Ett vackert gammalt linneskåp, en öronlappsfåtölj eller en äkta matta. Det är så lätt att tänka på de där stora loppis- och auktionsfynden som de som verkligen räknas. Jag märker dock ofta att det är småsakerna som jag uppskattar mest i slutändan. Att hitta en underbar visp som ligger bra i handen, den perfekta lilla skeden till marmeladen eller ett par clips i en klatschig färg.
Kanske är det ingen annan som lägger märket till de små sakerna men det är ändå där jag fastnar och dröjer mig kvar med handen och blicken. Här är sex (bokstavligt talat) små loppisfynd som jag tycker mycket om.
Den sötaste lilla gräddkannan i krackelerat porslin. Hög som en tändsticksask ungefär. För den där första buketten på våren, plockad av barnhand.
Jag köpte den på loppis igår och betalade femton kronor. Tror ingen annan än jag själv kommer lägga märket till dess existens men det gör mig ingenting.
En grön liten tupp jag fick för en spottstyver. Den står på bröstpanelen i köket och är så rar i all sin enkelhet.
Jag blir glad varje gång blicken fastnar på den.
Mitt tyllset köpt för 30 kronor. Av mamma julen 1934 står det skrivet i locket på den. Plockar fram den när det är dags att spritsa tårtor och kakor. 30 kronor betalade jag för hela kalaset.
För 2 kronor styck köpte jag de söta hönorna med plats för frukostägg. De låg i botten av en stor korg full med äggkoppar i porslin. Under dem står det IMPORT stämplat vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Jag skulle tro 30-tal om jag gör en kvalificerad killgissning.
Min plåtburk för tepåsar. Inget märkvärdigt alls – en rektangulär gul liten sak. Ändå är jag så förtjust i den nätta formen av en dosa, att plocka med de pappriga påsarna, att den kan stå framme på kökshyllan och köksbordet och vara fin samtidigt som den har en konkret funktion i köket.
Slutligen den här flätade lilla korgen jag fyndade på loppis på väg hem efter en julmarknad i vintras. Den har huserat julgrupper, vårvivor och nu står det kryddor i den. Den är så nätt och fin och lite avskavd och sjavig och jag tycker den adderar hemtrevlighet till köket. Betalade inte många kronor men kommer vara väldigt rädd om den!
Det är så fint att se pojkarna ihop! –Betty å Hokka ä mina bästa vänner säger Ulf med troskyldig min. Tror Folke kommer få leva med sitt smeknamn resten av livet. För nu säger vi Hokka till honom oftare än hans riktiga namn. Igår morse byggde barnen klossar. De använder Bandu-spelet men leker och bygger istället för att spela.
Ulf somnade så här i fåtöljen. Det är precis som Bertil när han var liten. Han kröp in någonstans – under ett bord, på en köksstol, i ett skåp eller på ett trappsteg och somnade.
Farmor har hälsat på. Hon gör så skojiga överraskningstallrikar till barnens mellanmål. Man skär upp, bryter, skalar och lägger iordning lite smått och gott som till synes kanske inte alls passar ihop. Men eftersom allt är så smått skuret och så plockigt upplagt brukar det slinka ner i världens fart. Bra tips om man har matkräsna barn som sällan är sugen på någonting konkret som man föreslår.
Och så fick jag nog av vår stökiga veranda. Den brukar vara en katastrof varje vår eftersom den fungerar som förråd. Nu hivade jag ut en gammal stol, ett gäng halvdöda blommor, tuggade hundben, vissnande granris, julpynt, och mycket annat. Sedan hjälpte Bertil mig med att dammsuga och såpskura. Det är så härligt att göra på vårt oisolerade altangolv. Bara att hälla ut en massa såpvatten och sedan gå loss med borste. Man får sån lust att göra en Pippi och åka skridskor/skurborste över alltihop! Skurvattnet efter denna behandling var nästan svart. Huuuu…
För att fira städningen och verandans invigning för säsongen slängde jag ihop en tuppkaka
Perfekt när man inte har något annat fikabröd hemma. Jag toppade den med rostad kokos och det blev riktigt gott. Här är receptet på tuppkakan!
Det var säkert upp emot 25 grader på verandan igår. Barnen tog av sig till underkläder.
Jag dukade upp med min nya gamla kaffekanna, de nya cremefärgade loppiskopparna och små påskliljor.
Mmmmm!
Sedan fikade vi och suckade över hur härligt det är att verandan nu är invigd för säsongen och att våren är på intågande. Bertil tyckte att stunden krävde lite nationalsång så han och farmor stämde upp.
Kaffe och kaka – låt dig väl smaka!
Sedan rusade alla barnen uti i bara t-shirt, lekte med sina kompisar, klättrade i träd och kände livet i sig. Jag fick ligga själv på verandan och lyssna på fågelkvittret och kände hur härligt det är att ha lite större barn nu som kan roa sig själva.
Och hur lugnt och skönt det blir inomhus när barnen kan börjar vara ute.
Nu doftar här av linoljesåpa, varmt trä och tinande snö. Och idag ska jag sitta här i solen och skriva på min nya bok!
Hoppas helgen var mild mot dig och att du får en underbar vecka.
Ibland när jag hälsar på min syster går vi runt och kollar på nybyggda hus. Det är beklämmande hur mycket pengar som läggs på att bygga dessa fina hus och ställa de fina bilarna på uppfarten. Men sedan inte en krona eller tanke på trädgården. Eller kanske rent av för många tankar och kronor på trädgården. Man hårdgör stora ytor med grus och sten, anlägger enorma altaner och sedan klipper man gräsmattan stubbkort. Kanske planterar man ett enda litet silverpäron eller en thuja mitt i alltihop. Bredvid entrén står sedan två minimala krukor med murgröna och silvernjurvinda. För gud förbjude att det skulle blomma i någon färg som skär sig mot fasaden!
Förlåt men det borde vara olagligt att anlägga sådana här villaträdgårdar när vi vet att den lilla villaträdgården har en viktig del i den biologiska mångfalden. Vi vet också att med ökade klimatförändringar och extremväder med kraftig nederbörd är hårdlagda ytor en stor riskkonstruktion. Dagvattnet rinner helt enkelt inte undan.
Ibland tänker jag att det bästa kanske vore om folk var lite mindre brydda? För om man inte är så besatt av en perfekt golfgreen kanske man kan tänka sig att låta en del av gräsmattan växa igen? Så att ängsblommor kan bre ut sig och pollinatörer kan hitta föda. Man kanske också struntar i att hugga ner det där gamla döende äppelträdet och låter det istället övertäckas av en klätterros? Gamla döda träd är en viktig boplats för många insekter som i sin tur lockar till sig fåglar. Men tänk att det finns folk som inte vill ha fåglar i sin trädgård heller?!
Vi har ju också hårdgjort ytan närmast huset men det betyder inte att den inte är grön. Stora, djupa rabatter tar för sig och erbjuder ett smörgåsbord för fjärilar, nyckelpigor och andra insekter att ta för sig av. Här trivs både grodor och igelkottar!
I den här rabatten surrar och fladdrar det dagarna i ända och allt som grönskar och är vackert är inte svårskött! Mina mormorsrabatter kräver väldigt lite av mig. De består av rosenbuskar och perenner och jag rensar ogräset sparsamt. Perennerna står nämligen så tätt att de konkurrerar ut allt annat. En välgjord perennrabatt är en prydnad för huset, en tillgång till djurlivet och kräver tvärt emot vad man kan tro väldigt lite skötsel.
Men hur går det för barnen i en mer vildvuxen trädgård? Vill man verkligen locka dit bin och andra insekter? Tänk om barnen gör sig illa? Jag tänker att det bästa sättet som barn kan lära sig att inte vara rädd för humlor och bin och fäkta efter dem så att de blir uppretade – är att låta dem lära känna insekterna. Det har bara hänt en enda gång att något barn gjort sig illa på insekterna i vår trädgård. En sommar brände Bertil tån på en humla.
Och den mest barnvänliga trädgården är inte nödvändigtvis den med en enorm gräsmatta med en studsmatta ovanpå. Vi har visserligen en del som är kortklippt gräsmatta som man kan springa runt på – men det som gör att barnen älskar att leka där är att det finns flera – närmast planlöst utslängda – buskar, stenar och träd att gömma sig vid eller leka tagen kring. Plus åkerbär och smultronplantor som växer i kanterna.
Att klänga och slänga är också populärt bland barnen. Och då är det ju bra att ha lite träd och inte bara platt gräsyta.
Träd erbjuder skugga från värme, vindskydd, bostad och mat för djur – samt motverkar översvämningar eftersom de suger upp regnvatten. Plantera fler träd!
Och har man inte plats för något stort träd är det fint med en rejäl häck. Som en rosenhäck som både bäddar in, sprider väldoft och erbjuder pollinatörerna något att frossa i!
Själv drömmer jag om en ordentlig vattenspegel i trädgården. Ett paradis för fågelliv och grodor. Allra helst hade jag haft ett par ankor som fick bo där. Men det får vänta tills Ulf är lite äldre och förståndigare.
I brist på en stor vattenspegel brukar jag brukar jag ordna små. Jag fyller helt enkelt fat med smågrus och vatten. Där kan insekter slå sig ner och dricka utan att drunkna.
Och såklart ordnar jag fågelbad av olika slag.
En trädgård måste inte vara kortklippt och hårt hållen- man kan klippa gångar i gräset och låta det prunka på sidorna. Gamla träd, stenar, murar och rösen är fina boplatser för insekter. Den åldrade stenmuren erbjuder skydd för många små djur och dessutom lagrar den värme som gör detta till ett gynnsamt mikroklimat.
