Jag skojade inte när jag sa att det var kaos på verandan. En massa ackumulerat bröt som gjort den otrivsam och hemsk att vara på. Men så fick jag äntligen tummen ur och bar upp toalettstolen på övervåningen där vi håller på och renoverar vår toalett. Slängde ur alla textilier och dammade dem. Sorterade undan alla verktyg och allt porslin och bar ut alla kartonger med returpapp.
Jag gjorde det ganska långsamt och ganska håglöst och det tog ungefär fyrtio minuter att bli färdig. Men nu – nu är här fint och fräscht igen!
Och så välkomnande när man kliver in genom dörren.
En gammal ullgardin har också hängts upp. Visst är den rent ockult vacker!?
’
Verandan används inte för att sitta på vintertid utan bara som en extra farstu. Och frys. Jag brukar nämligen ställa ut kastrullerna med mat här så att de får kallna snabbast möjligt.
Röd kudde jag fått av Erica och grön kudde jag köpt på en loppis.
Så nöjd med mig själv och att jag fick ordning på verandan trots vabb och andra tråkigheter som gör mig så lågväxlad.
Men ni får förresten titta in här på bloggen närmsta dagarna – för då har jag något kul att berätta!
Nu är jag förvisso hemskt partisk i frågan – men om du söker en klapp till ett barn i din närhet då skulle jag verkligen rekommendera den gröna karamellen Nu bakar vi. Enkla recept med pedagogiska steg-för-steg illustrationer som hjälper de små bagarna att bli mer självständiga i köket.
Våra prisbelönta kokböcker för barn används av barn i alla åldrar men 6-11 år är nog vanligast ändå. Jag vet att det brukar vara en vanlig fråga.
Det här är en kokbok att läsa, tumma, kladda i, ta fram gång efter annan och använda tills den nästan faller i bitar.
Få saker lockar fram minnen lika starkt som dofter kan göra. Någon passerar en på bussen och har samma parfym som ens tonårskärlek och plötsligt sköljer alla känslor över en på nytt…
Med det i åtanke – vad doftar julen för dig? Och finns det något sätt som du kan locka fram den doften igen? Så att du får hjälp av tidigare jular att komma i stämning.
Är det lackstång som smälter, rödgransris i ett krus eller en blå hyacint?
Testa gärna att göra en ångande brygd – en så kallad simmer pot – som får stå och sjuda och sprida väldoft. Lägga i apelsinskivor, grankvistar, kanel, nejlikor, ingefära, pomerans eller vad du nu vill. Fyll på med lite vatten och värm upp.
Hemma hos mig står den ovanpå vedspisen och varje gång vi gör upp eld så började det dofta jul igen.
Det var trötta och glada barn som återvände från skogen imorse. Det hade blivit kallare under natten och Essa hade legat och morrat ut i mörkret så det var nog ganska skönt att få komma in och tina upp.
Bertil gjorde eld i vedspisen och jag utnyttjar den till lite av varje just nu. Som att rosta bröd och tina lussekatter.
Sedan blev det fika för hela slanten
På med ullunderställ och sedan moooot julkalendern i soffan. Där blev vi liggande ett bra tag – flera timmar faktiskt – och såg det ena programmet efter det andra.
Men sedan tog Jakob ner sparkarna från garagevinden. Och Bertil som hela tiden ber om att få göra ”riktiga saker” fick i uppgift att sparka till affären och köpa mjölk och clementiner och lite senap. Han var så söt där han försvann i sin pälsmössa med en kånken på ryggen. Och när han kom hem en timme senare ville vi också gå ut.
Ett egendomligt väder var det idag. Solen sken samtidigt som det oupphörligen singlade ner snöflingor.
Sju minusgrader. Det ska snöa mycket mer i veckan och det ser vi verkligen fram emot! Håller tummarna för att det ska snöa så mycket att vi kan åka slalom på jullovet.
Då behöver det komma några decimeter i alla fall.
Sparkpremiären på hösten och cykelpremiären på våren. Det är de enda premiärer jag är intresserad av att bevista.
Sån frihet att kunna glida fram utan motstånd.
Vi gjorde dock diverse stopp för att kolla på extra snygga pinnar och plankor. Bertil är en hårding som sparkar utan jacka. Istället endast iförd sin mormors gamla randiga blus från Gunilla Pontén.
