Månad: april 2021

Här står löftet om ett enklare familjeliv. Mindre svärande över växande tvätthögar och mer strukturerat och välorganiserat tvättande. Om ni inte ser det så är det alltså vår nya tvättmaskin med kombinerad torktumlare från Cylinda. Den står här på vänt att installeras i vår nya tvättstuga. Jag berättade ju i ett tidigare inlägg om den renovering vi håller på med här hemma. Där ett skabbigt rum i källaren ska förvandlas till en fräsch, praktiskt tvättstuga. Det härligaste? Det är att vi ska bygga ett tvättnedkast! Som går genom hela huset. Ett rör bredvid murstocken där tvätten helt enkelt slängs ner till tvättstugan så att vi slipper tvättkorgar och tvätthögar i resten av huset. Känns som en DRÖM för en familj med tre barn och stora mängder tvätt som ska hanteras.

I tvättstugan ska vi också ha ett stort bord där man kan vika tvätt och mangla. Och så ett mindre bord med bra arbetsbelysning. För klädvård, sybehör och en symaskin som alltid står uppställd. Så att man enkelt kan laga plagg, putsa skor eller fålla byxor som är för långa. Det här blir mer än en tvättstuga – det blir ett klädvårdsrum!

Så här ruffig såg källaren ut när vi startade. Nu är väggarna putsade, Jakob har målat tak, flytspacklat golvet och snart ska vi börja inreda alltihop! Ungefär där sopskyffeln står kommer tvättnedkastet vara och till vänster om den ska tvättmaskinen stå!

Jag har så många fantasier om hur trevlig tvätthanteringen kommer bli. Hur jag går ner hit och vittjar tvättnedkastet, laddar maskiner och viker tvätt i min ensamhet med någon bra podd i hörlurarna. Jag har ju märkt hur mycket enklare köket blev att leva i efter renoveringen och moderniiseringen. Så jag håller tummarna för något liknande på tvättfronten. Och ni ska så klart få se fler förebilder när jag har några färdiga efterbilder att kontrastera med.

Jag är i alla fall jätteglad för att Cylinda är min partner under det här året. Cylinda är ett svenskt företag som startade i Jung i Västergötland på 1950-talet när grundaren Karl-Erik Andersson ville hjälpa sin mor som slet för att klara hushållssysslorna. Han uppfann en tvättmaskin åt henne som blev starten på Cylinda. Genom åren har Cylinda varit föregångare i miljötänk – de var först i Sverige med freonfria kylskåp och var också de första som kunde erbjuda miljömärkta vitvaror. 2006 lanserade de världens första Svanenmärkta tvättmaskin och året efter det den första Svanenmärkta diskmaskinen. Cylindas motto har alltid varit maskiner som går och går och gör livet lite enklare.

När tvättstugan är färdig i slutet av maj kommer jag visa resultatet och berätta liter mer om hur vi strukturerat upp våra nya rutiner (vi har en del tankar kring det nämligen). Men jag tänkte faktiskt börja med en guide kring sånt man kan tänka på för att göra sitt tvättande mer miljövänligt och lite lättare i vardagen. Och här vill jag bara börja med att säga att vanliga hederliga gemensamma tvättstugor som finns i lägenhetshus är en toppengrej. Så grattis om du har tillgång till en sådan. Här kommer några fler matnyttiga tips och tricks!

9 tips för att tvätta miljövänligare

• Tvätta bara fulla maskiner! Låt dem aldrig gå halvtomma – vänta hellre in mer smutstvätt.
• Tvätta inte plagg i onödan. Ta bort små fläckar som hamnat på plaggen med en trasa med lite milt diskmedel. Skölj sedan fläcken och häng plagget på tork.
• I takt med att du byter ut dina maskiner – välj maskiner märkta med en snål energiklass. Och fundera på vilka maskiner du egentligen behöver? V har valt bort en separat tumlare för vi tumlar bara tvätt när det är kris på rentvättsfronten. För oss räcker det alltså med en kombinerat tvätt/tumlare som mest funkar som tvättmaskin. Det spar utrymme och eftersom det är en maskin istället för två sparas också på råvarutillgången vid tillverkningen.
• Hitta en bra lösning för att hängtorka tvätt. Idag finns tvättlinor och ställningar för alla olika behov. Vi hänger tvätten på lösa linor under taket och på sommarhalvåret hänger vi mycket tvätt ute.
• Var noga med att välja rätt temperatur och rätt program för det du tvättar. Då sliter du mindre på textilierna.
• Använd alltid ett ekotvättmedel och dosera mängden enligt förpackningen. För mycket tvättmedel stannar kvar i textilerna och för lite tvättmedel tvättar inte rent.
• Naturmaterial som ull rengör sig själv om det hängs ut på luftning över natten. Vädra sådana plagg istället för att tvätta dem direkt.
• Hoppa över sköljmedel helt – det är en riktig miljöbov. Vissa plagg (te klänningar i slinkigt material) kan dock behöva sköljmedel. Särskilt vintertid. För att verkligen minimera användningen av sådana medel brukar jag droppa några droppar sköljmedel i ett vattenfyllt handfat och sedan doppa plagg som tenderar att bli statiska i handfatet. Sedan kramar jag ur vattnet och hänger dem på tork och sedan är de mycket mindre elektriska.
• Vissa tider på dygnet är energiåtgången i samhället hög och då kommer den också från smutsigare källor. 07-09 och kl 17-19 brukar man benämna som de värsta timmarna både kostnadsmässigt och ur miljösynpunkt. Om du programmerar maskinerna att gå i ottan eller senare på kvällen är elen både billigare och renare!

Barnen är lediga från skolan idag och skolbarnen fick vara hemma från fritids trots att både Jakob och jag jobbar. Så underbart att ha så stora och duktiga barn att de kan vara hemma och sköta sig själva. Bara lillebror som är på förskolan. Ömsom vräker det ner hagel idag – ömsom skiner solen.

Jag håller på att testa ut nya recept och det är typ det trevligaste jag vet. Arbeta i mitt kök, titta ut genom fönstret och lyssna på en bra pod. Folke kom och ville vara med. Av barnen i familjen är han den som gillar att baka, fixa, laga mat och hjälpa till. Storebror är lite mer lik mig som liten. Vill inte göra någonting som någon annan bestämt. Att “hjälpa till” i köket var rena öknen för mig och han känner samma. Ska man göra något ska man göra det heeeeelt själv. Och absolut inte följa några larviga instruktioner. Håhåjaja. Det är lika prövande när barnen är lika en själv som när de är helt tvärtom.

Fast tji fick jag för för en gångs skull var det två ivriga bagare som ville vara med och arbeta. Tillslut fick jag köra ut dem ur köket för att få lite arbetsro. Då drog de till skogs med Essa. Hon blir väldigt välmotionerad av att vara ute lös med barnen för hon måste hela tiden försöka hålla koll på flocken.

Nu ska jag arbeta vidare här. Ikväll har vi knytis med matlaget, tänder en egen brasa och umgås. Vilket mys! Glad valborg

Häromdagen hade jag och Annakarin det här på agendan: Att signera alla förhandsbeställda exemplar av vår bok. Vi hade bara en dag på oss för att hinna färdigt innan lastbilsleveransen söderut skulle gå. Och det var på håret att vi hann. För shit pommesfritt vad många förhandsbeställda, signerade exemplar det var.

Vi höll till i Annakarins vardagsrum och bredde ut oss med alla kartonger och lådor

Den mängd som syns här är liksom bara hälften av allt som skulle signeras. Med våra kråkor och en liten hälsning.

