Igår morse när jag skulle klä på mig rotade jag runt och hittade min blå favoritklänning längst in i garderoben. Typiskt plagg jag mest bara bär sommartid. Inte så snygg med strumpbyxor till, nämligen.
Sedan rafsade fram min gröna manchesterjacka ur garderoben och mina bruna kängor och drog på mig alltihop. Väskan till var en brun, grov sak som matchade skorna perfekt. Fastnade dock inte på bild.
Kladdade på lite blå eyeliner också. För att det är roligt
Sedan drog jag iväg på jobb!
Jackan och skorna är loppade. Klänningen en fem år gammal från Zara och örhängena är riktigt gamla från H&M.
Men det var igår och idag är idag. Och idag har jag gått en långpromenad och planerat hösten med min kära vän Susanne. Jag har varit på utvecklingssamtal för Ulf. Jag har renskrivit ett samarbete, korrat två kapitel till boken och planerat detaljerna i det sista. Dessutom somnat på verandan efter middagen när jag var mätt och trött. En på det hela taget utmärkt dag!
Jag tror att sent femtiotal och tidigt sextiotal blir min melodi i vår. Knälånga pennkjolar, trevliga jumprar och snygga skor. Platta eller klackar, båda sorterna funkar.
Fann den röda båtringade tröjan för 60 kronor på Röda Korset och jag älskar den! Klädd i second hand från topp till tå. Tycker jag är så lik min moster i den här outfiten. Som hon såg ut i början av sextiotalet, alltså.
Och håret känns både modernt och retro på samma gång. Får till looken med stora papiljotter. Ska jag visa hur jag gör? Det är betydligt enklare än locktång.
Och äntligen är det så varm att man man vara barbent igen. Och ha skor med öppen tå. Märker hur hela min garderob öppnar upp sig med möjligheter. Sånt som är fult med strumpbyxor känns plötsligt rätt och kul igen. Har sån modeinspiration!
Å vad jag blev lycklig när jag rafsade fram den här jeansjackan ur garderoben. Fick den vid syrrans garderobsrensning förra vintern, men har knappt använt. Har tänkt att det inte riktigt är min stil och att jag ska skänka bort den. Men nu plötsligt insåg jag att den ju faktiskt är helt perfekt! Särskilt för att plocka upp den blå randen i min loppade kjol.
Kombinerade den med min röda polo från Lindex som jag tror är den här vinterns mest använda plagg i garderoben. Så skönt med en polo när det drar kallt och man känner sig lite frusen.
Såväl väskan från &Otherstories, skorna från Flattered och jackan från Kings of Indigo har jag ärvt av min syster. Bara kjolen, tröjan och örhängena från Zara har jag köpt själv.
Bra att inte vara ensambarn. Så dyrt det hade blivit med kläder!
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Så står det i Första Korinterberevet om kärleken. Men dessa vackra egenskaper kan också tillskrivas mina fötter.
För oj vad de får bära och uthärda.
Och oj vad de tror och hoppas på lite omvårdnad från mig.
Men tji fick fossingarna – för de är den del av kroppen jag tänker allra minst på! Jag glömmer bort fötterna i långa perioder eftersom de aldrig låter höra av sig. Aldrig krånglar eller trilskas. Aldrig bråkar med mig. Det bara bär och uthärdar.
Kanske är det kanske därför fotbad är så extremt njutbart? När jag någon gång om året kommer på mitt misstag, spolar upp ett fotbad, tar fram fotsalt, fotfil och löddrande tvål. Sätter mig till rätta i en stol och ryser av välbehag när tårna klyver vattenytan.
De sista ska bli de första
Fotbad är vardagslyx som kostar noll kronor utöver varmvattnet. Värt att unna fötterna efter att ha varit instängda en hel vinter! Fottvagningen fick till och med en religiös innebörd, när Jesus inför deras sista gemensamma måltid tvättade lärjungarnas fötter som ett tecken på ömsesidigt tjänande.
Att länka och tipsa om fast fashion brukar ju inte vara min grej, riktigt. Men jag gör ett undantag. För en av de saker jag fått allra mest läsarfrågor om senaste somrarna är var mina perfekta beiga ballerinaskor kommer ifrån. Har haft dem de senaste två somrarna och förbrukat ett par per sommar. På slutet brukar de vara ganska sunkiga – men det är ju för att jag LEVER i dem. Så sköna!
Första året köpte jag dem på Zara. Andra året hittade jag ett par från Zara, begagnade och oanvända på Sellpy. Men nu såg jag att de kommit in igen. En aaaaaningens högre klack. Men annars precis likadana. Slog till direkt. De är fina för att de är så otroligt, otroligt neutrala. Förlänger benen (förutsatt att de matchar ens hudfärg) passar till alla andra färger, sitter skönt på foten, har en diskret sula och är inte för urringade så att man får tåklyfta. Jag använder dem så väl inne som ute.
Jag har funderat på om det vore bättre och köpa en dyrare ballerina som håller fler säsonger? Men eftersom jag verkligen använder dem som vardagsko, på stranden, när jag arbetar i trädgården – känns det lite bortkastat. Jag vill inte ha en sko jag behöver vara väldigt rädd om. Jag vill ha en sko jag vågar använda.
