1) Var veckans Entreprenör på mittforetag.com och pratade företagande och business. 2)Äggkläckaren tickar ner och duedate närmar sig. 3) Så glad över att Elle Decoration lyft fram min och syrrans kollektion med bland annat ekologiska gosedjur för Yawama of Sweden. 4) Ljuvlig vinterhimmel ifrån förra lördagen som ägnades åt en gedigen loppis och antikrunda! 5)DIY-tips: tapetsera skåpets dörrar för att matcha tapeten och göra skåpet mer arbetat och mindre vitt. 6)Förra fredagen föreläste jag och Annakarin och träffade många härliga, inspirerande människor efteråt!
När man tröttnat på att höra podcasts av mediamän som ältar sina neuroser kan man istället lyssna på sånt här
Filters Podcast. När favorittidningen med de bästa personporträtten gör podcast av sina gamla arkivgodbitar – ja då kan det inte bli annat än svinbra. Texterna läses upp av skådespelare vid Göteborgs Stadsteater. Mina favoritravsnitt är Bländad av Ljuset, Det som inte dödar samt Johann Neumanns vidunderliga resa.
Det politiska spelet Om man som jag höjer volymen varje gång det handlar om inrikespolitik och det politiska spelet – då ska ni lyssna på Det politiska spelet med Henrik Torehammar. I podden samtalar han väldigt roligt om inrikespolitik med Ekots tyngsta röster Tomas Ramberg och Fredrik Furtenbach (ja det är manligt i överkant men ibland får man stå ut med det). Det låter säkert inte så roligt men det är faktiskt både intressant och kul att höra P1s vanligtvis så korrekta reportrar flamsa loss med Torehammar och säga sånt där som de aldrig kan säga i etern…
Allvarligt talat i P1. Programmet där lyssnarna får skicka in frågor till några av våra mest uppburna författare. Som svarar på dem med respekt och eftertanke. Ofta väldigt filosofiskt. Frågorna handlar om sånt som -Hur kan man veta att himlen är blå? Varför ska man sträva efter att bli gammal om man ogillar ålderdomen? Och måste man egentligen älska sitt barn? PO Enquist, Märta Tikkanen, Elsie Johansson, Birgitta Stenberg och Lena Andersson har alla lett säsonger av detta program. Men mina favoritavsnitt är nog ändå de där Kristina Lugn besvarar frågor. Geniet!
Värvet med Kristoffer Triumf. En intervjupodcast med kända profiler. Föga originellt tips från min sida och även här är det ibland slagsida åt neurotiska mediemän. Men också många bra personporträtt. Eftersom han gjort så oerhört många avsnitt har man möjlighet att verkligen plocka guldkornen. Jag gillar intervjuerna med Lisa Nilsson och Gudrun Schyman lite extra mycket.
Ja, det var mina podddtips det. Ni har säkert hundra till att rekommendera mig? Tipsa gärna
Vilken fin torsdag jag har haft! Blev så glad när jag loggade in imorse och såg alla superfina omdömen om min film i förra inlägget! Nu växte mitt självförtroende och jag blev jag peppad på att göra många fler! Lovar att återkomma med det. Och har ni önskemål på vad ni vill se så är det bara att kommentera!
Idag har jag jobbat och lekt med Folke om vartannat. Min vän Elina kom förbi på lunchen, hon var i krokarna på jobb och passade på att snusa bebisnacke. Snacka om lyx att ha en vän som råkar ha vägarna förbi oss. Det händer typ aldrig i den här avkroken.
Hon hade lagat massa sushi och ja – vi tömde faten helt och hållet vi två. Tiobitars sushi? Bah – här är det trettiobitars som gäller. Annars blir man inte mätt!
Och så vill jag passa på att tips om min senaste spaning för P4 som handlar om svårigheterna att hitta en smickrande kappa..
Här under kan du se en kort film med två annorlunda och väldigt fina snurror du kan göra när du bakar kanelbullar.