Den är så fin, så fin, så fin! Det syns inte riktigt här men den grönrutiga duken som är fonden på omslaget är nästan lite som en matt vaxduk i strukturen. Medan bakverken är laminerade med ett glansigt material. Det var stjärnorna på vårt förlag The Book Affair som kom med den här formidén. Och vilket otroligt förlag det är?! Är så glad för vårt samarbete. Att för första gången få insyn i hela affären som författare. Att visserligen få bära en större del av den ekonomiska risken – men också få en rimlig ersättning i slutändan. Vet ni hur försvinnande liten del av det man betalar för en bok som faktiskt går till författaren? Hur många som skär emellan? Är man sedan flera upphovsmän är den summan ännu mindre.

Nå. Det är INTE meningen att klaga för jag är superstolt över alla mina böcker och ångrar ingenting. Men det här är något alldeles extra.

Annakarin signerade för glatta livet – man får hålla tungan rätt i mun när man skriver och inte kan sudda..

Plötsligt ringde det på dörren och där stod vår kära illustratör Frida som hört att vi fått hem boken och ville titta förbi. Hon hade inte heller sett den “färdig” utan bara som en pdf. Rörd och lite skakig bläddrade hon igenom Nu bakar vi. Det är samma känsla varje gång man får hem en bok från tryckeriet. Man läser med lite kisande ögon som om man ser på en skräckfilm. Rädd att upptäcka något som trots tusen korrvändor blivit fel. Men det slutade lyckligt. Frida kände sig bara jättestolt och nöjd. Som hon SKA vara såklart!

Vi har tagit vår prisbelönta (!) pedagogik och lyckats förfina den ytterligare. Boken är dubbelt så tjock som tidigare böcker och innehåller dessutom fler kunskapsinslag (vi grottar bland annat ner oss i olika råvaror och hur de kan användas) och vi är megaglada och stolta över slutresultatet.

Några har frågat vilken ålder den passar för och jag vet barn mellan 5-11 som använder våra bakböcker – såklart med olika mycket stöd av vuxna. Men i bokvärlden där man MÅSTE kategorisera barnböcker efter ålder står den rent “strikt” uppmärkt som lämplig för 6-9 åringar. Vet också att våra kok- och bakböcker för barn används på många gruppboenden runtom i Sverige just för att de är så enkla att följa med i.

Nu bakar vi släpps den 11 maj! Så håll utkik på Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln och alla andra bokaffärer runtom i landet.

Jag är inte den som tycker att vegetarisk mat måste vara en kopia av “vanlig” mat. Vegetarisk mat får gärna vara något helt annat.

Men ibland är det ju faktiskt det där vanliga, vardagliga man söker efter. Särskilt när det är barnen man försöker göra mätta och glada. Som vegetariska köttbullar som till smaken liknar kött – eller en pytt i panna där man inte ens märker att “köttet” i själva verket är vegetariskt. I min familj får en sådan pytt högsta betyg.

Felix har precis lanserat sin vegetariska Krögarpytt. Som smakar förvillande likt köttvarianten men med 70% lägre klimatavtryck! För mig är det en no-brainer vad jag kommer välja i frysdisken framöver. När det är så mycket enklare att göra ett miljömässigt bra val utan att någon i familjen knorrar – ja då är det ju bara att köra!

Idag tycker 8 av 10 svenskar att det är svårt att veta just vad som är klimatsmart mat. Och eftersom maten står för 30% av vår miljöpåverkan är det viktigt att vi ökar våra kunskaper. Därför är det så bra att Felix nu redovisar sina produkters klimatavtryck och dessutom sätter de siffrorna i en kontext. 

Deras mest klimatsmarta produkter har symbolen ”Lågt Klimatavtryck” som visar att produktens klimatavtryck är mindre än hälften jämfört med dagens snitt för mat och därmed ligger i linje med FN’s klimatmål. Det ska vara lätt att göra rätt.

Felix har också tagit fram en digital Klimatbutik där du genom att registrera din veckohandling kan se om den lever upp till FNs klimatmål om att halvera livsmedelsutsläppen. Dessutom kan du lära dig mer om vilka matvaror som har högt respektive lågt klimatavtryck.

Ullkalsonger med uttöjda knän, tjocktröja som dragit sig i tvätten. Fula och för små crocs som jag kippat på i brist på annat. Sitter på farstubron i solen och låter dubbel alvedon, kestine och två sorters nässpray verka. På telefonen spelar senaste avsnittet av Stormens utveckling – frågelådan. Till kaffet har jag grävt fram några kakor från frysen som blev över när vi fotade barnboken.

Jag tog en sjukdag. En riktig sjukdag. Inte en sådan när man kollar mail och skickar jobb-sms från sängen, utan en när man är helt ledig. Det satt långt inne. Att respektera mig själv nog mycket för att inte pressa mig. Att tänka att jag har också rätt att få ringa in sjuk. Jag har också rätt att få vara frånvarande, folk kan vänta på mig.

–Med tanke på hur fel det här känns behöver jag öva mer tänker jag medan jag lutar omkull mig själv på fårskinnet och dåsar bort i värmen.

Instagram har en funktion som gör att man kan spara andras inlägg till sitt eget lilla bibliotek. Den funktionen använder jag frekvent. Mest när jag letar vackra hem till mitt andra konto @underbaraboning – men också för att spara ner allt sånt som får mig att känna något. Jag har massor av saker sparade och en del bara måste vara sånt jag råkat spara av misstag. För att annars är jag en främling för mig själv. Fullkomligt Obegriplig. Annat minns jag preciiis varför jag bokmärkte.

Här är sånt på instagram som fått mig att känna nått!

En ung Sandra Bullock. Ljuset, hennes glädje, diset över New York (?) påminner mig om min känsla första och enda gången jag besökte New York. Jag tar ofta fram den här och låter samma känslor skölja över mig igen. Glädjepirr i magen vid tanken på hur stor, spännande och fantastisk den här världen är!

Igenkänningen

Mediterar över den här bilden när jag är stressad

Tyckte att de hade vrålsnygg stil. Och det tycker jag än! Särskilt hon till högers kombination. Så vill jag se ut i sommar!

Vinterkänslan

Det man älskar med Danmark.

En viktig bit historia

I gymnasiet brukade min bästis Elina sjunga en sång om mig som började såhär “Clara du är min ögonsten. Clara du har så himla långa ben”. Sparade den här för att skicka till min bästis Elina för det här är vår längdskillnad. Kendall och Kourtney <3

Händer regelbundet och då måste jag bara gå från bordet. Undrar om det är något evolutionärt? Hormonellt? Psykologiskt? Att stundtals och plötsligt äcklas fruktansvärt av ägg.

Sparade för att jag tänkte att ungefär så här ser ju jag ut i underkläder (nej jag gör inga jämförelser med hennes skönhet i övrigt). Men om Sophia såg ut sådär då duger jag rätt bra jag med.

Bra motvikt till det här som jag också sparade pgav igenkänning. Plus att det fick mig att snarkskratta in genom näsan.

Ja

Inspiration till vad vi ska lära Essa

Älskar konton som visar trolleriet bakom film. Green screens, forced perspective mm mm.

Om utifallatt det blir aktuellt någon gång

Kärleksparet som får det att pirra av lycka. Fattar inte varför men är så himla glad för Kourtney Kardashian och Travis Barker?! Att han verkar så himla STÖRTMEGAKÄR i henne. Det förtjänar hon tycker jag. Som haft så usel killsmak tidigare och aldrig blivit offentligt killdyrkad som sin lillasyster Kim.

Mina barn och jag älskar Trädgårdstider. Så mysigt att se ihop i soffan. En av de tråkigare sakerna med att inte ha en vanlig stationär tv som följer tablån är att vi ser väldigt lite tv ihop. Vi ser Bäst i Test, Mandelmanns och Trädgårdstider and that’t about it! Och vi ser sällan regelbundet eftersom vi streamar avsnitten. Det blir någon regnig söndagseftermiddag på sin höjd. Men jag tyckte ju att det var supermysigt att sitta med familjen och se på sådana där program. Som Sommartorpet, Gröna Rum, Tinas Mat, Världens modernaste land. Ska ta och leta fram lite sånt som vi kan se tillsammans här hemma. Historieätarna skulle Bertil och Folke älska nu – liksom Värsta Språket. Kanske finns i SVTs Öppet Arkiv?

