Bröstpaneler och boaseringar. Få saker är väl charmigare i ett gammalt hus? Finns ju så många fina varianter dessutom! Som en pastellgul v-spont i sommartorpet. Med en liten list ovanpå där det står pyttesmå porslinsfigurer och en gammal tändsticksask kan stå. Eller så en mörk, glänsande boasering i ädelträ. Som skänker glans åt biblioteket och salongen och gärna matchas med tunga sammetsgardiner. Båda varianterna gillar jag!
På mitt konto @underbaraboning har jag pinnat många hem med fina bröstpaneler genom åren. Här kommer några favoriter!
Har man ingen bröstpanel sedan tidigare kan man fuska genom att sätta en list mitt på väggen och helt enkelt måla den nedre delen i samma färg som golvlisten och låta tapeten täcka den övre. Ett bra knep om man har högt i tak och det annars går åt mängder med tapetrullar…
I Funbo Prästgård sitter boaseringen lågt. Gillar den lösningen som passar bra i ett hus med lägre takhöjd.
Bjuder på en till bild från samma hem fast ur en annan vinkel. Här sitter panel på hela väggarna, men en avgränsning har skapats med en vägglist och två olika färger. En fin och lite annorlunda lösning.
Hemma hos Drömma finns en otroligt vacker boasering. Den har säkert varit brun en gång. Lite tråkigt att den målats över, men jag gissar att det gjordes för länge sedan. Och Drömma har inrett så fint, och lyckas med den bruna tapeten hitta den gammaldags känslan. Dessutom vrålsnyggt med hyllorna! Såna vill man ju ha.
Och kolla in den här solgula bröstpanelen som plockar upp bottenfärgen i tapeten av Hanna Wendelbo. Det här rummet gör mig så himla glad! Snyggt att måla in elementet i samma färg dessutom…
Ytterligare ett exempel på en härligt mönstrad tapet (är det också Hanna Wendelbos verk?) där bröstpanelen plockar upp färgerna i den. Vilken otroligt vacker gröngrå nyans.
Slutligen vill jag lyfta Sorayas kök, där det sitter knopplist efter hela bröstpanelen. Väldigt snyggt och praktiskt med förvaring längs väggarna. Särkilt när man äger så många snygga prylar som hon gör.
Idag tog hela familjen helgdag. Fast det var en lögn för min man arbetar varje dag. Blir liksom så när man har en gård med djur och odlingar och renoveringar som ska ordnas med. Men vi tog en kaffe på verandan i alla fall. Innan han satte igång med arbetet. Ulf var så söt med sina små späda kycklingben.
Jag sov med flätan från gårdagens plåtning kvar i luggen. Svängde bara upp håret i en knut när jag vaknade.
Gammal blus från H&M och kjol från &Other stories. Skorna är flera år gamla Swedish Hasbeens.
Ulf blev söt i blommiga mamelucker, rutig skjorta, blommig hätta och strumpbyxor.
Syskonkärlek
Så packade jag in barnen i bilen och drog till stan och min vän Elina. Hon hade ordnat lunch.
Gubbröra bland annat. Gott!
Efter maten drog vi ut i parken med barnen. De härjade någon timme, medan jag och Elina satt och huttrade. För även om solen sken från klarblå himmel visade termometern bara elva grader.
När vi blev för kalla gick vi hem igen. Fyllde på med mer fika.
Elinas man svängde ihop kolakakor åt oss. Och sedan la vi oss i sängen med Ulf emellan oss. Under varsitt täcke. Surrade. Medan ungarna byggde lego ihop i flera timmar.
När det var läggdags körde vi hem igen. Då hade regnet börja vräka ner från himlen.
Stannade på hemvägen och köpte lite godis till mig. För jag ville ha en kväll i sängen. Med regnet smattrande mot plåttaket och en bra deckare att läsa.
Te, godis, pyjamas och tjocksockar är en bra blandning.
Och här har jag legat hela kvällen. Nu ska jag bara borsta tänderna, göra iordning bebisen för natten och sedan krypa till kojs igen.
Herregud vad trött jag är efter en hel dags plåtande. Sov fyra timmar natten till igår och steg sedan upp tidigt på morgonen och satte igång med förberedelser. Annakarin anslöt efter jobbet och vi brände av bilder på hela sommarsläppet av Miss Clarity.
Jag hade tänkt lägga mig tidigt ikväll, typ vid nio. Men nu är klockan istället ett på natten. Blev sittande med Jakob i flera timmar vid kvällsfikat. Vi hamnade i ett sånt där prat-il som vi gör då och då. Något som jag föll för när vi blev ihop för fjorton år sedan och som jag fortfarande älskar. Att vi har så mycket att diskutera. Vi tänker tillräckligt olika för att det ska bli intressant. Och tillräckligt lika för att det avvikande inte ska kännas jobbigt eller läskigt. Och att vi utvecklas på olika håll och sedan tar med det där vi läser, hör i en podd eller pratar om med våra vännner, tillbaka till vårt ständigt pågående samtal. Det tycker jag så mycket om.
Men nu är det dags för mig att sova. Krypa ner bredvid Ulf och hoppas att han inte genast vaknar för att amma. Majnatten är som en tavla utanför fönstret. Det är orimligt ljust. Men jag kommer verkligen inte dra ner rullgardinerna och missa alltihop. Vill somna och vakna till den här tavlan.
Igår var en stilla regndag, och jag var extremt lågväxlad. Hade jobb att göra men fick ingenting gjort. Istället pratade jag med Erica i nästan två timmar, åt upp en hel förpackning köpeskakor och lyssnade på diverse poddar. Sådana tröga dagar, gråa dagar måste också få finnas.
Men så på eftermiddagen solade det upp. Jag bestämde mig för att applicera lite rouge och mascara och hoppa ur min pyjamas. För klockan sex var det matlagsdags och det är alltid kul.
Hade på mig egendesignad klänning och gamla skor från Swedish hasbeens. Brukar inte klä upp mig för matlaget i vanliga fall. Själva poängen är ju att man får komma och vara exakt så skruttig som man känner sig. Sur på sin partner och sina tjatiga barn och ändå helt välkommen.
Och det är lite som magi – för efter bara en stund ihop med matlaget brukar man känna att man kanske inte måste ta ut skilsmässa, bränna ner sitt röriga hus och adoptera bort barnen ändå. Kanske var man bara hungrig och trött och grå. Och att sällskapa med folk man gillar det enda vettiga att hitta på.