Kanske sist i Sverige har jag sett SVT-serien Händelser vid vatten. Jag och Malin har redan avhandlat den i åtminstone två poddavsnitt, eftersom det funnits så mycket att prata om. Men nu vill jag skriva om den ur ytterligare ett perspektiv. Nämligen det rent ytliga. För jag kan inte komma på att något jag sett de senaste åren inspirerat mig mer stilmässigt. Eller ingjutit mer mod.
Det ideal vi idag ser i sociala medier är så perfekt. Selfies befriade från minsta por. Putiga cellulitfria rumpor med smala midjor. Fillers under ögon, i kinder och i läppar. Botox som gör pannan slät och uttryckslös. Silikonbröst och hårextensions. Lägg sedan till det överdrivna poserandet. Där man självmedvetet vänder den bästa sidan mot kamera, svankar och putar med de rätta kroppsdelarna för att få till en bra bild. Folk försöker inte ens låtsas vara coolt obrydda. De visar sin bryddhet hur tydligt som helst.
Det utseendet är förstås väldigt vackert. Symmetriskt, lent, rent. Kardashian eller Bianca-kompatibelt. Kvinnor ser ut som vandrande instagramfilter. Vrålsnygga människor som dessutom pratar explicit om sex och ständigt anspelar på sex i sin mediepersona. Men som utifrån nästan uppfattas som asexuella. För när det är så enormt välgroomat, kontrollerat och fixat – ja då förstår man att här levs livet framförallt för att tukta kroppen – inte njuta av den. Det är Barbie & Ken-estetik. Tar man av dem underbyxorna så är det slät formgjuten plast där nere.
Men i Händelser vid vatten osar det sex! Men inte på det där perfekt glossiga sättet utan synliga rynkor eller plitor. Tvärtom faktiskt. Ta till exempel Asta August som spelar Annie Raft. Hon är osminkad, går utan bh, har långt utsläppt hår som ibland är ganska stripigt. Hon har oansat könshår, svart hår under armarna och givetvis också rikligt på benen. Hon utför mycket liteav det som idag krävs för att passera som en attraktiv kvinna i offentligheten. Och teveproduktionen gör heller inget för att göra henne vackrare genom smickrande bildval och vinklar. Nej hon ser verklig ut. Som en hyfsat vanlig kvinna. Och hon är HET! Och så vacker!
Varför? Jo för att det är på riktigt! För att hon inte självmedvetet kontrollerar varje min och blick framför kameran – så som nästan alla kända kvinnor och män gör idag. Även många skådisar som befinner sig i karaktär verkar ju ha fullt upp med att framförallt leverera utseende. Men Annie skildras inte som perfekt på något vis. Och ändå lyser hon i varje jäkla sen!
Jag känner igen den här obrydda estetiken från fotoalbumen med mamma och pappa som unga. De var lika snygga, coola och vackra. Trots att min mamma inte verkade använda ett spår av smink och definitivt inte bh. Inte rakade hon sig heller. På bilderna ser hon ut att vara sig själv. Hon poserar inte.
Att se Händelser vid vatten släppte loss ett sug i mig som jag inte haft tidigare. Ett sug efter helt andra människor. Sådan som aldrig syns någonstans i offentligheten längre. Och ett sug efter rent konkreta saker som…
Att bära linne utan bh under. Mjuka, lågt sittande och hängiga bröst är fina.
Hår under armarna. Och då menar jag rejäla buskar!
Ansikten med mimik. Som kan röra sig, som har födelsemärken och plitor. Som kan uttrycka känslor och är själfulla. Inte kontrollerade, behärskade av botox och stela av självkontroll.
Generellt minskad självmedvetenhet. I tonåren var ju självmedvetna spännisar det töntigaste som fanns. Idag är vi spännisar allihopa. Och det verkar dessutom funka dåligt för oss. För trots att vi blir mer och med bildsköna och ”perfekta” har vi svenskar allt mindre sex. Vi vaxar, gör fillers, förlänger och förstorar. Samtidigt sinar lusten. För vem hinner njuta av sin kropp när man har fullt upp med att tukta den?
Det är märkligt att se mode man själv en gång burit, komma tillbaka på modet igen. Ju äldre man blir desto fler var kommer man såklart få uppleva återfödelsen. Ta cargobyxorna som syns i butik i alla varianter just nu. Jag hade tusen sorters cargobyxor på gymnasiet och åren efter. Och trots att jag vet att jag inte skulle passa i det idag, kan jag inte låta bli att lockas när jag ser dem i butik.
(jag ber om ursäkt på förhand för de konstiga bildformaten. De är från bloggens begynnelse).
2006 i en variant med rejält häng. Minns fortfarande hur enormt sköna de var. I gymnasiet hade jag dem oftast så här – ihop med en tight t-shirt. Ganska ofta en sådan som visade en glipa hud i skarven mellan linning och tröja. Ibland hade jag boxarkängor och då stoppade jag ner cargobyxorna i skaften så att det blev tight nedtill. Låter svinfult och det var det säkert också. Men oj vad snygg jag kände mig!