Minns bara att jag kunde bli så sur när jag såg på Sommartorpet när jag var yngre. För jag ville ju också bo gammaldags och fint och det kändes som omöjligt långt borta i vårt nybyggda hus med en platt liten gräsmatta. Nu när jag sitter och ser Trädgårdstider är det mer tillfredsställande. -Det där kan jag ju också göra, tänker jag nöjt för mig själv!

Blev bara så full i skratt när vi såg på Trädgårdstider igår och mina barn plötsligt frågar mig -Vet dom om att dom är filmade?. Ibland kolliderar verkligen vuxenvärldens självklarheter med barnens universum där allt är möjligt. Där det kanske är så att Trädgårdstider bara är människor som går runt och planterar, lagar mat, pratar högt för sig själv och råkar fångas i förbifarten på film?

Det fick mig att minnas mina egna barnfunderingar. Som hur det funkade med repriser i tv? Varuhuset och Goda Grannar gick ibland i repris mitt i natten eller tidigt på morgonen. Och då måste det ju vara jättejobbigt för alla skådespelarna att behöva jobba? Att man kunde banda saker och visa dem igen hade tydligen aldrig slagit mig. Minns också att jag funderade på om det var jobbigast att skriva en bok eller göra en film. Jag slog fast att det nog var mindre arbete med att göra en film eftersom “man måste skriva ner allting” när man gör en bok.

Okej.

En morgon när Folke var omkring tre år och jag skulle hämta upp honom ur sängen – då såg tapeten ut så här. Han hade hittat en kant i tapeten och helt enkelt börjat pilla, slita och dra tills den lossnade helt. Jahopp. Så har rummet fått se ut fram tills nu. För samtidigt som Bertil fick ett eget rum fick Folke flytta tillbaka till sitt gamla krypin där han sov som liten. Och då fick han såklart välja en ny tapet till det rummet. Ett litet rum med ett litet fönster men i ett härligt söderläge. Folkes enda önskemål var att det skulle vara guld på tapeten.

Okejdå. Jag plockade fram några tapetalternativ med guld i och valet föll på den här som heter Apelviken. Blev riktigt mysigt. Det är som ni ser ett riktigt yttepytterum men det rymmer det viktigaste – en egen mysig sov-vrå, nattygsbord och ett skåp för legobyggen.

Ovanför sängen hängde jag en papperslanterna jag köpt på loppis, en otrolig gammal skolplansch med insekter och en pappersgirland från Sandbergs Pappershandel

Bor man som vi i ett gammalt hus med många konstiga vinklar och vrår så får man trolla med planlösningen. Att slå ut väggar och göra stora rum tycker jag att man ska vara försiktig med då man lätt förlorar charmen på kuppen.

Barnen har ganska små egna rum men ett större gemensamt lekrum utanför – där man kan hålla till när fler barn kommer på besök eller man känner behovet av vildare lekar!

Folkes rum är som att kliva rakt in i solen! Så skönt att båda storpojkarna nu fått varsitt eget rum med fräscha ytskick i en stil som de gillar. Så nöjd att jag svängde ihop det själv också. Tog en dag per rum ungefär så det var verkligen ingen oöverstiglig utmaning.

Puss och trevlig helg på er. Jag är riktigt jäkla förkyld (men har tagit ett negativt covid-19 test) så jag försöker hitta lugna saker att roa barnen med samtidigt som jag får vila. Favoritprogrammet Trädgårdsstider i soffan står på schemat för mig och pojkarna!

Lantligt gammaldags barnrum – så skapar du stilen med ditt barn

“Jag brukar ofta fundera på när jag läser den här bloggen om det är någon skillnad på barns smak, intressen och val beroende på om de växer upp i storstad eller på landet? Påverkas man mindre av andra när man bor mer på landet? Är man barn längre (i betydelsen hålla i leken och intressena)? Och gör avsaknaden av utbud på aktiviteter som lagsporter och allt vad det medför skillnad?“

Den här frågan fick jag av läsaren Elin för ett tag sedan och jag tycker att den är intressant. Jag har nämligen själv funderat mycket på om mina barn varit annorlunda om vi bott i en stad? En kompis som lämnade stan och flyttade hit när hennes barn var i skolåldern noterade en stor skillnad. Hon reagerade dels på att barnen här gick klädda i lekvänliga mjukiskläder högt upp i åldrarna. Men också att lekarna var “barnsligare”.

Jag kan nog instämma i analysen om att barn här är barnsligare än jämnåriga i stan. Visst – de ser ju på samma barnprogram som alla andra. Använder datorn och spelar Minecraft. Men ändå är det annorlunda – och lite svårt att sätta fingret på vad? Bertil är tio år och att ha en mobiltelefon är ovanligt bland hans kompisar. Det är heller ingenting han är ett dugg intresserad av att få. Och jag minns när mina barn för några år sedan hälsade på hos kompisar i stan och åt lördagsgodis “Va? Finns det annat godis?!” var reaktionen. De hade bara köpt lördagsgodis på vår lilla affär och hade ingen aning om att det fanns annat godis i världen.

Ibland kan livet på landet göra mig lite orolig för barnens framtid. Jag vill inte att de ska halka efter på något plan. Känna att de vuxit upp avskurna från världen. Jag som själv kommer från en mindre stad och har behövt hävda mig i konkurrensen med folk som fötts in i de rätta sammanhangen i Stockholm, som är etablerade och har kontaktnät redan från barnsben Jag vet hur apart man kan känna sig. Hur mycket svårare det kan vara och hur man aldrig riktigt räknas när de som tillhör centrum ständigt betraktar en själv som en del av periferin. Å andra sidan tycker jag att mina barn har en helt otrolig barndom här och får tillgång till sånt som många andra barn får klara sig utan.

I många små byar kan man till exempel vara ganska självständig redan som liten. Barn cyklar hem själv från skolan. Blir betrodda med att gå och köpa sitt eget lördagsgodis och hämta ut mammas paket på affären. Det kan man å andra sidan säkert i en trygg villaförort i stan också. Men i en liten by är alla kändisar i sin egen rätt. Annika på affär, Skrot-Olle, Linnéa på biblioteket… Och nej jag kan inte namnet på riktigt alla barn – men jag kan många namn. Och framförallt vet jag ganska bra vilken unge som hör ihop med vilken familj. Och absolut – det finns en likriktning på många plan här. Antalet personer som inte är födda i Sverige går till exempel att räkna på handens tio fingrar. Men sett ur andra perspektiv finns det större mångfald. Mina barn firar till exempel samernas nationaldag med självklarhet. Det gjorde vi aldrig under min skoltid. Och på byns förskolan leker barn till de som svetsar på närmsta industri tillsammans med barnen till industrins VD. Man bor i husen bredvid varandra och bjuder på en öl på cykelfesten varje sommar. Folk umgås över åldersgränser, utbildningsgränser, klassgränser och könsgränser på ett annat vis. Utbudet är inte så stort så man kan ju inte var allt för knusslig. Och ibland kan det faktiskt vara lättare att få en plats i ett litet sammanhang än ett stort. Alla ungar behövs för att få ihop till ett fotbollslag. Familjer som bidrar till befolkningsökningen är efterlängtade och uppskattade invånare.