Har ni sett hur vår häggmispelhäck blommar förresten? Köpte den (uppvuxen) förra sommaren och den tog sig fint och hann växa en hel del ytterligare. Nu når vissa kvistar mig över huvudet.
Vår trädgård i kvällssol är fantastiskt fin. Eller inte trädgården främst – utan utsikten. Och det bästa är att utsikten är kravlös och inte begär någonting av mig. Den finns där alldeles oavsett hur oklippt gräsmattan är och hur mycket ogräs som finns i rabatterna.
Guldgult, grönt och rentvättat regnvått.
Så slutade tisdagen mycket bättre än den började. Från grått till gult. Och idag har jag fullt upp, för idag fotar jag sommarkollektionen för Miss Clarity. Det är otroligt nervöst då klänningarna vi ska fotas i är på väg i en lastbil från Litauen. Kommer de inte under dagen är vi absolut stekta. Håll tummarna för oss.
Om barn bara visste hur mammor oroar sig för dem. Om de förstod hur tätt en mammas längtan. Sitter ihop med barnets. Jag åker till badplatsen mitt i natten. För att leta efter väskan med nyckelpigemönster på. Den oumbärliga, full med samlade stenar. Jag anmäler till simskola och trombon och tänker att i en teatergrupp. Där skulle han få gå. Jag letar efter tecken. Mår han bra? Vad drömmer han om? Hans vardag är en värld jag inte har tillträde till.
Om barn bara visste hur mammor oroar sig för dem. Hur deras drömmar är sammanvävda, aldrig kan skiljas åt. Jag tänker ut små överraskningar. Och roliga saker att se fram emot. Vill göra deras liv en liten smula magiskt. Jag letar efter glimten i ögat. Visst är den där ännu? Jag väger för och emot. Var jag för mjuk eller för hård? Jag måste sätta gränser. Men vart ska den gå?
Om barn bara visste hur mammor oroar sig för dem. Jag ligger vaken. Tryck över bröstet. Ska han få göra det han tycker om? Det han är bra på. Ska han hitta någon att älska? Kommer han fortfarande vilja komma hem och hälsa på mig då?
Jag har så mycket hopp för mina barn. Så många drömmar. Så mycket oro. Så många böner över deras liv. Nu förstår jag min egen mamma. Hennes ängsliga frågor. Hur älskad jag var och hur jag tog det för givet.
Jag vill älska mina barn så att de tar det för givet. Aldrig villkorat. Aldrig med förbehåll. Men jag är glad att de inte vet hur jag oroar mig. En dag får de egna barn att oroa sig för. Då kommer de förstå.
Äntligen har mina nya utemöbler Odessa från kommit. De är så väldans fina. Passar perfekt in i trädgården. Och till den gröna portalen i bakgrunden. Som snart kommer vara övervuxen med humle.
Tycker om att möblerna känns så skira mot den skira grönskan. Samtidigt är de riktigt rejäla i kvalitén. Stolarna har en bra tyngd i sig – inte något man kan råka sitta sönder. Men framförallt är de väldigt sköna för att vara cafémöbler. Det är liksom lite ”gung” i dem. Det gör att man sitter bra och inte så stumt.
Ett plus är också att de har dynor. Man kan såklart plocka bort dem om man vill. Men de vadderar lite och värmer skönt mot eftermiddagen/kvällen.
När man har en stor tomt, men även en mindre sådan, är det fint att skapa flera små stationer på gården. Platser där blicken kan fästa och man kan slå sig ner en stund. Vi har trädgårdsgrupper i olika väderstreck, med vindskydd från olika håll. Så att man har någonstans att sitta alla tider på dygnet. Oavsett var vinden blåser ifrån.
Jag gillar att markera platsen för trädgårdsgruppen lite extra. Inte bara ställa ut möblerna utan ”bygga ut” platsen med några krukor, korgar, en vattenkanna. Så att inte sittgruppen känns utslängd mitt i ingenstans.
Den här ulliga, fluffiga ullfilten Handzame är en dröm. Precis som de vackra flätade korgarna Rahn. Båda kommer från
Väldigt skönt med stålmöbler som är underhållsfria! Stolarna kom ”färdiga” och borden monterade jag i ett nafs.
Beställde hem en soffa, tre stolar och två bord. Så att jag om jag får lust kan dela upp gruppen och exempelvis ställa soffan för sig
Tillsammans med ett av borden. Och sedan ställa tre stolar kring det andra bordet. Plötsligt har jag två olika sittgrupper.
Utemöbelgruppen heter Odessa och kommer alltså från svenska Företaget grundades 1935 i Norra Össjö i södra Halland. De är kända för sina utemöbler av god kvalitet – som tål att slitas, sittas i och tittas på.
Jag är så himla nöjd med min nya uteplats. Här ska jag dricka kaffe, servera saft och hembakta småkakor och bara ha det skönt.
Måndag och en hel del arbete stod på schemat imorse. Vissa dagar blir det mer än andra. Trots att jag egentligen mest ska vara barnledig. Men efter jobbet tar jag det lugnt – för jag har fortfarande rätt dålig ork.
Men jag började i alla fall med frukost i lugn och ro. Kaffe, smörgåsar och dagstidningen.
Är så glad i mitt Karin Larsson-inspirerade matrum. Tänker på Lilla Hyttnäs när jag ser den här färgkombinationen av röd och grön.
Det här har blivit min vardagsklänning. Från Mango, med fickor och gjord i lite grövre tyg så att den tål att arbetas i.
Äntligen börjar det bli lite fjutt i mina övervintrade pelargoner – nu blommar de för fullt. Min monstera är däremot ruffsig värre.
Trasmattor, broderade bonader, rotslöjd och små flätade korgar av näver. Handgjord keramik och knypplade spetsar. Älskar allt hantverk och allt med en historia.
Den här fina jugendbonaden hittade jag på Öland förra sommaren.
I tavelhyllan finns porslin vi ärvt av Jakobs pappa och så några loppisfyndade koppar längst ner.
Ja. Det var den måndagmorgonen det. En ganska lugn och skön start på veckan ändå.