Jag la upp en fikabild på mitt instagramkonto igår och fick en fråga om hur jag gör “snurrorna” på mina bullar. Jag gör alltså inte den där vanliga modellen utan en annan. Jag tänkte först skriva ett blogginlägg med en instruktion men tänkte sedan att det nästan var enklare att filma det. Så då gjorde jag det.
Det här är den första filmen jag någonsin filmat och klippt själv (be kind – jag är verkligen inget proffs). Funderar på att göra fler sådana här små guider och filmer till bloggen. Skulle ni tycka om det? Vad vill ni se då?
…Och så vill jag tillägga att jag vanligtvis använder ett praktiskt bakbord när jag bakar men idag var det spårlöst försvunnet. Så då fick jag använda min ruffiga bordsskiva istället…ifall någon undrar!
Alltså den här killen – som sitter själv nu och har upptäckt det fina med att plocka klossar i och ur en låda och igår lärde sig klappa händerna. Jag känner mig helt perplex när jag tänker på det. För när Bertil var sju månader tyckte jag att det hade gått så långsamt! Varenda fas hade nogsamt registrerats och alla steg såsom vändning, första smakportionen, första leendet och allt däremellan var liksom inbränt i minnet. Nu med Folke? Nu minns jag ingenting. Han har vuxit upp framför näsan på mig medan jag vikt strumpor, bytt blöjor, läst böcker med storbarnet och lagat oändliga mängder mat. Det låter nästan lite sorgligt när jag säger det fast det känns inte sorgligt. Det känns bara att jag är en tvåbarnsmamma den här gången. Och egentligen är det ju Folke som har dragit vinstlotten för han fick en mamma som övat på att vara förälder i fyra år medan Bertil fick totalt oerfarna föräldrar – 23 och 24 år gamla.
Jag försöker stjäla utomhustid så mycket det går. Att fika i trädgården behöver ju faktiskt inte vara en sommargrej!
Jag kokar varm choklad eller fyller kaffetermosen och sätter mig ute på renfällen och dricker. Typiskt mysig och bra sportlovsgrej.
Jag vet inte om det här med att fika i snödrivor är en norrlandsgrej? Jag har så många barndomsminnen av hur vi sitter ute hela släkten i en snöhög hos mormor och morfar och doppar småkakor i te och dricker snökyld trocadero och låter solen värma ansiktet
Något av det bästa med att bo så här är allt mina barn får uppleva. Allt jag får ge dem. Att växa upp med djur. Att växa upp med skit under naglarna. Att fatta var en potatis kommer ifrån och hur en broccoli egentligen växer. Att kossans kiss och bajs är mat för växterna och att hönsen ger oss ägg om vi ger dem korn och gräs och middagens matrester. Att vi jobbar så mycket här hemma och att de alltid kan hänga med på allt. Vara en del av vår vardag och vårt sammanhang. Själv var jag allergisk när jag var liten och fick inte ha några djur alls och trodde aldrig att jag skulle kunna skaffa några heller. Men min son säger att han tänker bli ko-bonde. För att mjölken aldrig ska ta slut hos oss.
I somras när gårdsbutiken stängt för dagen och gårdsplanen tömts på nyfikna människor, höns och grisar. Då gick Ada och Bertil, två skitiga ungar med skrubbsår och fläckar och leriga sandaler med varsin liten korg och “handlade” sina egna grönsaker i affären.
Odling. Bra mat. Djur som lever gott. Arbetsgemenskap med vänner. Stolthet över en några mycket jordiga knölar från åkerns djup. Det är verklig livsmening för mig.
Att ändra väggarna är en av de mest effektfulla förändringar man kan göra i ett hem. Tapeten sätter tonen och påverkar upplevelsen av ett rum totalt. Jag tycker att vi ska våga mer med våra väggar! Mer färger och mer mönster. Med en lyxig och arbetad tapet behövs inte många andra åthävor. Här har jag tapetserat med personliga favoriten Ornaments 5944 från Boråstapeter. Ett bra exempel på att en stormönstrad tapet kan upplevas som väldigt lugn och stilren.
