Här har ni sommarens “lilla” sidoprojekt. Nämligen Operation Få Ordning på Källaren. Det är inget litet jobb. Det är enormt. Vi har så mycket bröt och skit att det inte liknar någonting. År av att sakna bra system har tillslut ackumulerats till ett totalt kaos. Så nu är det vi som ska städa.
Jakob bygger förvaring och har tänkt ut ett smart system för allting. Och han bär upp lådor allt eftersom som jag få sortera. Just nu är det kläderna som ska gås igenom.
Här ligger allting nedtryckt huller om buller. Sånt som ska slängas, skänkas, hivas åt fanders. Och sånt som ska sparas. Det är inte lite grejer det handlar om.
Tycker själv att det är helt sjukt att vi ens har alla dessa saker. Och visst ska mycket bort – men det mesta ska faktiskt sparas. Vi har ju tre barn med fyra år mellan varje. Det behövs alltså kläder för barn mellan 0-8 år. Ytterkläder, innekläder, skor för alla säsonger. Det BLIR mycket.
För att inte tala om mina egna kläder. Kan inte göra mig av med mina vackra vintageklänningar och alla gamla Miss Clarity-modeller (måste spara ett ex av varje såklart!). För barnen att botanisera i och barnbarn och syskonbarn att ärva. Om de vill.
Samtidigt som det känns jobbigt och närmast oöverstigligt känns det också skönt. Att äntligen få ett system som funkar i längden.
Här kommer en binge bilder på sånt vi gjort i veckan. Guldstunder och annat smått och gott. Det började med ett födelsedagskalas hemma hos Ada. Marint tema. Så fint med fisknät på tork på väggen!
Folke var pirat. Det fanns en matros och en kapten. Och så Bertil som var ett sjömonster.
Ohoj kapten!
Adas farmor och farfar var så gulliga som fiskare och fiskarhustru. Perfekt skepparkrans! Ylva-Karin hängde också med på ett hörn.
Barnens farmor Annika har varit här och hälsat på i tre dagar. Hur ska man vara en bra farmor och svärmor som alltid är välkommen och efterlängtad? Var precis som Annika så ska du se att det ordnar sig!
Jag gjorde ungsbakad fetaost i pitabröd med melon och gurksallad. Gott!
Nu prunkar det verkligen överallt i trädgården!
Bertil och Elle har gått på simskola så det har varit ett evigt skjutsande varenda dag. Nu lär de sig crawl och ryggsim och så ska de få öva livräddning. Bra att kunna så tidigt som möjligt!
Vi har haft matlag också. Tog inga bilder men det gjorde Stina. Snodde den här från hennes inlägg. Barnen var ordentligt påklädda för att undvika myggorna.
En förmiddag var jag och Frida bjudna på brunch hos Stina.
Traskade in till världens mys! Riktig hotellfrukost med massa rätter.
Stina hade dukat i sin ladugård. Hur mysigt som helst!
Och Frida. Så tjusiga och roliga. Bra på att imitera folk dessutom. Så man får skratta gott.
Efter ett tag anslöt barnen som fick kalasa på plättar och tekakor.
Sjukt mysig morgon!
Och igår var jag hemma själv med Folke och Ulf -när Bertil var på simträning. Vi tog lådcykeln ner på byn. Det här är barnens skolväg förresten. Folke hojtade från cykellådan: “Hur kan vi ha en sån fin by mamma? Hur kan vi ha sån tur?!”. Bara att hålla med.
Han var ensam på badplatsen och jag och Ulf satt på bryggan och hejade på. Så mysigt att ha storbarnen en och en ibland och kunna ägna dem lite mer tid!
Sticker in med en liten häromdagens outfit. Sist jag bar den här klänningen var i december. Då såg jag ut som en stor röd pumla.
Den kommer från &Other Stories och jag älskar den. Förutom att de absolut inte kan konstruera omlottklänningar. Fick tillslut sätta en knappnål i urringningen för att den inte skulle glida upp så här mycket. Samma sak med omlotten i kjolen som är så snålt tilltagen att man visar underbyxorna vid minsta bris. Synd på en sån trevlig modell i övrigt.
Idag tänker jag åka till plantskolan och köpa lite nya perenner att fylla luckorna med i rabatterna. En hel massa dog efter den torra sommaren och kalla vintern (flera dagar med -20 grader utan någon som helst snö på marken). Men det är ett kärt besvär. Måste bara hindra mig från att köpa för mycket.
Förra veckan tog jag och barnen nattåget till Göteborg och mötte upp min syster Anna och hennes barn Juni och Lykke för en tredagars resa till En resa vi peppat inför i flera år och som nu äntligen skulle bli av.
När Astrid Lindgrens Värld fick höra att jag planerat att åka dit undrade de om jag ville skriva om upplevelsen på bloggen? Såklart jag ville! Här kommer alltså en redogörelse för vår resa.
Anna hämtade oss med bil i Göteborg och vi satte genast kurs mot Vimmerby. Vi kom fram dit vid fyratiden på eftermiddagen efter några loppisstopp och pauser för att fika. Vår första anhalt var (nästan det jag var mest peppad på). Att få se Astrids barndomshem, utställningarna om hennes liv och de underbara sagolika trädgårdarna. Vi blev inte besvikna.
Barnen sprang omkring som vildar. Kollade in kaninerna, lekte inte stöta mark, gungade slänggunga…
Och klättrade upp i fågelboet.
Blev så otroligt inspirerad av trädgårdarna. Fick massa uppslag på vackra växtkombinationer till mitt eget hem. Och njöt stillheten och vilsamheten. Som dock avbröts lite av barnen som suttit instängda i bil i flera timmar och rasade av sig.
Trevliga guiden Pia visade oss runt och berättade om Astrids vision när hon återställde Näs till sin forna glans. Vi fick också (vilket var höjdpunkten på hela resan!) en guidning inne i Astrids barndomshem. Tyvärr fick vi inte fota – men ni kan tro att det var fint. Vi fick se skrivbordet där Astrid satt och författade och rummet där hon och hennes bror Gunnar lekte Inte stöta mark som barn.
Ulf sov nöjt medan vi strosade omkring. Jag önskar bara att vi avsatt mer tid på Näs, för att ordentligt hinna utforska museet. Går lätt att fördriva 4-5 timmar där och sedan äta något gott i caféet.
