Jag tänkte på dig i söndags, när jag stod på julmarknaden med mitt nybakta bröd under armen. Jag tänkte att om du hade levt hade du varit med mig där. Vi hade gått ihop och köpt marmeladburkar och stickade vantar. Jag tänkte att du kanske hade ordnat hela julen och vi hade varit era gäster. Jag tänkte att du säkert hade kommit förbi och hjälpt mig att sy upp mina nya gardiner och putsa mina besvärliga fönster. Och du hade haft så mycket tid och energi för barnbarnen.
Om du levde hade du samlat på tidningsklipp om mig och läst min nya bok från pärm till pärm. Du hade varit sömnlös av oro när vi var i Etiopien och inte hördes av på flera dagar. Du hade skött mormor och morfars hus så att vi sluppit ärva det just när vi har som mest med våra egna hus och hem. Allting som är definitivt hade förskjutits några år fram i tiden.
Men jag tänker så sällan på hur allt hade kunnat bli, för det gör mig så väldigt ledsen. Jag försöker istället tänka på allt du gav oss som jag har kvar. En underbar pappa, en syster som jag ringer till flera gånger om dagen. Konstnärlighet, att jag har ärvt din förmåga att lyssna, att jag gillar alla barn och att barn brukar gilla mig. Villkorslös kärlek och en hundra procent trygg uppväxt. Det är mer än de flesta kan få eller önska sig.
Idag hade du fyllt 68 år och det är minsann ingen ålder. Särskilt inte för någon som tränade, åt bra och levde ett så sunt liv som du gjorde. Idag tar jag en liten stund och tänder ett ljus för dig och för alla andra som jag förlorat och som jag saknar. För julen handlar inte så mycket och klappar och knäck som om relationerna oss människor emellan.
Drömmer om en grind i vår häck. Inte för att det har någon praktiskt funktion utan faktiskt mest för att kunna dekorera den vackert i vintertid. Mer rosetter, med granruskor eller men pampiga kransar. På mitt instagramkonto Underbara boning samlar jag instagrams mysigaste och finaste boningar och min grindlängtan märks tydligt där. Här är några finfina exempel.
Så vackert staket med smala spjälor hemma hos @fyraarstider. Och så en grind med krans och röda bär som bryter av.
En pampig, bred grind där en bil ryms att köra igenom. Fint med två enkla ruskor hängda som dekoration hemma hos @gelinderparullstensbacken.
Så trevligt att pynta en cykel med korg, lykta och granris och låta stå framme som en dekoration vid ens staket! Mitt motsvarande alternativ skulle nog vara en spark eller kälke. Problemet är väl bara att det skulle snöa över på någon dag och sedan inte synas mer. Bild från fina @nordistu_rise
Rara, nätta grindar med kors och kransar. Mysigt att komma till den här gården och pulsa fram till huset. Hela alltet är som gjort av kristyr! Bild från @greatshotsbynumber10
Dockskåpshuset @vasterby_skola med charmiga svängda grindar i grönt. Lite ovanligt färgval på grindarna – de flesta kör ju vitt eller rött men grönt är himla fint det med!
Rejäla kransar är snyggt på grindarna. Ser så välkomnande ut i @mitt_ljuva_hem !
Avslutar med den här fina lilla grinden och det nätta och skira staketet i stadsmiljö. Vådligt vackert till det pampiga huset @hemmahosaugust
Här kommer bilder från en synnerligen härlig helg i juletid.
På fredagskvällen ville barnen se Apornas planet med Jakob och jag kan knappt tänka mig något värre. Så istället gick jag ut i trädgården och dekorerade och gjorde fint. Sedan kröp jag ner tidigt för att läsa. Bad också en bön om att få sova ut på lördagen och inte vakna i vargtimmen och vrida på mig.
Vaknade lycklig strax innan nio. Himlen var rosa och jag var uppe först och gjorde eld och tände ljus. Sedan steg Jakob upp och badade isbad i tunnan utanför kökfönstret. Efter en familjefrukost i stillhet blev det dags för lördagsstädningen. Vi städar alltid på lördagar och som tur var gick det ganska snabbt den här gången – vi var klara på lite över en timme.
Förra veckan fick jag feeling och gjorde om i det här skåpet. Så trist att bara ha det fullt av tallrikar. Man måste ju utnyttja de skylt-ytor som finns. Blandande upp med fina böcker, tekannor och annat pynt. Och avslutade med en apelsinkrans jag gjort.
Matchar mina apelsiner i sammetsband.
Granen står så grön och grann i stugan. Älskar att vi pyntar granen tillsammans och att den får bli lite som den blir. Den är full av spröda glaskulor med åttio år på nacken – men också med dagispynt gjort av piprensare och glasspinnar. Allt finns representerat.
Exakt rätt mängd pynt. Lagom är för lite – för mycket är aldrig nog.
Essa har tuggat i sig några kristyrer men sedan har hon tappat intresset för granen.
Hon är mest intresserad av soffläge på helgerna.
Den lilla adventsgranen har också fått sitt pynt. Här blev temat ännu mer hemgjort.
Och den spröda toppstjärnan sattes på plats.
Älskar alla mina rysliga tomtekrukor. Särskilt den här!
Det är roligt med alla sådana här miniatyrlandskap. Barnen plockar och leker med det hela tiden. När jag var liten gjorde mamma alltid ett tomtelandskap med julkyrka på en låg kista i vårt vardagsrum. Hon stoppade snölandskapet med bomull så att det blev en kulle och så la hon en vit duk ovanpå som snö. Kunde leka i timmar med alla små tomtar i landskapet och det var så roligt att skruva upp speldosan i kyrkan och sedan fantisera om hur mysigt det måste vara bakom de röda silkespappersfönstren.
