Månad: januari 2019

• innehåller reklam för Miss Clarity •
31 januari, 2019

Jag är så peppad – för nästa fredag släpper Annakarin och jag några nya klänningar från Miss Clarity. Det stora vårsläppet sker egentligen i mars men vi kunde helt enkelt inte bärga oss tills dess. Så först kommer ett litet minisläpp med tre olika modeller.

Jag och Annakarin bor i dessa klänningar just nu. (Nåja, de gånger jag orkar kliva ur långkalsongerna och morgonrocken i alla fall). Och som ni ser så funkar omlotten alldeles utmärkt även till en stor mage i tredje trimestern. Ännu bättre kommer den funka att amma i. Har bara tagit den i L istället för M som jag brukar. Men eftersom våra klänningar är skurna med generös omlott i kjolen, och extra tyg i urringningen så räcker de bra också till ett preggo.

Som tidigare så arbetar vi med duktiga MUAn Carolina Carlbom. Hon får mig alltid att känna mig så fin. Och hon lyckades trolla både med min anemiska ansiktsfärg och mina ostyriga hårtestar till plåtningen. Fotograf var underbara Lisalove – vår norrländska stolthet som skapar sådan magi i sina bilder. Kolla in hennes instagram!

Klänningarna kommer i vanlig ordning säljas via provrummet.se och släpps alltså den 8/2 februari. Minisläppet kommer bara finnas tillgängligt online – medan det större vårsläppet i mars också kommer finnas hos återförsäljare i fysiska butiker. 

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
31 januari, 2019

Årets tråkigaste månad står för dörren. Mörkt, kallt och ännu inga vårtecken i sikte. Att hitta inspirationen till att posta på blogg och instagram är svårare än någonsin. Därför har jag satt ihop en liten instagramutmaning till mig själv och er, nämligen  #fångafebruari. (Fast den går förstås lika bra att göra på sin blogg eller facebook också). Med ett fotouppdrag om dagen med någonting att dokumentera och skriva om. Hur du väljer att tolka uppdraget är helt upp till dig själv. Men om du postar på instagram – tagga gärna inläggen med #fångafebruari och @underbaraclara så jag hittar igen dig! Tanken är att dela några favoriter på stories varje vecka. Är ni med mig? Vi startar imorgon fredag !

Och om någon av någon anledning inte kan läsa min handstil kommer uppdragen också utskrivna här!

Fre 1. Fredagsfrillan

Lör 2. Tomma kalorier

Sön 3. Gul & Glad

Mån 4. På jobbet

Tis 5. Troslådan

Ons 6. Ögontröst

Tor 7. Dubbelhaka

Fre 8. Välkommen upp ur smyckesskrinet

Lör 9. Mellanrum

Sön 10. Prickar

Mån 11. Uppvärmda rester

Tis 12. Schyssta pjucks

Ons 13. Alltid hemma hos mig

Tors 14. Hjärtegryn

Fre 15. Mitt i februari

Lör 16. Min underbara boning

Sön 17. Inte kan man slänga sånt här!

Mån 18. Karin Larsson

Tis 19. Ooups!

Ons 20. Urringat

Tors 21. Varför fotar jag sånt här?

Fre 22. Frukt är inte godis

Lör 23. En fjäder i hatten

Sön 24. Vrålgott

Mån 25. Rötter

Tis 26. Hjälp jag är utmatttad

Ons 27. Knäsvag

Tors 28 Vid dagens slut

Om du missade början av utmaningen så strunt i det! Häng med från och med nu och #fångafebruari

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
31 januari, 2019

Sist jag var hos barnmorskan frågade hon om jag är ute och rör på mig nu så här sista trimestern. Det fick mig att börja räkna efter. Hur mycket är jag utomhus? Jag kom fram till att jag de senaste sju dagarna varit utomhus tjugo minuter sammanlagt. Alltså den tid det tar att vid några tillfällen gå mellan bilen och förskolans ytterdörr. Samt mellan huset och bilen och och mataffären.

Tjugo minuter utomhus på sju dygn – det är lite som att jag sitter i husarrest. Men grejen är att kroppen inte klarar mer. Jag måste liksom ransonera antalet turer mellan övervåning och nedervåning dör att orka med. Jag är också så trött att jag inte ens får klaustrofobi av att aldrig komma ut. Det känns till och med normalt.

Så här ser ett genomsnittligt dygn ut i tredje trimestern.

11-13 timmars sömn. Eller försök till att sova. Det är ju väldigt upphackat pgav restless legs, ständigt kissnödig, halsbränna och att det skär som knivar i mitt bäcken varje gång jag måste vända mig i sängen. Vilket jag måste göra hela tiden annars domnar kroppen av och gör ont.

4 – 6 vakenttimmar liggande i säng eller soffa. Läsandes på sociala medier alternativt spela toonblast, gummy drop och toy blast med en podd i bakgrunden. Då och då uppvaktad av barnen som behöver lite uppmärksamhet och kärlek,

2 timmar om dagen i badkaret. Med kokhett vatten. Där barnen stundtals gör mig sällskap. Enda gången jag inte har ont.

2-3 timmars arbetande med blogg och jobbuppdrag. Mestadels sittande i stol.

1-2 timmar av att laga mat, äta mat, lägga barn och ställa in saker i diskmaskinen. Tills kroppen skriker av smärta och jag måste ligga ner igen.

Det låter faktiskt helt bedrövligt när jag ser det uppskrivet på det här viset. Kul liv, liksom. Snälla säg att det är fler gravida än jag som har det så här?För just nu hör jag bara om alla som jobbat heltid fram tills dagen innan förlossningen typ…

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• Annonssamarbete The Folklore Company •
30 januari, 2019

Snart är det Alla Hjärtans Dag och säga vad man vill om den högtiden – men det är ju härligt med en dag ägnad tillägnad kärleken. Det behöver inte vara kärleken i en parrelation utan handlar lika mycket om att visa sina vänner, barn eller syskon hur man känner för dem. När Bertil och Folke kommer hem med Alla Hjärtans Dag presenter till oss – som de knåpat ihop på fritids och förskola så smälter ju hjärtat. Handgjorda gåvor är extra roligt att få! Och inte minst ge.

Själv har jag en present att ge bort till en kvinna i min närhet. (Till vem säger jag inte – för då blir det ju ingen överraskning). Nämligen ett broderi med ett citat från favoritpoeten Edith Södergran. “Det anstår mig icke att göra mig mindre än jag är”. Så viktigt att komma ihåg i livet. Att inte förminska den man själv är. Sin längtan och sina önskningar. Att våga be om det man behöver. Våga ställa krav. Inte göra sig mindre än man är.

