Kategori: Claras vardag

Blev sjuk förra veckan och har tillbringat en hel massa tid i sängen, tittandes på serier som jag så sällan annars gör. Här är fyra starka rekommendationer som handlar om kärlek och relationer.

One day. Den bästsäljande boken av David Nicholls har nu blivit teveserie på Netflix och i huvudrollerna syns Ambika Mod och Leo Woodall. Jag läste och bloggade om boken för två år sedan och ända sedan jag förstod att den ska bli serie har jag sett fram emot att se! Året är 1988, dagen 15 juli. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitet. I morgon måste de skiljas. Så var kommer de att vara den här dagen om ett år? Året därefter? Och alla år som kommer?

Filmatiseringen är väldigt fin och kemin mellan Emma och Dex är fantastisk. Leo Woodall är vrålsnyggingen som du säkert känner igen från White Lotus säsong två. Och här finns seriens lilla problem. För han är visserligen en skicklig skådis. men han är också för snygg! Jag vet att karaktären i boken är en het slarver, men ska han verkligen vara så pass snygg som han är här? I början funkar han klockrent men när han ska föreställa avdankad och nedgången så köper jag det inte. Han är helt enkelt för ung och för peachy! Men ja, ja. Rekommenderar ändå denna lilla pärla till serie. Urstarkt soundtrack och hög igenkänning om det förvirrade livet mellan 20-30. Och om att möta människor som kommer att definiera hela ens liv.

Maria Gripe – Solen i söder, skuggan mot norr. För alla oss som älskar Maria Gripe och som fängslats av hennes fantastiska värld vill jag tipsa om denna SVT dokumentär från 2003, gjord av Bengt Bok. Han följde Maria under tio års tid och intervjuade henne medan hon blev allt äldre och sjukligare. Dokumentären innehåller bland annat filmklipp och intervjuer från den våning som Maria och Harald bodde i – och som inspirerade henne att skriva Agnes Cecilia. Man får också se den antika porslinsdocka som först väckte hennes skrivinspiration.

Dokumentären är gjord så eftertänksam, fin och lika mystisk som böckerna i sig själva. Jag önskar så att jag fick gå runt i den där våningen och bara känna in stämningen. Och vilken kärlek de hade, Maria och Harald! Det var nog det jag tog med mig allra mest. Den kreativa symbiosen och hur deras relation tankade in i deras konstnärsskap. Blev både vemodig och glad när jag såg den här dokumentären och det är väl ändå den bästa kombinationen av känslor?!

Thunder in my heart. Äntligen har serien flyttat till Netflix från Viaplay och äntligen kan jag se den! Thunder in my heart följer ett kompisgäng i tjugoårsåldern som brottas med kärleken, sexlivet, skakiga vänskapsrelationer och hopplösa föräldrar. I huvudrollen Sigge ser vi Amy Deasimont – som också skrivit och skapat serien. Att Amy är en fenomenal skådis insåg jag i Lukas Moodysons serie Gösta för flera år sedan. Inte en enda replik skorrar falskt i hennes mun!

Så underbart att se en coming of age-serie som inte utspelar sig bland rika innerstadsungdomar. Så härligt också med någon som kan göra smarta, roliga och trovärdiga sexskildringar och som fattar hur man bygger upp en elektrisk spänning mellan två karaktärer. För att inte tala om scenen med pappan om knackar på rutan – sällan har någonting varit obehagligare! Allt känns så äkta. Kanske för att allt är så fult? Särskilt i säsong ett. Kläderna är fula, inredningen är ful, fotot är fult. Allt är äkta och fult – men liksom snyggt på samma gång. Kudos till scenograf och kostym som lyckats med konststycket! Och så många fantastiska skådespelarprestationer. Julia Lyskova och Alexander Abdallah är suveräna – liksom Helena Sjöholm och Gustav Hammars föräldrakaraktärer. Ta en dag i sängen och titta på båda säsongerna, vettja!

Love on the spectrum. Ingen serie får mig att skratta lika högt eller gör mig lika rörd som denna Netflixserie som precis släppt en ny säsong. Här följer man personer på autismspektrat som längtar efter kärlek och att få dejta. Det är roligt, varmt och så underbart. Blir rörd av dessa människor och deras familjer. Som hejar, hoppas och oroar sig för om deras vuxna barn ska kunna finna kärleken. Allt är gjort med enorm värme och respekt för alla inblandade. Perfekt serie att titta på när man känner sig lite ledsen och hopplös. Skrattar ofta rakt ut åt alla mitt i prick-kommentarer från James, Dani, Steve och alla andra oförglömliga människor. Så tacksam för att ha fått lära känna dem!

Det finns så mycket kärlek att fira, så många små vänliga handlingar att göra för varandra. Om man ser sig omkring så sker de hela tiden. Ja, de är själva limmet som får allting att hålla samman.

Scoutgudstjänst, finklädd som spindelmannen. Få sitta längst fram med storebror som håller en tryggt om axlarna.

Demonstration med farmor på 1a maj. För freden, klimatet och barnen.

Tre svinpälsar i en hage. Kli på tryne i samförstånd.

Gull med småglin

Sjunga för faster Josefin i sovstugan nere på gården och sedan få hjälpa henne öppna paketen.

Morfar som kör ut till oss med sina gamla trädgårdsmöbler som vi ska få överta. Monterar ihop dem med hantlagning av lillen.

Sommarlovsläsning en regnig junikväll. Hela högen hoptryckta i en och samma säng. Ork och tid att läsa länge.

Den långa kramen hejdå inför ett scoutläger.

Fjorton grader och regn. Barn som envisas med att bada. Sedan krypa tätt ihop och försöka få upp värmen.

Moster som hjälper till med flytvästen, innan vi ska lägga ut nät.

Sista dagen på vår vandring i Etiopien. Jag och Bertil har precis bestigit den högsta punkten och förevigar det med en selfie. Svettiga, trötta, hungriga och glada. Att ha fått upplevt ett sånt äventyr ihop.

Jag ska bära dina bördor när du inte orkar gå.

Syskonbädd i utkylt fritidshus

Firarkväll med en vän. Firar sommaren, vänskapen, samarbetet och semestern!

Här kommer helgen som gick i en himla massa bilder!

Vi gjord ett stort lass tacos på fredagen eftersom hela gänget skulle komma hit och äta middag.

Lättast att duka upp på köksbänken så att alla får förse sig själv och man slipper sitta och skicka.

Helgpeppade barn och ganska så trötta föräldrar

Fanns mycket att avhandla

Jag föredrar min taco utan bröd. Rent tekniskt är det alltså bara själva grisröran kvar av rätten då. Men ve den som säger något negativt om grisröror!

Huspianisten ryckte in och ackompanjerade själva fredagsmyset. Och vi satt uppe sent och surrade innan alla åkte hem för kvällen.

På lördagen sov jag länge och vaknade helt groggy.

Ulf hade varit uppe med tuppen och sett på film och varit Spindelmannen. Jakob är den morgonpigga så han stiger upp när Uffe behöver det.

Jag såsade på hela morgonen och drog benen efter mig. Kom inte ur morgonrocken. Nattlinne, tofflor och morgonrock (nedspilld med kaffefläckar) är en oundgänglig del av varje helgmorgon.

Nöjd med att jag bytt gardiner på fredagen. Så less på det murriga nu. Vill in med ljus!