Jag hade utlovat att vi skulle dekorera pepparkakor med kristyr tidigare under veckan, men det fanns inte ork förrän på lördagen. Jag blandade till tre strutar i GB Big Pack-färgerna.
Sedan dekorerade vi för kung och fosterland.
En plåt med vidbrända pepparkakor fick även den dekoreras. God svart jul skrev Bertil på en svartbränd gris.
Så småningom for barnen iväg för att spela rollspel med några kompisar i byn. Medan Ulf och Jakob åkte till skolgården för att Uffe skulle få leka i snögrottorna i lugn och ro. Han har tjatat om det sedan lucia. Jakob kröp också genom gångarna – men själv får jag får jag ångest av blotta tanken.
Resten av lördagen ägnade jag åt att bada badkar med Ulf och ligga i sängen och läsa Harry Potter. Så trött och så lässugen!
Lyckade sova ut till åtta på söndagen och det kändes som en seger. Ordentlig nattsömn två nätter i rad! Har sovit för lite i både november och december och det har märkts på mitt humör kan jag säga.
Jag dukade adventsfrukost till familjen medan Jakob gick ut och isbadade och barnen vaknade till.
Hade gömt undan tre stora grisar för barnen och dekorerat dem i smyg dagen innan. Så la jag fram på deras platser som en liten överraskning till tredje advent.
Peppade ungar med peppisar
Det är verkligen de små sakerna som gör det!
Efter frukosten klädde jag och Uffe på oss och så åkte vi till Hembygdsgårdens julmarknad.
Vi styrde stegen direkt mot bagarstugan.
För att inhandla det godaste brödet till skinkmackan.
Två påsar per person är maxantalet man får köpa, så att det räcker till många familjer. Vill lära mig baka själv också! Som tur var träffade jag min kompis mamma och blev stående en lång stund och pratade och hon lovade mig att få komma till hennes bagarstuga i vinter och lära mig baka.
Vi stannade även till i smedjan.
Och spejade in genom frostiga fönster.
Så fint inne i huvudbyggnaden
Där det såldes föredömligt billigt fika!
Nästan sakral känsla.
Efter att ha köpt tunnbröd, en speciell sorts gröt och marknadskarameller…
…betraktade vi oss som nöjda och packade ihop och åkte hem.
Obligatorisk bild på världens finaste kyrka.
Hemma satt Jakob och skrev på en rapport. Han pluggar ju på KTH, utöver sitt jobb som fysioterapeut, så det är bråda dagar. Och storbarnen hade dragit fram sitt rollspel och slagit på medeltidsmusik.
Blir så glad när barnen är försjunkna i det här tillsammans. De har så roligt!
Jag svidade om till min julklänning
Och dukade fint, för jag skulle få släkten på glögg! Har inte hunnit bjuda hem någon alls den här december så det var mysigt att få göra det nu.
Dukade med den otroliga 30-talsduk jag köpte i Stockholm.
Och min gamla majolikavas med amaryllis.
Tog fram ostar, chark och dunderglögg.
Och ett kakfat med bondkakor, apelsinkakor, skurna pepparkakor, smörblad och vanliga pepparkakor med kristyr på.
Att duka ett bord och göra vackert är en sån njutning!
Uffe strök kring bordet och försökte nalla godsaker i förväg.
Så ombonat och hemtrevligt här just nu.
Så kom gästerna och vi blev sittande en lång, lång stund och bara åt och pratade. Till slut tröttnade barnen och tog på sig pannlampor och sprang ut och grävde på sin snögrotta. In kom de och gastade om norrsken över hela himlen!
Och sedan var den helgen slut. Så fint vi hade det!
Att helt osjälviskt hjälpa en annan levande varelse att överleva, det ger en särskild sorts tillfredsställelse. Köp en talgboll av något slag idag och häng upp din egen trädgård eller i något träd i närheten av där du bor.
Direkt jag kommer hem från jobbet byter jag om till mina vida mysbyxor av ull, ett långt linne av tunn ull och så en tjock ullkofta utanpå. Plus ulltofflor på fötterna. Och det är även min arbetsuniform alla dagar jag arbetar hemma. Det är först när jag är hundra procent säker på att inte behöva frysa som jag rent fysiskt kan slappna av. Ja, det är som en skön utandning.
Leta fram din varmaste tröja ur gömmorna och ta på dig den. Att slippa frysa och istället mysa i något stickat, varm och gosigt känns tryggt under den mörkaste årstiden. Har du ingen sådan där riktigt gosig och varm tröja i din garderob kanske det är nu du införskaffar den? Mina finaste har jag fyndat på second hand.
Nu ska jag återgå till min bok. Barnen ser på film med Jakob ikväll men jag ligger i sängen och läser Harry Potter och äter – ja ni gissade det – apelsin!
Det finns två tider på året då jag tycker mig märka en extra spänning i kommentarsfälten här. Och det är nu i december och precis innan sommarsemestern. Efter en lång termin, just innan man ska gå på ledighet är stubinen som kortast och reflexen att härskna till och fräsa ifrån är som snabbast. Trots att det egentligen borde vara den härligaste tiden på året är det lätt att bli uppskruvad, stressad och sur. Kanske också ledsen över att man är så sur – när man egentligen bara vill vara glad. Och det här gäller förstås inte bara på nätet utan jag höra liknande historier om arbetsplatserna där mina vänner jobbar.
Jag försöker minnas att jag själv är extra lättretad just nu och så övar jag mig på att vara lite extra vänlig mot människor jag träffar. Jag tror faktiskt att det kan vara ett sätt att uppnå verklig julfrid.Här är några småsaker jag tänker på aktivt på att göra. Vad kan du göra?
Jag vinkar alltid tack nären bil stannar för mig vid ett övergångsställe. Ja, jag vet att de har väjningsplikt och alltså måste stanna. Men den där lilla handrörelsen betyder något. Och när det är jag som kör bilen blir jag alltid glad av den lilla vänligheten tillbaka.