Bonaden kommer från The Folklore Company och jag har designat den efter eget huvud. Folklore Company har som jag bloggat om förut, utvecklat ett supersmart och enkelt designverktyg för att skapa broderier i. (Här kan ni se hur jag designade det). Och när du bestämt hur det ska se ut får du hem ett kit med allt du behöver för att brodera. Men om du hellre vill beställa ett färdigdesignat eller färdigbroderat broderi så går det förstås också att ordna! Vid beställning skapas en personlig sida med dina beställningar, där instruktioner för broderiet finns tillgängliga, om du av någon anledning skulle råka slarva bort dem.

När du väl har beställt packas paketet och skickas inom 1-2 arbetsdagar. Och om du vill beställa någon fin bonad till dig själv eller till någon annan, för att visa lite kärlek och uppskattning så kan du göra det här.  Just nu får du gratis frakt mellan onsdag 30/1 och söndag 3/2. Och behöver du lite inspiration till vad som kan broderas – kolla in kommentarsfältet till instagramtävlingen vi ordnade i höstas. Ni läsare kom med otroligt många härliga förslag på vad det kan stå för visdomsord på bonaden!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
29 januari, 2019

Hej på er. Det blev ofrivilligt tyst här på bloggen. Såg att några undrat om det är bebis på g. Men tyvärr inte. Det är bara dåligt mående. Jag är sjukskriven nu. Inte riktigt på heltid även om det hade behövts. Men ganska stor del av tiden. Vilket är alldeles nödvändigt eftersom jag har ungefär varje fysisk graviditetskrämpa man kan fantisera ihop. Plus galopperande gravidångest.

Brukar få det på slutet av graviditeten – och i början av spädbarnstiden. Min bästis och tillika psykolog Elina har ordinerat mig förbjud av intag av otäcka nyheter. Inte läsa FB-flöden om smältande isar, inte lyssna på Studio Ett om hatbrott, inte följa konton som skriver om sjunkande flyktingbåtar i medelhavet, eller någonting alls om klimatkrisen. Just nu är jag för skör för att orka processa det. Och då måste jag skydda mig själv. Man kan inte förlora förståndet över sånt man inte kan göra något åt. Särskilt inte när man redan går igenom något sorgligt som tar mycket energi i anspråk.

Här har snön vräkt ner i flera dagar och allting ute går i gråskalor. Vackert och vilsamt på sitt sätt. Inne går däremot allting i gråblåskalor. Favoritkoppen och favorittoppen.

Melker på favoritplatsen

Boken jag läser nu och inte kan lägga ifrån mig.

Och de pakistanska porslinsfåglar som huserar i vardagsrummet. Tycker om att hålla i dem, känna tyngden i handen.

Isblått är flott!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 januari, 2019

Nu är det premiär för en sprillans ny kategori här på bloggen! Nämligen Underbara Boning. Det är namnet på mitt ena instagramkonto med 48 000 följare. Där samlar jag bilder på instagrams vackraste hem. Boningar med en stil jag gillar – där gammalt grejer, mustiga tapeter och spännande färgsättningar regerar. Jag startade det för två år sedan som ett sätt att samla sånt jag gillar – och samtidigt få fler att upptäcka dessa vackra konton och hem. Här på bloggen tänkte jag varje fredag lyfta bilder från kontot med mer konkret inredningsinspiration.

Första temat ut är rutiga golv. Eller snarare trägolv som målats rutiga! De är lekfulla men strama på en och samma gång. De raka linjerna liksom håller ordning på allt romantiskt och oregelbundet runtomkring.

@funbo_prastgard 

Rutiga plankgolv är ju så vackra. Som här hos Funbo Prästgård, där köket fått rutor i grått och vitt. Extra spännande blir det tillsammans med den rutiga tapeten!

@sussijo

Och hur fint är det inte med gula rutor? Här hos Sussijo måste det kännas som att gå på solsken. Notera också att rutorna är på diagonalen. Så att de blir romber på rad. Det gör rummet större och öppnare. Hade rutorna istället varit som på ett schackbräde hade rummet känts mer fyrkantigt och stängt.

@litethus

Hela det här köket är en dröm. De gråblågröna snickerierna, den liggande panelen i trappan. Dörren i beigbrunt och så det rutiga golvet. Man smäller ju av! Varför färgsätter folk inte så här längre? Av bilden att döma verkar de målade rutorna kantas av ett grönmålat fält. Det gör att rutorna känns mer som en stor härlig matta. En kul idé att apa efter.

Jag är väldigt sugen på ett att fixa ett rutigt golv hemma i hallen. Kanske får det bli när vi renoverar den i vår? Eftersom vi har obehandlade (endast linojesåpade) trägolv så behövs knappt något underarbete. Jag tänker i sådana fall måla rutorna med linoljefärg i en kulör som plockar upp tapeternas nyans. Och inte för små rutor – jag vill inte att golvet ska kännas oroligt. Små rutor i mörka färger får det att flimra för ögonen på mig. Jag planerar också att måla varannan ruta och låta resten vara trärena. Det gör att det bättre hänger ihop med anslutande golv som också är trärena.

Vill du måla ditt eget rutiga golv finns flera guider – bland annat här och här! Men jag skulle absolut välja att måla golvet med linoljefärg. Den färgen nöts på ett vackert sätt – och inte i fula flagor.

Kolla in alla vackra grindar!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• innehåller reklam för Miss Clarity •
24 januari, 2019

Jakob har blivit kanonförkyld så imorse var det jag som fick stiga upp med barnen och hjälpa dem iväg till skolan. Som tur är så samåker ungarna dit med barnen i matlaget så jag behövde i alla fall inte ut i kylan. När barnen åkt vid 07.30 kröp jag ner i sängen igen och tänkte ta några minuters vila. Istället vaknade jag strax innan elva på dagen. Helt förvirrad. Hade arton missade samtal och ett telefonmöte jag försovit mig till. Att vara gravid är lite som att vara i tonåren. Ingen ordning på någonting.

Nu har jag i alla fall rivstartat med diverse telefonsamtal och roddande. Vi plåtar vårens Miss Claritykollektion på måndag och det krävs en hel del för att få allting på plats. Men vi är så peppade för vi har en helt fantastisk fotograf till vår hjälp! Lovar att berätta mer snart. (Förresten – inför vårsläpptet rear vi nu ut de sista spridda storlekarna från höstens släpp. Kika in och kolla vettja!)

Jag har hur som helst gått så mycket i pyjamas i flera veckor att jag tröttnat på mig själv. Nu försöker jag dra på mig något lite trevligare och applicera rouge och concealer i alla fall. Så jag slipper skrämmas av min egen spegelbild. Kjolen är från COS och tröjan fick jag i ett pressutskick från Boob. Underbar med höga slitsar som rymmer magen och sedan gör den amningsvänlig.

Temperaturen har stigit från den sista köldknäppen och ligger nu på lite mer humana -13 grader.

Men Melker visar fortfarande inga tendenser till att vilja gå utanför dörren. Passar utmärkt eftersom jag känner samma sak….

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 januari, 2019

Ute visar termometern på -20 grader. Elementen är kokheta och vedspisen brinner för fullt. Men inomhus kan man tryggt smida drömmar om den ljusa, varma tiden. Aldrig har jag väl så många trädgårdsdrömmar som den här årstiden – när ingenting går att göra.