Ett annat mode som syns överallt just nu är är jeans omsydda till jeanskjolar. Långa eller korta. Hittade ingen bra bild på en sådan ur min egen garderob. Men däremot den här gamla åttiotals-jeanskjolen med stentvätt.
I gymnasiet hade jag jämt kjolar sydda av gamla jeans. Min syrra loppade byxor och sydde om på löpande band och jag fick låna hennes kreationer. Hon gjorde dem så coola och unika med massa revor, volanger och dekorationer på fickorna. Minns hur många komplimanger jag brukade få. Det var mäktigt att få vara helt själv om kläderna! På den tiden bar jag kjolarna till ett par klassiska Adidas Originals Superstar i vitt med svarta ränder. Eller så med vita boxarkängor. Eller konstigast av allt – ballerinaskor jag köpte och sydde fast långa sidenband på och virade kring vristerna så att det såg ut som riktiga ballerinaskor. Så knäppt i efterhand men det ansågs hemskt snyggt.
Jag har en enda kort jeanskjol idag. Malin säger att jag ser ut som Tabita i den. Läsaren Josefin tycker dock jag ser mer ut som Peggy Bundy. Det är en referens som gör mig lycklig! Är på jakt efter fler jeanskjolar men det slutar nog med att jag syr en själv.
Ett tredje mode som finns nu och funnits ett bra tag – det är vida herrbyxor i kombination med en feminin slinkig topp. Som Naomi Pierce i första avsnittet av nya Sucsession-säsongen. Så snyggt! Skulle dock känna mig väldigt obekväm i det snittet idag.
Gillar förvisso fladdriga herrbyxor – men vad har man till? Slinkiga toppar med tunna axelband är inte min smak. Inte heller korsetter som jag förut kombinerade det med. Och luftiga överdelar ihop med fladdriga brallor gör bara att jag ser om som ett uppspänt vindskydd.
Vita jeans är kanske inte på modet – men heller aldrig riktigt ur modet? Det är en viss kategori kvinnor som bär vita jeans. Fräscha kvinnor. Prinsessan Madeleine-kvinnor. Kvinnor vars ungar inte snyter sig i deras knäveck. Kvinnor som aldrig väntar för länge med att byta tampong.
Av just den anledningen bär jag aldrig vita jeans. Men skulle jag ha det idag skulle jag vilja ha något i den här stilen. Mormors gamla Levis i kombination med mammas t-shirt med ”Jokkokks Korrespondentgymnasium” tryckt på bröstet. Så coolt ihop med vintagepjucks!
I gymnasiet uppfann min syster dessa örhängen och började serietillverka och sälja på Kii i Umeå till modeintresserade brudar. Hon gjorde dem i alla färger och former och drog in åtskilliga tusenlappar som komplement till studiebidraget. Har för mig att hon lyckades få någon snygg VJ på MTV att bära dem i sändning också. STORT på den tiden!
Glädjande nog ser jag att dessa blivit populära igen eftersom någon annan plockat upp designen. Jag har faktiskt kvar några par i blått och grönt. Kanske borde börja använda dem?
Att inte ha ordning på sina ägodelar är nog en av de största anledningarna till onödig konsumtion. I alla fall för oss slarvmajor. Vi köper nya handskar till barnen när vi inte hittar igen de från året innan. Köper dubbel uppsättning av matvaror när vi är osäkra på om den varan finns hemma. Eller köper en svart klänning när vi tror att vi inte har någon.
Köpte ju denna på loppis på jullovet. Mycket för att den var fin men också för att jag sa till min syster ”jag har ju inga svarta klänningar”.
Men så gick jag ner i källaren häromdagen för att packa undan några koftor. Och började samtidigt rota i en av mina klädlådor med vintageplagg. Och vad hittar jag där om inte tre svarta vintageklänningar. Suck. Och förtjusning.
Vill ni se?
Den här pärlan. Har inte burit på många år – men OJ som jag älskar den. Mycket för de extremt piffiga axelvaddarna. Här syns den på en gammal outfitbild från 2015.
Sedan har vi den här spetsblåsan. I en modell som typ kronprinsessan Viktoria skulle kunnat ha på sig?
Den är dock i kortaste laget på mig. Ska lägga ner den så att den slutar precis under knäna istället för ovanför. Det gör hela skillnaden! Precis under knäet är en chicaste kjollängden. Hade den bland annat på releasfesten för Baka Steg för steg men då rymde jag också en sjumånaders Folke där inne.
Och så har vi den här fina klänningen. Som nog är min vardagsfavorit. Med klädda knappar och så många fina detaljer vid ärmslut och axel. Hemsydd såklart från någon präktig husmor för sisådär sjuttio år sedan.
Har använt den massor under åren men hittade konstigt nog ingen annan arkivbild än den här från när jag var gravid med Bertil. Så vardagsfin och enkel med en härlig tygkvalitet som har både tyngd och schvung.