Att önska någon en fin dag eller en trevlig kväll gör jag när jag handlar någonting. En kompis väste till mig att det ju inte är jag utan butiksbiträdet som ska ta initiativet till det. Och just därför!
Småpratar med människor. I affären, när jag lämnar på förskolan, när jag väntar på tåget. Bara någon mening kanske – men det finns något så otroligt trivsamt i att kommentera priset på apelsiner eller skratta åt att man fått springa till tåget i vanlig ordning. Det är att vara en del av fastlandet istället för en ensam ö. Det här är ett beteende har jag lärt in efter att ha bott i en by i fjorton år. Men jag även använder det också i stan. När jag var i Stockholm sist hade jag så många mysiga och oväntade små samtal med människor.
Stressade föräldrar finns överallt, som är rädda och oroliga att deras bebis eller krånglande fyraåring ska vara till besvär. Jag har varit i den sitsen tusen gånger och om någon säger ”vilken fin bebis du har” eller ler stort mot ens sjungande barn sänks stressnivåerna omedelbart.
Säger högt allt snällt jag kommer på –Du är alltid så fin i håret! -Vad vackert ni gjort med alla ljusslingor i trädgården! Vad modig du är som vågade sjunga solo i luciatåget! Eller skriver på DM om jag kommer på något som jag vill säga till någon. Det kan vara något gammalt också. Som att tacka någon som förgyllde ens högstadietid eller stod upp för en mot en hemsk lärare.
Igår morse var det dags för skolbarnens luciatåg på bönhuset.
Allt sånt här mys är en sådan bonus med att ha barn. Få gå på luciatåg och kolla på alla söta ungar. Inte bara ens egna utan barn man sett och känt sedan de gick på förskolan.
Högtidligt och trångt, som det alltid är vid bönhuset vid dessa tillfällen. Jag kommer dock FÖRST för att få bra plats.
Folke var fin i sin mormors gamla blus.
Och Bertil var stjärngosse och läste vers.
Så rart med tunna flickben i strumpbyxor och finklänning – till de klumpigaste polyverbootsen på fötterna. Det är standarduniformen här. ALLA bär dem. Vuxna som barn.
Och tårarna rann så ovanligt mycket till raderna sjunga med spröda barnröster
Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna. Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen.
Och jag tänkte på de barn i Gaza som höll en egen presskonferens utanför sjukhuset Al-Shifa och bad omvärlden att skydda dem och se till att bombningarna upphör. Och jag tänkte på alla barn jag träffade i Addis som blivit svikna och utnyttjade av vuxenvärlden. Och hur våra politiker och makthavare sviker barnen i klimatfrågan varje dag. Barnen ska vara vårt hopp och vår framtid men hur ska de själva kunna känna hopp när världen ser ut som den gör? Det är verkligen svårt att vara vuxen och se sig själv i spegeln dessa dagar.
Kramar mina barn extra hårt och tänker på vad jag själv kan göra med de resurser jag har.
Under luciatågets gång hade det ljusnat ute
Och vi begav oss till skolan för luciafikat som ordnats för föräldrar och barn. Så mysigt att står och trängas och småprata med andra föräldrar i mössfrisyrer, polyverboots och grusiga ögon.
Skolgårdens sparkering.
Uffe hade så roligt med storpojkarna i Bertils klass. Han brottades och lekte tagen och sedan fick han provkrypa deras snökojor. Vägrade sedan gå till förskolan igen om han inte blev buren dit av Bertil och Amos. Så då blev det så.
Jag åkte hem och gjorde bort diverse skrivjobb jag hamnat efter med på grund av förkylningen. Och när barnen kom från skolan hade jag utlovat att vi skulle klä julgranen.
Det blev en liten gran i år. Det är så övermöblerat i vårt vardagsrum att en sådan där stor sak som når till taket inte riktigt ryms.
Fram med alla gamla kristyrer, flaggspel och glaskulor.
Älskar min samling!
Alla hjälptes åt att dekorera. More is more, less is a bore. Finns inget sorgligare än en underdekorerad gran. God smak är inget att hänga i julgranen!
Essa låg i korgstolen och kelade med tygtomten.
Och jag hängde upp de namnpepparkakor jag gjort till alla familjemedlemmar.
Och sedan åt vi middag hela familjen och flamsade och tramsade. Det är så roligt att ha tre barn som börjar bli ganska stora. Att plötsligt ha den här jargongen när vi retas med varandra och barnen också gaddar ihop sig och driver med oss föräldrar. Eller så gaddar Jakob och Bertil ihop sig och driver med mig och Folke. Det ger starka minnen från min eget hem där det var mycket muntert banter vid matbordet.
Efter maten tog jag en tekopp och en bit choklad och la mig på sängen för att läsa. Sedan minns jag inget mer för jag somnade ifrån alltihop. Skönt att det är lördag imorgon. Jag ska sova ut så länge jag behöver!
När jag mår dåligt eller är stressad brukar jag gå ut i skogen och krama träd. Stora, höga träd att sluta i en omfamning. Det finns inget vilsammare än att lägga armarna kring en tall och låta tröttheten rinna över till den. Och fastän jag lutar med hela kroppens tyngd står trädet lika stadig ändå. Rubbas inte det minsta av mig.
När mamma var sjuk hade jag en egen sten också. Stor, platt, övervuxen med mossa. Där la jag mig på rygg och stirrade upp i trädkronorna runtomkring och lät sorgen rinna ut genom ryggen och försvinna ner i stenblocket som orkade och bar allting.
Idag, den femtonde december, uppmanar jag dig att gå ut och bli vän med ett träd. Det känns förmodligen urfånigt. Men kanske också lugnande och tröstande.