Delar av vår gräsmatta tillägnas helt till vitklövern. Om man slår sig ner här är surret från humlorna öronbedövande.
Och att hårdgöra ytor är förstås inte fel per automatik. Låt det bara inte bli en kal stenöken. Spräng in rabatter i grusgångarna!
Kanta gruset med grönt.
Och placera trädgårdsgruppen mitt i alltihop. Så att du sitter ute i det gröna och njuter av trädgården och djurlivet!
För att sittgruppen ska bli inbäddad och vindskyddad – ställ stora krukor/tunnor i bakkant med störar där luktärt och annat kan slingra sig upp. Både vackert, ombonat och bidrar till biologisk mångfald. Och slutligen – använd aldrig aldrig starka bekämpningsmedel i din trädgård. De har ingenting där att göra!
På det här sättet kan du skapa en trädgård som är grön på riktigt. Som hjälper istället för stjälper den biologiska mångfalden.
Nu är jag hemma igen hos min egen lilla familj. Betydligt piggare även om ”pigg” får räknas som en definitionsfråga. Så glad över att få ha kommit bort och vilat från mina vanliga roller och sysslor och få lite nytt syre, perspektiv och energi. För när jag kom hem kände jag förnyad kärlek till mitt hem och allt som finns däri.
Mitt i allt det här med operationen har jag nästan glömt bort att barnen nu ska ha en veckas sportlov – hur skönt blir inte det? Själv orkar jag knappt med en kortare promenad men som tur är så finns ju Jakob, gammor och farmor som kan göra lite guldkantade saker som att vara med ute och leka i någon snödriva.
Jag hade en sån bisarr packning och blandning när jag åkte hem. Dels några loppisfynd som Anna samlat åt mig de senaste månaderna, dels lite saker från hennes utrensade ateljé. Därutöver nya loppisfynd från resan och en jädra samling kläder till min nya garderob (Anna vallade mig runt på second hand-affärer i Göteborg så jag fick mig kläder i rätt storlek och för den stil jag vill ha nu). I resväskorna varvades gökur, porslinskoppar, rutiga flanellskjortor, morfintabletter, stödstrumpor, spetsdukar, kamerautrustning, blommiga förkläden, pulsklockor och förband i en enda röra. Det slutade som vanligt med att Anna som är pack-geniet fick packa mina väskor för hemresan medan jag uppgivet stod och tittade på. Peak Lillasyster!
Så här ser mina uppackade loppisfynd ut i alla fall. Ej närvarande vid fototillfället var Gökuret som behövde limmas och sedan ska hängas på verandan. Samt alla kläder.
MUMMA vad mycket fint i en bild! Älskar den stora bruna brickan som jag genast hängde upp i brickbandet i köket. En ny födelsedagsflagga som står på en slags rotknöl som ser ut som en kobbe i en skärgård. Sån mysig kitsch. Har letat en ny gammal födelsedagsflagga ända sedan en mus åt upp allt det blågula på den förra flaggan under förra årets köksrenovering. Svårare än man kan tro att få tag i. Men nu har jag den!
Och så hittade jag en kaffekanna i precis den stil jag samlar på från Arthur Wood. Har en karaff i samma och dessa delar är jättesvåra att hitta. Dessutom köpte jag fem koppar och fat av knubbigt cremegult vardagsporslin från 40-talet sedan mina andra vardagskaffekoppar slagits sönder en efter en.
Älskar dessa färger på porslin och det lite knubbiga uttrycket.
Har länge letat efter ytterligare en handbroderad tidningsficka att ha på väggen. Har ju en sedan förut – men är alltid en kort då jag både vill ha en i matrummet och en i köket. Den här gamla murriga saken i ull var fantastisk och åkte genast upp bredvid läsfåtöljen.
Visst låter det förresten sjukt att man kan känna att man är ”en tidningsficka kort”? Men testa själv att köpa din första så kommer du snart märka att du svårligen kan klara dig utan ytterligare en.
Hittade ett fint förkläde i precis rätta färgerna i mitt kök
Samt denna uuuuuuunderbara duk i cremefärgad bomull med pastelliga blommor och en brun bård. De perfekta färgerna för mitt matrum.
Den blå kannan har Anna hittat till mig sedan tidigare. Kommer vara fantastisk ute i trädgården i sommar. Och sedan samlar jag ju på Blå blom som en matchande storservis. Har en del assietter och koppar jag köpt genom åren och i Boråstrakterna är dessa lätta att hitta. Köpte en kopp och ett fat för 60 kronor (brukar kosta upp mot 200 kronor här i krokarna) och kaffekannan kostade 240 kronor och sockerskålen minns jag inte men den var billig. Så nu har jag snart min helmatchande servis. Letar efter en mjölkkanna bara och har bara gett Anna i uppdrag att fortsätta slå till på billiga koppar och fat när hon hittar dem. Vill gärna ha ett dussin eller fler för sommarens kalas, skolavslutningar och kafferep.
Hittade en gammal träspade också som jag ska ha som servering för ostbricka samt en fin gammal gaffel som matchar till. Den gröna karaffen ska stå på köksbänken och husera bestick till matlagningen.
Slutligen fann jag en jättelång och otrooooooooooligt fin trasmatta på Myrorna i Göteborg. Det är så sällan jag hittar så här fina mattor (som verkligen ÄR vävda av gamla textiltrasor) och därför milda och vackert melerade i färgerna. Så jag slog till och fick gå runt på stan med en hoprullad trasmatta under armen resten av dagen som en riktig idiot.
Nu är jag hos min syster. Så underbart, efterlängtat, ljuvligt och vilsamt. Förut åkte jag ofta till Göteborg på jobb och då passade jag på att hälsa på hos Anna i Borås. Men senaste åren är jag aldrig där i jobb och således blir det oftast bara en visit på sommaren. Men det ska jag ändra på.
Och eftersom jag ska operera mig i Göteborg nästa vecka och har några undersökningar jag måste göra den här veckan så passar jag på och stannar lite längre. Jag kan ju lika gärna sitta och jobba här som hemma. Skillnaden är att jag inte har mina egna tre röjiga barn med mig utan att jag bara får vara moster och umgås med min syster, äta hennes goda mat och sova långa ostörda nätter. Något jag också verkligen behöver göra för att förbereda mig inför och återhämta mig efter operationen.
Det känns som jag är på retreat. På ett underbart, färgstarkt och egensinnigt sjukhem.
Anlände på förmiddagen och hemmet var som en enda energi-injektion.
Anna som satt i ett jurymöte på zoom när jag kom hade förberett frukost till mig
Hon har en sanslös mängd roligt porslin i sina gömmor.
Var tvungen att plocka fram och fota allt fin jag såg när jag ätit upp min frukost.
Så skojiga, annorlunda växter
Och tavelväggen med blandad kompott
Sån magisk, härlig blandning! Man blir ju lycklig.
I deras kök finns en ganska hög sittbänk med mjuka kuddar. Här brukar jag ligg och hålla min syrra sällskap när hon lagar mat. Den härliga postern har Kollijox gjort!
Underbar tavla/poster ovanför pianot signerad Enfinkarl. Min syster har en sån härlig känsla för färg och form och hur man kan skapa oväntade och underbara kombinationer.
En gammal IKEA-hylla (tror 80-tal?) full med konst- och fotoböcker, keramik som Anna har gjort och legobyggen.
En glimt av sovrummet. Ullranan på väggen köpte jag till min syster på en loppis i Arvidsjaur.
Här i stortjejens rum ska jag bo under veckan.
Spana in djungelhörnan hon har på sitt rum.
Anna svängde ihop den till sin dotter med det som fanns hemma i förrådet. Precis som mig gillar hon att ha ett rekvisitaförråd i källaren att plocka ifrån när hon vill göra om. Och om man bara har platsen – så varför inte? Är man intresserad av inredning är det ju underbart att ha ett litet överskott för att kunna rotera. När man tröttnat bär man ner det och ett halvår senare kommer det till användning igen.
Och ständigt dessa växter. Monsteran som blivit stor som ett träd och når upp till taket. Den köpte Anna som liten planta när hon var barnledig med sin första dotter. Vilket växtmonster – härdig, tålig och oregerlig. Här få ju alla flådiga, överkänsliga fiolfikusar gå och skämmas i jämförelse.
Och ja. Det var den lilla rundturen, det!
Nu ska jag fylla på min tekopp och arbeta vidare med andra texter. Idag sitter jag nämligen ensam i huset och skriver i den här soffan och njuter av utsikten. Bara att få se öppet, blått vatten när allting ligger under ett islager hemma. Vårkänslor så det bara spritter i kroppen!
Jag vet att ni är många som saknar bra bloggar att läsa för tyvärr har allt fler bloggare helt gått över till instagram. Men det är ju INTE ALLS samma sak! Instagram är aldrig mer än en hopplös tvåa efter bloggen tycker jag – det är ju i bloggen man kan bre ut sig och verkligen få lära känna en människa. Jag letar ständigt efter nya bloggare att följa i brist på de gamla som fallit bort. Här är några mysiga bloggar som du kanske inte kände till sedan tidigare.