Vilken fin morsdag det blev. Väcktes av frukost på sängen av Jakob och barnen. Sedan använde jag exakt hela resten av dagen åt att städa. Nå, det låter kanske inte så roligt. Men i städningen ingick också att göra sommarfint. Och det är ju det bästa jag vet!
Jag möblerade om lite på nedervåningen. Hivade ut den stora antika röda mattan, bytte foder till krukorna, spikade om alla tavlor, bytte gardiner, kuddfodral och plädar. Ändrade färgskala helt enkelt. Så att vardagsrummet känns sådär sommarkrispigt som jag vill ha det under den ljusa årstiden. Det är tur att jag har skåpen fulla med porslin, textilier och mattor i olika färgskalor. Så att det går enkelt att variera sig och inte kostar ett korvöre.
Hade fint sällskap av den här gullhönan.
Plockade också in flera fång med hägg som blommar som allra vackrast just nu.
Jag är så glad för min vägglampett i porslin som jag har fått av min kompis Stina. Matchar tapeten perfekt. Och på piedestalen står en majolikakruka jag fått av min vän Frida. Hur snälla kompisar har jag?
Trasmattor på såpskurade trägolv känns himla somrigt. Den här trasmattan har mamma vävt.
Men den gamla blå fåtöljen som mamma klätt om sjunger på sista versen. Tyget har spruckit över hela sitsen. Därav filten som ligger slängd ovanpå. Jag vågar inte klä om fåtöljen själv utan tänker lämna in den och samtidigt laga fjädringen. Men först måste jag besluta mig för något tyg.
Det är så härligt att det äntligen är säsong för hägg och syren. Och att man kan fylla hela huset med buketter – alldeles gratis.
Det tar jag fasta på!
Tänk att nu går vi in i den sista veckan i maj! Pang poff kommer det säga så är det sommarlov.
Sommar är lika med läsning för mig. Vad vore stranden, hängmattan, och den långa tågresan utan en bok i handen? Ingenting! (Nåja. På stranden läser jag inte längre sedan jag fick barn att badvakta. Men överallt annars).
Eftersom jag arbetar så mycket vid skärm i vanliga fall känns det skönt att hålla i en fysisk bok, bläddra bland sidorna och vika hundöron där jag tar läsuppehåll. Men eftersom jag är så himla amningstrött just nu och somnar lite överallt, så måste böckerna vara av lättsam karaktär så att jag fullkomligt uppslukas av dem.
Jag klickade hem fyra titlar som jag ska hugga in på. Har du läst någon av dem? Vad tyckte du? Jag har redan börjat med Agnes Lidbeck Förlåten. Tror det var En varg söker sin podd som pratade om den i ett avsnitt och sedan dess har jag velat läsa.
Förlåten handlar om de vuxna systrarna Ellen och Maria, som efter sin pappas död måste träffas för att reda upp dödsboet. Väl där tvingas de konfronteras med sin besvärliga syskonrelation, svartsjukan och alla gamla olösta konflikter. Jag har inte hunnit så långt ännu – men boken verkar väldigt lovande. Agnens Lidbeck har fått fina recensioner för Förlåten och omnämns som en av de mest betydande unga svenska författarna. Och jag kan bara instämma i att hon är väldigt bra på att fånga stämningar och vad som sker under ytan när människor möts!
Beställde också hem Fatima Bremmers Ett Jävla Solsken. Gav faktiskt bort den till en släkting i julklapp. Inte för att jag vet om den passade mottagaren så bra, utan mest för att det är en bok jag själv önskade mig. Hehe. Ett jävla solsken är en enormt kritikerrosad berättelse om Sveriges första undersökande reporter Ester Blenda Nordström. Den här längtar jag efter att hugga in på!
Saknad förmodad död av Susie Steiner fick också följa med. Man behöver alltid ett wild card nämligen. Jag hade inte hört talas om den här titeln innan och brydde mig inte om att läsa om handlingen när jag beställde den. Jag gick bara på rekommendationen från Ingalill Mosander (Go’kvälls bokrecensent) som brukar komma med så bra lästips! Att den dessutom nominerats till årets kriminalroman i Storbritannien gjorde ju inte beslutet svårare.
Slutligen beställde jag Mörkret av Ragnar Jónasson – som utsett till månadens kriminalroman i Sunday Times. Att boken utspelar sig på Island var en avgörande faktor. Har aldrig läst någon Isländsk författare vad jag vet. Så nu är det dags! Recensentutlåtandet jag hittade på Adlibris avgjorde saken. ”Ett mästerverk, med ett slut som får en att sätta andan i halsen”. Har någon av er läst den? Vad tyckte ni?
Nu ska jag dyka ner i läsningen!
På Adlibris kampanj Sommarpockets: 4 stycken för 169 kronor – finns hundra titlar att välja mellan. Alltifrån chiclit till deckare, personporträtt och moderna klassiker. Gå in och botanisera vettja.
I torsdags packade jag in Ulf i bilen och drog till farmors hus. Pappa, farbror och faster med man var där och ställde iordning inför sommaren. Jag har velat passa på att åka hit när släkten är här, men sista gångerna har det kommit det något emellan. Föreläsningar eller andra jobbresor som omöjliggör det. Men nu passade det perfekt! Så underbart med en lugn maj, när jag har möjlighet att göra sånt här.
Så mycket fint att titta på här. Och den speciella doften i huset, ljuden när man går över linoleumgolvet eller stänger farstudörren. Allting är hemma och barndom för mig.
Lille Ulf fick träffa stora Ulf för första gången. Och i köket sitter en bild på min farfar Bertil.
Så mysiga färger och milt ljus.
Hyllor över dörrarna ska jag apa efter hemma. Särskilt fint i köket ju!
Vi gör samma som vi alltid gör här. Eldar, går en promenad, äter Byskekarameller, läser kvällstidningar och diskuterar politik. Det var ju av samtal som dessa som mitt politiska intresse en gång väcktes. Sedan tar vi en sightseeing med bil runt i alla grannbyar och ser om det hänt något sedan sist.
Jag tycker så mycket om att vara med min släkt. Det är både roligt och vilsamt. Och så blir jag påmind om mina rötter. Får mina egenheter förklarade. Som att jag är så dålig på matte. ”Det finns inte en Lidströmare genom tiderna som kunnat räkna matte”. Och så är det med det. Tur att vi kan mycket annat istället.