Upptäckte faktiskt ytterligare några svarta vintageklänningar i en av lådorna i källaren. Bland annat den här pärlan och den här svarta blåsan. Men de är för små så de får ligga kvar i väntan på barnbarn, syskonbarn eller min nästa tågluff i Indien!
Å vad jag kände mig fin när jag hoppade i denna klänning och bevistade ett redigt kalas! Köpte den ju i Göteborg för precis ett år sedan. 150 kronor på Myrorna vilket jag betraktar som ett riktigt kap. Äkta vintage ju!
Ringningen är särskilt underbar. Varför gör ingen kläder med snitt som dessa idag? Så sobert tjusigt.
Bar den ihop med pumps och mina stora örhängen från Zaras sommarrea.
Men allt jag kan tänka på nu är att jag har en frisörtid i veckan. Och det är verkligen inte en dag för tidigt. Utväxten är hemsk men det syns inte riktigt här eftersom jag sprayat över den med torrshampo. Längtar efter att klippa kortare lugg, få till den kalla blonda tonen som är så snygg. Och mest av allt efter att bara sitta ner, dricka kaffe och läsa veckotidningar i två timmar.
Ska jag göra något drastiskt hos frisören? Eller fortsätta på inslaget spår?
Måndagens outfit när jag jobbade i stan var en riktig färgexplosion. Så snyggt med orangerött och lila ihop – det sprakar liksom.
Min flera år gamla Otherstories-kappa från 2016 håller fortfarande stilen.
Köpte däremot den tunna polon från Lindex i vintras. Tricket med trikå tycker jag är att gå upp någon storlek. Den här tröjan är till exempel i storlek XL vilket ger lite sladdermån så att den inte kryper in i vartenda BH-veck på ryggen. Generellt (och det har jag lärt mig av syrran) blir det ofta snyggare om man väljer en storlek större av de flesta överdelar. För då finns det lite extra tyg i plaggen som gör att man kan knyta och snurra, köra lager på lager och bygga volym på ett annat sätt. Problemet är dock att många kedjor har så snål storlekssortering från första början. Drar man redan deras största storlekar finnsinte några plagg i större storlek att tillgå. Här finns klar förbättringspotential!
Kjolen har jag fått ärva av syrran, skorna gamla från Zara, halsbandet loppat, kappa Otherstories, tröja Lindex
Fann en sån trevlig kjol på loppis häromsistens. Med fickor i sidan och ett härligt foder som gör så att kjolen inte fastnar på låren och smiter åt så där otäckt.
Fin liten ruta
Och riktigt skönt fall! Från nån kedja ursprungligen, säkert nittiotal. Men idag gör kedjorna sällan sådana här påkostade grejer med omsorg om varje detalj.
Bär den med loppat skärp, loppade skor, loppade örhängen och blusen jag köpte från &Otherstories i vintras.
Så skönt med torsdagskväll förresten, efter en vecka när jag haft svårt att komma upp i arbetstempo. Tycker mest att jag famlat runt utan att få något vettigt gjort. Men idag gjorde jag massor och fattade flera viktiga manusbeslut. Och imorgon börjar dagen med träning – men sedan tänker jag bara sitta och skriva på min bok och förhoppningsvis vara riktigt produktiv.
Rutor har gått om prickar som mitt favoritmönster på kläder. Bär gärna rutigt med rutigt dessutom.
Den här kjolen i tungt hundtandsrutigt tyg med fantastisk fall har legat nerpackad i källaren sedan den blev för stor. Hade tänkt skänka – men nu har jag tagit upp den och sytt in den i midjan.
Ska lämna in min mammas gamla Husqvarna på service så att jag kan börja sy mer. Man kan tycka att jag borde sy mycket med tanke på att jag växt upp med mamma, mormor, farmor och storasyster som kunde sy otroligt bra. Men nej – det blev tvärtom. Eftersom alla kunde sy åt mig behövde jag ju inte lära mig själv!
Kan dock kirra enklare ändringssöm och att sy gardiner och kuddfodral och sånt där. Men vill lära mig mer. Vill likt Anna Neah kunna sy tjusiga saker åt mig själv i modeller som inte ens går att hitta i butik.
Kjol och skor är flera år gammal från Zara. Kofta Zara från i somras. Örhängena minns jag tyvärr inte var de kommer ifrån.
Här är en häromdagens-outfit tagen i farten strax innan jag skulle in till stan på jobb. Hoppade i en gammal Monki-kjol och skjorta samt stövlarna från &Other Stories
-Du behöver brutalare skor!
Sa min syster. Och vem är jag att ifrågasätta hur brutala skor som är rimliga att ha? Jag lydde henne helt enkelt och köpte dessa stövlar på rean.
Den här kjollängden är mest kompatibel med strumpbyxor så därför passar den perfekt den här tiden på året. För övrigt vräker snön ner igen.
Diadem är något jag använder allt oftare. Fin accessoar och skönt att få bort hår ur ansiktet.
Hoppas du får en fin helg!