Vi svängde förbi Stina och Emils fina hus. Säg något snyggare än falurött mot den vita snön?
Ja, det är väl kanske rosa himmel då.
Snart togs hela himlen över av ett rosa ljus
Overkligt fint.
Himlen är ju vacker på sommaren också men då finns det ju så mycket annat som konkurrerar med den. På vintern får den vara stjärna ifred.
Snö och rosa himmel – vilket makalöst My Little Pony-väder.
Vi gick in och värmde oss och jag somnade sedan i soffan med Ulf på magen och sov bort halva eftermiddagen. Det var precis vad jag behövde den här söndagen!
Igår morse vaknade jag av upprörda röster och två små barn som kom in och bråkade om ett ”Harry Potter-svärd” (en trollstav) och vem som egentligen fått ha den mest under morgonen. Som vanligt blir man föga munter till sinnes när man vaknar med krav på att lösa ett bråk som man inte har någon insyn i. Men humöret ljusnande betydligt när jag såg att det kommit mer snö under natten. Så jag baxade mig ur sängen och gick ner i köket.
Någon hade eldvakten.
Det här med att mina barn är så otroligt påbyltade inomhus? Det kan ju lura någon att tro att vi typ har åtta grader varmt. Men fullt så goda miljöhjältar är vi tyvärr inte. Alla verkar dock älska sina luvor, tjocksockar, ullunderställ och fleecejackor. Så vi kanske borde göra det kallare? Notera att den yngste förmågan dessutom har på sig vinterstövlarna inomhus.
När jag hade fått i mig kaffe och orkat agera fredsdomare kring Harry Pottersvärdet kröp jag ner i soffan med filurerna och såg på julkalendern. Verkar väldigt lovande! Ulf har tagit intryck av första avsnittem och tycks numera tro att jag och Jakob blivit bortrövade om vi inte omedelbart går att lokalisera i hemmet.
Tycker det vita, kalla ljuset utifrån är så vilsamt. Hela hemmet ändrar färg. På sommaren kastar guldig sol och grön växtlighet sina reflektioner i rummen. Men nu är det vitt, vitt, vitt. Och sedan blått i en halvtimme.
Efter att vi ätit frukost gick jag och pojkarna ut till fåren.
Vi hjälptes åt. Matade med kraftfoder.
Bytte vatten och skottade ut en ny fräsch halmbädd. Lika tillfredsställande som när man bäddar rent i barnens sängar och puffar kuddarna och lägger gosedjuren på plats.
Bra att vi kunde hjälpas åt för jag får som sagt hosta av ansträngning i kall luft. Och titta på min tragiska ansiktsfärg! Den är rosavitgrå som en papprig, dammig sida ur en dagstidning. Och så kommer den förbli till slutet av april ungefär.
Men tur att det finns annat fint att vila ögonen på.
Och det var väldigt vackert ute idag när det singlade stora flingor från himlen.
Och när vi strött halm och gjort fräscht satt vi och kelade med damerna en lång stund.
När vi kom in hade jag fått upp farten så då drog jag fram lite julpyssel. Kottar, tyg, garn, limpistol och fårull. Ullen är faktiskt kvar ända sedan Snabbaste fåret i Rysslands dagar.
Mitt bästa knep för att på ett trevligt sätt kunna pyssla med barnen – det är att aldrig försöka peppa innan. Jag säger inget alls utan plocka bara fram allt i stillhet och sedan börja jag pyssla själv. Då brukar barnen nyfikna ansluta och man slipper speedad stämning och barn som får sammanbrott eftersom kompetensen inte matchar den konstnärliga visionen de hunnit bygga upp i huvudet medan de gick och peppade.
Barnen gjorde så himla söta små tomtar till sitt eget tomteland uppe på rummet.
Jag hade fullt sjå med att assistera de små men hann ändå med att göra en egen liten tomtegumma.
Sedan åt vi lunch och alla donade på med sitt och jag beslöt mig för att koka lite julgodis.
Någon gömde sig för någon annan för att få ha kvar trollstaven. Utan vinterstövlar.
Inte anade jag att den här lilla vinkeln bakom köksön skulle bli så välanvänd. Både som gömställe vid kurragömma och tjurhörna för den som är irriterad och behöver vara ifred.
Parallellt med julgodiset kokade jag en rejäl laddning lingonsylt. Vi skulle äta palt till middag och då behövs lingon i parti och minut!
