Under den här vintern har Jakob arbetat med att bygga ett nytt hus på gården. Han är i full fart med att färdigställa taket och sedan ska han ta tag i väggarna. Vi vill få till mer av en gårdskänsla på vår mark – och då behövs fler hus som liksom ”hägnar in” gården. Vad ska det då vara i huset? Ja, det ska ni få höra! Vi bygger ett hus som ska bli både förråd för ved och rekvisitaförråd till mig. Och till alla de saker som i dagsläget måste stå ute om vintrarna på grund av platsbrist….
Många kvadratmeter tak blir det…
Men det är inte allt. Det bästa är att vi ska lägga solceller på taket. Vi ska nämligen bli producenter av vår egen el! Till saken hör att vi precis bytt bort vår dieselbil till förmån för en elhybridbil. Vi är ju helt beroende av bilen men det är också det område där vi som familj orsakar mest utsläpp. Så att kunna utnyttja vårt eget tak för att producera den el som behövs för att driva bilen – det känns fantastiskt!
Med det här energihuset blir vi elproducenter i det lilla. Vi producerar för husbehov. Något stort överskott kommer vi nog inte få. Det finns det däremot andra småskaliga elproducenter som har. Och för dem är elbolaget Bixia ett toppenalternativ. De stöttar vanliga personer som vill producera el. En ganska typisk producent kan vara en bonde som vill sätta upp vindkraft på sin mark eller har stora byggnader att montera solpaneler på.
tillsammans med en samarbetspartner. Och via Bixia får man hjälp med inkoppling, leverans och möjlighet att sälja tillbaka överskottsproduktionen av el.
Energihusets tak nås av solens strålar nästan hela vinterhalvåret
Bixia är elbolaget som är med och driver på utvecklingen av närproducerad el från förnybara källor. Detta främst genom att stötta små, lokala elproducenter. En av dem är lantbrukaren Gustav Andersson. I miniserien möter du honom och hör om hans resa till att bli elproducent.
Och kan du läsa allt om hur du själv kan bli elproducent till Bixia!
Måste bara visa en bild på mitt nya fina skåp. Har letat efter ett lite pampigare skåp till vardagsrummet och nu fann jag det! Instagramaren och inredningsstylisten Soraya med sitt sagolika Umeåhem behövde göra sig av med skåpet för att få mer plats – så jag skyndade mig att slå till.
Här förvarar jag just nu viktiga pärmar och papper. Men så småningom ska porslin få flytta in istället. Jag satte en tunn gammal spetsgardin på insidan av skåpdörren för att få bort lite insyn. Och så tog jag fram mitt lilla avställningsbord med runda knoppar och placerade bredvid. Passar perfekt ihop!
En gång gjorde jag ett blogginlägg som hette skapa torparstilen. Där jag skrev om min favoritstil – den rappliga sommarstugestilen. Som man egentligen inte alls kan skapa medvetet utan som bara uppstår på en älskad och lite medfaren plats.
Anspråkslös. Inte så stylad och genomtänkt. Så vill jag ha min sommarstuga. Där det gärna får finnas spår av tiden som gått. En sjuttiotalstapet, en sliten korkmatta. Ihop med en vacker gammal karaff full av smörblommor. En flugsmälla på en spik i köket och mönstrade udda påslakan som luktar trygghet. Gamla pappersbonader placerade på lite konstiga ställen. Som ovanför en ytterdörr eller inuti en garderob. Och en fotogenlampa som luktar starkt och sprider trivsamt sken.
En blandning av högt och lågt, fint och fult. Som skapar den där mysiga sommarstugekänslan.
Och ni kom som vanligt med ännu bättre exempel i kommentarerna. Jag mysryser när jag läser – det är som en meditation över sommarstugan. Den hemtrevliga sort jag hade i min barndom.
En hattsamling, korkmattor, sjökort. En barometer på väggen.
En vedtrave, rutiga dukar, några sirligt skrivna “kom ihåg” som nålats upp och blivit kvar
Klädnypor i en handflätad korg. Morakniv om man vill tälja lite späntor.
Kartböcker. Fem-böcker. Bitsocker.
En sån där kaffekokare man kan ha på spisen. Eller en perkulator!
Hårda gröna tvålar och brädgolv. Noppiga yllefiltar och solblekta badrockar. Väl ingångna träskor.
En gungstol!
Oljelampor och solblekta fotografier med årtal och namn på baksidan.
Fiskeutrustning i den lilla hallen. Eftersom det är onödigt att gå till redskapsboden 25 meter bort om man ska fiska. Sjön ligger ju åt andra hållet!
