Valborgs-cheescake

Här ska du få receptet på en riktigt smarrig Valborgskaka. En cheescake med mascarponeost och syrlig topping av vispad creme fraiche. Receptet kommer ursprungligen från Leila, men jag har förenklat det något, samt adderat lite mer sötma.

Du behöver

Botten

300 g digestivekex

125 g smör

Fyllning

500 g mascarpone

250 g Kesella 10 % fetthalt

1 1/2 dl strösocker

1/2 dl majsstärkelse

1 lime (det yttersta gröna skalet)

Vaniljpulver efter tycke och smak

1 dl vispgrädde

3 ägg

Topping

4 dl creme fraiche

2 msk florsocker

hallon, blåbär eller vinbär till garnering.

Gör så här

Lägg kexen i en plastpåse och använde en kavel för att banka dem till smulor.

Smält smöret och häll på kexsmulorna. Blanda ihop och tryck ut till kanter och botten i en pajform (ca 26 cm i diameter). Formen ska ha löstagbara kanter. Grädda i ugnen 10 minuter på 175 grader. Ta ut och låt svalna.

Vispa mascarponeosten och kesellan krämig i en skål. Rör i socker, majsstärkelse, vaniljpulver, skalet från en lime samt vispgrädde och äggen. Rör till en jämn smet. Häll över kexbotten och grädda kakan i ca 60 minuter tills den blivit gyllene. Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar ytterligare trettio minuter. Låt svalna helt. Hit kan du förbereda dagen innan.

Strax innan servering: Vispa creme fraiche och florsocker pösigt med en elvisp. Häll över kakan och dekorera sedan med bär. Ät och njut!

• annnonssamarbete Babyland •

Bebisprylar och säkerhet


Efter att Folke lämnat bebisstadiet skänkte jag bort de flesta småbarngrejerna. Som bilbarnstol, babysitter, babyvakt och andningslarm. Så nu när vi fick smått igen fick vi införskaffa en hel del saker. Prioriterat att köpa nytt, var sånt som rör just säkerhet.

Som ni vet har jag på grund av foglossningen varit en riktig stugsittare de senaste månaderna. Så att ränna runt på stan och göra inköp har inte kommit på fråga. Skönt att då kunna klicka hem det vi behöver från Babyland. De har funnits i branschen i snart sextio år och tillhandahåller allt som nyblivna föräldrar kan tänkas behöva.

Frakten är alltid fri och deras mål är att skicka alla ordrar inom 24 timmar från beställning. Men de som bor i Stockholm kan få gratis hemleverans redan samma dag, om de beställer innan klockan elva på förmiddagen.

Jag slog till på den här kombinerade amningskudden och babysittern – Candide Multirelax Air. En multifunktionell och ergonomisk kudde rekommenderad av barnmorskor. Kudden är fylld med små EPS-kulor som gör den formbar och stabil. Jag älskar den här! Flyttar runt den mellan rummen här hemma, när jag själv förflyttar mig. Och lillen ligger gärna i den på golvet, medan barnen leker runt honom. Eftersom den är formbar kan man “knöla till den” på olika sätt, så att han kan byta sittställning då och då.

En bra babyvakt är också nödvändig. Så att jag hör att allt är lugnt där inne, när jag är ute på gården och arbetar. Slog till på en från Motorola, med uppladdningsbara batterier. Som också går att plugga in i vägguttaget. I babyvakten finns också en liten nattlampa man kan slå på, ifall man behöver en sådan.

Slutligen blev det också ett babyskydd från Be safe. Här sitter han bra.

Under sin lilla stjärnmönstrade babyfilt.

Jag gillar Babylands ambition att vara en grönare e-handelsaktör. Deras logistikcenter drivs av solenergi och nytt för i år är att de klimatkompenserar alla ordrar som skickas skickar från deras lager. Dessutom samarbetar de med organisationer som SOS Barnbyar, BRIS och Barncancerfonden. Under förra året samlade de in över 250 000 kr till välgörande ändamål.

Här finns produkterna jag valt ut från Babylands sortiment. Och på deras webbshop finns massa mer att botanisera bland!