Kände mig hängig och la mig på sängen för att läsa. Älskar att sängen är lite högre nu. Ser bättre ut genom fönstret. Sängen är också ett flugpapper – men det har den alltid varit. Så fort jag ligger där ska barnen komma och hänga. Fint med sällskapet. Folke övade kullerbyttor.

Det snöade och solade på samma gång.

Och sedan fick vi syn på Bertil som varit ute först på vedhuggning och sedan hundpromenad.

På morgonen är det inga skotrar i farten och naturen är stilla och fridfull.

Som sagt. Flugpapper.

Det är mysigt att ligga och prata på en säng.

Jakob var borta på byns gym på morgonen och hade gymintroduktion och tränade också själv. Men efter lunchen packade han och barnen ihop sig och drog till badhuset i stan, där de skulle möta upp farmor och farbror Jens och tillbringa resten av dagen. Till min stora lycka. Kände sådant ensamhetsbehov.

Bestämde mig för att ägna några städkvartar åt utrymmen som behövde det. Började med min garderob där allting ligger huller om buller.

Vek om, sorterade ut somligt juligt och la allt i prydliga högar.

Sedan vek jag in kläder i min hängande garderob där det också rådde fullt kaos.

Resten av den dagen ägnade jag åt att städa hallförvaringen, läsa och ta ett riktigt långt bad. Lagom till mellokvällen kom familjen hem igen, så vi kollade tillsammans. Fasen vad tråkigt det var – det tyckte till och med barnen.

Söndagsmorgonen var en lugn sådan. Det byggdes korthus och så såg vi på Historieätarna. Vi peppar på sista säsongen där Susanne är kock i ett avsnitt!

Jag kände mig riktigt hostig och sjuk så jag gick bara ut en kort stund för att lapa lite solsken.

Det var flera veckor sedan det var så här tjusigt ute sist. Har ju blåst så mycket att träden blivit bara. Då ser det dödens trist ut. Men nu var det tjugofem minus så allting var täckt i frost.

Solen har precis börjat orka sig fram till verandan. Kring sportlovet vecka tio brukar den stå så högt att den värmer upp verandan och man kan sitta där ute igen. Högtidsdag.

Växthuset står i solsken tidigare på vintern och där rasar snön av så fort solen börjar värma.

Vansinnigt vackert med det skarpa solskenet.

Och alla illande blå färger.

Men när jag började hosta igen gick jag in.

Gjorde iordning färsen till köttbullarna jag tänkt trilla.

Och pressgurkan som skulle saltas och pressas i en halvtimme.

En mortel är en lämplig tyngd.

Pressad, klar och redo för persilja och ättiksbad.

Pojkarna var flamsiga som tusan och låg i soffan och lekte med figurer av modellera. Bästa leran som inte torkar utan tillåter att man har den framme och bygger om figurerna hur många gånger som helst.

Försök att göra en smurf!

Alla degade i soffan och degade. Om ni förstår vad jag menar.

Snögubbspingviner.

Och till trefika gjorde jag änglamat. Vispgrädde, sylt och skorpor. Gjorde på hjortronsylt och utöver kardemummaskorporna använde jag upp de sista julkakorna och bröt i bitar. Det här är den enklaste och godaste efterrätt som finnes.

Är det fler än jag som blir kittlad i svalget av vispgrädde? Nehej jag trodde väl inte det heller. Men det kittlas så vansinnigt att det nästan känns otäckt.

Helgen avslutades med världens godaste middag. Mina små köttbullar, brunsås, pressgurka, rårörda lingon och potatismos.

Tack till mig själv för att jag ordnade en sån fin helg.

Vi byter sysslor med jämna mellanrum här hemma och det senaste året har Jakob haft hand om vardagsmiddagarna och jag lagar helgmaten. Jag älskar ju att laga mat så jag tyckte först att det var trist att istället få tvätten på min lott – men nu har jag omvärderat det helt.

Jag och Jakob har helt olika inställning till matlagning i vardagen. Jag vill helst bestämma maten inför varje måltid, baserat på vad jag är sugen på just då och känner för att laga. Sedan skruvar jag alltid på recepten och vill testa något nytt, även till vardags. Vilket gjort att vardagsmatlagning är rolig men också tar ganska mycket energi och tid. Men inte för Jakob, för han har ett helt annat system. Han lagar säkra favoriter som går snabbt och rationellt att tillreda. Han tänker mycket på näring, mättnad och nyttighetsgrad och han har fem typer av rätter han roterar mellan i vardagen.

Barnvänlig pastasallad

Någon form av soppa med mjukbröd och tillbehör som keso, aioli eller creme fraiche. Alltid vegetarisk.

Rotsaker i ugn med fetaost och dressing. Med keso, fröer och nötter som tilltugg.

Fisk och potatis en dag i veckan. Vilken sorts fisk det är varieras liksom tillbehören.

Och på fredagarna är det vegetarisk tacos som barnen har ansvar för att göra – med lite stöd från Jakob.

På lördag och söndag lagar jag istället maten och då passar mitt köksexperimenterande och min lite mer tidskrävande matlagning ganska bra. Jag får hålla på i lugn och ro och det gör inget om det drar ut på tiden. Det är också enda gången i veckan som vi äter kött. Lagar oftast lamm eller ren för det är det vi har i frysen.

Det kanske kan tyckas tråkigt och repetitivt att ha det så här – men det har funkar riktigt bra! Barnen får ju stor variation på skolluncherna ändå och allt vi lagar hemma tycker de om. Till mig själv fixar jag ju lunch varje dag och då gör jag bara sånt som jag är sugen – på men som kanske ingen annan i familjen gillar.

Dessutom har det blivit mycket mer städat i köket sedan Jakob tog över köksansvaret. Han är bra på att plocka och hålla efter – medan det är min sämsta gren. I tvättstugan är det dock ingen nackdel att gå ner 1-2 gånger i veckan och göra allt på en och samma gång. Där är det mer okej att det grötar ihop sig lite, vilket det alltid gör för mig.

Med det sagt ska jag nu gå ner i köket och laga mat. Till söndagsmiddag vankas de nämligen köttbullar med potatismos, rårörda lingon, brunsås och pressgurka. Allt gjort från grunden. Precis som jag gillar att göra det! Och änglamat till dessert.

När jag var i de tidiga tonåren gick jag igenom en traumatisk konflikt med någon jag stått nära. Konflikten växte och blev svår. Kurator kopplades in – men det gjorde bara saken värre. Efter ett år av bråkande och vad jag upplevde som djupt orättvisa anklagelser mot mig  – ja då började jag avsky. Avsky hon som jag en gång tyckt så mycket om. Vi var fiender och i ett block jag gömde på rummet klottrade jag ner allt jag kände. Allt ont jag ville att hen skulle drabbas av. All olycka jag önskade skulle hemsöka henne som hämnd för vad jag utsatts för. Det var hat.

Det gick fyra år. Och om jag någon gång såg henne flammade hatet upp igen. Jag bytte sida på gatan, hon gick långa omvägar för att undvika mig. Om hennes namn kom upp i en konversation blev jag kallsvettig och fick hjärtklappning. Och dagboken fortsatte fyllas av förbannelser mot den som hade kränkt mig.

Det gick fyra år. Och lite till. Men så en tidig lördagsmorgon vaknade jag hudlös och genomskinlig. Jag vet inte vad som föranledde förändringen. Men innan jag ens hunnit öppna ögonen kom tankarna på henne till mig. Och istället för hat kom orden

jag förlåter dig. 

