Jag är i Malmö just nu, för att tala på konferensen IM Expo – som fokuserar på de olika aspekterna av influencer marketing. Jag ska prata om hållbara samarbeten och hur man gör dem på ett framgångsrikt sätt.
På grund av de långa restiderna mellan Västerbotten och Malmö tvingades jag påbörja resan redan på tisdagskvällen. Och det är jag glad för. Igår vid lunchtid när jag kom fram hade jag nämligen en hel eftermiddag att bara gå på stan, fika och rå mig själv. Fasiken vad välgörande. Och FASIKEN vad ont jag har i benen idag. Gick nonstop i sex timmar i aningens för platta skor. Men det var det värt för en snygg outfit. Och det kändes som att resa till sommaren!
Nu lyssnar jag på USA-podden på hotellrummet och sminkar mig i lugn och ro. Snart drar en lång och säkerligen intressant dag igång. Vi hörs imorgon!
Idag tänkte jag gå igenom vilka hälsoappar jag använder och som hjälper mig i vardagen. Jag är ju en sådan där person som ÄLSKAR att kolla statistik, logga och skriva ner små anteckningar om saker. En idealisk person att ha en hälsoapp (samt att blogga). Och jag upplever att en bra app verkligen kan hjälpa till med motivationen – den blir en krycka under jobbigare perioder.
Här är apparna jag samlat på temat hälsa.
Period Tracker. Den här appen håller kort och gott koll på menscykeln. Perfekt om man försöker bli gravid. Eller undvika saken. Eller bara vill veta om ens förkrossade reaktion på en förflugen kommentar var rimlig – eller om det är en inkommande mens som talar. Jag använder sällan den här appen längre eftersom jag loggar mina uppgifter i en annan app som är mer heltäckande. Ändå får den finnas kvar här bland hälsoapparna.
Hälsa är mobilens egen hälsoapp. Också den är en rest från förr. För nu har jag bättre hälsoappar. Men här kan man i alla fall kolla sina steg, sin skärmtid och ljudnivån på ens hörlurar. Typ. Och om du använder mobilen för att räkna steg kommer du bli överlycklig den dag du köper en pulsklocka. För den är mycket mer exakt och det är betydligt lättare att få ihop stegen.
Fitbit är appen som tillhör min pulsklocka av samma märke. I den kan jag se massor av spännande information. Tex antal steg, kaloriförbrukning, mängden djupsömn och antal vakentillfällen under natten. Den mäter min puls och mina hjärtslag och varnar om något verkar knas. Och om jag vill kan jag ställa in den så att den väcker mig smart på morgonen. Det innebär att den kan den väcka mig när sömnen är som ytligast och jag slipper alltså vakna lika trött. Den väcker tidigast en halvtimme innan ens inlagda väckningstid – så man går max miste om trettio minuter sömn på det här sättet. Och vaknar ofta mycket piggare. I den här appen loggar jag även vikt och menscykel. Den skickar också peppiga meddelanden om hur många steg jag totalt tagit. Ger mig medaljer när jag promenerat till Egypten och sådär.
Runkeeper är en väldigt proffsig och bra löp-app. När jag är i mina springperioder tycker jag att den är toppen att ha igång. Kul också att den lagrat statistik sedan 2014 så jag kan jämföra hur snabb jag var på en viss löprunda då med hur snabb jag är nu. Jag kan också ställa in ljudsignaler för hur snabbt jag springer, hur lång distans jag sprungit eller hur många minutrar jag hållit på. Perfekt om man vill träna intervaller men inte behöva kolla på klockan. Jag har gratisversionen som räcker långt – men springer man mycket kan det säkert vara värt att betala för mer statistik och bättre funktioner.
Withings är en app kopplad till min digitala våg. Jag väger mig ju varje morgon sedan ett och ett halvt år tillbaka. Om man har ett problematiskt förhållande till vikt och mat så är det kanske inte är så klokt – men i mitt fall har det varit toppen. När jag opererade bort sköldkörteln ville jag inte gå upp alla kilon jag kämpat så länge för att bli av med. Så då bestämde jag mig för att väga mig varje dag för att få koll. Det har varit väldigt lärorikt och jag har insett hur lite en våg egentligen visar. Under en vecka kan jag absolut diffa ca 3 kilo beroende på om jag ätit salt mat, ska ha mens, gått mycket på toaltten etc. När jag vägde mig en gång i veckan blev siffrorna så laddade. -Va? Här har jag kämpat hela veckan men gått UPP tre kilo. Nä vad deppigt! Så känns det inte nu. Laddningen är borta. Jag tittar inte på siffrorna utan på kurvan. Withings sparar infon i appen, så om man inte själv vill veta sin vikt men ändå få koll på kurvan, ja då kan man ju bara titta bort när man väger sig.
Viktväktarna. Ligger kvar även om jag inte har ett aktivt medlemskap just nu. Tycker WW är toppen för viktnedgång. Deras enkla poängräkning, den smidiga appen, mängden recept och alla peppiga råd. Min fitbitklocka är kopplad till WW-appen så all aktivitet matas in i den och utifrån detta beräknas också mina points. Mysigast är WWs forum inne i appen, som typ är en kopia av instagram. Men skillnaden är att alla delar recept, invägningar, motgångar och medgångar, peppar och hejar på varandra.
Livstilsverktyget är en app som jag älskar! Den är del i en studie som jag deltar i vid Göteborgs universitet. Full med övningar och intressanta texter som tar upp hälsa ur många olika perspektiv så som stress, alkohol, matvanor, motion och existensiella frågor. Jag har ställt in notiser så att den var tredje dag plingar till och då försöker jag göra någon uppgift i appen. Men i verkligheten blir det kanske snarare en gång i veckan som appen används. Det behövs ju också lite tid mellan övningarna för att hinna smälta kunskapen och insikterna. Jag har skrivit mer om Livstilsverktyget här. Du kan ansöka om att delta i studien och antingen blir du lottad till att delta eller så får du vara kontrollgrupp.
Step2fit är en app som jag delar med min PT Ida. Där lägger hon in programen jag ska träna. Både med henne och hemma. Filmer och bilder på övningarna jag ska göra finns också, om jag blir osäker. Jag kan notera vikter och repetitioner och sedan se statistiken över tid. Smidigt och bra!
När jag spaltar upp det så här låter det ju helt sjukt uppstyrt och kontrollerat. Men i verkligheten kollar jag de flesta apparna någon gång i veckan. Förutom när jag använder min pulsklocka – då kollar jag varje dag för att det är så kul. Sommartid använder jag dock inte pulsklockan alls eftersom jag helst vill dölja den under en långärmad tröja.
Steg på nattåget igår vid halv nio. Anländer till Malmö vid tolvtiden idag. Hade bokat en egen kupé och köpt med mig lite matsäck i form av manchego, vindruvor och dadlar med godissmak. Så fort jag kom in i kupén bäddade jag upp sängen och kröp ner under täcket. Och medan Västerbotten långsamt mörknade såg jag på några avsnitt av Better call Saul. För att sedan somna som en gris vid halv elva och inte vakna förrän halv sex imorse. I lagom tid för att hinna göra mig iordning innan tågbytet.
Jag har längtat efter det här hela sommaren. Efter att sitta vid ett tågfönster i många timmar, titta ut på landskapet och lyssna på Ryan Adams och annan lagom sorglig musik. Sånt som tillåter mig att gå in i mig själv och tänka djupa och bitterljuva tankar. Med andra ord exakt samma beteende som jag ägnade mig åt när vi bilsemestrade under tonåren. Skulle vilja påstå att detta beteende är lika delar favorithobby, som vård av psyke. Ett helt nödvändigt känslotillstånd att då och då vara i. Men som vuxen behöver jag aktivt försätta mig själv i det – som tonåring var det ju den dominerande känslan. Jämt.
Nej, nu kan jag inte blogga mer, för nu ska jag lyssna på Dogwood Blossom med Fionn Regan och se om jag inte kan klämma fram en tår av rörelse när jag ändå håller på.
Ändå kan det ibland vara fasligt långa dagar med småbarnen hemma. Här är saker som jag upptäckt kan sysselsätta (vissa) barn 0-3 år. Fyll gärna på listan om du har fler förslag!
En stor låda. När du får hem något paket – spara lådan och ställ på köksgolvet och låt dem leka båt i den. Eller bygga koja. En balja funkar också bra för ändamålet.
En redskapslåda. Den bästa leksaken för alla mina barn var vår låda med blandade köksredskap. Jag drog ut den och sedan satt de där och plockade i vitlökspressar, hålslevar, vispar och annat kul.
För riktigt små barn som mest sitter och tittar behövs roliga saker att titta på. Frystejpa lite hopskrynklat aluminumfolie som kan röra sig ovanför babysittern. Vid en tråkig bilresa rev jag ut en massa bilder ur en modetidning och nålade fast på tyget på stolen och sedan satt en fem månader gammal Bertil och betraktade dessa fascinerat. Då och då vände jag på sidorna och bytte bild. Variation är nyckeln.
Riskorn, aluminiumfolien eller hopknycklat prassligt papper i först en plastpåse och sedan i en strumpa som du knyter igen. Det kan roa ett litet barn länge. Allt som prasslar, låter och känns konstigt är spännande. Bra panikleksak att tillverka när allt annat är trist.
Gör en trolldeg (funkar dock inte för barn som fortfarande stoppar allt i munnen) och låt dem dega loss. Ta fram smörkniv, kavel och pepparkaksmått som de kan dega med.
En liten badbalja är nästan bättre än ett badkar. Ställ i duschen eller utomhus om det är varmt. En tom schampoflaska som bubblar när man fyller den, samt några decelitermått och slevar är också roliga i badet.
Gör lite slajm som barnen kan leka med. Förslagsvis vid köksbordet eller i badrummet. Fingerfärg är också kul! Roligt att måla naken. På sig själv och på väggarna i badrummet och sedan bara spola av när det lekts färdigt.
Blås upp en ballong och bolla med varandra. Eller fyll en ballong med lite vatten så att man kan klämma på den. Eller med potatismjöl så den får en mysig nypvänlig konsistens. Obs! Såklart ej för småttingar som stoppar i munnen. Man kan också blåsa upp ballonger och släppa ut luften så att de flyger iväg och barnen får hämta dem.
Ta fram kritor och frystejpa fast ett stort pappersark på bordet, så att de minsta barnen inte bara river ner på golvet när de ska rita.
Man kan ligga i soffan och be barnet hämta olika saker. En bok, ett gosedjur, en kudde, en sko. Perfekt om man själv vill ligga stilla (kanske amma ett yngre barn) men ungarna vill härja runt. En bra övning av ordförståelse också!
Ha leksaker på rotation. Plocka bort ett gäng grejer i en påse och förvara i garderoben. Ta fram en tråkig dag och låt barnen återupptäcka dem.
Släng ner alla kuddar och filtar i en hög på golvet så att pyttisen kan krypa omkring. Man kan också uppmuntra ungen att lägga ut kuddarna till en inte-nudda-marken-bana. Eller bara häng en filt över två stolar så att det blir till en liten koja att krypa in i.
Små lådor/väskor/ necessärer som fylls med klossar, duplo eller något annat som barnen kan packa i och ur, brukar bli populärt. En avlagd handväska funkar också utmärkt.
När man lagar mat kan barnet få stå och “diska” bredvid en. Plaska i hon och använda borsten. Det blir visserligen blött – men ä’r alla fall en sysselsättning.
Mitt bästa tips är faktiskt att ta med småbarnen i alla tråkiga sysslor man ändå måste göra. Som att tömma tvättmaskinen, vika tvätt och plocka och städa. Det tar tid, är ineffektivt och inte särskilt enkelt. Men barnet känner sig delaktig och som en omistlig del av familjen. Viktigt att man peppar genom att understryka vilken otroligt stor hjälp barnet är. -Hur skulle mamma klara sig utan dig? Det är tur att du finns och kan hjälpa mig att stoppa in tvätten i maskinen... hellre få bort några tråkiga hushållssysslor när barnen är med – än att först tvingas leka och roa barnet för att sedan när det äntligen sover vara tvungen att göra tråkiga hushållssysslor.
Vår första skolvecka var en kort sådan – ändå var vi helt slut när fredagen kom. Det märks att någon tänkt till med sommarlovet. Att inte terminen startar på en måndag så att man måste skärpa sig i fem hela dagar. Det räcker gott med tre.
Vi mjukstartade i alla fall och jag försökte göra det lite extra lugnt, trivsamt och trevligt här hemma. Kokade jordgubbskräm till efterrätt och satt kvar efter middagen extra länge.
På kvällarna har jag promenerat och försökt smälta alla intryck från jobbet. Och ta vara på att jag ännu några veckor kan gå i skogen kvällstid utan att det är mörkt.
När fredagen äntligen kom var det nitton grader och sol och vi åt vi tacos på verandan. Sedan fredagmys i soffan framför Min vän Percys magiska gymnastikskor.
Lördagen inleddes med att vi storstädade hemma.
Sedan drog jag och pojkarna till skördemarknad på hembygdsgården.
Bara att vara i närheten av gamla hus gör mig svag i knäna och aningens nipprig.
Det såldes grönsaker, saft och marmelad. Men också fint hantverk. Och jag gjorde två inköp jag blev vansinnigt nöjd med. Ska visa någon dag.
Barnen drog omkring och kollade storögt på allt fint.
Och jag drömde om ett timrat gammalt hus med bubbliga fönster.
Att sova i en sådan här soffa var min dröm som liten. Efter år av tiggande fick jag slutligen det – när pappa bar ner en gammal kökssoffa från vinden. I den “rymdes” jag raklång i ett år ungefär. Tills jag en natt ryckte till i sömnen och slog både huvud och fötter i sänggavlarna. Ajaj. Sedan fick jag byta tillbaka till en vanlig säng igen.
Fotogenlampor och taniga pelargoner. Så enkelt och vackert!
Mycket roligt att utforska
För stora likväl som små.
Och i smedjan bestämde sig äldsta sonen för att utbilda sig till smed efter gymnasiet.
Ett karriärval jag hejar på! Tänker på alla snygga krokar jag ska hänga upp på väggarna då.
Bertil förevigade mig och en mycket lömsk Folke.
Och när vi kom hem igen hittade jag Essa på bordet. Till alla som frågat hur hon mår efter ormbettet kan jag meddela att det är prima liv. Märks knappt på henne, förutom som en svag hälta.
Jag packade upp marknadsinköpen och började förbereda middagen. Min vän Elinas familj skulle nämligen komma och hälsa på. Surströmmingsskiva. Men gnocchi till barnen.
Dukade fint för dem inomhus
Och ännu finare till oss på verandan. Ulf doftade modigt på surströmmingen.
Och jag och Elina darrade nästan på händerna när vi gjorde iordning våra klämmor. Har längtat SÅ SÅ SÅ mycket efter surströmming. Senaste två åren har jag inte fått tag i någon, nämligen. Så jag var svältfödd.
Bra att kunna äta på verandan så att inte hela huset börjar lukta. Då och då öppnade dock barnen dörren inifrån och skrek
-DET LUKTAR BAAAAAJS!
Och det är precis som det ska vara när det äts surströmming.
När man äter surströmming kan man aldrig prata om annat än surströmming. Och sedan andra konstiga saker man ätit som är äckliga, eller ser äckliga ut men smaka gott. Perfekt mat att äta med folk man inte träffat förut och behöver något att konversera om. Det är dock inget problem för det här sällskapet.
Till efterrätt blev det glasstrutsbuffé.
Man fick komponera sin egen.
Och vi vuxna satt ute på verandan tills mörkret föll och hade det så trevligt.
Sedan flyttade vi in i värmen och fortsatte några timmar till. Det talades om alltifrån Hartmut Rosa och värdelösa chefer – till obesitasvård för barn och diviga kändisar. Högt och lågt som sig bör! Somnade gjorde vi allt för sent. Men jag är alltid så NÖJD med att ha bjudit hit människor. Så att jag bara kan gå och lägga mig när kvällen är slut och inte behöver köra hem. Att vara värdinna innebär mer jobb innan -men är betydligt skönare efteråt.
På söndagen kom Jakobs mamma och lillebror ut och hälsade på. Essa satt inomhus och peppade upp sig själv vid åsynen.
Det fanns middagsrester från dagen innan så jag dukade fram det igen.
Sedan gick jag och Essa ut i skogen på kantarelljakt. Och som ni ser så blev det jackpot! Det är ett fantastiskt kantarellår i år.
Hem kom jag med ett synnerligen orensat lass med kantareller.
Varav en del fick stekas upp och bli kantarellmackor. Resten ska jag förvälla och lägga i frysen. Fast först kanske jag gör en kantarellpasta till middag.
Dagens andra kaffekopp. I ett knäpptyst hus. Fortfarande svettig efter cykelturen till förskolan. Efter att ha letat gympapåsar innan frukost, efter att ha försökt jaga på pojkarna som helst bara vill sitta kvar och bygga lego.
Ute kämpar solen med regnmolnen och de verkar förlorar striden. Två ljus är tända och min första hela arbetsvecka ligger framför mig. Jag ska strax göra en intervju för boken, fota bilder till ett jobb, packa min väska inför Malmöresan och spela in två avsnitt av podden. Men det här är min egen stund. Att samla ihop mig själv och känna efter.
Hur det känns? Det pärlar som av kolsyra i hela magen. Förväntningarna på denna sista augustivecka.
Sommarlov, jullov och föräldraledighet erbjuder alla ett underbart tillfälle att göra ett omtag i stort som smått. Att under en period få vara ledig från allt det vanliga och hinna kalibrera om – det är viktigt för att jag ska hitta riktningen igen. Den tappas ju annars lätt bort.
När jag var tonåring gick hela, halva sommarlovet åt att ligga på magen på en filt och skriva dagbok. Stänga in mig på rummet och fundera över livet. Vara svår, dramatisk och romantiskt drömmande inför alltihop. Vem ska jag bli? Hur vill jag leva? Vad ska jag ägna mitt liv åt?! Idag är mitt sommarlov mer praktiskt inriktat och inte lika överspänt. Men jag saknar det – för jag tror att de där tankarna är viktiga att tänka. Även när man är vuxen, mamma till tre barn och har räkningar att betala. Den här sommaren fick jag en hel del insikter kring hur jag vill leva – som jag tar med mig in i hösten.
Jag vill göra fler sinnliga saker och utnyttja de olika elementens inverkan på kroppen. Har njutit så mycket av att bada i somma, även när det varit regnigt och kallt. Och jag älskar att basta på vintern. Ska göra det oftare och påminna mig om att det visst är värt att prioritera. Även att ha fingrarna i jorden, krama träd och gå ut i regnet och andas syrerik frisk luft. Och apropå sinnliga saker så tänker jag boka in mig på massage. Har inte gått på tio år, så det vore kanske passande att göra det nu.
Ha en mer aktiv fritid. Träffa vänner lite oftare – ja överhuvudtaget träffa mer människor. Och gärna göra någonting aktivt när vi ses. Som att promenera, gå ut i skogen och elda, åka och träna ihop. Generellt vill jag vara mer fysiskt aktiv när jag är ledig. Det höjer mitt humör och det passar dessutom väldigt bra med familjens önskemål och behov.
Ge mer plats för min andlighet. Lyssna på någon bra gudstjänst, predikan eller filosofiska rummet när jag är ute och plockar bär och svamp. Köra bil och ha på lovsång. Ta mig tid att sitta still i naturen och betrakta den en stund. Jag blir alltid så glad och lugn när jag påminns om att jag är en andlig varelse i en fysisk kropp. Och att jag inte bara ska vara i mitt rationella, intellektuella jag – utan också låta det existensiella och andliga ta plats. Bara då får livets utmaningar sina rätta proportioner. Naturen hjälper mig ofta till den insikten.
På Amys inspirerande instagram hittade jag receptet på den här chokladhummusen. Låter kanske knäppt med en hummus med choklad – men den är väldigt god. Perfekt att dippa äpplen eller bananbitar i. Eller bre på mackan som pålägg. Ett nyttigt och mättande mellanmål!
Skölj av kikärterna i ett durkslag. Lägg i en matberedare tillsammans med övriga ingredienser. Kör till en jämn smet. Smaka ev av med lite mer sötning och kakao.
Fler nyttiga, mättande och goda mellanmål
Grönsaksstavar med dipp gjord på någon slags yoghurt. Brukar välja Larsas Grekiska yoghurt med 0% fett och 10% protein och sedan i med en skvätt av barnens 6% grekiska yoghurt. Sedan i med dippmix. Det är något med den lite syntetiska fredagsmys-smaken som gör susen.
Kokta ägg. Så skönt att bara salta och trycka i sig när man inte har ork eller tid att sitta och gnaga i sig en macka eller något annat tuggigt. Så här kokas det perfekta ägget!
Äppelskivor att dippa i nötsmör av något slag.
En smoothie. Jag gör nästan alltid en till frukost. Hälften dricker jag då och hälften tar jag med mig i min shake. Som mellanmål, när jag tränat eller är i stan och springer ärenden. Brukar göra min på bland annat kvarg, proteinpulver, frysta bär, banan, jordnötssmör, frukt etc.
Precis innan semestern loppade jag en underbar omlottkjol med röd-orangea blommor och fåglar. Den har hängt längst in i garderoben och väntat på att få komma fram. Och nu var det dags.
Varför tillverkar inte fler modeföretag mönstrade nederdelar? Har dammsugit nätet i sommar i jakt på sådana. Men nej – enfärgat är vad som gäller. Och alltid i de tristaste färgerna.
Sellpy brukar vara min vän när ingenting annat funkar. Där kan man hitta roligare nederdelar – men jag irriterar mig på att de aldrig skriver ut längden på något. Hur lång en kjol är, är ju högst relevant information när man ska handla begagnat och man inte fotat på en modell.
Mitt tips för nätshopping är förresten att någon dag i lugn och ro mäta kroppen – midjan, stussen, bröstkorgen etc. Och ha måtten uppskrivna i mobiltelefonen eller på annan lämplig plats. Sedan går det betydligt lättare att handla kläder online. När du lägger din beställning kollar du (istället för enbart storleken) också måttlistan som alla seriösa webbshops har. Nyproduktion av kläder är ett nog stort miljöproblem, men om vi också ska beställa hem dubbla storlekar, göra en mängd returer och chansa på vad som passar – ja då gör vi miljöavtrycket mångdubbelt större.
Och när vi ändå pratar om webbshops och deras orimliga beteenden. Vad är det för fel på tex Otherstories som ofta inte ens fotar kläderna på modell eller docka? Och knappt fotade i alla vinklar? Fick hem en rygglös klänning därifrån en gång – eftersom det ingenstans framgick på bild att den saknade rygg. Och vill man se hur jeansen sitter på en rumpa så får man se sig om i stjärnorna efter den informationen. Så slött gentemot oss konsumenter.
Cyklade till skolan med alla barn imorse. Första skoldagen och regnet hängde i luften. Väl där lämnade jag Ulf på förskolan och hojade hem igen till tystnaden. Drack mitt kaffe, tog på mig mina gosiga tofflor och slog mig ner vid skrivbordet med den fina utsikten. Datorn redo och att göra-listan iordning. Ny bläckpenna och rent block. Vilken ljuvlig arbetsro!
Det var länge sedan jag kände en sådan här förväntan inför ett arbetsår. Men det är nog för att jag är på väg mot en ny destination. Våren gav mig viktiga insikter om mitt jobb och under sommaren har de fått marineras.
Det är dags att slå in på en ny riktning. Jag har hållit emot i flera år och gått och väntat på att något ska hända. Ett tecken av något slag. Och nu känner jag mig redo för förändringar. Kanske kommer det ta ett tag innan de märks utåt – men inuti har jag redan börjat.
Jag tar itu med min lista, bockar av, skickar mail, ringer samtal och bokar in möten. Försöker vara modig och sluta backa av rädsla. Om tre år är jag fyrtio. Var vill jag befinna mig då i min karriär? Arbetslusten bubblar när jag klurar på framtiden.
Sommarens sista dagar kom Gammor och hälsade på. Alltid smart att planera in något roligt i slutet av sommarlovet. Så att det slutar på topp!
Hon hade med sig en påse bullar, precis som hon brukar. Och det är tur – för de är rackarns goda!
Barnen härjade runt. Den här sommaren har de verkligen lekt ihop sig så bra. Ofta behöver de inga kompisar utan leker själva. Ulf lite på efterkälken men lika glad för det. Bygger lego i timmar gör de också och vill gärna sova i samma säng.
Jag skickar en ömsint tanke till mig själv för två somrar sedan. När Ulf var som vildast och ständigt rymde, när Jakob inte hade någon semester och Bertil och Folke fortfarande krävde så mycket mer stöttning. Då var sommaren på många sätt en prövning. Någonting jag visserligen älskade men bävade och stålsatte mig inför. Det hade varit en stor tröst för mig då om jag kunnat se in i framtiden. Att det inom kort skulle bli så pass mycket bättre. Att det skulle komma en sommar när jag både hann läsa i hammocken och ligga på en filt på stranden och titta på molnen.
Håll ut alla trötta småbarnsföräldrar som kämpar för att inte förlora förståndet!
Härligt nog fick vi fint väder nu på slutet så att man kunnat fika i trädgården och vara ute.
Den här loppisklänningen har jag burit flitigt under sommaren. Så skönt material mot kroppen.
Barnen hade ju plockat krusbär så att jag kunde göra kräm.
Den gick hem i alla läger.
Tur Gammor med det oändliga spel-tålamodet kom på besök så att Uffe fick någon som orkade spela med honom.
Det har badats i timmar och hoppats från hopptornet. Kallt i vattnet men inte så kallt att man inte kan stå ut.
Och på fredagen hade Jakob, barnen och Gammor fredagsmys i bastun. Men jag hade bestämt mig för att träffa tjejkompisarna.
Tog ett säkert kort.
Allt är loppat utom kjolen!
Mötte upp Elina och Issi på Sjöbris och knep ett bord i kvällssolen.
Mina pärlor. Så nöjd att jag högg tag i dem i gymnasiet och bara aldrig släppte!
Vi hade mycket att avhandla och när det blev för kallt flyttade vi vidare inomhus.
Rullade hem vid tolvtiden alldeles fullproppad av prat och nya tankar.
Lördagen inleddes med att vi städade huset. Började vid 9.30 och var klara vid 12.30. Det var svettigt men efteråt var det absolut värt det. Jakob såpskurade golven på nedervåningen och när det luktar linolja, då aktiveras några slags lyckohormoner.
Och efter det träningspasset drog vi och badade några timmar. Kylde hårbotten.
Och när vi kom hem från badet kokade jag kaffe och ställde fram kakrester till trefikat. Tog slut innan någon hann blinka.
Sedan blev det tacos till middag!
Efter maten blåste vi såpbubblor och övade karateslag för att krossa dem. Ni ser ju vilka moves han besitter!
Snart tog vi fram det tunga artilleriet och gjorde jättebubblor.
En solig eftermiddag med tvätt på tork.
Övergick i en fridfull, vindstilla kväll. Och sedan somnade jag tidigt.
På söndagen städade jag och Jakob groventrén, som jag redan bloggat om. Och farsan kom ut för att leverera trädgårdsmöbler som han ville bli av med. Ulf stjälpte till med monteringen av dem.
Och efteråt fick alla som gjort ett gott dagsverke provsitta möblerna och vila ut i skuggan.
Saft, köpesgifflar, polly och vindruvor. Livets nödtorft.
Och sedan var det bara två dagar kvar av sommarlovet. Igår måndag jobbade jag undan. Städade på skrivbordet och försökte förbereda jobbstarten på alla sätt tänkbara. Och idag tisdag hade jag och storbarnen en dag i stan. Besökte läkaren, tog vaccin inför en resa, fixa med glasögon och frisyrer och uträttade diverse jobbärenden.
Fikapaus på NK med ett originellt sätt att äta chokladtårta. Kom ihåg var du såg det först! Snart kommer alla coola äta lodrätt.
Vi åkte också ansenliga mängder rulltrappa “för det har vi ju inte hunnit med under sommarlovet!?!”. Och det stod tydligen på bucket-listan.
Att åka var livat värre. Vi åkte bakåt och framåt och runt flera varv. Sedan testade vi också diverse hissar när vi ändå höll på. Och tappade bort varandra i kulturhuset.
Och medan vi väntade mellan två möten smet vi in på Kvinnohistoriska och tittade på utställningen om Metoo. Somnade nästan i en skön stol.
Medan pojkarna mediterade över patriarkatet.
Vilken avslutning på sommarlovet!
Så småningom åkte vi hem igen i regnrusket och kom överens om att det varit ett långt, men alldeles för kort sommarlov. Att vi haft roligt nästan jämt, förutom när det varit trist. Att vi gjort massor men inte hunnit hälften av vad vi tänkt. Samt att det dröjer alldeles för länge tills nästa lov och att vi därför måste planera in lite roligheter fram tills dess! Rollspel med Love, Luna och Leon. Paradisbadet en helg. Surströmmingsskiva och någon ny bra teveserie att mysa ner oss med i soffan. Ja, det ska nog bli bra det här. Jag ser faktiskt fram emot att börja jobba imorgon!
Kräm är en oförtjänt bortglömd efterrätt som är himmelskt god. Lätt att göra är den också. Jag tror att det var en av de första rätter vi lärde oss i hemkunskapen. Men då gjorde vi den med enbart saft och inga bär!
Jag koka gärna kräm på krusbär – och det gör inget om de är lite omogna. Plocka, snoppa, skölj av och lägg i en kastrull.
Slå på vatten och koka tills bären spruckit. Tillsätt socker som får koka med och red krämen med lite potatismjöl. Låt svalna och njut sedan. Samma princip för krämkokning gäller vare sig man använder jordgubbar, äpplen, krusbär eller någon annat gott!
Det är roligt att experimentera och smaksätta krämen också. I den här krusbärskrämen tillsätter jag både vaniljpulver och det yttersta rivna skalet av en citron. Det är också gott att addera kanel eller kardemumma. Slutligen vill jag tipsa om att göra kräm på torkad frukt. Det gjorde alltid mormor och det receptet finns här.
Häll upp bär, vatten och socker i en kastrull. Låt puttra tills bären kokat sönder. Du kan också använda en visp eller potatisstomp för att hjälpa till att mosa dem i kastrullen
Smaka av med vaniljsocker och citronskal. Sockra ev mer vid behov.
Dra kastrullen från plattan. Blanda potatismjöl i lite vatten och rör ner i den varma vätskan under idog vispning. Sätt tillbaka kastrullen på plattan och värm tills de första bubblorna syns. Dra då av och låt krämen svalna. Strö lite socker ovanpå för att förhindra att krämen får skinn.
Om konsistensen är för tunn när krämen svalnat kan man alltid värma den igen och tillsätta lite mer potatismjöl
Servera krämen avsvalnad, gärna med lite gräddmjölk.
De sista veckorna av sommarlovet har jag inte rest alls. Och det har varit så ofantligt skönt! Sommarlovsvardag hemma, där barnen och Jakob har kommit och gått, men jag har varit här och donat på. Haft mina små städ- och rensprojekt och däremellan vridit det härligaste ur ledigheten.
Långhåriga pojkar har spelat memory och ätit frukost i trädgården. Till skolstarten blir det kanske inte memoryfrukost. Men den äts med fördel fortfarande utomhus om vädret tillåter. Och en frisering ska vi väl unna oss.
Min frukost: kaffe och toast med smörstekta kantareller.
Vi har varit och badat varje dag. Ibland flera gånger per dag. På vägen till vår bästa badsjö räknade vi till 28 sorgmantlar som satt mitt påvägen och som vi kanske – eller kanske inte – mosade med bilen. Vilken sorgmantelexplosion det har varit. Men vet någon varför de sitter på vägen? Borde de inte sitta på en blomma eller ett träd eller något?
Öva på att simma med flytkorvar och brorsan som tålmodigt hejar på. Immiga cyklopansikten med tillknycklade näsor är bland det gulligaste jag vet.
Sedan hem igen och hänga badkläderna på tork.
Vissa övar på att simma med flytkorvar och andra övar på att ha jeans. Men who am I kidding? Jeansen åkte av kort efteråt. Saknas en peppande storebror i detta läge.
Säg en hemtrevligare detalj än en tvättlina mellan två träd? Det skulle väl vara en katt i en korgstol då. Eller en saftkanna på en broderad duk. Eller en vedspis som sprakar högt. Eller en broderad bonad ovanför en skänk. Eller ett ensamt ljus i ett nedsläckt hus, när man kommer in från en regnpromenad. Eller en…
Jaja.
En regnig förmiddag ägnades åt klädvård. Jag sydde bland annat trängre knapphål i en skjorta som knäpper upp sig själv. Fäste en ny knapp i en rutig kjol, lagade en dragkedja och nästade upp min lila favoritkjol som bara ramlar ner i fållen. Lyssnade på Maria Lang-deckare och hade det riktig trevligt.
Praktiskt sykitt med alla möjliga färger på trådarna, för att matcha min garderob. Tror Jakob köpte det på Amazon.
Mot eftermiddagen klarnade det upp och vi kunde sitta ute. Eller ligga, efter behag.
Men jag tycke att det såg hotfullt ut ändå.
Och mycket riktigt – snart kom regnet och åskan och det med besked. Älskar verandan i dessa stunder för regnsmattret hörs så tydligt mot plåttaket. Som att sitta i duschen. Men torr.
Barnens hade en långväga kompis på besök. Jag gick en kvällspromenad och när jag kom in hittade jag dem spelandes rollspel. Och Uffe hade somnat i hundbädden.
Jag har skött om mina pelargoner. Varannan vecka får de denna behandling som jag säkerligen berättat om åtminstone tre gånger för mycket. Terracottakrukorna får stå i diskhon i köket och suga åt sig vatten genom krukväggarna. En halvtimme ungefär. Sedan får de en skvätt blomsternäring och sedan får de rinna av innan nästa kruka tar plats.
Fler turer för att bada, med diverse olika kompisar till barnen i släptåg.
Över åkrar och över ängar.
Och en dag bestämde jag mig för att grilla. Det är egentligen Jakob som lagar all mat just nu men jag hittade entrecote med sista förbrukningsdag på affären och gjorde slag i saken. Gick dock först ut i trädgården för att skörda lite grönt.
Medan barnen plockade krusbär för att göra en kräm.
Trädgården är vackrast i augusti, så är det bara.
Vi åt på verandan
Sallad från gården, skrumpen potatis som förvandlades till goda klyftpotatisar, och sedan lite entrecote med vitlökssmör som jag svängde ihop.
-Å vad gott det var! sa barnen.
-Ät lagom för det! sa jag.
Det är min pappas stående skämtsamma kommentar och jag tröttnar aldrig på det. Särskilt inte när man har nya gäster på besök som hejdar sig en sekund och ser förfärade ut.
Eller min mormors anklagande kommentar:
-Ät nu ordentligt flickor så att ni inte säger som när ni var här sist.
-Vad sa vi då?! undrade jag och min syster oroat
-Att ni inte fick någon mat!
Varpå panik utbröt när vi försökte övertyga mormor om att vi aldrig någonsin hade påstått något så hemskt. Det tog ett tag innan vi förstod att hon drev med oss, på sitt vanliga tvära sätt. Så småningom lärde vi oss att svinga tillbaka.
-Nej det sa vi inte. Vi sa bara att du gav oss väldigt lite mat!
Efter maten vankades det bastu, som det görs varje torsdag. Alla Jakobs killkompisar är inbjudna. Och medan storpojkarna sysselsatte sig med svett, hade småpojkarna Bertil, Folke och Ulf fullt upp med att spela Minecraft.
Och jag? Jag tog en efterlängtad långpromenad. Plockade kantareller och beskådade utsikten. Upptäckte en brand två mil bort. Och när jag skulle gå hem igen hade det blivit så skumt i skogen att jag blev riktigt mörkrädd. Grannens gris höll dessutom på att skrämma ihjäl mig. Hade inte noterat att de flyttat hagen till skogen och jag trodde för en sekund att det var ett vildsvin som kom kutande mot mig. Men, nej det var en vanlig fredlig sugga bara.
Klockan var närmare tio, bastuklubben hade fortfarande sammanträde och jag gissade att jag skulle hitta Ulf sovandes när jag kom tillbaka. Men alla tre barn var vakna.
-Vill ni följa med och ta ett dopp?!
Jag stuvade in ungarna i bilen, ganska uppspelta över kvällsäventyret. Ulf satt på bryggan i sin morgonrock och frös men vi andra simmade runt i det bäcksvarta vattnet och skrek av skräckblandad förtjusning. Det var en av sommarens finaste minnen. Kvällsbadet med gossarna!
När vi kom hem tände jag fotogenlampan med sitt varma sken.
Alla bytte om till myskläder och dubbla strumpor. Nedkylda till märgen.
Jag kokade varm choklad
Och skar upp av det brödet som min vän Malin bakat.
Usch vad mysigt, man står nästan inte ut!
Så småningom tassade hela familjen ut i tältet, medan jag njöt tystnaden inomhus. Mig lurar de inte att sova ute i första taget!
En av de första sakerna jag gjorde på semestern var att städa ur groventrén. Gjorde det minutiöst noga. Ändå såg det ut så här imorse.
Jag börjar inse att det är så här det blir på sommarlovet. När badväskor, ouppackade resväskor, gästernas gepäck och barnens bröt blir stående i groventrén. Men det är inget att hänga läpp för. Och hade vi inte haft groventrén hade ju allt istället kommit in i huset och det hade ju varit ännu värre. Nu stannar det i alla fall här tills det finns ork att tas itu med.
Denna soliga söndag avsatte jag och Jakob två timmar till att städa. Städa bort allt bröt och framförallt få ordning inför terminsstarten nu på onsdag.
Resultatet blev extremt tillfredsställande.
Först plockade jag allt i mina hyllor, vek ihop, rensade ut och sorterade bort. Parallelt gjorde Jakob samma sak med sin sektion. Jag gick bland annat igenom alla mina handväskor, slängde gamla tuggummipaket, kvitton och trasiga puderdosor. Jag plockade också allt som ligger i lådorna men som inte ens ska vara här nere utan komma upp i huset. Smycket, hårnålar, batterier, smink och annat skröfs. Jag la allt på en stor bricka vilket brukar vara det lättaste sättet när man har en blandat att sortera. Sedan kan man bara bära runt brickan mellan de olika rummen och plocka ut det som hör hemma i varje rum. Blir minst spring på det sättet.
Lådan med kvarglömt bågnade och jag la ut alla kläder, vantar och mössor på golvet och fotade av och skickade till alla barnens kompisars föräldrar. Claim your goods! Resten hivar vi! Sedan jag fått svar på vad som tillhör vem paketerade jag det i papperspåsar, redo att återlämnas. Kanske tar en rajd runt byn här någon dag så att inte påsarna blir stående här hur länge som helst. Det är ju sånt som tenderar att hända om man inte avslutar det man påbörjat….
Vi inventerade även vilka skor och ytterkläder som fortfarande passar barnen. Packade undan det som var för litet och tog fram nästa storlek från förrådet. Somligt var smutsigt så det körde jag i maskinen. Körde också barnens ryggsäckar på en skonsam tvätt. Skönt att börja terminen med rena prylar.
Att göra dessa sysslor är så vansinnigt tillfredsställande för mig. För jag kan med lätthet minnas alla tidigare år när vi ständigt letat barnkläder och aldrig hittat igen rätt storlek. När varje väderomslag kommit som en obehaglig överraskning och påminnelserna från förskola och fritids haglat. Så skönt att ligga i framkant istället för att bara sladda efter.
Avslutade vår städning med att packa Ulfs skolväska. Fyllde den med extrakläder, regnställ och gummistövlar. Redo för alla eventualiteter.
När folk reducerar mig till influencer protesterar jag sällan. Det är ju inte en titel jag på något sätt skäms över. Jag ÄR ju en influencer! Men jag har ju gjort mycket mer än så under mina sjutton år i mediebranschen. Och jag kan bli ganska irriterad på mig själv när jag glömmer det och istället går med på att betraktas som någon som “lever på att fota sin lunch”. Särskilt som alla de här sidouppdragen varit så viktiga för min utveckling och för att mitt jobb ska kännas inspirerande och kul.
Jag har jobbat på Västerbottens Folkblad som redaktör för familjesidorna. Intervjuade jubilarer, folk som återvänt från utbytesår eller gjort något annat märkvärdigt. Senare jobbade jag med helgmaterial. Både på Folkbladet och Västerbottenskuriren. Recept, pyssel, hemma hos-reportage hos lokalbor. Älskade att intervjua folk för jag är ju en genuint nyfiken person.
Jag har gjort radio. Pysselprogrammet Pikant i P4 Västerbotten med Erica Dahlgren (tror vi gjorde närmare 100 avsnitt), senare Husmorsskolan i P1. Var också spanare i flera år i P4 Västerbotten.
Jobbat med Go’kväll. I början pysslade jag och gjorde dukningar och dekorationer och sånt – men senare var jag nyhetsspanare vilket jag tyckte var betydligt roligare. Att tycka saker om aktuella ämnen är roligare än att pyssla. Efter det har jag gjort en rad olika teveproduktioner varav Susannes skafferi ligger mig varmast om hjärtat. Inget klår den publikrelationen och att få möjlighet att vara med och utveckla ett program på det sättet.
En viktig inkomst under många år vara fota och skriva inredningsreportage till tidningar. Jag nosade rätt på fina hus i Västerbotten som jag dokumenterade. Och så gjorde jag recept och pysseljobb för tidningar. Det slutade jag dock med sedan de stora mediehusen införde värdelösa villkor där ens material i princip kunde säljas runt hur många varv som helst utan ersättning. Då blev det inte längre lönsamt.
Jag har jobbat en del som fotograf. Fotat pressbilder, porträttbilder och en del matfoto också. Det är otroligt roligt och utmanande att fota på uppdrag av någon annan och försöka hjälpa dem med deras kreativa vision.
Jag hade under flera år fasta uppslag i Amelia med recept, texter och pyssel. Och i Family Living! Jag skrev krönikor åt många olika tidningar och var under en period fast krönikör för Expressen.
Jag har jobbat med att föreläsa. Land och rike runt – framförallt med fokus på digitalt entreprenörskap och den nya tidens entreprenörer.
Jag har suttit i skuggstyrelser, varit mentor och rådgivit nya företagare som behöver hjälp.
Jag har varit med och startat upp och drivit ett kontorshotell för kreativa entreprenörer i Umeå
Jag har varit med och startat, drivit och lagt ner ett klädmärke.
Jag har sålt illustrationer och gjort illustratörsjobb till externa kunder.
Jag har skrivit femton böcker (om jag räknat rätt) som översatts till en mängd olika språk. Och skrivit bidrag till ett flertal antologier.
Jag har gjort över hundra avsnitt av En Underbar Pod och nu har jag gjort över sextio avsnitt av Wollin & Clara.
Men det jag är mest stolt över och det som fortfarande är roligaste, det är ändå min blogg. ÄLSKAR att blogga och ha den här plattformen. Så i själ och hjärta kommer jag väl alltid vara en influencer då? Och det är okej!
Det är svårt att dra några riktigt bestämda slutsatser av svaren dock. För medan någon skyr träningsinläggen önskar nästa person att jag ska skriva mer om saken. Och medan någon annan vill ha mindre outfits önskar någon mer modeinspiration. Alla har sina favoritkategorier – och kategorier som de är mindre intresserade av. Men det jag märker att de flesta verkar gillar är ändå blandningen. Att det är så växlande, varierat och olika. Och det är verkligen en medveten strategi från min sida och det sätt jag själv tycker är kul att blogga på. Så det kommer fortsätta. Planerar inte att plocka bort någonting ur mixen. Men kanske tillsätta lite mer!
Jag fick i alla fall många konkreta uppslag och ideer på saker jag vill skriva om – baserat på kommentarerna som kom in och det gör mig jädra glad. Det var precis vad jag behöver. Känner sån bloggpepp!
När jag funderar närmare på bloggens innehåll så är det så tydligt att jag bloggar om det jag själv hade velat läsa – och att jag skriver med mig själv som tänkt publik. Jag skriver träningsinlägg med de insikter jag önskar att någon hade gett mig när jag försökte komma igång. Jag hittar på de recept jag själva hade velat laga. Jag skriver om de lärdomar jag haft kring ångest, stress och utmattning som jag önskar att någon hade uppmärksammat mig på när jag mådde som sämst. Jag tänker att allt kreativt skapande egentligen ska börja så. Att man utgår ifrån vad man själv gillar och sedan får man bara hoppas att det berör någon annan. För om man gör tvärtom kommer man bara bedöma sitt skapande utifrån andras måttstock och aldrig veta om man ska vara nöjd.
Mest av allt är jag himla mallig över kommentarsfältet och er som läser. Jag vet att många av mina bloggläsare kollar kommentarerna lika mycket som de läser själva inläggen. Och det går snabbt att konstatera att stämningen i kommentarsfältet nästan alltid är god. Folk är vänliga mot varandra, svarar på frågor, tipsar, länkar och peppar. Det är en dröm till kommentarsfält, vilket förstås också gör det mycket roligare att blogga. Vi skapar den här platsen tillsammans!
Förra vecka var vi med om någonting så otroligt otäckt med Essa. Jakob släppte ut henne på lunchen för att kissa och när hon kom tillbaka så haltade hon och gnydde. Hon hade blivit biten av en huggorm! Och är det något jag varit rädd för ända sedan vi fick Essa så är just detta – att hon skulle bli ormbiten. Det finns nämligen massor med orm här. Och enbart huggormar. I vår sommarstuga är det nästan värst och när vi var där i somras fick hon inte gå lös i höggräset alls och jag stampade hårt i marken på våra skogspromenader. Sedan hände det ändå när vi minst anade det – utanför husknuten på Jakobs kontor. Och det var så fruktansvärt otäckt. Den enda hund jag känt som blivit biten av en orm var min mosters stora, fina labrador. Och han dog. Så jag har verkligen haft respekt för ormbett.
En av alla ormar jag stött på denna sommar
Vi tog Essa till veterinären men det gick inte att göra så mycket mer än att ge henne kortison och smärtlindring och ha henne under uppsikt. Första natten låg hon som ett paket på golvet. Orkade inte ens öppna ögonen. Fick någon slags näringslösning insprutad i munnen för hon ville inte äta. Och nästa morgon var det inte mycket bättre. Vi fick bära henne överallt och där vi la ner henne blev hon kvar. Men sedan har det blivit bättre dag för dag. Hon har kunnat gå allt mer på benet och orkat vara igång en stund på dagarna. Och just nu – en dryg vecka senare – så mår hon bra. Men promenera och springa runt det måste vi vänta med i några veckor, annars kan det tydligen påverka de inre organen. Ganska jobbigt när man är en energisk hund med spring i benen.
Usch vilken skräck det var. Hon hade bara tur som råkade bli biten av en orm som inte tömde allt sitt gift i henne. För då hade det kunnat bli mycket värre. Ta hand om era hundar där ute och akta höggräset – för det är tydligen ett riktigt ormår i år.
Den här veganska vinbärsrutan bjöd jag på när vi fick besök i söndags. Bakas i långpanna och räcker därför till många. Färgen är inte riktigt rättvisande eftersom jag hade slut på vanligt strösocker och fick ta brun farin istället. Då ser den lite mörkare ut.
Toppad med flagad mandel, pärlsocker och serverad med en klick vegansk vaniljvisp är det himmelriket på en tallrik.
Sätt ugnen på´175 grader och lägg ett bakplåtspapper i en ugnsplåt.
Smält margarin, tillsätt socker och rör om. Häll i övriga ingredienser (utom bären) och blanda till en jämn smet.
Häll smeten i formen och bre ut jämt. Strössla bären över kakan, sedan pärlsocker och flagad mandel. Grädda mitt i ugnen i 30-35 minuter. Känn efter med en sticka innan du tar ut den. Låt svalna och skär sedan i bitar
Hela våren hade jag så fullt upp med bokskrivande att jag inte hade tid att analysera bloggen så noga. Och under sommaren har jag njutit ledigheten och bloggat ganska planlöst om det som dykt upp i mitt huvud just den dagen. Oftast har jag faktiskt ingen aning om vad jag ska blogga om. Har jag ideer på så kanske de sträcker sig två inlägg framåt – sedan är det blankt. Resten kommer som det faller sig och det är precis så som jag vill ha det.
Denna onsdag har jag med andra ord ingen som helst aning om vad som ska komma på bloggen under torsdag, fredag, lördag, söndag eller måndag. Jag tar det som det kommer och det är som det brukar! Med det sagt tycker jag ändå att det är väldigt roligt och hjälpsamt att få höra om vad DU vill läsa om här inne.
Vilken typ av inlägg gillar du? Vad vill du ha mer av? Vad har jag missat att skriva om? Är det färre bilder? Längre texter? Mer recept? Mer ryt ifrån? Fler DIY, odling och trädgård? Eller rentav mindre? Kom gärna med önskemål och input så att jag får en spark i baken inför mitt och Ericas redaktionsmöte, som vi ska ha inom kort. För nu är boken klar och semestern går mot sitt slut och jag har tid att tänka mer fokuserat på bloggen igen!
Print