I somras var det första året när delar av vår trädgård började kännas lite mer “färdiga”. Trots att den är lååångt ifrån färdig (vem vill bli färdig förresten? Så överskattat!). Vi fick flera nya rabatter på plats och en hög uppvuxen häck. Äntligen känns det som att det arbete vi lagt ner börjar ränta på.

Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att det bara gäller halva vår gård. Den andra halvan som vätter mot jordbruksdelen – den är ratig och rörig och full med skrot. Men i sommar tror jag vi kommer åtgärda även det. För nu är garaget äntligen färdigbyggt och det gamla tältet där vi förvarat skrot kan rivas. Nu kan vi sortera in verktyg och redskap och allt som nu oftast står framme och dräller.

Så här har jag i alla fall tänkt när jag skapat vår trädgård. Det här är mina ledord!

En trädgård ska ha många sköna sittplatser. I flera olika väderstreck så att det alltid går att hitta så väl sol som skugga. En stol utställd i princip var som helst skapar känslan av en uteplats. Gör många sådana om det ryms.

Alla platser behöver inte rymma en hel grupp gäster. En ensam stol under ett träd eller invid en husvägg räcker långt.


Dela in trädgården i mindre rum. Så att du inte kan överblicka hela trädgården på en och samma gång. Det ger känslan av att trädgården är större och mer spännande än den egentligen är. Vår trädgård är ju ganska nyanlagd och långt ifrån uppvuxen. Ändå kan man skapa rum i den – som med portalen som tydligt blir en entre till en annan värld/del av trädgården. Just den här kommer från Clas Ohlson och jag målade den med kromoxidgrön linoljefärg.

Ett annat sätt att skapa rum är att förhindra snabba passager. Jag har genom mina murade odlingsbäddar skapat “väghinder” som gör att man tvingas följa den väg jag stakat ut och inte bara kan rusa rakt igenom trädgården. Då stannar man upp och sänker tempot. Den här typen av planteringar skapar också små vindskydd i trädgården och ger en ombonad känsla.

Ha en sträng form och förlora den sedan. En form där skelettet i trädgården är tydligt – men där det sedan får blomma som det vill innanför. Ett sådant skelett har jag skapat i trädgården med bland annat cortenstål och tegel. Men jag har insett att jag också behöver det i form av stramare växter. Som typ tuija, ädelgran, buxbom och formklippt liguster. Många engelska trädgårdar är vackra just för att de kombinerar vildvuxna blomstrande rabatter med en perfekt formklippt häck av liguster eller bollar av buxbom.


Hitta ett mellanting mellan inne och ute. Det är en underbar lyx med en plats som är en hybrid mellan ute och inne. Som vår punschveranda. Den förlänger trädgårdstiden med flera månader. Det är också en plats att skydda frostkänsliga växter på i början av sommaren. Dessutom skapar en utbyggnad av det här slaget nya skyddade hörn på huset. Vi bor blåsigt till och har ett rektangulärt hus. Med utbyggnaden fick vi dock plötsligt två fina lähörn.

Ett inglasat uterum är förstås en lyx som inte alla kan kosta på – men en liten pergola med tak, eller väggar av spalje kan ge en liknande känsla och bildar också ett mikroklimat där känsligare växter kan trivas.

Möblera trädgården med krukor och skapa på så sätt avgränsningar och öar att förhålla dig till. Enklast är det om krukorna står på grus – men det går såklart med gräsmatta. Bara att man då får tänka till lite mer med gräsklippningen.


Och plantera i allt du kommer över! Inte bara “riktiga” krukor. Gamla träkar, zinkhinkar, plåtlådor…you name it.

Ja till och med i gamla skor…

Glöm inte vattenblänket! Jag tycker att det är så vackert med vatten i en trädgård. En anlagd damm är inte fel men känns lite läskigt när man har småbarn. Däremot kan fågelbad, vattentunnor (med drunkningsskydd) och andra former av vatten vara oerhört vackert att se på.

Ska i sommar försöka få tag på ett stort men grunt zink/cortenstålsfat (minst 1 m i diameter – gärna mer) att gräva ner i gruset och skapa illusionen av en liten damm. I somras ställde jag också många låga fat och brickor i trädgården och fyllde på med småsten och vatten. Det blev naturliga vattenhål för alla insekter. Och stenarna gör att de inte drunknar utan lätt kan klättra upp ur fatet när de druckit. Jag ställde faten i närheten av de blomsterrabatter där flest pollinerare höll till. Faten var ständigt fyllda med törstiga humlor och bin! Faktiskt en livsnödvändig insats under en torr sommar.

Hellre få sorter och många exemplar än många sorter och få exemplar. När jag anlagt rabatter placerar jag sällan färre än sju av varje sort och färg på ett ställe. Men gärna ännu fler! Udda antal är bäst. Och så gäller det att låta dessa sorter återkomma på flera platser i varje rabatt. Sätt dem i grupper om tre, fem eller sju. I en rabatt på kanske fyra meter betyder det att jag i slutändan kanske planterade omkring 30 stycken av en och samma sort. Fast utportionerat på 3 olika ställen.

Plantera för att njuta av trädgården även inomhus. Trädgården ska förstås vara vacker att se på från husets fönster. Och under alla årstider. (Även om det är så mycket snö här uppe att vintergröna växter känns onödigt). Men att plantera för att njuta av trädgården inomhus handlar också om att vara generös med sånt som går att plocka in. Jag vill ha massor av blommor att snitta och göra buketter av. För mig är det en enorm lyx att ställa små ut små vaser runtom i huset. Så drömmigt att vakna till rosendoft från nattygsbordet eller fylla badrummet med syrenkvistar…..

Att komponera sommarbuketter är bland det härligaste som finns! Och en fin present att ta med sig när man är bortbjuden.

Kombinera raka former med runda. Tycker exempelvis om att alla rabatter hos oss är månformade. De passar bra till husets raka linjer. Rektangulära rabatter hade däremot förstärkt husets lådliknande form.

Addera ätbart. Även om du inte vill odla grönsaker är det trevligt med lite ätbart. Inte minst för barnen. Som smultronsnår eller jordgubbar som kantväxter i rabatterna. Bärbuskar som avgränsare eller äppelträd för skuggan.


Och såklart massa kryddor….

Slutligen. Satsa på en trevlig entre så att du blir glad när du kommer hem till din trädgård! Särskilt om resten av den inte är så mycket att hurra för. Hellre göra fint på ett ställe åt gången än att dutta runt och så blir det varken hackat eller malet. Och det gäller förstås inte bara entrén utan kan appliceras på alla projekt i trädgården.

Ute vid vägen, där man kommer in på vår grusplan brukar jag ha en jättestor mjölkhämtare stående. Den rymmer 50 liter och jag har fått den av min vän Erica. Den brukar jag fylla med enorma fång av lupiner som jag plockat från vägrenen. Och det är så effektfullt, vackert och välkomnande! Och inte minst gratis.