En bättre lördag


Fredagen var tung. Barnen fick stanna hemma för att få en chans att vara ledsna i lugn och ro. Men som tur var hade vi sedan tidigare bokat upp helgen. Bertil skulle till Holmön med Jakob och en vän och Folke skulle sova över hos farmor i stan. Bra med lite miljöombyte. Och skönt att jag fick vara hemma själv med lillebror. Och vara precis så nere som jag kände mig.

På lördagen kom min vän Frida förbi. Och det var den perfekta distraktionen. Jag bakade kaka och satte på rouge och blev genast lite bättre till mods.

Att ha sällskap av den här monchichin skadade ju inte heller.

Jag gjorde en cheescake som ärligt talat var svingod. Recept kommer inom kort.

Och dukade ute på verandan.

Frida höll rätt på lillen.

Men han somnade snart ifrån allting.

Jag bjöd på fläderbål också. Med citron och blåbär. Behövdes i värmen. Det blir hett på verandan när solen ligger på.

Frida hade med sig paket till pojkarna.

En popup-bok om urtidsdjur till storpojkarna. Och ett hemmasytt gosedjur till lillen. Så sjukt gullig. Folke tyckte att Frida var en riktig hejare på att sy och föreslog att hon skulle få laga hans kalsonger också. Ett riktigt hedersuppdrag!

Vi fikade och pratade och fikade lite till. Och hips, vips såg vi på klockan att drygt sex timmar hade gått. Utan att samtalsämnena alls hunnit sina. Men däremot hade det börjat bli kväll och kallt. Så då tog Frida cykeln och hojade hem till sig.

Det blev en fin lördag, trots allt.

• annonssamarbete Brafab •

Min nya uteplats

Det mesta jag har i möbelväg här hemma är köpt på loppis. Så när jag väl köper nyproducerat vill jag att det ska vara riktigt hållbart och av bra kvalitet. Möbler som håller i många, långa år.

Som när jag köpte min matgrupp till trädgården. Då valde jag den här nyproducerade, trärena möbeln i gammaldags stil. Som jag sedan målade kromoxidgrön med linoljefärg. Bilderna med den gröna trädgårdsgruppen har blivit några av mina mest delade på pinterest (fler än mig verkar gilla modellen) och jag har varit otroligt nöjd med kvalitén och komforten. Trädgårdsgruppen kommer från svenska Brafab, som grundades redan 1935 i Össjö i södra Halland. De säljer utemöbler av god kvalitet som tål att slitas, sittas i och tittas på.

Nu i vår ska vi inreda en ny uteplats på framsidan av huset. Sedan vårt garage/gårdshus byggts har det skapats en lähörna på framsidan, perfekt för familjen att äta frukost på. För just där kommer den tidigaste morgonsolen. Jag har letat efter ett litet caféset som familjen kan inta sitt morgonkaffe vid. Helst någonting med gammaldags känsla – fast också lite annorlunda från de trämöbler som vi annars har.

Valet föll på Brafabs serie Odessa. Lite lagom romantiska – och av metall och inte trä och därmed enkla att sköta. Eftersom möbelgruppen har dynor är den också skönare än vanliga metallmöbler som kan kännas lite kalla för rumpan att sitta på.

Mina photoshop-skills är verkligen inget vidare (döm mig inte, kära läsare!). Men jag gjorde en skissbild så att ni ska få en känsla av hur det kan bli. Fast jag har beställt tre stolar, två bord och en soffa. Då ryms vi alla fem i familjen. Och jag gillar tanken på två små bord istället för ett stort. Ställer man ihop dem ryms man fler – men har också möjligheten att dela upp gruppen och placera ut på två olika ställen.

Jag funderar också på parasollet Empoli eller Malta för att få lite skuggning i värmen. Men också för att parasoll ger känslan av tak och rumslighet – när inga tak eller väggar finns på uteplatsen.

Just nu håller trädgården precis på att tina fram under all snö. Rabatterna ser förfärliga ut och bara några tussilago har tittat upp ur jorden. Men snart, snart så grönskar det och då kommer min möbelgrupp från Brafab och då ska jag styla iordning och visa er. Längtar!