En klar nackdel för barnen med att bo här är fritidsaktiviteterna. I stan kan man köpa sig tillgång till en mängd av aktiviteter. Här är det helt avhängigt ideella krafter. Om man gillar sport finns det mycket fint att välja på. Men på kulturfronten är det skralare. Nu lägger de ner musikskolan i kommunen och sånt jag själv älskade som barn – dans, teater, målarskola eller filmkurs – finns inte. Samtidigt upplever jag att barn generellt går på ganska lite schemalagda aktiviteter här? Det är mycket tid för fri lek vilket jag verkligen uppskattar. Vintertid går mina barn på skidskoj och skridskoskoj i byn. Lekbetonade aktiviteter då man visserligen kan träna skidteknik lite mer seriöst – men också bara kan friåka skridskor om man hellre vill det. Eller så spelar barn och föräldrar en väldigt informell hockeymatch med varandra. Sånt älskar jag!

Det bästa med att bo så här det är när jag ser barnen dra iväg ner på åkern, upp i skogen, längs dammiga landsvägar eller ner till någon bäck för att kasta pinnar och plurra. Att de kan vara så fria och självständiga. Det var jag också när jag växte upp i ett villakvarter. Men inte riktigt på samma ohämmade sätt. Jag älskar att Bertil kan få tälja, ha en pilbåge för prickskytt, en snickarlåda full med verktyg för att bygga. Att barnen kan hoppa över ett elstängsel och gosa med fåren i hagen eller hälsa på grisarna. Att det finns kor, hästar och kaniner. Att växa upp med djur var något jag själv alltid önskade mig som barn. Husdjur var inte så vanligt bland mina klasskompisar – men här har nästan alla ett eller flera hemma!

Vad som är status på landet är nog också lite annorlunda mot för i en stad. Jag kan uppleva att det är status här om man har en bra skoter eller ens pappa äger en traktor. Men sedan är väl roligt lego, tevespel och en snabb cykel lika mycket status här som överallt annars. Och i slutändan beror det så mycket på vilken byskola på landet som jämförs med vilken skola i stan. Kulturen mellan olika skolor i stan skiftar ju lika snabbt som stadsdelarna.

Jag är jätteglad att mina barn får växa upp på landet med allt vad de innebär. De älskar att bo här och är väldigt stolta över byn och tycker inte att det kan finnas en plats på jorden som kan mäta sig med vår. Här får de vara kufiga, knasiga, egensinniga och just så unika som de är. Men i slutändan tänker jag att det kan bli bra av att växa upp på tusen olika sätt. Hittar man sitt rätta sammanhang så växer man och blommar var man än bor!

Obäddad säng och en påse full med rentvätt som behöver vikas in. Skåpet belamrat med trasiga lampor som väntar på reparation. Dammråttor som sällskapar i hörnen. Jag har ont i axlarna, näsan är täppt och ögonen rinner av allergi. Ser knappt vad som står på skärmen när jag skriver. Det enda jag kan tänka på är hur mycket fredagsmys jag vill proppa i mig ikväll trots att jag hellre borde hålla igen. Har blivit väl mycket proppande den här vecka ändå.

Ska se om jag kan fånga fredagskänslan vad det lider

Jag trodde länge att jag var bra på återhämtning. Jag gillade ju att ha det lugnt och skönt. Men sedan jag fick barn och ett allt mer krävande arbete försvann de gynnsamma förutsättningarna för vila i vardagen. Jag kunde inte längre tupplura mitt på dagen eller ligga i sängen och läsa en hel helg. Först när jag kraschat in i utmattning insåg jag att jag inte hade en enda aktiv strategi för återhämtning. Inte när det krävdes att jag planerade, tänkte efter och förberedde mig.

Ett vanligt tankefel är tro att återhämtning kan skjutas upp. “Jo jag jobbar mycket nu men jag kommer ju vara ledig jättelänge i sommar” “Nej jag hinner inte vila nu men jag får ju vila till helgen” och “Jag har fullt ös fram till jullovet då jag får vila” Men man måste förstå att återhämtning är lika viktigt som att äta, sova och gå på toa. Det måste komma tätt och regelbundet. Och det är ju ingen som säger “Nej jag äter inget i vår men jag kommer ju äta jättemycket i sommar” eller “Jag behöver inte gå på toaletten nu – jag kommer gå på toaletten massor till helgen“. eller “Jag tänker vara vaken hela hösten för jag planerar att sova på jullovet“. Nej för det är så självklart för oss att dessa depåer behöver regelbunden påfyllning. Men samma sak gäller faktiskt återhämtning. Och på samma sätt som mat kan vara en stor måltid med tre rätter eller ett snabbt mellanmål i farten kan återhämtning vara flera veckors sammanhängande ledighet på sommarsemestern – eller att sitta kvar och andas i bilen en stund när man kommer hem från jobbet. Båda sorterna behövs.

Men det finns egentligen ingen forskning som säger att vi behöver många sammanhängande veckors ledighet. Hur mycket semester som räcker verkar mer vara en fråga om individuella preferenser. För oavsett hur länge du är ledig försvinner effekterna ganska snabbt när vardagen återvänder. Det allra viktigaste för vår hälsa är faktiskt regelbunden återhämtning. Själv mår jag bra av stora sjok ledighet för att verkligen komma ner i varv på sommaren. Men helt centralt är att vardagen går ihop. Att när jag räknar samman en vecka så innehåller den lagom mängd återhämtning i förhållande till aktivitet (här har jag utvecklat dessa tankar lite mer).

Skillnaden mellan en vecka som innehåller lagom med arbete och återhämtning kontra en vecka som innehåller en smula för mycket arbete och smula för lite återhämtning är enorm. Det har förvånat mig – hur kan en så pass liten skillnad påverka mitt mående så starkt? Men då jämför jag det med träning. Att jogga i det perfekta tempot eller att jogga liite för snabbt? Det är den skillnaden som i slutändan ger en blodsmak i munnen.

Här är några lärdomar jag har gjort om återhämtning

• Återhämtning innebär olika saker vid olika tillfällen. För att veta vad som kommer vara återhämtande behöver man veta vad som gjort en trött. Den som suttit vid en skärm hela dagen behöver förmodligen en skogspromenad eller en löptur som återhämtning istället för Netflix. Den som arbetat koncentrerat i ensamhet behöver kanske lättsamt, socialt umgänge med en vän. Den som jobbat hårt fysiskt behöver kanske vila i soffan och äta någonting gott. Varje dag får man fundera på vad det egentligen är som behöver balanseras upp. Och sedan hitta en lämplig aktivitet för det.

• Att byta element kan göra att man snabbare påbörjar återhämtning. Sval, klar luft ger syre åt en överansträngd hjärna. Endorfinrushen efter ett kallt bad hjälper en sliten, trög kropp. Och att sitta en stund i den varma solen, ta ett hett bad eller att basta – det släpper på fysiska spänningar och signalerar vila till kropp och själ.

• Det kan löna sig att vara lite fyrkantig. Förut älskade jag mina flytande arbetstider och att kunna jobba när helst jag fick lust. Men med tre barn som måste följa samhällets klocka så behöver jag också göra det. Därav arbetar jag vanliga arbetstider, är ledig på lov och kollar jag aldrig mail på kvällar och helger. Tråkigt och skönt.

• Jag försöker bli bättre på att identifiera omöjliga situationer och lägga krutet på rätt saker. Förut kanske jag försökte jobba samtidigt som jag tog hand om sjuka barn. Det gick ofta dåligt och tog så otroligt mycket extra energi. Och dagen därpå när jag äntligen kunde jobba ostört – då tog tröttheten ut sin rätt. Och får jag en komplicerad och till synes oöverstiglig arbetsuppgift i slutet av dagen – då lägger jag den i början av nästa dag istället. Med en god nattsömn i bagaget behöver jag inte kämpa lika hårt för samma slutresultat. Det låter kanske som att det här skulle orsaka mycket förseningar och dröjsmål men jag har märkt att det är tvärtom. I slutändan sparar jag tid. Att vila innan man är helt slut ger många goda bieffekter jämfört med att ta ut sig fullständigt.

