Kategori: Claras självförsörjning & klimat

Nu äntligen har våra grisar kommit! Eller i alla fall tre av fem. Tre små fruktansvärt söta Linderödskultingar! Där förra årets grisar bökade runt odlar vi nu och dessa grisar ska få äran att böka upp massa ny mark till oss att kunna odla på nästa år!Bara på en dag har de bökat upp hela sin lilla hage (den kommer utökas inom kort). Då fattar man hur sjukt det är att det ens är tillåtet att ha grisar i betongspiltor – trots att deras behov av att böka runt är omättligt och att bökande i betonspilta är omöjligt…

Jag läste i Expressen att för fyrtio år sedan fanns det 50 000 svenska gårdar som hade grisar i stian – idag är antalet 670. Ändå äter vi mer fläsk än någonsin, hela 37 kilo fläsk per person och år vilket är 15 kilo mer än för fyrtio år sedan. Ruggiga siffror med tanke på hur mycket av detta kött som dessutom importeras från länder där man klipper knorrar hejvilt och regelmässigt ger grisarna antibiotika.

Pannkaksägg på gång. Jag är så förtjust i min lilla hönsflock! Går ut och kikar till dem en gång i timmen minst, där de pickar i sin hönsgård.

Idag blev det tjockpannkaka i ugn till middag – på egna ägg förstås! Och med hjortronsylt på bär vi plockat själv. Jag och Bertil gick ut och vittjade redena på ägg innan middagen.

Bertil fick ansvara för smeten

Äntligen – kanonvarmt ute och köksfönstret framför arbetsbänken öppet så att fågelsången når in!

Vispade grädde till pannkakan också. Massa grädde ska det vara.

Det blev en helt ljuvlig pannkaka! Så fint att veta att hönsen som värpt äggen har det bra!

Ugnspannkaka i långpanna

Print

Ingredienser

• 3 dl vetemjöl

• 8 dl fetmjölk

• 4 ägg

• lite salt

• 50 gram smör

Print

Gör så här

• Smält smöret i långpannan.
• Vispa ihop mjölet och mjölken.
• Därefter äggen, ett i taget. Addera lite salt och häll smeten i långpannan. 225 grader i ca 25 minuter.  
• Koka sylt och vispa grädde – och njut!

Äntligen var de då här – hönsen! Vaknade imorse med samma känsla i magen som jag hade när jag var liten och fyllde år. Magpirr och lycka. Tänk att en skock hönor kan vara orsaken till det! Sedan flög jag upp ur sängen och ut i hönsgården för att hälsa de små pullorna välkomna. Bertil hängde med så klart.

Det blev en flock om fem hönor och två tuppar, som ska utökas med några fler grönvärpande hönor senare i sommar. Finaste jag vet är en äggkartong full av ägg i olika färger! Tupparna är Hedemora, tre av hönorna är bruna Lohman och två av hönorna är Indiska Stridshöns. Och Bertil har redan hunnit döpa vår flock! Stortuppen heter Pappa och lilltuppen heter Hia-Hia (häxan i Bamse med det hemska skrattet  – mycket passande för en tupp)

En av de fina Indiska Stridshönsen som Bertil kallar för farmor, den andra heter Pelle.

Att sedan plocka in mina första egna frukostägg – det var en helt magisk upplevelse!

Tror jag sprungit ner till hönshuset säkert fjorton gånger idag för att kika på och beundra flocken! Kommer förmodligen tjata hål i huvudet på er med mina höns men det hjälps inte! Jag har så mycket uppdämd hönslängtan att jag unnar mig det.

Skaffa höns – en guide

Hönsmamman Clara

Finns det något sötare än små kycklingar?

Sorg i hönshuset

Många har önskat att jag ska skriva mer om våra odlingar och våra djur! Klart jag kan göra det. Ja, till att börja med så väntar vi hem ett gäng höns till gården under veckan som kommer. Det blir en blandad flock med lite olika sorters höns som gått tillsammans sedan tidigare. Det uppskattar jag eftersom jag gärna vill få prova olika raser. Dessutom får man ju så vackra ägg när man har olika sorters höns. Ljusrosa, brunfläckiga, turkosa…mmmm!