En annan personlig favorit är den blommiga tapeten Karlslund 2922 som även den kommer från Boråstapeter och som baseras på en gammal svensk tapet från 1862.
Eftersom jag verkligen har dille på tapeter kommer här mina 7 bästa tips för ett lyckat tapetval
1) Beställ hem tapetprover. Att stå och bläddra i en tapetbok i butik är jättesvårt då ljuset i butiken inte stämmer med det ljus du har hemma. Dessutom vill du kunna jämföra färger i tapeten med till exempel soffa, sänggavel eller andra textilier och möbler du har hemma. Glöm inte bort att kolla tapeten när det blivit mörkt också! Hur ser den ut ihop med en glödlampas sken?
2) Tänk på hur tapeten samspelar med övriga rum. Visst kan man använda olika tapeter i alla rum men välj tapeter i en liknande färgskala/med ett liknande formspråk så att det ändå harmonierar.
3) Lite mer “galna” tapeter kan upplevas som påfrestande i ett stort utrymme där man vistas mycket. Men testa att tapetsera till exempel en liten toalett eller hall med en riktigt mönstrad tapet! I mindre utrymmen kan man vara lite mer vågad.
4) Stormönstrade tapeter i två färger är lugnare för ögat än en småmönstrad tapet i massor av färger. Var inte rädd för stora mönster – färgskalan är minst lika avgörande för helhetsintrycket!
5) Har du hittat en tapet som du älskar men som du är rädd ska ta för mycket plats i rummet? Addera textilier! Långa, enfärgade gardinlängder som bryter upp mönstret skapar ett lugn i rummet. Det gör även tavlor model XL. Tänk på att höga möbler som bokhyllor, skåp och sänggavlar också funkar dämpande på en dominant tapet.
6) Våga tapetsera ett helt rum och inte bara en fondvägg. En ensam fondvägg upplevs ofta som mer dominant än om hela rummet hade tapetserats.
7) Tänk utanför boxen! Varför inte sätta tapet i taket, på en möbel eller låt två av fyra väggar ha tapet istället för att endast ha en fondvägg? Och vill du ha målade väggar till tapetfonden är det fint att plocka upp en nyans ur tapeten istället för att bara köra vitt.
Idag har det blivit betydligt enklare att tapetsera. Framförallt med så kallade easy-up tapeter. De sätts kant i kant och inte överlappande. De har dessutom hög opacitet så den underliggande färgen eller mönstret lyser inte igenom. Och tapetklistret rollas direkt på väggen istället för på tapeten så man behöver inte ens äga ett tapetbord!Det räcker med penna, tapetkniv, roller, vattenpass, svamp och en linjal. Och så lim och tapet förstås! (Här på bilden syns tapeten Soft Surface från ECO Wallpapers.)
På många moderna tapeter finns denna sax-symbol på baksidan. Den visar var tapetens mönster upprepar sig och det är där du ska skära av tapeten för att få rätt mönsterpassning. Att räkna ut tapetåtgången är heller inte så komplicerat som det en gång varit. På Boråstapeters hemsida kan man räkna ut åtgången av en viss tapet med hjälp av tapetkalkylatorn. Där finns också en alldeles utmärkt tapetskola, med en instruktionsfilm, att kika på ifall du går i tapetserartankar. Dessutom finns många bra tips kring underarbetet och hur man undviker de vanligaste tapetmissarna.
Och nu kan man beställa hem 5 tapetprover för 49 kronor. Gäller på Boråstapeter, ECO wallpapers, Cole & Son och Mr Perswall. Tapetprovet är en A4 av den riktiga tapeten och kommer hem i brevlådan inom två arbetsdagar.
Har ni några funderingar kring tapetsering eller tapetval så ställ dem nedan ska jag svara så gott jag kan!
Inlägget är ett annonssamarbete mellan Underbaraclara och Boråstapeter
Den här helgen har varit så himla fin! En perfekt kontrast till en vecka med flunsasjuk man och barn. I lördags körde jag runt och letade rekvisita på loppisar och antikaffärer till ett nytt projekt jag håller på med och det är ju alltid lika roligt. Dessutom har det varit superfint väder. Imorse lös solen in när jag vaknade
Svart te och skorpor (krisprolls) med smör och ost som doppas i teet – det är fina grejer det!