• Varje gång jag tänker att jag ska passa på att åka förbi IKEA när jag ändå är i stan, passa på att lämna på återvinningen när jag ändå hämtar barn, passa på att ladda en tvättmaskin medan jag borstar tänderna…då övar jag på att passa av. För den där tiden jag inbillar mig att jag sparar när jag passar på – den har jag faktiskt aldrig sett röken av. Listan med arbetsuppgifter är evighetslång. Bockar jag av fler saker dyker det bara upp mer på listan. Jag behöver inte vara min egen stressmotor som hela tiden förser mig själv med med nya uppgifter. Varje dag göra jag så gott som jag förmår den dagen. Resten får anstå till en ny dag med en ny ork.

Så har vi då upplevt vår första vinter med solceller. Det har varit ganska spännande att löpande logga in och kontrollera elproduktionen – inte minst att märka hur snabbt den kommit igång nu på våren. För mellan december till februari har den nästan varit lika med noll. I januari föll det en halvmeter snö på ett dygn och det lagret har legat som ett lock ovanpå solcellerna. Men även om vi inte haft snö på taken hade produktionen i januari varit försumbar – det visste vi när vi installerade dem och gjorde våra kalkyler.

Säsongen när solceller ger effekt är kortare så här långt norrut – ändå är Sverige trots sina mörka vintrar faktiskt väldigt väl lämpat för solpaneler som energikälla. Vi har lika mycket solinstrålning som norra Tyskland har och det är världens solcellstätaste land! Dessutom ökar kylan och reflektionen från snön faktiskt solcellernas verkningsgrad på vintern. I kyliga, soliga mars kom produktionen igång på allvar och sedan dess har den ökat stadigt!

Vi funderade på om vi skulle behöva skotta våra solceller och hur vi skulle göra det på ett bra sätt – men det har faktiskt inte krävts. Även om vårt tak har en ganska flack lutning rasade snön av på egen hand i slutet av februari och solcellerna hade såklart inte en skråma på sig. Det känns skönt att veta till kommande vintrar. Det som är kvar att göra på energihuset nu är framförallt att måla det. Ska bli falurött som vårt garage!

Vi har köpt våra solceller via Bixia och i deras portal kan man löpande gå in och avläsa hur mycket energi solcellerna producerar. Varför ska man då satsa på solceller? Jo, för att solenergin finns i överflöd. På bara två timmar tar jorden emot samma mängd energi från solen som hela världens befolkning använder under ett år. Smaka på den!

Har du ett hustak som skulle passa för solpaneler? Vill du veta mer om hur du kan gå till väga för att få en offert, räkna på kostnader och se hur en lösning skulle kunna funka för dig? Kolla in på Bixia.se och läs mer om solel – deras mål är att hjälpa fler att starta småskalig elproduktion på samma sätt som de hjälpt oss! Eller så kan du helt enkelt köpa solel från andra producenter. Bixia erbjuder bara energi från förnybara energikällor, som sol, vind och vatten! El med sunt bondförnuft helt enkelt.

Bixa har en miljöfond som varje år delar ut pengar till olika initiativ för klimatet. Dessutom har de instiftat priset Bixias Klimathjälten. – där vinnaren får ta del av 100 000 kronor som ett stöd och en uppmuntran för ett fortsatt inspirerande arbete. Och nu vill Bixia få hjälp med nomineringarna – den nominerade kan vara enm enskild person, ett företag, förening, lärare eller kanske skolklassen som du tycker gör skillnad för klimatet. Skriv gärna en nominering här om du vet någon som passar in på beskrivningen Klimathjälte!

Idag fyller jag 35 år. Vaknade strax efter sex av att hela familjen kom in och sjöng och hade med sig tårta och blommor. Så gulliga och så yrvaken uppsyn på allas ansikten. Vi gick ner och drack kaffe och åt tårtfrukost. Älskar tårtfrukost. Sött och kaffe är det enda jag vill äta när jag vaknar.

Lurviga lufsen och prydliga pojken

Det sammanföll så väl att det var barnen som fick en present imorse. Ett stort Star Wars-skepp. Folke trodde tills nyligen att Darth Wader hette Stark Reidar. Då var det en läsare som kontrade med att hennes son trodde att Han Solo hette Hans-Olof. Smäller av så roligt!

Hela förmiddagen satt jag i diverse zoom-möten och planerade. Bland annat för Susannes Skafferi ( till midsommar kör vi igen – då blir det fyra timmar från mitt kök och min trädgård!) och i varje möte blev jag uppvaktad med sång. Så himla mysigt!

Det har varit så otroligt varm och soligt i bortemot en vecka nu och jag är tacksam för att det fortsatte idag. Jag åkte in och tränade med min PT-Ida och gjorde diverse ärenden och svängde förbi farsan och fick min födelsedagspresent. Han vaccineras imorgon så snart kan vi ses på riktigt – med barnen! Då ska jag bjuda hit pappa och moster och äta middag tillsammans för första gången på över ett år.

På vägen hem stannade jag och köpte prick allt gott jag var sugen på. Charkisar, gott bröd, marinerade oiiver och lite annat småplock.

Dukade på verandan i kvällssolen

Så gott med lagrade ostar ihop med Kvitten & Honungsjelly.

Har känt mig så glad och så firad hela långa dagen. Av min familj, av släkten, av mina kompisar, alla jag jobbar med och av alla fina läsare. Känner mig SÅ glad.

Som vanligt när vi skulle äta trevlig familjemiddag levde Ulf rövare och uppviglade Essa. Fäktades med trädgårdsspadar, höll på att panga en ruta i verandan med en pinne samt tömde ut sitt saftglas över hela bordet. Ständig action med den här tvååringen i sin närhet!

Ändå lyckas han se sååå oskyldig ut

Till efterrätt blev det munkar. Barnen hade aldrig ätit det förut men länge velat prova. “ÄR DET SANT? ÄR DET VERKLIGEN SÅDANA MED HÅL I?” gastade Folke när han fick se. Succé!

Sedan öppnade jag paket. Den fantastiska servisen i flytande blått fick jag av min älskade pappa som köpt den på loppis. Precis den som jag samlar på – blev så glad! Min syster hade skickat en hel fantastisk låda med smått och gott. Som dessa snygga Mohedaskor,

Ett otroligt gammalt majolikafat. Salladsbestick med vackra porslinshandtag. Kitchiga väggbonader av papper och så en loppad &Other Storiesklänning och en rosa morgonrock. Plus en fin sockertopp jag ska ha framme i köket!

Av Jakob fick jag nya löparskor från Nike. Han kan man lita på. Jakob är den som förser mig med alla träningsgrejer jag behöver.

Av min faster fick jag en blommig kjol (den som ligger underst i högen) och en kökshandduk av bolsltertyg. Och de blårutiga kuddarna är från min syster. Så mycket fint! Ska prova igenom allt ordentligt imorgon.

Och av min vän och högra hand Charlotte fick jag en fantastisk tulpanbukett och ett jättefint kort.

Känner mig så överdådigt firad. Är så glad och tacksam över alla människor jag har runtomkring mig. Vad har jag gjort för att förtjäna det? Fattar ingenting! Nu ska jag krypa ner i sängen med Mansfield Park och lite alkoholfritt bubbel som blev över från tidigare och bara smälta den här födelsedagen.

Nu är det dags för en hederlig blogglista tycker jag. Vi tar en om smink och beauty!

Beskriv din beautyprofil

Jag är färgglad, orädd, nyfiken och luststyrd. Gillar att experimentera med mitt utseende. Går alltid utan smink hemma men känner mig naken när någon kommer på oväntat besök.

Vardagssminkning?