Kryddburkar med bäst före datum -89
Broderade dukar. Blir en smutsig har man alltid en till att lägga på.
En katt
En kökssoffa där man kan ligga och lyssna på tystnaden och klockan. Och reta sig på den ensamma mygga som låter så nära men är så svår att se
En karamellburk på lämpligt avstånd från små barn.
Souvenirtavlor från vänner som varit i Jerusalem.
En skopa hängandes på väggen vid vattenkranen så man inte slösar på rena glas när man blir törstig.
En evighetsklibbig vaxduk från 70-talet och ”praktiska” engångsartiklar.
Vissa bloggpartners är jag lite extra glad och peppad över. Som Blomsterlandet som jag kommer samarbeta med under hela det här året.! När jag behöver tanka måbrakänsla stannar jag till på Blomsterlandet på Grubbe i Umeå. Går runt och doftar, känner på blad och låter ögonen insupa allt prunkande. Blommor och växtlighet i alla former är verkligen mitt lyckopiller – och på Blomsterlandet är jag en trogen stammis sedan många år!
Vad skriver man då om trädgård i februari. Är inte det den sämsta trädgårdsmånaden på hela året? Verkligen inte! Aldrig älskar jag väl min trädgård som precis just nu. För det är i februari jag hinner drömma, planera och skissa på storslagna odlingsplaner. Utan att behöva konfronteras med frostnätter, missväxt eller kirskål. Just nu är odlingen som allra mest kravfri och härlig.
Och några saker kan man faktiskt skrida till verket med. Trots att snön ligger meterhög utanför huset. Nämligen att förså och förkultivera. Och vad är då finessen med det? Jo, att jag när våren kommer redan har färdiga plantor. Redo att sättas ut i krukor och rabatter när första värmen gör entre.
Att förså inomhus istället för på friland är en direkt förutsättning för att många växter ens ska hinna utvecklas under vår korta odlingssäsong. Men även sånt som trivs med att sås på friland får en flygande start om de försås inomhus. Plantorna blir robusta och tål både sjukdomar och konkurrensen av ogräs bättre. Dessutom är utbudet bland fröer mycket större än bland plantor. Och dessutom mycket billigare.
Så. Har jag övertygat dig ännu? Ja, det var väl det jag visste! Här är mina bästa tips för att lyckas med försådden.
1) Bestäm dig för vad du vill odla och hur mycket. Är det grönsaker du vill förså? Snittblommor till vackra buketter eller mängder av kryddor? Det mesta vinner faktiskt på att förkultiveras. I vårt eget jordbruk förodlar vi till exempel all kål för att kunna plantera ut stora härdiga plantor på åkern när vädret äntligen tillåter.
2) Hitta och förbered en plats där du kan förvara din sådd. Det är ganska utrymmeskrävande och behöver planeras i förväg. Tänk på att när fröna ska gro behöver de extra värme. Och sedan vill de späda plantorna ha mycket ljus men sval temperatur.
3) Börja inte för tidigt på säsongen. För då står du med plantor redo att sättas ut fast tjälen kanske fortfarande är i marken. Att så kan du gärna göra i omgångar och alla växter har olika lång utvecklingstid. Fundera på när det brukar bli frostfritt hemma hos dig och räkna sedan bakåt i tiden efter angivelsen på fröpåsen.
Rosenskära, Buskkrasse, Aster och Jätteverbena är sorter jag satsar på i år
4) När du odlar från frö har du råd att experimentera med många olika sorter. Men en vanlig nybörjarmiss är att plantera allt från varje påse. Det blir garanterat för mycket. Grobarheten på frön brukar vara omkring 70 procent så räkna med att det mesta du sätter faktiskt kommer komma upp. Frön som inte planteras kan sparas på mörk, sval och torr plats till nästa säsong.
Pluggbrätte fiberpot kan planteras ut direkt i jorden eftersom krukan förmultnar
5) Vad du sår i är en fråga om tycke och smak. Du kan bredså i en låg vid form – som till exempel en bricka med kanter. Eller i gamla vindruvsaskar och äggkartonger. Själv föredrar jag att så lite mer omsorgsfullt och använda pluggbrätten. Då slipper jag besväret med att trassla isär små plantor från varandra. Oavsett val av metod – var noga med att följa anvisningar på påsen när du petar ner fröna. Det besparar dig mycket jobb längre fram.
