Det dags för påskinspiration! Ja, med bara två veckor kvar till högtiden orkar jag inte bromsa längre – nu är det fullt blås! Jag kickar igång med att bjuda på några härliga bilder med vårblommor från mitt instagramkonto @underbaraboning – det konto som jag startade för att samla bilderna som inspirerar mig mest och se till att fler hittar till de fina hemmen bakom! Om du blir sugen på att kolla in kontona närmre så ligger en länk under respektive bild.
Anna Starrén är min ständiga instagraminspiration. Färgsprakande, vackert och egensinnigt. Fastnade för det gamla kaklet, äggen i den fina hållaren samt den stora krukan med tvåfärgade narcisser.
Drömmer om en trädgård som ser ut så här på våren (ps WOW vilken vacker färg på penséerna!). Men eftersom snön smälter så långsamt i Västerbotten kommer mina egna lökar upp ungefär samtidigt som allt annat i rabatterna. I höst ska jag banne mig plantera lökar i krukor i garaget och sedan ställa fram längs huset så fort det blir vår. Då kanske jag får jag njuta blomningen tidigare.
Underbart med ruggar av lökväxter i gräsmattan som här på Fageräng. I höstas gick jag ut och skottade undan den första snön och tryckte sedan med lökjärn ner så många lökar jag bara kunde i gräsmattan. Hoppas det ser ut så här hos oss i vår!
På den här gräsmattan under den här himlen vill jag ligga på rygg och titta på molnen. Eller ligga på mage och studera de första yra insekterna som letar sig ner mellan krokusens blad.
Så underbart när någon bara bestämt sig för att ösa på med alla blommor de kan hitta! Vilket gult paradis att drömma sig bort i. Dessutom – så otroligt mysigt att sitta på bänken under fönstret och titta ut en kall och regnig vårdag.
Vid den här husväggen kan jag tänka mig att dricka mitt eftermiddagskaffe. Så fint med lite nyutslaget ris och vårblommor i ett enkelt krus. Enkelt men raffinerat.
Vi slutar med blomsterrabatten framför Västerby Skola. Maken till rart hus och rar plantering har jag väl aldrig sett! Här skulle jag ligga i grodperspektiv dagarna i ända och beundra min gård.
På lördag är det treårskalas för Ulf. Hans livs första riktiga kalas! De två tidigare har ju inte blivit mycket av med tanke på pandemin. Han är väldigt laddad och återigen övertygad om att Stålhulken kommer komma. Vet inte hur vi ska kunna ordna detta? Ingen annan i familjen har någonsin hört talas om eller känner till Stålhulken så det är ett nästintill olösligt problem. Är han grön? Gjord av stål? Kan han flyga? Är han en god hjälte eller en ond skurk? Ingen vet. Kanske slutar det med att Jakob får trä på sig gröna trikåer och göra entré genom tvättnedkastet. Vore oförglömligt.
Jag har i alla fall svängt ihop några småkakor att bjuda på. Baka småkakor är så löjligt lätt när man väl fått upp farten.
Gjorde kolasnittar med daimkross, kanelkakor och hallonkakor.
Så enkelt att trycka till kanelkakorna med en gaffel och strö över lite kanel och socker. Och har man en sådan där syltförpackning i plast med pip så kan man bara trycka ut en klutt sylt i varje kaka. Garanterat kladdfritt!
Vill du ha recepten? Ja, det är en högst retorisk fråga för recepten kommer här nedan vare sig du vill eller ej.
Kolasnittar med daimkross
Kolasnittar med krispig daimkross smakar ljuvligt och går lätt att göra. Receptet räcker till 20 stycken ungefär.
Häll ner mjölblandningen och daimsmulet i smöret. Rör till en jämn, lite kladdig deg.
Forma till två långa rullar på en plåt klädd med bakplåtspapper. Tryck till lätt med handen.
Grädda gyllene i ugnen i ca 12 minuter.
Låt kakorna svalna en aning och skär sedan i sneda snitt och låt ligga kvar på plåten tills de svalnat helt.
Hallonkakor
Hallonkakor är en perfekt kombination av syrligt och sött. Degen är stor och räcker till ca 50 kakor. Om du vill kan du baka ut halva degen till hallonkakor och använda den andra halvan till kanelkakorna nedan – det är samma kakdeg!
“Hej Clara, lite of topic men skulle inte du som skriver om politik och feminism kunna intervjua de olika partierna inför valet? Tycker det skulle vara kul att läsa intervjuerna på bloggen. Kanske lite väl tidskrävande men bara en tanke…”
Den här kommentaren fick jag från läsaren Simone under dagen. Tack Simone för din fråga, men jag kan på en gång säga att svaret är nej. Redan vid förra valet kontaktade några av partierna mig för att de ville att jag skulle intervjua deras partiledare till mina kanaler. Först blev jag smickrad och kände mig riktigt viktig minsann – men sedan sansade jag mig. Inte för att jag inte är intresserad av valet eller tycker att politik är viktigt – tvärtom! Jag tycker bara att det är en alldeles för viktig sak för att jag som influencer ska ta på mig den rollen. Jag skulle inte klara den särskilt bra.
Och jag är inte dummare än att jag förstår att en partiledare mycket hellre sitter ner och “grillas” av influencers inför valet – än av Monika Saarinen på Sveriges Radio eller Anders Holmberg på SVT. Vi är ju en lätt match för dem. Hur ska vi kunna ställa de riktigt brännande frågorna?
Under ett valår är ju frågorna till politiker jätteviktiga för att vi som röstar ska få bättre koll på politiken. Hur skulle jag undvika att bli bortkollrad av en proffspolitiker? Och hur skulle jag kunna undgå att bli en nyttig idiot som bara går politikerns ärenden? Det vill jag inte riskera. Nej, jag tycker att det är bäst att slipade journalister får grilla politikerna, för det är en konst jag respekterar. Det betyder däremot inte att jag inte kommer skriva något om valet – för det tänker jag göra. Snart dessutom!
Åh nu är mitt halmgula Boris Johnson-hår bortblekt, klippt och nyanserat och istället har jag den klara blonda färg jag gillar! Känner mig som en ny människa.
Älskar också den dockkorta luggen ihop med mina markerade ögonbryn.
Och de ostyriga lockarna.
Det märks så väl vad rätt hårfärg gör för ansiktsfärgen. För så fort mitt hår går i gula toner blir jag grisrosa i ansiktet. Det är jag ju ändå den här årstiden – likblek och grisskär på en och samma gång. Men så fort färgen kyls av så återfår mitt ansikte den lite mer angenämnt aprikosa färg den har nu. Och det är samma sak när jag har rött hår – det ser konstant ut som att jag varit ute på en tuff joggingtur. Alternativt rodnar av skam. Synd eftersom rött hår är så vackert!
Kalla nyanser är min melodi helt klart. Så skönt att gå till min frisör Helen som alltid ser vad som behöver göras och vad som passar mig bäst!