När Näs stängde begav vi oss till vårt boende. Vi hyrde ett hus i inne på området vid Astrid Lindgrens Värld. Två minuters gångväg från parken. Det var helt perfekt! En liten stad i miniatyr, med fantastiska hus och gränder. Bilfritt så att barnen kunde springa runt utan fara och med roliga lekställen överallt.
Det som slog mig (och som jag hört så många berömma med Astrid Lindgrens Värld) är kvalitén. Omsorgen om varje liten detalj. Gammaldags, vackert, välbyggt. Hemtrevligt, trivsamt och med barnen i fokus.
Som i vår lilla länga. Där barnen sov i våningssängar och det mellan sängarna fanns en liten bro att krypa över till varandra på. Den här bron pratar barnen fortfarande om.
Och kolla här! Pärlspont, platsbyggda sittbänkar. Rutigt golv och vackert handfat. Högspolande toalett och skomakarlampor med tvinnade trådar. Varenda liten detalj var en dröm. Jag njöt så mycket av allt det här.
På kvällen lekte barnen till sent, på en av områdets alla mysiga lekplatser. Sedan somnade de svettiga och utmattade och fulla av intryck allihopa.
Morgonen därpå var det så äntligen dags att gå på Astrid Lindgrens Värld. Vi hade beställt frukost på . Där kan övernattande gäster äta frukost och sedan smita in i parken innan den öppnat för allmänheten. Även här golvades jag av detaljerna. Ingen skräpmat på frukostbuffen. Bara bra, gott och nyttigt. Lokalproducerade råvaror och de godaste prinskorvar vi någonsin ätit. När barnen tryckt i sig ordentligt med mat gick vi in på området. Med namn & telefon-band fastsatta kring handlederna på alla barn (de finns att hämta vid entrén) så att barnen kan hitta sina föräldrar om de kommer bort.
Bertil ville ABSOLUT börja med att se sin favorit Ronja Rövardotter. Så vi startade där. Hann leka runt i borgen innan föreställningen började.
Blev golvad. Så duktiga skådespelare, så bra miljöer och så genuint. I föreställningarna förekommer hästar, en gris och riktiga duvor. Alltihop skapat med sådan omsorg. Effekten på barnen blir verkligen magi.
Njöt också av att höra Mattis svordomar eka över Mattisborgen när han fick veta att Birk flyttat in där olovandes. Älskar att man inte mesat till något utan att det är precis så mustigt som Astrid Lindgrens skrivit det.
Efteråt smög Juni fram och hälsade på Ronja och Skalle-Per. Att få interagera med karaktärerna var höjdpunkten för de lite mindre barnen.
En av de roligaste föreställningarna var när Pippi blev jagad av Kling och Klang. Folke och Juni tjöt av skratt och skrek instruktioner åt både Pippi och poliserna. Helt uppslukade av föreställningen.
Efteråt kom Pippi fram och skvätte vatten på Bertil och Lykke. Mycket uppskattat.
Jag hade noga instruerat barnen vad de skulle göra om de kom bort: Gå fram till en vuxen, visa upp sitt armband och be om hjälp att ringa till numret på armbandet. Detta löste barnen med bravur. Inte mindre än tre gånger ringde det i min mobil när de barnen var “borttappade”. Samtliga tre gånger visade det sig dock att vi bokstavligt talat stod runt knuten från varandra. Hehe. Kanske blev de lite för snabba med att fatta hela den här ringa efter mamma-grejen?
Nytt för i år är att Nils Karlsson-pysslingvärlden renoverats. Och alla barn var eniga om att det här var topp tre i hela parken. Så mycket roligt att leka med och på. Och känna sig preciiis som en pyssling i storlek.
På bild ser det faktiskt helt galet ut!
På lördagen var det så varmt (26 grader och sol) att vi höll på att smälta bort i värmen. Vattenflaskor och solhattar hjälpte oss lite på traven. Jag hällde vatten i håret och över kläderna på barnen för att få lite svalka. Vi hittade också till vattenleken vid Kvarnen och de vattensprutande stenarna strax ovanför entrén till parken. Där fick barnen välbehövlig svalka
Vi tog också en sen lunch i Stadsmästargården och åt isterband och köttbullar. Så prisvärt och gott och just när vi åt var vi typ enda gästerna på restaurangen. Lönar sig att välja en annan mattid än alla andra…
Något jag verkligen uppskattade med hela parken är att det inte säljs en massa skräpmat och sötfika överallt. Maten är rejäl och riktig. Småländska isterband, raggmunkar, köttbullar och pannkaksbuffe. Ingen Coca-Cola i kioskerna utan saft och äppelmust. Och inga skrikiga glass-skyltar som föranledde massa extra tjat från barnen.
Barnen älskade föreställningarna. Men platserna anpassade för frilek blev populärast. Som i handelsboden på Junibacken där de fyra kusinerna blev kvar en lång stund. Själv satt jag och njöt av den vackra färgsättningen, rekvisitan och pärlsponten som jag drömmer om att klä in min hall med.
I nästan alla små hus på området kunde barnen gå in och leka. Och överallt fanns trädgårdar, rabatter och dammar anlagda. Här är bryggan där Madicken och Lisabeth trillar i.
Men jag själv var mest intresserad av att se miljön där Lotta på Bråkmakargatan spelades in. Lottas och Tant Bergs hus är ju min inspiration.
Man blev inte direkt besviken
Fotade massor av bilder på trädgårdarna för att sno rabattidéer och annat hem till mig själv.
Lottas kök var inspirationskällan när vi renoverade vårt 2010.
Tant Bergs kök som snarare är min inspirationskälla just nu.
Vill bo i det här
Och det här. Så fint att man nästan gråter.
Men allra, allra populärast bland oss alla var ändå Törnrosdalen och Bröderna Lejonhjärta. Här hade man byggt grottor precis som i Karmanjaka och massor av små gulliga hus med rosenbuskar slingrande kring fasaderna.
Här blev vi i flera timmar och bara utforskade de små stugorna.
Otroligt vackert och lekvänligt.