Jag märker hur hela familjen verkligen behöver näringstät, tung och mjuk mat just nu. Och jag tror att man ska ha respekt för vilket speciellt klimat det är här uppe. Så mörkt och så kallt. Självklart måste man fylla på lite extra.
Medan jag bakade julgodis somnade lillebror hos Essa
Storebror började sy fast sina scoutmärken och mellanbrorsan satt och ritade manga.
Jakob strängade om sin ena gitarr.
Friden när alla i familjen nöjt pysslar på med någonting på var sitt håll. Aaaaah. Njuter. Det har inte hänt så ofta för oss, för vi har haft småbarn så utspritt och så länge. Men nu när Ulf lugnat ner sig kan sådana stunder plötsligt uppstå.
Det blev en långsam middag efterföljd av akut paltkoma för mig och Bertil i soffan.
Men när alla hämtat sig från koman packade Jakob och barnen varsin stor ryggsäck och begav sig med Essa ut i skogen. För att sova ute under bar himmel. Puh.
Jag var glad att jag istället fick sova inne med Ulf. Som minsann också ville sova i sovsäck och självklart fick göra det. Men bredvid mig istället. Inomhus.
Lägg dig till rätta på sofflocket med en filt över benen och blunda. Fundera på en önskning du har. En julklappsönskning till dig själv. Det kan vara en fantastisk överdådig fantasipresent – eller en alldeles rimlig gåva. Bara du vet.
Kanske börjar istället tankarna på alla andras julklappar att mala och snurra. Vad ska du köpa? Hur ska du hinna ordna allt? Men låt bara de tankarna komma och passera – utan att varken försöka förskjuta eller fånga in dem.
Om du fick önska något som bara var till dig. För din glädje. Vad skulle det vara då?
Sitt ner vid bordet och tänd det. Titta in i ljuslågan. Fladdrar den? Hur doftar det från tändstickan? Vart går det blåa över i gult. Och glöder veken i mitten?
Notera hur stearinet långsamt smälter och blir flytande. För handen närmare ljuset och känn värmen. Hur nära kan handen komma innan det bränns?
Sitt alldeles stilla en liten stund och blunda mot ljusstrålen och känn det gula, varma skenet mot ögonlocket. Andas lugnt.
Blås ut ljuset och iaktta hur röken ringlar iväg.
Välkommen december
(Här kan du läsa mer om tanken bakom 24 luckor av julfrid – små övningar i medveten julnärvaro)
Det händer så mycket och förväntas så mycket av oss i december och trots att vi kanske vill stanna upp och njuta tas tiden lätt över av måsten och stress.
Därför har jag ordnat en adventskalender med syftet att fånga stämningen. Varje dag en ny lucka med ett förslag på något att göra för att uppleva en stunds frid just den decemberdagen.
Men inga svåra, stora projekt som kräver tid och skapar ännu mer måsten. Nej tvärtom något litet och enkelt där finessen är att man ska stanna upp några minuter och låta själen hinna ikapp. En övning i medveten julnärvaro.
Till jul blir jag alltid lite extra pysslig. Det är ju så mysigt att sitta inne och arbeta med händerna och skapa någonting fint.
Hittade dessa ljusstakar på loppis och tyckte att de hade en så vacker, smäcker form. Men vit är inte min favoritfärg så jag bestämde mig för att måla om dem.
Det allra bästa när man gör sådana här projekt är att måla med lackfärg. Börja med att slipa av ytan med ett sandpapper – då fäster färgen bättre. Och sedan kan man grunda ljusstakarna med en llackgrund och slutmåla med lackfärg i önskad nyans.
Men för dig som har en slatt väggfärg hemma – kanske överbliven från en ommålning – så funkar den färgen också bra. Men då blir inte slutresultatet riktigt lika tåligt.
Dessa stakar är av metall så jag började med att diska dem rena från flott och stearin. Sedan torkade jag dem ordentligt och målade därefter på väggfärg i en härlig skogsgrön kulör. Det krävdes tre lager för att det skulle täcka – men eftersom torktiden är så kort på den här typen av färg gick det ändå väldigt snabbt.
Medan ljusstakarna torkade hämtade jag upp kottar från jullådan där jag förvarar pynt till julgrupper och sånt. Man kan förstås köpa fina kottar – eller så kan man gå ut och plocka dem i naturen. Torkar man dem inne några dagar öppnar de sig och blir så här fina.