Det kanske är mensen jag vet inte. Men redan innan klockan nio på morgonen idag har jag hunnit gråta av tacksamhet för:
-Att min laptop som jag tömde ut en hel latte i igår startade som vanligt idag och verkar funka felfritt. Har inte kunnat sova inatt för att jag legat och oroat mig över hur det ska gå. Inte bara med datorn utan med allt jobb jag inte kommer kunna göra ifall den kraschar. Alla kunder som kommer bli så besvikna på mig. Nu ska jag rädda allting på den och sedan lämna in den på en extra kontroll för säkerhets skull. Men tills dess kan jag andas lugnt.
-Över den unga killen på caféet som rusade upp från sin plats och hojtade SITT STILL till mig när jag spillt ut kaffet och sedan hämtade massor av papper och hjälpte mig torka bordet, stolen, datorn, min telefon och mina airpods som också blivit översköljda med kaffe. Torkade, tröstade och var så himla snäll. Mänskligheten alltså. Hjärtat står knappt ut med hur mycket vardagsgodhet som finns.
-Att jag har så fina kärleksfulla söner. Mot varandra och mot mig. -Mamma du är sååå fin och snäll säger de hela tiden. Du är så gullig mamma. Vilka fina kläder du har! Vad har jag gjort för att förtjäna dessa omtänksamma pojkar? Böl och lip!
-Av tanken på att jag på fredag ska äta lunch med (nästan) hela mitt gamla gymnasiegäng med tjejer. Jag älskar hela högen så mycket och längtar efter att återigen trängas runt ett fikabord och skvallra med dem. Det är exakt det jag behöver just nu.
-Av att solen skiner, att jag ska få baka på arbetstid idag och kanske hinner åka lite längdskidor på lunchrasten.
Nu ska jag snyta mig och blaska ansiktet med kallvatten och sluta vara ett sånt blödigt exemplar av människoarten
Sköna hemmakläder kan vara ullunderställ, pyjamas, morgonrock eller träningstights. Men sköna hemmakläder kan också vara den där mjuka, sjaviga bomullsklänningen och en nopprig ullkofta som fortfarande ändå har något.
Att sno ihop koftan i midjan, tvinna bak luggen som blivit för lång och ta på sig sköna strumpbyxor och tjocksockar.
Sätta på sig lite läppstift och sedan en dutt av samma på varje kind.
Nej man behöver inte göra sig iordning ett enda dugg när man bara går hemma. Men jag känner mig ofta mer inspirerad att liksom göra något – om jag först gör mig själv lite mindre skruttig. Precis som att livet liksom ljusnar när jag orkat torka av köksbordet och lägga på en ren duk.
Det var dagens tips, det!
Här har vintern åter kopplat sitt grepp om naturen. Det har vräkt ner snö i två dagar och det håller sig stadigt på minusgrader. Helt i sin ordning alltså. för att vara Västerbotten. Och nu tänker jag klämma de sista dropparna ur skidåkning, skoter och kanske blir det till och med lite mer slalom? Den som lever får se!
Gick igenom mina skåp häromdagen och rensade bland barnens gamla skolböcker, teckningar och pyssel. Ögonen tårades när jag såg femåriga Bertil och Ada stå och gräva i förskolans sandlåda, leriga och överlyckliga. Och av att se Folkes små bildalster med sockerfärg och hans laminerade namnlapp med en liten pingvin på. Den fick mig att tänka på alla tidiga mornar när jag hängt upp hans kläder på kroken och kramat honom hejdå. När blev mina ögonstenar så stora?
Jag är så smärtsamt medveten om att vi bara har barnen till låns. Att det är några få år de bor hemma allihop och vi får rå om dem – vara hela deras vardag och värld. Jag vill verkligen ta vara på den tiden. Som när Bertil kommer hem från skolan långt innan småbarnen och tar fikarast med mig och berättar om sin dag. Eller när jag sitter i fåtöljen efter middagen och Folke kryper upp och vill bli kliad. Eller när jag hämtar Ulf på förskolan och han kastar sig i min famn och säger -Varför är du så gullig mamma? med sin sötaste lilla röst.
Jag vill verkligen inte att de här åren med barnen ska vara begravda i stress och press. Där allt fokus är riktat mot mitt eget liv och mina egna prestationer. 2017 och 2018 reste jag hela tiden: föreläsningar, jobbresor, bokmässa, intervjuer. Jämt på väg någonstans. Just då var det något som krävdes för att komma framåt med företaget. Men nu är läget ett annat. Och jag har äntligen börjat lära mig att se upp för fällorna. Tänker på alla år när jag aningslöst bokat upp mig på massa extra jobb till våren – bara för att när våren väl anländer sakna energi och drivkraft att genomföra det. Då vill jag inte sitta ensam på något hotellrum i en annan del av Sverige. Jag vill vara hemma, dricka kaffe på verandan och påta med mina rabatter. Spola upp en badbalja i trädgården och langa varmkorvar genom fönstret till alla hungriga lekkompisar.
Om man verkligen måste jobba borta är det ju en sak. Men jag som haft ett val – varför har jag så ofta valt fel?
Jag har en inre konflikt mellan vad jag vill göra – och vad jag tycker att jag borde vilja göra. Är det okej att inte vilja prestera “mer” än det här? Får jag vara så pass tillfreds? Borde jag inte maxa, utmana mig och testa nytt?! Utveckla företagsidéer och starta projekt?
När jag pratade om det här med en vän sa hon bara -Men det är ju nu du skördar! Och då var det som att poletten trillade ner. Varför jobbade jag så hårt de där åren om jag inte nu tar mig tid att njuta frukterna av det? Av att bloggen nu är så stor att jag kan leva på den och inte behöver göra massa annat som kräver mitt fokus och min tid.
Jag är inte skyldig mig själv eller någon annan att göra något “häftigare” än det här. Jag är dock skyldig mig själv att lyssna på min inre röst och försöka respektera den. Och därför presenterar jag nu för er:
Vårens Storslagna Karriärsplaner!
Ligga på rygg i gräset och titta på svalorna
Bada i den första isvaken
En arbetsbelastning som tillåter ett behagligt tempo på dagarna
Kvällspromenader i skogen
Arbetsdagar där det finns tid för en riktig lunchrast.
Plantera gullvivor
Bättra på färgen på mina utemöbler
Att ha energi kvar att laga en riktigt god vardagsmiddag
Lediga hemmahelger utan särskilda planer
Träna så ofta jag bara har lust
Baka sockerkaka
Såpskura golv
Slumra i hammocken med Ulf
Njuta av det lilla livet utan minsta dåligt samvete
Nere på vår gård i ett skogsparti finns den soligaste platsen, den som tinar allra först på våren. Här gillar barnen att leka bland träd, ris och stora stenar och här gillar jag att sitta och filosofera. Någon gång ska vi ha ett lusthus här nere och fånga kvällssolen. Men den drömmen är en bit bort.
I sommar ska vi i alla fall förhoppningsvis ha får som går här nere – så då stängslar vi alltihop.