Jag och Anna blev serverade rätt efter rätt av barnen, som lagade mat, städade sina små hus och lekte skola.
Och sedan såg vi två föreställningar. Ruskiga båda två. Inte minst Slutstriden – med en enorm, eldsprutande Katla som dök upp bakom bergen. Vilken upplevelse!
Vi både skrattade och grät och blev lite rädda. Sedan hängde vi kvar och lekte så länge att vi närmast stängde parken för kvällen. Kunde inte slita oss.
Det jag tycker utmärker Astrid Lindgrens Värld är den genuina känslan. Att allt är så välbyggt och vackert. Fräscht och barnvänligt. Och feststämningen är hög. Det känns liksom påkostat. I entén möttes vi av ett grupp jazzmusiker som spelade svängiga arr av Lindgrenska låtar. Kling och Klang hälsade välkomna och på andra ställen i parken stötte man på karaktärer som gick omkring och pratade med barnen. All personal var anmärkningsvärt vänlig och hjälpsam. Satte sig på huk och pratade med barnen när de skulle köpa marknadskarameller och Herr Nilsson-gosedjur.
Vi var där under premiärhelgen för högsäsongen. Det var mycket folk och hade vi åkt igen hade vi nog valt att gå dit måndagen efter öppningshelgen. Då är alla karaktärer på plats men trycket i parken lite lägre. Trots det tyckte jag inte att parken upplevdes trång. Den har många grönområden och lekytor så att man alltid hittar någonstans att dra sig undan litegrann.
Jag vill tipsa om att hyra en skrinda i entrén (att dra griniga, trötta barn i) samt att ta med vattenflaskor och enkel matsäck. Så man hela tiden kan fylla på energinivåerna hos barnen. Glöm inte solkräm och solhattar under varma dagar. Solen steker på rätt bra när man sitter och ser teatrarna. Och läs gärna böckerna på nytt, som uppladdning inför resan. Eller se filmerna tillsammans. Det blir roligare för barnen när karaktärerna känns igen.
Och ladda för guds skull hem appen som hör till Astrid Lindgrens värld. Där finns en karta över området, information om dagens program samt annat matnyttigt man kan behöva hålla koll på. Och låt sedan barnen bestämma tempot! Vi hade bara bestämt två föreställningar som vi absolut ville se. Resterande snubblade vi över medan vi strosade runt parken. Och det oväntade var nästan roligast! Under de två dagar vi var i parken hann vi se tio stycken föreställningar utan problem. Men vi hann inte med riktigt hela parken. Så det finns fler roliga ställen att upptäcka till nästa besök!
Skulle jag sätta betyg skulle jag ge vårt besök på Astrid Lindgrens värld fem stjärnor av fem möjliga. Allt gott jag hört om den stämde verkligen. Och nu planerar jag och Anna att åka dit en sväng på höstlovet igen. Vi längtar nämligen tillbaka allihopa!
Snoppa jordgubbarna och skär i klyftor. Skär gurkan i tunna skivor. Lägg ner i en karaff och häll på fläderdrycken. Låt gärna stå och dra någon timme i kylen.
Vid servering tillsätter du isen och bubbelvattnet. Späd då lättdrycken enligt instruktionen på paketet. Det är viktigt att bålen inte blir för svag.
Åh. Luften gick ur mig vid skolavslutningen och semesterns start. Och än har den inte kommit tillbaka. Den här veckan har Jakob dessutom börjat sitt sommarjobb som sjukgymnast vilket betyder att jag är själv med tre barn. Visst jobbar han i vanliga fall – men då mest på gården. Milsvid skillnad mot när han åker vid 06.30 på morgonen och kommer hem först på eftermiddagen.
Dessutom är tremånaders-tröttheten nu ikapp. När bebisen blivit tre månader och den bristfälliga nattsömnen börjar ta ut sin rätt. Minns det från både Bertil och Folke. Att det tog ungefär tolv veckor innan jag började bli sådär riktigt trött. Måste försöka sova middag varje dag nu. Blir en hemsk mamma när jag inte sover åtminstone tjugo minuter per dag under bebistiden.
Försöker nu alltså få någon rätsida på den nya vardagen med tre hemmavarande barn som behöver både frukost, lunch, middag och aktivering. Samtidigt som jag har några eftersläpande jobb jag måste få färdiga. Folk mailar och jäktar på för att de vill få klart allt innan de går på sin semester. Det förstår jag verkligen. Kruxet är ju bara att jag redan ÄR på min semester. Och jag vill ju också vara ledig. Tur att jag har Charlotte, min assistent, som håller koll på det mesta åt mig.
Så. Ja. Lite trött småbarnsmamma här. Som inte riktigt kommit in i ledighetslunken och fått den att fungera. Men som ändå är rätt så glad och hyfsat tillfreds.
Jag samlar ju på många saker. Broderade bonader, majolikakrukor, karaffer, gräddsnipor och olika kaffeserviser. Kom på att det kanske kan vara roligt att se någon av samlingarna? Vi börjar med karafferna. Det här är mitt karaffskåp. I detta skåp finns fler karaffer än vad som är hälsosamt.
Men jag gillar ju att variera mig och häller gärna över mjölken i en fin kanna för att det ska vara lättare för barnen att servera sig själva. Och för att det ser så mycket trevligare ut. Karaffer med ängsblommor eller överdådiga syrenkvistar är dessutom en svårslagen syn. För att inte tala om en skir gammal kanna full med jordgubssaft.
Jag har inga planer på att sluta införskaffa karaffer. De jag tröttnat på skänker jag bara tillbaka igen. I loppisens förlovade kretslopp.
Hejhej karafferna! Här står alla kannnor förutom de som jag använder just nu och som är utplacerade runtom i huset. Torde vara omkring femtio stycken ungefär. Bara tre av dem är inköpta nya. Resten är begagnade.
Har försökt sortera dem efter färg. Glaskaraffer för sig, silverkannor för sig.
Gula på sin egen hylla och blå med varandra.
Allra flest har jag av vita med olika sorters blommor på. Svulstiga, kitchiga, diskreta, strama. Jag älskar min samling. Blir så glad av allihopa.
Några är mer som kaffepannor än karaffer. Men de får räknas ändå.