Gnistrande sol utanför fönstret
Lilleman fick ta ett dopp i baljan
Med den lilla badankan han fick i julklapp. Den är gjord av något miljösnällare material men tyvärr kommer jag inte ihåg märket. Bra badleksak dock, tillsammans med några decilitermått och träslevar.
En av de saker jag fann på min loppistur var den här fantastiska blomsterbänken. Från sekelskiftet tror jag och bara så himla, himla fin! Och alla vårblommor gör mig helt nipprig dessutom
Fann också den fina Jesustavlan som står ovanpå skåpet plus en hel massa annat som jag visar någon annan dag.
Signaturen Karin kom med ett önskeinlägg. “Hur vågar man ta betal för sina tjänster som egenföetagare? Jag känner att min självkänsla hindrar mig från att ta ut rimliga priser. Men inte ska väl JAG ta ut så mycket för mina tjänster, jag är ju ganska NY i yrket och det finns säkert många som gör det mycket BÄTTRE”
Jag skulle säga att det här är den svåraste biten för många egenföretagare. Att veta vad som är rimligt att få betalt. Och hur man ska förhandla. Här kommer mina tio bästa tips – sånt jag lärt mig under åren.
1) Fråga uppdragsgivaren rätt ut. “Vilken budget har ni för det här? Vad ligger arvodet på?” Sedan behöver du inte nödvändigtvis nöja dig med det – men då har du fått en indikation på vad det kan röra sig om för summor. Ett ganska självklart råd men förvånansvärt många som inte gör så här.
2) Hör dig för med personer i branschen. Vad brukar riktpriset ligga på? Är arvodet du blivit erbjuden rimligt? Som ex vis journalist kan man höra vad SJF rekommenderar. I vissa branscher (typ min) finns ingen riktig praxis. Och det är då det är så bra att ha odlat sina nätverk så att man kan rådfråga någon i samma bransch.
3) Var noga med att specificera vad som ingår i ditt uppdrag. Ett arvode som först verkar rimligt kan bli helt orimligt om villkoren förändras under arbetets gång.
4) Ta inte betalt per timme. För ju bättre du blir på ett jobb (och snabbare du kan utföra det) desto sämre betalt får du för jobbet. Jag tar i princip aldrig betalt per timme. Jag begär en fast summa för ett fast uppdrag. Ibland blir timlönen jättebra för att jag är inspirerad. Ibland blir timlönen jättedålig för att jag får jobba mycket längre än jag trott. Ju bättre jag blir desto “enklare” kan jag tjäna pengarna.
5) Förhandla via mail och inte IRL om du är osäker. Och vill någon ändå göra det med dig kan du alltid be att få återkomma med besked. Gå hem och räkna på din kammare i lugn och ro. Du ska inte stressas att godta ett bud bara för att du inte hinner räkna efter på det ordentligt. Du får alltid fundera på saken – allt annat är oseriöst från uppdragsgivarens håll.
6) Som egenföretagare kan du inte vara hur billig som helst. Timlönen ska ju inte bara täcka själva arbetsinsatsen utan också förberedelsetid, avgifter du har i ditt företag exempelvis kontor, internetuppkoppling etc. Vi kan också ta en musiker som exempel. Utifrån sett kan kanske hen får väldigt bra betalt för en spelning. Rent av oförskämt bra timpennning. Men måste man först resa en hel dag och övernatta för att kunna komma och spela brukar timpriset inte bli särskilt högt när man slår ut det. Har man dessutom ägnat dagar åt att repetera så rasar timpriset ännu mer. Allt detta måste tas med i beräkningen när man tar betalt.
7) Du skämmer inte ut sig när du begär “för mycket” pengar för ett jobb. Vad som är för mycket är dessutom godtyckligt. När jag är för dyr för någon tänker jag inte “Ojoj vad pinsamt” utan “Jaha, det var synd att de inte hade råd med mig”. Och om jag tar in en offert från någon och den är tokbillig så blir jag inte glad utan orolig. Tänker att den nog är lite desperat och orutinerad.