Jag målade dem vita i kanterna – som om de vore snöiga – och avslutade med att pensla på glitterfärg.
Jag kombinerade både guld och silver.
Sedan fick de ligga på tork. Det bästa är att hålla till med glitter på hushållspapper som man fuktat lätt med vatten – det håller överskottsglittret på plats och man slipper rester i hela huset.
Och medan kottarna torkade plockade jag fram mina pepparkaksformar. Tänkte nämligen trycka eget julklappspapper på enfärgade rullar.
Det här är ett barnsligt enkelt pyssel.
Rulla ut pappret på ett stort bord. Häll lite färg på en tallrik eller i locket på färgburken och stämpla pepparkaksformar i färgen och sedan direkt på pappret.
Ett lättsamt pyssel som passar perfekt att göra ihop med barnen. Se bara till att skydda bordet mot spill!
Jag tog också fram en gammal trist skokartong och stämplade på den. Nu ska den få bli presentask till julklappar.
Kolla så fint det blev! Både ljusstaken och paketen är målade med samma typ av färg.
Men de blir ingen jul utan en härlig krans till ytterdörren. Så en sådan gjorde jag såklart också.
För att göra en krans kan man med markägarens tillstånd plocka material direkt från skogen Gran, enris och tallkvistar. Men annars tycker jag också att det är vackert att köpa ädelgran i bunt och använda i kransen. Blir extra maffigt.
Jag utgick från en kransstomme av halm, bindtråd, avbitare, sekatör och snöre att hänga upp kransen i.
Först klippte jag bitar av ris ca 10-15 cm långa och gjorde buntar av dem.
Buntarna fäste jag runtom hela kransen med ståltrådens hjälp. Jag började med att surra fast ståltråden i kransen – och sedan lät jag den löpa på och fästa de små buketterna allt eftersom.
Om man arbetar åt samma håll hela tiden så täcker de nya buntarna över fästena från de gamla. Man får jobba metodiskt så slipper man fula hål i kransen.
Det är lite pilligt men inte särskilt svårt. Tänk dock på att det går åt bra mycket mer ris än man kan tro. När du kommit varvet runt kan du inspektera kransen närmare. Upptäcker du då att det är lite glest någonstans kan du alltid sticka fast några extra kvistar grönt i kransen för att fylla ut.
När kransen var färdig (det tog kanske en timme totalt) virade jag fast lite ståltråd kring de glittriga kottarna och sedan stack jag fast dem.
Slutligen fäste jag ett grovt snöre kring kransen och hängde upp den ute på verandan. När kransen satt på plats avslutade jag med att sticka in lite brudslöja direkt i riset. Det gjorde att den såg nästan snöig ut.
För att fästa en krans på dörren utan fula synliga hål brukar jag trycka ner ett häftstift på ovansidan av dörrbladet och sedan göra en ögla i snöret och trä den över häftstiftet. Hålet blir osynligt och håller förvånansvärt bra även för tyngre kransar.
Plättlätt och så vackert och effektfullt!
Det blev en riktigt mysig pysseldag och jag hoppas hinna pyssla ännu mycket mer fram till jul, för det är ju så roligt!
Så blev det äntligen första advent. Jag hade ställt klockan på åtta för att hinna upp innan barnen vaknat och göra iordning lite mys. Och mysigt blev det.
Pyjamaspojken var dock uppe och hjälpte mig att göra iordning.
Peppisar, lussekatter
Och varsin chokladtomte i present.
-Åh mamma, guldfolie….suckade Ulf lyckligt.
Efter frukosten fick vi en väldig fart för vi skulle vara i kyrkan redan klockan tio.
Scoutgudstjänst där barnen skulle få sina märken.
De provade ut sina scoutskjortor och scarfs också. Så söta i sina uniformer. Var redo.
–Alltid redo!
Ulf fick sitta med längst fram och kollade storögt på när brorsorna spelade drama, sjöng och tog emot sina märken.
Han fick låna Folkes scarf också för att känna sig som en i gänget.
-Jag visste inte att Gud kunde höra att man tuggar tugummi, var den gåtfulla kommentaren efter gudstjänsten. Eftersom jag nekat honom tuggummi innan vi gick in i kyrkan trodde han kanske att det var något Gud hade åsikter om. Men det var mest att jag var lite snål om mina tuggummin.