Du har aldrig bett mig om förlåtelse. Du kommer inte göra det heller. Kanske vet du inte ens att det vore det rätta? Du visade aldrig att du förstått hur illa du behandlat mig. Hur illa jag for av det du gjorde. Men jag behöver inte vänta på ditt förlåt. Du har inte makten över mina känslor. Varken hatet eller kärleken. Jag valde att förlåta dig för att befria mig själv.

Kanske hade det kunnat stannat där? Kanske hade vi aldrig närmat oss varandra igen. Men av försynen fördes vi en tid därefter ihop i ett sammanhang där ingen av oss var beredd. Ingen kunde fly. Luften var laddad med motvilja och du gjorde allt för att låtsas att du inte sett mig. Vände dig bort, fäste blicken i golvet. Höll armarna i kors över bröstet, nästan som om du höll fast dig själv. Men någonting flög i mig och jag gick istället rakt genom rummet mot dig. Du ryggade tillbaka, nästan strykrädd. Men jag gav dig en hastig, ordlös kram. Jag vågade inte se dig i ögonen, men jag uppfattade att du log mot mig. För första gången sedan vi var barn.

När mamma precis hade dött kom ett brev till mig, utan avsändare. På rosa brevpapper med en omisskännlig handstil. Det innehöll ingen hälsning – bara några rader ur en bok jag tyckte mycket om. Jag visste att det var ifrån dig.

Har haft en riktigt härlig helg – och här kommer bilderna från den!

Fredagen tillbringade jag på spa med att skriva bok. Så fridfullt och samtidigt produktivt. Och sedan jag hamrat på tangentbordet tills jag var öm i fingertopparna stängde jag datorn och åkte och hämtade Felicia som kommit med tåget ifrån Stockholm.

Sån fredagskänsla! Laga mat och lyssna på bra musik medan glada barn spelar spel.

Inget klår känslan när man har hela pralinasken med helg framför sig.

Jag gjorde spagetti och köttfärsås och sedan såg vi på Bäst i test. Första gången sedan kanalbytet och givetvis var det outhärdligt med de fyra reklampauserna. Förut drömde jag om att någon gång få vara med i Bäst i test – men nu drömmer jag istället om att få segla över Atlanten med Foppa och Agneta Sjödin.

På lördagsmorgonen såg det ut att blåsa upp igen. Rutan var blöt av snö.

Vi åt frukost länge och satt och surrade och under tiden solade det upp. Barnen och Felicia gick ut och åkte skrana i mördarbacken

Medan jag slog in Bertils presenter till födelsedagen.

Packade också upp de söta kopparna jag hittat till fyndpris på loppis – 15 kronor styck. Helt galet! Gunhild från Rörstrand. Ska stå på hedersplats i köket.

I köksfönstret står också en utställning med Ulfs samlade pärlplatteproduktion. Varje dag kommer han hem med en ny som han gjort på förskolan.

Efter lunchen drog vi till skridskobanan. Där träfffade vi våra grannkompisar och så åkte vi ihop!

-Jag är så bra, jag kan verkligen allt med skridskor mamma! Jag kan stå på skridskor, jag kan gå på skridskor, jag kan glida på skridskor. Jag kan allt utom att åka skridskor, mamma.

Efter skridskorna vilade barnen och spelade mer spel, medan jag hoppade rakt in i duschen. För jag hade en dejt med Elina i stan.

Vi skulle gå ut och äta och sedan gå på opera

Vi har knappt hunnit gå en enda promenad i januari och hade följaktligen enormt mycket att prata ikapp…

…innan vi sjönk ner på Norrlandsoperan och såg premiären av Stolthet och fördom. Så magiskt bra och faktiskt också rolig! Älskar hur de tolkat den fåniga Mr Collins genom att låta operasångaren sjunga falskt och ständigt få en tupp i halsen. Jag nöp lyckligt Elina i låret, när allting satte igång. Att få sitta ner och bara översköljas av intryck och skönhetsupplevelser. Enormt inspirerande.

Hem kom jag långt efter midnatt och somnade genast. Och tur var det, för nästa dag var det Bertils trettonårskalas och all släkt i krokarna var bjuden. Jakob och barnen stack till skridskobanan så att jag fick förbereda det sista ifred. Älskar att få dona ifred inför kalas.

Övervänta ungar som roar sig med att spela seterra innan gästerna kommer. Bertil har lärt sig alla Afrikas länder och Folke jobbar med Europas. Själv försöker jag öva på alla deltstater i USA. Synd att minnet är så kasst bara. Men seterra är svinbra för att öva! Barnen blir som besatta.

Kalasdukade på köksön.

Blev som vanligt stressad av tanken på att ha för lite fika.

Hade gjort brownies, chokladbollar, vinbärsrutor, salta rullmackor och två tårtor. Plus punschrullar som Bertil bestämt och som Gille bakat med den äran.

Vindruvor och salta pinnar. Märks det att jag var barn på nittotalet eller?

Minns så väl Bertils ettårskalas och hur pirrigt det var att ordna fest för släkten när jag var så ovan med att ens ha gäster. Tur man har rutin nu för tiden!

Alla var peppade

Och medan vi sjöng för Bertil gav Folke honom ”energigivande massage”.

Gammor i snygg loppisklänning!

Blundade och önskade sig leksugna småbröder

Viktigt förhör av födelsedagsbarnet om hur det känns att vara tretton år.

Otålig lillebror som ville öppna paket!

Bertil hade önskat sig Newtons vagga, skosnören, färgpennor, en Sverigekarta, en snygg väst och en egen pennvässare som brorsorna inte får slarva bort. Samt lite annat smått och gott. Han fick alltsammans!

Efter fikat lekte vi Fyra i soffan tills vi var helt vimmelkantiga.

Den leken är som ett demenstest, som alla utom barnen kuggade på. Och särskilt jag.

Sedan skjutsade vi gammor till ett tåg och Felicia till ett annat och så gick pojkarna och la sig för kvällen. Jag med.

Och kvart över sex imorse sjöng vi för födelesedagsbarnet igen. På den riktiga födelsedagen. Och så åt vi tårta. Hade givetvis bakat för mycket till kalaset så det fanns massor kvar att äta upp.

Gott med en stadig tårtfrukost.

För samtliga inblandade.

Och så började jag veckan med att fota och filma en kampanj. Hade en trött medhjälpare!

Och på förskolan började de firandet av Samernas nationaldag, som ju är imorgon tisdag. De hade samisk sagostund och fick lära sig om samerna och hur de levt traditionellt. Men också om hur illa de har behandlats – när barn skilts från sina föräldrar och hur samerna inte ens fått tala sitt eget språk! Ulf undrade om vi verkligen sagt förlåt ordentligt? Och det kan man ju verkligen grubbla över.

Till födelsedagsmiddag hade Bertil passande nog önskat sig suovas, så det lagade jag med glädje. Är ju även min favoriträtt! Och efter maten medan barnen var på skidträning, tog jag en kvällspromenad med Elina och traskade måndagströttheten ur kroppen.

Skulle jag vakna av solljuset i ansiktet vid fyra på morgonen. Inta dagen första kopp kaffe i sängen med fönstret på glänt mot fågelsången.

Jag skulle gå ner innan någon annan vaknat och släppa ut Essa för att kissa och mig själv för att hämta in tidningen.

Och efter frukost skulle jag gå rakt ut i trädgården och räfsa löv i rabatterna och kvistar från gräset.

