Man vet att ett företag har sjukt fula produkter
Och riktigt dålig fantasi
När de exponerar sina plagg på vad som skulle kunna vara
fjortonåriga småflickor.
I de konstigaste positioner. Så smala att revbenen syns. Det stinker desperation.
Onepiece är ett märke gediget byggt av skit.
Min favoritkokbok just nu är Fester med rester. En strålande bok om hur man gör gott av gamla matrester. Istället för att bara slänga dem. Jag gillar att bläddra i den för inspiration till vad jag ska hitta på av allt det där som ligger kvar i olika byttor i kylen efter helgen.
En annan rolig sak är att jag bidragit med några recept. Och hallonbilden på omslaget är min! Ett köptips.
Förra hösten när jag var gravid vaknade jag i vargtimmen och kunde inte somna om. Då gick jag ner, gjorde eld i spisen och bäddade på golvet. Läste dagstidningen och somnade med handen på magen och hunden bredvid mig.
I morse var det samma sak. Vaknade vid fyra, kunde inte somna om. Så jag gick upp och gjorde eld i spisen, tände ljus och fixade fika. Och så blev jag stående i barnkammaren för att titta på lillen som snusade så gott. Tänk – nu är han äntligen här!
Eftersom det är vintertid vaknade han sex istället för sju och ville inte alls sova något mer. Så vi åt frukost tillsammans. Välling, två smörgåsar och ett päron.
Sedan roade han sig med gitarren. Den är favoriten här hemma. Han kryper fram till den, reser sig upp och står och spelar och pratsjunger till.
Förresten är det så roligt att gå på stan med lillen. Folk brukar säga – Nejmen vilken söt liten tvååring! – Ja, det är för att han bara är åtta månader. Antar att det är håret som bedrar…
Nästa vecka tar jag med mig lillen och reser till varma landet i fjorton dagar – vilken lycka! Jakobs mormor har lägenhet på Kanarieöarna och där ska vi vara. Jag ska skriva färdigt manuset till min bok. När jag inte gör det ska vi sola, gå långa strandpromenader, vila, bada och äta massa gott. Jag är så uttröttad och i behov av både sol och vila. Det här kommer som en räddning mitt i alltihop.
Att skriva böcker är nog en av de saker jag verkligen vill ägna mig åt i livet. Jag har redan tre färdiga bokidéer i huvudet på saker jag vill skriva när den här boken är färdig. Ett av flera plus med att skriva böcker är att man kan göra det var som helst i princip. På vilka arbetstider som helst. På landsbygden så väl som i varma landet.
Idag har varit en vansinnigt peppig dag. Vaknade av att Jakob sa – gå och lägg dig i gästrummet och sov ut så tar jag lillen! Sedan har det hänt två fantastiska saker idag. Två saker jag drömt om länge. En sak har jag gjort under dagen, en annan sak har jag bara kommit på spåren. Blir båda verklighet kommer jag bli så glad att jag skiter i brallan.
Men nu orkar jag inte ett dugg mer den här dagen. Nu tar jag kväll och ser sista avsnittet av senaste säsongen av Mad men. För 3e gången.
En av de bättre reformer vi gjort här hemma är morgonleken. Sedan lillen lärde sig sitta för några månader sedan har han haft morgonlek själv. Jag väcker honom vid sju, ger mat och sätter sedan ner honom i spjälsängen med ett gäng leksaker i en låda. Jag byter ut leksakerna ungefär en gång i veckan så att det alltid ska vara någon leksak där som inte utforskats på länge. Där leker han och undersöker för sig själv, hur nöjd som helst i bortemot en timme. Då brukar jag ta sovmorgon, svara på mail eller äta en frukost ensam i stillhet. Man får inte vara dum inte!
Svar: 1) Vilken pissig ersättning 2) Mina inlägg är inte till salu. (Inte ens om ni adderade två nollor – vilket är en bra mycket rimligare ersättning med tanke på hur många läsare jag har) |
Han äter oss ur huset. Till frukost får han en lika stor gröttallrik som mig. En limpmörgås med pålägg och en banan eller ett päron som han knaskar i sig utan tänder men med exceptionell gnagteknik. Till lunch och middag är det samma sak. Vad man än sticker fram så sväljs det med glupande aptit. Det är en väldigt stor glädje förstås, att ha en matsam unge. Bara att man blir lite trött av att laga mat när man själv är nöjd med en filtallrik. Är han i puberteten måntro?
Jag är på en så spännande plats i mitt liv just nu. För första gången är jag helt min egen. Ingen chef – ingen som bestämmer över mig. Ingen som försöker utnyttja mig. För första gången kan jag plocka russinen ur kakan och jag väljer med omsorg! Mest kvinnor. Finns så många coola, begåvade kvinnor att luta sig mot och inspireras av om man bara lyfter blicken lite. Jag har får förmånen att lära känna flera av dem. Och jag känner mig så otroligt privilegierad och stärkt av det. För hur långt man än kommer som kvinna sitter alltid en man där i toppen. Jag försöker på mitt eget vis slå mig fri från det.
Den här hösten har varit tung på många plan. Och samtidigt har jag aldrig någonsin varit så jobb-peppad! Det är tufft att våga bli sin egen men jag tror så mycket på mina idéer att jag ryser av obehag vid tanken på att vara ägd av någon annan. Det fanns en tid då jag trodde att jag saknade sammanhang. En bestämd grupp att tillhöra. Idag vet jag att det inte är så. Jag vill bara jobba med människor som jag själv har valt. Och jag har förmånen att få göra det. Jag kan tacka nej till uppdrag som inte är stimulerande eller uppbyggande. Jag är min egen chef och arbetsgivare. Jag skapar mina egna regler. Och väljer vilka systrar jag vill göra det med.