Och om några veckor får vi hämta hem fyra Linderödssvin också. De är Sveriges enda oförädlade lantras av svin och har kvar stor variation inom rasen. Linderössvinen är väldigt härdiga och när det blir kyligare på hösten  lägger de  på sig mer fett och får mer borst som skydd mot kylan. De trivs bäst frigående utomhus (vilket de kommer att få vara jämt) och är bra på att böka och leta föda och bearbeta marken för odling. Och det är precis det vi ska ha dem till. De ska få gå och arbeta marken här så att vi kan odla!  Förra året hade vi två vanliga industrigrisar (hemskt begrepp) men i år tänkte vi ha fyra Linderödssvin istället. När man ser vilka otroliga arealer grisar kan böka upp förstår man vilket djurplågeri det är med grisar som ska stå i betongspiltor året runt.

Odla kommer vi göra – massa olika saker! Det kan jag återkomma till. Men lite extra kul är att vi ska anlägga tre stora jordgubbsland. I det första landet vi anlade förra helgen har vi grävt ner hundra ekologiska plantor! Kommande år ska vi anlägga två likadan land till. Ett jordgubbsland ska ju förnyas med tre – fyra års mellanrum för att ge en bra skörd, så har vi tre land kan vi låta dem växelverka. Det gamla jordgubbsland jag anlade när vi flyttade hit för fem år sedan ger knappt någon skörd längre så det här kommer väldigt lägligt. Man känner sig rik när man har egna jordgubbar så att det både räcker till att äta sig mätt i stunden, frysa in och koka sylt.

Snart stundar EU-valet och det är hög tid att börja fundera på vem du vill ge din röst. En av mina hjärtefrågor är som ni så klart redan vet miljön. Och just miljöfrågorna en punkt där vi verkligen vinner på att samarbeta över landsgränserna och hitta gemensamma överenskommelser. Och hur man lägger sin röst har betydelse. Naturskyddsföreningen är partipolitiskt obunden och har genomfört en granskning av hur de svenska EU-parlamentarikernas röstbeteende och engagemang inom miljöfrågor sett ut under den senaste mandatperioden. Grönt är bästa betyg, gult är medlmåttigt och rött är bottenbetyg. Hela rapporten finns att läsa här.

”Snälla Clara, gör ett inlägg då man är ny på ekotänket. Ett litet nybörjarinlägg med vad man kan förändra”. Självklart kan jag göra det! Jag råkar faktiskt ha skrivit just ett sådant inlägg på bloggen – framtaget i samråd med experterna på Naturskyddsföreningen. Detta efter att de testat dammet i min sons barnkammare och jag bloggat om resultatet.

I min sons barnrum fanns massor av otäcka ämnen. Ämnen som forskare tror ligger bakom sådant som cancer, allergi, övervikt osv. Ändå hade jag något lägre halter av kemikalierna i dammet, och i ett ganska lågt antal, jämfört med de andra bloggarna som deltog i testet. Troligtvis för att jag varit medveten om problematiken sedan innan och kemikaliebantat mitt hem. Man kan alltså förbättra sin situation – det är goda nyheter! Så här kommer lite tips och råd på hur du kan starta. Att göra lite är bättre än att göra ingenting.  Tänk på att råden är generella, eftersom det är omöjligt att veta exakt vad prylarna i just ditt hem innehåller. Det kan alltså finnas goda exempel också, men listan nedan visar på hur du kan tänka om du vill vara extra försiktig.