Mina fem favoritkannor just nu är de här. Den blå med sin knalliga färg och bokmärkesrosorna på. Den gröna tycker jag om för den ovanliga färgen och formen på handtaget. Den vita med blått blommönster på gillar jag för enkelheten. Den känns anspråkslös på något sätt. Alla tre karaffer saknar märkning i botten så jag har ingen aning om var de kommer ifrån.
Men kannan framför med beige botten och brun blomma heter Pyro och kommer från Gustavsberg. Samlar på den här serien, som tillverkades mellan 1929 och 1955. Bulligheten är ju underbar! Den här serverar jag gärna mjölken till frukostgröten i. Och bredvid den syns en gulrutig karaff med blomsterbård. Lite egen i stilen och vacker i sin enkelhet. Brukar duka med den när jag kört på gult tema. I botten på den karaffen står det Arthur Wood Made in England. Lite osäker på tillverkningsår. Någon som vet om det finns fler delar i serien?
Det här var mina favoritkaraffer. Var det någon du gillade särskilt i samlingen?
Efter trettio tyckte jag att det hände något med mig. Massa saker föll på plats. Massa tankar jag haft om mig själv blev motbevisade. Jag förstod att åren mellan 20-30 när jag tänkt: så här är jag. Då var jag inte färdig. Allting skulle ändra sig. Och nu vet jag att om tio år till kommer det ha ändrats igen. Här är några av sakerna jag insett ändrats.
När jag var liten ville jag aldrig ha kompisar på besök. Ville helst leka borta – inte ha barn som var i mitt rum och petade på mina saker. Och första åren med eget hushåll gjorde tanken på gäster mig nervös. Hur gör man när man har folk på besök? Visste knappt. Det kändes läskigt. Men nu är jag kalassugen för det mesta och har gärna en drös människor på besök. Bara jag får välja ut gästerna. Jag älskar framförallt förberedelserna. Att tänka ut vad jag ska bjuda på, vad jag ska välja för porslin. Stryka duk, plocka en fin bukett. Tända marschaller på uppfarten, doftljus på toaletten och knipsa av en liten blomma att ha på handfatet. Att få göra det vackert, gott, ombonat och hemtrevligt för gästerna – det är njutning för mig.
Jag har alltid varit kreativ och skapat. Men med en tre år äldre syster som är helt överjävlig på allting konstnärligt så var det liksom ingenting som riktigt märktes. Med min syster som måttstock var jag snarare det okonstnärliga barnet. Jag var hon med läshuvud. Men idag har det ändrats. Anna är fortfarande lika konstnärlig, såklart. Men jag har blommat ut. Jag undrar ibland vad mamma hade tänkt om hon hade fått se det? Allt sånt som hon var fenomenal på men som ingen av oss visste att jag hade i mig.
När jag var yngre var jag den som var tvungen att riva ner skratt, apa mig och underhålla. Stå i centrum. Det kan jag fortfarande göra. Men nu är jag lugnare och mer av en lyssnare. Ibland förvånar jag mig själv genom att sitta helt tyst i stora sammanhang och bara lyssna på andra. Blir lika häpen varje gång. Och lite trött på människor som alltid ska vara roliga. Man kan också bara vara. Det är en ny grej för mig. Gillar det väldigt mycket.
Jag är så rädd för att dö. Det har jag inte varit tidigare. Jag minns att jag efter att mammas död kände att det hade varit helt okej om jag också dött. Inte för att jag ville. Men för att döden kändes enkel. Men sedan jag fått barn är det min stora oro. Jag kan inte förstå hur mina ungar skulle klara sig utan mig. För deras skull och för Jakob, Anna och pappas skull får ingenting hända med mig. Är så himla rädd.
Jag har alltid varit slarvig med materiella ting och ofta kommit sent. Med det har följt självbilden att jag är dålig på att planera. Och att jag inte gillar det. Men jag har insett att det är precis tvärtom. Jag är ganska duktig på att planera och gillar att ha en strategi. Vill ligga steget före och har oftast koll på läget. Annars hade jag inte kunnat driva eget företag i så här många år och fått det att gå så pass bra. Fast jag är fortfarande slarvig. Och missar ofta klockslag. Konstigt nog går det att vara på samma gång.
Soliga mornar när det gassat i timmar mot sovrumsfönstret är det så varmt och kvavt att jag störtar ut för att få känna frisk luft i lungorna. Så skönt då att dricka kaffe i det gröna och andas in allt svalt, daggigt.
Snöbollsbusken börjar ta sig ordentligt och skjuta iväg i höjden. Det är så konstigt för i den här rabatten, som är den som får minst kärlek och omvårdnad, trivs växterna bäst.
Så gick jag in och klädde om för att ta en skogspromenad med Stina.
Så skönt att starta dagen med en promenad. Så svårt ändå att motivera mig när jag inte längre har hund som sällskap.
Efter lunchen dukade jag fram fika på verandan.
Bästa spetsduken och ett fång med syrener och snöbollsblommor.
Jag skulle nämligen få besök av min pappa, faster och hennes man.
Lille Ulf åkte från famn till famn. Från pappa
Till Inger
Till Ulf den äldre.
Jag bjöd på ananas och rabarberpaj. Och satt vi och pratade i flera timmar och hade trevligt. Så roligt när min faster kommer hit. Jag är så glad som har både en faster och en moster som jag står nära. Min moster som är svenskalärare är den som alltid uppmuntrat mitt skrivande. Som läste mina texter när jag gick i skolan och som lånade ut böcker och diskuterade litteratur. Min faster som är musiklärare har uppmuntrat mitt musicerande, teatern och allt konstnärligt med färg och form. Hon är själv så konstnärlig och duktig på allt sådant.
Älsklings-Bertil som dragit iväg så på längden. Som kommer bli precis lika lång som sin morfar tillslut. Hittade en bild av min pappa i samma ålder och de ser ut som tvillingar.
När gästerna åkt dukade vi undan och såg att det skulle säljas hamburgare på byns badplats. Bingo! Så skönt att slippa laga mat. Vi drog dit som ett skott.
Såg hotfulla moln dra in över sjön.
Och så åt vi och hängde med Albin, Ulrika, Ada och Ylva-Karin några timmar.