Porös såjord och Vermiculit. Ett lerskiffer som både absorberar och avger fukt
6) Fyll såbrättet med jord. Jag brukar blanda ned lite Perlite direkt i jorden och strö Vermiculit ovanpå. Två material som hjälper till att bevara fukten i jorden och ger en porös struktur som underlättar för frön att gro. Jag använder dessutom alltid såjord till mina fröer eftersom vanlig jord är för tung för små frön. När jag fyllt brättet petar jag ner frö, vattnar lätt med en blomspruta och strör över vermikulit. Lite plastfolie ovanpå eller ett plastlock är också bra. Sedan behöver brättet stå varmt tills fröt har börjat gro. 18-22 grader är optimalt. Men så fort plantan tittar upp ur jorden ska plasten bort. Då behöver växten syre, maximalt med ljus och svalare temperaturer. Gärna omkring 16 grader. Växtbelysning ovanför ett bord i en sval källare är en ultimat plats för att driva upp växter på.
7) Märk upp din sådd noggrant. Första året trodde jag att jag skulle minnas allt jag sått, men jag hade ju ingen aning till slut. Du kan märka med glasspinnar eller praktiska sticketiketter som finns på Blomsterlandet.
8) Sköt om dina små plantor. Låt dem inte drunkna. Mellan vattningarna är det bra om jorden hinner torka upp litegrann. Plantor som såtts i bredd kan omplanteras när den första stjälken sticker upp mellan hjärtbladen. Men i mina pluggbrätten kan de stå betydligt längre än så. Vid omplantering behöver plantorna en mer mullrik jord med näring. Välj med omsorg för bästa odlingsresultat.
Ja, det var mina bästa tips det. Och du. Spänn inte bågen för hårt. Lyxen när du inte måste odla för din överlevnad är att låta allt vara lustfyllt! Och misslyckas du har du väl ändå lärt dig något på vägen. Lycka till!
Vill du läsa mer om odling? Eller är du nyfiken på intervjun med mig där vi pratar odlingsdrömmar – klicka här för att läsa online.
Jag är ju av den åsikten att man ska vara försiktig med att måla gamla omålade möbler. Har själv förstört ett par tre skåp genom åren – när jag inte kunnat låta bli att måla dem vita. Jag vet bättre nu.
Samtidigt är jag också svårt förtjust i just målade saker. Särskilt om man fann dem så. Då är felet liksom inte ens eget och det enda man kan kan göra är att njuta! Och ibland är ju faktiskt färg precis vad som behövs för att ge en skabbig gammal möbel ett längre liv.
Här är några fina bemålade skåp från mitt instagramkonto Underbaranboning
Aldrig hade jag väl trott att den här lite udda beigsenapsnougatbruna nyansen skulle kunna vara så snygg på ett skåp? Men ihop med tapetens gröna färg är den fantastisk!
Det syns kanske inte jättebra men längst där inne står ett rött skåp med gråblå detaljer. Ser ut som ett urgammalt allmogeskåp. Älskar det! Ja, älskar allt med den här bilden faktiskt. Ser så fridfullt och hemtrevligt ut.
Den här barnrumsbilden är pur magi! Det gröna skåpet, de mönstrade lådorna, det fantastiska täcket som matchar pallen. Och så den fina gamla gunghästen. Pax för alltihop!
Jag avslutar med två av Fridas fantastiska skåp. Det första besående av två underskåp ställda ovanpå varandra. Som ursprungligen inte hör ihop – men som tillsammans ser riktigt pampiga ut. De vitmålade trianglarna är en kul detalj som lyfter!
Och så detta vackra skåp. Som en gång i tiden var en ganska gräslig furutingest som Frida fann på annons. Men med lite linoljefärg och nya beslag blev det fantastiskt fint!
Också ett smart sätt att få ett unikt och vackert skåp – även om plånboken inte tillåter något gammalt allmogeskåp från en antikaffär. Här kan ni se fler före och efterbilder
Förkylning, mjölkstockning, ögoninflammation på båda ögonen samt ont i en visdomstand. Så går jag in i den här julhelgen. Trots allmänt skräpig kropp är jag ganska glad till sinnet. Att få vara ledig och vara med barnen och ha massa tid för att återhämta mig.
Igår parkerade jag mig i fåtöljen framför granen, med kaffe och pepparkakor. Hips vips vaknade jag av att jag satt och snarkade högt. Somna i fåtölj mitt på dagen – det är ändå en bra sysselsättning.
Huset är som sagt julfixat färdigt nu. Igår städade vi tillsammans hela familjen. Barnen hjälpte till och gnodde runt och ställde iordning. När jag städar tänker jag på min mormors storstädningar inför varje jul. Ordning i varje linneskåp, städat i varje skrubb och dammtorkat på varje hyllplan. Så härligt! Men att själv ha sådana jular är ju bara att glömma. Som tur är ska vi varken fira jul i linneskåp, skrubb eller på något hyllplan. Så några tag med dammsugaren räcker ganska långt.