Jag tycker inte att det är så värst jobbigt eller ångestframkallande att tänka på miljögifter längre. Jag går liksom igång på att rensa här hemma och försöka hitta ännu en miljöbov att hiva ut genom fönstret. Det blir lätt så när man kommer igång med tänket. Det blir nästan lite kul! Men ibland blir jag bara så himla nedslagen. Jag bloggade ju om att jag var på jakt efter en ekologisk bäddmadrass till bebisen – utan flammskyddsmedel och cancerframkallande skit. Sådana madrasser är väldigt dyra jämfört med den vanliga, kemikaliestinna sorten. Så när jag fick tipset att vika den gamla sortens yllefiltar och lägga ihop i ett påslakan och på så sätt tillverka en egen ekovänlig bäddmadrass blev jag himla glad. Tills någon berättade för mig att gamla tiders yllefiltar ofta impregnerades med DDT. Det är ju så att man vill gråta åt det. VARFÖR ska det vara så svårt att hitta saker som inte är fullproppade med kemikalier? Inte ens när man tror att man varit lite slug och hittat något gammalt hederligt såsom ullfiltar går man säker. Istället kanske det är precis tvärtom?

Så nu är jag tillbaka på noll igen.  Med en riktigt dyr bäddmadrass som alternativ. Som dessa fina i kokosfiber från Grön Interiör. Eller det något mer prisvärda alternativet med boveteskal ifrån Bovete.se. Återstår att se vad jag ska välja. Jag har ju turen att kunna välja. För de allra flesta småbarnsfamiljer är bara tanken på att köpa ekologiska kuddar, täcken och madrasser till barnen en utopi. Trots att det borde vara en självklarhet för barn att få sova kemikaliefritt. En bebis spenderar ju större delen av dygnet i sängen.

Så här valde jag till sist…

Idag har vi haft en riktigt arbetsdag tillsammans med våra kompisar som vi har odlingarna och gårdsbutiken med (ni vet Ulrika med hönorna i min dokumentär). Jag har stått och planterat om enorma mängder tomat och chiliplantor och som ni ser är det mer än plantorna som har växt. Magen är ungefär som en badboll nu.

Det finns inget som ger mig sådan ro som att vara i växthus och gräva i jord. Att flytta plantorna från sina små usla krukor till stora fina känns ungefär som när man själv får ta av sig ett par för trånga klackskor.

Vi inspekterade kycklingarna också, som kläcktes för några dagar sedan.

Obeskrivligt mjuka och söta.

Stig-Jerker gick omkring på gården och var mallig! Med så söta kycklingar är det väl inte att undra på?

Vi sådde ännu fler saker också och satte ut i växthuset.

Och i år är det inga fåniga små fröpåsar utan jättepåsar! Skörden ska ju räcka till två familjer plus vår gårdsbutik också!

Ungarna var så klart med och hjälpte till. Det var 19 grader i skuggan så de fick bada ute i en balja på gården.

Det blev en fin dag då vi fick massor gjort, komposten blev vänd, utedasset flyttat, grishuset snart färdigt, allting omplanterat och så lite tjockpannkaka med grädde och sylt i solen ovanpå det. Kan knappt bli bättre!

Jordbruksåret som kommer!

Åååh hjälp! Jag är lite omtumlad idag efter att min dokumentär De Obekväma sändes igår. Har fått så många fina kommentarer från olika håll och en hel drös med mejl. Det betyder jättemycket. Tack för peppen! Nu ångrar jag inte att jag tackade ja till att göra den.

För er som ännu inte har sett kan ni kika här. Och gillar ni får ni gärna dela den vidare <3

[youtubeplay id=”ZPN4CdBNA-k” size=”medium”]

I kväll sänds då äntligen mitt eget avsnitt av dokumentärserien De Obekväma i SVT klockan 22.00. Man kan även se reprisen i efterhand på UR-Play. Lovar att lägg ut länken här sedan när jag hittar den.

Och nu har jag hittat den och HÄR kan ni alltså se mitt program.