Och barnen skulle springa barfota på den kalla, fuktiga gräsmattan med sina enstaka torra partier.

Jag skulle plocka årets första blommor ur rabatten

Och duka lunch på verandan med dörren öppen. För annars blev det för varmt därinne.

Och om någon ändå blev överhettad skulle jag stoppa honom rakt ner i baljan.

Och för varje timme skulle löven växa sig allt större.

Stora och små barn skulle dra iväg med sina cyklar

Och till middagen skulle vännerna komma till oss

Vi skulle ta årets första dopp i tjärnen och skrika oss hesa av det kalla vattnet.

Och sedan när alla åkt hem till sig, skulle jag sitta uppe och läsa till ljudet av storspov och tranor på åkern.

Och halv två på natten när alla sover sedan länge, skulle jag fortfarande tassa runt i huset. Förundrad av ljuset, uppjagad av livslust och så rastlös att någon sömn skulle vara omöjlig att få.

Det skulle jag göra om det var en lördag i maj.

Idag skiner solen och naturen andas ut efter stormen. Som när ett stort gräl har lagt sig och allting blivit lugnt. Lärkträdets kvistar är spridda över gårdsplanen och ljusslingorna har blåst ner från varje träd. Precis som efter ett bråk är allting helt upp och ner. Man är ömhudad, men lättad att det är över.

Idag kände jag mig kraftlöst när jag vaknade och visste att dagen skulle börja med ett hårt styrkepass. Men nu är det gjort och jag känner mig stark igen. Sitter i en solstol på spa och pustar ut. Ska tillbringa närmsta timmarna med att skriva ostört på min nya bok. Tycker så mycket om mina fridfulla skrivfredagar.

Idag tar jag ner det sista julpyntet. Kyndelsmäss är ju mitt riktmärke. I folkmun var denna högtid förr kallad lilljul, för det var då man kalasade upp de sista resterna av julmaten. Kyndelsmäss kallas även för Jungfru Maria Kyrkogångsdag. Firandet sker nämligen fyrtio dagar efter Jesu födelse, till minne av när han bars fram av Josef och Maria i templet. En kvinna som fött barn ansågs förr oren i fyrtio dagar efter förlossningen, så först då kunde hon kyrktas och delta i församlingens gemenskap. Den sedvänjan levde faktiskt kvar till långt in på 1800-talet i Sverige. Har du läst Alice Lyttkens roman Lyckans tempel är du välbekant med traditionen. Men själva ordet kyndel är egentligen ett gammalt ord för ljus och i kyrkan är det här en stor ljushögtid.

Idag är det prick tolv dagar till fastan inleds. Är det någon av er som också ska fasta i år? Och från vad i sådana fall? Jag drömmer om att fasta från instagram, men eftersom det är mitt jobb så går det inte. Har avföljt en drös med konton, men de som är kvar är inte problemet. Problemet är att jag ägnar så mycket tid åt att fastna i skit som jag INTE valt att följa. Som sminktutorials och stanley cup-influencers.

Idag hämtar jag Jakobs lillkusin Felicia, som kommer upp från Stockholm med tåg för att fira Bertils födelsedag. Vi är så glada över att få besök.

Idag går solen upp 22 minuter tidigare än den gjorde förra fredagen och ner 23 minuter senare här i Umeå. Längre dagar och mer ljus – vilken utmärkt dag att fira kyndel!

Här kommer några bilder från senaste tiden. Det är sååå svårt att få ihop till dessa inlägg i januari när man bara är hemma och gör samma saker hela tiden och inte träffar en käft. Men nu är det ju februari så nu kanske det vänder? Vi får be en bön för den saken!

Det har blivit många frukostar med Bertejauregröt. Så god! Äter den med syrlig vinbärssylt med bären från i somras.

Tuggig och mättar bra. Samtidigt inte för tung mat när man ska sitta och skriva en hel dag.

Jag försöker gå en promenad i dagsljus varje dag. Men vissa dagar har det snarare blivit i den blå timmen.

På lördagen kom farmor och hälsade på. Vi åt rest-tacos från fredagkvällen

Och pojkarna läste Engelssonskatalogen med spänt intresse. Ullstrumpor, jägarbyxor och reflexvästar. Jag var ute och byggde koja med ungarna och sedan for vi och farmor till skridskobanan.

Den var oskottad och bövlig men vi åkte ändå!

Vi spelade hockey och lekte tagen och övade på att åka baklänges, snurra och göra åttor. Tänk att det år jag gick i konståkning när jag var liten skulle bli så användbart. Älskar att åka skridskor!

Roligt med utvecklingskurvan hos de små. Innan jul övad Ulf på att kunna stå på skridskor. Nu börjar han lära sig glida med ganska god balans.

Snödrivor behövde också bestigas. Det är enorma mängder snö i år. Eller kanske varje år, bara att man hinner glömma.

Så kom vi hem och värmde oss en aning och hade en lugn lördagseftermiddag.

På söndagen lämnade vi barnen hos morfar några timmar och så gick jag och Jakob och såg en föreställning. Monstrets tid med Olof Wretling, Sven Björklund och Mattias Fransson. Den var helt fantastisk. Väldigt rolig och fruuuuuuuktansvärt obehaglig. Har aldrig sett teater som lyckats vara så läskig. Både jag och Jakob satt och rös i salongen för den var obehaglig på Twin Peaks-vis vilket är det värsta viset. Musiken var också fem plus. Gå och se om den kommer dit du bor!

Sedan vi hämtat barnen och kört hem till byn var vi alla så trötta att vi gjorde en mack-middag. Alltså en middag bestående av gott bröd med gott pålägg.

Och barnen fastnade i ett spel de håller på med, där klossar ska passa in i en form. Beroendeframkallande.

Jag har gått många sköna kvällspromenader. Eller först är de aldrig sköna utan plågsamma. Jobbigt att komma igång, jobbigt att ta sig ut, jobbigt att gå. Tills man hittar lunken och faller in i den. Och då kan man njuta stjärnhimlen och gå hur länge som helst.

En dag hade barnen extra roligt i vardagsrummet. Vi har köpt nya sängar och de enooooorma kartongerna gick att bygga kojor utav.

Varje kväll är en enda längtan efter att äta ”något gott”. Jag önskar att detta goda var godis, men det är knappast tillrådligt annat än på lördagar. Däremot är apelsinerna så goda nu att ett fat med apelsin och färsk ananas har varit kvällsmys när jag och pojkarna sett på sista säsongen av Historieätarna.

Till lunch har jag fortsatt med vegetariska dumplings, haricot verts och sojabönor. Med sursalt dressing till. Tar fem minuter att tillaga från fryst tillstånd.

Barnen har skidträning på måndagar och efteråt får jag hem världens gladaste ungar. Tränarna i byn är så fina och självförtroendet växer för varje gång.

Stadigt kvällsfika är viktigt efter att man tränat. Och barnen är så skid- och skridskopeppade nu att de gått upp till idrottsplanen efter skolan hela veckan. Åkt skridskor i en timme eller en halvmil skidor innan de sparkat hem från skolan. Jag är så glad för att de håller igång och rör på sig och samlar dagsljus i denna mörka tid.

Igår när jag jobbade fick jag nästan inget gjort. Och när jag väl kom igång fick jag ögonmigrän. Har haft så mycket ögonmigrän senaste veckorna. Då är det bara att lägga sig i ett kolsvart rum och vänta tills synen återvänder.