Farmors hus är hundra år, har bubbliga fönster och knarrande trägolv, med mjuka linoleummattor på.
Det är fullt av trappor och prång och konstiga vinklar och vrår…
En alldeles egen färgsättning. Och loppisfynd, antikviteter och skrot om vartannat. I en underbar blandning,
Jag var alltid så rädd för den här fågeln när jag var liten. Och nu är mina barn rädda. Den ser ju inte snäll ut precis.
Kakelugn och småmönstrade tapeter.
Eller stormönstrade.
Blå rummet är mitt favoritrum
Så vilsamt vackert här
Ulf kände sig som hemma och var nöjd precis hela tiden.
Precis som jag kände mig.
På kvällarna är det här obligatorisk läsning. Letar alltid fram den och ryser. ”Polisen lägger pussel”. En samling svenska kriminalfall från 1900-1950. Det är rafflande läsning.
Döden i säcken, Fasadklättraren på Grand Hotell, Kolapappersmördaren… Visst blir man sugen att läsa? Det är ruskiga berättelse och ruskiga fotografier. Med svartvita bilder av kallblodiga mördare, av gärningsplats och mordvapen. Och ibland några stackars offer också.
När jag var liten var jag livrädd för att sova ensam här. Livrädd för allt knäppande och knarrande. För det läskiga porträttet av fiskargubben som hängde över sängen. För tanken på att det en gång i tiden var en begravningsbyrå på bottenvåningen. Men nu tycker jag att det är mysigt. Och jag sover hur bra som helst.
Men nu är det dags att pipa hem till familjen igen. Lite mer uppvilad.
Något med inredning som gör mig glad och som får det att säga pling, sprak, pang på insidan. Det är hem med små inredningsknorrar som liksom är fel men ändå blir rätt.
Typiska sådana detaljer kan vara en kitchig porslinsballerina. En gräslig gammal pappersbonad. En karaff formad som en gräsand eller en tavla på väggen som mest liknar Hötorgskonst. I lagom dos – gjort med fingertoppskänsla – blir det faktiskt mitt i prick.
Hemma hos mig finns många saker som ligger på gränsen. Och just dessa inredningsknorrar blir oftast mina favoritprylar. Här är några sådana små detaljer som jag fastnat för hos andra och som får deras hem att svänga. Bilderna är tidigare publicerade på mitt instagramkonto @underbaraboning.
Ett oerhört vackert och smakfullt badrum. Med ett stort, pastellfärgat kungaporträtt mitt på väggen som bryter av. Och liksom gör hela badrummet till en personlig, hemtrevlig och oängslig plats!
Louises tavelvägg med sina brokiga motiv – utan en massproducerad designerplansch i sikte. Just därför kan jag inte se mig mätt på den här underbara samlingen.
Vi driver jordbruk sedan många år tillbaka, men de senaste två åren har varit en riktig utmaning. Först kom den kallaste sommaren på 150 år. Och sommaren därpå fick vi den varmaste juli på 260 år! Tvära kast med riktigt extremväder. Precis som det förväntas bli i takt med att klimatförändringarna ökar.
Men efter förra årets torka var det många som fick upp ögonen för de svenska böndernas viktiga arbete. Och som ett resultat verkade viljan att stötta svenska matproducenter öka. Det är glädjande att någonting bra kan komma ur en sådan kris.
Svenska tomater, morötter, ägg och äpplen…
En insats vi alla kan göra för miljön är att noggrannare välja vad vi lägger pengar på. Vad stöttar vi egentligen genom vår dagliga konsumtion? Till exempel borde svenskproducerad mat vara vårt förstahandsval. Sverige är ju ett av länderna i Europa vars jordbruk har lägst klimatpåverkan. 98 procent av bevattningen till våra odlingar består av regnvatten och vi har dessutom de striktaste djurskyddslagarna. Med den lägsta antibiotikaanvändningen. Och tack vare våra kalla vintrar kan vi även inom konventionell odling hålla nere nivåerna av växtskyddsmedel. Att handla svenskt håller därtill våra vackra landskap öppna. Någonting som är livsviktigt för den biologiska mångfalden.
Det finns helt enkelt till att välja matvaror från Sverige.
Håll utkik efter den lilla blå symbolen
Om du vill vara säker på att ursprunget är svenskt ska du leta efter den runda blå symbolen när du handlar. Den visar att maten är odlad, född, uppfödd, förädlad, förpackad och kontrollerad i Sverige. Genom att välja sådan mat gör du en viktig insats för miljön.
Jag kollar alltid efter när jag handlar. Den återfinns på alltifrån grönsaker till mjöl, kött, ägg och mejeriprodukter. Och även så här tidigt på odlingssäsongen finns massor av svenska varor i butiker. Det är med andra ord lätt att göra rätt. Och gott! kan du läsa mer om vad symbolen Från Sverige egentligen innebär.
Ljummen vårsallad på svenska råvaror
När min mans familj hälsade på för någon vecka sedan svängde jag ihop en ljummen vårsallad, gjord på enbart svenska råvaror. (Okej – inte halloumin. Men allting annat var svenskt. Och det börjar faktiskt komma svenska alternativ till just halloumiost). Den blev så himmelens god! Med ugnsbakad vitkål, morötter och jordärtskocka. En mättande bas av matvete och smak av persilja och hemmagjord aioli. Mums!
Här kommer receptet på min supergoda sallad som serveras ljummen. Och glöm inte att hålla utkik efter det runda blå märket när du handlar ingredienserna.
Sätt ugnen på 200 grader. Skala morötter och jordärtskocka. Skär i stavar och lägg på en plåt. Ringla över rapsolja och strö över lite salt. Tillaga i mitten av ugnen i ca 20 minuter. Pass på – grönsakerna ska behålla lite krispighet och inte få för mycket stekyta.
Strimla vitkålshuvudet. När de ugnsbakade grönsakerna börjar bli färdiga lägger du på vitkålen och ringlar över lite mer olja. Stäng av ugnen och låt plåten gå på eftervärmen tills kålen mjuknat något.
Koka under tiden upp vatten. Tillsätt matvete och buljongtärning.
Gör iordning aiolin. Den är superenkel att göra. Men knepet för att lyckas är att alla ingredienserhåller samma temperatur. Antingen kylskåpskalla eller rumstempererade. Lägg alla ingredienser utom vitlöken i en hög, smal skål. Stoppa ner en stavmixer och kör på full effekt tills aiolin gått ihop. Pressa sedan ner lite vitlök, och smaka av så att det inte blir för starkt.