Sätter nästan alltid på en lite enklare bas innan jag visar mig bland folk. Concealer för att täcka röda näsvingar och blåa ringar under ögonen. Kanske lite mineralpuder som sveps runt i fejjan för en jämn bas. Plus rouge. Mascara orkar jag sällan. Men går jag ut utan min bas frågar folk alltid hur det är fatt? Ser sjuk ut då min hy är helt genomskinlig.

Vad är din inställning till märken?

Jag är en otrogen typ. Jag ÄLSKAR att testa nyheter och olika märken och produkter. Dyrt som billigt. Nivea, Urtekram, ACO, Kerastase, Dermalogica, Kerstin Florian, Depend, Sensai – ja allt sånt! Litar mycket på rekommendationer av vänner, hudterapeuter samt läser Daisy Beautys recensioner slaviskt. Dessutom frågar jag alltid make up-artister jag sminkas av om deras bästa knep, produkter och hacks. Litar mycket på dem – tyvärr inte så mycket på skönhetsbloggare eftersom det känns som att vissa av dem gillar allt de får hem gratis.

Mirakelprodukt du aldrig överger

Försvarets hudsalva på läpparna. Svårslaget bra

Kan inte klara mig utan

Receptbelagd kortisonkräm till mina handeksem när det är som värst

Slänger du smink när det gått ut?

Jag slänger det när det tagit slut. Tycker dock att nästan allt smink räcker hur länge som helst?

Relation till nagellack

Använder aldrig underlack eller överlack men ofta nagellack. Depends små färgglada flaskor är toppen. Räcker lagom länge så att man inte hinner tröttna och lacket torka bort i flaskan

Inställning till lösögonfransar?

Älskar lösfrallor! Har alltid sådana när jag gör tevejobb men då bara enstaka som limmas fast för ett mer naturligt resultat. Är väldigt nyfiken på att testa lashlift då mina egna fransar pekar neråt och jag alltid använder ögonfranstång. Men browlift – vad är det ens? Har sett några exempel men det ser ju ut som man fått en elchock? Eller så har jag bara sett folk som det gått fel för…motbevisa mig gärna!

Skämssmink?

Ingenting såklart. Står för allt. Däremot är jag besatt av (och skäms lite över) att googla Brazilian butt lifts, folk som injicerar olika preparat i ansiktet samt före och efterbilder på skönhetsopererade kändisar. Särskilt näsor är fascinerande. Känns det inte konstigt för kvinnor som opererat näsan när de sedan får en dotter med samma näsa som de själva valde att operera bort? Jag tänker på det mycket för att jag alltid hade komplex för min näsa när jag var yngre. Nu gillar jag den eftersom det är Nilssons näsa. Mamma och mormor hade precis samma. Hade dock säkerligen varit svårare att gilla den om mamma opererat bort sin

Är lite rädd för botox också. Satt i ett möte för ett tag sedan och kände mig så olustig för att två av kvinnorna på mötet kändes så kyliga mot mig. De skrattade men liksom inte med ögonen? Jag tänkte att jag gjort bort mig men fattade inte på vilket sätt. Sedan insåg jag att de hade botox fulla fejan och inte KUNDE le ordentligt mot mig.

Några beauty hacks?

Massor. Kolla in hela listan här

Hur ofta och med vad tvättar du håret?

Använder just nu silvershampolinjen från Kevin Murphy som min frisör Helen rekommenderat mig. Tvättar håret typ tre gånger i veckan.

Mascara eller läppstift

Vägrar välja. Här finns förresten en guide till den perfekta, hållbara röda pussmunnen!

Anti ageing-produkter?

Nja, några. Fast mest av allt ger de nog bara fukt? Trodde inte att jag skulle ha åldersnoja för jag tycker inte att rynkor är missprydande på någon annan än mig själv. Och det är heller inte rynkorna som besvärar mig mest utan att jag liksom börjat se så trött och sur ut? Att allting hänger mer för varje dag. Och att jag gått ner massa i vikt har inte direkt hjälpt till det heller.

Bästa hemmaspakur

Att ta ett fotbad och fila fötterna. Därefter olja in dem med olivolja, sätta dem i plastpåsar och sedan på med tjocksockar över natten. Man får så lena fossingar!

Smink du inte förstår dig på

Fransk manikyr på tånaglarna. Jag har inte stora krav på fötter annat än att naglarna är kortklippta. Att då måla dit en vit kant på tånaglarna så att de ser längre ut? Nejtack!

Do’s and dont’s

Alltså jag gillar inte pekpinnar. Folk ska göra precis som de känner för. Med andra ord – kör på fransk manikyr på tårna om det gör dig lycklig. Skit i vad jag säger.

Med det sagt skulle jag ändå vilja komma med två hårtips. Om man har mellanlångt hår av tveksam kvalitet och aldrig riktigt får till någon frisyr – våga klipp kort! Finns få saker som är så snyggt och feminint som en tjusig, kortklippt fripp. Lex Audrey Hepburn, Halle Berry, Zoë Kravitz, samt min egen syster. Mitt andra råd går tvärtemot – nämligen att våga behålla längderna när man blir lite äldre. Om hårkvalitén håller för det så varför inte? Det är så vackert med kvinnor som har kvar sitt långa hår (Meryl Streep) och låter det bli grått (Sofia Kammerborn)

Skönhetsikon

Brigitte Bardot har jag föga originellt älskat sedan jag gick i högstadiet. Annars tycker jag mycket om Trinny Wodalls sköna inställning till smink – så befriande oängsligt och liksom tillgängligt. Och så gillar jag Ashley Streicher – kändishårstylisten som själv är ubersöt, och har en fin stil och har de största blå ögon jag sett!

Sminkning du är nöjd med

Den här som ser helt naturlig och glowy ut – både huden och håret. Som om man inte gjort ett pillekvitt utan vaknade så här.

Mineralsmink eller flytande?

Flytande på vintern och mineralsmink sommartid. Men det beror på hur torr jag är. Är jag ordentligt återfuktad funkar mineralsmink också vintertid.

Största beautymiss du gjort?

Alla gånger jag blonderade mig själv kycklinggul då jag saknade pengar att gå till en frisör. Förutom det var ju det här röda en hopplöst svårburen hårfärg som jag tycker är svinsnygg men som helt enkelt inte klär mig som är grisskär.

Hur lång är din sminkrutin?

Ska jag till stan på möte så tar smink och hår ungefär 45 minuter. Ju längre desto härligare. Har jag bara tid finns det få saker som är lika vilsamma som att stänga in sig i badrummet och lyssna på en podd och sminka sig. Kan dock göra mig sminkad och redo på under fem minuter om det krävs. Och det gör det ofta.

I oktober när sommarblommorna frusit bort – ja då fixade jag höstfint vid entrén. Pumpor, ljung, stora kvistar tall, granris och så maaassor av mossa.

Det finns ingen hejd på hur kul det är att göra fint här! Och sedan får det stå kvar – snön täcker över det.

Först litegrann

Sedan mycketgrann.

Tills allting plötsligt tinar fram till våren

Och farstubron ser ut som en majbrasa i vardande.

Pumpa som dekoration har så att säga tappat sin charm

Och ljungen ser ut som håret på ett mögligt penntroll.

Ändå tycker jag att det finns något njutbart med förfallet. Att låta det tina fram och se riktigt bedrövligt ut och gå och störa sig. Och sedan plötsligt göra en total makeover. Så här:

Hejhej gamla farstubro. Renborstad, skurad och redo att dricka kaffe i vårsolen på!

Här trängs penséer och påskliljor och på dagarna flyger det runt fullt av hungriga nässelfjärilar och bin

Älskade penséer!

Det fina med penséerna är att de frösår sig och sedan dyker upp på grusgången som små glada utropstecken. Då plockar jag blommorna och fryser in till vackra isbitar, dekorerar fruktsallader, tårtor och efterrätter med. Penséer är billiga att köpa och med lite näring håller de nästan hela blomstersäsongen. Påskliljorna gräver jag bara ner i rabatten sedan.