Var på så dåligt humör efter att ha sölat bort en hel dag. Men tog mig i alla fall till gymmet efter jobbet och körde styrka. Och när jag skjutsat barnen till scouterna gick jag en promenad.

Och då kändes allting lite bättre igen.

Idag har jag jobbat med en massa olika skrivuppgifter och suttit vid datorn, men märkte att huvudvärken var på väg tillbaka. Så då bytte jag syssla. Avslutade arbetsdagen med att baka. För vi ska ju fira vår underbara trettonåring på söndag. Med ett redigt släktkalas! Grattis till mig som varit förälder i tretton år.

Januari var en bra bokmånad. Att bada badkar varje kväll och samtidigt läsa bok – det gör att man hinner plöja en hel del!

Vad jag läste i januari

Lektioner i Kemi – Bonnie Garmus

Det är 1960-tal i Kalifornien. Allt Elizabeth Zott någonsin velat är att satsa på karriären som kemist, men forskningsinstitutet där hon arbetar ligger inte direkt i framkant när det kommer till jämställdhet. Livet händer och plötsligt är Elizabeth ensamstående mamma och – bisarrt nog – stjärna i Amerikas mest omtyckta matlagningsprogram Middag kl sex. Där lär hon tittarna att en kvinnas plats är ute i världen.

Den här omtalade och prisade boken är det så många som har rekommenderat. Och när jag börjar läsa verkar det onekligen lovande och för mina tankar till underbara Garp och hans värld av John Irving. Jag får sånt hopp för den här boken, men ganska snart tycker kör den i diket. Mycket är förutsägbart och annat är fullkomligt orealistiskt och obegripligt. Nu händer det ju faktiskt ganska orealistiska och obegripliga saker i verkligheten också. Men ska man gestalta sånt i fiktionen måste det overkliga vara realistiskt för att det ska funka. Aprilhäxan av Majgull Axelsson är exempel på något som är fullkomligt overkligt och övernaturligt – men samtidigt helt realistisk. För att man tror på karaktärerna. Men jag tror inte på Elisabeth Zott. Lektioner i Kemi påminner mig om när jag såg den hyllade The queen’s gambit på Netflix. Jag reagerade då på att hjältinnan var så endimensionell. Att hon var så vansinnigt överlägsen alla andra att det aldrig ens blev spännande. Jag accepterade detta irriterande faktum eftersom jag tänkte att serien baserades på sanna händelser. Men när jag väl förstod att historien var påhittad blev jag paff. Varför göra sig besväret att hitta på en sådan endimensionell karaktär? Varför inte göra det lite mer spännande när man har chansen? Och precis detta problem har Lektioner i kemi.

Men jag läste faktiskt ut boken ändå. Jag läste vidare för att jag hela tiden önskade att den skulle hitta tillbaka till den lovande inledningen. Det gjord den dock inte. Och för dig som vill läsa ett mer spännande kvinnoporträtt från ungefär samma epok så rekommenderar jag verkligen Garp och hans värld av John Irving. Innehåller också en huvudkaraktär med autistiska drag som skapar en feministisk revolution.

Porträtt av en dam – Henry James

Med arvet efter en rik släkting kan den unga amerikanskan Isabel Archer uppfylla sin dröm om ett självständigt liv. Oerfaren för världen reser hon runt i Europa på jakt efter livets mening. Hon avfärdar friare efter friare men faller till slut för konstsamlaren Gilbert Osmond. Trots varningar från vännerna gifter hon sig med honom och det blir hennes livs mest tragiska beslut.

Porträtt av en dam är en klassiker från 1880 och allmänt ansedd som Henry James mästerverk – en innovativ och för sin tid modern roman. Isabel Archer är en av litteraturens mest omtalade kvinnogestalter, mycket tack vare James nydanande sätt att skriva. Archer analyseras inte – istället får man som läsare bara observera henne och dra sina egna slutsatser.

En redaktör av idag hade kanske sagt åt James att skriva om det första kapitlet en aning. Så att det inte börjar så omständigt, bakvänt och konstigt och får en att vilja slänga ifrån sig boken innan man ens har börjat. Men när man väl brutit sig igenom det första kapitlet så väller romanen fram och fullkomligt suger tag i en. Så fort jag inte läste längtade jag hem till min bok. Men när jag sedan väl läste blev blir jag så frustrerad att jag vill ropa in i boksidorna till Archer –Ta dig samman, kvinna!

Jag rekommenderar varmt Porträtt av en dam – men föreslår att inte läsa just denna version av boken. Utgåvan från Replik förlag är nämligen något av en katastrof. Det är SÅ mycket korrfel. Prepositioner som fallit bort, avstavningar som hamnat snett. Konstiga meningsuppbyggnader. Det är ett riktigt hafsverk – eller så var både översättaren, redaktören och korrläsaren i fyllan när arbetet skedde. Ha faktiskt aldrig tidigare sett något liknande i en tryckt roman.

Hela livet – Anders Rosengren

Jag är med i en studie vid Göteborgs universitet som heter Livsstilsverktyget. Har bloggat mer om det här. Och jag tror att det var därför jag fick hem den här boken? Läkaren Anders Rosengren är nämligen en av forskarna bakom programmet och i Hela Livet skriver han om hälsa ur en holistisk synvinkel. Följ med på en hisnande resa där de stora livsfrågorna vävs samman med små konkreta tips som gör det lättare att hantera vardagen. Du får utforska hur stress och motion påverkar varandra, hur dygnsrytmen kopplas till åldrande, hur din syn på tillvaron i stort färgar dina matvanor.

Jag blir glad över denna lättlästa lilla bok om hälsa som lyckas gripa tag i mig mer än de flesta böckerna i denna genre. Anders beskriver de existensiella frågorna väldigt fint. Sorgen i utanförskap och de svåra känslorna inför döden. Jag blir glad över en vetenskapsman som lyckas skriva precis i skärningspunkten mellan fakta och tro. Mycket känns igen från det i Livsstilsverktyget som är så bra – just för att det fokuserar på fler dimensioner av hälsa än bara kost och motion.

Ta din tid: gör mindre men bättre – David Larsson Heidenblad 

Samtidshistorikern David Larsson Heidenblad har grävt, sorterat och testat för att kunna lyfta fram de mest välgrundade och effektiva metoderna och principerna för den som vill koncentrera sig på det väsentliga i livet. Med hjälp av dessa och andra tips och råd hjälper han läsaren att klart och tydligt se vad som faktiskt är värt någonting, och vad som kan väljas bort och tackas nej till. Resultatet är en snitslad bana som fungerar för såväl ett rikare familjeliv som att leva upp till sina ambitioner, eller både och samtidigt.

Min syster började läsa denna bok och teman från den letade sig ständigt in i våra samtal. Till slut köpte jag hem den själv och slukade på två dagar! Det här är ingen självhjälpsbok i egentlig menig tycker jag. Men den är väldigt hjälpsam. David går igenom och refererar till guldkornen ur annan management- och självhjälpslitteratur och plockar russinen ur kakan. Presenterar kunskapen lättöverskådligt och ger personliga tankar om hur råden kan appliceras.

Under läsningen är jag beväpnad med penna och stryker under och ringar ideligen in. Jag upplever en upprymdhet och glädje av att få lära mig nytt – men också av att någon sätter ord och teoretiserar kring de tankar jag redan har. Efter min utmattning har jag fått jobba fram helt nya arbetssätt för att slå vakt kring min tid. Och några av dem nämner David här – fast med en annan ingång. Bland annat talar han om bufferttid. Att lägga in sådan tid i sitt schema, för att göra realistiska planeringar. Han reflekterar också kring att tacka ja eller nej och hur man kan hitta strategier för att fatta mer välgrundade beslut. I denna text från 2021 skriver jag mer om hur jag jobbat med precis samma saker – för att hjälpa min inre tidsoptimist att bli en realist.