Så skönt också att tänka att det jag inte gjort nu – det hinner jag ändå inte med. Det får vänta till nästa jul! Och det gäller både pepparkakshus, julpyssel och städning.
På årets kortaste dag hann jag knappt få fram kameran innan det skymde.
Och ingenting blir riktigt skarpt i det skumma ljuset.
Nu ska vi bara ta det lugnt fram till julafton. Pyssla på med de sista små bestyren men mest bara ha det väldigt, himla skönt!
Ni vet när man har köpt ett par nya skor? Hur man liksom vill hem och kombinera dem med alla olika outfits i garderoben. För att få en uppfattning om hur de egentligen ser ut. Så är det med garaget Jakob byggt. Jag är nipprig varje ny årstid för att jag vill se hur det gör sig.
Det var en sådan där riktig blå decemberskymning igår. Som det blir efter en solig, kall dag. Perfekt ljus för att dokumentera ett garage.
Garagefönstret med en frostig ruta och en stor julstjärna – det var drömbilden som höll tålamodet uppe under den långtråkiga byggfasen.
Nu har jag äntligen min stjärna i mitt frostiga fönster. Och den som hävdar att lyckan kommer inifrån har helt rätt.
Inifrån det där fönstret.
Eller det här?
Eller kanske från det här?
Nej. Jag är säker. Det är från garagefönstret.
När jag knäppt några bilder och till på köpet tappat känseln i fingrarna på grund av svår köld. Då skyndade jag mig in igen. Nöjd med att så att säga ha provat mina nya skor med ännu en outfit i garderoben.
Jag vaknade inatt av att det ven i knutarna och smällde på taket. En snöstorm hade dragit in över Västerbotten. Idag har det fortsatt snöa lovikavantar och det är jag bara glad för. Vill verkligen ha en snörik jul!
Sitta på kökssoffan och se ut i det vita är en favoritsysselsättning. Minns att jag gjorde det mycket som barn – bara satt och tittade i fönstret. Ut på trädgården och den lilla skogen bakom mitt hus. Nu ser jag ut över vita vidder istället. Och fortfarande är det vilsamt att bara tomglo och låta tankarna vandra.
Jag hade min kompis Frida på besök idag. Därför hade jag tänt varenda ljus i hela huset. Tror vi har tre ljuskronor på nedervåningen, fyra vägglampetter och fem kandelabrar. Utöver alla udda ljusstakar som står utplacerade här och var. Mycket brinn blir det!
Ulf bekantade sig med Frida. Så småningom hans blivande förskolefröken <3 vilken lycka för honom!
Jag bjöd på lite charkisar och goda oliver…
Och en saffranskaka med citronfrosting och lingon.
Det här vita skåpet har återvänt till matrummet. Det har stått i hallen i flera år men nu har ju Jakob påbörjat platsbyggd förvaring i pärlspont där istället.
Som ni ser står en kökssofffa under varje fönster i matrummet. Först tänkte jag att det skulle kännas övermöblerat. Men nu känns det ju helt perfekt med soffor i flera väderstreck.
Städade förresten bokhyllan härom dagen och körde massa gamla böcker till loppis. Rrensade samtidigt ut flera års prenumeration på tidningen Lantliv. Sparade bara några få nummer för nostalgi. Känns ändå som att jag får den mesta inspirationen från internet. Och att Lantliv tappat stinget sista åren. Är mer för Gård & Torp när jag någon gång köper tidning.
Det här är första vintern med fungerande garage. Nu har Jakob rensat ut där så att bilen ryms igen. Har varit fullproppat med annat under sommaren. Precis som jag drömt och fantiserat om så är det väldigt trivsamt med ett falurött trähus på gården. Särskilt mot den vita snön.
Är inte röda amaryllis det finaste förresten? Helst såhär som snittblommor som riktigt tar för sig. Positiva klubben antecknar!
Övar mig förresten på att fota mitt hem från andra vinklar än ni är vana att se. Tänker att det kanske kan vara roligt för någon…
Ingen mistel i år men granrisgirland och gammaldags papperklockor mellan salen och matrummet.
Jag har aldrig förstått mig på det där med att dra in alla julgrejer på en gång. Julen ska stegras vecka för vecka eller allra helst dag för dag. Annars känner jag ju inte längtan väckas i kroppen på mig. Kronan på verket är julgranen och den tar jag inte in förrän huset är julstädat och klart och det på sin höjd är några dagar kvar. DÅ kommer den där djupa, innerliga julfriden (förhoppningsvis).