”Min känsla för vintern och julen känns helt förstörd och full med ångest och trauma efter att min mamma dog förra vintern i bröstcancer. Blir liksom bara provocerad och illamående av allt som har med denna årstid att göra nu märker jag. Vet inte vad jag vill med denna kommentar mer än att få lite sympati och kanske nåt tips på hur jag ska orka fortsätta skapa fina minnen för mina barn.”
Så skrev signaturen K och jag tror att jag förstår känslan. För det första året efter att någon har dött är speciellt. Allt är så nytt. Att för första gången fira jul utan att den där viktiga personen finns i livet är svårt. Och nu dog din mamma dessutom under julen. Det gör det ännu svårare.
Årstider kan vara triggande för sorg. Min mamma dog den 25e januari och varje år kring det datumet känner jag mig låg. Det är något med den tunga himlen, att allt är jämngrått, mörkt och att julen är bortstökad, som återkallar minnet. Dessutom doftar vintern på ett nytt sätt då. Som jag aldrig hade lagt märket till om det inte var för att jag blivit så ledsen. Årstiden förstärker sorgen och då är det ändå femton år sedan hon gick bort.
Förlorar man någon man älskar vid juletid så får man kanske leva med att julen alltid kommer ha ett extra stråk av sorg över sig. Även många, många år därefter.
Samtidigt vill jag bara ge en skärva hopp också, om att sorgsna jular kan bli bra jular. Att jular när saknaden ligger precis under ytan ändå kan vara fina på sitt vis. Framförallt om man övar på acceptans inför sina egna känslor. Första julen efter att min mamma dött var en jul jag hade bävat inför. Efter att ha firat underbara jular hos mormor och morfar i princip hela min uppväxt – med varje aktivitet, maträtt och fikastund genomförd på precis samma sätt som året innan – skulle det nu bli jul där utan mamma? Otänkbart.
Vi bestämde oss för att göra något annat den julen. Så jag, pappa, Anna och Jakob åkte till farmors gamla hus i Glommersträsk. Där vi mötte upp min faster Inger och hennes man Ulf och min kära farbror Lars. Bara att skotta sig in, få upp värmen och få julstämning i det utkylda huset var ett helt bestyr. Ingen hade firat jul där sedan farmor dog sju år tidigare. Vi plockade fram hennes lilla bordsgran i plast och dekorerade med en slinga med kulörta lampor. Vi tog in granris och hängde upp en pappersgirland och sedan var det bra med den saken.
Under dagarna där gjorde vi jul på ett nytt sätt. Vi gick på en fullsatt julmässa. Vi promenerade runt byn. Vi såg hemvideofilmer från tidigare år och jag fulgrät med tröjkragen uppdragen över näsan. Vi pratade gamla minnen och planerade för nya tider. Och mamma var med oss. Men inte på det där påträngande sättet, som en fruktansvärd saknad. Utan mer i bakgrunden som en värme. Dessutom skrattades och skojades det som det alltid gör med pappas syskon. Och jag tyckte då och tycker fortfarande att det är en av de bästa och mest innerliga jular jag har upplevt.
Kära K. Nu har du inte längre en mamma, så nu måste du vara extra noga med att mamma dig själv. Ge dig själv villkorslös kärlek, omsorg, medkänsla och förståelse för den otroligt svåra plats du befinner dig på. Och ge dina barn det du förmår i det praktiska – även om du inte orkar i det emotionella. Någon form av normalitet är alltid bra när man är i kris. Det kommer bli bättre. Ge det tid. Jag tror på dig!
Har gjort två så rara pepparkakskransar till mina fönster i år. Perfekt pyssel att fixa av köpta pepparkakor. Jag klippte till en kransstomme av en stadig bit kartong och fäste en bit snöre kring den så att jag kan hänga upp den. Sedan limmade jag fast pepparkakor runtom (kristyr eller limpistol går lika bra). När det stelnat ordentligt så dekorerar man hela alltet med kristyr. Man kan också dofta över florsocker om man föredrar det.
Den ena kransen blev lite skev och konstig men det gör just ingenting. Den är fin ändå och så doftar den så gott också! Tänk bara på att inte hänga kransen direkt mot en vägg för pepparkakorna kan göra fula flottfläckar på tapeten.
Den bästa kristyren finns recept på i min bok – men receptet kommer också här. Viktigt med kristyr är att man vispa ordentligt med elvisp och inte göra mer än man tänkt använda upp. För kristyren säckar ihop och blir för flytande efter ett tag. Den ska vara ganska trög för att funka att spritsa med.
Släcka alla starka lampor och kryp upp i ett mörkt, skönt hörn där hemma. Vira om dig med en filt eller en varm kofta. Slå på låten här nedanför och lägg sedan telefonen där du inte kan se den.
Låt tankarna komma och gå som de vill. Sitt i stillhet och känn hur kroppen blir tyngre och lugnet sänker sig.
Här kommer ett knippe bilder från den senaste veckan fram till idag, prick nu!
Jag var i Stockholm och signerade böcker. Alltid lika trevligt att träffa läsare!
Och dagen därpå var jag med i Nyhetsmorgon. Puh. TV är det jobbigaste man kan göra. Så mycket jobb innan, så lite tid när det gäller och till på köpet ska man försöka låta bli att se så ful ut. Nästan omänsklig uppgift.
Efter morgonens jobb gick jag bron över till Djurgården och Skansen – men det har jag ju redan visat bilder på. Och på kvällen åt jag en länge efterlängtad middag med min vän Sanna. Hann inte ta en enda bild för vi hade så mycket att prata om. Sedan tog jag nattåget upp till norr.
Ringde Malin på tåget och hon var avundsjuk på att jag skulle få åka nattåg genom snöigt Sverige. Och ja – det är ganska mysigt faktiskt. Bokar alltid egen kupé och stunden när jag får kliva på tåget, lämna larmet och lägga mig raklång och bara titta ut. Den stunden är fridfull. Synd bara att tåget kommer fram så ohemult tidigt. Vid 06.18 klev jag av i Umeå. Hade ett träningspass inbokat på morgonen så jag åkte direkt dit.