8) Om du har svårt att tänka på dig själv när du prissätter – tänk på alla branschkollegor. Om du börjar klippa håret på folk och bara tar 100 kronor så förstör du prisbilden för alla andra seriösa aktörer, som kommer få jobba sexton timmars arbetsdag för att öht få ihop till hyran.
9) Om det gäller löneförhandling lite mer generellt ska ni nu få mitt bästa tips (jag har ju förhandlat med en del gubbar genom åren). Så här gör man: Säg vad du vill ha betalt och sedan är du tyst. Jag menar tyst. Det kan handla om flera minuter. Och den som först börjar prata har förlorat. Jag lovar, så är det. Vet du med dig att det kommer bli svårt – ta med penna och ett anteckningsblock. Och när du sagt vad du vill säga och det blir obekvämt tyst, då ritar du lite i blocket och orkar hålla tyst lite till.
10) Vad generös. Ta ordentligt betalt från början men se till att leverera sedan. Håll inte på att tjafsa om småsummor eller villkor som egentligen inte är avgörande för dig. Tjafs och småsnålhet är avskräckande. Att leverera och vara punktlig och tillmötesgående är meriterande.
Har ni fler tips till Karin och andra egenföretagare som behöver lära sig ta betalt? Fyll gärna på i kommentarsfältet!
En av önskerubrikerna jag fick igår var på temat “Pinsamma saker jag gjort”. Jag gör pinsamma saker dagarna i ända eftersom jag är ganska hastig och otänkt av mig. Ofta får jag min man eller folk i min närhet att skämmas så att de rodnar. Själv har jag inte tid att skämmas för jag har fullt upp med att hitta på nya pinsamheter. Här är några smakprov från min repertoar.
– Jag har avbrutit en hel symfoniorkester för att jag lite diskret skulle fråga min pappa om han kunde skjutsa hem mig efteråt. Min pappa spelade i symfoniorkestern och det visade sig att det inte finns något diskret sätt att avbryta en symfoniorkester på.
– Två gånger har det hänt att jag under lektionstid blivit lite varm och krängt av mig koftan men istället fått med både kofta och t-shirt (och en gång även bhn) och blivit sittande inför alla med naken överkropp och med ett bylte av ut och invända tröjor i handen.
– Första gången på valpkursen när jag istället för att ropa Apport råkade skrika ABORT! Många snea blickar.
– När jag gick till tandläkaren som liten brukade jag och mamma (som var sjuksköterska) åka i lasarettets personalhiss. Det är en sådan där klassisk pater noster-hiss utan dörrar som heller inte stannar utan där man får hoppa av i farten. Men den här gången var inte mamma med och jag fick för mig att det kanske var förbjudet för mig att åka där. Och när jag skulle av blev jag så nervös av några bistra läkare som stod på på samma våningsplan att jag tog sats och försökte fly och istället hoppade rakt in i väggen och slog ansiktet
– När jag gick i skolan och skulle ta av mig mina överdragsbyxor och kände att det var någonting som satt fast nere vid resåren. Jag började skaka på ena foten för att få loss det där som satt fast. Tillslut lyckades jag skaka loss det och ser hur det seglar iväg över hela kapprummet och landar på en klasskompis klädhängare. Vad det var jag skakat loss? Gårdagens använda trosor.
Nu vill jag höra några pinsamma saker ni har gjort?!
Å vad kul det är att vara igång och föreläsa igen! Träffa folk och prata om sånt som jag brinner för. För några veckor sedan föreläste jag och Annakarin i Stockholm – med Carina och Christine som fantastiska moderatorer. Idag föreläser vi på hemmaplan i Västerbotten. På Vännäs Medborgarhus klockan 15.00. Tror att föreläsningen är öppen för allmänheten – för ovanlighetens skull. Jag och Annakarin pratar om Digitalt Entreprenörskap bland annat.