Lillkråka

Tack för alla fina hälsningar i förra inlägget. Det är det bästa med att ha den här platsen. Jag får dela lite av mitt liv med er och får i gengäld er omtanke när någonting tungt händer. Gårdagen var hemsk men era kommentarer gjorde den ändå lite lättare. Så tack <3

I torsdags innan allting blev så hemskt, så var det så väldigt fint. Lilleman skulle få sitt första bad. För nu har naveln läkt ihop som den ska.

Finns ingen hejd på hur den här ungen beundras av hela familjen. Han är vår underbara, njutbara efterrätt.

Badet blev en solklar succé. Tillslut fick vi avbryta för att jag blev trött. Inte för att han tröttnade. Kanske blir det en storbadare av ungen? Storebror avskydde sitt första bad och visade sig sedan vara vattenrädd högt upp i åldern. Gick knappt att få honom att njuta ett badkarsbad. Fast idag är det raka motsatsen, tack och lov.

Älskade lillkråka. Så fantastiskt att få följa dig och dag för dag upptäcka lite mer av den du är.

Tack för allt, lille vän

Idag är jag så ledsen så jag knappt kan formulera mig. Det hemska hände så plötsligt att jag inte förstår någonting.

Det började igår efter middagen när jag skulle hämta in posten. Lockade med mig Melker ut och gick till brevlådan. Då hör jag ett tjut och vänder mig om och ser att Melker halvligger på grusgången. Utan att kunna röra sig. Jag lyfter in honom i huset och han fortsätter tjuta av smärta och kurar ihop sig till en liten korv. Ringer genast jourveterinären som tycker att jag ska komma in med honom. Men jag är hemma själv med alla barn och utan bil. Så Albin hämtar storbarnen och Stina skjutsar mig, Melker och bebisen till veterinären.

Väl där kan jag knappt röra vid honom för att han har så ont. Trots det försöker han vifta på svansen när veterinären hälsar. Alltid glad. Kär i alla människor. Jag är med honom när vi röntgar och gör ultraljud. Och efter några timmars undersökning konstateras att han har en cancertumör som vuxit sig enorm. Som inte går att operera. Och som förmodligen orsakat någon slags blödning inne i buken. Smärtlindringen har ingen som helst verkan så Melker ligger bara och darrar av smärta och gnäller.

Vid tiotiden på kvällen fick Melker somna in. Men flocken runt sig, smekt av våra händer.

Det var så fruktansvärt svårt att lämna honom där. Stryka hans lena öron för sista gången. Känna de mjuka trampdynor. Veta att när vi hämtar honom igen är det i en låda med aska.

Imorse vaknade jag och mötte en tom hundkorg. Hans koppel på kroken i hallen och två matskålar, fortfarande fulla med mat. Och på bebisens sparkdräkt satt vita små hårstrån fast. Nästan som en hälsning.

Tack för allt, lille vän.

Ljumma aprildagar

Vi har haft så många härliga dagar på rad nu. 20 grader i skuggan och tid att vara tillsammans. Härom dagen lagade jag tjockpannkaka med Folke.

Han vill alltid vara med när jag gör något. Hjälpa till att laga mat, pyssla, sortera tvätt eller städa. Tricket är att inte be om hjälpen. Då får jag den varje gång.

Ibland är det dock mera stjälp än hjälp. Notera mjölken.

Knäcka ägg är kul. Och småttingarna kan absolut knäcka själva – om de knäcker i en liten skål. För då kan man ju fånga upp skalbitarna innan de blandas ner i resten av smeten.

Sedan kom Bertil och hjälpte till att vispa ihop det hela…

Sedan åt vi pannkana på verandan.

Hittade massa hjortron längst ner i en back i frysboxen. Trodde de var slut för länge sedan, men där fanns säkert 10-15 liter. Så jag kokade hjortronsylt till pannkakorna. Bästa sylten. (Morotsstavar förresten. Så himla bra när man inte ids göra en sallad till maten. )

När bebisen sov i vagnen passade jag på att städa lite på tomten. Det är så gröligt här så det går inte att förstå. Kommer ta en vecka att röja upp bråtet bara på baksidan av huset…

Många sådana här vyer i trädgården just nu. Bara att hugga i och arbeta.