Att julpynta hemmet är som när jag jobbade i butik och fick göra om skylten. Så härligt att få se på sitt hem så. Hur kan jag göra det vackrare? Var ska jag ställa stakarna det här året och var ska kransarna hänga? Vore det inte fint att prova att möblera om och byta plats på alltsammans? Kransarna tar sig bättre ut på skåpdörrarna än in fönstret…ja, sådär håller jag på och det är verkligen njutbart!
Blev så nöjd med mitt skåp när den urgamla julkyrkan fick ta plats uppepå tillsammans med en aprikos julstjärna och en matchande julstjärna i papp bredvid. Lite granris som pricken över i!
Tog fram en massa juliga kuddar också som legat på vänt under sommarhalvåret.
Den röda kökssoffan gifter sig så fint med de gröna tapeterna! Och nu vill jag bara sitta här och titta på och avnjuta alltihop.
Nu är det dags för lite julinspiration från mitt instagramkonto Underbaraboning. Idag fokuserar jag på julpyntade vackra entréer. Där tycker jag gott man kan slå på stort redan från november. För vem vill egentligen komma hem till ett mörkt, dyster hus om eftermiddagarna? Ingen! That’s who. Så då får man lägga manken till och göra lite mysigt…
Fler magiska gula pardörrar! Och nu är det bestämt – tänker ställa en hel himla julgran på vår farstubro. Lite granris i en urna räcker inte. Titta förresten så pampigt det blir när man placerar ris på det här sättet – ovanför dörrens öppning!
Att lägga granris på trappan på det här viset – det är helt otroligt fint! Funkar bästa i landsändar där det inte snöar hela tiden eller när entrén är under tak. Är sugen på något liknande på vår veranda men gissar att det skulle vara täckt av snö inom en kvart.
Med en entré under tak kan man gå loss med pyntandet utan rädsla för att allting ska snöa över på en eftermiddag. Avslutar med detta fina julstilleben i gjutjärn och grönt från Linda i Piteå.
Usch nu har jag varit i farten och loppat igen så att jag nästan skäms. Men när hälsade på hos min faster i Boden – på väg upp till mormors hus – stannade vi till på världens bästa loppis! Hurra vad mycket jag fann. Som synes en trave bilderböcker. Och en trave kläder.
Underbara mönstrade barnkläder. Till mina barn och juklappar till Annas. Kolla in koftan med mönsterstickade bär på! Kommer bli oemotståndlig på Ulf tillsammans med de rutiga hängselbyxorna som ligger under.
Den perfekta lilla hyacintkrukan. Med en förvånad mun på ena sidan och en glad på den andra. Samt en helt onödig liten vas av blått porslin.
Och så en liten skir toppspira i glas. För adventsgranen jag alltid har här hemma. Samt en liten ljusstake med handtag och plats för en tändsticksask under. En blå keramikskål lagom till dressing och en stor fin plåtburk. Behöver fler till alla mina kakgömmor!
Och så detta underbara majolikafat i storlek XL i precis den serie jag samlar på. Till höger skymtar också en fin grön lampett som ska få hänga i vår hall så småningom.
Två små gula handgjorda skålar. För flingsalt, sojan till sushin eller annat lämpligt ändamål.
Den här årstiden är vår veranda som att vara innesluten i en stor iskristall.
Det glittrar och glimrar och våra tunna fönster känns som den första spröda isen på en vattenpöl.
Ibland går jag ut och sätter mig där, påbyltad med ytterkläder och dricker varmt te. Fast det är nästan lika kallt på verandan som utomhus. Bara för att det är så mysigt att ha en plats prick mellan ute och inne!
Extra vacker blir verandan klädd i ljusslinga. Ska sätta upp den så fort jag bara hinner.
Jag älskar emalj i alla former – både nytillverkad och gammal. Den klassiska Kockumgula likväl som den knallblå danska. Jag använder emaljgrytorna till vardag och fest. Och emalj som flagat och inte går att laga mat i – den kan man bruka som vas eller kruka istället! Finns mycket fin emalj på mitt konto @underbaraboning – alla bilder är hämtade därifrån!
Mina ögon fastnar på raden av kannor högst upp. Så fina grågrönblå nyanser. Särskilt den prickiga och den mörkblå. Gulligt hur de tar igen kakelfärgerna också!
Så härligt utekök (eller är det tvättvrå?) med diskbalja i emalj, emaljkrukor och emaljhinkar. För att inte tala om vilken drömmig plats det här är! Isa kan skatta sig lycklig.
För några år sedan snubblade jag över en hel samling blå emalj på loppis. Snål som jag var köpte jag den inte. Grämer mig varje dag. Som när jag ser den här bilden. Så gulligt att matcha med knallblå soffa också!