Skär halloumi i skivor och stek i smör tills den fått en brun yta. Smula därefter i mindre bitar. Eller hårdstek tunna skivor skinka, och smula sedan sönder.
Låt matvetet rinna av. Blanda med de ugnsbakade grönsakerna i stor skål. Tillsätt babyspenat, persilja och äpplet och gurka tärnad i små bitar. Dofta över lite salt och strössla över halloumi eller skinka. Servera genast med generösa mängder aioli.
Salladen fick full pott från middagsgästerna!
Jag bjöd också på ett riktigt gott bröd till maten. Jag använde det här receptet, men ersatte grahamsmjöl med samma mängd vetemjöl. Och bytte brödkryddan mot en kruka finhackad färsk basilika. Och istället för vallmofrö strödde jag över sesamfrön på brödet. Passade perfekt till den ljumma salladen.
Fruktsalladen är en så himla underskattad och bortglömd efterrätt. Den måste få revansch! Mamma gjorde nästan alltid fruktsallad till efterrätt och vi suckade över detta tråkiga påhitt. Men nu vet jag bättre. Fruktsallad är ju så både gott, nyttigt och omtänksamt. Att skala, hacka och pilla tar ju faktiskt sin lilla tid. Men det kan det vara värt.
Nu ska du få receptet på den absolut bästa fruktsalladen. Men va?! Behöver man verkligen recept på fruktsallad? Nej. Såklart inte. Inga exakta mängder. Men här kommer mitt bästa tips för att få ihop en riktigt god sallad.
Genenrella fruktsalladstips
Blanda frukter med olika konsistenser. Något saftigt som apelsin, något crunchy som äpple, något mjukt och krämigt som banan, moget päron eller avokado (!). Någonting segt som russin och bitig som granatäppelkärnor. Variation är tricket. Det gäller också smak. Det ska finnans både syrligt och sött.
Lägg lite extra krut på att hacka frukten i fina små bitar. Jämna, nätta bitar är så mycket mer aptitligt och utgör en bättre sallad. Målet är ju att få med flera sorters frukter i varje tugga.
Servera salladen på ett fat eller i en vid skål. Då ser man den bättre. Fruktsallad är ju vackert! Om du däremot förbereder salladen några timmar innan servering kan den med fördel läggas i en djup skål. Som du rör om då och då f rån botten. Så att fruktsafterna marinerar frukten och salladen blir saftigare. Precis innan servering tömmer du över den på ett fat. Men låter vätskan bli kvar i skålen så att inte salladen känns blöt.
Ljummen frukt smakar mer än kall. Ta fram fruktsalladen ur kylen en stund innan servering så att den får rumstemperatur och blir godare. Undantaget är väl riktigt varma sommardagar då en iskall läskande fruktsallad är att föredra.
Banan, äpple och päron blir bruna och tråkiga efter en stund. Lite apelsin eller citronsaft hjälper till att hålla frukten ljus och fräsch längre.
Några olika serveringsförslag
Dofta över kryddor som vaniljpulver, kanel eller kardemumma.
Hacka ner fräscha blad från citronmeliss, mynta, svartvinbärsbuske eller doftpelargon. Och testa gärna lite färsk rosmarin till en fruktsallad med jordgubb. Så gott!
Rosta och hacka valnötter, mandel, hasselnötter. Eller kokosflingor och pumpakärnor. Strössla över salladen.
Dekorera salladen med några vackra ätbara blommor. Som ringblomma, pensé, rosor, blåklint eller syrén.
Att äta grädde eller glass till fruktsalladen är ju en klassiker. Men testa också att servera med keso, kesella eller creme fraische som vispats fluffig. Eller också lite vaniljyoghurt som först fått rinna av i ett kaffefilter.
En festlig fruktsallad får du om du lägger den i små glas och strax innan servering häller över lite bubblig läsk med citronsmak.
Eller så gör du en gino och river över vit choklad och gratinerar som hastigast i ugnen.
Torkad frukt i små mängder är supergott i salladen. Den sega konsistensen bryter av och till lite sura frukter ger den välbehövlig sötma. Hacka aprikos, plommon, russin eller mangobitar och lägg ner strax innan servering.
Våga blanda ner grönsaker i salladen. En krispig gurka är supergod ihop med frukt. En paprika som adderar lite skön bitterhet. För att inte tala om lite färsk hackad chilifrukt som ger hetta.
Balsamvinäger bryter av på ett härligt sätt till en riktigt söt sallad. Ringla över lite strax innan servering. Snyggt som tusan är det också!
Riv det yttersta gula skalet från en citron eller en lime. Blanda med lite juice från frukten och söta försiktigt med vit sirap eller honung. Låt stå och dra en stund och häll sedan över salladen.
För en extra festlig sallad – koka 3 delar dessertvin och 1 del honung försiktigt i en kastrull. Låt svalna något och häll över frukten. Låt därefter marinera 1-2 timmar i kylskåp innan servering.
Glöm inte sommarbären! En näve blåbär eller hallon är gott. Men också hjortron och vinbär. Eller varför inte lingon, när det kommit i säsong?
Ja, det var alla mina fruktsalladsidéer det. Har ni fler?
Det har varit ett par riktigt varma dagar den senaste veckan. Och jag har passat på att trädgårdsarbeta på lediga stunder. Bertil var hemma sjuk igår tisdag och höll mig sällskap. Jag började dagen med att skriva blogginlägg. Men sedan gick jag ut. Lite molnigt på förmiddagen, men 21 grader i luften.
Vitsipporna jag grävt upp från farmors trädgård. Så himla vackra.
Ulf sov i vagnen hela förmiddagen.
Min kompis Stinas dotter var krasslig i samma sjuka som Bertil. Men eftersom Stina behövde åka till sitt jobb fick hon komma hit. De lekte stillsamma sjuklekar och åt melon i trädgården. Notera att Bertil har på sig en tomtenisse-dräkt. Helt perfekt i värmen.
Mitt på dagen kom Stina tillbaka med lunch. Pizza till barnen och sushi till oss.
Så rackarns gott.