Tittar på bilderna och tycker att jag ser ut som en fullvuxen Teddy eller Freddy (ja alltså hon i tofsar men hur ska man veta vem som är vem?). Härlig referens! Jag vill också ägna sommaren åt att ta fast smugglare, dyka efter skatter i skeppsvrak och segla!
Idag har jag varit ensam hemma och städat och rensat mitt kontor. Jakob tog barnen till stan för att jag skulle få göra det i lugn och ro. Särskilt mycket lugn och särskilt mycket ro har det inte varit, men det har gått framåt. Nu sladdar familjen strax in här hemma, jag ska spola upp badkaret för en söndagstvagning av ungarna och sedan hoppar jag nog i själv som belöning för allt slit.
(Ja, och trots att ingen kommer vilja veta var outfiten är ifrån så tänker jag berätta att sjalen är urgammal, hängselbyxorna från Fristad har säkert 40 år på nacken och den rutiga flanellskjortan är en loppad grej från Patagonia. Urtvättad och len som en bebiskind. I brist på egna stövlar lånar jag Jakobs).
Bloggen är lite som terapi för mig – för ganska ofta när jag skriver om något som är jobbigt så har det börjat lätta precis lagom tills jag knattrat ner allt, korrläst, publicerat och gått från datorn. Jag liksom lämnar surdegen här. Ja, precis så blev det idag. Jag vek igen datorn och ryckte upp mig. Och gissa vad? Det blev en underbar dag! Så bra att jag till och med bestämde mig för att hala fram kameran och dokumentera den.
Lördag förmiddag och läxstund. Ulf överinsåg Hokkas matteuppgifter och kom med värdefulla råd om tioskutt och 14-kompisar.
Bertil gjorde engelskaläxan. Han har ärvt sina konstiga sittställningar från moster Anna som fortfarande alltid sitter på en stol på alla sätt utom det normala – alltså med fötterna i marken.
Jag planterade några nya pelargoner sedan jag gett upp hoppet om några av mina övervintrade. Aldrig någon idé att övervintra billiga pelargoner.
Sedan fick pojkarna kompisbesök samt lördagsgodis. Då behöver man se på film. Studio Ghibli såklart.
Det är så roligt att barnen verkligen tycker om att umgås med varandras vänner. Vare sig det är Bertil eller Folkes kompisar som hälsar på så leker alla tillsammans. Det blir kanske så i en liten by med en liten skola där man leker över åldersgränserna på rasterna? Jag och min syster lekte definitivt INTE ihop med våra respektive kompisar. Eller jag försökte bryta mig in i Annas rum när hon hade besök – men de höll emot dörren med våld. Undrar varför jag inte tog illa vid mig utan bara blev mer peppad?
Medan barnen lekte städade jag köket, dammtorkade och plockade om på hyllorna där det sett likadant ut sedan jag städade bort julpyntet. Bort med allt blåvitt och fram med gult och grönt för att välkomna påsken och våren! Barnen klädde på sig och gick ut och lekte i stormen medan jag gick hem till Stina och lånade hennes våffeljärn.
Hämtade sedan upp lite bär från frysen och kokade jordgubbssylt. Så tacksam för att vi fick så mycket i somras.
Efter någon timme kom Ulf in – rosig om kinderna – och ville vara med när jag “lagade godis” som han hört ryktas om.
Han fick hälla och vispa
Och när det skvimpade utanför erbjöd han sig så chevalereskt att “slörpa upp det” åt mig. Så det gjorde han. Direkt från bordsskivan.
Essa höll sig framme för eventuella godbitar.
Sedan anslöt Bertil och fick lära sig grädda våfflor på egen hand. Observera den nyfikna nosen.
Dessa kärleksfulla brorsor alltså <3 Bertil har verkligen sedan dag ett satt ett sånt fint exempel på hur man kan vara storebror. Tålmodig, omhändertagande, skojig, lekfull. Först mot Folke och nu mot Ulf. Och Folke har tagit efter. OBS OBS OBS vill jag säga till alla er som har barn som ständigt bråkar – jag och min syster slogs och klöstes ända tills hon tog studenten ungefär. Vi är ändå bästa kompisar idag. Det finns hopp!
Jag gräddade och gräddade till det blev ett våffelberg. Viktigast med våfflor är att det ska finnas så att man kan äta sig MÄTT på dem. Det är alltid så otillfredsställande när man ägnat massa energi åt att slabba och grädda och osa ner huset och det ändå måste hushållas och räknas efter vem som tagit mest. Nej med våfflor ska det finnas så det blir över! Bertil åt nio stycken.
En gillade bara hjärtan med socker
Men vi andra betedde oss som folk.
Extremt besviken hund som inte fick någon smakbit trots att hon låg på pass hela fikat.
Medan barnen gick upp och byggde LEGO sorterade jag vidare i några lådor och dammtorkade på hyllor.
Älskar allting på och under den här hyllan. Tog till och med fram kantbandet med påskmotiv!
Och började påskpynta så smått.
Riktigt skör gammal påskdekoration från en loppis i Borås. Anna köpte den till mig förra våren.
Ett gult kök är min bästa idé! Det är något visst med att befinna sig i solen.
Och så underbart när verandadörren kan stå öppen för jämnan så att hallen blir så här ljus och härlig.
Essa som varit ute och lekt med barnen i flera timmar kröp ihop och snarkade.
Medan barnen lekte LEGO-masters. De byggde varsitt rymdskepp och jag fick äran att vara domare i tävlingen och utse vinnaren. Då gäller det att ha tungan rätt i mun’. Jag såg genast att det behövdes fyra helt olika priskategorier – en för den snyggaste farkosten, en för den coolaste farkosten, en för den mest fantasifulla farkosten och en för den duktigaste treåringen i världen. Turligt nog vann barnen en klass var och katastrofen lyckades undvikas!
Hela flottan.
“Med det här skulle vi kunna besegra Putin hur lätt som helst!” vrålade Folke
Hur gör ni för att hålla småbarnen vakna till läggdags? Varje dag händer detta – ungefär klockan fem är det godnatt. Två hela timmar för tidigt och innan middagen blivit serverad. Sova tidigare på dagen går inte för då är han helt enkelt inte trött.
Medan barnen gick över till att spela Minecraft och Jakob tog hand om veckans tvätt lagade jag middag.
Sallad och dumplings till mig och Jakob och vegetariska nuggets till barnen.
Och det var den dagen det. Så skönt att jag sparkade igång mig själv så att roliga saker kunde hända. Nu är jag dock för trött för att vara vaken en enda sekund till.
Vaknar efter en stormig natt när det låtit som att hustaket ska flyga iväg. Lite trött och vimmelkantig trots att jag sovit i tio timmar. Är så less efter den här arbetsveckan och känner redan hur helgen börjar i mental uppförsbacke. Tung i huvudet, inget roligt inplanerat. Det enda jag vet att jag ska göra är att rensa hela söndagen. Börja med mitt arbetsrum och få ordning på mina saker. Jakob tar barnen till stan imorgon så att jag ska kunna göra det i lugn och ro.