Fast det var två timmar bort. Så jag la mig i en solsäng och snarkade gott tills det var dags.
Efter träningen åkte jag hem och fortsatte arbeta. Och kände hur en förkylning flåsade mig i nacken.
Lördagen var jag hemma själv och det var så skönt att få gå runt och vara krasslig i ensamhet. Mysigt också eftersom det sista vi gjorde innan sjukan bröt ut var att städa nedervåningen.
På söndagen kom familjen hem och jag bakade en saffranspannkaka till efterrätt.
Så gott med lättvispad grädde och sylt.
Måndag morgon var både jag och Uffe sjuka. Det var tyst och lugnt när barnen stuckit hemifrån på sparkarna.
Ett penntroll läste sagor för en tomtenisse. Han har alltid handen på min ”gullis”. Mitt utstående födelsemärke på bröstet, som han snurrat på sedan han var nyfödd och ammade. Är förvånad över att den fortfarande sitter kvar.
Jag hade utlovat pepparkaksbak till barnen direkt de kom hem från skolan. Hade förberett degen dagen innan.
Första pepparkaksbaket någonsin när ingen fick ett raserianfall på grund av bockens trasiga ben eller degens beskaffenhet vid kavling. Riktigt fridfullt hade vi det!
Jag assisterar bara när barnen bakar och sedan när de bakat klart går jag själv loss.
De orkade hålla på i 45 minuter vilket var något slags rekord. Sedan tog jag vid och avslutade.
Peppisar på tork! Ikväll ska vi dekorera dem med kristyr. Eller ”kräma” som Uffe säger.
Även igår tisdag var jag och Uffe hemma krassliga. Spanade efter tomten eller lucia eller något annat spännande som kan tänkas dyka upp i trädgården
Efter flera dagar inomhus tog jag ut och rastade Uffe, Essa och mig själv. På sparken.
Ganska milt och skönt och strax efter 14 tändes gatlyktorna. Då vet man att det är den mörkaste årstiden.
Nu drömmer jag bara om att bli helt frisk, så att jag kan sticka ut i skidspåren.
Snart, snart ska det väl bli dags för det.
Mysigt att vara hemma och ta emot barnen efter skolan. Lingonglögg och lussekatter.
Och tända ljus igen till frukosten. Lite pirrigt var det
För det var förskolans luciatåg! Det första för Uffe som missat de tidigare på grund av pandemi och andra sjukor.
Förskolegården var dekorerad med barnens ljuslyktor gjorda av silkespapper och gamla glasburkar.
Uffe är det första av våra barn som inte accepterat att vara tärna utan velat vara tomte. Gick fint det med!
Men lill-Klas och Ylvis var tärna och lucia
Så rart när man har ytterkläderna under innerkläderna.
Vi drack kaffe och åt pepparkakor
innan vi avrundade och drog till jobbet.
Vinkade hejhej till läskiga tomten. Och sedan drog jag in till stan.
Gästade ett radioprogram som kommer sändas 21/12
Och nu sitter jag här och skriver.
Fint på NK vid jul
Exemplarisk tomte hälsar välkommen. Fram för fler traumatiserande tomtar i det offentliga rummet! Man blir ju så uppiggad.
Stod emot allt sötfika och nöjde mig med en macka.
Sedan behövde jag packa ihop min dator och åka hem. Lite matt efter den sega förkylningen.
Men först föreviga att torget också är fint vintertid!
Och det finaste av allt är förstås den här. Tomtens brevlåda.
Och innan jag körde hem till byn igen hann jag beundra skyltfönstret hos gamla Åkerbloms. Fint sällskap att vistas i!
Få saker ger mer julfrid än att titta på ett luciatåg. Ljusen, de vita särkarna, allvaret och högtidligheten. Ta några minuter, sätt dig ner i lugn och ro och titta på själva intåget i SVTs luciafirande. Se tärnorna, stjärngossarna och lucian som sjungande skrider in på Kalmar slott. Det spelar ingen roll om det är sent på kvällen istället för morgonen. Njut den stunden.
Och om du vill ha ytterligare några minuter av julstämning – läs gärna det här inlägget om alla de olika sätt man historiskt sett firat lucia på i Sverige.
En delikat liten kaka jag fick smaka i järnhandlarbostaden på Skansen, det var smörbladet det. Jag kände inte igen den från någon av mina egna gamla receptböcker men jag fick till min glädje receptet med mig när jag gick. Eftersom det var skrivet på gammalt vis (utan att ange värme på ugnen eller vanliga måttenheter) har jag här arbetat om det en smula. Kakan är som hörs på namnet full av smör. Den blir krispig och lagom söt och känns nästan lite som ett rån i konsistensen.
Man kavlar ut den på sockerbestrött bakbord och strör sedan degen med mer socker ovanpå när man kavlar.
Man ska egentligen avsluta kavlandet med en kruskavel, men den hittade jag inte när jag sökte så jag naggade istället kakorna lätt med en pastaslev. Hittade heller inte mitt runda kakmått så jag använde ett snapsglas för att ta ut små rundlar.
Smörblad på majolikafat. Ska spara i frysen till jul! Och kolla vilken fin handduk jag fick av Lotta Kühlhorn sist vi sågs. Älskar kottemönstret hon designat.
Smält smöret och blanda ihop med vetemjöl, äggvita och vatten. Blanda till en jämn deg och ställ övertäckt i kylen i ca 30 minuter
Beströ bakbordet med socker och kavla ut degen lätt. Beströ även ovansidan av degen och kavla ut. Kavla över ett varv med kruskavel och ta sedan ut runda mått med ca 7 cm i diameter
Grädda på bakplåtspappersklädd plåt i 200 grader i ca 4 minuter. Håll noga uppsikt. Kakorna ska bara bli lätt gyllene till färgen annars smakar de bränt!