Villa Möller-Kirchsteiger skrivs av Cici och Sebastian som bygger sitt drömhus och låter oss få vara med från början. Cici är välrenommerad inredningsfotograf och kombinerar handfasta byggtips med fina bilder. En perfekt blogg att följa om du drömmer om att bygga hus
Drömgårdsliv skrivs av fyrabarnsmamman Emmeli som bor på landet vid Höga kusten i en otroligt fin gammal gård som hon och hennes man renoverar upp. Hemmamamma-liv, hästar och byggnadsvård!
Ulrika Nettelblad upptäckte jag efter att hon flitigt på kommenterat min blogg i flera års tid och alltid väldigt tänkvärt och klokt om livet i allmänhet och barn i synnerhet. Ulrika arbetar som läkare i psykiatri men bloggen fokuserar på skrivande, böcker, slow living och föräldraskap
Äkta hem är en blogg fullmatad med fina bilder från Ninas hem och trädgård – men också hennes kloka tankar och funderingar kring livet i stort. Nina håller också kurser i hur man skapar ett fridfullt hem som kan fungera som en plats att hämta kraft ur. Ni känner säkert igen hennes hem då jag flera gånger tidigare visat bilder därifrån här på min blogg.
Lotta driver bloggen Fyra årstider och jag har följt henne i en halv evighet. Tidigare bodde hon på en stor gård på landet men nu när barnen vuxit upp har hon och hennes man downshiftat och flyttat ut till sin sommarstuga. Lotta har en sån glad och snäll energi och det tilltalar mig att läsa om hur hon trots svåra upplevelser fortsätter försöka skapa ett roligt, härligt liv för sig själv!
Hanna Wendelbo är en välrenommerad formgivare (chansen är stor att du eller någon du känner har någon av hennes tapeter i sitt hem). Men hon är också en snittblomsguru som precis släppt en urfin bok: Odla blommor – en handbok i hur du odlar ettåriga sommarblommor från frö till blomma! Hon har också en blogg där hon generöst delar med sig om alltifrån hur man bygger en perfekt luktärtsspalje till hur man bäst kommer igång med vårsådden.
Livet på backen skrivs av Isabell som är bosatt i byn Skråmträsk i Västerbotten och lever lantliv med höns, barn och renovering av den gamla gården från 1864. Mysiga bilder, odlingstips och generöst delande av framsteg och bakslag i renoveringen.
Helena Lyth är pysselgurun som lyckas skapa vackra, vuxna pyssel som man själv faktiskt blir sugen på att tillverka och sedan dekorera sitt hem med. Bloggen innehåller också vardagsliv, knep och hacks samt en stor skopa bilder från hennes otroliga funkishus. Efter att ha haft glädjen att träffa Helena i verkligheten kan jag säga att hon är ett riktigt energiknippe till människa – och så positiv och rakt igenom schysst! Bonustips – hon har också gjort en underbar julbok (Julprassel & decembermys) också som släpptes i höstas.
Sara Rönne är en bloggare som blandar årgångschampagne med skoterturer, renovering och vildmarkliv. Sara lärde jag känna under mina år i Influencers of Swedens styrelse och jädrar vilken skarp kniv till hjärna och vilken varm, vänlig själ. Otroligt inspirerande bilder dessutom.
Sedan kan jag bara avsluta med att flagga för att den gamla bloggaren Colorelle planerar att starta om sin blogg. Minns ni henne? Idag är Ulrica kanske mest känd som instagramare – men hon är faktiskt en gammal favorit från bloggvärlden. En gång drev hon en väldigt populär modeblogg som jag följde troget men när hon börjar blogga nu hoppas jag att vi också får se mycket från hennes fina hem.
Har ni fler tips på bloggar som folk borde känna till? Som kanske inte tillhör de mest lästa eller kända men som är riktiga små pärlor? Kanske driver du en själv? Tipsa gärna!
Jag fick ett läsarönskemål om att berätta hur jag organiserar min papperspost. Jag tycker att det är en rolig och ruggigt specifik fråga som jag absolut vill ägna ett eget inlägg åt. Särskilt eftersom jag faktiskt har en strategi och ett system.
En gång i tiden la jag all post i ett stort skåp och så vittjade jag det typ en gång i månaden och varje gång hade jag fått påminnelser och avgifter och hälften av breven ramlade ner bakom någon hylla i skåpet och försvann. Det där skåpet var en riktig jäkla ångestklump i mitt liv. Ständigt denna känsla av kontrollförlust. Ständigt denna otäcka känsla när det tillslut blev dags att ta itu med allting.
Nu jobbar vi istället med en väldigt tydlig postförvaring och täta tömningar av posten för att aldrig tappa en boll eller hinna bygga upp en massa extra obehag. Direkt innan för dörren i vår sunkiga hall (den står näst på tur att renoveras) hänger nämligen en sådan här ful och praktisk väggförvaring från IKEA. På den har vi med dymo printat olika kategorier.
Den som tar in posten just den dagen ( i regel Jakob) sorterar genast in allting i respektive fack. Så här är facken organiserade:
JAKOB
All post som rör Jakob men också familjen. Räkningar från banken, försäkringsbrev etc. Eftersom Jakob är den som betalar våra räkningar så lägger vi allting sånt i den – även sånt som kan vara adresserat till mig.
JAKOB FÖRETAG
Här lägger vi post som rör Marstorps Mat och Jakobs andra företag inom hälsa och träning
CLARA ÖVRIGT
Här hamnar all post som rör mitt privatliv. Julkort, avier för paket, kallelser till tandläkaren
CLARA UB AB RÄKNINGAR
Det här facket innehåller all post som rör mitt företag. Inbjudningar, fakturor, besked från skatteverket etc. Mycket oklart varför facket heter CLARA UB AB dock? Det borde bara stått UNDERBARACLARA AB. Detta ska jag genast åtgärda känner jag.
CHARLOTTE
Min assistent Charlottes eget fack. Där lägger jag ner allt som rör företaget. Kvitton, fakturor och annat som hon ska ta rätt på. Charlotte har egen nyckel så hon kan bara gå in och hämta det hon behöver även om jag inte är hemma. Väldigt praktiskt.
Varje måndag på min administrationstid vittjar jag alla mina tre postfack. Betalar räkningar, sorterar kvitton och lägger in kallelser till typ BVC i min och Jakobs gemensamma digitala kalender. När det är färdigt ska postfacket vara tomt så att man med säkerhet vet att det inte ligger något undangömt som tickar iväg och blir till påminnelseavgifter. De betalda fakturor eller övrig post som jag vill spara sätter jag in i en pärm – resten slänger jag. Ett enda fack brukar vara fyllt efter en administrationsdagen och det är Charlottes. I en plastficka samlar jag nämligen det som hon kan komma förbi och hämta.
Direktreklam får vi knappt men dagstidning och diverse medlemstidningar kommer däremot hem till oss. De brukar vi lägga på köksbordet och efter någon dag om ingen gjort någon ansats att läsa dem eller spara undan dem så lägger vi dem i tidningsinsamlingen.
-Men paketen då? Var förvarar ni paketen?! skriker du i frustration. Ja det kan man verkligen fråga sig. Det kommer ju mycket paket eftersom vi köper det mesta online (det är 10 mil t&r till närmsta stad). Så jag har en trådkorg i hallgarderoben där mindre paket hamnar. Typ recensionsexemplar av böcker eller småsaker jag har beställt. Stora paket brukar brevbäraren bara ställa in på punschverandan och de tar vi itu med så fort som det bara går. Svårt att undvika liksom. De tomma returkartongerna bär vi sedan ut till vår egen lilla returstation i garaget. Den tömmer vi i sin tur kanske var tredje vecka.
Puh. Det var nog allt. Frågor på detta?
Här kan du förresten läsa mer om hur jag organiserar mitt liv med listor. Då förklarar jag lite närmare vad jag gör på min administrationstid varje måndag.
Nattsömnen har varit stökig en lång period. Vabb och sjuka föräldrar har gjort att sovrummet varit som ett vandrarhem med olika gäster varje natt. Energin och ordningen här inne har med andra ord inte varit topp. Men jag har liksom inte orkat ta tag i det.
Men sedan jag slutat ammat och Ulf sovit en andra (!) vecka i sitt eget rum utan nattvandringar, så känner jag behov av att reclaima vårt sovrum. Rensa, städa, välkomna ljuset och nya bättre energier.
Så här kaosigt har det varit ett bra tag. Min garderob som fullkomligt kräker ur sig kläder. Samt en massa gästtäcken och kuddar som varit framdragna ända sedan jullovet.
Igår fick jag bara NOG! STÅR INTE UT! MÅSTE FIXA DET NU NU NU!
Så jag rev ut alla sängkläder, slängde ut täcken och kuddar i kylan på verandan, tömde, rensade och sorterade om garderoben. Tog ut och tvättade den stora ullmattan i pudersnön, dammtorkade vartenda skåp och varenda pinal. Dammsög till och med listerna bakom sängen. Och skurade grundligt.
Så jädra renande att idag vakna upp till det här.
Men jag behöver definitivt köpa lite nya krukväxter. Är så tomt i alla fönster i huset. Tog i alla fall upp en blomma från vardagsrummet bara för att få in lite grönt.
Ser du att solen nu når in i sovrummet? På sommaren väcks man vid femtiden av att strålarna lyser en rakt i ansiktet. Nu dröjer det till närmare tiotiden i alla fall.
För att förnya och ge en annan energi till sovrummet bytte jag också sovsida med Jakob. Jag har förstått att vissa läsare tycker att detta är ett sjukt beteende. Att man inte bara kan byta sovsida med sin man utan att fråga först. Men då känner ni inte Jakob. ÄLSKAR att han inte ens höjer på ögonbrynet eller suckar eller någonting. Jag bankar upp tavlor, möblerar om, byter sovsida och roterar matrum och vardagsrum precis som jag har lust. Fy vad kreativitetsdödande om jag skulle behöva om lov först!