…och jag skriver inlägget. Kan vi inte prova det? Ibland är det svårt att veta vad ni vill läsa. Vilka luckor jag glömt att fylla. Vilka saker jag borde berätta om. Man blir så hemmablind efter nio års bloggande att man tror att man redan sagt allt. Om ni vill får ni gärna komma med förslag på rubrik på ett inlägg jag borde skriva, eller helt enkelt ett tema på något ni vill att jag ska utveckla. Så ska jag försöka tillmötesgå önskningarna!
Och psst – visst har ni sett att Amelia plockat bort den besvärliga kommentarsfunktionen Disqus från min blogg – ett system som mest bara laggade och var komplicerat att skriva i. Hurra nu går det mycket enklare att kommentera !
1) Denna vecka alltså. Inte mitt livs finest om man säger så. Tack och lov ryckte Jakobs mormor in när 3 av 4 i familjen däckade i influensa och den fjärde (jag) hade lite för mycket att göra. Tystnaden när två gnälliga, trötta barn har somnat för kvällen – den är något alldeles extra. Njöt stunden med te, choklad och senaste Filter. 2) Februari – en oändlig räcka av mellanmjölksdagar – måtte mars komma snart. 3) När man skriver Jätteräkor som svar till pappa istället för Jättebra blir förvirringen total. 4)Fint skidväder häromdagen. Utsikten från mitt skrivbord. 5)När jag var liten var mina föräldrar väldigt noga med att inte ge oss massa onyttiga saker. Men när jag var sjuk då blev jag tvångsmatad med glass. Upprepar samma beteende med min krassliga fyraåring. 5) Gästar föräldrabloggen med bästa namnet Hormoner & Hemorrojder i intervjuserien “Bloggracet” och svarar på frågor om bristande creddighet, störande präktighet och mindre smickrande egenskaper.
Jag blev så glad när jag hittade den här ullrocken på Weekday. Har varit på jakt efter en ny vinterkappa sedan min tre år gamla goding från Monki tunnslitits på armbågarna. Jag är ju ingen svart person utan har gärna färger även om de är dova. Tycker att den här kändes helt perfekt faktiskt. Med en kofta under värmer den ganska bra.
“Kan du inte skriva om hur det är att bli fyra i familjen? Vi funderar en del på det. Googlar tvåbarnschock. Några möter den, andra inte. Du skrev i ett inlägg om att vara trött. Kan det inte vara en naturlig av att ha två små barn, med olika behov?”
Ja hur är det att ha två barn istället för ett? Jag kan ju inte svara på den frågan på något objektivt sätt. Jag kan bara säga hur det varit för oss. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte bävade för den omtalade tvåbarnschocken. Grubblade och gruvade. Men sedan när tvåan kom då fanns där ingen chock. Jag har inte blivit ett dugg chockad. Bara chockad av hur lätt det gick. I alla fall jämfört med ettan.
Men med första barnet skulle jag ju bli mamma. Det var en smärtsam omställning på sätt och vis. Jag har i efterhand insett att jag nog blev lite ettbarnschockad. Även om jag inte tyckte det då. Men att bli mamma var en sådan otrolig omställning för mig. Så mycket kring min egen personlighet som jag fick lära mig hantera. Så mycket jobbigt som kom upp kring mammas död och hur jag har mått ända sedan dess.
Men nu är jag ju redan mamma. Den biten kan jag. Jag är van att sätta barnet först och ständigt tänka utifrån barnets behov. Den här gången skulle jag inte bli mamma utan bara få ett till barn. Och det har varit mycket lättare! Bertil har ju lärt upp mig till en kompetent förälder så den här gången behöver jag inte lära mig det utan kunde fokusera på bebisglädjen. Dessutom var det väldigt bra att jag och Jakob var hemma med båda barnen på heltid första fyra veckorna för att sedan dela på föräldraledigheten. Tror att det har minskat risken för syskonrivalitet och annat som förstås kan vara jobbigt.