Idag har jag också tusen tråkiga saker jag skulle kunna göra. Städa groventrén, rensa hyllorna i hallen, rensa mitt skrivbord, sortera lådorna i köket. Jag har en sådan känsla av kontrollförlust eftersom ordningen är så eftersatt överallt. Ibland när man har den här känslan är det läge att bromsa och vila. Men ibland är det är raka motsatsen som behövs. Att jag skulle må bäst om jag kom igång med dagen och gjorde någon liten förbättring för att reclaima mitt hem och mitt mående. Det svåra är att veta vilken gång man ska göra vad. Men det lutar åt det senare. Jag ska sätta på en mysig podd eller min spellista speciellt för vårstädning, fästa håret i ett huckle och sedan gå an och gno några timmar. Och i eftermiddag kan jag fira mina bedrifter och grädda våfflor till hela familjen. För några sådana fick vi inte igår. Ja, så ska jag göra!
Jag kanaliserar min egen mormor Rut Nilsson för att få lite kraft. Håll tummarna för mig.
I många år har jag brottats med ohälsa. Med min stress, min värkande kropp, med utmattningen. När man mår dåligt handlar det bara om att försöka få bukt med det dåliga. Nu har jag dock mått bra ett längre tag så nu gör jag något som jag aldrig gjort förut – nu jobbar jag nämligen med min hälsa. Och det är så mycket mer lustfyllt och härligt!
Det sorgliga är bara att innan jag fick problem med ohälsa jobbade jag nästan inte med hälsan alls. Jag tog den för given. Innan tre graviditeter, besvärliga fogar, utmattning, depression, struma och sömnsvårigheter – ja då tänkte jag inte så mycket på vad jag gjorde. Jag körde på och hoppades på det bästa. Om du inte avsätter tid för att vara frisk måste du förr eller senare avsätta tid för att vara sjuk var ett sånt där citat som provocerade. För jag misstänkte att det kunde appliceras på mig. Vilket det gjorde också, big time, när jag 2015 blev utmattad.
2020 hade jag fått nog av allt dåligt mående. Jag utnämnde det året till mitt hälsoår. Då jag skulle ägna kraft och energi åt att hitta vad som var hälsa för mig. Hur jag vill leva, vilka rutiner som får mig att må bra och vad jag behöver fokusera mindre på. Det var två år sedan och jag håller fortfarande på – eftersom jag tror att detta är ett livslångt utforskande.
Jag har samtidigt förstått att det här med hälsa är så mycket mer komplext än vad jag tidigare trott. Träning och bra mat i all ära – men livet har fler viktiga beståndsdelar. Sömn, återhämtning, avslappning. Att fylla på energi. Att ta sig tid för sina relationer. Att träffa en vän för en fika kan också vara en viktig del i en bra hälsa.
Jag behöver ständigt påminna mig om de klassiska hälsoråden kring sömn/mat/vila samtidigt som jag också gillar att testa nya saker för att se vart det leder mig. Jag har insett att det inte finns en ultimat lösning, utan jag kan göra flera val som är bra för hälsan och att de sakerna kompletterar varandra. Och framförallt har jag känt att det finns en enorm kraft i att hitta de verktyg som funkar i ens eget liv. Att uppleva att man förändrar det som går.
Jag är därför så glad att under hela det här året samarbeta med Life, nordens ledande hälsokedja. 300 butiker runt om i Sverige, Norge och Finland säljer allt från eteriska oljor till vetekuddar, miljövänliga städprodukter, växtbaserade kosttillskott, ergonomiska skor och hälsosamma livsmedel! I Lifes butiker finns hälsorådgivare att bolla med kring just dina utmaningar – och mycket inspiration till att hitta hälsan i sitt eget liv.
Tillsammans med dem tänker jag under året som kommer lyfta olika handfasta saker jag gör för att må bättre. Den här gången vill jag berätta om några saker som hjälper mig hitta energi efter den långa vintern.
Proteinpulver
Va? Är inte proteinpulver enbart för kroppsbyggare?! Måste man verkligen äta proteinpulver? Nej och nej. Proteinpulver kan man ha användning för i sin vardag även om man inte tränar hårt. Och självklart behöver man inte äta proteinpulver. Men jag gör det för att det är ett så smidigt sätt att försäkra mig om att jag är mätt och nöjd!
Jag har till exempel dålig aptit på förmiddagarna. Att då dricka något fräscht men mättande är ett bra sätt för mig att få energi. Proteinpulver ger ökad mättnad till mina smoothie, en skopa pulver boostar gröten – ja det går till och med att blanda ner pulvret i pannkakssmeten. I en smoothie kan man kombinera den med bär och frukter och bara tillsätta isbitar och lite vatten. Då står du dig länge. Eller så blandar du pulvret med havremjölk eller vanlig mjölk och kakao och gör en milkshake. Användningsområdena är många och jag gillar sorten Sport Nutrition Whey med vaniljsmak mest. Den fick jag tips om genom en av Lifes hälsorådgivare.
Till mina smoothies tar jag 1 dl proteinpulver, 2 dl kvarg, 1 dl vatten och 2 dl frusna blåbär (lite av bären jag plockade i somras) och så häller jag ner allting i blendern, mixar och dricker. Resultatet är en fluffig, mättande och läskande smoothie. Brukar bjuda barnen också – de älskar den.
Energibars
Jag beklagade mig inför dietisten jag träffar ibland, om att jag ofta är så slutkörd efter träningen att jag har svårt att komma igen och orka med resten av dagen. När jag berättade hur jag äter blev det uppenbart varför. Jag mår nästan alltid illa efter ett träningspass och ibland kan det dröja flera timmar innan aptiten återvänder och jag vill äta. Detta långa uppehåll gör att jag senare på dagen blir jättetrött, hungrig och känner mig slutkörd. Risken är också stor att jag då trycker i mig vad som helst som råkar finnas tillgängligt.
Men de senaste månaderna har jag verkligen sett till att äta DIREKT efter träning. Jag fokuserar på snabba kolhydrater och proteiner det har gjort stor skillnad för min energi under resten av dagen. En bar tar udden av mitt illamående och gör att jag snabbare kan äta en vanlig måltid. Därmed blir jag inte så slut efter träningen – utan känner istället ökad energi. Jag gillar att ha Moonvalleys ekologiska bars i träningsväskan – men Life säljer en uppsjö olika varumärken och sorter som du kan botanisera mellan.
D-Vitamin
I vintras började jag också äta d-vitamintillskott. D-vitamin kan vi inte skapa själva utan det bildas när vi vistas i solen eller får i oss mat som innehåller det. D-vitamin behövs för är att reglera kalkbalansen i skelett och tänder och med dess hjälp kan vi bevara starka ben.
Något som många inte känner till är att solljuset i Sverige är så svagt att vår hud endast bildar D-vitamin från solen under några månader på sommaren. I Sverige har vi oftast som lägst nivåer av D-vitamin i blodet i början av våren – alltså ungefär exakt nu!