Efter maten tog vi en skogspromenad. Mitt mål är att försöka gå varje dag. Det är fruktansvärt motigt. Men det behövs för att rehabilitera min stackars kropp efter graviditeten. Jag har så ont i mina leder när jag vaknar på morgonen. Det är egentligen lite för tungt för mig att bära barn på magen så här. Jag har ju inte en muskel kvar. Men jag tycker att det hjälper när jag varierar mig mellan två olika selar samt sjal. De belastar på lite olika sätt.
Lilla Roffe fick följa med oss på promenaden.
Älskade gulleplutt!
När jag kom hem igen drack jag kaffe på verandan och läste veckotidning. Och svarade på ytterligare en klase jobbfrågor från assistent-Charlotte. Så skönt att kunna varvar mys och jobb.
Men snart var det dags för middag och matlag hos Albin och Ulrika
Tacos! Det kan aldrig gå snett.
Nu när vi snart är tolv som ska äta varje gång vi ses, måste vi investera i större matbord är jag rädd…
Man ser vem han brås på
Ulrika bakade hallonpaj till efterrätt.
Men innan vi åt den stack vi och badade. Har badat tre dagar i rad nu. Det är underbart att äntligen kunna bada igen. Även om det bara är korta dopp, för att skydda mina amningsbröst. Ändå höjer badet livskvalitén med ca 89 procent.
Alla badade. Vi synkroniserade våra hopp. Livsglädjen i den här stunden! Här kan ni förresten se när vi gjorde prick samma sak med matlaget förra maj.
Jag tjofsade på i oknäppta sandaler och min nya byxdress.
Och kollade till lammen. De växer en decimeter per dygn känns det som. De verkade så glada för allt grönt gräs som kommit upp bara under de senaste dagarna.
När vi kom in åt vi hallonpaj med vispgrädde och tände eld i kaminen för att värma oss.
Folke kröp ner bredvid Stina för att gosa. Är så glad för alla fina vuxenrelationer mina barn får ha <3
Och innan vi riktigt hann märka hur det hände hade klockan blivit elva och vi fick fasligt bråttom hem.
Fast inte så bråttom att vi inte tog oss tid att njuta av det här
Orimligt ljusa kvällar i maj.
Blev sittande på farstubron en lång stund. För att lyssna till lätena från storspov och svan.
Det är svårt att vara utan hund. När jag svurit över hundhår, över rymningar, över att behöva gå promenader i regn och storm. Då har jag tänkt att det är är enkelt att vara utan hund.
Men det är svårt. Jag har haft egen hund i femton års tid. Det är ungefär halva mitt liv. Hur gör man ens utan? Jag tycker att promenaderna känns så meningslösa. Har svårt att motivera mig till att komma ut. Jag tycker att barnens halvätna middagsportion är orimligt irriterande, när jag inte kan ge den till någon som hoppar högt av glädje. Plötsligt är det så smuligt överallt. När det inte finns någon som tassar runt och städar. Och när jag är kall och kryper upp i soffan under en filt, finns det ingen som kan värma mig.
Det känns tomt. Och oväntat svårt med tanke på hur mycket arbete, oro och ansvar det ändå är med att ha en hund.
Nu väntar vi bara på att få tillbaka askan. Då ska vi begrava Melker i blåsippebacken i vår lilla skog. Det känns skönt att han ska få komma hem.
Jag har fått så många frågor om klänningen jag bar på barnvälsignelsen. Och visst var den fin! Ett magiskt och väldigt smickrande snitt med perfekt längd. Den kommer från Ellos av alla ställen. Fanns i blått också men jag gillade den aprikosrosa bättre. Mest för att det är en ovanligare färg på mig. Och ibland behöver man ovanligt.
Stylade den lite bohemchict med sandaler från Swedish hasbeens och solglasögon från H&M. Armbandet hade Anna gjort. Och naglarna fick ett lager pastellrosa lack från Depend.
Har börjat locka mitt hår lite annorlunda. Det har blivit för långt för att få till min Malin på Saltkråkan-frisyr. Så nu kör jag någon slags sjuttiotalsvibe. Med mittbena och lockar gjorda med plattång.
Är mycket nöjd med det påhittet.
Ulf var gullig i loppad blus, hängselbyxor med vinröda ränder och ockragula strumpor med spets. Den vinrödbruna och lite jordiga färgskalan gick igen hos hela familjen.
Efter helgens mysiga kalasbestyr är det ändå himla skönt med måndag. För jag är helt slut idag. Absolut utfestad. Men solen strålar, det är varmt ute och jag ska ligga i hängmattan och amma Ulf.
Dukade ut frukost på verandan nyss. Rostade hembakta frallor med smältande smör och ost. Och en stor kopp kaffe.
Fast det blev alldeles för varmt så jag och Ulf flyttade ut på verandan där det fläktade litegrann. Ser ni honom?
Världsrekord i fridfullhet den här morgonen.
Fast det är inte bara vila i dag. Nu efter frukost börjar jag dagen med att attestera fakturor och svara på en klase frågor från min assistent Charlotte. Och så i eftermiddag när solen står rätt ska jag fotografera ett samarbetsinlägg som snart ska upp. Men det känns som en alldeles lagom arbetsbelastning. Är mest tacksam för att jag har bra tryck på annonsörsidan. Det här jobbet måste väl vara ett av få där man som kvinna inte missgynnas för att man får barn? Att jag har samarbeten är förutsättningen för att jag ska kunna vara mammaledig, paradoxalt nog. Dessa samarbeten blir löner till de som hjälper mig med allt annat i företaget. Så att jag inte dessutom måste jobba med det.
Tack förresten för de varma, vänliga kommentarerna på förra inlägget. Det känns så fint att jag får dela lite av mitt liv – och att någon där ute i sin tur uppskattar att få läsa om det.
Här kommer jordens längsta inlägg från jordens mysigaste dag. Nämligen igår. Lördagen med barnvälsignelsen. Men låt oss ta det från början.
Jag vaknade vid sju och lämpade över Ulf till Anna som sovit på soffan. Hon var dock redan klarvaken eftersom Bertil och Folke inte kunnat låta bli att skynda ner till moster i ottan.
Det var en pirrig morgon, just eftersom vi skulle ha barnvälsignelse. Anna serverade kaffe och hade galen och gullig morgonfrisyr.