Svenska småbarn har ungefär 500 leksaker var. 1998 konsumerades leksaker i Sverige för 2 850 miljoner kronor. 2008 var den siffran 3 382 miljoner. Har barn på bara tio år fått sådana drastiskt ändrade behov? Det känns absurt när man betänker de leksaksberg som finns i de svenska hemmen. Att det ser ut så här för barn beror förstås på att det ser ut så hos oss vuxna. Vi har själva så enormt mycket saker vi aldrig använder så det är klart att barnen tar efter. Det är ju dessutom vi som förser dem alla grejer. Och sedan gnäller på barnen för att de dräller leksaker överallt…

Men min erfarenhet är att ju fler leksaker desto sämre blir leken. Allt kastas omkring och blir till en enda röra här hemma om inte prylarna begränsas. Jag minns själv hur jag som barn tyckte att det var jobbigt att ha många saker. Jag fäste mig ju vid dem också, så det var ett evigt besvär att hålla reda på skiten. Jag tänker att leksakslådan för barn är precis som ens egen garderob. Det är hopplöst att klä sig om den är full med plagg som passar en annan kropp, sådant som känns ute och passé. Sådant jag tröttnat på eller faktiskt aldrig tyckt varit särskilt kul. På precis samma sätt är det förstås med barn. Att rensa och sålla bland deras grejer underlättar deras lek!

Och med tanke på de gifter som finns i många leksaker, tillkommer också en miljöaspekt med att försöka minska på prylarna. Dels produceras färre saker, dels hamnar färre saker i barnrummet vilket gör att det blir mindre föroreningar där. (Barnrummet är ju annars ofta hemmets mest förorenade rum).  Själv jobbar jag  verkligen aktivt med att begränsa mängden här hemma. Med jämna mellanrum rensar jag ut och skänker bort. Istället för att bara utöka förvaringen för att kunna ha fler och fler saker försöker jag börja i andra änden. Frågar mig hur mycket förvaring som är rimligt att ha. Och blir sedan dessa lådor och leksaksbackar fulla tvingas jag rensa!

Ett tips om man inte vill göra sig av med saker permanent är att plocka undan hälften av leksakerna i en låda och ställa upp på vinden. Och sedan då och då plocka ner dem och rotera utbudet i barnkammaren.  Som julafton varje gång. Och nu är min son visserligen bara tre år men jag kan säga att han inte ens märker när jag packat undan hälften av hans leksaker. (Och då har vi definitivt inga 500 leksaker till att börja med). Den upptäckten är faktiskt rätt så skrämmande. Varför har jag prackat på min son alla dessa grejer?! Och varför utsätter jag mina stackars hålfötter för att behöva trampa på dem jämt och ständigt?

Idag var det stora köttbulledagen! Det mest utmanande med att ha egna djur och odlingar är att förädla allting. Det blir sådana mängder av vissa saker att jag känner mig lite handfallen, trots att jag är  så intresserad av matlagning.  Men idag slog vi oss ihop med våra grannkompisar för att göra en jättesats köttbullar. Drog fram köttkvarnen och hushållsassistenten och hela baletten.

Först får man fördela köttet i mindre bitar

Så att det ska gå att köra genom kvarnen

Sedan ut till hönsgården och plocka in lite ägg

En hel korg närmare bestämt!

Så vägde vi färsen (det på bilden är bara en bråkdel av vad som blev) och så blandade vi med ägg och ströbröd.

Inspekterade hur chilin vi planterat artar sig. Den artar sig riktigt bra tror jag! Blir förhoppningsvis en fin skörd i sommar

Sedan följde timtal av rullande. En del köttbullar stekte vi i långpanna, andra i stekpanna. Det senare funkade bäst!

Barne hjälpte till förstås. Sprang i och ut i leran och däremellan ner i jordkällaren för att langa upp potatis

Några köttbullar blev lite brända – men på det hela taget blev det en väldigt lyckad arbetsdag! Och nu har vi eget supergott eko-halvfabrikat från gården att plocka fram när hungern kniper i magen. Mamma Scan kan ta sig i baken! Jag känner mig rik som en kung gånger som dessa!