Så härligt (och viktigt) att erbjuda något blommande till alla pollinatörer som är i farten den här tiden! Och så härligt (och viktigt) att erbjuda sig själv och alla andra som hälsar på en blommande, välkomnande entre.
Vårens vackraste blomster

Så många fina kommentarer på mitt förra inlägg. Har läst varenda en och känt med er allihopa – i stort som smått. Jag har alltid fått höra att jag är så dålig på att släppa in folk och berätta hur jag egentligen känner. Och det kan nog stämma men varje gång jag skriver det här på bloggen rakt upp och ner – då blir det omedelbart bättre. Oftast så pass mycket bättre att när jag väl hamrat ner och publicerat inlägget – ja då har tillfrisknandet redan börjat.

Så jag har faktiskt haft några riktigt fina dagar nu där orken och lusten återkommit. Hoppas alla ni som skrev också får må lite bättre snart. Här kommer min helg i väldigt många bilder.

Vi har haft ett alldeles ljuvligt väder i flera dagar så när fredagen kom hängde vi ute i trädgården allihop och jag baxade fram grillen som stod längst in längst under allt möjligt bråte i magasinet.

I min familj är det jag som grillar. Älskar att grilla men är anmärkningsvärt dålig på det. Tror jag ska låna någon bok om hur man blir bra på det och sätta igång att plugga! Det blev i alla fall hamburgare på vår egen lammfärs

Brorsorna drog ut fårskinn och bolster och hade kramkalas i värmen

Middagen intogs på verandan och sedan kraschade vi i soffan och såg på Bäst i test. Herregud vilken bra säsong – önskar bara att Keyyo var med i varje avsnitt. Men man älskar ju Johanna och Olof.

Vi steg upp sju på lördagsmorgonen. Rena sovmorgonen med tanke på att på vardagar vaknar vid sex

Allt är tack vare den här frukostgeneralen som inte gillar när någon annan än han själv ligger och drar sig

Två tufsiga, nymornade människor som spanade ut på solen “Kommerrr håg solen!” ropade Ulf och skyndade sig ut på verandan för att möta solen som han alltså kommit ihåg under natten. Tänk ändå att man bor i ett klimat där tvååringar lyckligt utbrister sånt? Det är ju ändå ett mirakel att man överlever vintern varje år!

Medan Jakob brassade frukost till de morgontrötta storbarn gick jag en långpromenad med Essa och hälsade på hästar, grisar och alla andra djur som bor här i byn. Tycker det är så skönt att ta en egen promenad på morgonen när jag är ledig. Då får jag i alla fall chansen att komma igång lite på egen hand och samla tankarna ifred. Tålamodet med barnen blir bättre.

Så småningom kom jag hem igen och drack kaffe på trappan och barnen lekte med vattenpistolerna jag grävt fram i magasinet. Och så vattnade jag mina rabatter. Man kan lätt glömma bort hur torr våren är – särskilt när man har haft mycket snö. Men oftast ligger fukten ytligt. Det ser blött ut men längre ner är det kruttorrt. Så ett bra sätt att väcka rabatterna och få den frysta jorden att tina – det är att vattna grundligt. Det gjorde jag och såg samma eftermiddag hur scilla, tazetter och narcisser skjöt upp ur marken.

Barnen fick varmkorv på verandan (bästa lunchmaten på helgen när man inte vill lägga tid på att fixa käk ständigt och jämt) och så tog jag fram korsordstidningen till Bertil och ett mattehäfte till Folke som gillar att räkna.

Knepade och knåpade…

Efter lunch kom farmor från stan – hon hade med sig lördagsgodis till barnen som vanligt.

Och när det blev alldeles för kvävande varmt så spolade jag upp en balja i trädgården så att lyckliga ungar fick svalka sig.

Fast Bertil ville helst bara sitta och spela på sin didjeridoo som han fick i julklapp och är helt fenomenal på att få ljud i.

Till middagen på lördagen blev det grillat igen. Blandade grönsaker och så lite eget kött.

Och jag stal till mig lästid. Läser om Mansfield Park för 26e gången i ordningen om jag räknat rätt. Det är min favoritbok av Austens alla verk – men ändå inte den jag läst allra flest gånger. Önskar jag orkade ta till mig ny litteratur men just nu när jag bara stjäl stunder för läsning vill jag umgås med någon jag tycker om, känner utan och innan och behöver noll tid för att sätta mig in i. Som kära gammla vänner – så är mina favoritböcker!

Kolla in hur mina pelargoner kommit igång förresten. Tog upp dem från källaren för någon månad sedan och då såg de erbarmligt risiga ut. Nu börjar de bli som små buskar!

Barnen spelade Minecraft-brädspel med farmor och när hon tog tåget tillbaka till stan fortsatte de på egen hand. Och medan de såg Dr Strange med Jakob som kvällsmys gick jag och la mig med Jane igen.

Den här söndagsmorgonen startade jag med att ta Essa en promenad runt byn. Satte först på en podd men stängde av. Orkade inte lyssna på någonting – ville bara ha fågelkvittret i öronen och solen i ögonen. Formligen studsade fram med öppen jacka och gympaskor. Så ljuvligt att bjudas på så varmt, vindstilla väder!

När jag kom tillbaka roade sig alla barn så jag bäddade ner mig på farstubron och somnade med Mansfield Park i ansiktet. Njutningen visste inga gränser. Dagläsning och dagsovning är två av mina favoritaktiviteter! Det bästa är när de kan åtföljas.

Efter lunch kom gammor och hälsade på – vi är så lyckliga att vi nu kan ses! Och min pappa ska vaccineras till veckan – är så glad att det ska ske!

Gammor hade med sig sina goda bullar och vi fikade i värmen på verandan. Bor praktiskt taget här ute under våren.

Men när det blev alldeles för varmt stoppade jag ner Ulf och gammor i lådcykeln och så skjutsade jag dem (storbarnen fick cykla själva) ner till sjön för ett bad.

Som ni ser ligger isen ännu kvar på sjön. Såg till och med någon som vågat sig ut för att pimpla!

Men vi ville bada! Jakob var först i

Sedan hjälpte han i gammor så att hon inte skulle halka. Hon är en van vinterbadare sedan många år – trots sina 80+ räds hon inte isvatten!

Hon var i längst av alla.

Sedan var det min och Folkes tur. Men det blev ett snabbt dopp för mig. Det gör ju alltid så fruktansvärt ont i smalbenen. Alltså så att jag blir jätteledsen och typ kränkt? Hur står folk ut?!

När vi badat klart ropade plötsligt Jakob “MEN VAR ÄR ULF?!” En kort stund av panik utbröt. Hade han ramlat i vattnet? Gått iväg därifrån? Sprungit ner sig i bäcken? Men nejdå. Vi hade bara glömt honom som vanligt. Han satt ordentligt fastspänd och sa inte ett ljud utan väntade bara snällt på att vi skulle åka hem. Stackarn.

Det blev grillat till middag idag igen.

Jag vattnade blommorna ännu en gång. Krut-torra av det gassande solskenet.

Ulf hängde mig i hasorna och vattnade med vattenpistolen

Min fina lilla knubbis med den största kalaskula jag sett.

När vi vinkat av gammor gjorde vi kväll

Och barnen kröp ner i soffan och såg en film med Jakob medan jag la Ulf. Och nu ligger jag här och skriver till er.

Hoppas att ni får en fin vecka allesammans. Jag tänker att den torde bli bättre än min förra arbetsvecka i alla fall! Nu ska jag fortsätta umgås med Fanny Price och Miss Crawford och somna till några repliker från Mr Edmund Bertram. Förhoppningsvis utan att tappa boken rakt i ansiktet på mig själv. Godnatt!