Efter frukosten satte vi igång att förbereda festligheterna för barnen. För det var nämligen inte bara barnvälsignelse för Ulf utan också för Bertil och Folke. De fick ju ingen när de var små! Och i somras när jag var nygravid nämnde jag för min vän Elina att jag ångrade att de inte fått någon. -Men ordna en fest för allihop då, sa Elina. Sagt och gjort.
Inom de flesta frikyrkor praktiserar man inte barndop, då man vill att dopet ska vara en frivillig, medveten handling. Men barnvälsignelse kan man ha i alla fall. En ceremoni där man samlas, ber för barnen, läser något bibelord och firar. Så det var det som stod på agendan idag!
Jag sportade aprikosrosa klänning och träsandaler.
Alla mina älsklingar <3
Så glad och peppig dag!
Vi kom till bönehuset i byn lite tidigt, för att hinna ställa iordning allt som vi ville ha det. Elina som höll i ceremonin gick igenom körschemat med pojkarna.
Två tända ljus.
Så kom gästerna.
Vi bjöd bara in den närmsta släkten och några vänner. Ändå blev vi nästan fyrtio personer. Och jag som velat bjuda ännu fler!
Alla gäster fick en liten tatuering med ett fint budskap när de kom. Elle och Stina ombesörjde tatuerandet. Inte ens åttioåringarna slapp ifrån att taggas.
Farmor och Ulf
Så började ceremonin. Vi sjöng samma psalm som vi sjöng på vårt bröllop för prick tio år sedan. Och sedan spelade vår vän Emil en fin låt som Elina skrivit. Anna läste Kristina Lugns dikt Du ska få ett Panoramafönster.
Och Nils sa några vackra och väl valda ord. Det var både rörande
spännande
och lite svårt att klara av att sitta still
Barnen fick förbön och biblar
Och sedan sjöng jag och Jakob för dem. Om ni vill lyssna lite på hur det lät så ligger det uppe på min instastory.
När barnvälsignelsen var slut fick alla barn tablettaskar med välsignelsen skriven på. För att stå ut med att vänta tills fikat stod på bordet.
Vi dukade upp med massa små bord runtom i trädgården.
Annas fina buketter stod utplacerade lite varstans.
Och folk högg in och tog för sig.
Det var så härligt med värmen och den första skira vårgrönskan. Det gick säkert åt femton liter hallonsaft för att svalka sällskapet.
Anna var vacker i böljande klänning.
Barnen slog läger på picknickfiltar
Bebisar trängdes med gulliga hundar.
Och vi fikade och fikade.
Tillslut var jag tvungen att dra mig undan lite. Sätta mig på trappan och blunda. Lyssna på alla röster från folk jag tycker om. Stora barn, ynkliga bebisskrik och gamla trygga stämmor.
Jag njöt så mycket. Av att ha dem samlade allihop. Av att de vill fira våra barn. Av tanken på att vi har så många vi älskar. Att vi skapat det här hemmet, där vi kan bjuda in allesammans. Jag njöt av att solen behagade skina så mjukt just denna dag. Av att jag fått duka, pynta, baka och göra fint. Skämma bort. Som är något av det roligaste jag vet. Jag bara satt där för mig själv och tog in allting. Så att jag inte ska glömma bort.
När värmen blev för tryckande slog vi på vattenspridaren. Till stor förtjusning för svettiga barn.
Och när de badat och blivit kalla som is fick vi gnugga dem varma.
Elina. Nu har hon funnits i mitt liv längre än hon inte funnits där. Vi var sexton när vi lärde känna varandra. Och vi var så olika och ändå samma. Sedan dess har våra personligheter nötts och blötts och stötts mot varandra. Samtalsämnena tar aldrig slut. Plus att hon är expert på att styra upp sånt här. Hon var värdinna på vårt bröllop och roddade ihop hela barnvälsignelsen. Ser till att alla mår bra och har det mysigt och blir sedda.
Så småningom började släkten troppa av. Men inte vännerna. De hängde kvar, köpte pizza och bäddade på gräsmattan
Så satt vi här vid sjöglimten och surrade. Ammade, solade, vilade. Avrundade. Den här dagen som var också blev ett firande av sommarens inträde.
Den här fredagen var underbar. Det blev precis en sådan där dag jag hade som målbild när jag mådde som sämst i graviditeten.
Torsdagen bestod bara av massa jobb – så jag hade bestämt att fredagen skulle få bli vilodag. Började med en skogspromenad med min kompis Stina och så Ulf i sele. Sedan åkte vi på loppis och jag kom över lite rekvisita till ett jobb. När jag kom hem igen drack jag kaffe på farstubron och lyssnade på senaste avsnittet av En varg söker sin podd. Det här är femte avsnittet i rad som varit en riktig fullträff.
Ulf somnade i vagnen och jag plockade fram varenda utemöbel jag kunde hitta.
Skrubbade upp och ställde iordning. Idag lördag ska vi nämligen ha barnvälsignelse. Och vädret ska bli fantastiskt så vi fikar ute i trädgården efteråt. Därför hade jag en hel del att fixa.
Svängde ihop lite bröd också – degen stod och jäste på den heta verandan och blev helt enorm i värmen.
Vid middagstid kom min pappa och syster hit. Anna hälsar på över helgen och fick träffa Ulf för första gången. Sån himla kärlek.
Jag gjorde den här gnocchin. Ni är flera som testat och älskat. Så roligt. Kan äta den här tre dagar i veckan känner jag.
Bertil var lycklig över favoritmat och favoritmoster på besök.
Folke kände samma sak.
Efter maten drog vi till bygdegården och förberedde lite inför barnvälsignelsen. Så glad att det är min vän Elina och hennes pappa som ska hålla i den. Han är pastor och Elina är min bästis så det passar helt perfekt.
Så fint på byn. Smaragdgröna åkrar och guldgult solsken.
Anna ville såklart få träffa lammen så vi hälsade på dem i hagen.
Glädjande nog har alla lamm vuxit på sig och blivit stora och starka. Till och med minstingen som fick en så dålig start och som jag faktiskt inte trodde skulle överleva.
Livsnjuteri. Att äta rönnskott från träden. Får älskar rönn!
Anna plockade och matade.
Så sa vi godnatt till dem och gick in.
Fast först gnuggade jag björkblad mellan fingrarna och svimmade av doften. Björk luktar så gott!