Boken ger en bra översyn för olika metoder och teorier. Jag hade kanske önskat lite mer reflekterande frågor och uppgifter till mig som läser. Men man kan inte få allt. Och boken ger en bra ingång till att läsa böcker av andra gurus på området. Några av dem som redan hjälpt mig styra upp mitt liv nämns – som David Allen. Och hur jag jobbat med hans bok och organiserat mitt liv med hjälp av listor har jag ju bloggat om tidigare. Om jag får kritisera en enda sak är det att förlaget Volante borde kostat på lite tjockare papper så att sidorna är stadigare och inte känns så billiga och ömtåliga. Särskilt som det här är en bok som gjord för att anteckna i!

Ljudböcker jag lyssnade på i januari

Ät smart – Kristina Andersson.

Läste den här även förra vintern men valde att lyssna om den nu för att få mer lite pepp kring kosten. Ät smart är en väldigt bra grundkurs i enkel näringslära och hur man kan lägga upp vettiga måltider. Det låter kanske torrt och tråkigt, men det är det inte. Kristina förklarar pedagogiskt och ger mig mycket ny kunskap och handfasta råd. Den tryckta boken innehåller massor av recept som inte finns med i ljudboken. Men recepten är underordnade. Jag tycker att kunskapen om kost och hälsa är det centrala i denna bok. Perfekt att lyssna på när jag är ute och tränar. Då känner jag mig liksom marinerad i hälsa.

Förnuft och känsla – Jane Austen

Jag har läst alla hennes böcker framlänges och baklänges och på engelska och svenska och lyssnat på dem som ljudbok på båda språken. Man kan fråga sig om det fortfarande finns något kvar att upptäcka efter så många omläsningar? Men det gör det ju! Det är som att umgås med en gammal trygg vän som fortfarande kan överraska.

Jag brukar föredra engelska inläsningar av böckerna – för att verkligen få den riktiga Jane Austenska känslan. Men här läser Marika Lagercrantz in Förnuft och känsla med den äran! Av alla Jane Austen böcker är det dock denna jag är svalast inför. Tror det är för att personporträtten är lite bleka och skissartade. Austen brukar vara roligare och vassare och det är den versionen jag gillar. Men Förnuft och Känsla är underbar ändå! Började lyssna när jag städade köket i åtta timmar och det gjorde dagen mycket trevligare. Direkt boken var slut behövde jag ersätta den med en annan Austen….

Mansfield Park – Jane Austen.

Mansfield Park har till skillnad från de mer lättsamma böckerna Stolthet och Fördom, Emma och Northanger Abbey någonting starkt melankoliskt över sig. Romanhjältinnan är inte kvick, vacker eller ovanligt intelligent. Hon bedårar inte romanhjälten med sina fyndiga kommentarer och sin rosiga hy. Nä, istället är hjältinnan den fattiga, bleka och försagda Fanny Price som blir hopplöst förälskad i sin kusin Edmund. Men han har i sin tur bara har ögon för Miss Crawford – som både är vacker och spirituell.

På Austens vanliga vis är historien tecknad med mycket humor och väldigt träffsäkra personbeskrivningar. Mansfield Park är också den enda av Austens romaner som på något sätt berör den fattiga delen av befolkningen under artonhundratalets början. Läsvärt även av den anledningen. Jag lyssnade på en inläsning på engelska av Johanna Ward, som var makalöst bra och rolig!

För sjätte året i rad är det dags för Fånga Februari! Min populära fotoutmaning där vi hjälps åt att fånga februari i bild (och text). På insta, blogg, threads, stories, tiktok, facebook eller var man nu är aktiv!

Vi börjar traditionsenligt den första februari och jag och utmanar dig att hålla ut till den 29:e! Lämpligt nog är det skottår i år och februari månad är preciiiis lika lång som alfabetet. Därmed fick varje bokstav en egen dag.

Lägg fokus främst på att ta en passande bild – eller kanske bara på att skriva något som ordet väcker i dig. Använd hashtagen #fångafebruari så jag hittar igen dig i flödet. Alltid kul att se vad ni postar för någonting. Förhoppningsvis hjälper utmaningen till att baxa oss igenom den sista mörka månaden innan ljuset återvänder helt.

Och om du inte kan läsa min handstil är orden alltså

1 Allvarligt talat

2 Bråda dagar

3 Charmigt

4 Dagens bästa

5 Enkelt och gott

6 Förväntan

7 Göromål

8 Hopp och tro

9  Inomhus

10 Jobbigt värre

11 Kaffe eller te

12 Lysande utsikter

13 Mäktigt

14 Natt och dag

15 Oviktigt vetande

16 Pynt jag älskar

17 Queen

18 Rätt ur verkligheten

19 Sånt jag drömmer om

20 Traditioner att värna

21 Uppenbart fusk

22 Vågigt eller vågligt
23 Wow!

24 X-faktorn

25 Yngre dagar

26 Zen

27 Ångrar mig

28 Älsklingsplats
29 Ögonfröjd

Det finns massor av saker att se fram emot. Här är sånt jag längtar lite extra mycket efter just nu…

Bertils födelsedagskalas. Det markerar alltid starten på en annan slags vinter. En vinter när solen orkar in i köket och när dagarna inte är så förtvivlat korta.

Februariblå himmel. Just nu är den blå himlen fortfarande blek och genomskinlig. Men i februari börjar den mer och mer anta den sportlovsblå nyans som är så hoppfull att titta upp i. Känns som att den slussar energin rakt in i bröstkorgen på en.

När verandan blir så solvarm att man kan sitta där och dricka kaffe. Då sätter jag igång med städandet och röjandet och slänger ut vinterns ansamlade bröt. Skurar och fejar och gör fint. Att ha en plats i hemmet där man kan vara både inne och ute på samma gång och möta vårsolen så tidigt som möjligt – det är lycka!

Öppen ytterdörr mot verandan. När den är solvarm kan dörren stå öppen dit ut och hela nedervåningen badar i ljus.

Fettisdag. Äta årets första semla. Brukar spara mig till själva högtidsdagen för det blir alltid extra festligt då.

Gå till frisören och göra någonting förhoppningsvis ganska dramatiskt. Jag räknar ner dagarna!

Ha uppstartsmöte med Lotta kring formen på min nya bok och så småningom få se hennes första skisser. Då vaknar nästa nivå av skrivpepp!

Sportlov med barnen. Här i Västerbotten dröjer det visserligen ända till vecka 10. Men det gör också att vårvintern hunnit komma igång på riktigt. Jag ska åka skidor, sola i en driva, skriva bok, spela spel med barnen och bada bastu.

Jag känner mig så glad när jag vaknar denna lördag. Klockan visar 09.38 och familjen har låtit mig sova. Jag rycks ur en dröm där jag ska gifta mig i en jätteful fjällstuga, men plötsligt istället är hos min frisör som irriterat säger.

-Det var ju Jakob vi skulle klippa idag. Varför är du här?

-Det är för att det här är en dröm, skrattar jag till och vaknar.