Rev sönder en gympasko samt foten där jag klampade omkring på gården. Trampade nämligen rakt in i ett renhorn. Och kände hur mycket norrland det här är.

Men hittade sedan blåsippor. Och då var allt förlåtet.

På eftermiddagen vankades matlag. Och vi hade bestämt oss för att bada först. Inte jag förstås. Men alla barn, pappor och Ulrika.

Jag och Stina hejade på. Jag älskar Västerbottens extrema väderblandningar. Här var det ljumma 20 grader i skuggan samtidigt som isen är kvar på sjön.

Emil tog sig en simtur. Och barnen hoppade i från bryggan tre gånger var. Doppade huvudet till och med. Så himla härligt att börja badsäsongen redan nu!

Efter maten åkte vi hem till Albin och Ulrika. Stina agerade tvillingmamma och bar bebisarna.

Och så tryckte vi i oss torskrygg och dillpären och gröna ärtor. Och pladdrade i mun på varandra tills klockan slog 22.15 och det var alldeles för sent för barnen att vara uppe.

Idag hade vi besök av Jakobs mormor och lillasyster. Barnen badade igen, vi monterade studsmattan och jag besökte BVC med lillen.

Till middag gjorde jag falafel i pitabröd med vitlöksdressing. Och en sallad gjord på päron, tomat och basilika. Med lite honung, salt och peppar ovanpå. Blev himla gott om jag får säga det själv. Och samtidigt be om ursäkt för att detta inlägg mest bara innehöll en massa matbilder. Lovar bättring till nästa gång.

Godaste granolan

Hemmagjord granola är så smarrigt och lyxigt. Älskar att unna mig till helgfrukosten. Löjligt lätt att göra (bara man inte råkar bränna den sedan!) och en fin gåbortpresent till någon du tycker om.

Du behöver

2 1/2 dl sötmandel

1 dl grovhackade pumpakärnor

1 1/2 dl kokosflingor

8 dl havregryn

1 msk kardemumma

1 msk kanel

1/2 msk mald ingefära

1 dl koncentrerad äppeljuice

1/2 dl solrosolja

1 dl ljus sirap

Gör så här

Hacka mandeln och pumpakärnorna grovt. Blanda ner i en bunk med de torra ingredienserna. Häll över de fuktiga ingredienserna och krama in vätskan i mjölet och grynerna.

Lägg ett bakplåtspapper på en plåt, häll över granolan och ställ in i ugnen. Rosta på 175 grader varmluft. Rör om då och då så att granolan blir rostad runtom och inte bränns. Den ska bli gyllenbrun när den är färdig. Låt svalna och töm över i en lufttät burk.

Lammningen

Titta vilken fin överraskning vi fick igår morse. Två små lamm hade fötts under natten. Vi sov borta men Albin hade lammjour.

Snabbaste Fåret i Ryssland blev mamma. Klart hon lammade först av alla! Det hör ni ju på namnet. Resultatet blev två underbara korsningar av Gutefår och Gotlandsfår. Finaste man kan tänka.

Hon är så duktig. Båda lammen äter som de ska och bräker så rart att man nästan svimmar. För att inte tala om hur gulliga de är när de viftar på sina svansar.

Får sådana himla moderskänslor av lammen. Sätter igång min utdrivningsreflex så mjölken bara sprutar.

Underbara varelser. Ett som mer är som Bertils och ett som Folke får kalla sitt. Fast de har inte bestämt namn ännu.

Vi var bara inne hos dem en kortis och sa hej, för att inte störa lammen och tackan. Men nu myser de ihop i sin egen lilla box. Tryggt frånskilda från de andra.

Dock har vi tre får till som ska lamma, så vi håller tummarna att lammen kommer snart och att allt går som det ska.

Välkomna till världen småttingar <3

Nybliven trettiotreåring

Hoppas ni haft en härlig påskafton allihopa. För mig sammanföll den med min födelsedag. Fyllde 33 år igår och vi firade påsken hos Jakobs mormor. Underbart väder, god mat och härligt häng i solen på verandan. Plockade knappt upp kameran utan njöt bara av stunden. Och somnade strax efter middagen för att vakna tolv timmar senare. Det märks att jag har en del sömn att ta igen.