Rensade lådan i nattygsbordet också. Full av gamla dammiga halstabletter, alvedonsprutor för barn, prislappar från kläder och använda snytpapper. Nu finns bara handkräm och lypsyl där.
På nattygsbordet har jag några tulpaner i en liten vas, ett doftljus och en ansiktsmist från Nuxe som doftar rosor. Har också min hälsodagbok med penna redo. Den fyller jag i varje kväll.
Rakspegel, tygficka för strumbyxor, ficka för borstar, mina nattlinnen…
Mixade och blandade påslakan. Tog bara det som råkade finnas rent.
På Jakobs sida är det mer asketiskt. En inramad bild på oss från Taj Mahal när vi var nitton och tjugo år gamla. Plus lite lektyr till sagostunden med Smulf.
Nu känns det som jag återupprättat sovrummet som en plats för vila, stillsamhet, återhämtning och lugn. Ser fram emot att börja ge min nattsömn lika mycket kärlek och omsorg som jag gett kosten och träningen senaste åren. Det är hög tid för det nu. Tror det är den saknade pusselbiten.
Det är ju så här man drömmer om att hänga tvätt. I trädgården en solig sommardag.
Men sanningen är ju att man oftast tvättar i något mörkt utrymme med skramlig, hög ljudvolym, halvdålig ergonomi och absolut inte får lakan som doftar sommaräng efteråt. I sådana fall bara på syntetisk väg.
Men även om det oftast inte ser ut precis så här när jag hänger tvätt så känns det så här sedan vi byggde en ny tvättstuga i källaren.
Tvättandet har nämligen blivit så smärtfritt och praktisk som det bara kan bli. Jag visade ju bilder redan i våras på hur tvättstugebygget framskred. Men då var vi ju inte riktigt i hamn ännu. Nu har vi blivit så gott som klara.
Innan – när tvättstugan var uppe i hallen på övervåningen – fick man kryssa mellan barnkalsonger och badlakan på tork och överfulla tvättkorgar stod och trängdes längs väggarna. Och tvätten vek Jakob ovanpå vår dubbelsäng. Men här är allt så rationellt och ergonomiskt riktigt.
I vår tvättstuga har vi nu två maskiner. Vår nya tysta och effektiva Cylinda – en kombinerad tvätt & tork – plus en gammal tvättmaskin som Jakob efter många timmars reparerande och felsökande lyckades skaka liv i igen. Så nu har vi två kombinerade Tvätt & Torkar bredvid varandra. Ja, det känns nästan orimligt lyxigt att kunna köra två maskiner parallellt. Att få färdigt tvätten går på halva tiden.
På maskinerna har Jakob byggt en bänkskiva i plywood som blev över från ett av våra husbyggen. Ovanpå den kan man stå och vika tvätt. Man vill ju gärna ha en ganska djup bänkskiva för att vika stora lakan så vi löste det genom att dra ut maskinerna från väggen en bra bit. Nu har bänkskivan ett djup på nästan 85 centimeter vilket gör hela skillnaden.
Golvet är ett plastgolv som gör att det kalla källargolvet känns lite varmare och mjukare. När en tvättmaskin ska tömmas vräks tvätten ner i en stor trådkorg och sedan lyfter man bara upp den på bänkskiva och kan stå och sortera där.
Det mest revolutionerande för oss har varit tvättnedkastet Jakob byggde. Han borrade hål genom två våningar och drog helt sonika ner en ståltub (den sort man har som ventilationstrumma) på fyra meter. Rakt genom huset med ett nedkast för varje våning. Så här ser det ut på övervåningen. Inte så snyggt men den ska byggas in i en garderob så småningom. Vi valde att sätta nedkastet bredvid murstocken för då hamnade den centrerad i huset.
Om jag har något blött som ska slängas ner – typ en handduk – brukar jag hänga den i öppningen istället för att putta ner den helt. Lite senare när den torkat puttar jag till den så att den glider ner. På det sättet ligger ingenting i korgen och surnar.
Vi har alltså INGA tvättkorgar i resten av huset och i stort sett heller aldrig någon smutstvätt liggande på golven längre. Det är så tillfredsställande att slänga tvätten genom nedkastet. Sula sina lortiga strumpor eller vräka ner alla lakan – så alla i familjen är duktiga på att göra det. Nedkastet har gjort hela resten av huset mindre stökigt. Varför är inte tvättnedkast standard i alla flerplanshus? Det är det ENDA rimliga!
Tvätten kommer ner genom taket i tvättstugan så här. Under öppningen hänger en stor tvättkorg som tar rätt på allt. När den är full får man haka av den och ladda maskinerna. Plättlätt!
Nu vet du hur vi får ner tvätten. Men hur får vi upp den igen då?
När jag visade tvättstugan förra gången skrev läsaren Malin så här
”Tyckte min mor hade ordnat det smart när vi var små. Hon hade en kundkorg till varje person som den rena tvätten lades i. Ganska tidigt kunde vi sen hämta vår egen korg och lägga in i garderob”
Det tyckte vi lät genialiskt. För hur ska man annars frakta tvätten till övervåningen utan att allt man vikt ramlar ut? Så nu har varje familjemedlem en egen korg med sitt namn på. Jakob som är huvudsaklig tvättansvarig i familjen viker all tvätt och lägger den sedan i korgarna och därefter är det pojkarnas uppgift att en gång i veckan bära upp tvättkorgarna till respektive familjemedlem. Under tiden står de i tvättstugan och fylls på. Eftersom groventrén är precis bredvid så är det väldigt smidigt om barnen behöver ett par extra strumpor med sig i skolväskan, eller sina nytvättade gympakläder. Bara att rycka åt sig i tvättstugan innan de drar till skolan!
Korgsystemet funkar superbra och korgarna med handtag är lätta även för barn att bära.
Cylindas idé är att tillverka maskiner somgör vardagslivet lite enklare och det stämmer bra hemma hos oss. Som företag har de legat i framkant med miljömärkta varor och lanserade till exempel världens första Svanenmärkta tvättmaskin. Dessutom är Cylinda prisvärda. De håller vad de lovar men jag betalar samtidigt inte för massa flashiga extrafinesser jag varken har användning av eller orkar lära mig.
Har både frys, diskmaskin, torkskåp och tvättmaskin från Cylinda och är väldigt nöjd med allihopa!
Vår källare är mörk med begränsat ljusinsläpp. Så för att den ska kännas fräsch och ljus har allting målats vitt och i taket i hela källaren har vi ljuspaneler. De tänds och släcks automatiskt av rörelsesensorer vilket är suveränt! Ingen som glömmer lamporna på och man behöver aldrig komma ner i tvättstugan med fullastad famn och famla runt i kolmörker.
Eftersom det är en källare behöver vi köra luftavfuktare här mot slutet av sommaren och tidig höst. Nu på vintern behövs det däremot inte. Då har vi dock elementen igång – de är vattenburna och kopplade mot bergvärmen. Så det är ungefär sexton grader varmt här nere.
Så skönt att ha en bra tvättbänk också. Att lägga klädseln från bilbarnstolen i blöt när någon blivit åksjuk, eller låta svårt smutsade kläder ligga med fläckborttagning över natten. Eller bara för att kunna skölja lorten av skorna när man kommer in från promenaden.
Radio för sällskap är ett måste. Liksom tvättmedel i burkar med mått nedstucket. Jag tycker det funkar bättre än förpackningar som går sönder och sprider tvättmedel omkring sig. Jakob köper tvättmedel billigt i rejäla storpack och sedan tömmer vi över innehållet allt eftersom.
Vi har ett torkskåp också. Det står dock i groventrén och inte i tvättstugan, men det ligger ju vägg i vägg så det är inga problem. Torkskåpet är delvis till för att torka tvätt men framförallt för att barnen ska kunna hänga av sig när de kommer från skolan. De har fått in rutinen och båda storbarnen stoppar själva in blöta handskar, skor och overaller när de kommer hem. Det är så skönt att aldrig mer upptäcka att overallerna barnen ska ta på sig fortfarande är fuktiga från gårdagen.
En sak vi faktiskt förvarar i tvättstugan permanent nu är textilier. Dukar, bonader och sånt. Vi har ju jämt duk på matbordet. Det är en hemtrevlig detalj jag inte vill tumma på men det skapar ju en hel del tvätt. Och på det här sättet förvaras ju dukarna i anslutning till strykbrädan. Vi stryker aldrig efter tvätt utan rullar bara ihop och lägger i korgarna. Sedan när man behöver ta fram en ny duk så pluggar man bara i strykjärnet som redan står uppställt på brädan och stryker den slät. Går på några minuter sen är det klart!
Ser ni hur många olika kategorier jag har? Små spetsdukar, små broderade dukar,stora broderade dukar, rutiga dukar, dukar med tryckt motiv, paradhanddukar, bonader, jultextil och stora linnedukar...puh. Jag har tre sådana här staplar bredvid varandra i källaren. Fullproppade. Ovanpå finns en arbetsbänk där man också kan sortera tvätt eller packa upp resväskor eller vad man nu vill göra.
Något jag skulle vilja skaffa hit så småningom är dock en mangel. Manglade lakan….mmmmm. Första åren manglade Jakob alltid lakanen och det är ju sådan skillnad. Men sedan byggde han och Albin en rotsakstvätt (?!) till Marstorp av mangelns motor så nu har vi ingen. Dock finns det två stycken hos mormor så jag ska kanske låna hem en av dem.