Tretton arbetsdagar in i januari och det känns liksom lent inuti. Har inte haft något samarbete jag måste göra och bara enstaka möten. Mest har jag fått sitta vid min dator och fokusera. Skriva på boken och skriva på bloggen och däremellan gå lunchpromenader i dagsljus. Och varje kväll när barnen somnat har jag badat badkar och läst. Det känns som att jag på ett närmast våldsamt sätt har angripit återhämtningen. Jag SKA få dagsljus. Jag SKA få återhämtning. Jag SKA bli varm. Två timmar med en bok i badet känns som fem timmar framför en serie. Tiden går långsamt och min återhämtning blir grundlig. Vid tiotiden ligger jag i sängen och gäspar.

När jag märker hur bra jag mår av att få skriva och skapa ostört och uppleva timmar av sammanhängande flow. Då ifrågasätter jag varför jag fortfarande håller på med så mycket annat jox? Varför lägger jag så mycket av min tid på fel arbetsuppgifter? Och när det finns luft i schemat så märker jag hur kreativ jag blir. Jag har tusen ideer, uppslag och tankar om vad jag vill skriva om och skapa. Det finns inget stopp! Efter att ha jobbat med ett kreativt yrke i hela mitt vuxna liv har jag insett att ju mer jag begränsar min arbetstid och antalet saker jag gör – desto mer kan jag i slutändan producera. Det är helt anti-intuitivt och det är därför det har tagit sån tid att få syn på.

Nu ska jag kliva ur morgonrocken och gå ut med barnen. Vi ska åka skrana i mördarbacken och efter lunch blir det nog skridskor. Efter en vecka där hjärnan levererat ska jag fylla på med med dagsljus, rörelse och tid med familjen.

Förläggarföreningens topplista över 2023 års mest sålda fackböcker har precis släppts och Underbara Vinter kom på plats 17. Och dessutom fick Underbara Vinter igår ta emot priset som Årets Kokbok. Adlibrispriset är läsarnas bokpris och jag är stolt bara över att ha blivit nominerad. Men att så många velat lägga en röst på min bok känns helt overkligt. Har aldrig varit med om ett sådant här mottagande av någonting jag skrivit förut!

Jag kunde inte vara på plats vid utdelningen igår tyvärr, men skickade en hälsning på länk! Och så höll Alexandra Lidén på mitt fina förlag The Book Affair ett litet tal.

Jag är så tacksam till ALLA som har köpt min bok och som är anledningen till att jag nu vågar viga ännu en vår åt att skriva. Idag lämnade jag tredje kapitlet på min nya bok och imorgon påbörjar jag det fjärde och går sedan med lätta steg in i helgen.

Pussniärbäst!

Spolar upp ett hett bad när Jakob lägger barnen. Tar fram boken jag hela tiden går och tänker på och en skål med skalad pomelo. Sjunker ner och låter kroppen bli riktigt, riktigt varm för första gången den dagen.

Hämtar barnen från skidträningen i byn. Rödsvettiga pannor och upphetsat berättande om hinderbanor och fotboll på skidor. -Det var sååå kul!

Jag gör iordning morgonens första kopp kaffe, matar elden med några fler klabbar och sjunker ner i korgstolen bredvid den. Dricker långsamt och startar dagen makligt.

-Jag är så stolt över min mamma! säger nioåringen högt – men liksom för sig själv – när han sitter vid matbordet och slevar i sig efterrätten.

Går runt i bokaffären, stryker på omslag och klämmer på ryggar. Fundera på allt jag vill hinna skriva i mitt liv och att jag kanske har möjligheten till det.

Pulsar ut tidigt i det ymniga snöfallet och fyller fågelmataren med solrosfrön. Står sedan vid köksbänken och betrakta domherrar och talgoxar som flockas kring maten, trots att det knappast ljusnat ute än.

Vi äter en stökig fiskpinne-middag och barnens kompis är på besök och något som sägs får alla att bryta ihop av skratt. Att munhuggas kring bordet, retas och sedan krevera av Folkes förvirrade inpass i samtalet. Essa börjar skälla av uppståndelsen och jag skrattar så att jag resten av kvällen går runt med hosta.

På väg hem från stan, fredag eftermiddag. Ensam i bilen och med ett färdigskrivet kapitel i datorn. En känsla av att vara något på spåret efter att ha fått sitta och skriva med flow i nästan fem timmar. Glömma av klockan och att det börjar bli mörkt, bara för jag är så uppfylld av att få skapa.

Ute visar termometern -26 grader denna morgon och solen hänger lågt över trädtopparna. Glad att jag åkte skidor igår – för idag känns det lite för kallt för att träningsåka och dra ner en massa kalluft i lungorna. Har klarat av fyra träningspass den här veckan och det blev precis som alla försökte uppmuntra mig till: kör bara en vecka med vanlig träning så kommer du glömma bort att du någonsin haft ett uppehåll.

Innan jag somnade igår kväll låg jag och funderade på vad jag ville ägna lördagen åt. Och det här låter kanske knäppt, men jag insåg att det jag har allra mest lust för idag är att ta på mig städkläder, huckle och skurhandskar och sedan göra en grundlig rengöring av mitt kök. Från tak till golvlist. Ner i varje låda, upp på varje hylla, ovanpå varje skåp och runt varje knopp. Frysen behöver avfrostas och kylen behöver städas. Jag ska dammsuga brödlådan och rengöra köksfläkt och ugn. Golvet ska linoljeskuras och ren matta läggas ut – och när allt är gjort ska jag pynta om i köket. Ta ner proletärstjärnan från fönstret och dekorera hyllorna med blåvitt porslin och andra kantband. Kanske också byta gardiner om jag får feeling? Så roligt jag ska ha det! Jag ska inkarnera mormor Rut och göra det med hennes bestämda händer och goda humör. Det var så länge sedan köket fick kärlek och det ska blir skönt att få fokusera på ett område i huset. I lugn och ro.

Men först ska jag dricka upp mitt kaffe och och rosta en smörgås och känna lördagsfrid.

En underbar fredag som ägnats åt att skriva och lämna ett nytt kapitel till boken. I bild en boktrave research och utanför bild fyra likadana travar till.

När jag skriver är det så här

Komma på ideer – älskar

Börja utföra ideer – älskar lite mindre

Fortsätta utföra ideer – nej nu är det riktigt hemskt

Avsluta ideer – nu anar jag ljusningen

Allt är klart – kort stund av tillfredsställelse innan allting börjar om igen.

Så när jag skriver varvar jag rent skrivhantverk (som är jobbigt) med att komma på ideer (som enbart är lustfyllt och roligt). Jag säger till mig själv: först måste du skriva färdigt den här delen, sedan får du belöna dig med att bara sitta och hitta på nya ideer. Sedan får du skriva skarpt på en idé. Sedan får du fira det med att komma på ideer. Och sådär mutar jag mig själv framåt steg för steg och det funkar ganska bra. Tills jag kommit så långt i bokprocessen att det bara är skrivhantverk och avslutande kvar och då är det ju så dödens tråkigt och framförallt laddat. Är det här tillräckligt bra verkligen? Men då har man ju en hemsk deadline så då är man så illa tvungen att se framåt och bara skriva.

Jag var i alla fall precis ute på lunchrasten och åkte skidor. Så vackert i skogen att man kan gråta åt’. Och nu har jag ätit lunch och druckit kaffe så nu ska belöna mig med att få kläcka roliga ideer. Dagen ska sedan avslutas med att gå igenom första kapitlet som min förläggare skickat i retur med kommentarer. Typiskt trist syssla – men jag lockar mig själv med tanken på att jag sedan får ta helg. Och det är ju en ganska god morot.