Jag håller som bäst på att läsa in mig på våra nya djur som kommer till sommaren – hönorna! Finns massa bra hönsböcker som jag både lånat och fått av vänliga själar. Det som slår mig är hur mycket psykologi det är med höns. Tjocka kapitel ägnas åt hönsens samspel och intellekt och hur man ska tänka för att få bra balans i hönsflocken. Och så tänker jag på den enorma äggindustrin, där höns är tätt sammanpackade utan någon möjlighet till sitt naturliga beteende. Höns älskar till exempel att sandbada – och får de inte sandbada en dag så sandbadar de dubbelt så länge nästa dag. Det är helt enkelt ett behov som de har för att må bra. Får alla höns inom äggindustrin ens möjlighet att sandbada? Bara omkring 12 % av alla svenska höns får ens komma utomhus under sin korta livstid…

Nu kommer äggets högtid påsken, då vi konsumerar mer ägg än någonsin annars i Sverige. Min uppmaning är att alltid, alltid, alltid köpa ekologiska ägg. Det garanterar ett något sånär bättre liv för hönsen. Men jag tycker ändå att det borde gå att göra mer! Och fler människor borde våga skaffa höns. Man får faktisk ha höns i tätbebyggt område (även om tuppen inte alltid tillåts). Jag tänker på alla villaträdgårdar med lektsugor som ingen längre nyttjar, där höns skulle trivas alldeles jättebra. För bara 70-80 år sedan hade det varit sjävklart att odla mat i trädgården och även inrymma en liten flock med hönor. För ägg, gödsel och så småningom också kött. Varför är det så otänkbart idag?

Just nu tänker jag på alla ljumma sommarmornar när jag ska kippa på mig träskorna, ta äggkorgen och gå till hönshuset och plocka på mig några stora spräckliga ägg att göra en alldeles brandgul sockerkaka på. Vilken grej! Och så himla fint att mina barn får växa upp nära djur. De kommer få en mycket bättre förståelse för dem än vad jag hade i samma ålder.

Hönseriet – så blev det när hönorna och tuppen kom

Sorg i hönshuset

Hönsmamman Clara

Skaffa höns – en guide

Igår gick Drömmorgon med Saltå Kvarn av stapeln. Den sista innan jag går på barnledighet. Förhoppningsvis är jag tillbaka nästa vår igen – för dessa träffar vill jag inte vara utan.

Mysiga, tjocka bebisar är givetvis alldeles extra varmt välkomna! Vet knappt något finare.

Inbjuden gäst var Emilie Hanson på Naturskyddsföreningen och vi pratade om ekologisk mat. Hur man ska tänka när man handlar, varför man ska välja ekologiskt, hur man kan käka ekologiskt och klimatsmart och SPARA pengar jämfört med att ”handla vanligt” och massa annat.

Det blev ett väldigt fint samtal. Tack till alla som kom och alla som kikade på livesändningen.

Samtalet i sin helhet går att se på här nedan.

[youtubeplay id=”LbRQgYrtDMU” size=”medium”]

Nu är det dags för en ny Drömmorgon i Saltå Kvarns butik på söder i Stockholm. Drömmorgon är ett koncept jag tagit fram tillsammans med de fina människorna på Saltå Kvarn. Under en serie frukostar bjuder jag in bloggläsare, bloggare och en gäst kunnig inom något ämne som jag brinner för. Gäst denna gång är det Emelie Hansson på Naturskyddsföreningen. I höstas gästade Ulrika Dahl på Naturskyddsföreningen mig och pratade om kemikalier i hemmet. Det programmet blev otroligt sett och streamat så jag tänkte fortsätta med en frukost till på ekotemat. Men den här gången handlar det om mat. Ska man köpa ekologiskt eller närproducerat? Vilka är de riktiga skurkarna i fruktdisken och hur vet man att maten man äter inte innehåller gift? Ska man som vissa forskare hävdar – hålla besprutad frukt utom räckhåll för barn under tre år? Det och mycket annat ska Emelie, agronom på Naturskyddsföreningen svara på.