Ja, ja. Det var mina ledord för trädgården. Ska bli spännande att se hur långt jag hinner i sommar med alla mina drömmar och planer.

Min trädgårdsmöbel är grön och gammeldags – älskar den!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 januari, 2019

Gravidcravings har väl alla gravida mer eller mindre. Jag brukar ha cravings efter sura gröna äpplen, citrusfrukter, krokofanter och piggelinglassar. Men sista veckorna har jag drabbats av en lite mer otäck gravidcraving. Förknippad med dofter. Som har samma effekt på mig som kattmynta har på katter. Jag blir liksom “hög” på dofterna och känner ett stort behov av att stoppa det väldoftande i munnen. Problemet är att allt som jag tycker doftar gott är giftigt eller dödligt att äta. Även i vanliga fall tycker jag om flera av dessa dofter. Men nu sista tiden blir jag alltså hög på dem. Har läst på och tydligen kallas den allvarliga formen av detta beteende för Pica och är en slags kompulsiv ätstörning. Men jag har knappast Pica eftersom jag hittills lyckats hålla mig ifrån att agera på mina sjuka cravings. Men det är svårt för det luktar så gott att jag blir alldeles snurrig.

Sånt jag har cravings efter just nu

Stearinljus. Inte tända ljus utan själva ljuset. Stearinet doftar så gott att jag vill gnaga i mig hela ljuset. Har faktiskt provgnagit lite på ett ljus bara för att testa. Men det smakade inte som det luktade så det gick inte

Kolbitar från vedspisen. Den där stunden när jag gör upp eld och det ryker in litegrann. Då får jag en sådan craving efter att stoppa en kolbit i munnen. Det krasande ljuset ihop med rökdoften. Mmmmm…

Terpentin och linolja. Jakob renoverar fönster i källaren och om det inte vore så ohälsosamt för barnet skulle jag kunna bo där nere och bara sitta och inhalera. Får lust att dricka linoljan också. Eller tugga på den om den bara gick att få i fast form.

Nezeril. Blir lycklig av den här doften. Skulle vilja dricka Nezeril. Eller allra helst öppna flaskan och bara tömma innehållet rakt ner i näsborrarna

Bensin. Att tanka bilen är sådan njutning. Vill helst stå och sniffa rakt in i slangen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 januari, 2019

I väntans tider går allting långsamt. Och allting alldeles för snabbt. Jag försöker räkna dagarna, men de rinner undan som minuter. Snart är du här. Snart är du här.

I väntans tider är allting svårt. Och samtidigt väldigt enkelt. Det här är min uppgift, vad jag måste orka. Ingenting annat får störa mig nu.

I väntans tider är nätterna vakna. Vandrar mellan rummen med oro som kryper. Ingenting ont får hända oss nu. Men dagarna är ett mjölkigt dis. Och jag vågar vila i ljuset.

I väntans tider är allting oro. Och samtidigt förväntan. Det här är min uppgift, vad jag måste orka. Ingenting ont får hända oss nu.

Snart är du här. Ja, snart är du här. Tills dess räknar jag alla dagar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 januari, 2019

Bristande läsförståelse är ett stort problem. Särskilt svårt verkar det vara att ta till sig text via skärm. Och även när poängen går hem för majoriteten av läsarna finns de alltid några som läser fel. Som när jag i en krönika använde argument som folk som motsätter sig offentlig amning använder. Men applicerade dem på gamlingar istället. För att visa på hur hemska argumenten är. Och då fanns det några som tog illa upp för att det trodde att jag menade att pensionärer var äckliga. Typiskt bristande läsförståelse.

Eller som när jag skrev ett inlägg om folk som vill ha rätt till barnfria zoner på flyg. Där de betalar extra för att slippa jobbiga ungar. Då vände jag på perspektiven och använde samma argument för att få möjlighet att slippa besvärliga vuxna. Som faktiskt är ett jättestort problem när man reser med små barn. Det inlägget upprörde en hel del som förespråkat barnfria zoner. De förstod helt enkelt inte vad jag skrivit.

Eller som gårdagens inlägg om barnafödande. Som några uppfattade som att jag 1) Inte tror att barn orsakar avtryck på klimatet och 2) Tycker att människor som inte föder barn är så oviktiga att de lika gärna kan gå och dö. Så jag tänker att jag får försöka förtydliga vad jag menar.

För det första så tror jag att begränsning av barnafödande kommer bli verklighet i framtiden. Det är en hemsk tanke. Särskilt när man vet hur det blivit i Kina. Men fler människor orsakar mer utsläpp och det kommer inte jordklotet att klara av. Men det var INTE vad det inlägget handlade om. Det handlade om folk som tycker att de gör sådana “klimatoffer” att de har rätt att gå runt och peka finger åt alla andra. Och samtidigt dödar hela miljöfrågan.

I call nämligen bullshit när jag i debatt efter debatt hör folk använda sig av argumentet att de “avstått barn” till förmån för klimatet. Ofta som ett argument för att trycka till andra som engagerar sig för miljön. Varför jag reagerar är för att det är inte sant. Man sviker inte sin barnlängtan till förmån för klimatet. Man väljer bort barn för att driften att ha barn är svagare än de tänkbara motargumenten. Allt annat är en efterhandskonstruktion och en dum sådan. I alla fall om man tänker använda den för att fördöma andra. Alternativt rättfärdiga att fortsätta flyga, äta obegränsat med kött eller vad det nu är man tycker att man har “sparat in på” genom att inte skaffa barn.

Människor som har en oerhörd barnlängtan, som knappt står ut att leva utan tanken på att få egna barn. De avstår inte barn till förmån för miljön. Det vore en otrolig smärtsam och svår uppoffring, som skulle kunna slita en människa itu. Och som jag inte tycker att helt frivilligt barnlösa ska låtsat som de ägnar sig åt för att rädda klimatet. Den glorian kan ni ta av er med detsamma. Och för att förstärka min tes drog jag den påstådda storsintheten till sin spets. Om du nu trotsar sin enorma barnlängtan, ditt hjärtas djupaste önskan och längtan – till förmån för klimatet. Borde du inte ta det ett steg till? Om det enda riktigt viktiga i livet är att människor minimerar sitt klimatavtryck. Varför inte göra det mest mest effektiva av allt? Nämligen avsluta livet? Så är livets mening uppnådd. Och klimatfrågan löst.