En fungerande, ergonomisk och rationellt ordnad tvättstuga var inte direkt det jag drömde om när vi köpte hus. Då var det mer romantiska värden som en rabatt med mormorsblommor, en medaljongtapet eller munblåsta fönster som hägrade. Men efter att ha levt här utan riktigt tvättstuga i tolv år så kan jag säga att detta är drömmen. En fungerande, ergonomisk och rationell tvättstuga är livskvalité – särskilt med tre barn, en hund och en bonde i hushållet!
Januari är den svåraste bloggmånaden. Fortfarande trist fotoljus men till skillnad från i december inga mysiga lampor, pyssel eller dekorationer att dokumentera. Jag har plockat bort julpyntet men inte adderat så mycket nytt. Nästan inget händer och jag känner mig glåmig och ful och vill helst inte synas på bild. Ja det är svårt att hitta saker att föreviga helt klart. Så jag skriver mycket istället – för skrivinspirationen har jag kvar!
Och lite har jag piffat i alla fall. Fått bort allt julpynt och ”skyltat om” på hyllorna i köket. Och ser ni där till höger? Solkatterna på väggen? Skrek upphetsat till familjen –KOM OCH KOLLA PÅ SOOOLEN! DEN ÄR HÄÄÄR IGEN! För från slutet av november till slutet av januari orkar inte upp bakom berget. Hela huset ligger i skugga. Så när den väl återvänder är det klang och jubeltid. Alla i familjen har lärt sig hålla utkik efter och uppmärksamma första gången det sker. Folke sprang och bytte om till finskjorta för att fira.
Den som kan vara glad för lite får vara glad för mycket. Och jag är väldigt glad över den här synen.
Jag brukar ju ha cremefärgad emalj med grön kant hängande ovanför diskbänken. Men nu vill jag ha den där krispiga kontrasten så jag har bytt till min vita emalj med blå kant istället. Och mina blå kaffekoppar. Tur man har mycket grejer i sina gömmor!
Kaffekopparna hänger på rad under hyllan med en hyllremsa i blåvitt fastnubbad på kanten. Och min doftranka slingrar sig fram. Jag älskar doftranka, det var en av de första blommorna jag fick av Jakob. En doftranka som slingrade sig runt fönstret i mitt flickrum. Den dog såklart med tiden för jag är urdålig på att sköta doftrankor. Får se om den här lever längre? Jag klippte sönder bågen den satt på och trasslade ut den så här. Gillar det mer.
Tycker så mycket om hur de här rummen hänger ihop sedan den blå tapeten försvann. Nu finns ett lugn och en harmoni i färgskalan på nedervåningen. I korgstolen ligger en vepa av ull som förut tillhört min farmor.
Och kolla in det här loppisfyndet. Bonaden betalade jag 30 kronor för. Har aldrig sett något liknande. Känns som ett väldigt tydligt västkusttema. På en av båtarna står det broderat Ada. Är det någon av er som vet vad raden ”Det var så hemskt i den mörka natt” syftar på? Är det något internt som bara folk från Bohuslän känner till? Någon strof från en sång eller dikt? Bonaden är extremt välgjord och känns svår att tidsbestämma. Är den riktigt gammal eller ganska ny?
En ny favorit är den hos mig i alla fall!
Så. Det var mitt kök i det första försiktiga vinterljuset, det. Ser fram emot hur det här utvecklar sig.
Jag ÄLSKAR kökssoffor och allt de står för. Särskilt i äldre hus känns de som ett måste. De är ju själva symbolen för hemtrevnad. Så fort jag hälsar på någon som har en kökssoffan så skyndar jag mig att inta den. Liggande eller uppkrupen. Kökssoffan är en plats att ta igen sig på efter maten. Ett ställe för hunden att hålla utkik i fönstret. En vrå för mamman att amma i. En låda för tjocksockar, pussel eller extra filtar. En nätt sovplats för en gäst. Ett ställe för meditation. En plats där man klämmer ihop barnen och alla deras vänner för att äta mellis.
I mitt hem har vi två kökssoffor. Och nu ska ni få höra historien om den vita kökssoffan.
En av de första möbler vi införskaffade till vårt hem var nämligen denna kökssoffa. Den stod i förrådet hos mormor och morfar och har stått där så länge jag kan minnas. Jag la aldrig märket till den något särkilt – ful som den var med mörkbrun lackfärg. Men när vi var nyinflyttade i vårt hus fick jag upp ögonen för den. Man klarar sig väl inte utan kökssoffa?
Mormor och morfar sa att jag självklart fick ta den med mig hem – men att den behövde målas om. Så jag baxade ut den på gräsmattan på gården. Letade rätt på en värmepistol och började skapa högblank brun färg från den. Under det bruna lagret fanns en mintblågrön nyans. Det var originalfärgen. Mormor berättade att soffan hade hört ihop med ett bord och några stolar som var deras första möblemang när de gifte sig, tidigt fyrtiotal. Och i den här kökssoffan har min moster sovit som barn. Kanske också min mamma.
Vi lastade soffan på ett släp och körde hem den till oss. Jag målade den vit (på den tiden målade jag allting vitt) och placerade i vårt dalablå kök som vi hade då. Soffan har hängt med sedan dess.
Nu står den i matrummet och den är så nätt och fin och smäcker. Eftersom ryggen är låg går den lätt att möblera framför fönster. Och eftersom den inte är ett solitt stycke utan har ribbor så känns den mindre som en kloss än kökssoffor ofta gör.
Under locket förvarar vi pussel och sällskapsspel. Men ett tag hade Bertil den faktiskt i sitt barnrum som säng. Min dröm när jag var barn var att sova i just en kökssoffa, jag kunde inte tänka mig något mysigare. Tillslut fick jag sova i ett brunt åbäke till soffa som stått på vinden och som knappt rymdes i mitt flickrum. Och som jag definitivt inte rymdes inuti. Sov med benen lätt böjda i över ett år. Men jag var SÅ nöjd!
Soffan har haft många klädslar genom åren. Allra oftast brukar jag dock bara vira en hemvävd trasmatta kring sitsen. Kanske någon som mamma eller mormor vävt. Men här har jag istället svept en rutig sängkappa om den.
Själva sitsen har jag stoppat genom att häfta fast ett liggunderlag och sedan en tunn bäddmadrass ovanpå. Nu är den mjuk men fortfarande fast vilket jag tycker att en sådan här möbel ska vara.
Nu står soffan under fönstret i matrummet och är klädd i ett rosa ulltyg funnet på en second hand. När vi blir många – som till matlaget – drar vi fram den till bordet och tränger ihop alla barnen där. Fem stycken ryms ledigt.
Ibland har den stått inne i köket men oftast i matrummet. Ibland också på verandan. Oavsett var så pryder den sin plats. Den nätta formen, den praktiska funktionen och den historiska anknytningen gör den till en riktig favoritmöbel hemma för mig.
Nu har vi packat ihop och åkt hem från vår stuga för den här gången. Vi fick en underbar jullovsvecka där och jag längtar efter att snart kunna åka tillbaka. Tycker det är så svårt att veta vad jag ska kalla huset bara? Stuga är ju egentligen fel eftersom det är ett riktigt hus. Jag säger ofta mormor och morfars hus men det stämmer ju inte heller för det är ju jag och min syster som har ärvt det. Sommarhus låter också fel eftersom det inte är ett hus bara för sommaren. Och fritidshus låter som en sportstuga från sextiotalet. För att inte tala om att benämna sin stuga som mitt land som jag har hört folk säga. Det låter ju helt kolonialt!
Jaja, det är ett värdsligt problem. Men det känns så nytt och ovant att äga det här huset. Det är enkel standard inuti och innehåller ingenting av ekonomiskt värde – däremot ett stort affektionsvärde eftersom det är mormor och morfars gamla bohag. Men det här med att äga en stuga är så nytt. Jag funderar mycket på hur man gör bäst? Vad vill man ha när man är där?
Jag har långsamt börja komma på några hacks för mitt fritidshus men ser fram emot att komma på fler. Kanske har ni några smarta grejer att dela med er av? Om alltifrån hur man skyddar sig från musangrepp, till hur man gör det trivsamt när man kommer fram efter en lång resa – eller vad man ska ha i sitt basskafferi? Eller annat smart? Ni får hemskt gärna dela med er för jag vill lära mig ALLA genvägar!
Här är i alla fall några små hack jag hittills kommit på:
I vårt fritidshus saknas diskmaskin så vi har köpt in enkla men rejäla plastmuggar till alla som brukar vara där. Och med eltejp har vi skrivit varje persons initial på muggen. Så får man själv hålla reda på och rengöra koppen när det behövs. Det sparar enormt med disk eftersom just glas och koppar är det som disken mest består av. Vi har dessutom hängt en rostfri skopa vid diskbänken som man kan dricka direkt ifrån om man är törstig. Hos Jakobs mormor har de ett liknande system men där med klädnypor med namn som man fäster i koppens kant. Sparar också mycket disk!