Emaljhinkar i mintiga toner är ju allra snyggast. Här använd som en jättelik vas. Och jag brukar ha emaljhink som julgransfot – och fylla den med tunga stenar. Granen står stadigt, torkar aldrig ut och dessutom är det ganska rart med hinken som avslut på det pyntade!
Så sanslöst god lunch. Som alltid. Någon slags älggryta (tillredd lite som pulled pork?) på en toast. Med ruccola, picklad lök, västerbottensost och lite annat smått och gott. Och en äggula.
Tur att Fridas hem är kittat med leksaker så Ulf hade något att roa sig med.
Till efterrätt åt vi chokladkaka med flagad mandel ovanpå. Och som vanligt hade vi alldeles för mycket att prata om på för lite tid.
Frida är inte det minsta lågmäld och ljuv som man kan tro av hennes intagram. Snarare full i fan och rolig så man gapskrattar. Precis som jag gillar mina vänner <3
Och så har hon så fint hemma att jag alltid tar med mig kameran för att kunna bjuda er på några fina godbitar.
Som det här!
Och det här! Tack för en fin lunch Frida. Kolla in hennes konto vettja.
Trasmattor har alltid funnits i mitt hem. Både mamma och mormor vävde vackra mattor och några av mina tydligaste barndomsminnen är hur jag klänger i mammas vävstol. För när hon inte vävde var den ett sjörövarskepp eller ett framrusande tåg.
Det finns någonting så sympatiskt med trasmattor. Att kläder och textilier efter att ha vårdats och nött på och lagats fem gånger om inte slängs utan remsas upp och sedan fortsätta sitt liv i form av en matta. Bästa sortens återbruk. De visste vad de gjorde förr i tiden!
Jag har trasmattor i mängder här hemma. Byter efter humör och säsong och använder dem både som golvbeklädnad och som överdrag på exempelvis en kökssoffa. Och om jag någon gång böjer mig ner för att ”slå ut” mattfransarna tänker jag på mormor. Hon gjorde detta varje gång hon gick förbi en trasmatta. Fransarna skulle vara raka och fina!
Tycker att trasmatta som sofföverdrag det ger en så lantlig fin känsla – samtidigt som det är ett smutståligt tyg där matfläckar inte syns. Perfekt för en kökssoffa alltså. Som ofta blir den plats där barnen tränger ihop sig och sitter vid middagen.
Men nu var det inte mitt hem och mina trasmattor vi skulle titta på utan några fina från mitt instagramkonto @underbaraboning!
Jag älskar den här bilden och hur trasmattan är lagd i en sväng. Så här la min farmor ofta ut sina trasmattor nämligen. Undrar om det är farmor som ändå lagt grunden till min trasmattekärlek? Hemma hos henne låg trasmattorna så tätt på golven – i olika fasoner och färger – att man bara skymtade små springor av trägolvet under.
Klart man ska ha en rosarandig trasmatta som matchar ens rosa kök!
Jag gillar långa och lite ”tarmiga” trasmattor mest. Som här. Nytillverkade trasmattor är ofta lite för korta och breda för gamla hus. Men om man VILL ha en riktigt bred trasmatta – under ett köksbord eller så. Då kan man faktiskt skaffa två likadana trasmattor och lägga bredvid varandra och sedan laska ihop dem med varandra. Vips har man en bredare modell!
Avslutar med en grej jag gillar massor och det är att lägga trasmattor i trappen. Antingen nubba fast som halkskydd i en halkig trappa inomhus eller som här ute på farstubron. Har länge funderat på att göra så vid vår entré. Måste bara hitta en trasmatta som jag kan tänka mig att ”offra” först. Den håller sig nog inte ren och fin så länge….
Jag har gjort så många bra loppisfynd sista tiden! På olika loppisar. Sorgligt nog stängde min husloppis Bjurfors Antik för gott för några veckor sedan. Jag har varit stammis där i tio år och köpt så mycket fint genom åren. Vid stängningen knep jag i alla fall åt mig den här fina termosen jag kikat på många gånger. Betalade 225 kronor tror jag.
Senare fyndade jag också en fin osthyvel som inte stör när man dukar, ett fint silverkastrullunderlägg, ett durslag från Kockum och en flätad gammal picknickkorg.
Dessutom en stor vit duk med svarta broderier. Som om jag inte redan hade fyrahundra broderade dukar? Får aldrig nog! Köpte också underbara blåbroderade köksgardiner. De kanske får komma upp lagom till jul!