Jag hade bestämt mig för att bada men det blåste så kallt att jag fegade ur. Satt och huttrade medan barnen plaskade runt.
När jag kom hem var jag så frusen att jag fick krypa ner under en filt med en stor kopp te. Och sedan spela gummy drop på telefonen. Och det var den junisöndagen det.
Här kommer ett lass med mina senaste loppisfynd. Brukar hitta så mycket bra i Borås men den här gången hann jag bara gå på en loppis. Därav skralare skörd. Men detta kom jag i alla fall hem med.
Först ut den här stora, munblåsta karaffen. Har varit på jakt efter en av modell större. Tycker det är så fint när man gör bål – att ingredienserna syns ordentligt. I den här ryms över en liter så den är perfekt!
Min syrra fyndade dessa underbara majolikatallrikar med smultronmönster till mig. Så otroligt vackra. Dessutom hittade hon den stora gamla majolikakrukan i grönt från Rörstrand. Samlar som ni vet på majolikakrukor så den här var perfekt. Stort plus för att den är ordentligt stor och alltså rymmer rejälare krukväxter
Små selterglas är min favorit just nu. Perfekt i storleken att duka med till kafferepet, när man vill ha låga glas bredvid kopparna. Min syster serverar ofta vin i den här typen av dricksglas. Litet och naggande gott.
Även ko-karaffen är helt underbar. Kitschig och söt och ganska smaklös. Kan den vara fyrtiotal? Har porslin från samma tid som ser ut som den här. Den ska jag servera mjölk i. Karaffer formade som djur har ju varit någon slags mikrotrend senaste året och sålts nytillverkade i butiker. Men gammalt är såklart ändå alltid bäst!
Slutligen den lilla broderade löparen. Anspråkslös och somrig. Tänker på gulliga små torp när jag ser den. Den ska få ligga på glasverandans bord.
Oj vad det blev tyst här. Kom hem från Anna i torsdags och då var jag så trött att jag inte kunde fungera normalt, än mindre blogga. Det blev visst oväntat arbetsamt att resa med tre barn själv. Fast mysigt hade vi ändå.
Igår firade vi midsommar med min kompis Elina och hennes familj. I sista stund bytte vi kalasplatsen hit så festen blev i trädgården. Förra året var vi 20 gäster typ. I år bara nio.
Sommarfina Elina och Milly.
Gjorde fläderbål som blev succé.
Elina tog med sig gubbröra
Och små snittar med olika fyllning i.
Och jag gjorde en renstekstårta med pepparrot på kavring. Efter min kompis Fridas recept. Succé!
Och sedan flyttade vi in på verandan och åt lite till
Elinas son Julian hade gjort en chokladtårta med blå marsipan
Och Milly en jordgubbstårta med noblesse och lemon curd. Båda två var himla smarriga!
Sedan tog vi en liten promenad. Åskan mullrade i horisonten.
Och vi pep in hos Stina och Emil som hade fest i ladan. Stina i matlaget är alltså lillasyster till min bästis Elina. Så ni vet hur det hänger ihop.
Stina hade gjort så fint med lupiner och långbord och tända ljus
Vi drog med oss en handfull barn från festen och traskade sedan vidare till fåren.
De måste ju också få något gott på midsommar. Rönnkvistar är det bästa får vet.
Elina förevigade mig.
Och sedan gick vi hem igen. Satte barnen framför en film och oss vuxna ute på verandan så vi kunde surra ifred tills klockan slog tolv. De bästa samtalen kommer då.
Den här bilden knäppte jag klockan ett på natten, strax innan jag gick och la mig. Så ljust och vackert ute!
Jag har ju att jag och Jakob är något av preppers. I källaren har vi vårt “Lill-konsum” med konserver, mjöl och gryner som vi bunkrar upp med en gång per år. Plus sånt där viktigt som tandkräm, buljong, toapapper och lite annat smått och gott man alltid vill ha hemma.
När vi bunkrar till källarförrådet brukar vi beställa mycket från Matsmart.se. Där säljs saker till 20-90 % rabatt. Livsmedel och förbrukningsvaror som annars bara skulle ha slängts bort. Eftersom de inte kan säljas i vanliga affärer. Det kan ha orsaker som
Förpackningsbyten (Att förpackningen byter färg och den gamla rensas bort)
Säsongsvaror (Tomteskum, påskmust etc som inte sålt slut i rätt säsong)
Korta eller passerade bäst före-datum (Som ris som är fullt ätbar i många år, men bäst före-datumet närmar sig eller har passerat och därför inte kan säljas i “vanliga” butiker.
Feltryck (Tex att det är svartpeppar i burken, men det står vitpeppar på locket)
Det är så dumt att sådan mat ska gå till spillo. Rent resursslöseri! Därför är det bra att Matsmart finns. Snällt mot både miljö och plånbok. Frakten är gratis om man beställer över 500 kronor och de skickar överallt i Sverige!
Nu inför sommaren la jag en beställning på sånt som jag vet kommer att gå åt. Som ingredienser till hemmagjord granola (brukar göra några rejäla laddningar på sommaren). Till det klickade jag bland annat hem honung, torkade bär och torkad frukt. Nötter och olika fröer. Det mesta ekologiskt.
Kunde inte låta bli att också klicka hem lite god lakrits och ekologiska kokoschips med choklad. Det finns faktiskt förvånansvärt många ekoalternativ på Matsmart.
Dessutom köpte jag massa pasta och pesto. Gör nämligen enkla strandluncher med det som bas.
Sortimentet hos Matsmart ändras hela tiden och partierna som kommer in är begränsade. Därför kan det vara smart att teckna upp sig på deras nyhetsbrev, för att vara först ut att få veta om vad som kommer in i webbshoppen!
Den här enkla och barnvänliga pastasalladen, med torrvaror från Matsmart, svängde jag ihop inför en badutflykt härom dagen.
Pastasallad med röd pesto (6 portioner)
400 g pastaskruvar
5 msk röd pesto
20 coctailtomater
1/2 gurka
30 små sockerärtskidor
10 rädisor
200 g ost i kuber (Fetaost, Herrgårdsost eller vad man nu gillar)
Gräslök (eller annan färsk krydda ex vis basilika eller koriander)
Salt och peppar
Gör så här
Koka pastan. Häll av det varma vattnet och skölj pastan kall i ett durkslag. Låt rinna av och rör ihop med peston.