Jag har en lista med inventarier i Google Keep där jag skriver upp vad som finns kvar i skafferiet varje gång vi åker därifrån. Och om det finns toa- och hushållspapper och diskmedel och sånt där. Och nästa gång vi åker därifrån stryker vi det som använts upp från listan och kompletterar ifall vi lämnar kvar något annat. Om någon annan hälsar på där innan en själv så kan man dela listan med dem och de vet vad de behöver handla. Och all mat som lämnas kvar packar vi noga i plåtburkar så att inga möss kan komma åt den. Jag har också en lista i Google Keep med alla små inköp som behöver ordnas hemma i stan. Som en ny sopkvast, ett nytt duschdraperi och sånt som jag lätt glömmer fattas när jag är hemma. Vår stuga ligger mil från närmsta affär så det här sparar mycket onödigt körande.
Jag tycker om tanken på att inte packa så mycket när jag ska vara i stugan. Att jag kan låna morgonrock, tofflor och en del enklare ytterkläder. Och att det finns lakan, handdukar och schampo. Ja, även tandborstar med allas namn på. Men jag tror jag ska lämna lite fler saker så vi kan packa ännu lättare framöver. Vad lämnar du i stugan?
I vårt sommarhus finns en del gamla leksaker och böcker ända från att min mamma var liten. Men jag har också tagit dit en del spel eftersom det framförallt är i stugan man hinner spela. Det finns också en liten hall på övervåningen där vi förut bara hängt tvätt – men den har jag och Anna inrett med ett lågt bord där barnen kan sitta och pyssla, pärla, bygga lego och dega. Det är det suveränt – för nu när alla fem kusiner är där och leker kan de vara på övervåningen och härja medan nedervåningen går att hålla hyfsat städad och lugn.
På insidan av skafferidörren finns en checklista uppskriven för den som öppnar eller stänger stugan. Med vilka kranar som ska stängas av, element dras ur och annat viktigt att komma ihåg. Listan är perfekt eftersom en stressad hjärna som precis ska resa iväg alltid annars lyckas glömma någon punkt.
Det ALLRA mysigaste är att vi har en gästbok i stugan. Den har funnits där jämt men de första tre anteckningarna är typ från 1980-talet någon gång. Sedan har ingen fler skrivit. Men när mormor och morfar flyttade därifrån och vi bara åkte dit på somrarna började vi med traditionen att skriva i den igen. Och det har fortsatt! Alla gäster skriver en liten berättelse om vad de gjort, hur vädret varit och ifall det var ett bra hjortronår eller om man fick mest abborre eller sik på näten? Mina texter har blivit längre och längre och jag skriver oftast sista dagen vi är där. Det är så HIMLA mysigt att läsa nästa gång man kommer. Jag har högläsning för barnen också som då plötsligt minns allt roligt vi gjorde där sist. En gästbok är alltså grejen. Och när den nuvarande gräsliga gästboken med snidade träpärmar och ett vykort av Sarek klistrad utanpå (ser ut som något från 70-talet) tar slut har jag hittat en ny lika gräslig gästbok på loppis att fylla med minnen och berättelser.
En läsare kom med en så rolig idé på inlägg. Tyvärr hittar jag nu inte igen den exakta kommentaren eller vem som skrev den men den löd ungefär så här:
Du har så många fina möbler och inredningsdetaljer i ditt hem. Det vore så roligt att få veta mer om dem. Var du hittat dem, var du vet om dem. Om du ärv eller köpt och vad det i sådana fall kostat.
Det tycker jag är en kul ide på ett återkommande tema. Att liksom sätta olika detaljer i mitt hem under lupp och berätta mer. Så kom gärna med önskemål om det när någon specifik sak jag ska brodera ut texten kring. Den här kommentaren kom i alla fall under en bild på min karmstol. Och det finns faktiskt en liten historia kring hur jag kom över den.
I mitt närmsta samhälle fanns för några år sedan en underbar blomsteraffär. Med teakinredning i original, gamla kyldiskar med glasdörrar för blommorna och en riktigt gammal butiksskylt. Jag smet ofta in och botaniserade runt bland presenterna och inredningen som också såldes där och som var så fint skyltad. Alltid trevlig service och alltid underbart inslagna paket. Bredvid kassadisken stod det en vacker brun karmstol målad på samma sätt som mitt skåp hemma i matrummet. En sådan där gul ådermålning som jag tror ska efterlikna björk. Jag frågade om stolen var till salu men eftersom det inte var butikägarens stol utan en anställd som lånat ut den som rekvisita så kunde jag inte få något riktigt besked.
Varje gång jag gick in i den där affären påminde jag om stolen och frågade om hon som ägde den bestämt sig för att ha den kvar eller sälja den? Jag började faktiskt känna mig ganska tjatig. Men tillslut en dag fick jag napp och jag var överlycklig! Jag tror att jag betalade 150 kronor för den, men det kan också ha varit 300 kronor. Och även om hon hade sagt det tredubbla hade jag gladeligen betalat det, för under åren hade jag byggt upp ett sånt habegär.
Nu är det Jakobs favoritstol. Han brukar ha den vid matbordet. Men den är lite låg så man får lägga en kudde eller ett fårskinn på sitsen och då är den dessutom riktigt skön. Ibland står den bredvid vedspisen. Ibland på verandan. Ibland bredvid det bruna skåpet där den passar så bra. Smäcker, enkel men med det där lilla extra som gör att blicken dröjer sig kvar.
Jag önskar jag kunde tidsbestämma men till det räcker inte mina kunskaper riktigt. Kanske någon av er läsare har en kvalificerad gissning?
Nu finns inte den lilla blomsteraffären mer. Butiksinredningen i teak är ersatt med modernare doningar och allting är målat i vitt. Och jag blir lite ledsen för det som försvann – samtidigt som jag är glad över att någon annan tagit vid och ser till att vi har en blomsteraffär i vårt lilla samhälle.
Stolen är i alla fall en fin påminnelse om det som en gång var.
Ser du något nytt på bilden? Nej hur skulle du kunna göra det. Det är ju en petitess för alla andra utom mig. Men jag har i alla fall satt upp en hylla ovanför dörren. Eller Jakob fick sätta upp den. Jag pekade bara.
Jag har hela tiden vetat att det ska sitta en sådan just här. Som hemma hos farmor, där det över nästan varje fönster och dörr sitter en liten hylla där det står karaffer, plåtburkar, porslinsfigurer och ljusstakar uppställda. Det är så otroligt hemtrevligt och erbjuder nya pyntmöjligheter!
Det är de små detaljerna det sitter i och den här hyllan gjorde köket mer komplett och den tomma, kala väggen är inte längre så tom och kal. Takhöjden blev högre eftersom det nu finns något som drar blicken dit upp.
Det låter kanske knäppt men det här var en av målbilderna när vi renoverade köket i februari. Att ha min bruna murriga tapet och min lilla hylla ovanför köksdörren. Att få ta fram det loppade gamla kantbandet med pepparkaksgubbar och sedan ställa fram min granljusstake, mina röda kulljusstakar, plåtburkar och annat plock. Jag såg allting framför mig och nu har jag det! Som jag njuter!
Har ni tänkt på att ”rensa” ofta nämns som ett miljövänligt tips? ”Höstrensa garderoben och få en hållbarare stil”. Tillåt mig flabba. Att man rensar ut beror ju på att man har för mycket. Om man måste rensa sin garderob varje höst är det kanske införskaffandet man ska sluta med istället för utrensandet? För bara femtio år sedan fanns det INGEN som trodde att man gjorde en insats genom att göra sig av med gamla grejer. Det ansågs som ren idioti.
Jo men är det inte bra att grejerna används då? Återbördas till systemet om man ändå inte har bruk för dem själv? Absolut. Men det råder ingen brist på saker ”i systemet”. Secondhandaffärernas sorteringscentraler bågnar av skänkta saker. Om folk höll hårdare i sina köp och vårdade dem kanske det skulle produceras färre grejer på totalen?
Att rensa i sitt överflöd kan vara härligt, renande, befriande, underbart för den enskilda personen. Men ärligt talat. Som klimatstatement är det väl nästan lika med noll? Det tänker jag på när jag ser mormors urdiskade aluminiumformar och ursköljda gamla flaskor som kanske kan komma till användning. Eller när jag är i Jakobs morfars ladugård. Den är från golv till tak l fylld med ”skrot”. Prylar, pinaler, pryttlar och pynt. Han tar hand om sånt som andra kasserar och skruvar isär brödrostar, tvättmaskiner, gamla grammofoner och möbler. Sånt som andra vill rensa och rena sig ifrån förbarmar han sig över. Men sen när grannens tvättmaskin går sönder kan Fred hitta den rätta reservdelen. Och när det saknas ett snurrbart kryddställ till Elsas köksskåp kan han bygga ihop det av några utrangerade brädstumpar. Och när vi köpte vårt hus kunde vi fylla det med möbler och porslin han sparat från sitt föräldrahem.
Skönt för människor att leva liv där man ständigt rensar. Men det bygger ju också på att det finns platser, människor och institutioner som håller dessa saker ”i lager” åt dem så att de själva slipper ha annat än exakt det nödvändigaste hemma. Lite som Sverige som slutade hålla egna stora lager av munskydd och skyddsutrustning och sedan under pandemin blev varse hur sårbart det är när man lägger över allt sånt på andra.
Man ska inte se ner på en skrotsamlare.
Märker ni att jag med den här texten egentligen bara drar en lans för min egen räkning? För min rätt att ha grejer, älska, behålla dem och inte rensa ut. För i själ och hjärta är jag själv en skrotsamlare.
Här växer till exempel en brokig tavelvägg fram. Jag har skapat den mest med sånt jag plockat från gömmorna hemma. Bankat upp tavlorna lite på måfå. Börjat vid golvet och letat mig upp under taket. Och det här är anledningen till att jag vill ha saker i gömmorna. Jag tycker om att variera mig och hur ska jag kunna göra det om det inte finns något att välja på?