Jag har varit på jakt efter ett sådant här litet string-nattygsbord (egentligen en gammal telefonhylla) att skruva upp vid överslafen vid barnens våningssäng. Att ställa vattenglaset på och lägga boken. Slog till när jag fann ett för 65 kronor.
Anna är ständigt på utkik efter loppisfynd hon vet att jag skulle vilja ha hemma. Efter en föreläsning på Erikshjälpen i Jönköping hittade hon dessa urgamla gröna majolikatallrikar till mig. Otroligt vackra! Plus det udda majolikafatet med en maskros på. Tror hon betalade 15 kronor per del eller så.
Jag har också slagit till på en hel trave med gamla och nya böcker ur serien ”En liten gyllene bok”. Några titlar var i dåligt skick och dessutom på finska så där tänker jag nog skära ut bilderna och göra tavlor till barnens rum. Om inte det räknas som helgerån förstås?
Slog också till på detta antika gamla pipskåp. Har aldrig sett något liknande förut. Det ska sitta i ett hörn. Och så ska piporna hänga där uppe. Och tobaken i lådan där nere. Jag tänker nog använda det för att förvara pjöller i sovrummet istället.
Ovanpå står tre små porslinsfigurer jag ska ha som juldekorationer. Jättegamla och jättesöta. Och så en cigarrlåda och en liten glasask jag köpte som blivande julklapp till Bertil som gillar lådor att förvara sina små samlingar i.
Jag avslutar med denna gräsliga fyrtiotalslampa med björkfot. Har aldrig sett något liknande och kunde givetvis inte leva utan den en sekund längre.
Igår fick jag äntligen tummen ur att göra höstfint på farstubron. Satsade på pumpor och lila ljung i år. Och ett enormt fång med granris.
Vissa år har jag gått bananas med höstblommorna och även om det är väldigt roligt är det också ganska kostsamt. Så det här blev någon slags budgetlösning.
Medan snön började falla dekorerade jag och ställde iordning.
I september när det fortfarande fanns massor av rönnbär skördade jag och la undan så att allt inte skulle bli fågelmat på en gång. Nu plockade jag fram lite av bären och la klasarna direkt i riset. Som vackra röda blommor nästan.
Istället för krans på dörren som jag alltid brukar ha – gjorde jag en kvast av granris med lite rönn i. Blev något annorlunda som jag gillar skarpt.
Den här vårtiga, knöliga pumpan ser ut som en blandning av en bläckfisk och en utomjording.
Det här gjorde jag igår eftermiddag när det höll på att börja skymma. Snön fortsatte falla hela natten och på morgonen idag var hela världen krispigt vit. Lovar att strax visa!
Äntligen är det så kallt ute att man kan mata elden i vedspisen utan att riskera att huset förvandlas till en bastu. Ett hem med en eldstad – vilken som helst – är så otroligt mycket hemtrevligare än en utan. Det spelar liksom ingen roll om det är en modern täljstenskamin eller en vacker gammal kakelugn. Det blir en speciell luft hemma när man eldar. Som känns varm, torr, mjuk. Och så luktar det så gott också. Ja. Finns bara fördelar. Nu kikar vi!
Psst. Alla fina bilder kommer från mitt instakonto @underbaraboning!
Precis så här möblerar jag själv ofta. Jag ställer korgstolen mitt emot spisen som ett bord. Och så värmer jag fötterna mot kanten och matar sedan i pinnar i jämn takt. Otroligt mysigt när man behöver värma sina kalla fossingar efter att ha varit ute.
Även om det blir en himla massa extra flyttande och bärande när man ska elda – tycker jag att det kan vara värt det för möjligheten att få ha någonting fint på spisen. Som hemma hos Nora!
Urgammal Gotländsk vedspis med en modern häll gömd i en tillbygd del bredvid (om jag ser rätt). Ganska fiffig och praktisk lösning – med köksfläkt gömd i spiskåpan.
Ytan ovanför eller bakom en vedspis kan lätt kännas lätt lite kal när spisen inte är i bruk. Då är det fint att antingen ha en stång i framkant på kåpan, eller längst bak mot muren. Och så kan man hänga upp gamla grytlappar, emaljredskap och kanske en fin kastrull.
Den här bilden fastnar alltid blicken på när jag scrollar igenom mitt eget flöde på Underbaraboning. En helt otrolig stämning! Tänk att sitta där med sin morgonkopp kaffe och sitt enda ensamma ljus och höra elden spraka.
Jag avslutar allt med något jag faktiskt aldrig sett förut. En murad spis målad i glada färger! Trodde det var något modernare hyss men en läsare upplyste mig om att detta inte är en helt ovanlig syn i trakterna kring Västergötland. Så himla underbart! Gult, grönt och så blågrå lister och trösklar. Färgglatt FTW!