På sommaren gör jag små buketter av rosor, blågull, pioner, syrener, flox eller schersmin. Sånt jag kan hitta och som blommar i trädgård eller dikesrenarna just då. Och så placerar jag buketten i en liten vas på mitt nattygsbord. På så sätt får jag vakna och somna till blomdoft och det finns något så romantiskt och kärleksfullt i den gesten. Att doften följer med in i sömnen.
Men bara för att det är midvinter betyder det inte att man måste vara utan sådan njutning. Fast nu får snittblomman vara gran eller tallris istället. Det doftar så friskt och gott. Och tillsammans med ett stearinljus, ett glas vatten, en skön handkräm och ett läppbalsam har jag allt som behövs för att somna och vakna gott.
Att dagtid försöka hjälpa sitt natt-jag är en god idé. Finns det något sätt du kan ordna om ditt nattygsbord på, för att lättare komma ner i varv på kvällen? Ett doftljus, en analog väckarklocka istället för din mobil, eller ett vackert stilleben med några kvistar tall som får hela sovrummet att dofta skog?
Min charmoffensiv mot Stockholm börjar ge resultat. Har nog aldrig varit i stan när den känts trevligare eller mysigare än vad den gjorde förra veckan. Tror det är snön och alla vackra juldekorationer som gör tricket. Tänkte också på hur smidigt det vore att vara en influenser i huvudstaden! Så mycket man har gratis att fotografera bara man sticker näsan utanför dörren. Byggnader, fina butiker, roliga maträtter och vackert fika. Allt är liksom uppdukat och klart. Behöver bara knäppa av bilden.
Jag älskar historia så min plan varje gång jag är i Stockholm är att njuta av något som har med historia att göra. Den här gången blev det en dramatiserad visning av Jul i palatset på Hallwylska museet. Det var jag och en massa pensionärer och det var himla trevligt.
Efteråt fick man fota och det gjorde jag såklart. Så mycket fint att titta på!
Gammalt sparat julklappspapper med rim. Undrar vad som gavs bort som var så gränslöst genant? Underkläder?
Juldukning med stil.
Men trevligast var det förstås inne i husjungfruns bostad. Så rart!
Jag fick några timmar över på torsdagen mellan två jobb och då gick jag till Skansen. Har inte varit där sedan jag var i femårsåldern tror jag och jag SVOR för mig själv över att jag lämnat systemkameran hemma. Allt blir ju så fult och tråkigt fotat genom en mobiltelefon. Hade så gärna velat dokumentera det ordentligt för er räkning men ni får hålla till godo med mobilbilder.
Trist grej med landet är att man inte har någon direkt anledning till att sätta upp så här fina plank runt sin gård. Skulle se helt sjukt ut. Som att man hatade folk! Men är otroligt fint och mysigt här.
Det var knappt en käft på Skansen utöver mig. Precis som jag vill ha det.
Så mycket att inspireras av.
Jul i den lilla boktryckarbostaden.
Så vackra tapeter och skänk.
Här kan man fira jul utan att lida!
Blancmange som dessert tronar mitt på bordet.
Och i köket var det varmt och gott.
Jatack till ett sådant här litet lusthus i min trädgård!
Fint inne hos järnhandlaren också.
Clas Ohlsson – ta anteckningar!
Och inspireras gärna av skyltfönstret när ni ändå håller på.
Finast av allt var dock järnhandlarbostaden. Så otroligt god energi här inne. Vill inreda precis så här resten av livet amen.
Här skulle julpyntas så allting låg framme på bordet.
Så mycket fint att titta på! Särskilt de detaljerade kristyrerna. Har drömt om att kunna skapa sådana själv. Är det någon som vet hur de gjordes? I gjutformar kanske? Eller hur fick man till de där söta detaljerna? Kanske man spritsar i många, många varv?
Allting påminde också om hemma hos min farmor. Som det här med att fullkomligt täcka golven med trasmattor. Skyddar mot golvdrag och skyddar golven från fötterna. Fantastisk inslagning av kälke dessutom!
Har länge drömt om den här sortens låga bokhyllor. Fattar bara inte hur man ska rymma några böcker i dem? Ruskiga tomtar däremot – det har jag redan och det ryms i mängder!
Gör en minnesanteckning för fin draperilösning med tygklädd kornisch.
Och gammal radio. Ska ta fram min ur gömmorna. Den funkar ju fint sedan min svärfar lagade den!
En sån här snygg lampa har jag ju redan. Fast i brunt.
Älskar allting i den här bilden. De tunna, lite tarmiga gardinerna. De pyttesmå blommorna, den gamla radiatorn och hyllan för blommor.
Lampan, duken, adventsljusstaken.
Och julkrubban av papp.
Exemplariskt julpapper
Så fint!
Och juldukar i parti och minut. Såg till min glädje att jag har många snarlika hemma.
Hög tid att skriva julkorten! I år skickar jag mina egenhändigt målade julkort.
Köket var kanske finast av allt med den cremegula panelen.
Här var det full fart på kakbaket. Vore det inte så oergonomiskt hade jag velat flytta rakt in.
Inspireras av allt i denna bild!
Förvånad över att allt står kvar på hyllorna. Själv tänker jag att detta är ett paradis för en vintagekleptoman! Kanske har de limmat fast rekvisitan?
Gulliga julkakor. Fick smaka och tog med mig ett recept på smörblad hem. Men jag fick modifiera det en aning för att det skulle funka när jag provbakade i lördags.
Sött så man kan gråta!
Efter järnhandlabostaden med sin skrålande vevgramofon med O Helga Natt, behövde jag smälta alla intryck och samla ihop mig.