Under de mörka månaderna tar jag därför D-vitamintillskott. Jag är ju inte någon storkonsument av fisk eller mejeriprodukter berikade med D-vitamin, så jag tror att det här tillskottet är bra för mig. Jag tänker äta det fram till maj ungefär när solen återigen lyser stark. Barn upp till 2 år och vuxna över 75 ska också äta tillskott av D-vitamin enligt Livsmedelsverket. Samt personer som täcker hela sin kropp – även sommartid – och som inte äter mejeriprodukter berikade med D-vitamin eller fisk i någon hög utsträckning. Har man mörkare hud har man dessutom svårare att bilda D-vitamin av vårt försiktiga solsken. Även det värt att beakta. Äter du D-vitamin?
Järn
Aldrig är jag så trött och håglös som när järnet är lågt. Jag vill verkligen påminna alla kvinnor där ute om att ge akt på järnet! Jag har själv lätt att få brist och brukar försöka kolla mina järnvärden då och då. I perioder behöver jag nämligen äta tillskott. Om du också känner dig så där trött och håglös kan det vara värt att gå till hälsocentralen och kolla upp ditt järn. Det är också bra att tänka på om du har en tonårsdotter som plötsligt ser genomskinlig och trött ut. Järnbrist kan man få av riklig mens och andra blödningar. Graviditet, bloddonation eller tex vid vegansk kost.
Magnesium
Den här sista punkten är lite av ett wild card. Men när jag var gravid med Ulf hade jag restless legs. Det kröp och kliade i benen och gick inte att komma till ro på kvällarna. Jag fick ofta gå ut och skrubba vaderna med snö för att det skulle lugna sig, men jag åt också magnesium på inrådan av barnmorskan. Jag kan ännu idag känna av problem med kryp i benen – och dessutom var ni många som sa att magnesium hjälper er att sova bättre, när jag skrev om mina sömnproblem. Så nu tänkte jag testa att äta det igen för att se om det kan hjälpa mig på traven. Återkommer när jag provat ett tag. Någon annan som käkar magnesium?
Om du har önskemål på teman eller andra funderingar om hälsa som du vill att jag ska skriva mer om – lämna gärna en kommentar!
Här kommer ett fång bilder från måndagen, tisdagen och onsdagen som gått.
Det blev pannkakor till måndagsmiddag. Jag blandade ner alla mjölkslattar från barnens olika halvdruckna frukostglas. Gjorde en sjujäkla fläskpannkaka till ungarna, med vispad grädde och allt.
Och sallad till mig och Jakob
Tog allt gott kunde hitta i kylen och svängde ihop. Tog sedan en pannkaksbit till efterrätt.
Vi har haft matlag också. Barnen stannade ute och stred och gjorde hinderbanor tills det blev mörkt. Sedan kunde de tänka sig att komma in och äta middag.
Klas hade dock god aptit redan innan mörkrets inbrott.
Barnbord
Och vuxenbord. Albin hade svängt ihop en otroligt god spagetti och köttfärsås!
Klas tyckte rött smakade extra gott.
Glad kvinna tänker på parmesan.
Ulf och Ylva-Karin hade sitt eget bord som vanligt. I babysittern framför gungar Klas och tittar på. Ska börja duka sådana här barnbord hemma hos oss också. Aldrig äter de så bra och är så nöjda som när de får sitta för sig själva.
Sedan fick alla barn se på film i sängen medan vi trängde ihop oss i vardagsrummet och åt chips och godis i smyg.
Slutligen slocknade i alla fall Klas och Ylva-Karin hand i hand i pappas famn. Det sötaste jag sett.
Solen är så generös denna mars månad och jag sitter på verandan allt jag hinner och förmår. Har podd påslagen som sällskap.
Käkar mina lunchsallader. Tar en evighet med så mycket grönsaker. Känner mig som en ko som bara tuggar och tuggar och tuggar. Det värsta som finns är att äta sallad när man är vrålhungrig för det tar i alla fall en halvtimme innan man fått i sig alltihop.
Det har smält fram kring bron
Och jag har påbörjat projekt slänga alla gamla juldekorationer och rensa på skrot.
Det ser för ruskigt ut.
Jag har också köpt och börjat ställa ut vårblommor för att ge mat åt de yrvakna fjärilar och insekter som tittat fram denna tidiga vår.
Bertil traskar hem själv från skolan några timmar innan småbarnen kommer hem och jag tycker att det är så mysigt att ta ut fikabrickan och sitta en stund bara han och jag och prata om dagen som gått. Lite sällskap på min fikarast för ovanlighetens skull. Just den här dagen berättade han om imamer, Mekka, Medina och meningen med ramadan.
Essa känner att hon ligger efter i sina religionsstudier så hon lyssnar uppmärksamt inför kommande förhör.
Guldstund!
Tacksamt hjärta och god vilja förmår mycket
Jag och Ulf har hälsat på grisarna i hagen här bredvid. Så söta och lyckliga av att få böka runt i leran.
Storsugga av imponerande mått.
Vi matar med de första späda grässtråna och testar vilka grisar som gillar pinnar.
Viktigt på våren är att hjälpa den på vägen. Jag går runt som gumman tö och skottar ut snö så den ska tina snabbare. Skottar upp grus på alla isfläckar så att de smälter bort. Snart kan barnen börja cykla till skolan. Själv väntar jag på att lådcykeln ska repareras och kunna tas i bruk igen. Den var på reparation hela förra sommaren och nu har vi lämnat in den igen. Trasiga bromsar som inte kommer kunna levereras förrän i slutet av juli. SKJUT MIG! JAG HATAR LÅDCYKELHELVETET FRÅN CHRISTIANIA BIKES. Eller jag älskar allt förutom att det inte går att få tag i en enda reservdel. Tacksamt hjärta och god vilja förmår ingenting.
Dags att laga middag i klänningen som är lika skön som en riktigt urtvättad linnehandduk. Bra eftersom den används just som en sådan. Fångar upp snoriga barnnäsor, kladd från händerna och skvätt från matlagningen.
Min räddarkompis Ulf rycker ut vid måltiderna.
Jag lagar mat och han hamrar med träredskap och spelar blockflöjt på högsta volym.
Sedan ännu en vardagsmiddag med barnen och deras kompisar. Blir så glad och blir så trött när jag tänker på hur många fler vardagsmiddagar jag ska ordna i mitt liv.
Ett vackert gammalt linneskåp, en öronlappsfåtölj eller en äkta matta. Det är så lätt att tänka på de där stora loppis- och auktionsfynden som de som verkligen räknas. Jag märker dock ofta att det är småsakerna som jag uppskattar mest i slutändan. Att hitta en underbar visp som ligger bra i handen, den perfekta lilla skeden till marmeladen eller ett par clips i en klatschig färg.
Kanske är det ingen annan som lägger märket till de små sakerna men det är ändå där jag fastnar och dröjer mig kvar med handen och blicken. Här är sex (bokstavligt talat) små loppisfynd som jag tycker mycket om.