Sedan undrade han varför Gud hade skapat hans mamma så arg? Och varför Gustav Vasa skulle finnas?
Gustav Vasa och Teodicéproblemet – typiskt svåra teologiska frågor för oss kristna.
Efter kyrkfika och varmkorv gick vi på julskyltningen i vår lilla kommun.
De hade dekorerat träden med paket.
och tomten var på plats och gjorde high five med Uffe.
Renarna hängde också med.
Vi provade att sitta i brandbilar, gjorde ren-quiz i en kåta och köpte mjukkaka att lägga i frysen och spara till julens skinksmörgåsar.
Väldigt trevligt var det. Men sedan åkte vi hem igen och svidade om.
Och mötte upp matlaget för skridskoåkning. Man måste passa på när det råkar vara ett år med lite snö men många minus.
Klas passade på att vara lika söt som vanligt.
Det skymmer snabbt i slutet av november.
Men vi hann åka en hel del i alla fall.
Innan vi avrundade och gick vidare
Och åt gröt som Albin hade redo på spisen.
Bra för rödnästa nedkylda barn.
Vi försåg oss rikligt
Och pratade ikapp. Det var ett trött gäng som sågs för första gången på flera veckor efter en himla massa förkylningar.
Fin julbonad med Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.
Och ett pepparkakshus som avbildar huset. Typiskt arkitekter att göra sitt eget hus i miniatyr. Själv satsar jag på färdiga byggsatser.
Så drack vi glögg och fikade lite till
Och halvslumrade i sofforna. Och på golven. Tills det var dags att åka hem och göra kväll.
Och det var den söndagen det. En riktigt fin julhelg som avrundades med att jag och pojkarna kröp upp i soffan och såg på Julens Hjältar ihop.
Om du läser min blogg från datorn noterar du kanske att min underbara julbanner äntligen är uppe. Det är tradition att den kommer på bloggen till första advent eller första december – beroende på vilket som inträffar först. Och nu kan man väl utan att förarga någon ändå hävda att det är fritt fram att jula?
Förra helgen gjorde jag och pojkarna en apelsingirland. Jag skalade först några stora apelsiner med tjockt skal genom att skära apelsinen med ett lång snitt i klyftans riktning. Då fick jag upp en bra, jämn öppning att utgå ifrån. Sedan snittade jag försiktigt runtom fästet på apelsinskalet med en kniv – så att det skulle gå att bryta loss i ett enda stort stycke utan att gå sönder. Mer skalyta att stansa ut apelsinstjärnor ifrån alltså!
Så tog jag fram pepparkaksmåttet och vek försiktigt ut apelsinskalet så att det gick att stansa. Sedan hjälptes vi åt att trycka ut apelsinsstjärnor i olika storlekar. Några av dem dekorerade vi också med nejlikor för att det skulle dofta gott
Med nål och tråd trädde vi sedan upp dem på ett snöre.
Och komponerade en väldoftande apelsingirland för köket.
Blev himla rart tycker jag och på precis lagom svårighetsnivå för att inget barn ska behöva få ett sammanbrott under tiden.
Snart är det dags att börja fundera på julbaket. Kanske vill du göra något litet gott redan till första advent? Här kommer i sådana fall recept på sex suveräna julkolor.
Smörkola med havssalt. En riktig favoritkola som får en lite pikant smak av det brynta smöret och flingsaltet ovanpå.
Saltlakritskola. Hisnande god, sötsalt och seg. Du gör den på turkisk peppar vilket är en garant för en riktigt salt kola. Precis som man vill ha den.
Chokladkola med kaffe och rostade hasselnötter. En mjuk, seg chokladkola med kaffeton och ett krispigt lager av rostade hasselnötter. Den lite bittra smaksättningen balanserar kolans smaker så att det inte blir för sliskigt och sött.
Julkola med täcke av choklad. Kombinationen av seg kola och krispigt chokladtäcke är ljuvlig. Den här vill du inte vara utan på gottebordet!
Fuskfudge. Tekniskt sett ingen kola men den får vara med ändå för att den är så förtjusande. Härlig fudgekonsistens och inte allt för söt i smaken. Men välj en kvalitetschoklad med hög kakaohalt – det gör hela skillnaden.
När jag bloggade om mina barns önskelista för någon jul sedan fick jag höra så många gulliga beskrivningar av andra barns julklappsönskningar. Här är några guldkorn.