Vad jag ska jag då fylla mitt 34e år med?

-Massa familjetid. Är så kär i mina barn och njuter som mest när jag får ha dem i närheten och bara sitta och titta på dem

-Massa omvårdnad av mig själv. Är så sliten i kroppen efter graviditeten. Nu vill jag överösa mig själv med träning, bra mat, sömn och aktiv vila. Som trädgårdsarbete och bokläsande och att umgås med mina vänner. Jag förtjänar fasen bara det bästa!

-Lagom mycket arbete. Jag tar ju faktiskt mitt livs första “riktiga” mammaledighet. Nej, jag är inte ledig på heltid – men mer ledig än tidigare. Och vill inte låta arbetet inkräkta för mycket på det. Mest vill jag amma och få en chans att återhämta mig från det jobbigaste min kropp varit med om.

Slutligen vill jag bara säga tack. Sista tiden har jag fått så fantastiskt många fina kommentarer av er läsare. Er respons gör att det är roligare än någonsin att blogga. Även om jag just nu har svårt att hinna med att besvara kommentarer som jag brukar. Tack för att ni hängt med mig ytterligare ett år och vill fortsätta att följa mitt liv <3

• annnonssamarbete adlibris •

Tre toppentips

Jag är så otroligt glad över att jag nu har inlett ett längre samarbete med Adlibris. Att läsa har alltid varit ett av mina stora intressen och anledningen till att jag så småningom valde att plugga litteraturvetenskap. Nu när jag fått barn känns läsandet ännu viktigare. För att förhoppningsvis föra vidare läsglädjen till dem! Och tack vare samarbetet med Adlibris har jag alltså anledning att mer regelbundet läsa och tipsa om nyutgiven litteratur!

Den här gången tänkte jag lyfta tre fina barnboksnyheter ur vårens utgivning. Tre böcker som jag fastnat för. Visste ni att Sverige är ett föregångsland inom barnbokslitteratur? Få andra länder ger ut barnböcker med så moderna teman, som visar på olika typer av familjer och sätt att leva. Vi ligger långt före de flesta andra länder. Också vad gäller typen av illustrationer, som ofta är väldigt nyskapande. Jag tycker att vi gott kan kosta på oss att vara lite stolta över vår svenska barnbokstradition.

Innan jag hoppar in i boktipsandet vill jag passa på att berätta att idag den 21a april får ni 10% rabatt på barnböcker hos Adlibris om ni uppger koden: CLARA10. Rabatten gäller enbart inom Sverige fram till midnatt. Så det är läge att slå till om ni är sugen på någon ny titel!

Först ut är Dom som kallas vuxna. En helt underbar bilderbok av Annica Hedin och Hanna Klinthage. Vi läste den från pärm till pärm och direkt efteråt ville barnen läsa den ett varv till.

Boken har ett lite annorlunda upplägg, där varje uppslag tar upp något som är typiskt för vuxna att göra – men ganska konstigt från ett barns synvinkel. Frågor som varför köper vuxna inte lördagsgodis? Eller varför gråter inte vuxna när de slår sig? Och så kommer olika svar som vuxna brukar ha på dessa frågor. “Jag har liksom glömt hur man gör när man gråter. Jag tränade bort tårarna när jag blev tonåring. Då ville jag se tuff ut”. En annan svarar “Jag gråter helst i smyg så att ingen blir orolig” och en tredje “Jag gråter när jag ser nåt vackert. Då är det som att känslorna bara svämmar över”

Mina barn var så fascinerade över svaren. Och det visade sig att de hade haft just dessa undringar själv. De funderade på vilka svar som kunde tänkas stämma in på mig och pappa – och varför svaren kanske är annorlunda för barn.

Varför har vuxna så bråttom? Varför önskar sig vuxna tråkiga saker när de fyller år? Varför går vuxna på promenad när de ändå inte är på väg någonstans? Varför badar vuxna så kort? Just sådana frågor tas upp i boken. Och illustrationerna är helt magiska. Humoristiska och roliga och riktigt rörande.