Den sötaste lilla gräddkannan i krackelerat porslin. Hög som en tändsticksask ungefär. För den där första buketten på våren, plockad av barnhand.
Jag köpte den på loppis igår och betalade femton kronor. Tror ingen annan än jag själv kommer lägga märket till dess existens men det gör mig ingenting.
En grön liten tupp jag fick för en spottstyver. Den står på bröstpanelen i köket och är så rar i all sin enkelhet.
Jag blir glad varje gång blicken fastnar på den.
Mitt tyllset köpt för 30 kronor. Av mamma julen 1934 står det skrivet i locket på den. Plockar fram den när det är dags att spritsa tårtor och kakor. 30 kronor betalade jag för hela kalaset.
För 2 kronor styck köpte jag de söta hönorna med plats för frukostägg. De låg i botten av en stor korg full med äggkoppar i porslin. Under dem står det IMPORT stämplat vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Jag skulle tro 30-tal om jag gör en kvalificerad killgissning.
Min plåtburk för tepåsar. Inget märkvärdigt alls – en rektangulär gul liten sak. Ändå är jag så förtjust i den nätta formen av en dosa, att plocka med de pappriga påsarna, att den kan stå framme på kökshyllan och köksbordet och vara fin samtidigt som den har en konkret funktion i köket.
Slutligen den här flätade lilla korgen jag fyndade på loppis på väg hem efter en julmarknad i vintras. Den har huserat julgrupper, vårvivor och nu står det kryddor i den. Den är så nätt och fin och lite avskavd och sjavig och jag tycker den adderar hemtrevlighet till köket. Betalade inte många kronor men kommer vara väldigt rädd om den!
Vilken mat ropar högst på dig? Finns det livsmedel som liksom vrålar från kyl och frys och som du omöjligt kan ignorera om du har hemma? För vissa är det glass, för andra chips, för någon annan är det småkakor. Konstigt nog verkar bulgur, röda linser och morötter aldrig ropa särskilt högt på någon.
Jag försöker att inte ha något hemma som ropar på mig för jag tycker att det är så jobbigt att försöka ignorera ropen. Smågodis hojtar i en megafon, chips skriker så det dånar och choklad skapar rundgång i högtalarsystemet. Däremot hör jag inte ett knyst från glassen, de salta nötterna, eller påsarna med micropopcorn. De är stumma. Skönt att i alla fall några av sakerna som ropar högt på människor inte ropar på mig.
För vissa dämpas skriken så fort de stänger igen lådan och gömmer undan gaphalsen längst bak i skafferiet. Min syster kan till exempel ha choklad och godis hemma – och bara ta en smakbit! Sedan stoppar hon undan det i någon låda och glömmer bort att det existerar. Ett halvår senare öppnar hon lådan och hittar en halväten dammig daim. Jag tror aldrig det har hänt mig.
När jag var gravid med Ulf hade jag nedsatt aptit. I början var jag illamående – men sedan hade jag liksom hade en 30% minskad matlust. Jag satt på Mellokväll med matlaget och en buffé av chips och godis framför mig – sånt som vanligtvis får mig att gå loss. Men istället betedde jag mig ungefär som min syster gör vid ett sånt tillfälle. Jag tog bara någon näve och sedan kände jag mig nöjd. Alltså PÅ RIKTIGT nöjd. Inte som att jag egentligen hade velat äta mer men lyckades behärska mig. Jag behövde inte behärska mig.
Det fick mig att förstå hur svårt det är för oss som hör ropen extra högt och hur lätt det är att vara måttlig när driften inte är så stark. Jag tänker att det är viktigt att förstå att för många människor är det inte “duktighet” eller självbehärskning som gör att de avstår sånt som vi andra frossar i. Det goda ropar bara inte lika högt på dem. Jag som ogillar både tanken på och smaken av alkohol är stendöv fast det står en öppen vinflaska på köksbänken. Det är inte ett dugg duktigt av mig att avstå den.
Det vore skönt att inte ha det där extra suget i en värld där det finns oändligt med frestelser. Men samtidigt har ju just den här driften varit en viktig del i vår överlevnad. När vi var jägare och samlare och maten inte var lika lättillgänglig var det ju av största vikt att folk tryckte i sig all honung, alla söta bär och frukter som de bara kunde komma över.
Jag tänker att det är bra att vara medveten om vilken mat som ropar på en. Det tar bort känslan av att ha dålig karaktär och misslyckas med sina föresatser. Skuld och skam har aldrig hjälpt någon. Med en vänlig, ärlig och förstående blick på sig själv är det lättare att fatta kloka beslut.
Vilken dag det blev! Jag skippade till och med jackan och hade bara kofta och klänning på mig i stan.
Orange och blått är så fint ihop. Målade naglarna i Catchy Coral från Depend och hoppade i min nya klänning från &otherstories, samt de gamla skorna från Fifth avenue shoe repair. Gillar att de är så låga i skaftet – det smickrar benens form.
Tog också på mig mina tunna favoritstrumpbyxor från Swedish Stockings. Doris heter modellen. Gillar ju egentligen mest heltäckande strumpbyxor men här i övergångsperioden till barbent är det fint med lite mer genomskinliga. De här har hållit utan en maska i snart tre år. Suverän kvalité!
Det känns som att svullnaden på halsen minskar för varje dag. Blir lika förvånad varje gång jag ser skymten av en halsgrop. Och idag vågade vi oss på marklyft för första gången sedan operationen. Ganska försiktiga vikter än så länge – men däremot nästan normala vikter på alla andra övningar. Så tacksam för att kroppen samarbetar – jag tar ingenting för givet.
Imorgon ska jag sitta på varma verandan och skriva på min nya bok. Det vankas sol så jag ska försöka få in en promenad runt byn på lunchrasten också. Vi hörs då!
Nu vaknar jag av morgonsolen som letar sig in precis vid min sängsida. Redan innan sex fast jag planerat att stiga upp halv åtta. Lika bra att vakna. Börja dagen. Jag drar på mig morgonrocken, går ner, slår på vattenkokaren och gör mig en kopp snabbkaffe att ta med upp igen. Snabbkaffe går bra – jag är inte knusslig. Tar några russin också. Behöver sött till morgonens första kopp.
Sedan kryper jag ner i sängen igen, men uppallad mot kuddarna. Lutar mig tillbaka och sörplar nöjt. Att få vakna pigg av ljuset.
Jakob går ner med Essa. Hämtar in tidningen, gör frukost till alla tre barn. Sätter sig och äter sin egen frukost i väntan på att de ska vakna. Jag hör Ulf vrida sig i sin säng. -Jag orkar inte sova längre! Pappa! Genom väggen låter Bertils alarm och han ropar för att väcka Folke. Gäspningar och småprat. Skenornas ljud när klädkorgarna dras ur förvaringen. Spridda dunsar. De fnittrar åt något, oklart vad.
Jakob har mornarna själv med barnen. Frukost, påklädning, lämning. Själv startar jag lite lugnare och det passar mig bra. Är alltid så skör och hudlös på morgonen medan Jakob har tålamod och ork. Själv hämtar jag dem hellre på eftermiddagen.