Min systerdotter önskar sig ett löv
Min son önskar sig en flaggstång till rummet. Men flaggan kan han fixa själv.
Dottern önskar sig bara en ost med hål i
En vän önskade sig ett husdjur men fick aldrig något. Tillslut önskade hon ”en påse med hål i så att det som är i påsen kan andas”
Fyraåringen önskar en hemlig sax som hennes föräldrar inte vet om
Min femårige son önskar sig blöjor till sina framtida barn.
Vår dotter önskade sig en macka- Den önskningen blev uppfylld och är nu snudd på tradition
Min tioåriga dotter önskar sig tandställning och glasögon.
Min fyraåriga dotter önskar sig en guldstaty. Vad den ska föreställa? ”Mig själv såklart. Kanske finns det en på något museum?”
Jag önskade mig en burk champinjoner när jag var liten
Min treåring önskar sig chips, alkoholfri öl och en regnbågstraktor att ta till affären för att köpa lördagsgodis.
Min treåring vill ha en pinne utan bajs
Sexåringen önskar sig näsdukar och rollator
När jag var fyra önskade jag mig en grön kam. Idag är jag 43 och använder den fortfarande.
Vi önskade oss silveräpplen. Varje år fick vi ett vanligt äpple inslaget i aluminiumfolie och blev överlyckliga.
Min bonusdotter önskar sig ett hus, ett småsyskon och en hund. Vi frågade om det inte fanns något annat hon önskade sig? ”Nej det är lagom så”
Min son önskar sig en lucka i julklapp. På våra följdfrågor säger han: ”en som man kan stänga”
Dottern önskade sig tomma kartonger. Mamman gav henne en stor kartong med många mindre inuti. Det blev en billig och bra jul.
Fyraåringen önskar sig ett förråd
Treåringen önskar sig en ”halvgammal Skoda”
När Petter var liten önskade han sig en heltäckande röd ylle-långkalsong.
Min femåring önskar sig två tuppkostymer. En till sig själv och en till sin pappa.
Min son önskar sig en skördetröska, en riktig spis och en äggkartong. Med ägg i och något kladdigt på locket.
Dag tolv av vabb för minstingen och jag tycker mig inte se någon förbättring. Det här är en riktigt seg förkylning/influensa och jag känner hur arbetsberget tornar upp framför mig. Förra hösten hade vi dock åtta veckor av vabb så även om vi skulle behöva vabba ända fram till julafton kommer det inte bli så illa som det var då.
Men mitt i allt så känns det ganska mysigt att vara hemma tillsammans. Det är som något slags konstigt jullov. Det är kallt och vitt ute och inne lyser julstjärnorna. Och idag började jag och barnen julbaka. Något ska man ju roa sig med.
När jag bakar med barnen brukar jag låta dem börja baka och så assisterar jag bara och håller humöret uppe när degen inte går att kavla, rulla eller forma till bullar. Man kan ju bli rasande för mindre.
Sedan droppar barnen ändå av en efter en och då kan jag baka lite mer effektivt och rationellt.
Bullar i olika modesjanger
Vissa bakar i huckle och andra i sina slöjdalster. Den randiga toppluvan är en klassisk innemössa perfekt för bakning. Ser man långa vägar – ute bär man ju päls!
Gillar att baka på bakbord. Man får bra grepp och slipper slita på köksskivan när man skär och delar degen och sånt där.
Gjorde halva laddningen till lussekatter och den anda halvan kavlade jag ut och bredde smör och socker på.
Och så på med lite riven mandelmassa, rulla ihop och klippa till en fläta.
Det blev en jädra laddning när det var färdiggräddat.
Då kröp vi upp i soffan och kollade på Julens Hjältar ihop och provsmakade bullarna
Fem stjärnor av fem möjliga. Fint vabbdag på det hela!
Årets julklapp OCH Årets medvetna julklapp är det hemstickade plagget! Fantastiskt tycker jag – att man lyfter hantverket och värdet av det. Och att personen som utför hantverket inte är en kvinna från Bangladesh som jobbar fjortontimmarspass och knappt får någon lön. Bara för att vi ska få köpa handgjort billigt. Utan att man istället inspirerar människor till att börja skapa själva igen. En gång var det ju en självklarhet! Och genom att skapa själv får man en ökad förståelse för det arbete som är nedlagt.