Det här är en av de böcker som väckt mest frågor och diskussion här hemma (någonsin!). Vi har redan hunnit läsa om den flera gånger och varje gång fastnar vi i någon ny detalj att fundera över. Boken rekommenderas varmt!

Tove Janssons klassiker Det osynliga barnet kommer nu i en nytolkning som fått titeln Mumintrollen och den osynliga gästen. En rikt illustrerad bilderbok där Cecilia Davidsson och Filippa Widlund tolkat originalet på ett lite lättare språk, med fler illustrationer

På ett väldigt poetiskt och vackert sätt skildras vad som händer med barn som inte får kärlek och bekräftelse. Hur Ninni som blivit skrämd av vuxenvärlden, tillslut blir helt osynlig. Muminfamiljen testar alla knep för att hon ska bli synlig igen – men det går trögt. Bara delvis kommer hon tillbaka. Och det är först när ilskan får ta plats, som hon verkligen blir synlig. Det är då hon kan bli sig själv.

Det här är en så otroligt fin och tankeväckande berättelse. Läs den! Visst innehåller den ganska mycket text – men min fyraåring tappade inte intresset för en sekund.

Slutligen vill jag tipsa om en lättläst och spännande kapitelbok för lite äldre barn. Nämligen Mysterieklubben och det hemliga rummet av Patrik Bergström och Filippo Vanzo.

Det här är första delen i en helt ny serie. Som börjar med att Amanda och hennes föräldrar flyttar till staden Vilunda. Och att hon bakom väggen i det gamla huset upptäcker en hemlighet. När hon lär känna Carl bestämmer de sig för att tillsammans starta Mysterieklubben. Och snart dras de in in ett spännande äventyr…

Det här är en perfekt bok för lite äldre barn som kommit in i bokslukaråldern!

Psst! Glöm inte – idag får ni 10% rabatt på barnböcker hos Adlibris om ni uppger koden: CLARA10. Rabatten gäller enbart 21 april för köp inom Sverige.

Bilder som får hjärtat att slå volter

Jag är så glad över att jag dokumenterar min vardag så noga. Kan bli sittande på instagram ibland, och kolla gamla bilder och tänka på allt fint jag får vara med om.

Här är ett knippe bilder som fick hjärtat att slå volter när jag såg dem igen.

Min flock

Vi tågluffade genom Italien för prick ett år sedan. Och barnen var ljuvliga från början till slut. Deras enda önskan var att få springa barfota på en gräsmatta. För hemma låg snön tjock. Här är min flock på väg till en park i Verona. Med gräsmatta.

Återföreningen

Min kompis Sanna gifte sig i juni, på en båt i Stockholms skärgård. Och under bröllopet fick jag hänga med mina älskade gymnasiekompisar, som inte varit förenade sedan mitt eget bröllop för tio år sedan. Vädret var strålande, vi grät så det skvalade. Och jag kände mig så fin i den här outfiten. Vi dansade tills vi stupade i säng på morgonsidan. På tågresan hem pratade Elina och jag oavbrutet i sex timmar. När vi klev av hade vi fortfarande inte pratat klart.

Mjuka mornar

I maj förra året var jag så overkligt lycklig. Vaknade varje morgon med pirr i kroppen. Kan inte minnas att jag känt sådär sedan jag var nitton och vrålkär i Jakob. Men i maj var det liksom själva livet jag var kär i! Den här bilden tog jag en tidig vardagsmorgon, när båda barnen och Melker kommit över till min säng. Strax efteråt tassade vi ut på farstubron och åt frukost i värmen.

Hönsglädjen

En mild kväll på gården, strax efter att vi äntligen skaffat höns igen. Världens mysigaste blandrasflock som värpte massor av ägg i olika färger. Någon vecka efter den här bilden knäpptes hade hela flocken blivit tagen av räven. Stor sorg. Men nu minns jag mest hönsglädjen!

Sinnligheten

När jag för första gången den våren hängde tvätt utomhus igen. Bäddade med lakanen och hela sovrummet doftade vårvind.

Farfarsminnet

När Bertil lärde sig cykla. Hans farfar kom förbi och tränade en hel dag med honom, tills han slutligen kunde. Att se Bertils glädje och farfars stolthet.