Idag ska jag in till stan. Ha ett möte på SVT, leta rekvisita till ett jobb, fixa några inköp. Det ska bli tretton grader varmt så jag ska ta på mig den blå klänningen som hänger på dörren. Våren känns löftesrik och vacker – precis som vår lilla vardag.
Nu ska jag tips om en sak jag börjat med – nämligen Livsstilsverktyget. Det var som vanligt Jakob som gjorde mig uppmärksam på att det fanns och som vanligt när det är Jakob som rekommenderar något till mig tar det evigheter innan jag tar det till mig. Det var faktiskt först när en bloggläsare uppmuntrade mig att testa som jag fick tummen ur! Livsstilsverktyget är en del av en studie från Göteborgs Universitet med syfte att förbättra människors hälsa.
Forskare vid Göteborgs universitet har nämligen upptäckt att något så enkelt som en kvart med ett Livsstilsverktyget varannan vecka kan förbättra hälsan och kan ge ett nytt sätt att:
må bättre
hantera livets upp- och nergångar
förebygga eller hantera livsstilssjukdomar
Så här står det på hemsidan “Vi expanderar nu studien om verktyget och välkomnar dig att delta i en av Sveriges största satsningar för folkhälsan. Du får tillgång till verktyget under tre år och vi analyserar hur verktyget förbättrar din hälsa, ditt välmående och förebygger sjukdom. Studien är kostnadsfri. Du får också del av exklusiva webbinarier, senast om forskningen om träning och hälsa, samt inspirerande samtal med kända profiler inom hälsa”
Ja det låter ju spännande! Och eftersom jag är på den här hälsoresan sedan två år tillbaka anmälde jag mig och laddade hem appen som alltså är det som verktyget består av.
Appen är uppbyggd med övningar man kan välja fritt mellan och efter varje övning får man en fråga utifrån det man läst och som man själv kan fundera vidare kring. I takt med att du gör olika teman låses nya teman upp.
“Verktyget handlar om stress och ensamhet. Om relationer och åldrande. Om mat och motion. Och om att se din hälsa i ett större sammanhang. En flerårig studie vid svenska universitet har hittills visat bättre blodtryck, vikt och blodsocker, högre muskelmassa samt ökat välmående hos de som använt verktyget”
Så här kan en inledning till en övning om vardagsmotion se ut. Sedan följer en massa förslag man kan kryssa för att man är villig att prova. Sedan får man resonera vidare kring sina tankar i dagboksdelen av appen.
Varannan – var tredje dag lite beroende på var jag känner för så öppnar jag appen och väljer ett ämne som talar till mig. Jag tycker att det är en sån fin stund. En liten tid jag tar för mig själv att liksom checka av. Häromdagen efter ett bråk läste jag på om hälsosamma konflikter och hur man kan hantera konflikter bättre. Innan jag opererade struman så läste jag på om hälsa genom accepterande. Jag har också läst på om mikrovanor och funderat på vilka stunder i vardagen det är bra för mig att stanna upp och reflektera lite mer. Det fick mig att fatta flera nya beslut. Tonen i alla övningar är vänlig men inte pjoskande. Man blir tagen på allvar och slipper flåshurtiga utrop och uppmaningar.
Nu har jag inte hållit på så länge så egentligen är det väl för tidigt att uttala sig om hur det går. Men jag kommer definitivt fortsätta eftersom det gör mig lugn i att jag har en regelbunden avstämning med mig själv och inte bara rusar iväg i tanken. Och att kombinera just det existensiella med hälsofrågorna tycker jag gör att man får en helt annan förståelse och motivation.
Ladda hem Livsstilsverktyget om du är nyfiken att prova. Finns där appar finns. Och det här är alltså ett helt osponsrat tips bara för att jag tror att många skulle kunna ha glädje av det!
Det är så fint att se pojkarna ihop! –Betty å Hokka ä mina bästa vänner säger Ulf med troskyldig min. Tror Folke kommer få leva med sitt smeknamn resten av livet. För nu säger vi Hokka till honom oftare än hans riktiga namn. Igår morse byggde barnen klossar. De använder Bandu-spelet men leker och bygger istället för att spela.
Ulf somnade så här i fåtöljen. Det är precis som Bertil när han var liten. Han kröp in någonstans – under ett bord, på en köksstol, i ett skåp eller på ett trappsteg och somnade.
Farmor har hälsat på. Hon gör så skojiga överraskningstallrikar till barnens mellanmål. Man skär upp, bryter, skalar och lägger iordning lite smått och gott som till synes kanske inte alls passar ihop. Men eftersom allt är så smått skuret och så plockigt upplagt brukar det slinka ner i världens fart. Bra tips om man har matkräsna barn som sällan är sugen på någonting konkret som man föreslår.
Och så fick jag nog av vår stökiga veranda. Den brukar vara en katastrof varje vår eftersom den fungerar som förråd. Nu hivade jag ut en gammal stol, ett gäng halvdöda blommor, tuggade hundben, vissnande granris, julpynt, och mycket annat. Sedan hjälpte Bertil mig med att dammsuga och såpskura. Det är så härligt att göra på vårt oisolerade altangolv. Bara att hälla ut en massa såpvatten och sedan gå loss med borste. Man får sån lust att göra en Pippi och åka skridskor/skurborste över alltihop! Skurvattnet efter denna behandling var nästan svart. Huuuu…
För att fira städningen och verandans invigning för säsongen slängde jag ihop en tuppkaka
Perfekt när man inte har något annat fikabröd hemma. Jag toppade den med rostad kokos och det blev riktigt gott. Här är receptet på tuppkakan!
Det var säkert upp emot 25 grader på verandan igår. Barnen tog av sig till underkläder.
Jag dukade upp med min nya gamla kaffekanna, de nya cremefärgade loppiskopparna och små påskliljor.
Mmmmm!
Sedan fikade vi och suckade över hur härligt det är att verandan nu är invigd för säsongen och att våren är på intågande. Bertil tyckte att stunden krävde lite nationalsång så han och farmor stämde upp.
Kaffe och kaka – låt dig väl smaka!
Sedan rusade alla barnen uti i bara t-shirt, lekte med sina kompisar, klättrade i träd och kände livet i sig. Jag fick ligga själv på verandan och lyssna på fågelkvittret och kände hur härligt det är att ha lite större barn nu som kan roa sig själva.
Och hur lugnt och skönt det blir inomhus när barnen kan börjar vara ute.
Nu doftar här av linoljesåpa, varmt trä och tinande snö. Och idag ska jag sitta här i solen och skriva på min nya bok!
Hoppas helgen var mild mot dig och att du får en underbar vecka.
