miss Claritys resa från yttepytte till mångmiljonomsättning. Hur vi byggt ett klädföretag med sociala medier som drivkraft och gjort kunderna till stjärnorna och huvudpersoner – istället för att använda oss av ouppnåeliga modeller.

Men sedan kommer vi även vara på plats och träffa återförsäljare. Efter idoga önskemål från våra kunder har vi nu bestämt oss för en etablering också i fysiska butiker. Miss Clarity kan du träffa i monter AG:59

Dessutom är jag på plats med mitt, Annas och Nicolas företag Yawama of Sweden – gosedjur i svensk design tillverkad av Zambiska kvinnor enligt fairtrades principer. Vi finns i monter B15:27  – kom och säg hej vettja!

Öland, Kalmar och Sturkö

När bröllopsfestligheterna var färdiga stannade jag och barnen kvar några dagar på Öland.  Jakob däremot, han behövde hem till jordbruket. Jag bad om era bästa Ölandstips  på instagram och fick massor av uppslag. En dag åkte vi till Cafe Haget.

Lykke var trulig

Anna betydligt gladare

Det blev supergoda bullar och naturfrisk.

Öland alltså. Förbaske mig så fint.

Men efter några dagars camping var vi redo att dra vidare ner till min kompis Elina och hennes stuga på Sturkö.

Men först förbi kvinnan som är upphov till denna underbara hög med ungar.

MALIN! Så härligt att få ses och fika på hennes veranda och äntligen träffa hela högen familj. Hon bjöd på bullar och bebis och många gapflabb (som hon framkallade hos mig alltså). Så som Malin är.

Så här lät det på Bertil och Folke när vi skulle till Öland förresten

-Finns det apor i träden på Öland? Har Malin några barn vi kan leka med? Kan de svenska?

-Jo, de kan svenska. Men de pratar nog lite småländska.

-Hur låter det?

*pratar småländska*

Bertil ytterst skeptisk:

-Hoppas verkligen de pratar bättre svenska än sådär annars kommer vi inte fatta någonting.

Förlåt Malin för att jag tog den enda bilden där jag inte var en mupp, men där du var liiite mupp. Men vi måste ju jämna ut skönheten tänker jag mig.

Dessutom. Vem bryr sig om hur Malin ser ut när det finns en sådan här? Allan alltså! Så underbar bebis. Efter en eftermiddag av häng på verandan stuvade jag in barnen i bilen och körde vidare till Sturkö.

Där väntade Elina med familj. Det var ett kärt återseende. Vi började med kvällsbad från bryggan.

Jag beundrade vackra Sturkö som jag aldrig besökt förut. När ungarna somnat satt vi uppe sent och åt räkor och lyssnade på syrsorna och jag tyckte att det kändes som att vara utomlands. Så exotiskt när det är varmt och mörkt samtidigt. Det är det ju aldrig i norrland.

Till frukosten dagen därpå åkte vi till Andréns Bageri.

Köpte frallor och bullar.

Och åt frukost i stugan

Världens gulligaste lilla stuga!

Här kan man bo tänker jag.

Eller hälsa på och snatta med sig de finaste sakerna hem igen.

Efter frukosten tog jag och Elina en långpromenad då vi avhandlade allt som hänt sedan vi hördes sist. Det var inte mer än fjorton dagar sedan men det skapar ändå timmar av pratmaterial.

På Sturkö hann vi också med en tur på loppis (jag gjorde flera fynd jag ska visa senare!)

Och ytterligare en sväng till Andréns – den här gången för att inspektera det ihåliga trädet. (Såg att flera frågat om var Folkes färgglada kläder kommer ifrån – hans dress är från det svenska märket Blaou)

På Andréns blev det glass

Muffins, scones och blåbärspaj. Åt tills jag sprack.

Och så – efter några underbara dagar först på Öland och sedan på Sturkö var det dags att vända hem. 125 mil i bil. Och jag körde själv! Kan inte beskriva hur mallig och duktig jag kände mig. Stannade visserligen halvvägs i Rågsved och sov över – men ändå. Har aldrig kört så långt på en gång förut.

Så skönt att veta att jag kan åka på egna bilsemestrar i framtiden – ensam med barnen och allt. Eftersom Jakob har jordbruket kan han ju inte resa så mycket om somrarna. Vill jag någonstans får jag fixa det själv! Och nu vet jag att jag kan.