När vi kom in förberedde vi för lördagens barnvälsignelse. Anna arrangerade buketter, jag plockade fram porslin, strök dukar och repeterade sången jag ska sjunga.
Alldeles för sent kom vi i säng. Och nu sitter jag här och bloggar fast klockan är två på natten och jag verkligen borde sova istället. Men kände sådan blogglust att jag inte kunde hejda mig.
Inte måste man resa utomlands på sommarsemestern – vi semestrar alltid Sverige. Det finns så många fina platser att upptäcka! Som för två år sedan när jag besökte med min syster. Jag hade aldrig varit där förut men var superpeppad att få komma dit när rapsfälten blommade som allra gulast. Dessutom skulle jag få cykla på Ven – något jag drömt om sedan jag läste Alice Lyttkens biografier (hon var bosatt på Ven).
Landskrona går enklast att ta sig till med tåg och i stan finns miljövänliga trådbussar och eldrivna bussar. Det går med andra ord utmärkt att semestra klimatsmart!
Här kommer nu en liten recap av vår resa – kompletterad med rykande aktuella tips inför i sommar – ifall du är sugen på en tripp till Landskrona.
Vi anlände till Landskrona med tåg och bodde på , byggt av en sockerfabrikant i början av 1900-talet. Idag är det ett populärt ställe för bröllop och en omtyckt konferensanläggning. Själva slottet är situerat vid vattnet, omgivet av enorma ekar med utsikt mot Ven.
Första kvällen tog vi det lugnt och åt en middag på Örenäs slottsrestaurang. Efteråt tog vi en promenad nere vid Ålabodarnas fiskeläge. Och tjuvfotade hus! Så mycket inspiration.
Morgonen därpå blev vi hämtade av vår guide Sara och så började dagen med en tur i Citadellkolonierna. Jag älskar ju koloniträdgårdar och detta område var något alldeles extra.
Så många godisfärgade små stugor. Med knotiga äppelträd, slingrande grusgångar och pyttesmå punschverandor. Vi började i som är den enda i sitt slag i landet. Här är öppet hela sommaren så att man kan strosa runt och titta på trädgården. Det är olika teman olika år – och i år är temat ”Barnens koloni” med fokus på nyfikenhet och lekfullhet. Då finns chans att utforska trädgården med alla sinnen.
Jag tyckte mycket om den lite vildvuxna, avslappnade känslan på kolonin. Den inspirerade och gav ideer till min egen trädgård! På Rothoffs koloni kan man slå sig ner med en medhavd fikakorg. Det gjorde vi, och kalasade på ett helt lass bullar.
Vi inspekterade också det vackra citadellet när vi strosade vidare in mot centrum. Här kan man leka på den medeltida lekplatsen, fiska i vallgraven eller gå med på en guidad tur.
Vi besökte också . Där blev vi kvar länge, länge och tittade på deras fina sortiment och verkstaden där man kan slöjda. Jag blev handlöst förälskad i de broderade kuddarna med starka, klara färger som är typiska för Skåne. Hundratals arbetstimmar ligger bakom en enda kudde. Jag skulle så gärna vilja ha en liggande på min soffa på punschverandan.
Den 29 juni-31 augusti i sommar kommer det visas en träslöjdsutställning i lokalerna. Det är sex fantastiska slöjdare som ställer ut tillsammans under namnet Fantastiska Snitt.
Foto: Anders Ebefeldt/Studio-e.se
Jag tycker att Landskrona är en så himla fin stad! Jag som kommer från en typisk trästad tycker att det känns smått exotiskt med alla stenhus och stora pampiga kyrkor. För att inte tala om kullerstensgatorna med rosenbuskar. Jag och Anna har pratat om att åka dit igen med våra familjer.
På eftermiddagen tog vi bilen och besökte Borstahusen – ett fiskeläge från sent 1700-tal. Det här är verkligen en av Landskronas höjdpunkter! Och sedan avslutade vi dagen med middag på
Dag två under vårt Landskronabesök skulle jag då äntligen få cykla på Ven.
Vi tog färjan från Landskrona till Ven. En liten bit från hamnenoch drog iväg rakt över ön. Vi stannade bland annat till vid (han bodde och var verksam på ön under 1500-talet). Här finns museum, en återskapad renässansträdgård, observatorium och en idéhistorisk lekpark. Och just i år öppnar faktiskt en helt ny utställning på museet.
Ven är en väldigt speciell ö med sitt alldeles egna mikroklimat. Ön ligger som en hög platå mitt ute i havet mellan Danmark och Sverige. I maj är den extra vacker med sina illande gula rapsfält och att cykla runt ön är verkligen det idealiska färdmedlet. Eftersom man kan hyra både cykelkärror och tandemcyklar kan barnen enkelt hänga med.
Älskar att det på Ven finns mysiga små stopp överallt. Gallerier, gårdsbutiker och cafeer. Allt hade inte öppnat för säsongen när vi var där i maj men under sommaren håller det öppet. Men bara att cykla och titta på alla söta hus och trädgårdar ger en rejäl inspirationsdos.
Vi besökte också guldsmeden Och här gick jag och Anna bananas och provade vartenda smycke i butiken. Malin är en otroligt begåvad guldsmed!
Lunchen åt vi påOch förlåt för alla mina superlativ i dessa inlägg men jag menar vartenda ett: vilket otrooooligt mysigt ställe. Supergod mat och varma, vänliga ägare. I deras trädgård vill man ju gärna sitta och fika en ljummen sommardag!
Och jag kan bara konstatera att hit kommer jag åka fler gånger! Och tänka sig – dagen slutade med att jag fick se Alice Lyttkens gamla gård så resan blev verkligen komplett! (Bilden i inlägget med mig och min cykel är beviset. I den vita gården med röda knutar bodde hon!)
Fotograf Ralf Turander
Jag vill avrunda med ett litet bonustips! På visas i sommar (med start i maj till den trettonde oktober) Fashion Exposed – 100 år av Svenskt modefotografi. I en unik och generöst stor utställning visar man hur svenska modefotografer uppfattat och avbildat modet sedan början av 1900-talet fram till idag. Den utställningen skulle jag bra gärna beskåda!
Vill du besöka Landskrona och Ven? Fler tips på vad du kan se & göra, övernattningsmöjligheter, evenemang mm hittar du på