Här i Västerbotten går vi på sportlov och det känns väldigt välbehövligt att få vara lediga i en vecka! Längtar efter att läsa och åka längdskidor och sola i en snödriva.
Fyndade en fin vintageklänning på jullovet och har redan använt den massor. Funderar bara på hur jag egentligen ska bära svart utan att det känns som att jag ska på begravning? Kanske behöver några klatschiga örhängen till? Den här bistra uppsynen gör ju inte heller mycket för att bättra på saken.
Välskräddade vintageklänningar…..mmmm så underbart. Sitter som en jädra smäck över rygg och midja. Så fina motveck i kjolen och fantastiskt fall.
Älskar axelvaddar också. Med stigande ålder är det lätt att axlarna börjar slutta. Men kolla på barnen – de har perfekt hållning och en ganska skarp vinkel mellan hals och axel. Ett sätt att behålla de ungdomliga proportionerna med stigande ålder är ju att använda axelvaddar. Tunna t-shirtvaddar kan man nästa fast med några stygn under vanliga tröjor. Syns knappt men ger en helt annan silhuett. Ett annat knep är att lyfta skrot två gånger i veckan ungefär. Men det kräver ju en lite större insats.
Idag skiner solen, jag vabbar halvdag, skriver på min bok och på lunchen ska jag åka skidor. Sedan fortsätta skriva hela eftermiddagen. Är också extremt pepp inför ikväll när jag och Elina ska gå och se Flashback Forever som kommer till Umeå!
Och ja just det. Det är ju första dagen på fastan också. Ska jag skriva något om det, kanske?
Idag tänkte jag hoppa tio år tillbaka i tiden – till 2013 – och kolla på några outfits från det året. Se vad som bestått och vad som blivit passé.
Året inleddes med en vippig kjol från Monki och en tröja från HM med glittrande krage. Lite för docksött för idag kanske. Men fint på den tiden! Och OJ vad mörkt hår jag hade. Nästan svart i färgen.
Den här röda skjortan ångrar jag nu att jag skänkt. Minns hur mycket jag använde den! Perfekt med det lilla uppviket på ärmen. Kjolen minns jag inte var den kom ifrån men jag bar den massor. Har som synes en faiblesse för prickar som till dags dato ännu inte gått över.
Hittade den här klänningen på Beyond Retro minns jag. Blir irriterad nu över att jag skänkte den – för oj så den smickrade kurvorna med det där röda fältet som löpte runt kroppen.
I mitt arbetsrum. Stökigt hår, jeansskjorta och blåjeans. Minns att jag hade detta enda par jeans från Gina Tricot och älskade massor!
Raka ben och skön stretch. Skänktes bort när de blev för stora. Ser att jag var fin i dem men har tio år senare fortfarande svårt för jeans. Har fortfarande bara ett enda par i min ägo.
Den här söta klänningen minns jag väl. I någon otäck syntet som luktade svett så fort man rörde på sig. Men fin på bild.
Jag besökte Boråstapeters fabrik (vi samarbetade under flera år) och jag hade på mig den här röda skapelsen. JAG FÖRBANNAR MIG SJÄLV ÖVER ATT JAG SLÄNGDE DEN! Så perfekt med sin vidd i kjolen, sitt fantastiska fall och den där pingvinärmen. IDIOT!
Och på temat rött med vita prickar…
Väldigt oklart vad som pågår med mina hårtoppar här? Behövs en klippning helt klart. Men oh så chic jag kände mig i den röda baddräkten från Sea Folly. Hade också en blårutig och använde båda tills de föll i bitar. Skulle gärna vilja ha något liknande igen men Sea Folly gör dem i så tråkiga färger nu för tiden. De loppade solglasögonen och solskärmen finns fortfarande i min ägo. Använder solhatten varje sommar.
För tio år sedan var jag bara mamma till ett barn som dessutom bara var en liten plutt. Och jag var så chic i min gröna klänning. Här kan ni se hur jag bar den 2015 när Folke var bebis. Har inte provat den sedan dess och tvivlar på att den passar. Men som jag önskar det – för i ryggen har den en fantastisk grön rosett. Kanske får gå ner i källaren och rota fram den?
En annan underbar grön klänning jag bar mycket det året – särskilt när jag var ute och föreläste. Den finns också kvar i gömmorna. Thaisiden med ett makalöst snitt. Måste nästan ta upp och pröva den igen och se om den passar.
VARFÖR skänkte jag bort dessa underbara shorts i kostymbyx-modell? Det tänker jag nu när jag ser dem. De satt så fint och hade perfekt höjd i midjan. Koftan var någon billig skit från en kedja och den saknar jag inte. Men korsetten kom från Beyond Retro och är en kändis sedan bloggens tidigaste dagar. På den sista bilden ser jag för övrigt ut som om jag var sångerska i ett band som spelar EPA-dunk. Visst?!
Linnet och skorna har jag kvar och använder ännu. men den perfekta tubformade kjolen slängre jag när den inte längre gick över knäna. Den hade kanske passat idag och det får mig att lipa för shit vad snygg den var. Och den croppade Monki-kavajen! Hade gärna haft på mig exakt detta idag. Och borde jag ha den här frisyren igen? Bu eller bä?