Men människor är inte sådana. Vi värderar våra liv högt. De allra flesta vill ju faktiskt få leva. Rika, goda liv! Och för väldigt många är barn en central del av det livet. Om det inte är det för dig så är det fine. Men det betyder inte att du uppoffrat dig mer för klimatet. För att göra en uppoffring krävs det nämligen ett offer. Har man inte offrat något av verkligt värde så är det inget offer. Det är som en laktosintolerant som skryter om att den väljer bort mejeriprodukter till förmån för miljön. När den i själva verket är allergisk. Eller som den influencer som slog på stora trumman och berättade att hon skulle ta ett flygfritt år för miljön. Vilket föll sig så oerhört lämpligt eftersom hon var gravid och ändå inte fick flyga. Och nu har en bebis. Och alltså inte behöver flyga på grund av mammaledigheten. (Oj, vilken storsint uppoffring från hennes sida!). Eller som om jag skulle hävda att jag alltid drömt om sex barn. Och nu nöjer mig med tre för klimatets skull. Och sedan skammar alla som har fler barn än mig och som inte gjort lika stora uppoffringar för klimatet som jag gör. (Trots att en fjärde graviditet i dagsläget inte är något jag skulle genomgå ens under pistolhot).

Inlägget jag skrev handlade om klimathyckleri. När man tar lyckliga omständigheter som intäkt för att man själv är en godare klimatkämpe än andra. Eller som en intäkt för att inte behöva ta itu med sina egna problematiska beteenden. När allt man gör rätt är ett tillfälle att knäppa någon annan på näsan. När klimatfrågan blir en tävling om vem som är duktigast där endast den som “offrat mest” får engagera eller uttala sig. När man gör så. Då är miljön den största förloraren.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
22 januari, 2019

Här är några saker som fått stammisplats i min sminkväska sista tiden. Favoriter jag inte vill vara utan!

Som den genomskinliga flaskan längst bak innehållande ekologiskt micellärvatten från Gilda. Använder det på en liten tygrondell/bomullspad för att rengöra ansiktet och ta bort sminket. Allting GLIDER av utan minsta gnugg. Gillar sedan länge micellärvatten men har nog aldrig testat ett bättre än denna!

Här ser ni också den lilla bruna asken med ögonbrynsskugga från FACE Stockholm i nyansen Myrrah. Superdryg och hållfast. Använder den ihop med den tunna borsten till höger. Med diagonalt avskuren borst går det enkelt att fylla i ögonbrynen. Även borsten kommer från FACE Stockholm – den är märkt #13.

Den fyrkantiga asken med skuggor innehåller tre ögonskuggor från MAC som jag använder när jag vardagssminkar mig – så här ser de ut på. Älskar MACs pigmentrika skuggor. Dessa köper man en och en och sedan tillkommer asken man pluppar ner dem i. Har ännu inte bestämt vilken den fjärde skuggan i asken ska bli. Men gillar konceptet med att sätta ihop sin egen palett. Den vita skuggan som nästan är slut innehåller ljust skimmer. Den använder jag på kindben, näsben och på ögonlocken närmast näsroten. I nyansen Nylon som ser jättekonstig ut i butik – nästan lila – men när man börjar använda den ändrar den färg. Ljust beigevit med starkt skimrande effekt. Fantastisk. Den röda skuggan i nyansen Coppering ser inte heller riktigt klok ut i butik men den ger en underbar aprikosfärgad och diskret ton som jag tycker är så fin på ögonlocken. Den lägger jag mitt på ögonlocken. Och den varmbruna nyansen Twinks som ligger i asken lägger jag i den yttre ögonvrån och suddar ut för en lätt sotad look.

Det röda läppstiftet från MAC är i den perfekta nyansen. Antingen duttar jag på lite slarvigt med fingret för nykysst look.Eller målar med mer precision för glamourös look. Nyansen är perfekt på någon med min ansiktsfärg, med rosa undertoner. Lady Danger heter den. Sitter länge och hårt.

Bredvid den tunna ögonbrynsborsten från FACE Stockholm ligger en mediumtjock borste från Nyx som jag använder för att applicera den skimrande skuggan från MAC över kindbenen – eller för att måla lite solpuder under kindbenen och countoura ansiktets linjer. Borsten har inget namn men är märkt med #05.

Den vita avlånga makapären är en Lash Primer från Urban Decay. Lägger på den efter att jag böjt upp fransarna – men innan mascaran. Den ger tjocka, kladdiga, långa och underbara fransar. Ingenting för den som gillar en naturlig look. Här kan ni se hur den ser ut på.

I den lila tuben bredvid ligger en Eyshadow Primer Potion Original från Urban Decay. Den här smetar jag på ögonlocken innan jag målar ögonskugga. Den gör HELA skillnaden. Skuggorna sitter mycket bättre, nöts inte bort lika lätt eller faller ner på kinderna. Superprodukt när sminket ska hålla hela dagen och jag exempelvis står på scen och föreläser. Jag har upptäckt att jag har oljiga ögonlock och behöver en primer på ögonlocken och puder under ögonen för att inte skuggor och mascara ska ge fula fläckar.

Sist men inte minst – ett underbart klistrigt läppglans från MAC Lipglass i nyansen Lychee Lux. Den ger massor av glans och aningen färg och sitter hur länge som helst. Här ser ni hur den ser ut på.

Filmen som visar mina sminkrutiner!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
21 januari, 2019

Miljödebatten har det sista halvåret havererat i ett enda fingerpekande och anklagande. Särskilt i sociala medier. Vem gör egentligen mest för miljön? Vem är dummast? Vem ska skämmas mest? Vi låter som trötta småbarnsföräldrar som tävlar i vem som uppoffrat sig mest och varit vaken flest nätter med bebisen.

Ett sådant där orimligt dumt resonemang kan uppstå när någon förespråkar minskade flygresor. Någon annan kontrar då med att “barn orsakar jättstor klimatpåverkan”. Vad det har med flyget att göra är tämligen oklart – men personen menar i regel att hen på grund av att den är barnlös har utsläpp “till godo” jämfört med folk som föder barn i parti och minut. Särskilt om den här barnalstrande personen säger sig värna om miljön. Såg någon som räknat ut att 1 barn motsvarar 10 transatlantiska flygresor per år.

Det låter ju verkligen ädelt att avstå barn till förmån för miljön. Men jag synar dig som säger att du valt bort barn för att du är en sådan miljöhjälte. Driften att föröka sig är den starkaste människan har. Många drivs av sådan längtan efter barn att de utsätter sig för hormonbehandlingar, plågsamma ingrepp och farliga operationer. Trotsar upprepade missfall och barn som dör i plötslig spädbarnsdöd. Allt för att längtan efter liv är så stor! Människor lämnar släkt och hemland för att rädda sina barn undan krig och faror. Eller överger sitt livs kärlek för att hen inte delar samma barnlängtan. Så nej. Du har inte valt bort barn för att du har ett sådant enormt klimatpatos. Utan för att egna barn inte är så viktiga för dig. Och det är fine. Men det gör dig inte till en klimathjälte.

Och du som på allvar hävdar att folk ska sluta föda barn för att de belastar miljön kan ju börja med att fundera på att du själv varit barn en gång. Och nu är vuxen och orsakar ÄNNU mer skada för miljön. Så istället för att begränsa oskyldiga nya barns tillblivelse kanske du ska begränsa din egen levnad? Kollektiva självmord av stora befolkningsgrupper torde minska på våra klimatavtryck drastiskt. Vi kan börja här i Sverige eftersom vårt klimatavtryck per person är enormt. Alla barnlösa som inte har familj att ta ansvar för bör vara först att offra sig.