Första avslutningen

Den här bilden knäppte jag vid sextiden på morgonen. Inför Bertils första skolavslutning. Steg upp tidigt och dekorerade tårtan, strök barnens skjortor och plockade in blombuketter. Så mycket förväntan och glädje.

Överraskningen

Dagen efter skolavslutningen tog vi nattåget till min syster. Anna hämtade oss i Herrljunga. Kusinerna hade ingen aning om att vi skulle komma. På eftermiddagen dök vi bara upp på dagisgården och överraskade dem. Deras miner glömmer jag aldrig.

Återhämtningen

Bättre sortens lunchpaus på jobbet. Med Melker som sällskap.

Målgången

Efter flera års väntan. Först på att verandan skulle byggas klart. Sedan målas. Att cortenstålet skulle komma på plats. Och att jord skulle beställas hem och fylla rabatten. Efter all den väntan blev det äntligen dags att plantera. Stannade uppe sent och slet trots förkylning – bara för att jag inte kunde stå ut att vänta en minut till.

Nattsuddet

Elina och hennes yngsta barn hakade på mig och pojkarna när jag gjorde ett resereportage. Här var klockan ett på natten. Vi låg i vår trädkoja med älvsutsikt och skvallrade hemlisar, medan barnen slumrade ovetande. Hela sommaren låg fortfarande framför oss. Löftesrik.

Rötterna

Bad i sjön hos mormor och morfar. Samma plats som min morfar badade på för snart hundra år sedan. En känslan jag bara har där. Samhörigheten. Självklarheten. Inför just den plätten på jorden.

Ett litet plus

En veckas semester hos Jakobs mormor. Jag körde barnen i mjölkkärran ner till sjön. Och gick och undrade om inte mensen skulle komma snart? Eller helst av allt utebli. När mensvärken kom blev jag ledsen. Mycket mer än jag hade förväntat mig. Men morgonen efter hade jag fortfarande inte fått någon blödning.

Jakob kom och hälsade på och hade med sig ett graviditetstest. En tidig morgon innan alla andra hade vaknat så tog jag det. Ett plus på stickan. Hela världen sjöng.

så rik jag är

Jag lägger dig i vagnen. I din lilla ulloverall. Med din stickade vita mössa. Rättar till nappen och den rosarutiga filten. Fäller bak suffletten några steg. Så att du får se på himlen. Du som knappt varit utomhus en minut i ditt liv.

Din stora bror har fått en ny röd cykel. 26 tum med snabba hjul. Din inte fullt så stora bror springer efter. Har hittat en reflexpinne i diket. Den agerar både vandringsstav och svärd.

Jag går sist. Långsamma steg. Hunden sicksackande kring mina ben. Lite skakig efter månader av stillasittande.

Vagnen gör spår i leran och fläckar mina gympaskor. Morgonsolen värmer kinderna och vi blir stående. Hör en ringduvas tydliga purrande. –Lyssna mamma! Det porlar i bäcken! säger storebror. Vi lyssnar på våren som rinner fram under snön. Ner över det branta berget. De är så stora nu, att jag kan lämna dem här. –Lek ni. Jag går vidare. Cykla hem när ni har lust.

En åttaåring. En fyraåring. Och en som är alldeles ny. Två gossar försvinner upp i skogen, på berget. Men du. Du ligger här. Kisar mot den blå himlen. Mot trädtopparna som för din blick bara är suddigt grönt. Och dina rosa kinder som aldrig tidigare känt någonting. Känner nu aprils milda vind.

Så rik jag är.

Loppade gåvor

De bästa presenterna som finns är loppade gåvor! Finns inga gåvor som gör mig så glad. Av matlaget fick vi fina loppispresenter till bebisen. Som den här gula stickade mössan.

Och två sparkdressar samt en handstickad liten kofta.

I det andra paketet låg det här. Så ljuvligt sött!

Mamelucker, stickade strumpor och en söt gammal barnbok.

Och så speldosan i form av en röd björn (?) som spelar en rar liten melodi och samtidigt rör på ögonen. Den ska få hänga vid skötbordet så småningom. Som distraktion under besvärliga blöjbyten.