Usch vilken grundlig, gedigen blääää-känsla jag gått med i bortemot en vecka nu. Kroppen är tung, svullen och orkeslös. Jag saknar koncentrationsförmåga och lusten att träna och ta hand om mig är nere på noll. Det enda jag är riktigt sugen på idag är att köpa tre kilo smågodis och trycka i mig liggande i sängen medan jag tittar färdigt på Knutbydokumentärer. Japp, det är mensen som spökar! Fast inte bara tror jag? Den brukar inte innebära så här risigt mående så här länge. Varför känns det alltid som att det mående man är i just nu aldrig kommer gå över? Det är samma sak när jag är glad. Då kan jag inte förstååå att jag kan må på något annat sätt någonsin? Och tänker till och med att jag nästa gång jag mår dåligt verkligen får ta och rycka upp mig. HAHAHA. Skulle gärna rycka upp mig nu om jag bara kunde få grepp om mig själv. Men då jag just nu känner mig för orkeslös för att ens öppna en skruvkonserv har jag definitivt inte kraft till det.

Nästa vecka fyller jag 35 och det känns inget kul alls. Jag har åldersnoja. Är så van att vara yngst i alla jobbsammanhang men nu är jag ju vuxen med besked och ingen tycker att man är ung och lovande längre. Man förväntas bara leverera som en vuxen människa vilket inte alls är en lika rolig utgångspunkt. Det har ganska ofta hänt mig att folk blir förvånade över hur ung jag är. Tidigare tog jag det som en komplimang eftersom det alltid efterföljdes av konstateranden om att jag ju hunnit så mycket, hade hus och barn och bla bla bla. Men nu när någon blir förvånad över hur ung jag är så känner jag alltid att det är för att jag ser så gammal och sliten ut. Och jag har ju onekligen känt mig gammal och sliten i flera år. Särskilt innan jag började med den här hälsoresan. Och lite extra just nu då när jag ryggar tillbaka inför min egen glåmiga spegelbild.

Nä fy fasen. Borde avsluta det här inlägget med något klämkäckt konstaterande om att det snart kommer att vända. Fast så långt räcker inte orken. Men du som också mår piss är välkommen att kommentera och frossa i hur synd det är om dig. Ibland är det det enda rätta.

Godmorgon! Jag må se drömskt ut men är inte fullt så drömsk i verkligheten som på den här bilden. För i verkligheten sitter jag inte bara och njuter en kopp te i Annakarins kök. Nej vi jobbar också stenhårt med det här:

Nu bakar vi. Här är provtrycket på omslagets gröna färg (dock ser det slutgiltiga omslaget lite annorlunda ut – med bland annat några utbytta illustrationer). Och vi sitter nu och försöker planera logistiken kring boksigneringen. Alla som förhandsbeställer Nu bakar vi får den nämligen signerad vilket betyder att vi inom några veckor kommer få hem en lastbil full med böcker att sätta våra kråkor i. Hur ska vi lösa detta? Vart ska vi förvara böckerna medan vi signerar oss igenom ett tusental?

Jag misstänker kramp i högerarmen och en äktenskaplig kris när Annakarins hela hem tas över av böcker. Men det kan det ju vara värt – för vi är så glada att ni är så många som förhandsbeställt! Eftersom boken trycks i dagarna stänger inom kort möjligheten till att få den signerad. Och med tanke på pandemin blir det nog inga andra signeringar det här året är jag rädd. Så därför – en påminnelse till dig som funderat på att lägga en beställning men ännu inte kommit till skott.

Gör det här!

Boken levereras i mitten av maj och är en fin present till barn som fyller år, när de går på barnkalas och såklart på sommarlov…

Har ni tänkt på att det aldrig finns några andra fordon i bilreklamerna? Bilen är alltid ute och kör själv på vägarna. Bränner genom en tom storstad, slingrar fram genom ett bergsmassiv, kör över en åker där säden böljar i vinddraget. Men för de allra flesta innebär ju bilåkande att stå still vid rödljus, irritera sig på folk som inte respekterar högerregeln, förgäves leta parkeringar och försöka hinna köra om lastbilar innan vägen blir enfilig igen. Kanske därför jag älskar att köra bil? För att bilkörande på landsbygden mest ÄR som i bilreklamen?! Man möter knappt någon trafik, behöver inte köra om eller störa sig på folk som bryter mot reglerna. Och så är det vackert som tusan. Men tänk på om vi kunde förskjuta bilnormen genom att porträttera bilägande i stan som lite mer sanningsenligt? Visa allt det där pissjobbiga med att köra själv istället för att åka kollektivt. För det är ju först och främst den typen av bilkörande som måste minska. Bland de som faktiskt KAN låta bilen stå för att det finns alternativa sätt att resa på.

Idag vräker snön ner från himlen och jag som lovade barnen att vi skulle börja cykla till skolan efter påsk. Men det var ju en sådan vårig påskvecka så jag trodde garanterat att det skulle gå!

Lovet är slut och trots att alla planer blev ändrade och inställda blev det en riktigt fin vecka här hemma. Med vårväder, trädgårdspåtande och omtapetsering. Här är lite sånt vi gjort under vårt påsklov

Bertil har fastnat för korsord så nu löser vi tillsammans. En sån mysig syssla att göra ihop – jag minns att det var pappa som lärde mig tänket när jag var liten. Han visade mig i mormors Allers och Hemmets. Och nu sitter jag med samma tidningar med min egen son.

Fast här löste Bertil och Ada korsord ihop. Medan Essa höll dem sällskap under bordet

Jag har bakat frukostfrallor

Strandade valar

Och långätit frukost i lugn och ro

Matlagshundarna har bekantat sig med varandra. Ja Essa och Popsy är ju redan bästisar men nu har Stina och Emils rescue dog Senja kommit. De är så fina ihop alla tre! Funderar bara på hur det ska gå när vi ska åka och bada tillsammans i sommar? Med fyra storbarn, två småbarn och tre unghundar! Blir spännande.

Vi har ägnat oss åt att ta täta tupplurar. Små så väl som stora…

…familjemedlemmar

Vi hade en matlagsdag också. En hel dag när vi typ bara umgicks med matlaget. En av aktiviteterna var att bada isvak. Alla närvarande utom bebisarna hoppade i plurret.

Albin pekade ut platsen där Jakob skulle gå ner

Essa övervägde att hoppa i och rädda husse

Vi har också ätit våfflor i stora lass. Man måste fylla på med energi när man ska lära sig cykla. Folke kunde i princip förra sommaren men med så långa vintrar som vi har kan man hinna glömma. Nu har han lärt sig och vi har varit ute och cyklat tillsammans och skvätt ner oss med lervatten från grusvägen.

Jag har bakat ännu mer bröd.

Och städat bort allt gammalt julpynt och bröt från farstubron

Vi firade såklart påsk också. Men det har jag ju redan bloggat om

Jag har tömt och tapetserat om Folkes rum och det blev såååå fint! Det här är alltså förebilden om någon hann bli orolig.

Men det ABSOLUT bästa av allt på påsklovet? Det var att gammor nu är färdigvaccinerad och kunde komma och hälsa på.

Gammor Elsa som brukat vara här varje vecka och sova över har inte kunnat komma och hälsa på ordentligt på över ett år. Vi firade med skumpa och god mat!

Och Elsas goda bullar som vi också saknat mycket

Mmmm vilken lycka!

Påsklovet avslutades med att vi firade Ulfs namnsdag. Jakob höll parallellt på att flytspackla vårt källargolv så han kom till bordet i arbetsoverall. Som vanligt blandas högt och låg, fint, fult rörigt och tryggt på en och samma gång här hemma.

Tack för ett fantastiskt påsklov vill jag säga – men vet inte riktigt till vem jag riktar det tacket. Men så fint att veta att nästa långa ledighet att se fram emot blir sommarlovet!