En liten loppad sparkdräkt som fortfarande åker fram varje sommar för att den är så förblånat skön.
Mormors gamla sjuttiotalsskjorta och ett par avklippta loppade jeans. Så cool jag såg ut. Som mamma när hon var tjugonånting.
American Apparel var stora och jag köpte en vippig kjol i varje färg och bar till stövlett. Loppad skjorta som Anna pimpat med nitar och en hatt som fortfarande används ibland. Känns förstås väldigt 2013 alltihopa. Men jag blir ändå glad. Ser ju så söt ut!
Den här vintageklänningen är en fullkomlig dröm. Ligger i källaren och väntar på smalare midjemått eller barnbarn som vill låna den. Kommer aldrig göra mig av med. Så snygg kring bysten och spana in fickorna och hur mönstret byter håll.
Vi var i Gardasjön en vecka med min systers familj. Det var fruktansvärt varmt och brännan blev fin. Den fina kjolen med volanger finns förstås kvar – liksom linnet! Men tror att den ligger hemma hos min syster för tillfället. Kanske ska låna tillbaka den?
Hade på mig en reakjol från Gina Tricot (gud vad mycket jag handlade där då? Nu har jag inte köpt något från Gina på många, många år) och ett linne som min syster målat med textilfärg vått i vått.
En klänning jag burit otroligt mycket genom åren. Så fint rejält mönster och vippighet i kjolen. Den var längre från början men Anna sydde av den åt mig. Fick låna hennes skinnpaj också och bar den till mina klänningar. Den prickiga röda sjalen används fortfarande.
Jag åkte till Teneriffa också och spelade in ett program med SVT – Två på resa. Jag bjöd med mig Susanne Jonsson som jag börjat bli vän med under våra sändningar i Go’kväll. Och det var på den här resan vi blev riktigt goda, nära vänner. Här bar jag en klänning min syster sytt. Den finns fortfarande kvar. Liksom örhängena som jag ofta använder.
Jag hade en bra bränna den hösten – och bra hår-game. Rutor i alla de storlekar. Kände mig vrålsnygg i detta!
För att inte tala om den här röda pärlan jag hittade på Beyond Retro i Göteborg när jag var nere på bokmässan. Så JÄDRA snygg! Särskilt ringningen. Herregud. Finns forfarande kvar i källaren!
Liksom denna ullklänning som är vrålsnygg men som sticks så man blir galen om man inte bär något under den.
Gjorde en plåtning för ett omslag den hösten och Emil Nyström tog den här fina bilden på mig. Tydligen gillade jag att kombinera ränder och rutor på olika sätt. Gillar den här outfiten massor. Och Melker <3 snyft
Avslutar med en juligt självporträtt på när jag bakar saffransbullar till ett jobb för Norrmejeriers räkning.
Roligt att se tillbaka och märka att stora delar av min garderob fortfarande älskas och används så här tio år senare. Nu kanske jag kombinerar kläderna på nya sätt och stylar lite annorlunda – men plaggen används! De flesta av dem var dessutom begagnade redan när jag köpte dem men kvalitén håller tydligen för decennier av slitage.
Glad torsdag på er! Här var snickaren på besök på morgonen för att se över vår toalettrenovering på övervåningen. Som jag längtar efter att ha mer än en toalett på fem personer. Nu återstår bara att välja tapet till boaseringen också. Vi fick över en hel del pärlspont när vi gjorde iordning köket för två år sedan och förhoppningsvis räcker den till vårt lilla badrum. Tror inte ens jag bryr mig om att måla om den utan låter den nog vara sandgul…
Jag har också hunnit med en intervju med DN nu på morgonen och strax ska jag sätta igång med lite bokjobb.
En häromdagens outfit bjuder jag dock först på. Gammal kjol från &Other Stories, t-shirt av okänt märke som jag haft i en himla massa år. Gamla knähöga stövlar med rund tå samt örhängen som syrran tillverkat.
Emaljarmbanden kommer från Kina och de fick jag och min syster när våra kusiner luffade runt där på nittiotalet.
Det är dimmigt och grått som döden idag. Men igår sjöng vårfåglar och solen sken från klarblå himmel. Och imorgon är det ju fredag. Då ska jag träna, jobba med boken och sedan hänga med matlaget på kvällen och göra en rolig sak.
Nu håller jag andan och tar skuttet in i den här torsdagen!
Har klippt mig lite annorlunda och skålat ut håret längst fram så att det ska gå att dra bakom öronen. Och så har jag börjat styla mitt hår med papiljotter för att få en fin bulle där bak.
Älskar rosa ihop med rött och orange ! Toppen är vintage som jag fyndat på loppis, kjolen är en något år gammal jeanskjol från Arket. Overknee-stövlarna är säkert tio år gamla, har en stadig klack och rund tå. Minns inte var jag köpte dem. Men väskan är begagnad från Sellpy.
Allra mest älskar jag ändå örhängena. Från Zaras rea.