Satte mig för att fika och ringa till syrran.
Och gick sedan vidare till Delsbogården. Där jag fick mig en lång pratstund och lära mig massor.
Som att man under bordet la halmkors för att hålla onda makter borta under julafton. Och istället för tallrikar hade man mjukbröd att äta på. Och att antalet ljus som skulle lysa i huset vara samma som antalet människor som bodde där.
Jag beundrade rullgardinerna också. Fler rullgardiner borde se ut så här.
Innan jag avslutade med julfirande i statarlängan där det är vackert så att man kan gråta åt’et!
Sedan traskade jag därifrån påfylld med inspiration. Och bara lite, lite irriterad över det där med systemkameran.
Jag har gjort många intervjuer för Underbara Vinter och är så tacksam över möjligheten att få prata om boken i alla olika sammanhang. Men det finns saker som ingen frågat om och som jag verkligen skulle vilja berätta. Så nu gör jag en intervju med frågorna som ingen ställde.
Det är väldigt mycket text i boken. Hur tänkte du egentligen?
När jag läser en kokbok eller inredningsbok är det ofta de längre och lite personliga texterna som jag fastnar för och vill ha mer av. Tyvärr är välskrivna, längre texter inte jättevanligt i den här kategorin litteratur. Men det var viktigt att Underbara Vinter skulle innehålla mycket läsning, så att man inte bara bläddrar igenom den på en eftermiddag. Boken innehåller dessutom många olika sorters texter. Kåserier, faktatexter och vardagsskildringar.
Är texterna nyskrivna?
Ja, i stort sett alla är nyskrivna. Men i vissa texter kan man hitta fragment av mitt Vinter i P1 eller tankar som första gången tänkts på bloggen, men har skrivits om och utvecklats sedan dess.
Hur har du tänkt med recepten?
Jag vill att boken ska kunna fungera som en handbok i juletid. Kanske för en nysvensk som vill förstå sig på sitt nya hemland – eller som stöd för den som precis flyttat hemifrån. Men såklart också som inspiration för den erfarne julälskaren. Jag ville ha med recepten som bygger ett klassiskt svenskt julbord – som hur man gravar lax, griljerar en skinka eller tillreder brunkål. Jag gör dock inga anspråk på att vara nyskapande eller särskilt experimentell i recepten. Det finns det andra författare som gör bättre. Jag har också lagt mig vinn om att inventera alla receptsamlingar i min närhet. Mormors julköttbullar, min väninnas suveräna saffransbullar, gammors adventskaka och mycket, mycket mer. Det bästa av det bästa helt enkelt!
Hur tänkte du kring formen på recepten?
Moderna kokböcker är väldigt likriktade i sin form. Alla har nästan samma storlek och samma upplägg. Det är alltid ett uppslag med bild på ena sidan och recept på den andra. Men det är jag trött på. Receptbilder behöver inte vara så blaffiga. I den här boken finns inte ens alla recept med på bild – precis som det kan vara i äldre kokböcker.
Hur tänkte du med receptbeskrivningarna?
Jo jag tänkte massor. Idag skriver folk recept som låter så här ”du bara måste testa att baka min supergoda kladdkaka” eller ”mitt recept på världens smarrigaste kola – du hamnar garanterat i himmelriket!” Det gör jag mig ju också skyldig till här på bloggen. Superlativ och utropstecken. Men gällande kokböcker så inspirerar Anna Bergenström mig mycket. Hennes receptbeskrivningar är alltid nedtonade. På sin höjd står det ”en fin liten kaka” i ingressen. Så det arbetade jag med. Bort med utropstecken, superlativ och införsäljning. In med stillhet, värdighet och noga avvägda omdömen.
Är det någon bild du är extra nöjd med?
Ja, jag hade en bild i huvudet av ett gammaldags välfyllt gottebord, som något från Fanny och Alexander. Och när jag väl satt den bilden så kände jag en stor lättnad. Det är nog också den enskilda bild jag fått mest kommentarer kring.
Vad fick du välja bort?
Av platsbrist rymdes inte mandelmusslor eller mintkyssar. Egentligen oförlåtligt i en julbok. Men det var många recept som inte fick plats trots att Underbara Vinter blev 100 sidor tjockare än jag först tänkt mig. En annan sak jag önskar är att boken hade haft är ett läsband. Men det blev också för kostsamt. Register finns däremot och det känns viktigt. Seriösa böcker har register. En läsare önskade också tomma blad längs bak för att skriva upp egna recept och anteckningar. Det hade ju varit toppen, kan jag känna.
Varför heter den Underbara Vinter om det är en julbok?
Därför att det både är en vinter- och julbok. En bok som firar årstiden helt enkelt! Utflykterna jag skriver om kan man göra hela vintern igenom. Många av recepten också. En hel del av faktan handlar inte alls om jul utan om vinterrelaterade saker som sparkar, skridskor, skidor, snö och renar.
Vad är grejen med all fakta i boken? Och hur visste du vad som skulle tas med?
Jag tycker om våra svenska traditioner och gillar tanken på att lära ut mer om deras ursprung. Alla vet ju att Lucia var ett helgon från Sicilien. Men vet alla att det under 1800-talet ofta var unga män som klädde sig som lucior? Och att det historiskt gått både sotare och luffare i luciatågen? När traditioner används för att dänga i huvudet på varandra och inte sällan utesluta personer som inte anses passa in – då känns det viktigt att visa på något annat. Våra svenska traditioner är sällan särskilt gamla eller särskilt svenska när man börjar titta närmare på saken.
Varför är det så mycket människor med på bild i boken?