Hacka grönsakerna och osten i mindre bitar. Rör ner med pastan och krydda med gräslök, salt och peppar. Tillsätt eventuellt lite mer pesto för starkare smak! Servera genast eller töm över i en bytta med lock och ta med i picknickkorgen till stranden.
Ah jag kan bli så less på att aldrig hålla ihop. Att aldrig allting i livet kan vara ordnat och fint samtidigt. Arbetar jag och håller efter i trädgården under en tid, är det svårt att hinna med att laga riktigt bra mat. När jag fokuserar på att städa och vara organiserad hinner trädgården gro igen. Vill jag komma igång och träna och lägga fokus på min hälsa, så hinner jag inte med att arbeta och samtidigt sköta barnen. Jag räcker inte till. Och på ett plan har jag slutit fred med det. Känner mig inte dålig som inte räcker till. Försöker inte ens. Däremot irriterar det mig. För jag VILL ju att allt det där ska funka – utan att jag ska behöva göra avkall på något! Hur orimligt det än är.
Allra mest drömmer jag om att ha det som mormor och morfar hade. Ett perfekt städat hem. Öppnade man ett linneskåp låg rader av perfekt manglade lakan och dukar. Drog man ut en låda var det prydligt sorterade papper, frimärken och saxar. Mormors jordkällade var full med saftflaskor, gele och syltburkar. Och frysen full av fisk, kött och småkakor. Morfars vedstaplar perfekt ordnade, med torkad ved för flera år framöver. Bilen glänsande ren och inte en enda kladdig glasspinne mellan sätena.
Det där vill jag ha. Men glömmer samtidigt att mormor var pensionär. Och innan det var hon hemma större delen av sitt liv. Den bästa sortens husmor. Som älskade att städa och sköta sitt hem och såg mening i allt putsande och fejande. Som njöt av att bona golv och skura tak och krusa snören. Och mormor satt aldrig ner. Tror det var först efter åttio års ålder som min mormor kunde sätta sig mitt på dagen och läsa tidningen och slappa. Hon hade liksom inte det i sig.
Jag drömmer om att källaren ska vara perfekt organiserad. Att klädlådorna ska vara sorterade efter ålder och att alla skridskor, badpuffar och skidpjäxor har sin givna plats. Jag drömmer om att ha en bra träningsrutin och alltid vällagad mat. Jag drömmer just nu om att det lilla livet ska fungera. Karriär och jobb känns mest ointressant. Pengar är bara ett medel för att få det lugnare och mjukare här hemma. Och ändå. Ändå fungerar det inte riktigt. Det är omöjligt att nå ända fram.
Nu är vi hos min syster några dagar och pustar ut. Barnen är överlyckliga för kusinhäng och jag för att få vara med syrran. Allting är så fint och roligt här. Inte minst hemmet. På väggen hänger ett cykeldäck som blivit spegel. Underbar gröngrå väggfärg och aprikosa fönsterbågar och spröjs.
Så många fina saker i en och samma bild. VI har helt olika stil och det gör det ännu roligare.
Fåglar i bur över matbordet
Och världens mysigaste utsikt
Avancerade legobyggen framför tavelväggen.
Sån härlig blandning av porslin och keramik. Loppat och sånt som min syster gjort.
Det minimalistiska pianot Anna ärvt av vår faster och som åkt hela vägen ner från Storön utanför Kalix.
Loppad tavla
Min favorit är den röda soffan
Men trots designklassiker och fina stilleben får barnen leka överallt och vara kreativa.
Det finns ett pysselrum model XXL där barnen har hängt i flera timmar i sträck.
Bertil och Juni pysslade en säng till Ulf av en skokartong, limpistol och diverse bjäfs.
När alla fyra barn somnat för kvällen får Ulf följa med ner och hänga i eken och titta på sjön.
Mysigaste stället på tomten.
Ja. Sånt pysslar vi med just nu.
Idag ska vi på loppisrunda och förhoppningsvis fynda lite grejer hem till mig.
Det var roligt att läsa om era erfarenheter av robotdammsugare, efter mitt Ni är många som beskriver att ni älskar er robotmedhjälpare. Och att ni har gett den namn och allt. Billy, Medusa, Rut, Rolf och Gunde var bara några av alla skojiga smeknamn era robotar fått.
Nu har vi levt med vår robotdammsugare under flera veckor och han har blivit som en extra familjemedlem. En hjälpsam typ som håller ordning på oss andra. Vi kallar honom Robert.
Robert är en . Finessen med Neato är dess D-formade kropp som gör att den kommer åt att dammsuga överallt. Dessutom kan man ställa in avgränsningar i hur den städar. Så att den till exempel inte går loss i barnens pysselvrå där pärlor, paljetter och lego är framplockade på golvet. Det tycker jag är toppen!
Just modellen D7 passar bra för lite större hem och hus i två våningar. Det fina är att man också kan schemalägga städningen. Både datum och tidpunkt. Så att den städar medan man är på jobbet, eller när familjen sover. Allting sköts via en app i telefonen – hur enkelt som helst. Vill man kan man också lägga in Zone Cleaning. Så att den kan städa vissa delar av huset oftare. Som hall och kök.
När den dammsugit klart får man en liten karta i telefonen, över alla platser den städat på. Ställen där den farit fram och dammsugit färgas turkosa. Där den eventuellt inte lyckats dammsuga blir det svart. Så man vet till nästa gång vad man ska flytta på, eller låta den gå ett extra varv kring. På den här kartan har Robert hunnit med halva nedervåningen.
Dammsugaren suger alltså inte planlöst utan gör upp en karta så att hela hemmet verkligen betas av. Hos oss klarar den att dammsuga under i stort sett alla möbler. Där det blir svarta fläckar på kartan är där vi har stora massiva skåp utan ben, eller låga bokhyllor. Men där kan ju inte en vanlig dammsugare heller komma åt. Så det är inte så stor skillnad tycker jag.
Jag hade som bekant en radda fördomar om robotdammsugare innan vi införskaffade en. Att den var jobbig att installera, tog massa plats, var ful och ineffektiv. Att den inte skulle klara av att komma åt överallt och att vi skulle få plocka bort både trasmattor och möbler. Dessutom tvivlade jag på att den skulle ta sig över våra höga golvtrösklar. Så hur har det gått?