Mitt mående kan mätas i matlagning. Jag riktigt njuter av att laga mat åt min familj. Testa nya recept, fixa mysfika och efterrätt. Och när jag mår bra så gör jag det. När jag inte mår bra, är stressad, trött och känner mig otillräcklig. Då blir det varmkorv med bröd.
Idag har jag bakat två kakor, gjort en vegetarisk lasagne, ett storkok köttfärsås och sedan bakat matbröd. Så ni kan ju räkna ut dagsformen. Är det snön som gjort det? Det är en bidragande orsak i alla fall!
Det är så mysigt nere nu sedan jag fiffade om. La ut vår mörkröda orientaliska matta. Plockade fram fårfällar och ullfiltar och hundra ljusstakar.
Alla innerfönster har äntligen kommit på plats. Så nu är det varmt och dragfritt dessutom…
Hyllan som hängt vid vedspisen har fått komma in i vardagsrummet. Med fotogenlampan ovanpå. Gillar också vägglampetten i porslin som Stina gav mig i present när jag fått barn. Den passar ju PERFEKT mot tapeten.
Idag var farmor på besök och byggde en snöborg och en jättestor snögubbe med barnen. Jakob skyndade sig ut för att byta till vinterdäck på Volvon. Behövs verkligen i veckan när jag ska upp till norrbotten. Men även här är ju isiga vägar är på ingång.
I fredags när vi städade huset möblerade jag också om i vardagsrummet. Det här bruna skåpet har stått i vartenda hör på nedervåningen tror jag. Men så fort jag flyttar det så känns huset som nytt igen! Så det får fortsätta åka runt. Jag flyttar det själv varje gång. Tungt som ett as är det och då kommer ju min egen höga vikt (tung som ett as) väl till pass för att trycka på.
Nu sover alla småttingarna sedan en timme tillbaka. Och jag ska gå ut och gå. Har försökt slippa undan hela dagen men nu är ursäkterna slut.
Sedan hägrar en stund i soffan innan sängen.
Och innan måndagen drar igång igen. Fy vad man blir trött av helg. Tur att det blir vardag så man får vila upp sig någongång!
Hade ju lovat fler bilder på vårt garage när det var färdigmålat. Men eftersom jag väntat på att det ska bli helt färdigt och nu slutligen inser att det kommer dröja tills våren – så bjuder jag på det här så länge.
Jag har försökt ta bilder i samma vinklar som när jag fotade garaget i våras. Men nu är det målat i röd slamfärg och har dörrar strukna med grön linoljefärg. Här tycker jag man ser hur bra det kommer bli när alla fönster är engelskt röda på bostadshuset – och det på så sätt ”pratar” med garaget.
Glad i att till och med vår häck pratar med vårt hus. Färgmässigt alltså.
Det som inte är klart på garaget är målning av fönster och foder. Just nu har bara halvmånens foder ljus färg – men sedan ska hela fönstrets foder också målas. Samt fönsterna ner mot åkern.
Visst är det knölig och gullig natur här förresten? En bit upp på berget där i bakgrunden bor Stina och Emil.
Det är något visst med hus där man kan se igenom. Hos oss kan man det i alla riktningar. Och jag älskar att åkern och skogen på andra sidan huset anas genom rutorna. Det känns syrerikt. Om ni fattar hur jag menar?
Jag är så glad för att äntligen ha ett falurött hus på gården. Känns inte som att vi haft en riktig gård innan vi fick det huset. Det ÄR ju liksom definitionen av landet.
Min dragon har förresten gått bananas. Den växer mig högt över huvudet.
Det är detaljerna det sitter i! Som skarprörsvinklar och skarprörsutkastare med tvära böjar. Då blir det gammalt med stil.
Mmmm…är så glad att Jakob byggde detta garage. Och att vår vän Albin som är arkitekt ritade det åt oss. Jag ville inte ha ett dussingarage utan något som faktiskt skulle vara en prydnad för gården. Då krävs lite finess i allt ifrån takets exaktalutning till fönstrets placering. Precis det tycker jag han lyckades så bra med. Och sedan hjälpte Ulrika på Marstorps Byggnadsvård till med färgsättningen. Och bistod med riktigt gamla fönster, för den rätta känslan. Jag vill gärna tipsa både Albin och Ulrika ifall du är på jakt efter arkitekter – som dessutom har kompetens inom byggnadsvård.
Men nu. Nu ska vi snart påbörja ett nytt husbygge på tomten. Men exakt vad det är får jag lov att återkomma till i ett senare inlägg.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