En sak jag alltid letar efter – särskilt på second hand – är färgade eller mönstrade nederdelar. Tycker nämligen att det är trist att så många kjolar tenderar att vara dova i färgen. Gillar man som jag att matcha färg med färg så blir det lite svårt när man bara överdelen att spela på. Nä, fram för fler färgglada kjolar!
Det är en strålande fredag idag. Jag är frisk, det är en minusgrad och gnistrande solsken ute. Huset är nystädat och sängen är renbäddad efter sjukan. Jag inledde dagen med ett dubbelpass på gymmet – först styrka i 50 minuter sedan tung kondition på crosstrainer. Och nu när jag duschat och ätit ska jag sätta mig och jobba med min bok. Härliga fredag!
I fredags bjöd min kompis Elina mig på konsert. Hennes man är konsertarrangör och en trevlig perk med den saken är att ibland bli bjuden på konsert. Passar dessutom perfekt in i mitt kulturella nyårslöfte där jag ska gå och se mer konserter, föreställningar och kultur under hela 2023!
Den här gången skulle vi gå och se Petter som hade turnépremiär i Umeå.
Jag hade på mig min nya skjorta som är en hybrid av en skjorta och korsett. Har aldrig sett något liknande men visste direkt att detta var precis vad jag saknat. Utan att ens förstå det självt. Jag vill ju gärna ha skjorta – men tycker inte om bylsigheten som uppstår när de är för vida under brösten. Men inte heller när de sitter tight över armarna. Detta blev en perfekt kombination. Hittade den på & Otherstories.
Kombinerade den med en rutig loppad minikjol och mina fem år gamla skor från Zara
samt en secondhandväska jag fyndade på jullovet.
Kände mig så fin och vi hade så roligt och dansade tills tant gjorde illa knät. Sedan gick vi ut och drack drinkar och surrade i några timmar.
Det var en riktigt bra konsert och roligt att återupptäcka en artist jag lyssnade på i tonåren men inte lyssnat på alls de senaste åren (förutom låten King som är perfekt att träna tungt till). Sjukt bra liveartist!
Jag har brist på överdelar i min garderob. Efter åratal med framförallt klänningar så finns det dåligt med toppar, blusar och skjortor att bära till kjol. Och som vanligt när jag söker något så börjar jag med att leta efter det på loppis. Det är absolut ingen uppoffring utan ofta själva förutsättningen för att hitta det jag söker.
Vi lever vi med till synes enorma valmöjligheter – ändå slås jag ofta av hur svårt det är att hitta något jag vill ha i butik. Det är så oerhört likriktat. Snarlika modeller finns i otaliga färger och mönster och ger en illusion av variation som faktiskt inte existerar. Och om man gillar ett snitt och materialkombination på blusar som fanns för fem år sedan kommer det sannolikt inte finnas idag. Det enda sättet är att leta på begagnatmarknaden.
Jag älskar förstås riktig vintage – men handlar också gärna secondhand som just är typ fem år gammal. För då kan man råka hitta den nätta färgglada pumpsmodell som ingen längre gör (för att alla bestämt att det är chunky klackar som gäller) eller den kjolmodell man gillar men aldrig finner eftersom alla bestämt att det är ett helt annat snitt som är grejen i år. Eller den jumpermodell eller topp man man vill ha – som släpper på precis rätt ställe på kroppen.
Som den här. En enkel vit topp med holkärm och urringning som draperar sig snyggt över bysten. I ett material som inte klistrar sig mot kroppen. Ser ut att vara ett några år gammalt plagg från någon vanlig kedja – men lappen i nacken är borta.
Den här orangeröda pärlan är dock betydligt äldre än fem år. Kanske femtiofem år snarare? Superfint skick
Med fin tyngd i tyget. Mudd i hals, midja och ärmar – plus en liten dragkedja i nacken och sedan generös vidd över torson.
Köpte även en svart clutch i krokodil. Anna var så irriterade på mig i våras när jag skulle gå på fest och inte hade en enda bra väska. Nu har jag en! Och en är stor. När man är lång kan det vara bra med lite rejäla doningar, så att det inte ser ut som att man lånat ur Barbies garderob.
Hittade ytterligare en överdel med många år på nacken. En nätt kofta med knäppning som varken är oversize, har raglanärmar eller ser ut som något man kan tälta i. Som så mycket i butik gör just nu. Nätta koftor är min grej.
Och så fann jag denna vrålsnygga skjorta med axelvaddar. Den kommer inte alls till rätta på galgen – men tillsammans med mina Levis ribcagejeans tror jag det kommer bli fantastisk. Är för övrigt så svag för axelvaddar just nu. De behöver ju inte vara den värsta åttiotalssorten. Men en nätt t-shirtvadd ger snyggare form till de flesta kläder. Det har jag lärt mig av syrran. Och Trinny Woodall.
Jag fann också en fantastisk 40-talsklänning (?) som satt perfekt på mig. Jag är ju ingen som går klädd i svart särskilt ofta – men snittet var så fint och den vita detaljen på kragen gjorde att den inte blev dyster. Jag slog till.