Ibland när jag hälsar på min syster går vi runt och kollar på nybyggda hus. Det är beklämmande hur mycket pengar som läggs på att bygga dessa fina hus och ställa de fina bilarna på uppfarten. Men sedan inte en krona eller tanke på trädgården. Eller kanske rent av för många tankar och kronor på trädgården. Man hårdgör stora ytor med grus och sten, anlägger enorma altaner och sedan klipper man gräsmattan stubbkort. Kanske planterar man ett enda litet silverpäron eller en thuja mitt i alltihop. Bredvid entrén står sedan två minimala krukor med murgröna och silvernjurvinda. För gud förbjude att det skulle blomma i någon färg som skär sig mot fasaden!
Förlåt men det borde vara olagligt att anlägga sådana här villaträdgårdar när vi vet att den lilla villaträdgården har en viktig del i den biologiska mångfalden. Vi vet också att med ökade klimatförändringar och extremväder med kraftig nederbörd är hårdlagda ytor en stor riskkonstruktion. Dagvattnet rinner helt enkelt inte undan.
Ibland tänker jag att det bästa kanske vore om folk var lite mindre brydda? För om man inte är så besatt av en perfekt golfgreen kanske man kan tänka sig att låta en del av gräsmattan växa igen? Så att ängsblommor kan bre ut sig och pollinatörer kan hitta föda. Man kanske också struntar i att hugga ner det där gamla döende äppelträdet och låter det istället övertäckas av en klätterros? Gamla döda träd är en viktig boplats för många insekter som i sin tur lockar till sig fåglar. Men tänk att det finns folk som inte vill ha fåglar i sin trädgård heller?!
Vi har ju också hårdgjort ytan närmast huset men det betyder inte att den inte är grön. Stora, djupa rabatter tar för sig och erbjuder ett smörgåsbord för fjärilar, nyckelpigor och andra insekter att ta för sig av. Här trivs både grodor och igelkottar!
I den här rabatten surrar och fladdrar det dagarna i ända och allt som grönskar och är vackert är inte svårskött! Mina mormorsrabatter kräver väldigt lite av mig. De består av rosenbuskar och perenner och jag rensar ogräset sparsamt. Perennerna står nämligen så tätt att de konkurrerar ut allt annat. En välgjord perennrabatt är en prydnad för huset, en tillgång till djurlivet och kräver tvärt emot vad man kan tro väldigt lite skötsel.
Men hur går det för barnen i en mer vildvuxen trädgård? Vill man verkligen locka dit bin och andra insekter? Tänk om barnen gör sig illa? Jag tänker att det bästa sättet som barn kan lära sig att inte vara rädd för humlor och bin och fäkta efter dem så att de blir uppretade – är att låta dem lära känna insekterna. Det har bara hänt en enda gång att något barn gjort sig illa på insekterna i vår trädgård. En sommar brände Bertil tån på en humla.
Och den mest barnvänliga trädgården är inte nödvändigtvis den med en enorm gräsmatta med en studsmatta ovanpå. Vi har visserligen en del som är kortklippt gräsmatta som man kan springa runt på – men det som gör att barnen älskar att leka där är att det finns flera – närmast planlöst utslängda – buskar, stenar och träd att gömma sig vid eller leka tagen kring. Plus åkerbär och smultronplantor som växer i kanterna.
Att klänga och slänga är också populärt bland barnen. Och då är det ju bra att ha lite träd och inte bara platt gräsyta.
Träd erbjuder skugga från värme, vindskydd, bostad och mat för djur – samt motverkar översvämningar eftersom de suger upp regnvatten. Plantera fler träd!
Och har man inte plats för något stort träd är det fint med en rejäl häck. Som en rosenhäck som både bäddar in, sprider väldoft och erbjuder pollinatörerna något att frossa i!
Själv drömmer jag om en ordentlig vattenspegel i trädgården. Ett paradis för fågelliv och grodor. Allra helst hade jag haft ett par ankor som fick bo där. Men det får vänta tills Ulf är lite äldre och förståndigare.
I brist på en stor vattenspegel brukar jag brukar jag ordna små. Jag fyller helt enkelt fat med smågrus och vatten. Där kan insekter slå sig ner och dricka utan att drunkna.
Och såklart ordnar jag fågelbad av olika slag.
En trädgård måste inte vara kortklippt och hårt hållen- man kan klippa gångar i gräset och låta det prunka på sidorna. Gamla träd, stenar, murar och rösen är fina boplatser för insekter. Den åldrade stenmuren erbjuder skydd för många små djur och dessutom lagrar den värme som gör detta till ett gynnsamt mikroklimat.
Delar av vår gräsmatta tillägnas helt till vitklövern. Om man slår sig ner här är surret från humlorna öronbedövande.
Och att hårdgöra ytor är förstås inte fel per automatik. Låt det bara inte bli en kal stenöken. Spräng in rabatter i grusgångarna!
Kanta gruset med grönt.
Och placera trädgårdsgruppen mitt i alltihop. Så att du sitter ute i det gröna och njuter av trädgården och djurlivet!
För att sittgruppen ska bli inbäddad och vindskyddad – ställ stora krukor/tunnor i bakkant med störar där luktärt och annat kan slingra sig upp. Både vackert, ombonat och bidrar till biologisk mångfald. Och slutligen – använd aldrig aldrig starka bekämpningsmedel i din trädgård. De har ingenting där att göra!
På det här sättet kan du skapa en trädgård som är grön på riktigt. Som hjälper istället för stjälper den biologiska mångfalden.
Här sitter jag och är inte hälften så trumpen som jag ser ut. Är riktigt glad faktiskt! Igår sov storbarnen över hos sin kompis, Jakob åkte till stan och gick på bio med en vän och sov sedan där. Jag var ensam hemma med bara Ulf. Men han somnar ju klockan sju så då kröp jag ner i sängen med lite godis och en riktigt bra bok. Det är så sällan jag får vara ensam hemma så jag njuter verkligen när det sker. Särskilt om det innefattar smågodis och bokläsning in på småtimmarna. Då känner jag mig som tonåring igen.
Imorse drog Stina ut mig på en promenad runt byn. Ganska precis sex kilometer. Nu är det bar asfalt stora delar av vägen och jag kan promenera i mina vanliga träningstights och gympaskor. Plötsligt är det som att jag flyger fram. Fasen så mycket tyngre det är att gå på promenad i vinterkängor, täckbyxor, dunrock och balaklava som jag annars gör hela vintern.
När jag kom hem från promenaden hade resten av familjen också kommit hem. Jag käkade frukost och sedan gick jag och la mig och somnade ifrån en timme. Att sova en lur på dagen är så härligt.
Var förresten förbi Blomsterlandet i veckan och köpte lite vårigt blomster och färska kryddor på kruka. De står hur länge som helst och när det blir varmt planterar jag ut dem i pallkragen. Att ha färska kryddor hemma sätter verkligen piff på all matlagning – särskilt salladerna.
Idag invigde jag min loppade rutiga blus i linne – jeansen är samma gamla vanliga ribcage som jag alltid har. De enda jeans jag äger. Notera att jag är barfota. Så härligt att frivilligt gå barfota inomhus igen. Idel vårtecken!
Nu ska jag hämta barnen från ett Minecraft-lan hos en kompis och sedan ska jag läsa ut boken som jag längtat efter hela dagen!
Print