Och kan man inte handsticka själv finns det ju SÅ mycket stickat på julmarknader och hantverksshoppar. På det sättet stöttar man ju också en mindre aktör. Tips, tips!
Jag älskar stickat och har haft tur att ha människor runt mig som stickar. Min mamma stickade och växfärgade – den här otroliga koftan till exempel. Mormor var en fena på att sticka och min moster likaså. Nu är både mamma och mormor borta och min moster har slutat sticka. Men ibland stickar några underbara läsare vantar, strumpor och handledsvämare till mig och barnen. Den finaste present man kan få! Blir så rörd av tiden och omsorgen som är nedlagd.
Själv är jag inge vidare på att sticka. Men jag uppskattar handarbete i allmänhet och gillar att ge bort handgjorda julklappar. Är man ingen stor stickare så kan man ju ändå inspireras till att göra något helt annat med sina händer. Här är fler förslag på handarbetade julklappar.
En loppad spånkorg som målas på frihand och dekoreras och fylls med julblommor. Man kan måla både med hobbyfärg eller heltäckande tuschpennor.
Handmålade julgranspumlor. Finns julkulor i drivor på loppis så det är bara att köpa och piffa till! Med hobbyfärg eller pennor.
En gammal loppad plåtask full med hembakade julkakor. Typisk sak som min faster skulle kunnat ge. Ett år gav hon oss en enorm gammal glasburk FULL av hembakta saffransskorpor. Ett annat år en lika enorm glasburk med lingonsylt. Uppskattade det verkligen!
Småkakor bakade av trolldeg och målade för hand. Till minstingen som vill bjuda på tekalas eller leka café. Kombineras med fördel med lite loppat riktigt porslin!
–Visst kommer ni tillbaka i rutan i advent? Så många frågor av det slaget har strömmat in senaste veckorna när julen börjat närma sig.
Senaste åren har vi haft den stora glädjen att få fira in de stora högtiderna med tusentals tittare i Susannes skafferi i SVT! Att välkomna julen tillsammans med Susanne har blivit en älskad tradition för oss. Och att döma av våra inkorgar så är det många av er som känner samma sak!
Tyvärr blir det inte så i år, då budgeten för 2022 bara tillåter två sändningar och vi redan gjort ett påsk och ett midsommarprogram. Vi hade förstås hoppats på att få möjligheten att göra julteve tillsammans ändå. Men det är inte vi som lägger budget utan SVT.
Dock VET vi att tittarnas önskemål och tankar väger tungt. Så vill du se mer Susannes Skafferi – maila gärna kontakt@svt.se och berätta varför och vad det betyder för dig.
Vi vet inte när vi syns i rutan igen men är så glada över att ha fått göra det här ihop. Vara med och utveckla ett helt nytt teveformat där tittarna är medskapare och stämningen varm, vänlig och lugn. Med minimal budget har vi och alla proffsiga kollegor tillsammans tänjt på gränserna för vad som är möjligt. Och som ett resultat har vi till och med fått internationell uppmärksamhet genom Prix Europa och första priset i World Gourmand TV/Media awards.
Lämna gärna en kommentar med önskemål på vad du vill se mer av. Både Susanne och jag läser med spänt intresse och hoppas att SVT ska hörsamma önskningarna om nya avsnitt!
Jag fick en smärre chock när jag insåg att det är första advent om två veckor. Julen har mentalt känts så långt borta denna höst eftersom jag har fokuserat på att göra klart några stora jobb och bara hantera vardagen. Men idag la jag julpussel med barnen och då började vi fantisera om att hänga upp julstjärnorna. Jag brukar ju (försöka) hålla styvt på att ta fram dem till advent men det blir svårare för varje år. Det är så mörkt och grått att alla slags lysen, slingor och ombonat sken är välkommet.
Jag ser på bloggstatistiken att mitt jularkiv läses flitigt så jag vet att vi är många som längtar. Efter att få pyssla, julbaka och göra fint för högtiden…
På min pinterest kan jag dessutom se vilka av mina julbilder som delats mest gånger och är populärast. Idag när jag är förkyld och inte har orkat fota ett enda litet dugg – ja då tänker jag att jag dekorerar bloggen med några av dem. Så kanske stämningen kommer på köpet!
Blå gryning är tydligen populärt.
Vedspis och julgran i samma bild – klart det blir en klickraket!
De gamla dörrarna är eviga favoriter.