Som vanligt är några platser på Drömmorgonen vigda åt mina bloggläsare. Frukosten sker den 9/4 klockan 07.55 – 09.00 i Saltå Kvarns butik på Söder. Vill ni komma är det först till kvarn som gäller. Mejla susanne.skanberg@saltakvarn.se för anmälan.

Tack till eminenta fotografen Malin Huusmann för fina bilder

I höstas berättade jag på bloggen att jag följdes av ett kamerateam som höll på att spela in en dokumentär om mig för SVTs räkning. Nu har dokumentärsserien De Obekväma snart premiär. Sju politiskt aktiva personer får ägna var sitt program åt en fråga som de brinner för. Bland de medverkande finns bland annat Kartellens frontprofil Sebbe Staxx, liberala debattören Alice Teodorescu, konstnären Makode Linde och Peter Sunde som är en av grundarna till Pirate Bay. Programmen kommer att handla om bland annat klasshat, statens makt, kortare arbetstider, rasism och övervakning på internet. Vi som medverkar släpper in tittarna i våra liv och berättar vad vi vill förändra, hur det borde gå till – och varför det är viktigt.

När jag blev tillfrågad om att vara med i den här dokumentärserien tackade jag först nej. Jo, nog visste jag precis vilken fråga jag skulle välja att lyfta om jag var med. Men samtidigt kändes det väldigt läskigt att dela med mig. Låta ett kamerateam följa med i min vardag och dokumentera allt jag gör. Plus att jag av erfarenhet vet hur otroligt hårt ansatt man blir av att sticka ut hakan. Men tillslut bestämde jag min ändå för att vara med. Och det är jag väldigt glad för. Mitt program som sänds den 23 april handlar om Arbetslinjen. Varför jag tycker att den är så fel, både med tanke på klimat och jämställdhet. Och varför jag förespråkar ett annan typ av liv än det vi blivit itutade att vi måste leva för att vara goda medborgare. Filmteamet följde med mig både här hemma i vardagen, uppklädd på föreläsningar och event och när jag mockar skit i hönshuset. En salig blandning med andra ord. Bilderna ovan är snapshots från dokumentären. Trailern går att se nedan.

[youtubeplay id=”Z4BQeC5hKL0″ size=”medium”]

Helgen som gått har verkligen varit fullmatad med arbete och gått i bondmorans tecken. Vi skaffade ju grisar ihop med våra grannkompisar i somras och hela hösten har de gått ute i det fria och haft det gott. Bökat upp marken vi ska odla på till våren, och tagit reda på alla matrester. Och nu i december blev det dags för slakten. Det känns så himla häftigt att vara ett steg närmre vår dröm om självförsörjning! Så i lördags samlades vi för att förädla delar av köttet. Göra korv, koka buljong på benen och salta in sex stora julskinkor.

Ni ser ju på bilden ovan stöket som pågick i köket. Det var första gången någon av oss gjorde korv men det gick jättebra och var inte alls särskilt svårt. Vi höll på till halv tolv på natten och svettades och gjorde bortemot 120 köttkorvar med flera olika kryddningar som vi delade på familjerna sinsemellan. Till söndagsmiddag åt vi sedan egengjord chili och vitlökskorv med potatis och bondbönor vi själva odlat. Sällan har jag känt mig mer som en redig bondmora än just då!

Idag var jag på Ulriksdals slott för att ta emot en helt fantastisk utmärkelse från WWF, nämligen priset Årets Miljöhjälte. Prisutdelare var självaste kungen och efteråt prisceremonin åt vi lunch och jag hade bland annat kronprinsessan till bordet. Jag måste säga att det var en av mitt livs stoltaste stunder. Att det underliga arbete jag valt att göra till mitt fick ett sådant fint erkännande från en organisation som WWF. Tänk om jag vetat det när jag började blogga från mitt flickrum för sju år sedan!