Den här gången vet jag en massa saker jag inte riktigt kunde förstå då. Att bebistiden är så himla kort. Att man inte dör av trötthet. Att kärleken får en att orka. Att det inte är så jäkla noga. Att jag är en bra mamma. Att det som är svårt nu blir lättare med tiden och det som är lätt nu kanske blir svårare – men det får man lösa när den dagen kommer.
Saker som varit lättare än förra gången
– Att kroppen tog mindre skada av den här förlossningen
– Att amningen pg av rutin gick lättare och såren och blåsorna försvann på en vecka istället för sex.
– Att jag inte var traumatiserad av min förlossning
– Att jag kan det mesta som rör det vanliga bebislivet den här gången
– Att jag och Jakob gjort en ännu tydligare plan för ett fungerande bebisliv
– Att jag är allmänt härdad av att ha haft barn i fyra år
Saker som varit svårare än förra gången
– Sömnen. Även om båda våra barn sover bra är det ju ändå två barn istället för ett som potentiellt kan strula
– Att den här graviditeten var så mycket värre än den förra graviditeten.
Hur var det mer er? Blev ni enbarnschockade eller tvåbarnschockade? Och ni som har ännu fler barn – vad händer efter tvåan? Hur känns det då? Är så nyfiken på att läsa era berättelser!
Mina fina hönor. De hatar verkligen snö. Jag öppnar dörren till hönshuset lite varmare dagar – som idag – men de bryr sig inte ens om att prova att gå ut på gården. Här ser ni en av kycklingarna som kläcktes i somras. Lille Skutt som Bertil döpt hen till. Nu ser jag tydligt och klart att det bli en höna. Bamse däremot – det blev en tupp precis som många av förutspådde här på bloggen. Lille Skutt är så himla fin i fjäderdräkten – en korsning av en Indisk Stridshöna och en Hedemoratupp. Och ögonen – alldeles illorangea!
Hon är helt lugn när man plockar upp henne och inte alls rädd för att hanteras. Jag försöker ta upp hönsen en del så att de inte ska vara rädda för det – utan kunna undersökas ifall de skulle bli sjuka.
Jag har gärna snö ett bra tag till men för hönsens skull önskar jag nästan att det skulle bli barmark imorgon så att de fick komma ut och sprätta istället för att gå inne!
En finlandssvensk läsare frågade mig hur man egentligen uttalar fettisdag i Sverige. Jag säger “fee-tissta” nu när jag tänker efter. Låter ju inte klokt egentligen. Hur säger ni? Alldeles oavsett hur man säger är det ju fettisdag och då måste jag absolut äta semlor. Tycker det är fint att spritsa grädden som små bollar på semlan.
Idag ligger fyraåringen hemma med skyhög feber och spädisen är fortfarande krasslig efter förkylningen han smittades av förra gången Bertil var sjuk. Så dagen vandrar sitt sakta mak och jag känner mig som Florence Nightingale när jag baddar pannor, kommer med glass på sängen, ger vatten att dricka och hjälper på toa och försöker att ha oändligt med medkänsla. Lite av en utmaning ärligt talat när två små är sjuka samtidigt och prövar sina röstresurser på en och samma gång.
Många har önskat att jag ska ska blogga lite om min kamerautrustning och även fototips för hur man kan tänka när man plåtar. Så klart kan jag göra det! Börjar med att berätta lite om min utrustning och så ger jag mina bästa fototips i ett annat inlägg.
Gällande utrustningen bytte jag upp mig precis innan jul. Som en julklapp till mig själv då företaget gått så himla bra under 2014. Jag arbetar sedan länge med Canon och är supernöjd med det. Kamerahuset jag använder är deras senaste Canon EOS Mark III. Hade förut samma hus men Mark II och största skillnaden tycker jag är att det funkar mycket bättre att fota inomhus i skum belysning. Jag arbetar främst med naturligt ljus så det känns superviktigt! Bruset är nästan obefintligt med nya kamerahuset och det blev extra tydligt i julas när jag fotade mycket inomhus i skymningsljus.