Skämt åsido. Vi kan ju sluta föda barn helt och hållet. Införa generellt stopp för barnafödande. Och så konsumerar vi inåt helvete under de närmaste åren. Vi flyger, eldar kol och shoppar som aldrig förr. Vi ordnar en sista, enorm konsumtionsfest och eftersom vi inte föder några barn dör jordens befolkning snart ut och problemet med befolkningsökningen är löst.

Om det nu inte var så att hela klimatdebatten handlar om att säkerställa människoartens möjlighet att fortsätta existera. Annars finns det ju ingenting att kämpa för.

Det här miljömoralistiska fingerpekandet vi fastnat i kommer leda till att folk inte vågar uttala sig i miljöfrågor. Eftersom bara den som gjort mest får säga något. Och då faller alla föräldrar genast bort. Och alla som har en bil eller en hund. Alla som äter kött. Och inom kort också alla som använder elektricitet. Eller går runt och helt planlöst andas ut en massa koldioxid.

Men att kräva att folk gör alla rätt för att få tycka något, omöjliggör ju allt engagemang. Vi är offer för den tid vi lever i. De sammanhang som är vår verklighet. Att vi är långt ifrån perfekta betyder dock inte att förändring är lönlöst. Tvärtom. Allt vi försöker göra annorlunda är bra. Vad dessa förbättringar innebär i just ditt liv vet bara du om. Men att lägga all din tid på att granska andra för att själv slippa genomföra förändringar. Det åstadkommer med säkerhet ingenting.  

Ps 1: Har fått kritik för det här inlägget så jag har skrivit en del 2 också

Ps 2: Om du gillade det här – läs gärna inlägget Sila mygg och svälja kameler som jag tidigare skrivit på samma ämne)

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
20 januari, 2019
Morfar och mormor i tjugoårsåldern. På cykelsemester till gränsen mot Västerbotten.

Min mormor och morfar har levt hela sina liv i höjd med polcirkeln. Och mormor säger att det inte finns någon plats i världen som är bättre. Att årstiderna är så underbara och att det inte finns någonstans där människan kan ha det skönare. Jag underlåter alltid att påpeka för henne att det är många som skulle hävda motsatsen. Att det är för kallt, för mörkt, för mycket snö och för korta somrar där hon bor. För mycket mygg och tallskog och för få ståtliga lövträd.

Jag säger ingenting. För jag tycker att det är så fint att vara sådär förnöjd. Så där som man kan bli om man sett lagom mycket av världen och lärt sig uppskatta den verklighet man lever i istället för att jämföra med andras. Mormors inställning är mitt rättesnöre.

Jag älskar också platsen där jag bor. Att årstiderna är så tydliga. Kalla snörika vintrar, varma ljumma somrar. Jag tycker om att tänka på årstiderna, längta och jämföra. Klockan sju en kväll i januari jämfört med sju en kväll i maj. I januari är det dags att avrunda. Det har redan varit mörkt i många timmar och jag somnar nästan i barnens säng när jag lägger dem. Blåser in varmluft under deras täcken, lägger över tjocka yllefiltar och kryper ihop tätt, tätt intill. På morgonen är det mörkt och svårstartat. Grumliga ögon, iskalla tår och en längtan efter att bli kvar i sängen.

Men en solig kväll i maj, när jag lagt barnen vid sju. Och de knappt lyckats somna eftersom det är så ljust. Då är det som att jag får en helt ny dag i present. Vad ska jag hitta på ikväll? Gå en långlångpromenad i skogen, gå ut och gräva i rabatterna? Bjuda hem en kompis? Påbörja ett brödbak? Och jag vaknar långt innan sex på morgonen för att jag glömt dra ner rullgardinen. Sovrummet badar i ljus, strålarna värmer mot ögonlocken och fågelsång hörs genom fönstret. Och allt jag vill är upp och ut! Det är en sådan häftig och njutbar kontrast. Blir helt lycklig när jag tänker på det. Alla årstider jag får uppleva.

Av jämförelsen kan man tänka att januari och februari är skräp. Men jag uppskattar vintern. Än är vi inte på väg någonstans. Ingen ny årstid står för dörren och stampar. Att dagarna blir några minuter längre märks knappt än så länge. Mer snö faller, temperaturerna håller sig låga, det är arbete, vardag och tidiga kvällar. Det är monotont och det kan vara tungt. Men det orkeslösa och händelsefattiga är också vilsamt. Och jag tänker att vi behöver den här perioden av låg energi och ork. När vi gömmer oss inomhus. Samlar kraft. Avslutar dagarna tidigt. För det är bara så vi kan stå ut med sommarens intensitet. Nätter som aldrig blir av, fågelsång dygnet runt. När man ständigt sover för lite och gör för mycket. Maj skulle göra en sinnsssjuk om den pågick för alltid.

Mormor och morfar var riktiga skogsmänniskor. Bodde på landet och rörde sig ute alla årstider. Upplevde dem. När morfar blev äldre och skröpligare så minns jag att jag bad. Gud, låt honom få uppleva en vinter till. Med norrsken och snötunga granar. Och låt inte det här vara sista vårvintern när han åker skidor i solen på skaren. Gode gud, låt honom inte missa midnattssolens sken. Han måste får vara med en sommar till när rallarrosen blommar runt huset. Och när det stundar höstfiske på sjön, med hög klar himmel och brandgula löv.

För mig kändes det nästan sorgligast att tänka på alla underbara årstider han inte skulle få uppleva igen. För att följas med årstidernas växlingar är njutning. Det är cykeln som är alltings mening. Och jag vill uppleva varenda en. Förnöjd. Utan att snegla mot andra.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
19 januari, 2019

Jag är så morgontrött nu. Förutom att vara kvällstrött och dagstrött och jämttrött. Vaknade vid tio imorse efter att Folke kommit in och försökt väcka mig flera gånger.

Barnen hade varit uppe sedan sex-sju tiden och härjat med Jakob.

Så jag intog min frukost i frid och ensamhet.

Varm choklad, hushållsknäcke med smör och ost att doppa i så att osten smälter. Det är min bästa frukost. En av få saker jag är sugen på under graviditeten. Händer att denna diet blir både lunch och middag dessutom.

Bertil, Folke och Melker som Folke bäddat in med en piratscarf. Barnvänligare hund får man leta efter.

När jag äntligen kommit ur morgonrocken satte jag igång att baka. ,

Blev en apelsinsockerkaka som inte ser mycket ut för världen men som är väldigt god!

Vid lunchtid kom farmor och hälsade på och fick med sig barnen ut i snön. Äntligen lite mildare i luften. Bara -16 så de blev ute en hel timme.