Jo, det har varit spännande. Våra halvhöga trösklar på 2 centimeter har inte varit några problem för att ta sig över. Men för de som är ännu högre har vi fått hitta egna små lösningar. Genom att sätta fast en liten trekantslist på båda sidor om tröskeln fick vi bort den tvära kanten. Så att roboten får en “ramp” att köra upp på. Den lilla listen syns knappt men har gjort hela skillnaden. Nu kommer Neato upp där också.
Gällande mina trasmattor har det inte varit något problem med de tjockare sorterna. De har snällt legat kvar och låtit sig dammsugas. De lite tunnare har det däremot varit knepigare med. Det är nämligen inte höjden som är problemet, utan att mattorna rör på sig. Lösningen för mina tunna sladdriga ripsmattor (som på bilden) var att klippa till bitar av halkskyddsmatta och lägga under dem. Då korvas de inte upp eller halkar runt. Och det hade jag ändå tänkt fixa eftersom pojkarna ibland glider och halkar på mattorna när de springer runt och leker.
Något av det bästa med att ha en robotdammsugare som är att det inte finns någon påse som ska tömmas och som ständigt är slut när man ska städa. Istället har den ett litet fack man öppnar för att enkelt tömma ut skräp i soptunnan. När man gör det är det också lätt att se om något av misstag hamnat i dammsugaren.
Att ha en robotdammsugare är lite annorlunda än en vanlig dammsugare. Finessen är att man dammsuger ofta. Gärna varje dag. Då hålls smutsen efter och man slipper den där skitiga känslan dagarna innan det är dags att storstäda igen. Jag är otroligt nöjd med den här förändringen och kommer inte gå tillbaka till att dammsuga för hand igen.
Särskilt utmattad kan jag inte längre vara. För i torsdags tog jag alla tre barn själv på nattåget till Göteborg. En resa barnen längtat efter i flera månader. Och det kändes inte ens jobbigt eller gruvsamt utan bara kul. På stationen blev vi hämtade av Anna och hennes två barn. Och körde direkt till Astrid Lindgrens Värld med hyrd minibuss. Puh
Orken att blogga efter en hel lång dag i parken idag, finns dock inte riktigt där. Jag lägger bara upp den här bilden från resan ner. Himla mysigt att åka nattåg med mina pojkar.
På Adlibris pågår just nu den härliga kampanjen Sommarpocket – 4 stycken för 169 kronor. Hur bra som helst! Så jag tänkte att jag skulle rekommendera fyra titlar som jag läst sedan förut och som nu finns som pocket. Samtliga är skrivna av svenska författare!
Först ut är Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren som också står bakom ungdomsserien Cirkeln som jag gillade massor. Både Cirkeln och Norra latin är egentligen ungdomsböcker. Men jag läser dem med stor behållning. Träffsäkra skildringar av tonåren, blandat med ockultism och övernaturligheter. Den perfekta mixen!
Boken handlar om Tamar och Clea som börjar första året på teaterlinjen på gymnasiet Norra Latin. Deras passion är skådespeleri – men snart präglas skolgången av en allt tilltagande oro och känsla av obehag. Den anrika byggnaden döljer många hemligheter. Vad är sanning och vad är myt? Snart är båda indragna i någonting de inte kan ta sig ur…
En bok för dig som vill: Ha slö läsning i hängmattan eller på stranden. Lättsmält, fängslande och mysrysigt. Störst behållning har jag av skildringarna av tonårstiden. Det övernaturliga är mer en trevlig bonus. Perfekt sommarlovslitteratur. För dig själv eller fjortonåringen.
Eldslandet av Pascal Engman passar perfekt att läsa i sängen en regnig kväll. Som utan att man riktigt märker hur det hände, övergår till natt och sedan gryning. Eldslandet är uppslukande, spännande läsning. Om gängkriminalitet i Stockholm och organhandel i Sydamerika. I centrum för handlingen står den tuffa polisen Vanessa Frank. Och som tur är kommer två böcker till i serien om Vanessa – för henne vill jag lära känna bättre.
En bok för dig som vill: Läsa en riktig bladvändare. Med högt tempo och spännande cliffhangers.
Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg är inget för den äckelmagade eller känsliga. Boken inleds med att berättarjaget Kristina, en prostituerad heroinmissbrukare, mördas brutalt. Och mordet beskrivs ingående, från Kristinas eget perspektiv. Resten av boken berättas sedan från “andra sidan” där berättarjaget nu befinner sig. Och det är gripande, nattsvart läsning. Sara Stridsbergs vackra språk står i stark kontrast till handlingens brutalitet och mörker. Den här boken gjorde mig omtumlad.
En bok för dig som vill: Bli omskakad. Läsa något som går på djupet. Perfekt för långa resor med tåg eller buss. Helst läsning i dagsljus, med andra människor närvarande. För annars blev svärtan i boken nästan för svår. I alla fall för mig.
Slutligen vill jag tipsa om Totalskada. En välskriven relationsberättelse av mina favorit från Spanarna i P1, Helena von Zweigbergk. Hennes styrka som författare tycker jag ligger i att skildra människors svaga, mindre smickrande sidor. Men att göra det med värme och empati. Totalskada handlar om det äkta paret Agneta och Xavier som efter att barnen flyttat hemifrån, finner att kylan och avståndet dem emellan ökar. En brandolycka orsakad av Agneta, med ett totalskadat hem som resultat, ställer relationsproblemen på sin spets…
En bok för dig som vill: Läsa något intressant men samtidigt vilsamt. Ibland är det skönt med romaner som varken handlar om ond bråd död, domedagsprofetior eller jakten på hemska mördare.
Att kunna plocka in och arrangera obegränsade mängder buketter är bara en av sommarens alla tjusningar. Första åren hade vi nästan ingenting i vår trädgård, så då blev det mest ängsblommor. Idag kombinerar jag dem med rosor, pioner, akleja och annat vackert som växer i mina rabatter.