Jag har främst tre objektiv jag varvar mellan att använda. Mitt absoluta favoritobjektiv som jag använder åtta gånger av tio är mitt Canon EF 85/1,2 L II USM. Det fotar de finaste porträttbilderna och även inredningsstilleben inomhus. Det använder jag allt som oftast och jag längtar nästan ihjäl mig efter att få testa det utomhus i sommar. Det har ingen zoom så man får använda kroppen när man fotar men det är något jag verkligen uppskattar. I princip är det så att man med det här kameraobjektivet kan blunda och knäppa av och ändå få helt fantastiska bilder. Här, här, här och här är bilder jag tagit med det objektivet. Faktum är att jag tar nästan alla bloggbilder med det här objektivet sedan jag fick det i december.
Näst oftast använder jag mitt Canon TS-E 90 mm 1:2.8 som är ett Tilt Shiftobjektiv (den där funktionen som finns på instagram som får vyer att se ut som något hämtat ur ett dockskåp) ett fantastiskt objektiv till mat då man får komma riktigt nära. Inget autofokus så det är hopplöst att plåta sig själv med (dvs inget vidare ur bloggsynpunkt). Här,här, här och här är exempel på bilder jag tagit med det objektivet som jag haft i drygt fyra år.
Slutligen använder jag ett vidvinkelobjektiv när jag fota en vy, eller ett rum där jag behöver få med mycket i samma bild. Det är ett Canon EF 35mm f/1,4L objektiv. Det är mitt absolut tråkigaste objektiv och det använder jag bara när det är helt nödvändigt. Det gör jobbet liksom men inte mycket mer än så. Faktum är att när jag skulle hämta en exempelbild här ifrån bloggen på något som jag tagit med den så hittar jag typ ingen bild. Jag har faktiskt mest använt det när jag plåtat till tidningar och mina böcker. Inte alls mycket till bloggen för här gillar jag att komma nära det jag fotar. I print är det svårare – där vill man gärna ha avstånden i bilden. Extrema närbilder blir mest jobbiga för ögat och funkar inte lika bra i en tidning eftersom bilden blir så stor.
Jag har införskaffat min kamerautrustning på Swefo i Umeå. För mig är det otroligt mycket värt att gå till en riktig fotoaffär med toppenservice och prata med riktiga fotografer och inte bara klicka hem över nätet – även om det också kan vara bra förstås (nej jag är inte ett dugg sponsrad – jag uppskattar dock att handla av proffs och stötta lokala aktörer).
Har ni några frågor så ställ dem här i inlägget så ska jag försöka svara så gott jag kan
Igår fick vi några första utkast på hur vår farstubro/punschveranda som vi ska bygga kan komma att se ut. Känner mig alldeles nipprig när jag tittar på dem – även om jag förstår att de inte säger er så mycket. Tror inte ens att jag fotat mitt hus från den här vinkeln någon gång. Den är nämligen hemskt ful!
Under vintern förtränger jag hur ful vår tomt och hela vår framsida faktiskt är – för då är vi ju mest inomhus och allt är översnöat. Men så fort snön smält bort så blir jag lite nedstämd över husets ratiga utsida och den skriande bristen på en mysig vindbefriad plats att sitta på. Det är hemskt synd eftersom att vi bor i världens finaste omgivningar och har en helt fantastisk utsikt! Så min känsla när detta är inom räckhåll är bara – ÄNTLIGEN!!!
Jag och Jakob har diskuterat den här byggnationen i säkert femtio timmar sammanlagt. Och vi lyckas aldrig bli sams om hur vi vill ha det. Då är det ju toppen att kalla in sina arkitektkompisar som skiljedomare. Ja, det är helt otroligt hur bra man kan komma sams om något när någon annan bestämmer åt en. Tänk om man kunde ta in domare i sin vardag lite oftare? Vad ska vi äta till middag? Vem ska gå ut med hunden? Vad ska jag ha på mig egentligen? Ska vi se ett avsnitt till av Homeland eller gå och lägga oss? Livets alla avgöranden om stort och smått som ibland känns alldeles oöverstigligt svåra att besluta om.
Print