Jag lyssnade på Ekots Lördagsintervju med Jonas Sjöstedt och låg samtidigt på kökssoffan och spelade Gummy Drop. Är besatt. Jakob och Albin var istället hurtiga och tog en tur i skogen på skidorna.

Sedan vankades det tidig lördagsmiddag.

Ett sjukt gott och enkelt laxrecept

Och så massa Jokk. Älskar Jokk!

Efter maten lekte farmor och barnen och när det lekt färdigt spelade vi spel. Två omgångar Memory (barnen utklassar en direkt), Yatzy och sedan Den försvunna Diamanten. Så skönt att båda barnen nu är stora nog att vara med och spela!

Efter allt det här var jag trött igen så sedan dess har jag suttit i en stol och lyssnat på Lilla Drevet och spelat mer Gummy Drop. Är inte klokt hur dålig ork jag har. Att laga middag, baka en sockerkaka och bädda rent i sängen. Det är ungefär vad jag mäktar med på en vanlig dag.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• innehåller reklam för Miss Clarity •
18 januari, 2019

Det har varit en snorkall vecka. Idag visade termometern -27 grader. Elementen känns glödheta och vedspisen får aldrig slockna. Men vackert har det varit hur som helst.

Ena dagen blev jag bjuden på lunch hos min vän Frida som ni säkert känner igen som @froken.frida på instagram.

En liten lunch tänker ni? Ja, i fem timmar ungefär. Det var så länge jag blev kvar för det fanns så mycket att prata om och så mycket gott att äta.

Pulled pork (eller egentligen älg) kokad i glögg (sjukt gott) serverat på surdegsbröd med diverse smarriga tilltugg. Kära nån så gott!

Som vanligt var allting fint framställt och iordninggjort. Av någon som är estet ut i fingerspetsarna.

Udda stolar är en inredningspreferens vi delar

Till efterrätt åt vi jordens mäktigaste chokladkaka med mandlar. Den la sig som en sten i magen. En välsmakande sten, alltså. Oj så trevligt vi hade.

En annan dag kom Annakarin ut över lunchen för att planera våren tillsammans med mig. Mycket som ska på plats innan jag går på mammaledighet. Hon hade med sig värsta bästa grejen – en av vårens nyheter från Miss Clarity. Första provplagget i en fantastisk grön nyans.

Själv bar hon vår första helsvarta (!) klänning för Miss Clarity. För att så många efterfrågat en sådan. Det här är den perfekta lilla svarta man inte kan leva utan. Så det så. Båda klänningarna kommer i butik i slutet av februari/början av mars.

Jag bjöd på köpekakor och samtal med osedvanligt täppt näsa.

Och så var jag tvungen att dokumentera denna donna innan hon åkte hem igen. Så tjusig!

Nu ska jag ta helg och bara vara med min lilla familj. Njuta av deras sällskap och ta det väldigt lugnt. Hoppas ni får en fin fredagkväll allihopa!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 januari, 2019

Efter att jag skrev inlägget om mammaskammande och såg omslagsbilden från Family Living var jag tvungen att rota rätt på tidningen från det året – och hittade samtidigt Mama-tidningen som kom samma vår. Man kan säga att 2011 var Underbaraclaras genombrottsår. Jag var fortfarande en ganska liten bloggare innan dess. Tills Husmorsskolan i P1 sändes den våren, jag sommarpratade i P1 och fick omslagen både på Mama och Family Living. Och så vann jag Sveriges Chicaste Bloggare i tidningen Chic och medverkade i Sommarpratarna i Svt. Oj. Vilket liv det blev.

Jag minns att jag var så otroligt nervös för att det skulle komma hem ett helt team från Stockholm och fota mig och Bertil. Rubriken på omslaget blev sedan “Jag försörjer hela familjen”. Intressant ändå – att det kan vara omslagsstoff att en kvinna försörjer en hel familj själv. Men det är klart, det var väldigt nytt med bloggande då. Och reportaget resulterade i väldigt gulliga bilder. Kolla in Bertils kalufs vid fyra månaders ålder.

“Jag vill ha fler barn men nästa gång blir det med epidural”. Jo tjena. Det var planen med Folke men epiduralen hann släppa innan förlossningen var färdig och jag födde än en gång obedövad….fy vale…

Älskar stylingen av mig på dessa bilder. Men kan i efterhand inte förstå att jag var så kroppsmedveten och rädd för att se tjock ut? Tjock var jag verkligen inte (men jo, jag erkänner. Det var vad som for genom mitt huvud under hela plåtningen).

Roligt att se hur annorlunda inredningsstil jag hade 2011. Det var mycket turkost, rött och rosa. Cath Kidston-inspirerat. Och Melker var fortfarande ganska valpig.

Hur fin frisyr hade jag inte? Älskar att det tydligen var ett citat att dra på i tidningen – det där om Allers!

Den här bilden var min favorit från hela plåtningen. Duktiga Ceen Wahren var fotograf och jag har länge tänkt fråga henne om jag får köpa loss bilden och göra en förstoring av den. Får nog göra slag i saken snart.

Lite senare den hösten var det då dags att fota julomslag för Family Living. Ännu mer nervös! Inte bara jag utan hemmet skulle dokumenteras. Och tydligen var det av kommentarerna att döma en väldigt anstötlig längd på min klänning…

Hur gullig liten familj? Jag ser tre barn på den här bilden. Ett pyttelitet och två aningens större.

Mina söners hår har alltid varit en eländig följetong. Med enorm hårväxt redan från födseln. De hade egentligen behövt frisörbesök var åttonde vecka. Men det är jag för snål för. Istället hemmaklipper jag och får barn med Gustav Wasa-frisyrer. För bättre kan jag inte. Det hjälps inte.

Jag minns att det var väldigt läskigt med ett hemma hos reportage – eftersom vi typ inte hade något hem ännu? Hälften av husets rum var tomma. Och VARJE vägg var vit. Det var vår nödlösning i början när vi saknade pengar och precis köpt hus. Rolla över allting med vit färg…huuu vad kalt och tråkigt det kändes.

I will never get a haircut again


Det mesta är sig olikt i vårt kök. Det här var liksom vårt julpynt? Långt ifrån dagens rustika bondmora-stil…

Det märks på stilen att det var åtta år sedan det här fotades. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det var himla rart ändå. Och vad vi var rynkfria och oförställda. Det här var också innan jag lärt mig att man inte MÅSTE le med alla tänder bara för att fotografen vill det. Idag har jag oftast munnen stängd. Jag ler väl för fan bara om jag har lust.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 januari, 2019

Någon efterlyste bilder på hur vardagsrummet blev när det bytte plats med matsalen. Såhär! Älskar det röda och blå ihop.

Och närheten till köket som gör att man mycket lättare liksom går och slänger sig på soffan en stund för att vila.

Gula träslag mot blå väggar får färgerna att lysa. Precis som grönt mot rött.


Se bara här! Det är inget konstigt utan handlar helt enkelt om att de är kontrastfärger i färgcirkeln. Tillsammans blir de mer spännande.