Förra veckan när jag fick reda på att jag vunnit utmärkelsen blev jag både hedrad, överlycklig – men också lite lätt åksjuk av tanken på att jag inte gjort mig förtjänt av den.  För mig är en miljöhjälte något så stort och ouppnåeligt att jag blir rädd och snurrig av blotta jämförelsen. Fast sedan tog jag mitt förnuft till fånga – utmärkelsen ges inte till övermänniskor som är perfekta – för sådana finns inte. Utmärkelsen ges till någon som har ett stort engagemang för miljön och genom det lyckas inspirera andra. Den fina motiveringen löd ”Clara Lidström gör ekologiskt och miljötänk snyggt, attraktivt och lockande i sin blogg UnderbaraClaras Värld. Hon inspirerar människor att göra miljöhandlingar i vardagen och påverkar hundratusentals personer till ekotänk, recykling och återbruk. UnderbaraClara är inte heller rädd att ryta ifrån om hon upplever att något är fel, hon vågar ställa de svåra frågorna och hon inspirerar människor att använda sin konsumentmakt till något gott”

Det fanns även andra pristagare under dagen – bland annat fick fina miljöorganisationen för ungdomar –Push – ta emot en utmärkelse, liksom föreningen Trädgård på Spåret. Vilken himla dag! Nu är jag så trött och mätt på intrycka att jag kommer svimma.

Drömmorgon på Saltå Kvarn gick av av stapeln igår. Några speciellt inbjudna bloggare och ett gäng bloggläsare kom och åt frukost tillsammans med mig i Saltå Kvarns butik på söder i Stockholm. Det var himla mysigt och roligt! Temat för frukosten var det lätt obehagliga ämnet kemikalier i hemmet. Naturskyddsföreningens chef för miljögifter – eminenta Ulrika Dahl – var inbjuden seminariegäst. Jag har ju bloggat om detta viktiga ämne förut och min förhoppning var att på ett enkelt och lättfattligt (även underhållande sätt) berätta om vad vi kan göra åt de kemikalier vi utsätts för.

Denna frukost behandlade verkligen en av mina hjärtefrågor och jag är så glad att Saltå Kvarn valt att satsa på det här och gett mig en plattform att lyfta mina hjärtefrågor på. Under vintern kommer vi anordna en rad sådana här frukostar med olika spännande gäster, där bloggare och bloggläsare är inbjudna att delta! Håll utkik! Och för er som inte kunde närvara så finns seminariesamtalet i sin helhet att se nedan.

[youtubeplay id=”XZJ-PRO-yHc” size=”medium”]

Under seminariet refererar jag till två blogginlägg jag skrivit på det här temat. Det ena handlar om de kemikalier som kemisten på Naturskyddsföreningen hittade i min sons barnkammare. Det andra handlar om vad man kan göra för att minska förekomsten av hormonstörande och cancerogena ämnen i hemmet. Det är bra lästips med handfasta råd framtagna i samarbete med Naturskyddsföreningen.

Några har frågat hur det gått med hönsen som jag hade tänkt skaffa i sommar. Ja, det har blivit ingenting av det. För på hönsmarknaden där jag skulle införskaffa fanns inte rätt ras och sedan har allting gått i stå lite grann. Och jag har känt att det ska få göra det! Det här året är nämligen sista hundåret för oss som familj. Till våren är Jakob klar med sina dubbla utbildningar och då är det dags för ett lite annorlunda, ännu lugnare liv. Ännu mer självhushållning, fler djur och förhoppningsvis en liten gårdsbutik också. Jag sparar mig tills dess och försöker dra igång så lite annat som möjligt. Men till min stora glädje har i alla fall vårt hönshus kommit på plats nu! Vi har fått det av våra kompisar och en granne flyttade hit det förra veckan. Nu ska det bara målas och piffas till lite grann, men det får blir till våren!