Jag har fått massor av frågor om de fina ljusen och tårtfaten i lördagens Go’kväll. Var man kan få tag i dem och vem som egentligen gjort dem? Jo, jag fick låna faten till inspelningen av Annakarin som är den som tillverkar och säljer dem. Tjusigt så det förslår! Nu pryder dessa koppar mitt vardagsrumsbord.
Det är vemodigt i trädgården på hösten. Jag älskar det. Att gå omkring och plocka och se på allt jag ivrigt planterade under våren. Göra nya planer för nästa sommar.
Jag har blivit hemmablind för hur vackert här är, men när jag ser det genom kameralinsen så slår det mig. När jag är stressad över jobb, trött på skitsnack och konfliktsökande människor går jag bara ut och sticker ner händerna i jorden och fäster blicken långt borta och upplever verkligheten.
Idag skördade jag de sista morötterna. De är fortfarande söta och mjälla i smaken. Några förskrämda lökar skördades också. Fortfarande fina, men lite bleka om nosen.
Det blev ugnsrostade rotsaker till middag. Med dressing på vitlök och färska örtkryddor. En finstämd sista måltid av trädgårdens skörd.
I dagens avsnitt av Pikant är vi ute i skogen och grillar och piffar till barndomsklassikern pinnbröd! Lyssna kan man göra här.
Något av det bästa med att göra tv och fotograferingar är att man blir så snygg! Jag älskar att få håret fixat och sminkning lagd och naglarna omsorgsfullt målade. Speciellt nu när jag oftast är för trött för att orka göra något själv. Man lär sig faktiskt väldigt mycket av att iaktta en proffsig makeup-artist. Så fort jag ids ska jag plocka fram penslarna och se vad jag kan åstadkomma. Under tiden njuter jag av den enorma mängd hår som trollas fram på huvudet när någon stylar professionellt.
Jag vaknade härom natten och kände ett vansinnigt sug efter piroger. Jättekonstigt, men okej – då gjorde jag piroger när jag vaknade på morgonen. Men bara fuskpiroger, av smördeg.
Fast det går ju minst lika bra.
ca 30 minuter
Titta på oss ikväll klockan 18.15 i ettan. Joe Labero i all ära men den som verkligen gjorde mig starstruck var Johanna Westman. Älskade hennes barnprogram som liten.
Ebba var så tjusig i sin gröna klänning. Ihop såg vi ut som Tant Grön och Tant Gredelin. Fast chica. Bara Tant Brun fattades. Och den arga farbrorn. Se här så naturligt vi poserar med porslin. Det är min paradgren.
(Gästartist var den begåvade, coola och alldeles strålande bra Cleo. Tänk vilka kvinnor det finns va!)
Fredagsfika på loppisfyndat porslin. Stunden jag lyssnar på Spanarna i P1 och dricker te är helig. Jag har nog inte missat mer än något enstaka avsnitt av Spanarna senaste åren. Tänk om man någon gång i sin karriär fick en plats där? Känns typ finare än Svenska Akademin. Bra mycket roligare i alla fall.
Klickade in på Ebbas blogg och såg en bild på barnmat hon gjort till sin lilla dotter. Genast är andra morsor framme och mästrar. Varför lägger hon onödig tid på att dekorera burkarna med tjusiga band? Snacka om att vara fåfäng! Den tiden borde hon lägga på att vara med sin dotter istället. Andra är sura för att de automatiskt antar att Ebba genom att laga mat åt sin dotter ser ner på andra mödrar som inte gör det.
Tänk er att Peter Jihde på sin blogg skulle lägga upp bilder på massa fin mat han lagat till sin dotter. Tänk vilka kommentarer det skulle generera; Vad bra att du lagar mat till din tjej! Helt rätt – snyggt jobbat! Ingen skulle väl inbilla sig att Peter gjorde detta för att andra föräldrar skulle känna sig sämre i jämförelse? Och skulle han istället skriva att han ger burkmat för att hans familj inte har tid att laga egen skulle väl ingen rynka på näsan åt det? Det är förståeligt att han inte har tid – han är ju Peter Jihde!
Det är i bloggvärlden uppenbart att allt kvinnor gör blir politik. Och som mamma är det omöjligt att göra rätt. För vad hade folk skrivit om Ebba istället sagt att hon bara gav sitt barn burkmat? Att hon prioriterade annat än att stå och göra puréer dagarna i ända? Jo, då hade det blivit ett jäkla liv! Usch vilken sorglig morsa som jobbar så mycket att hon inte ens kan ge sina barn hemlagad mat. Och stackars stackars barn…håhåjaja.
Det är svårt att vara mor. Det finns många som älskar att döma en mamma.
Tjuvkik på vad jag gjorde idag när vi spelade in Go’kväll. Det blev pastelligt och vackert och ptja…resten får ni väl se på lördag klockan 18.15!
Ikväll har efter-tenta-friden infunnit sig. Vi har sett på mad men (för typ 44e gången) och ätit bullar och jag har hoppfallerejsan fått massage -då är det trevligt att vara gift med en massör! Annars brukar det ju vara sådär som med skomakarens barn…
I morgon är det tv-inspelning på schemat och den stora frågan är vad jag ska ha på mig? Tycker aldrig att jag har något fint när det väl är dags för att vara fin. Då blir det bara ångest och pannkaka av allting. Nåja, jag ska inte grubbla mer på det nu, för jag ska gå och lägga mig. 21.20. Det är det lyxigaste jag vet i alla fall. Sömn.
Jag tycker att det är så himla viktigt att mat både är gott och vackert och gör gärna lite extra pyssel för att det ska bli så. Det räcker med små saker, de gör stor skillnad. Som att hälla mjölk från en flaska istället för en tetra.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print