Investerade i lite nya gröna växter också, eftersom pelargonerna fortfarande sover i källaren och alla julblommor kastats ut.


Min gamla samling av runda speglar har fått komma upp på väggen igen. Dimmiga och väldigt vackra.

Men tavelväggen har fått hänga kvar som förut

Är så skönt att ha fått förändra litegrann här hemma. Att möblera om är snällt både mot plånbok och miljö eftersom man utan minsta inköp får ett helt nytt hem om man tröttnat på det gamla vanliga.

Förresten. Om du vill ha fler snåltips för att förändra hemma utan att det kostar kulor så finns det i det här inlägget.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 januari, 2019
Första mötet – Bertil & Folke

Halva nöjet med att vänta smått igen är ju att få ge barnen ett syskon! Deras förväntan är underbar att se. Men hur förbereder man då ett barn på att hen ska få ett småsyskon? Jag är ju ingen expert såklart – men så här har jag gjort och resonerat.

Vi har ganska tidigt i graviditeten berättat för barnen om att de ska få syskon. Men själva berättandet har tvärtemot vad jag föreställt mig inte varit någon emotionellt överväldigande stund. Medan vuxna hurrar och blir glada kan ju barn bli lite “Jaha, ok. Men vad blir det till middag då?” Det tar ett tag för beskedet att sjunka in för barnet. Det är helt okej.

Berätta inte för mycket och besvara inte frågor som barnet inte har ställt. Det är så lätt att man överinformerar och förvirrar. Däremot kan det vara på sin plats att försäkra att ingenting kommer vara farligt. Barn kan ju få för sig de märkligaste saker. Som F som var väldigt orolig över att drunkna när mitt vatten går. Han såg framför sig att han skulle söka skydd på övervåningen, men först öppna ytterdörrarna så att allt vatten kunde rinna ur huset. Hjärtskärande. Så för att intyga att det skulle vara helt ofarligt fick jag visa med en karaff ungefär hur mycket vatten som egentligen kommer ur magen.

Låt barnen (om de vill alltså) ligga och lyssna på magen, sjunga för bebisen där inne, prata med den osv. Vi har så gulliga videos på Bertil när han som liten pratar med Folke genom naveln. Intyga att “det är så bra att du sjunger och pratar med lillebror för han kommer känna igen din röst när han kommer ut och minnas allt ni har pratat om…”

Läs böcker om att få syskon. Finns många fina bilderböcker som behandlar denna enorma händelse i ett storasyskons liv. På biblioteket kan du få hjälp att hitta igen bra titlar.

Jag har haft appen Preglife sedan början av graviditeten och där har jag visat bilder på bebisen för B & F. Berättat om fostrets alla stadier och på vilka sätt den utvecklats den senaste tiden. Det har varit till bra hjälp.

Nu när bebisen i magen är lite större har jag börjat visa bilder på prematura barn födda i samma vecka som bebisen befinner sig i (obs inga läskiga bilder såklart). Och så kan man säga “Titta precis sådär stor är ert småsyskon nu”. Det är så mycket lättare för barnen att förstå med riktiga bilder av bebisar.

Vi har inte fokuserat så mycket på att de ska få ett småsyskon som att de ska bli storebrorsor! Våra barn har varit superpeppade på syskon – men jag kan tänka mig att det här är extra viktigt om barnet inte verkar så glad. Säg inte om “Vad kul att du ska få ett småsyskon”. Fokusera istället på hur häftigt det är att barnet ska bli storasyskon! Att den kommer vara världens bästa storebror eller att bebisen har tur att få just henne som storasyster. Berätta om allt roligt man får göra när man är störst.

Och när bebisen föds – kom ihåg att syskonen ska få presenter. Bebisen bry sig ju inte. Det är det bara storasyskonen som gör. Jätteviktigt om du hälsar på en familj med en ny liten bebis också – ta hellre med en gåva till syskonet än till bebisen!

När Folke föddes hade han med sig egna presenter till Bertil. Ett fint kort och en stor dinosaurie i plast. På kortet stod en hälsning från lillebror. Om att han längtat efter Bertil när han låg i magen, att han hört när han sjungit och pratat med honom. Att han såg fram emot allt roligt de skulle göra tillsammans. Vi har kvar kortet och dinosaurien fortfarande. Och Bertil har inte en enda gång ifrågasatt om det verkligen var Folke som hade med sig dessa presenter till honom när han föddes. Han har köpt det rakt av. Så stark var den där första känslan av att ha fått något speciellt från sin lillebror!

Barn är självupptagna varelser. De är inte så intresserade av vad som händer oss vuxna. De vill bara veta hur det påverkar dem. Till exempel under förlossningen. Vem tar hand om dem under tiden? Hur länge? Och vem följer med till BB egentligen? Hur länge blir mamma borta på sjukhuset och vad händer när hon kommer hem därifrån? Var ska bebisen sova och hur ofta den kommer vilja äta? Kommer den skrika jämt? Och viktigast av allt – kommer den ha sina egna leksaker eller vilja ta alla ens favoritgrejer?

Låt barnen hjälpa till så mycket de vill och förmår när bebisen väl fötts. Vara med och bada, byta blöjor, hämta leksaker. Och så kan man förstärka positiva känslor och därigenom hjälpa till att knyta banden. Till exempel genom att säga “Titta, han slutar gråta så fort du kommer in i rummet. Det är nog för att han tycker mest om dig av alla i familjen”.

Ställ inte för höga krav på syskonen. De är lika små som de var innan det kom en bebis till familjen. Och om man har ett barn som inte tycker att det är roligt att känna sig stor och duktig, kanske man ska låta hen vara litegrann av en bebis den första tiden. För att känna att trots att det kommit en ny söt liten familjemedlem så är hen fortfarande lika söt, liten och viktig för mamma och pappa!

Berätta för barnet att “Så här gjorde du också som liten” eller “Så här ofta skrek du också när du var nyfödd” eller “När du föddes var det såååå många som kom och ville hälsa på och alla sa att du var världens sötaste bebis”. Det kan minska eventuell avundsjuka över uppmärksamhet som riktas mot bebisen. Att förklara att de själva faktiskt fick samma uppmärksamhet när de var små.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 januari, 2019

Allt rött måste ut efter jul. Älskar ju tomterött och tycker att det är en fantastisk kontrastfärg – inte minst på sommaren! Men precis efter jul måste allt rött bort, bort, bort.

Ersatte det med blått istället. Svalt, skönt blått. Nu känns köket som att suga på en halstablett i tio minusgrader. Och så får det vara. Behövs lite halstablettkänslan efter allt sött, tungt och mörkt över julen.


Införskaffade också några fler tantiga vivor till mina gamla gula krukor. Som små utropstecken i fönsterkarmen.

Här bor en tant, ja. Det är korrekt uppfattat.

Låt alltid ditt hem förbli kärlek, lycka och harmoni. Ett rimligt mål för vårt lilla hus känner jag.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se