Många julböcker handlar antingen om pyssel eller mat. Men julens viktigaste beståndsdel är ju människorna och relationerna dem emellan. Julen är inte knäck och skinka utan alla de där känslorna vi känner när vi samlas och firar – eller firar i ensamhet. Förväntan, vemod, stress, lycka, saknad, separationsångest och sorg. Att reducera julen till festmat eller bordsdekorationer är att göra julen alldeles för obetydlig.
Hur gick arbetsprocessen till?
Jag skrev boken i kronologisk ordning och levererade mina texter till Erica som gav feedback och korrläste. Känner mig så trygg med Erica eftersom vi tänker lika men annorlunda. Vi gillar båda när det är folkligt, flärdfullt och folkbildande – men inte ett dugg elitistiskt. Och så fort ett kapitel var färdigt skickades det till Lotta som formgav och skickade tillbaka för feedback. Det är ett ganska ovanligt sätt att arbeta. Oftast levererar man hela manuset på en gång men på det här sättet fick boken växa fram organiskt. Mer om processen har jag bloggat om här.
Vad gillar du själv mest med formen?
Jag älskar själva formatet vi landade i. Först funderade jag på att göra en jättestor bok. Men det hade aldrig gått ekonomiskt med tanke på hur tjock jag ville göra den. Och dessutom ville jag ju komma ifrån coffetable-stuket. Boken ska vara användbar! Sedan älskar jag alla små roliga ideer – som hur Lotta plockade ett mönster från mitt fyrtiotalsporslin för att dekorera boksidorna med. Hur alla receptsidor har linjer som påminner om en klassisk kökshandduk och hur spröjsen från min veranda går igen som bakgrund på vissa sidor. Samt att alla kapitel har en egen färgställning. Plus det gula pappret vi tryckte boken på. Och det faktum att det finns så många olika typer av bilder i boken. Fotografier, arkivfoton i svartvitt och illustrationer av olika slag…ja som ni hör finns det tusen saker att älska. Har bloggat mer om formgivningen här.
Vad är svårt med att göra en bok?
Alltär svårt. Förutom att känna inspiration, jag har massor av inspiration! Men det är jobbigt att skriva så länge utan att få feedback från er läsare, att våga tro att det kommer att bli bra samt att orka skriva så många tecken som krävs. Jag skriver alltid för kort eftersom jag undermedvetet alltid skriver i blogginläggslängd. Jag har aldrig skrivkramp på bloggen, men ofta när jag öppnar word. Så vissa av texterna till boken påbörjade jag inne i bloggens skrivverktyg bara för att runda den där word-krampen.
Har du tips på fler bra julböcker?
Jag har flera favoriter! Lotta Kühlhorn har gjort en underbar julbok med fokus på pyssel – Lottas jul heter den. Sedan älskar jag Anna Bergenströms Vinterfest. Och så tycker jag att Hidden Winter av Sofia Vusir Jansson innehåller fantastiskt vackra bilder och pyssel.
Vilken blir blir din nästa bok?
Det blir någonting ganska annorlunda. Första delen i vad som förhoppningsvis kommer att bli en lång serie. Men det får tiden (och intresset från er läsare) utvisa. Den släpps hösten -24. Sedan kommer en annan bok våren -25. Den ska jag jobba med i sommar. Kommer såklart fortsätta jobba med Lotta och mitt förlag och det känns fantastiskt roligt.
Efter att ha sovit bort halva förmiddagen igår bestämde jag mig för att försöka göra något trevligt av dagen. Jag satte huckle i håret, kånkade fram bakbordet och satte tog fram smör och mjölk och mandelmassa.
Övar mig på att minnas att jag ju faktiskt kan göra saker i ett sävligt tempo också. Oftast är det bara av eller på som är mina lägen. Vila eller full farts fejande.
Men man kan ju påta på i lugn och ro och ändå få saker gjorda. Och för mig är det väldigt läkande att göra något med händerna.
Bestämde mig för att försöka mig på att baka smörblad.
Det blev gott så receptet kommer!
Tog också fram de söta pralinformarna jag köpte i Stockholm och så färgade jag lite mandelmassa och tryckte ut. Det blev så rart.
Därefter toppade jag några av bitarna i choklad.
Älskar att stå i mitt kök och lyssna på något bra radioprogram och bara vara helt uppslukad av det jag har för händerna.
Bakade smörblad, krusbärskakor, marsinpangodisar och gjorde dessutom en tranbärsmarmelad med vaniljstång, apelsinskal och mörk choklad. Receptet kommer på den också! Tror den blir toppen att lägga i en julig hallongrotta eller på skurna pepparkakor med mögelost.
Sedan tog jag fram matberedaren och gjorde en dubbel sats lussekatter.
Den här uppfinningen är suverän. Med ett enkelt drag i en hasp lyfter jag upp assistenten till köksbänkshöjd. Och medan degen jäste klädde jag på mig och gick ut med Essa.
Så fint att titta in och se stjärnorna i alla fönster.
Krasslig som jag kände mig blev det en långsam och mödosam promenad.
Men fint var det! Och när Essa fått uträtta sina behov vände vi hemåt igen.
Min röda, fina girland har blåst ner. Måste häfta fast den för att den ska sitta uppe. Det får bli ett projekt för en annan dag.
Degen hade jäst till dubbel storlek medan jag var ute. Och klart att lussekattshandduken som jag fått av Lotta Kühlhorn skulle få vara med. Hon gör mönstret till dessa fina handdukar – och kanske har hon några kvar fortfarande.
Sedan bakade jag ut degen och gräddade medan jag hade ett långt samtal, först med min syster och sedan med Erica. Därefter la jag mig raklång i badkaret med en glittrig badbomb från Lush, innan jag kraschade i säng för kvällen.
Idag skulle jag egentligen ha gått i byns luciatåg men jag känner mig inte friskare än igår så jag får ställa in. Snyft och buhu. Jag hoppas jag är pigg till barnens alla luciatåg i veckan i alla fall!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