Vaknade helt pirrig imorse av tanken på att få påbörja en ny arbetsvecka och jobba vidare med min bok. Skrev som en dåre förra veckan och kände mig euforisk. Så där som man kan vara i början av ett projekt när det ännu inte börjat gå en emot och kännas övermäktigt.

Jag har ju haft någon slags mental låsning kring att skriva böcker under ett längre tag. Det har känts kravfyllt och jobbigt, men genom Underbara Vinter gick proppen ur. Först genom själva skrivandet och sedan av det fantastiska mottagandet. Och jag har bestämt mig för att skriva böcker är vad jag ska ägna mig åt de närmsta åren. Om lite drygt två år fyller jag fyrtio och jag har alltid föreställt mig att jag borde stå på höjden av mitt skapande mellan 40-50 års ålder. Och vill jag dit kan jag inte bara harva på i samma gamla hjulspår. Jag kan inte göra sponsrade samarbeten som äter all tid. Bokskrivandet måste få kliva fram ordentligt. Böcker och bloggen är vad jag brinner för!

Den här vårvintern har jag inte så mycket annat jobb inbokat och det är precis vad jag längtat efter. Jag behöver ARBETSRO. Vara ifred och få tänka långa tankar. Charlotte har rensat min kalender så att jag har halva tisdagarna, hela onsdagarna och hela fredagarna till skrivtid. Då jag inte blir störd utan kan fokusera på mitt. Måndagar och torsdagar gör jag mer utåtriktat arbete. Spelar in podd, gör intervjuer, samarbeten, har möten och fixar annat viktigt som behövs för att få ekonomin att snurra.

Januari, februari och mars kommer ägnas åt min nya bok och direkt jag har lämnat den kommer jag att börja på nästa. Och jag riktigt mysryser av tanken på att jag ska få vara hemma och skriva. Jag ska träna regelbundet. Jag ska åka skidor för att få ett avbrott i skrivandet. Jag ska äta bra mat. Jag ska tänka långa tankar. Jag ska sova i tid om kvällarna. Och jag ska försöka skapa på hög nivå. För att inget känns roligare eller mer meningsfullt just nu.

Vad är gott? Rå brysselkål och blomkål som skärs i mindre bitar. Sedan på med en dressing gjord av srirachamayo, japansk soja, sesamolja, honung, citron och en skvätt matolja. Häll över och slunga runt och strössla rostade sesamfrön ovanpå. Ät upp grönsakerna och sörpla sedan upp den sista dressingen med sugrör.

Vad stressar dig just nu? Absolut ingenting. Känner mig så vilsamt nere på noll efter ett lång jullov.

Vad ska du göra ikväll? Fredagsmys med min familj. Då kryper vi ner alla fem i soffan och ser på något vi (typ) lyckats enas om. Jag vill visa barnen Dårfinkar och Dönickar. Men hittar den ingenstans. Varken Öppet arkiv eller SF Anytime. Vet någon var man kan få tag i den?

Vad är svårt? Att börja om med träning efter att ha kommit av sig. Att lägga sig i tid på kvällen. Att stiga upp på morgonen. Att komma ihåg att ställa tillbaka allting på rätt plats i hemmet. Att komma ihåg att svara på sms. Att hitta alla ägodelar som man inte kan ringa till. Dvs allt utom mobilteleofnen.

Vad är lätt?  Att skapa och vara kreativ. Det kommer av sig själv hela tiden och finns inget stopp.

Vad blir det för middag idag?  Det är fredag vilket betyder att barnen brukar ansvara för att göra tacos, under Jakobs överinseende.

Vad vill du göra mer?  Sova. Skapa. Skratta. Herregud det låter som en serie väggord i skrivstil. Slänger väl in träna också för att bryta av lite.

Vad går du igång på? Alldeles för mycket. Är känd i vänskapskretsen för mina rants. När jag liksom bara hugger på en fråga och kan elda igång mig själv och inte ens behöver något svar eller kommentar från åhöraren. Tror det är för att jag jobbar hemma själv utan någon att ranta sådär lagom med i vardagen.

Vad gråter du av?  Vad gråter jag inte av? Sorg kanske. I övrigt grinar jag så fort jag blir glad.

Vad gruvar du dig inför? Att meste-vi-valen drar igång snart igen (Ulfs uttal). Känns så jobbigt att ha lördagskvällarna upplåsta med sämsta möjliga teveunderhållning. Det sämsta med att ha barn är nog faktiskt Melodifestivalen.

Vad gjorde dig arg senast? En annonsör som betedde sig illa.

Vad åt du senast?  En apelsin till mellanmål.

Vad är fånigt? Kanye West och hans flickvän. Han går runt på stan helt maskerad som en rånare. Och hans flickvän (som ser exakt ut som en blandning av hans tidigare flickvänner Kim Kardashian och Amber Rose) går runt i en hudfärgad kroppsstrumpa som visar så mycket hud att hon måste dölja brösten genom att samtidigt bära en kudde. Det är fånigt. Men jag kan göra listan lång.

Vad är du inte? Liten och nätt. Bra på att smyga.

Vad är du? Rakt på sak.

Vad längtar du efter? Att sova ut imorgon.

Vad har du missuppfattat?  Att man måste se Melodifestivalen när man har barn. Det måste man tydligen inte. Det är bara sadomasochism från mitt håll.

Vad ska du göra nu? Njuta det sista av vår stendöda gran och vårt julpyntade hus. Imorgon åker allt ut. Fast stjärnorna får nog stanna resten av januari när jag tänker efter.

Det märks en stor oro just nu kring krig, konflikter och krisberedskap. Helt begripligt med tanke på läget i världen. Men det handlar förstås inte bara om att vara förberedd på krig och naturkatastrofer – utan också på vanligt väder. Se bara hur det blev under nyårshelgen när köld och snö slog till mot stora delar av Sverige och många människor råkade illa ut.

Så dåligt förberedda som vi är i dag var inte tidigare generationer. Det satt i ryggmärgen att se om sitt hus och sin hälsa och ta ansvar för sin säkerhet. Och det är något vi alla behöver bli bättre på. Genom att hjälpa oss själva så hjälper vi samhället i stort.

Här kommer några inlägg jag skrivit på temat.

Rädd eller beredd – Ett inlägg om hur man mentalt kan förbereda sig inför krig eller katastrof, med hjälp av vänner och familj i närområdet. Bara genom att prata lite och planera kan man sänka orosnivån och samtidigt göra sin samhälleliga plikt.

Jag är en prepper – Ett inlägg om hur vi byggt upp ett Lill-Konsum i källaren och vad vi har hemma.

Ett inlägg med anledning av MSBs beredskapsvecka, som är till för att få svenskarna att vara bättre beredda! Med handfasta råd och ett intressant kommentarsfält.

Så kör du säkert i vinter – Ett inlägg om hur du planerar och genomför en säker och trygg bilresa i vinterväder.

Så snöröjer du säkert och skyddar både hus och hälsa.

Och så kanske viktigast av allt. Ett inlägg om att hålla huvudet kallt och göra sin mormor stolt i tider av kris och katastrof. INTE förvandlas till en yr höna.

Och här hos Röda korset kan du läsa mer om vad din krislåda i hemmet bör innehålla

Och här hittar du MSBs skrift Om krisen eller kriget kommer