Liksom farstubron i snöoväder
Melker som håller utkik när Jakob skottar snö. Älskade lilla hund så jag saknar dig!
En tur med häst och vagn från förra årets julmarknad. Önskar att jag inte var hästallergiker. Då skulle jag ha en nordsvensk och rida till lanthandeln i sån här snygg stil.
Ombonade julkök går inte av för hackor
Ej heller skymningstimmen
Och ett fågelbord med nötskrikor. Klart man blir glad av det!
Jullovets sista dag ägnade vi åt att åka pulka, bob och spark. Det var så vackert ute att man inte kunde göra annat än att sucka lyckligt
Till och med postlådorna var o-fula.
Hos Jakobs mormor finns en suverän pulkabacke på gården. När det är ordentligt plogat kan man komma långt ner på åkern.
Bertil åkte med lillebror och drog upp honom efteråt.
När vi tröttnat på bob bytte vi till spark. Ulf bäddades ner under filtarna
Men tröttnade snabbt och ville istället skjutsa storebror
Även det tröttnade han snabbt på och då fick Bertil skjutsa istället. På en spark i storlek Chihuahua.
Han har en ängels tålamod får jag säga. Lyckliga Ulf med sådana storebrorsor. Och lyckliga oss att vi fick ett sånt härligt jullov trots att det såg lite mörkt ut till till en början.
Idag hade jag min första kontorsdag. Behövde fixa bokföring, reda ut gamla mailtrådar och planera upp inför de närmsta månaderna. Kändes nästan oöverstigligt förskräckligt innan jag var igång. Men sedan har jag suttit i diverse teamsmöten med nya kunder och annonsörer för året som kommer. Och då blev allt lätt och roligt igen. Att veta att jag har sponsorer som möjliggör att jag kan lägga så här mycket tid på bloggen även nästa år. Det känns fantastiskt!
Efter en vecka i stugan med alla kusiner landade vi hos Jakobs mormor under lovets sista dagar. Här skulle vi egentligen firat jul men det blev avstyrt på grund av covid. Fast nu är alla friska igen! Och vi har haft en tredje (!) julkappsutdelning och äter julkakor och ser på Stjärnorna på Slottet. Så fint att vara här och ha det riktigt lugnt och skönt. Barnen är trötta efter en vecka av intensiv, social kusinlek och vill mest spela spel och ligga i soffan. Trots inställda och ombokade planer hela jullovet och trots att barnen hunnit med två sjuksvängar så har vi haft det riktigt, riktigt fint tillsammans.
Och det känns i kroppen att jag gav mig själv en lugn december. Jag är liksom otålig efter att få dra igång med allt igen! Prova mina nya vanor (hur ska det gå att börja jobba 5.30?) börja träna med min PT Ida igen (50% av höstens alla pass försvann ju i sjukdom). Äta fräsch, lätt mat och fortsätta med 20 minuters läsläxa om kvällarna. Plus att jag vill ha redaktionsdag med Erica och planera både bok och blogg. Den här våren ska bli så rolig att hugga in på.
På torsdag – tjugondag knut – så plockar jag bort allt julpynt. Och till och med det längtar jag lite efter.
Nu känner vi oss friskare. Så pass friska att vi ägnat hela dagen åt att dammsuga, städa och skura ur sopsorteringens alla kärl under diskhon. Damma kuddar, mattor och filtar. Storstäda badrummet, bädda gästsängarna och plocka och göra fint överallt. Varför? För att våra julgäster äntligen kommer. Och vi tar ett omtag på denna underbara helg. Fortsätter doppa i grytan och dela ut klappar och kokar ännu en sats med kola. Så underbart att julen bara fortsätter och fortsätter.
Har känt mig glittrig och fin i den här gamla toppen från Zara. Den har några år på nacken men varje gång jag är glåmig och färglös tycker jag paljetter är lösningen. Ljusa paljetter som skänker lite ljusreflektioner åt mitt bleka anlete.
Står jag framför julgranen syns jag nästan inte
Imorgon ska vi sticka ut och sparka, spela spel och se på Bäst i Tests julspecial. En av oss ska planera nyårsmenyn, en annan helghandla, ytterligare en ska isklättra och den fjärde ska göra eld i bastun och se till att alla barn som vill får rulla sig i snö och värma sig på heta lavar. Låter som en bra plan.
Bäst att släcka och somna nu så jag orkar med allt kul!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