Jag gillar alltifrån svulstiga, överdådiga (ja nästan vulgära) dahliabuketter i mixade färger. Till stora fång av en enda sorts blomma. Eller rejäla grenar från blommande buskar. Men också spröda, skira ängsblommor i ett vattenglas. Vackert på olika sätt.
Det härliga är att placera ut buketterna där man förväntar sig det vackra som minst. På sitt röriga nattygsbord för att vakna till rosendoft. På handfatet i badrummet för att göra morgonbestyren trevligare. Vardagslyx som kostar noll.
Här är några buketter som får mitt hjärta att bulta snabbare. Alla hämtade från mitt instagramkonto @underbaraboning.
En hel gammal zinkhink full med syrenkvistar. Maffigt och med en bedövande doft.
Vårens första, anspråkslösa blommor. Vitsippor i ett enkelt krus. Här är det mängden som gör upplevelsen.
En vas full med blommor från Snöbollsbusken. Placerad på ett bord mitt i rummet. Så pampigt och somrigt på samma gång!
Färgexplosion med blandade dahlior i en turkos pressglasvas. Maxat och alldeles underbart.
Några få syrenkvistar i en genomskinlig vas blir ett vackert bordsarrangemang.
Minna är mästare på buketter och hennes tulpan och ranunkelexplosion gör mig så himla glad!
För att inte tala om Krickelins eldröda Vallmo. Wow!
Avslutar med det vackraste jag vet. Blåklockor, prästkragar och några spretiga grässtrån. Precis vad som växer i överflöd hemma på mormors gård. Det behöver inte vara svårare eller märkvärdigare än så.
Åh vad vi är peppade! Imorgon släpps sommarkollektionen av Miss Clarity. Ett gäng underbara sommarklänningar i karamellfärger. Vi hade så roligt när vi fotade med begåvade Lisa Love och make up och hår av Carolina Carlbom.
Till sommarkollektionen har Annakarin och jag lanserat några nya modeller som inte är omlott. Efter önskemål från er kunder.
Och några klänningar som är mönstrade – men inte blommiga. Alla känner sig ju inte som blommiga personer. Det högra mönstret i gult kommer på två klänningar. Och det är vi extra stolta över för det har Umeåillustratören Frida Hammar tagit fram. Vi är så glada att få samarbeta med en så talangfull, smart och rolig människa.
En annan nyhet är att klänningen Greta som var så populär förra sommaren nu är tillbaka. Bland annat enfärgad i grönt. Enfärgade klänningar har nämligen också varit ett önskemål från er kunder.
Den röda jag har på mig här är min favoritklänning i hela kollektionen tror jag. Lika snygg till träskor som till sneakers eller pumps. Bra snurr i kjolen dessutom!
Greta kommer också i den här underbara blå färgställningen!
Typiskt bra, flowy ärm på den – för er som inte gillar när det smiter åt för mycket. Eller bara tycker att flowy där vackert. Som jag gör.
Det är så otroligt roligt att driva Miss Clarity. Och utmanande. Så mycket bakom kulisserna att tänka ut och försöka lösa. Tur att jag och Annakarin är envisa som åsnor…hehe
Vi arbetar ju med Provrummet och små europeiska fabriker för att kunna ha koll på kvalitet och arbetsvillkor – det är ju det enda rimliga. Småskaligheten är oftast en tillgång, Men ibland orsakar det lite knöl på vägen. Som nu när vår tygleverantör inte haft möjlighet att skicka tyget till sömmerskorna i tid. Vilket innebär att vi liksom inte kan komma ikapp produktionen. Då vi arbetar med små aktörer måste sakerna ha sin gilla gång. Man får vänta snällt.
Den här gången släpper vi därför hela kollektionen till försäljning imorgon fredag via Provrummet. Vanligtvis är leveransen från dem blixtsnabb men den här gången skickas plaggen ut först den 24 juni. Förutom den gröna, enfärgade Greta som dröjer ännu lite till. Ville bara flagga för det så att ni vet.
Hoppas ni ska gilla vår sommarkollektion. Det är sådana karameller till klänningar att jag kommer ha svårt att välja kläder på morgonen <3
Trinny Woodal från Trinny & Susannah har instagramkontot som återuppväckt mitt intresse för kläder. Varje dag postar hon små videoklipp om kläder, stil och stylingtips. Man blir så sjukt peppad och glad av henne!
Humans of New York är facebooksidan som dokumenterar invånare i den stora staden och låter dem berätta något om sitt liv. Korta små texter med massa känsla i. Här kan jag fastna hur länge som helst.
Februaripodden är sedan länge nedlagd men de tretton avsnitten med Ola och Jonatan är det mest intressanta jag hört i kategorin “män som diskuterar relationer & sex” (+ impotens!) . Flamsigt, ärligt, roligt och knäppt.
Resumes har listat Sveriges 10 bästa reklamfilmer genom tiderna. Jag började titta en kväll och sedan var jag fast och tvungen att kolla igenom alla hundra filmer på listan. Reklamfilmer är ju en tidsresa. Mycket mer än spelfilm någonsin kan vara. Reklamfilm ser man en väldig massa gånger under den korta period de går på teve. Sedan aldrig mer. Att plötsligt se och komma ihåg dem blir därför som att slängas tillbaka i tiden. Fick nostalgimysrys av klassiker som Dieselreklamen, Lotto-Åke, Norrlands Guld,Var är brudarna, Vasakronan, Knäckehäxan och I framtiden. Och sedan blev jag bara rörd till tårar (jo faktiskt) av Saabreklamen och Minns det som igår. Som jag inte alls sett förut men som bara var bra. Hela listan finns på Resume.
En varg söker sin podd har aldrig varit bättre. De senaste sex avsnitten är fullträffar. Lyssna – men börja gärna bakifrån med avsnittet som heter “Inte fjärde vågens feminism”. Så skönt att det finns människor som Caroline och Liv här i världen.
I dagarna kommer boken Det smarta landet – perspektiv på ett hållbart Sverige där jag är med på ett hörn. Har ännu inte hunnit läsa antoligin i sin helhet (sammanställd av utmärkta Maria Soxbo) men är övertygad om att den kommer vara ett intressant inspel i debatten.
If beauty YouYubers existed in 1999.Den här videon alltså. Rolig för att den är sann. Hur såg vi ut egentligen?!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok