Nu kan jag inte hålla mig längre – nu går jag bananas med påskblommor! Det känns som det enklaste och finaste sättet att hamna i vårstämning. Kanske för att det här är den enda tiden på året då jag har gulblommande växter hemma? Annars är jag ju mer för rosa och rött. Men nu vill jag ha gult i hela skalan – från illgul forsythia till milt pastellfärgad ranukel!
Jag älskar påskliljor, tulpaner, hyacinter och vårkrokus. Och liknande skötselråd gäller egentligen för alla lökväxter med löken kvar: det gäller att inte övervattna. Blommorna har allt de behöver i knölen – så bara några droppar vatten då och då får räcka. Och inte direkt på knölen utan på jorden runtom. Krokusen är lite mer törstig än de andra lökarna – så där kan man vara aningen mer generös. Men se upp så att du inte dränker någon!
Att lökväxter knappt behöver näring, jord eller vatten är anledningen till att man kan leka så mycket med dem. De kan planteras i nästan vad som helst. Ett glas, en gammal sko, en liten plåtburk eller en kaffekopp. Så länge lökarna slipper stå i starkt solsken så trivs de. Ställ hellre krukan med lökväxterna en bit in i rummet. På en hylla eller på hedersplatsen på köksbordet.
Och vill du ha ännu bättre livslängd flyttar du dem till en sval plats om natten. Efter att lökarna blommat över kan de grävas ner ute i rabatten och har du tur kommer de igen nästa sommar!
Allra vackrast tycker jag faktiskt att påskliljorna är som snittblommor. Som här, helt för sig själva.
Eller i buketter med ranunkel, tulpaner, nejlikor och anemoner. Men ska du mixa dem i en bukett är det viktigt att först snitta påskliljorna och låta dem stå för sig själva några timmar i en vas. Sedan skölja av stjälkarna ordentligt, innan buketten binds. Detta för att narcisser avger ett sekret som kan göra det svårt för andra blommor i buketten att dra upp vatten.
Varannan, var tredje dag byter du vatten till buketten och diskar ur vasen. Då slipper du bakterietillväxt som kortar livslängden på blommorna. Jag brukar dock undvika att snitta om just påskliljorna – utan enbart de övriga blommorna – för annars måste man ju göra om proceduren igen. Nytt sekret bildas varje gång man snittar dem.
Vad det lider måste vi måla om luckorna i vårt kök. De börjar bli slitna och färgen flagar. I dagsläget är luckorna lindblomsgröna och insidan av skåpen solgula. Men när vi ändå måste måla om dem så kanske de får byta färg. Bara för att det är så roligt att kunna variera sig!
Den färg jag i sådana fall lutar åt är gul. Det är nämligen något visst med gula kök. Jag inser att jag faktiskt är lite besatt av dem – när jag ser alla gula kök som jag publicerat på mitt inspirationskonto @underbaraboning
Erika har så många fina bilder i sitt flöde. Och det här köket tar nästan första pris. Så gammaldags och vackert. Nej kanske inte så praktiskt i ett hus man bor i jämt. (Arbetsbänken ser låg ut). Men väl i en sommarstuga. Älskar de sneda små luckorna, vägglisterna där tallrikar och cremegula kockumsprylar förvaras. Dessutom är det himla gulligt med konsollhyllorna i samma färg, med små virkade kantband. Mums!
Hemma hos Byggbögarna är det också fantastiskt fint. Jag älskar boaseringen i mörkt trä, ihop med de gula luckorna. Och sättet att vika mattan på. Precis så gjorde min farmor också. Trasmattor måste förresten vara världens bästa golvbeklädnad? Hoppas fler börjar använda dem igen!
Vill ha precis varenda pinal i det här köket. Så fint med marmorn som går upp i bakkant. Och den nedsänkta plåtdiskhon. Dessutom är det otroligt vackert med enkla konsolhyllor istället för överskåp – och så blandat porslin i en skön mix.
Det här köket är väl det som tidsmässigt ligger närmast mitt. Och prick den här gula nyansen skulle jag kunna tänka mig. Tycker också mycket om att den gamla linoleummattan fått ligga kvar på golvet. Gamla linoleumgolv med roliga mönster är svåra att klå. Vi hade det i vårt skafferi när vi flyttade in. Men idag är det en del av matrummet och därför fick golvet kastas ut.
Har man inte möjlighet att måla ett helt kök gult kan man göra som Sullkullan och måla ett skåp. Här i en bjärt och ”modern” gul färg. Vilket underbart utropstecken!
Jag avslutar med ett tips på ett kök som istället för gula luckor fått gul vägg. Fin rutig fondtapet som matchar med pinnstolen. Också ett tjusigt sätt att föra in gult i sitt hem.
Äntligen är dagarna så varma att jag kan låta dörren mellan punschverandan och huset stå öppen. Unna hallen att bada i sol. Och själv kan jag ligga där ute på kökssoffan och lyssna på en podd och njuta av allt fint. Eller hur? Nå, här kommer en släng av punschveranda-realism.
För så här ser det ut på vår punschveranda exakt nu. Och sedan flera veckor tillbaka. Flera piedestaler som saknar plats. En gammal julstjärna i ett hörn, som jag glömt att plocka undan. Ett runt bord för mycket, ställt på högkant mot väggen. En massa mattor som ingen orkat lägga ut igen efter att ha dammat. En plastback full med packning från sportlovet. En korgstol som står ovanpå det ena runda köksbordet. Samma duk som låg på bordet i julas. Nu tämligen smutsig. Ingen ordning på någonting.
Det blir så här varje vårvinter. Verandan förvandlas till förvaring åt hött och pött som inte finns plats för någon annanstans. Och det är ju trist. Men ändå inte så farligt när man ändå aldrig är där ute.
Men nu. Nu kan man ju sitta där! Idag är det trettio grader och alldeles ljuvligt. Och jag får panik för att jag har en så värdelös kropp som inte bara kan ta tag i det här utrymmet och göra fint. Jag hatar att behöva vänta på andras assistans. Invänta att Jakob (som redan har en miljard saker som är högre prioriterade) ska få tid att bära ut allt skrot därifrån. Och ställa dit kökssoffan från köket. Så att jag kan städa och pynta och göra fint. Det här är ju exakt den typ av plats jag vill vara på just nu. När jag inte kan vistas utomhus och röra på mig. Men ändå vill känna solen mot ansiktet och värmen i kroppen.
Men man får göra det bästa av situationen. Värmen och ljuset går ju att njuta av trots helvetet runtomkring. Så jag klämde ner mig i korgstolen i ett hörn. Ignorerade bordsbenet som kom i ansiktshöjd. Hittade en chokladkaka från Nabo som jag glömt bort att jag fått. Kokade en kopp te, satte på en podcast. Och sedan lutade jag mig tillbaka och njöt.
Ja, men faktiskt. Njöt. Det är fanimej en begåvning att kunna skapa en plats i stöket att njuta på.
”Ibland får jag sådan lust att bara slänga ut allt och gå och loppisfynda istället. Så fint med gammaldagsa hem. Men var börjar man om man vill ändra om stilen helt?”
Den här roliga frågan ställde Hanna i kommentarsfältet. Vilken himla bra fråga ändå. Hur gör man om man vill ändra om stilen helt? Jag tänker att gamla saker passar bäst i gamla hus. Och nya saker i nya hus. Men sedan ska man mixa och matcha efter tycke och smak såklart. Det positiva med att vilja ändra till en äldre stil är ju att man kan införskaffa allting begagnat och sedan sälja av allting nytt till någon som blir glad för det. Fast vill man byta stil ska man inte glömma detaljerna. För det är ofta i dessa det sitter.
Folk som hälsar på mig blir ibland nostalgiska och säger att mitt hus påminner om deras sommartorp eller mormors stuga Och jag tror att det är för att jag jobbar mer som en rekvisitör när jag inreder – än någon som bara vill göra fint hemma.
Precis som om jag skulle bygga upp en autentisk 40-talsmiljö till en film – letar jag tidstypiska detaljer till mitt hem. Med det sagt är det inte så att allting måste vara från samma tidsperiod hemma. En sådan inredning blir mer en pastisch än något annat. Det fanns såklart inte bara femtiotalsmöbler i femtiotalshemmen. Utan också massa saker både från trettio och fyrtiotalet. Folk hade ju inte råd att slänga ut gamla saker bara för att nya grejer kom på modet. Istället fick man långsamt komplettera. Och lite så kan man själv tänka.
Såklart är äldre möblerna är en av hörnstenarna i en äldre inredning. Men att bara ha äldre möbler och sedan ändå ha moderna gardinstänger, textilier, porslin och lampor. Det gör inte att hemmet känns komplett. Själv har jag gått ner på en nästan nördig nivå i mitt prylletande. Min bästa sak att köpa på loppis är gamla osthyvlar, korkskruvar, kapsylöppnare, saxar, tesilar osv. Bruksföremål i äldre modell som kan ersätta moderna plastiga redskap. Så att hela upplevelsen när jag lagar mat eller ställer fram fika blir gammaldags.
Här är exempel på några detaljer som jag tycker sätter den gammaldags stilen i mitt kök. Jag begränsar tipsen till köksregionen för att göra det lite enklare. Men det kan såklart appliceras på hela hemmet.
Vi har ett gammalt gediget kök – men vad vore det utan alla äldre detaljer? Som förvaringsfickan i tyg. Sådana här fanns i var mans hem för länge sedan. Min är från 1939. För plastpåsar, påsklämmor, gummiband etc. Ovanför syns en gammal hylla med en karaff köpt på loppis för en tjuga. Och en liten såphållare i emalj. Där förvarar jag tändstickorna.
I förgrunden syns skomakarlampan med spetsduk ovanpå. En sådan detalj som omedelbart sätter stilen!
Istället för en vanlig krok till kökshanddukarna kan en gammal handukshållare spikas upp. Kombinerad med en söt paradhanduk – handbroderad såklart. Har ett helt gäng olika loppisfyndade varianter att byta mellan. Jag är själv inte så bra på att brodera – men som tur är kostar hantverk som detta ingenting på loppis.
Bredvid finns en fin liten redalåda för kryddor och annat. Här förvarar jag småplock till köket. Ovanpå står små kryddburkar i plåt som en bloggläsare skänkt till mig. Jag har fyllt dem med samma kryddor som det står på etiketten. Sån himla lyx att ta fram en så fin kryddburk när man äter sin frukostgröt!
På väggen sitter en gammal kaffekvarn som fortfarande fungerar utmärkt. En samling plåtburkar som innehåller precis vad som står utanpå dem. Istället för fula platsförpackningar eller de opraktiska påsar som mjöl, kaffe och socker annars kommer i.
Ett karottunderlägg i luffarslöjd och en gammal sil i emalj. Så vackert att ha framme – istället för ett modernt korkunderlägg till köksbordet och en sil av plast eller metall.
Jag byter successivt ut moderna bruksföremål mot motsvarande i äldre modell. Några är vackra men lite opraktiska. De flesta är dock riktigt behagliga att arbeta med. Gullig mintgrön flugsmälla med tvinnat handtag från loppis. Rejäl borste av naturmaterial för att sopa med. Och så en gammal skyffel i emalj. Ovanför sitter en bonad som jag tror att min farmor broderat.
Jag tycker att antika saker ska få användas. Inte bara stå som dekoration. Jag har ett helt linneskåp fullt med handbroderade dukar. Ja, de spills på och ja jag får tvätta och stryka nya flera gånger i veckan. Det är det värt för njutningen att få äta på en vacker duk. Det är inte många som upplever den lyxen längre.
Kaffepannan kan vara en gammaldags fin variant – istället för en modern. Den här använder jag oftast för att koka upp tevatten. Och här ser ni också underlägget i luffarslöjd. Tänk så mycket tråkigare om köksbordet istället hade haft ett modernt karottunderlägg och en vattenkokare i plast.
På sommaren har vi en fotogenlampa över köksön – istället för en elektrisk variant. I fönstret står en gammal Strindbergslampa köpt på Tradera. Trasmattorna är loppisfyndade ripsmattor och blommorna i fönstret är lantliga pelargoner istället för gröna, mer moderna växter. Krukorna är gamla terracottakrukor – men några är också finare majolikavarianter.
Lägg märket till den gammaldags gardinstången (letade i flera år tills jag slutligen hittade den här typen av stänger till alla rum). Den blå gardinen är en ynklig liten trasa som andas sommartorp. Och som jag älskar den! Tyget är så gammalt och ömtåligt att det nästan går sönder vid beröring.
Ja, det här var bara några av detaljerna som sätter stilen i ett äldre hem. Jag har tidigare skrivit ett inlägg som heter Skapa Torparstilen – och där finns ännu fler tips att få om ni vill fördjupa er!
Jag ÄLSKAR kökssoffor och allt de står för. Särskilt i äldre hus känns de som ett måste. Kommer jag hem till någon som har en kökssoffa skyndar jag mig alltid att krypa upp och göra mig hemmastadd. Det är ju ändå den mysigaste plätten i huset! Kökssoffan är en plats att ta igen sig på. Ett ställe för katten att vila. En vrå för mamman att amma i. En låda för tjocksockar, pussel eller extra filtar. En sovplats för en gäst. Ett ställe för meditation. En plats där man klämmer ihop barnen och alla deras vänner, för att äta mellis.
En vän till mig berättade att hennes farfar helgade vilodagen genom att ta på sig sin bästa kostym och sedan ligga på kökssoffan och lyssna på radio. Så fint på något vis.
Själv har jag två kökssoffor. En vit som var en del av det första möblemang mormor och morfar köpte när de gifte sig. Och en röd som jag slog till på förra året. Den vita bor på altanen om somrarna och min härligaste vårgrej är att ligga på den med Melker och lyssna på Odla i P1 och titta upp på björktopparna som vajar i vinden.
Här kommer några särdeles fina exempel på kökssoffor – från mitt instagramkonto @underbaraboning.
En nätt liten kökssoffa där man kanske inte ryms att vila som vuxen – men väl som litet barn. Ser så fridfullt och sommartorpsvackert ut alltihop – med den rutiga sommargardinen och det bruna slagbordet.
Hos Katarina är det bonnavackert och rejält. En krusidullfri röd kökssoffa med matchande bord. Här vill man ligga och vila middag och höra flugornas surrande mot fönsterrutan och känna doften från syren i karaffen på bordet.
Hemma hos Erica står den här fina pinnsoffan som ser ut att vara från sextiotalet – matchad med gammalt slagbord och pinnstolar. Välkomnande och inbjudande! Gulligt också med två skomakarlampor över bordet.
Jag älskar hela det här rummet! Det kulle kunna vara en miljö hämtad ur ett gammalt Sune Jonsson-fotografi. Här har tiden stått stilla. Den lilla soffan bäddad med spetslakan och kuddar. Den gamla lavoaren bredvid. Det runda fina bordet med novemberkaktus på fat och handbroderad duk. Trasmattorna på sniskan och Jesustavlan. Alltihop är bara mitt i prick!
En kökssoffan behöver förstås inte stå i ett kök. Hemma hos Susanna står den på punschverandan istället. Och jag kan riktigt känna hur mysigt det måste vara att sitta uppkrupen där en regnig sommardag.
Jag fick en önskan om att göra ett samlingsinlägg med alla tapeter som finns här hemma. Klart jag kan ordna det! På nedervåningen sitter tre olika tapeter och man ser alla tapeter samtidigt – från alla olika rum. Det innebär en utmaning när man väljer tapet. De måste hänga ihop och inte skära sig med varandra. Dessutom ska de funka med våra lindblomsgröna köksluckor. Resultatet nere blev en färgskala i vackra milda nyanser av grönt och blått. För att liksom knyta ihop säcken.
I köket sitter tapeten Josefina från Boråstapeter. Jag valde den inte för att det var min favorittapet – utan för att den var lagom diskret och inte konkurrerade med de andra tapeterna på bottenvåningen. Gullig ändå – ihop med gråmålad bröstpanel.
Det tapet jag får allra mest frågor om på instagram heter Vera och kommer från Sandbergs Wallpaper. Mönstret är blommor mot en rutig botten. Och tapeten tar plats i rummet – samtidigt som den upplevs lugn för ögat, eftersom den bara går i blått.
Jag tycker att den är väldigt vacker. Fast just nu är jag lite less på det blå. I hemlighet går jag och funderar på om det inte snart är motiverat att tapetsera om här inne?
I rummet bredvid sitter den gröna tapeten Edgar från Sandberg Wallpaper. Tyvärr har den utgått ur sortimentet.
Även den tapeten kräver sin plats. Men jag tror aldrig att jag kommer tröttna på den. Den upplevs lugn och inte orolig för ögat – eftersom den bara går i grönt och vitt.
Uppe i sovrummet sitter vad som just nu är min favorittapet. Katarina från Sandberg Wallpaper. Den är ganska mörk i botten vilket ger ett skönt ombonat lugn till sovrummet.
Mmmmm…älskar! Så tantig och fin känsla här inne.
Gillar de små diskreta detaljerna i guld. De plockas upp av vår guldiga sänggavel.
I barnens rum finns inte mindre än tre olika tapeter. I det stora lekrummet sitter tapeten India Paper från Cole & Son. En superfin romantisk tapet som passade särskilt bra medan det här fortfarande var vårt sovrum.
Men jag måste erkänna att det här är den tapet jag tycker minst om här hemma. Har insett att jag inte gillar så här pass ”glesa” mönster. Hade bottenfärgen varit mörkare kanske det varit annorlunda – men nu tycker jag att den är för ljus och lite rörig.
Innanför lekrummet sover barnen och här sitter ytterligare en annan tapet. Även denna från Cole & Son – med namnet Lee Priory. Jag valde en hyfsat diskret tapet för att det inte skulle skära sig med rummet utanför. Vi har ju ingen dörr emellan dem utan bara ett draperi.
Inte heller det här var någon drömtapet, utan en kompromiss för att få till övergången mellan de två rummen bra. Men det betyder inte att jag ogillar den. Tvärtom! Tycker mycket om den. Eftersom det här är ett mörkt rum i norr valde jag en gul tapet för att få fram en varm och ombonad känsla.
I rummet innanför finns ytterligare ett litet rum. En sovkammare som idag är omgjord till en enda stor våningssäng. Men på den här äldre bilden syns tapeten bra. På väggen innanför sitter Cranley från Cole & Son. Varmt gul och riktigt ombonad. Den här bilden är ett bra exempel på hur tre olika tapeter i samma synfält ändå kan funka fint ihop. Tricket är en enhetlig färgskala och liknande mönsterbilder.
Slutligen har vi ju Folkes gamla barnkammare (mitt nuvarande kontor). Där sitter den rutiga tapeten Stephen från Sandberg Wallpaper. Den andas engelsk barnbok från fyrtiotalet. Ett värdelöst tapetval i ett hus där det inte finns en rät vinkel och alla rutor hamnar snett. Tycker dock mycket om den. Men den ska tapetseras över inom kort eftersom Folke rev loss stora sjok av tapeten under kvällar när han inte kunde sova…
Så! Det var den kompletta tapetguiden till vårt hus. Dock kommer det inom kort tillkomma fler tapetserade rum – så då får jag väl lov att uppdatera den!
Jag har sån dille på gröna snickerier! Är ju en ganska blå person i vanliga fall men just nu är det grönt i alla former som lockar mig. Här är några favoriter från mitt instagramkonto @underbaraboning. De får mig att funderar på vad som skulle kunna få bli grönt här hemma…
Det är så vackert att måla spröjs och fönster i grönt. Tänk så mycket mindre spännande den här verandan hade varit om den istället varit målad i vitt. Färgen på spröjsen ser ut som den perfekt kromoxidgröna nyansen!
En betydligt dovare grön återfinns i Klara Carolinas kök. Tjusigt att måla in hyllorna i samma nyans och sedan kombinera med riktigt mustigt bruna köksbänkar. Ofta tänker man att man ska ”lugna ner” en stark färg genom att kombinera den med vitt eller svart. Men det är ju precis tvärtom. Det förstärker bara effekten. En annan mustig färg – eller något som går ton i ton gör däremot intrycket mjukare.
Gröna, linoljefärgsmålade ytterdörrar sitter på Ericas hus. Extra plus för de gulliga spetsgardinerna som ser precis ut som något min farmor hade kunnat sätta upp.
Vilket drömkök! Och så vacker grön nyans som varken känns för bjärt eller för mild. Också fint att se hur den diskreta tapeten plockar upp färgerna från köksskåpen.
Här är ett lite bjärtare grönt kök som gör mig överlycklig! Så lekfullt och charmigt. Tapeten är en dröm liksom fotogenlamporna, skomakarlampan, tidningsförvaringen på väggen och den gamla kökssoffan. Plus i kanten för den lilla duken på sniskan. Sicken torpdröm.
Slog nästan rekord i antalet likes och kommentarer på instagram, när jag delade den här bilden. Och det kan jag förstå! Hundra nyanser av grönt som gifter sig vackert. Här vill man ju sitta en regnig vårdag med en vän och prata om livet.
Men vill man inte måla ett helt rum i grönt, kan ju grönmålade trämöbler ge samma härliga effekt. Bordet och stolen är perfekt avskavda! Gillar också detaljen med den lilla vivan nedpluppad i en karaff.
Idag är första dagen på sportlovet. Barnen bygger en koja på sitt rum och jag jobbar undan lite och packar väskor. För imorgon åker vi bort. Jakob blir dock hemma för att jobba.
Tända ljus och finbukett gör arbetsstunden lite trevligare.
Vi ska till Jakobs mormor för ett mysigt sportlov med längdskidåkning, korvgrillning i solen och lata stunder i soffan med en trave trädgårdstidningar och drömmar om våren.
Det behövs verkligen lite ledighet nu. Folke har somnat utmattad vid halv sex på eftermiddagarna och inte vaknat förrän vid sjutiden på mornarna. Båda barnen är helt hålögda och snoriga med utslag och vinterblek hy. Tänker att utevistelsen och massa extra kalorier kommer göra dem gott. Själv tänkte jag unna mig en och annan solstund vid husväggen. Låta strålarna värma ögonlocken och locka fram de första fräknarna…
Här kommer några loppade fynd i den bästa färgskalan – pasteller! Som våriga karameller.
Fast skålen är egentligen inget fynd – utan ett arv från min kära svärfar. Rialto från Rörstrand. Så otroligt vacker. Ska vårda den ömt och ha den framme som ett minne av en väldigt saknad person.
Dukarna i pasteller är underbara. En rosa och orangerutig duk blir fin till påsk och den gröna högg jag direkt jag såg den. För jag har inventerat mitt stora linneskåp och insett att jag inte har en enda grön duk – bara massa som går i blått och rött. Så den fyllde en lucka. Kommer passa bra i det gröna matrummet.
Jag håller alltid utkik efter fina böcker så när jag hittade dessa gamla utgåvor av Selma Lagerlöf, Gustaf Fröding, August Blanche och Anna Maria Lenngren slog jag till. Hade en period i högstadiet när jag lånade och läste Anna Maria Lenngrens dikter och tjusades av skärpan och humorn. Men nu har jag inte inte läst henne på flera år – så det dags igen.
Om vi bara hade utrymme för en sådan skulle kakelugn vara näst på listan över projekt i vårt hus! Skulle så gärna ha en i vardagsrummet, både för värme och mys.
Visste ni att kakelugnen är en svensk uppfinning från 1700-talet? Den kom till som ett sätt att skapa mer energieffektiva eldstäder. På den tiden rådde nämligen brist på ved i landet, samtidigt som det gick åt enormt med bränsle till de öppna eldstäderna som då var vanligast. All värme försvann genom skorstenen och man eldade i praktiken för kråkorna. Det problemet behövde lösas. Och bakom kakelugnens glaserade plattor gömmer sig tiotals meter av rökkanaler som håller kvar värmen i eldstaden länge. En supersmart och miljövänlig uppfinning med andra ord.
I farmors hus fanns en gång kakelugnar i nästan varje rum. Men när det renoverades på sextiotalet kördes kakelugnarna till tippen eller gjöts igen med betong. Sånt får ju hjärtat att brista. Tack och lov finns det hus där man varit klok nog att bevara de gamla eldstäderna. I brist på en egen kakelugn njuter jag av alla fina på instagram. Här är några godingar från mitt konto @underbaraboning
Jag tror att det är så här de flesta av oss tänker att en kakelugn ska se ut. Cylinderformad, vit med mässingsluckor. Och varför inte? Vilken dröm att ha en sådan ugn i sitt sovrum! Eldar man inte i den kan man ju alltid ställa in ett härligt blockljus i luckan, och hänga romantiska blommiga klänningar på kroken till spjället.
Här syns en lite pampigare kakelugn, i stram design. Med ett svart gnistskydd framför – vackert och effektfullt! Fint också med en brokig mörk tapet som låter kakelugnen vara blickfånget! Den här kakelugnen är inte helt olik den fina pjäs som står på mitt kontor i stan…
Här syns plattorna i närbild. Jag tycker att kakelugnen nästan är mer lik ett stort lackat träskåp. Så läckert – särskilt mot den blå väggen.
Till Sjungaregården i Granö gör vi utflykter varje sommar och njuter av det gamla huset med den orörda miljön. I stora salen står den här pampiga pjäsen, med luckor både uppe och nere. Det är bara en av många vackra eldstäder i huset.
Hemma hos Linnea finns flertalet kakelugnar – alla med olika utseende. Jag fastnade särskilt för kakelugnen med mönster av tallkottar och tallris! Så fantastiskt fin och väldigt ovanlig.
Men min absoluta favorit är nog denna lindblomsgröna kakelugn som står i sovrummet hemma hos Nordingården. Färgen är allt man kan drömma om och lite till!
Varje fredag samlar jag favoritbilder från mitt instagramkonto Underbara Boning. Den här gången står färgglada innerdörrar i fokus. En roligt färgsatt dörr är nämligen så mycket mer än bara en praktisk funktion. Den blir ett utropstecken. En dekorativ detalj. Ett sätt att förstärka färgen i en tapet eller plocka upp en nyans från en möbel.
Hemma hos min farmor är alla gamla dörrar målade i olika färger och jag har härmats genom att måla om vår badrumsdörr i mintgrönt och vitt. Gillar det skarpt! Här kommer fler fina färgsättningar på dörrar…
Jag älskar norska inredningskonton. De är mycket djärvare i sina färgval och vågar kombinera nyanser på ett väldigt osvenskt sätt. Vem kommer till exempel på tanken att kombinera mintblått, brunt och senapsgult? Jo, en norrman såklart. Så himla härligt.
Enfärgade dörrar i en knallig färg är också väldigt fint. Hemma hos Lizze tar de upp en nyans ur tapeten. Tänk så mycket tråkigare det hade varit om dörrarna istället varit vita…
Jag älskar allt på den här bilden. Den gröna väggen, det gamla handfatet, den skruttiga stolen och så dörren i senap, gult och gräddvitt. Vilket underbart utropstecken!
Den här patinerade gamla dörren vill man bara stryka med handen över. Se så fint den gifter sig med tapeten i rummet innanför och binder ihop med dörren längre bort i bild.
Slutligen en bild från Kristallsalongen. Ännu ett strålande exempel på hur bra det blir när man låter dörren ta upp färgen på tapeten. Hade den istället varit vitmålad hade rummet inte känts hälften intressant och varmt som det gör nu!
När jag sitter och beundrar alla dörrar blir jag så sugen på att måla om här hemma. Men vi har knappt några dörrar på nedervåningen. Det får bli ett projekt för när vi renoverar hallen på övervåningen. I dagsläget finns inte mindre än sex dörrar i det lilla utrymmet. Så något kul ska jag väl kunna hitta på….
Gula. Gröna. Grå. Här ser du en samling härliga ytterdörrar som andra delat med sig av på mitt konto @underbaraboning
Nä nu kunde jag inte hålla mig längre. Idag fick pelargonerna komma upp ur sin vinterförvaring i källaren. Solen gassade så starkt att det kändes fel att missunna blommorna ljuset.
Det är alltid lite av en chock att hämta upp pelargonerna från källaren. De såg förskräckliga ut. Blommorna har stått där nere sedan början av november och sakta vissnat ihop. Och i år har jag bara kommit ihåg att vattna dem en (!) enda gång.
Som vanligt hann jag tänka att de måste vara stendöda. Men tji fick jag. För när jag började rafsa bort alla döda blad och försiktigt klippte ner grenarna så såg jag att de var gröna och saftspända.
Man måste förstås inte ställa undan pelargonerna på vintern. Men i november är jag alltid så less på åsynen av dem. Deras eländiga kamp och längtan efter ljus. Deras långa taniga skott och grönbleka blad. Då känner jag att de förtjänar lite vila. Så jag ställer dem svalt och ganska mörkt på källargolvet. Där är inte helt kolsvart – vi har ju fönster i källaren. Men ungefär som ständig skymning. Jag låter blommorna vissna ner med blad och allt.
Så fort dagarna blir lite längre och solen når våra fönsterkarmar får blommorna komma fram igen. Det brukar vara i februari – mars någon gång.
När jag tar fram pelargonerna brukar jag inte plantera om dem. Det känns som att stressa blomman i onödan. Istället fyller jag på med ny jord. Som ni ser har ju växten ätit upp en massa jord – så jag lägger helt sonika ett nytt lager jord ovanpå.
Svart näringsrik jord. Njuuuter av detta moment. Det är samma sköna tillfredsställelse som att mata hungriga barn eller smörja in sina torra ben med en fet salva. Det finns särskild pelargonjord att köpa men en porös blomjord av hög kvalitet funkar också bra.
Sedan vattnar jag igenom krukan med vatten blandat med liiite näringslösning för pelargoner. Egentligen kan man vänta med näringen ett tag till – men det känns som att neka en hungrig mat.
Sedan ställer jag blommorna på soligast tänkbara plats i huset. Därefter gäller det att vara försiktigt med blomman. Vattnar man för ofta och för mycket i början kan den dränkas. Innan den hunnit utveckla ett stort bladverk behöver den inte så mycket vatten.
När pelargonen sedan börjar skjuta skott gäller det att hålla efter de längsta och rangligaste skotten. Skär helt sonika bort dem. (Men stick ner dem i lite blomjord om du vill föröka plantan). Annars blir blomman bara hög och gles. Dessutom är jag noga med att plocka bort alla blomsterknoppar som stjäl energi från växten. Först senare på våren när plantan blivit knubbig och riktigt grön låter jag den gå i blom.
Och hips vips, innan man förstår hur det hände har den taniga lilla blomman förvandlats till en sådan här söt och välmående pelargon
Varje fredag samlar jag favoritbilder från mitt instagramkonto Underbara Boning. Valda med ett särskilt tema. Den här gången är det gårdshus i fokus. Sedan vi byggde vårt garage har jag fått blodad tand och vill bygga fler hus. Jag skulle vilja ha en liten fin gäststuga på gården (eftersom vårt hus är ganska trångt) och dessutom gärna något gulligt hönshus. Eller varför inte en fin rödmålad trädkoja?
Det roliga med små hus är ju att man kan ta ut svängarna precis hur mycket som helst! Har man en stor och öppen tomt är det dessutom ganska skönt med flera hus. De skapar ramar och riktningar och kring varje litet gårdhus kan man sedan bygga vidare med rabatter, altaner, grusade ytor och planteringar. Husen blir då små kobbar och öar på en stor gräsmatta – och gör tomten mycket mer spännande.
Har ni någonsin sett något gulligare? Jag tror att det är ett hönshus. Så fint att använda gamla fönster och bygga något utifrån dem. Gillar iden med ett smalt hus på höjden. Funkar också i den mindre trädgården.
Hos Malin står den här underbara paviljongen som är en slags hybrid mellan ett orangeri och lusthus. Så mysigt att sitta där ute och äta långa middagar, eller hänga i tidigt på våren när det blåser kallt utanför men blir solvarmt inuti.
Världens händigaste Anna har snickrat sitt eget lilla gästhus på gården. Med gamla fönster och dörrar. En sådan här fast isolerad hade ju varit ett perfekt gästhus! Älskar dörrfärgen dessutom.
Men vill man inte bygga från grunden kan man ju göra som Isa och få tag i en gammal skogskoja (mer lik en cirkusvagn) och ställa upp på gården. Älskar att det ligger en liten matta utanför i snön och att en bonad är uppsatt på fasaden. Och så utemöblerna då! Klart man ska ha utemöbler framme på vintern. På vårvintern är det ju där man sitter och njuter av solen och dricker sin varma choklad.
Avslutar med ett riktigt fantasihus. Tror det här är en lekkoja – och som man blir leksugen! Hade vi något bra och lämpligt träd på gården skulle jag bygga det här till barnen. Älskar de skeva proportionerna som gör att kojan ser ut som något ur en Pettsonbok.
Varje fredag samlar jag favoritbilder från mitt instagramkonto Underbara Boning. Valda med ett särskilt tema. Den här gången är det grindar i fokus. Tycker mycket om tanken på en grind till gården. För att den markerar den privata sfärens början. Den visar på ett vänligt och vackert sätt: hit men inte längre. En grind utgör också en station i trädgården att pynta på. Hänga ut en krans, ställa ut lyktor eller krukor vid. En bra grind ska kännas både välkomnande och gränssättande på samma gång.
Som jag bloggat om många gånger planerar vi för en grind vid vår entre och jag drömmer om allt ifrån pampiga järngrindar till nättare modeller i linoljefärgsmålat trä. Jag har svårt att bestämma mig men det är härligt att drömma. Jag har bevakat andrahandsmarknaden av grindar under flera år – men tyvärr finns alla fina grindar i södra Sverige. Nu börjar dock grindlängtan bli desperat och jag funderar på att trotsa dyra fraktkostnader och beställa hem någon till våren ändå.
Hemma hos Nora leder en lång grusgång fram till järngrindarna. På bilden är det svårt att avgöra om grindarna är gamla godingar eller om de är nytillverkade. Men den ljusa färgen ger ett mjukt intryck mot trädgården.
Grindar som tar upp färgen i fönsterspröjsen är fint. Det här är en riktigt pampig gammal solgrind med plank på vardera sida. Jag gissar att huset står i stadsmiljö. På landet är det svårt att få plank att smälta in – men här ger de skönt insynsskydd. Notera också den fantastiska lampan på husfasaden. Så otroligt vackert alltsammans.
Det här är mitt favoritstaket. Höga, smala spjälor. Och så lite rejälare och pampigare grindstolpar. Toppen på grindstolparna kan man göra mycket roligt med. Fina knoppar längst upp – eller en plats för urnor och lyktor att stå på. Så pampigt! Höga buskar på var sida om entrén skapar nästan känslan av att gå igenom en portal. Lite så här kommer det bli hemma hos oss när häcken på respektive sida om grinden växer upp. Vår grind kommer nämligen sitta i en häck och inte i ett staket.
En charmig och nätt gammal solgrind. Har man ett långt staket kan man behöva flera grindar.. En sådan här liten nätt variant passar perfekt att bryta av med. Fint målad i kromoxidgrönt!
Det är så gulligt med röda staket med vita spetsar. Här kan man också se prov på en bra tumregel. Nämligen: ju längre bort staketet är från huset – desto bättre passar det med en bred öppning. Men ju närmre staketet står huset desto smalare grindöppning. Annars förlorar grinden sin trygghetsskapande känsla och ombonande effekt – och blir istället mer som ett gapande hål.
Förr i tiden på landet hägnade man inte in djuren utan trädgården. Kossorna fick beta fritt och strövade runt mellan skogar och åkrar. Så sympatiskt! Och mycket bättre än hur vi har det idag. För när djuren får gå fritt och beta så håller de efter växtligheten i dungar och diken – där det annars måste köras med röjsåg för att inte ska växa igen. Den här bilden från Livet på Malmen ger mig förresten vårlängtan så att jag blir alldeles knäpp. Tänker på den här låten från Kristina från Duvemåla.
Det här blir man ju nipprig av! Titta verandan, taket, den uppvuxna trädgården och de första nyutspruckna löven…..mmm. Ljuvligt! Den här typen av grind finns att köpa i nyfabrikat men tyvärr har jag aldrig hittat någon jag fallit för. De moderna varianter jag sett är klumpigare och saknar helt det smäckra uttryck denna grind har.
Jag avslutar med en fantastisk grind från Fridas instagramkonto – som inte liknar något annat jag sett. Vilket hantverk! Vilken dröm! Och vilka fina proportioner mot husets pampiga entré.
Snart är det Alla Hjärtans Dag och säga vad man vill om den högtiden – men det är ju härligt med en dag ägnad tillägnad kärleken. Det behöver inte vara kärleken i en parrelation utan handlar lika mycket om att visa sina vänner, barn eller syskon hur man känner för dem. När Bertil och Folke kommer hem med Alla Hjärtans Dag presenter till oss – som de knåpat ihop på fritids och förskola så smälter ju hjärtat. Handgjorda gåvor är extra roligt att få! Och inte minst ge.
Själv har jag en present att ge bort till en kvinna i min närhet. (Till vem säger jag inte – för då blir det ju ingen överraskning). Nämligen ett broderi med ett citat från favoritpoeten Edith Södergran. ”Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”. Så viktigt att komma ihåg i livet. Att inte förminska den man själv är. Sin längtan och sina önskningar. Att våga be om det man behöver. Våga ställa krav. Inte göra sig mindre än man är.
Bonaden kommer från The Folklore Company och jag har designat den efter eget huvud. Folklore Company har som jag bloggat om förut, utvecklat ett supersmart och enkelt designverktyg för att skapa broderier i. (Här kan ni se hur jag designade det). Och när du bestämt hur det ska se ut får du hem ett kit med allt du behöver för att brodera. Men om du hellre vill beställa ett färdigdesignat eller färdigbroderat broderi så går det förstås också att ordna! Vid beställning skapas en personlig sida med dina beställningar, där instruktioner för broderiet finns tillgängliga, om du av någon anledning skulle råka slarva bort dem.
När du väl har beställt packas paketet och skickas inom 1-2 arbetsdagar. Och om du vill beställa någon fin bonad till dig själv eller till någon annan, för att visa lite kärlek och uppskattning så kan du göra det Just nu får du gratis frakt mellan onsdag 30/1 och söndag 3/2. Och behöver du lite inspiration till vad som kan broderas – kolla in kommentarsfältet till instagramtävlingen vi ordnade i höstas. Ni läsare kom med otroligt många härliga förslag på vad det kan stå för visdomsord på bonaden!
Nu är det premiär för en sprillans ny kategori här på bloggen! Nämligen Underbara Boning. Det är namnet på mitt ena instagramkonto med 48 000 följare. Där samlar jag bilder på instagrams vackraste hem. Boningar med en stil jag gillar – där gammalt grejer, mustiga tapeter och spännande färgsättningar regerar. Jag startade det för två år sedan som ett sätt att samla sånt jag gillar – och samtidigt få fler att upptäcka dessa vackra konton och hem. Här på bloggen tänkte jag varje fredag lyfta bilder från kontot med mer konkret inredningsinspiration.
Första temat ut är rutiga golv. Eller snarare trägolv som målats rutiga! De är lekfulla men strama på en och samma gång. De raka linjerna liksom håller ordning på allt romantiskt och oregelbundet runtomkring.
Rutiga plankgolv är ju så vackra. Som här hos Funbo Prästgård, där köket fått rutor i grått och vitt. Extra spännande blir det tillsammans med den rutiga tapeten!
Och hur fint är det inte med gula rutor? Här hos Sussijo måste det kännas som att gå på solsken. Notera också att rutorna är på diagonalen. Så att de blir romber på rad. Det gör rummet större och öppnare. Hade rutorna istället varit som på ett schackbräde hade rummet känts mer fyrkantigt och stängt.
Hela det här köket är en dröm. De gråblågröna snickerierna, den liggande panelen i trappan. Dörren i beigbrunt och så det rutiga golvet. Man smäller ju av! Varför färgsätter folk inte så här längre? Av bilden att döma verkar de målade rutorna kantas av ett grönmålat fält. Det gör att rutorna känns mer som en stor härlig matta. En kul idé att apa efter.
Jag är väldigt sugen på ett att fixa ett rutigt golv hemma i hallen. Kanske får det bli när vi renoverar den i vår? Eftersom vi har obehandlade (endast linojesåpade) trägolv så behövs knappt något underarbete. Jag tänker i sådana fall måla rutorna med linoljefärg i en kulör som plockar upp tapeternas nyans. Och inte för små rutor – jag vill inte att golvet ska kännas oroligt. Små rutor i mörka färger får det att flimra för ögonen på mig. Jag planerar också att måla varannan ruta och låta resten vara trärena. Det gör att det bättre hänger ihop med anslutande golv som också är trärena.
Vill du måla ditt eget rutiga golv finns flera guider – bland annat här och här! Men jag skulle absolut välja att måla golvet med linoljefärg. Den färgen nöts på ett vackert sätt – och inte i fula flagor.
Ute visar termometern på -20 grader. Elementen är kokheta och vedspisen brinner för fullt. Men inomhus kan man tryggt smida drömmar om den ljusa, varma tiden. Aldrig har jag väl så många trädgårdsdrömmar som den här årstiden – när ingenting går att göra.
I somras var det första året när delar av vår trädgård började kännas lite mer ”färdiga”. Trots att den är lååångt ifrån färdig (vem vill bli färdig förresten? Så överskattat!). Vi fick flera nya rabatter på plats och en hög uppvuxen häck. Äntligen känns det som att det arbete vi lagt ner börjar ränta på.
Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det bara gäller halva vår gård. Den andra halvan som vätter mot jordbruksdelen – den är ratig och rörig och full med skrot. Men i sommar tror jag vi kommer åtgärda även det. För nu är garaget äntligen färdigbyggt och det gamla tältet där vi förvarat skrot kan rivas. Nu kan vi sortera in verktyg och redskap och allt som nu oftast står framme och dräller.
Så här har jag i alla fall tänkt när jag skapat vår trädgård. Det här är mina ledord!
En trädgård ska ha många sköna sittplatser. I flera olika väderstreck så att det alltid går att hitta så väl sol som skugga. En stol utställd i princip var som helst skapar känslan av en uteplats. Gör många sådana om det ryms.
Alla platser behöver inte rymma en hel grupp gäster. En ensam stol under ett träd eller invid en husvägg räcker långt.
Dela in trädgården i mindre rum. Så att du inte kan överblicka hela trädgården på en och samma gång. Det ger känslan av att trädgården är större och mer spännande än den egentligen är. Vår trädgård är ju ganska nyanlagd och långt ifrån uppvuxen. Ändå kan man skapa rum i den – som med portalen som tydligt blir en entre till en annan värld/del av trädgården. Just den här kommer från Clas Ohlson och jag målade den med kromoxidgrön linoljefärg.
Ett annat sätt att skapa rum är att förhindra snabba passager. Jag har genom mina murade odlingsbäddar skapat ”väghinder” som gör att man tvingas följa den väg jag stakat ut och inte bara kan rusa rakt igenom trädgården. Då stannar man upp och sänker tempot. Den här typen av planteringar skapar också små vindskydd i trädgården och ger en ombonad känsla.
Ha en sträng form och förlora den sedan. En form där skelettet i trädgården är tydligt – men där det sedan får blomma som det vill innanför. Ett sådant skelett har jag skapat i trädgården med bland annat cortenstål och tegel. Men jag har insett att jag också behöver det i form av stramare växter. Som typ tuija, ädelgran, buxbom och formklippt liguster. Många engelska trädgårdar är vackra just för att de kombinerar vildvuxna blomstrande rabatter med en perfekt formklippt häck av liguster eller bollar av buxbom.
Hitta ett mellanting mellan inne och ute. Det är en underbar lyx med en plats som är en hybrid mellan ute och inne. Som vår punschveranda. Den förlänger trädgårdstiden med flera månader. Det är också en plats att skydda frostkänsliga växter på i början av sommaren. Dessutom skapar en utbyggnad av det här slaget nya skyddade hörn på huset. Vi bor blåsigt till och har ett rektangulärt hus. Med utbyggnaden fick vi dock plötsligt två fina lähörn.
Ett inglasat uterum är förstås en lyx som inte alla kan kosta på – men en liten pergola med tak, eller väggar av spalje kan ge en liknande känsla och bildar också ett mikroklimat där känsligare växter kan trivas.
Möblera trädgården med krukor och skapa på så sätt avgränsningar och öar att förhålla dig till. Enklast är det om krukorna står på grus – men det går såklart med gräsmatta. Bara att man då får tänka till lite mer med gräsklippningen.
Och plantera i allt du kommer över! Inte bara ”riktiga” krukor. Gamla träkar, zinkhinkar, plåtlådor…you name it.
Ja till och med i gamla skor…
Glöm inte vattenblänket! Jag tycker att det är så vackert med vatten i en trädgård. En anlagd damm är inte fel men känns lite läskigt när man har småbarn. Däremot kan fågelbad, vattentunnor (med drunkningsskydd) och andra former av vatten vara oerhört vackert att se på.
Ska i sommar försöka få tag på ett stort men grunt zink/cortenstålsfat (minst 1 m i diameter – gärna mer) att gräva ner i gruset och skapa illusionen av en liten damm. I somras ställde jag också många låga fat och brickor i trädgården och fyllde på med småsten och vatten. Det blev naturliga vattenhål för alla insekter. Och stenarna gör att de inte drunknar utan lätt kan klättra upp ur fatet när de druckit. Jag ställde faten i närheten av de blomsterrabatter där flest pollinerare höll till. Faten var ständigt fyllda med törstiga humlor och bin! Faktiskt en livsnödvändig insats under en torr sommar.
Hellre få sorter och många exemplar än många sorter och få exemplar. När jag anlagt rabatter placerar jag sällan färre än sju av varje sort och färg på ett ställe. Men gärna ännu fler! Udda antal är bäst. Och så gäller det att låta dessa sorter återkomma på flera platser i varje rabatt. Sätt dem i grupper om tre, fem eller sju. I en rabatt på kanske fyra meter betyder det att jag i slutändan kanske planterade omkring 30 stycken av en och samma sort. Fast utportionerat på 3 olika ställen.
Plantera för att njuta av trädgården även inomhus. Trädgården ska förstås vara vacker att se på från husets fönster. Och under alla årstider. (Även om det är så mycket snö här uppe att vintergröna växter känns onödigt). Men att plantera för att njuta av trädgården inomhus handlar också om att vara generös med sånt som går att plocka in. Jag vill ha massor av blommor att snitta och göra buketter av. För mig är det en enorm lyx att ställa små ut små vaser runtom i huset. Så drömmigt att vakna till rosendoft från nattygsbordet eller fylla badrummet med syrenkvistar…..
Att komponera sommarbuketter är bland det härligaste som finns! Och en fin present att ta med sig när man är bortbjuden.
Kombinera raka former med runda. Tycker exempelvis om att alla rabatter hos oss är månformade. De passar bra till husets raka linjer. Rektangulära rabatter hade däremot förstärkt husets lådliknande form.
Addera ätbart. Även om du inte vill odla grönsaker är det trevligt med lite ätbart. Inte minst för barnen. Som smultronsnår eller jordgubbar som kantväxter i rabatterna. Bärbuskar som avgränsare eller äppelträd för skuggan.
Och såklart massa kryddor….
Slutligen. Satsa på en trevlig entre så att du blir glad när du kommer hem till din trädgård! Särskilt om resten av den inte är så mycket att hurra för. Hellre göra fint på ett ställe åt gången än att dutta runt och så blir det varken hackat eller malet. Och det gäller förstås inte bara entrén utan kan appliceras på alla projekt i trädgården.
Ute vid vägen, där man kommer in på vår grusplan brukar jag ha en jättestor mjölkhämtare stående. Den rymmer 50 liter och jag har fått den av min vän Erica. Den brukar jag fylla med enorma fång av lupiner som jag plockat från vägrenen. Och det är så effektfullt, vackert och välkomnande! Och inte minst gratis.
Ja, ja. Det var mina ledord för trädgården. Ska bli spännande att se hur långt jag hinner i sommar med alla mina drömmar och planer.
Nu har vi dansat ut julen. Men någon vidare dans blev det inte förstås. Mer ett eftertänksamt nedplockande och undansorterande i lådor. Med funderingar om vad nästa jul kommer bära med sig för något. 2018 blev på så många sätt ett helt annat år än det vi föreställde oss när vi skålade in det. Jag hoppas på ett 2019 som får bli precis så ljust som vi trodde att förra året skulle bli.
Efter julen har varit får jag alltid sådan lust att möblera om, rensa ut – ändra energin här hemma. Speciellt den här gången. För när jag går igenom något tufft kan jag verkligen känna hur hemmet behöver nya impulser. Så trots förkylning, ont i hela kroppen och extremt låg energi så har jag genomfört en rokad. Vardagsrummet och matrummet har bytt plats. Nu har vi en möblering som vi aldrig haft förut och det känns befriandet på något vis. Som att nya tankar får utrymme.
Samma möbler men mot en annan tapet ger en helt ny känsla.
En av favoritplatserna. Med en julklapp från min syster – nämligen den vackra handbroderade kudden.
Melker har funnit sig väl tillrätta och genast utsett sin nya favoritplats.
De sista julblommorna är undanställda. Gömde dem i barnens rum. Här nere vill jag hellre ha klorofyllgrönt mot det svala vintervita.
Några gulliga vita primula står som ett löfte om att ljusare dagar kommer komma. Den här blomman påminner mig så mycket om när Bertil föddes. För då översvämmades köket av sådana, från alla som kom och hälsade på. Den friska doften liksom andas liv!
Det står en vacker bukett mitt på matbordet…
Och nu känns allt lite ovant. Vi har nya platser vid matbordet, hittar nya ställen att umgås på. Ljuset faller annorlunda och allt hemtamt, vanligt känns nytt och obesudlat. Vilsamt på ett viktigt sätt.
Idag har jag försiktigt börjat plocka bort julen. Allt får egentligen stå till tjugondag knut – förutom de små adventsgranarna som dött och bara barrar. De har kastats ut tillsammans med alla överblommade, döda julblomster. Mina söta små julstjärnor hade till exempel torkat och dött när jag kom hem från Jakobs mormor. Så de åkte på komposten. Hyacinterna sparar jag dock i källaren och planterar ut till våren! Förvaras de svalt och mörkt i förslagsvis en pappkartong så går det nämligen bra.
Så här gör jag för att övervintra hyacinter
Jag klipper först bort vissnande blomstänglar. Och sedan får lökarna stå tätt i pappkartongen så länge bladen är gröna. Vattnar gör jag då och då – så att de inte torkar bort helt. När de vissnat slutar jag vattna och låter dem vila i källaren fram till våren. Och kom ihåg – om du är petig med färgerna så sätt en liten frystejp på på blasten/löken där du skriver vilken färg hyacinten hade när den blommade.
Så snart jorden rett sig på våren går det att plantera ut lökarna i rabatten. Gärna med lite benmjöl i planteringshålet. Oftast blommar de inte förrän året därpå. Men jag har fått julhyacinter att blomma om flera år i rad på det här viset.
Det känns så hoppfullt att spara hyacinterna efter julhelgerna (amaryllis, julros och julstjärna kan du förresten också spara). Som ett löfte om en framtid efter vinterns oxveckor. Dessutom är det trevligt för plånboken att kunna fortsätta njuta julens blommor i flera år!
När man lever med jordbruket så närvarande som vi gör hela sommarhalvåret är det sköööööönt med några månaders paus. I slutet av oktober var det mesta kring odlandet äntligen färdigt. Våra sista grönsaksleveranser till 300 prenumeranter avklarade och resterande skörd tillvaratagen. Plötsligt hade jag en man som var lite närvarande igen. Som inte ständigt stod med ändan i vädret och fingrarna i jorden på åkern.
Jag ägnar mig ju huvudsakligen åt det dekorativa odlandet och kryddträdgården. Och även där blev jag klar med det sista i slutet av oktober. Och då var jag verkligen odlingmätt. Och lättad över att slippa vattna, rensa och gödsla på ungefär ett halvår.
Orkade dock inte tömma alla krukor och rengöra och ställa undan efter mig. Eftersom jag hade sådan foglossning inväntade jag assistans från Jakob. Men då han skött jordbruket, jobbat som sjukgymnast och byggt garage resten av tiden har jag väntat förgäves. Och nu står allt översnöat ute på gården. Skönt att slippa se eländet. Jag håller bara tummarna att inga krukor går sönder under vintern.
Det är så skönt att det inte går att göra någonting på odlingsfronten här uppe just nu. För det skapar utrymme för förutsättningslöst drömmande. Drömmandet är ju bästa biten! Vad vill jag göra till våren? Vad ska anläggas, ändras och göras bättre?
Jag har till exempel helt förlitat mig på Jakob och Albins odlande för husbehovet av grönt. De odlar ju sådana mängder – och så proffsigt dessutom! Men det speciella när man odlar för försäljning är att man måste välja bort sånt som inte är lönsamt att odla. Som tomater (som landar på typ 300 kronor kilot) och sockerärtor. Sista åren har odlandet av allt sånt uteblivit.
Därmed är det dags för mig att börja odla det själv. Tomater vill jag ju inte vara utan och fem, sex plantor i det 300 kvadratmeter stora växthuset borde rymmas utan problem. Plus några chiliplantor. Ska dessutom köra upp en liten plätt på gräsmattan för sockerärtor och annat jag vill ha nära till hands. Som ätbara blommor som krasse och ringblommor – som är vackra i sallader. Kryddorna har jag ju redan i murade odlingsbäddar bredvid verandan så där sker ingen förändring.
På självhushållningsfronten ska jag också ta ett omtag med höns igen. Förra året blev ju hela min besättning slaktad av räven, bara några veckor efter att den införskaffats. Men nu har jag en mycket bättre hönstraktor till dem och ska låta hönsen bo lite närmare huset och inte nere i skogsgläntan. Kanske avskräcker det räven? Tänker dessutom ställa hönsgården inne i fårens hage. Tror inte direkt att räven vågar mucka med Snabbaste Fåret I Ryssland!
Det bästa med januari är dock att drömma så här – och låta planerna bli storslagna. Men sedan inte behöva lyfta ett finger förrän om flera månader! Mmmmmm…
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