Den här fåtöljen är helt sprucken och trasig. På sidorna sticker stoppningen och det gamla röda ulltyget fram. Mormor och morfars fåtölj som min mamma renoverade för säkert tjugofem år sedan. Nu har fjädringen gått sönder och jag ska lämna in den till en tapetserare. Få den lagad och omklädd för fjärde gången i dess liv.
Jag tror det mesta här på bilden är sånt jag hämtat i mina gömmor. Oftast ställer jag bort saker på paus när jag tröttnat. Jag har ju förmånen att kunna göra det med tanke på hur stora förrådsutrymmen som finns här. När jag känner mig helt mätt på sakerna skänker jag tillbaka dem till second hand. Och då tänker jag på alla tiotusentals kronor jag skänkt till PMU, Röda Korset, Myrorna och Erikshjälpen när jag handlat där genom åren. När jag lånat sakerna ur systemet ett tag och så småningom återbördar dem dit igen. Det är som en obestämd hyresperiod. Ibland för några år – ibland kanske för resten av livet. Men jag inbillar mig inte att själva rensandet gör mig till en klimathjälte. Om det är något jag gör bra är det snarare att jag älskar mina saker så mycket att jag är beredd att fortsätta ta hand om dem.
Imorse sken solen in i sovrummet samtidigt som några försiktiga flingor letade sig ner från himlen. Jag vaknade trött och glad efter festen vi hade här igår kväll. Började morgonen med att sortera in silverbesticken från kalaset, äta upp tårtresterna (Charlotte Russe) till frukost och sedan gick jag och Folke ut och travade ved. Det måste bli klart innan ännu mer snö faller.
Höstlovet går mot sitt slut och allra gladast är jag att mitt matrum nu fått en ny tapet. Den blå är ett minne blott. Så glad att jag dokumenterat den så väl så att jag alltid kommer minnas hur fin den var.
Vill ni se hur det blev?
Ja men välkommen in i matrummet då.
Här är som en dröm. Varmt, mjukt, ombonat och hemtrevligt. Jag har verkligen älskat den blå tapeten Vera som suttit uppe sedan 2013. Men sedan Ulf rivit sönder en tapetskarv och gått loss med färgpenna så har den inte känts så kul. Dessutom har jag ofta tyckt att den varit ”kall” på vintern. Sommartid mmmmm….men vintertid brrr när jag gått in i matrummet. Särskilt sedan köket blev en så gul och solig plats.
Det har verkligen inte varit lätt att veta vilken tapet jag ska ersätta den blå med. Jag har dammsugit varje vrå av internet efter en 20-40 talstapet som funkar i vårt trettiotalshus. Som inte känns för svulstig och herrgårdslik och inte heller för modern. Jag har velat ha en tapet med gul, beige eller brun botten men det är verkligen en bristvara på marknaden.
Och jag har heller inte kunnat få tapeten Färnebo ur huvudet sedan jag såg den hos instagramaren Ulrica i Brunnsgården första gången. Tyvärr har den varit ut produktion i många år. Men nu plötsligt görs den igen! Gysinge Byggnadsvård har tagit upp produktionen och då bara visste jag att det var rätt.
Det är så roligt att byta tapeten i ett rum men behålla alla möbler och tavlor och sedan uppleva hur annorlunda de tar sig ut. Hur färgerna sprakar, myser, skär sig och svänger ihop.
Tant Berg är som ni förstår den jag haft i åtanke hela tiden.
Det behövs ju egentligen inte ens kommenteras. Den här fåtöljen står nu där det blommiga skåpet brukade stå. Och jag har upptäckt att det är den bästa placeringen för man ser ut genom båda fönsterna samtidigt och ser ända bort till sjön nu när löven ramlat av.
Det blommiga karaffskåpet hamnade istället på den här väggen. Och här pryder det verkligen sin plats! På en större vägg ser skåpet mindre ut och blir inte lika dominant som förut.
Jag tittar mig omkring i det här rummet och konstaterar att det enda synliga som jag köpt nyproducerat här är stearinljusen, en gul kopp, tapeten, ett kuddfodral och kransarna av granris (de är inte äkta för då barrar de för mycket). Gillar helt enkelt att omge mig av gamla saker. Utan att behöva anstränga sig ett dugg får man massa själ, stämning och charm på köpet.
När jag var på loppis i Norsjö i torsdags hittade jag till exempel den här gamla bonaden i jugendstil. Texten lyder Arbete ger Ära och priset var 30 kronor. Så otroooooligt vacker till färgerna på tapeten. (Trodde först att det stod Arbete ger frihet och tänkte att ja, vem vet vilka konnotationer som fanns kring den raden innan andra världskriget).
Och det där loppistyget i rosarandig ull jag visade upp bland loppisfynden i förra inlägget passar perfekt på kökssoffan. Så fint med ett riktigt kvalitativt gammalt möbeltyg som bara är att återanvända. Har dock bara svept det kring sitsen här – ska tvätta det försiktigt och sedan sträcka och häfta fast det ordentligt. Ull är suveränt på stolsitsar eftersom matfläckar lägger sig utanpå och går lätt att tvätta bort. På tygavdelningar på loppisar kan man ibland hitta stuvbitar av möbeltyg – då hugger jag direkt även om jag inte vet vad jag ska ha det till. Rätt vad det är behöver man ju byta tyg på någon pall eller så och då passar det perfekt.
Mitt gamla porslin gör sig också så fint mot väggen.
–Mamma det känns så varmt och snällt härinne nu sa en av mina söner när de kom ner på morgonen efter att jag stannat uppe sent och möblerat tillbaka allting efter målaren. Hängt upp gardinstängerna, spikat upp tavlorna och städat. Och jag håller verkligen med honom.
Ser SÅ mycket fram emot att få göra julfint här. Har tjuvstartat med en karaff full med tallris och en julstjärna i vitt.
Och med den här halvdöda novemberkaktusen som ska få en sista chans innan den hamnar på komposten.
Och så har jag vinterpyntat med den här slingan kring draperiet vid dörren. Apelsin och lummer. Så vackert!
Ja det var mitt nygamla matrum det. Är 100 % nöjd! Och nu var jag så klok att jag köpte en extra tapetrulle på en gång. Utifall att någon liten vandal skulle vara framme och härja någon fler gång…
Ha en fin söndag allihop! Jag ska försöka förbereda familjen lite (praktiskt och mentalt) inför veckan som kommer.
När jag var på min skrivarresa norröver passade jag på att besöka diverse loppisar. Primärt inlandsloppisar – de är bäst av alla. Det blev fyra ställen i Boden (PMU, Röda Korset, Återvinningsmarknaden samt en antik som hette Magasin V) , Kupan i Jokkmokk samt Rondellen Solkraft i Skellefteå på vägen upp. Sicken jädra lycka! Här kommer en samling fynd.
MUMS
Karaffen i majolika köpte jag på antikaffär och betalade 200 kronor för så det var inget loppisfynd direkt. Men eftersom ni vet att jag lider en skriande brist på karaffer så slog jag till ändå. Blev också svårt förtjust i de randiga röda burkarna som numera huserar på hyllan ovanför köksbänken – fyllda med exakt det som står utanpå.
Traven med majolikatallrikar med utskuren bård runtom köpte jag i ärlighetens namn inte utan den tog syrran med upp efter en särdeles lyckad loppistur i Alingsås (Sveriges bästa secondhandstad? Tätt följd av Borås?) Även emaljslevarna fyndade hon billigt åt mig.
Den blå tallriken i nedre hörnet är en udda blå mattallrik jag fick för en tia. Jag håller på att spara ihop till tolv blå djuptallrikar av olika modeller så jag ska kunna duka i enhetlig färgskala.
För småslantar slog jag också till på en vackert snidad sked som ska få bo i musliburken, samt en tesil med en liten krok så att man kan hänga den över kanten på koppen. Exakt en sådan som farmor har och det är den bästa sorten. Gillar att loppa husgeråd för det känns som att lura systemet. Istället för något nytt (och ofta fult av dålig kvaliet) köper man gammalt, billig, vackert och rejält.
För två kronor fick jag också den här gamla obrutna förpackningen knäckformar. Det här är just den typ av fynd som gör mig lycklig. Jag vet inte riktigt vad jag ska ha den till men paketet ska få ligga i min redalåda i köket, bredvid saffranspaket och gamla bullformar. Och ibland ska jag ta fram och hålla den i handen en stund och mysa. Knäckformarna är i något slags vaxat papper – inte alls som dagens aluminiumvarianter.
Hittade också en grön liten skål till min samling. Har tolv i den här servisen sedan tidigaree i alla möjliga smarriga pasteller och jag serverar oftast efterrätten i dem. Farmor hade dessa skålar när jag var barn och jag satt alltid och beundrade guldstjärnorna längs kanten. Jag har samlat i flera år och då och då har jag tur och hittar någon ny del. Tror den här kostade femton kronor.
Köpte också denna vackra gamla krackelerade majolikatallrik avsedd att hänga på vägg. Vet exakt den rätta platsen för den och den kostade inte många kronor.
Så går vi över till julpyntet för JÄDRAR som jag fyndade. Jag har sagt åt mig själv att jag inte får köpa så mycket julpynt men nu när jag har mitt fritidshus att julpynta så finns det faktisk vissa luckor. Köpte till exempel massa billigt gammalt glitter. Den tunna sorten som är finast. Har man riktigt tur hittar man de som nästan går i guld istället för silver.
Jag hittade också några charmiga gamla ljus, ett rött julförkläde, en aprikos pappstjärna, två virkade pannlappar i rött och en fin handbroderad bonad. Alltsammans för småpengar.
Bonaden ska hänga ovanför dörren i mitt kök. Och den gröna duken med röd bård kan vara det vackraste jag sett! Ska göra ett försiktigt hål i den och sedan ska jag trä den över min skomakarlampa i köket. Känns väldigt Karin Larsson i färgerna och med stjärnuddarna blir den något alldeles extra!
Det sista jag behöver är fler pappersbonader så givetvis köpte jag två till. Det sista man behöver kan nämligen visa sig vara det första man behöver om man inte ser upp.
Vansinnigt fina. En av dem ska upp på min veranda. Till höger skymtar också en pepparkaksgris i modell större.
Jag längtar redan tills nästa jul när hela hallen nere och trapphuset uppe är färdigrenoverat. För då ska jag julpynta där också. Det är just nu en blind fläck på pyntkartan och en som förtjänar att föräras med glimrande stjärnor, kitschiga bonader och hiskeliga porslinstomtar med famnen full av hyacinter. Ja ni fattar.
Jag gjorde också lite klädfynd. Som den här gröna manchesterjackan. Ibland är jag en sådan idiot bara. Stod och klämde på den inne på Kupan och tänkte ”Den här har jag väl ingen användning för – det ju dunjackeväder?”. Som att det aldrig skulle bli varmt igen i framtiden och en sådan här jacka inte är exakt vad jag letat efter länge?
Sedan såg min syrra den och köpte den mitt framför näsan på mig istället. Surt sa räven. Men snäll som hon är gav hon den till mig någon dag senare eftersom den är ”mer Clara än Anna”. Är SÅ glad för denna fina jacka för 60 kronor.
Köpte en pennkjol också. Hemsydd i något som ser ut som gardintyg. Utsökt. Har letat efter en roligt mönstrad pennkjol länge utan resultat. Om jag inte minns fel kostade den 40 kronor.
Slutligen fann jag denna ankelånga blå klänning med blommönster. Den var jag tvungen att ha eftersom att det stod mitt namn på den. Bokstavligt talat alltså. Clara & Co i nackettiketten.
Jag la dessutom beslag på mer textilier än vad som är hälsosamt. Men det är verkligen textilierna det står och faller med när man inreder i gammal stil. Moderna tyger saknar den kvalité, tyngd och själ som gamla besitter. I bakgrunden en virkad gardinkappa. Och i förgrunden det mest fantastiska blankmanglade linnedraperi. Helt OTROLIGT hantverk som min syster fyndade för en billig peng i Alingsås. Den ska jag hitta en hedersplats till.
Eftersom jag byter tapet i det blå vardagsrummet till en tapet mer kompatibel med färgen rött så har jag gått loss. Både på jultyger…
men också gamla möbeltyger som eventuellt ska få pryda stolsitsarna runt matbordet. Den här randiga ullhistorian tror jag kommer passa perfekt på kökssoffan.
Och spana in de röda gardinerna (kan de vara från tidigt femtiotal?) dem ska jag hitta en särskilt fin plats för. Betalade 30 kronor per längd tror jag.
Slutligen kunde jag inte låta bli dessa två godbitar med klassiska motiven Grindslanten av August Malmström och Andakt Bengt Nordenberg. Enorma ramar varav en kom med belysning. För 125 kronor styck. Dessa är nu stommen i min nya tavelvägg som jag blev inspirerad till och nämnde i det här blogginlägget.
Eftersom jag samlar på gamla gruppfotografier på yrkesmänniskor (alltifrån läkare och sjuksköterskor till fabriksarbetare och rallare) så kunde jag inte låta det här stora fotot från KFUMs Nationalkonferens i Stockholm 1927. Ja, jag vet. Det är en smal samlarnisch men någon ska ju ha den också.
Så. Det var mina fynd det. Och då har jag inte ens visat det helt enorma fynd jag gjorde (det är alltså högre än mina 178 cm över jorden) som knappt gick in i bilen. Ska fota det så snart det funnit sin plats här hemma.
När jag analyserar de bilder jag samlar bilder till mitt konto Underbaraboning är det lätt att upptäcka vad jag är svag för. Gamla grejer och gamla hus. Mustiga färgsättningar, mönstermixer och sånt som är synligt nött. Och grejer. Många, många grejer. Ja, ganska ofta är det just det som avgör saken. Att man vågat addera, gå lite längre, styra ihop lite mer och ösa på 50 procent extra.
Maja driver mitt favoritkonto just nu. Det är många saker och mycket som är patinerat. Det är avskavt, trångt och ofta gyttrigt. Och det är mer underbart och personligt än det mesta andra jag kan tänka mig. När jag såg den här bilden bestämde jag mig för att ösa på för fullt med tavlor i vardagsrummet hemma. Alltså inte någon här och där utan från golv till tak. Har redan hunnit rätt långt. Har ju en samling tavlor på vinden sedan förut. Lovar att visa hur det artar sig. Drog också fram mammas gamla lapptäcke som jag ska lägga så här i min Norrgavelsoffa. Tyget har nötts sönder och det kostar många tusen att beställa ny klädsel, så jag väntar helst ett tag med att göra det.
Vad är det för vits med en ensam stackars kastrull ovanför eldstaden när man kan ha 19 kastruller upphängda samtidigt som på Berzeliusgården. Vilket underbart lantkök. Här vill man ju stå och trilla julköttbullar när det är dags för den saken!
Så trevligt att samla en mängd udda mässingstakar ihop så här. Spelar ju ingen roll att de är i olika modeller – de knyts ihop så fint av metallen. Man hade kunnat ha tre. Man det hade inte blivit samma fina effekt som fem. Framför en spegel dessutom, då det ser ut som tio stycken. Mycket bra.
Anna Starrén är en otrolig stylist med sån fingertoppskänsla. Den här bilden ger mig lyckovolter i magen. Djärvheten att blanda randigt, rutigt, blommigt och elefantmönstrat i alla de färger. Ihop med tapeten dessutom. Wow. Här är det verkligen mängden som gör det. Anna är en svensk Tricia Guild!
Den här bilden. Kan inte sluta titta på den. De fullproppade, dubbla diskställen på vardera sida om diskbänken. De fem välvuxna pelargonerna som trängs om saligheten. Ta bort 50 procent av allt i bilden och den skulle bli 100 procent mindre magisk
Avslutar med Kuskhuset. Här är det den totala mängden mönster, möbler, textilier och grejer som gör mig upprymd! SÅ djärvt att våga vara så murrig, brokig och färgstark. Inspirerar mig att våga mer. Älskar alla mina grejer!
Här är lite tidigare underbaraboning-inlägg jag skrivit
Är så glad över att jag i helgen samlade mina krafter och trots förkylningen städade bort krukor, bar undan de sista utemöblerna och rensade gården. För snön och kylan bara fortsätter. Imorse var det -8 grader hemma och på eftermiddagen började det snöa igen. Jag tog precis en kvällspromenad i de ymniga snöfallet.
Svea och Essa bekantar sig lite mer med varandra för varje dag som går.
Essa ser så förnärmad ut när Jakob lyfter upp Svea för att gosa.
Bra lydnadsträning. Att ligga och titta på en katt men inte agera alls.
Jag och Jakob gick runt och inspekterade trädgården. Vi har köpt hem lite enkla lampor som vi nu placerar ut för att testa hur gården ska belysas. I vinter ska det ÄNTLIGEN ske. Är så less på att kliva rakt ut i kolsvart mörker om kvällarna.
Att belysa på ett sätt som blir trevligt, inte bländar, skapar mysiga skuggor och samtidigt ger praktiskt funktion. Det är en hel vetenskap. Jag har köpt en bra bok på temat Nya Belysningsboken: Så ljussätter du utomhus – men skulle gärna lära mig mer på området!
Jag får jobba hårt för att inte låta min jullängtan ta över fullständigt när det är så här vintrigt. Lyssnade på julmusik en hel timme imorse. Kändes som att tjuvröka ungefär.
Imorgon ska Ulf ÄNTLIGEN tillbaka till förskolan efter fjorton sjukdagar. Nu på slutet har han gått runt och muttrat ”allt är så tråkigt idag” samtidigt som han inte orkat särskilt mycket annat än att se på film och vila. Men nu är energin tillbaka. Som han längtat efter sina vänner. Inte minst efter Yllakadde (Ylva-Karin) som han annars jämt leker med.
Nu ska jag ta lite kvällsfika och sedan gå och sova innan jag somnar sittande.
Storbarnen hade blivit friska nog att gå till skolan idag. Ulf dras med dubbelsidig öroninflammation och jag och Jakob är riktigt risiga och båda två. Den här fredagen har jag såldes spenderat vid köksbordet med tända ljus, podd och arbetet med nya illustrationer. Helt försjunken i mig själv. Plötsligt tittade jag upp och såg att det börjat snöa.
En total överraskning för mig. Men som alltid när första snön kommer blir jag rörd till tårar. Det är så vackert och underbart
Trots att jag inte ens hunnit plocka in alla utemöbler och tömma krukorna på farstubron känner jag mig sååå redo för det här!
Njutryser i hela kroppen.
Nu tar jag helg och gör pizza till middagen av sådana där färdiga kit. Imorgon ska vi trava ved om vi orkar för förkylninen. Jag ska försöka bära in krukor och utemöbler och göra hela trädgården vinterklar
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