Hittade även ett gäng mattallrikar som kostade nio kronor styck eftersom de hade nagg på undersidan. Inte mig emot då det ju är osynligt. Det går sönder en hel del porslin i det här hushållet så det behövdes påfyllning.
Hittade också ett fat som matchade en skål jag fick av min syster i julklapp.
Och så dessa två vägghängda hjärtvaser med fåglar på. IMPORT stämplat på baksidan vilket betyder att de är äldre än 50-tal i alla fall. Min familjs starka relation till vägghängda fåglar känner du ju till om du läst det här inlägget. De åker rakt upp på väggen i mitt matrum!
Nu är jag ju högst partisk men jag säger det ändå – ingen har så rolig, egen och cool stil som min syrra! Med ett alldeles unikt och oängsligt öga för kläder och kropp och hur man kan göra mode kul.
Anna är snart doktor i design. Hon arbetar just nu på en avhandling där hon utvecklar designmetoder och begrepp inom redesign – där kläder är själva designråvaran istället för textil på rulle som i traditionell produktion. Hon är både designer och stylist, undervisar designstudenter och sitter bland annat i juryn för Ung Svensk Form.
Snacka om stilsäkert!
Min syrra har alltid stökigt hår och nästan alltid stora solglasögon på sig. Detta är ett billigt par från Dollarstore och klänningen är ett loppisfynd. Anna har för övrigt lärt mig att man alltid ska ha något som blänker i öronen, för att det drar blickarna mot ansiktet. Om de enorma rosa glasögonen nu inte gör tricket.
Pärlsandaler från Zara och en väska från & Other Stories som hon fäst fransar på för extra schvung – och adderat ett orange axelband av renlasso som hon köpt på Jokkmokks Marknad.
Moster Anna i loppad långklänning, gula converse och stora glasögon. Stökig hockeyfrilla-vibe på det.
Alltid något feminint mixat med maskulint. Som här en oversized herrkavaj och ett bälte i midjan med diverse berlocker hon hängt på. Notera det knalliga nagellacket och hårspännet som matchar klänningen!
Återigen feminint och maskulint. Tyll och herrkavaj. Stora glasögon, jordgubbsörhängen och en fluffig lila ryggsäck som är som ett gosedjur.
En gång stod min syster framför spegeln när vi skulle på utflykt.
-Jag känner för att vara lite basic idag och inte sticka ut
Sedan tog hon på sig en jeansskjorta model XL med enorma printade gula bananer på. Jag retar henne fortfarande för det. Men det är min syrra i ett nötskal.
Drottningen av knasiga smycken – det är hon. Detta rassel är köpt på någon loppis precis som klänningen. Och karaffen såklart. Jamen kolla bara!
På stranden i en röd klänning med matchande hårklämma och färgglada skor.
Alltid något roligt smycke – som prästkragar i öronen. Lita på att det är loppat! Klänningen är gammal från H&M
Bild från barnvälsignelsen hemma i vårt bönhus. Gillar Ulfs skeptiska uppsyn. Och färgen på strumporna som går igen i Annas klänning. Den har hon sytt av flera andra klänningar som kombinerats ihop till en ny. Till det ett halsband med många små berlocker och ett stort A i strass.
Ständigt dessa gula skor
Och färgglada glajer. Samt sammetsklänning med axelvadd och stjärnmönster på. Femstjärnigt snyggt!
Anna i New York. Lager på lager. Rutig kjol ihop med blommig tunika från H&M och gula sneakers hon snott av sin man. Diorväska köpt på Röda Korset. En sån rolig och fantasifull kombo!
Jag skulle se ut som ett tält i kläder som dessa – men på Anna så svänger det.
Kolla vilken kul ide – att fästa broscher runt kragen så att det ser ut som ett halsband!
Hittade igen den här bilden på Pinterest. Någon amerikan hade pinnat den och kommenterade något om överdrivna modereportage och att folk ju bara klär sig så där i modetidningarna och aldrig i verkligheten.
Tji fick hon för precis så här såg Anna ut när vi var i New York. Sportigt och romantiskt på samma gång. Och handväskan är gjord av sånt där tyg man har i dykarkdräkter. Kul att kombinera det med tyll!
Det är Anna som peppar mig till att våga matcha färger och mönster vilt och egensinnigt. Så snyggt ju! Även om jag själv är betydligt försiktigare.
Prickig loppad skjorta under klänning som jag tror är från ett designsamarbete mellan Kenzo och H&M.
Anna har alltid någon rolig detalj på sig. Ett halsband som föreställer en cigarettfimp, örhängen som klirrar eller ett fräsigt mönstrat kläderplagg. Och solglasögon. Hälften är svindyra och hälften fyndade för en tia på någon garageloppis.
När vi var i New York gick vi på Rei Kawakubos utställning på Met. Anna hade en klänning hon köpt av en avgångselev på modehögskolan i Borås.
Men det är inte alltid fullt så obskyrt. På den här gamla bilden från 2017 bär hon en kofta och klänning från Lindex. Mönstermix är kul!
Annas bröllopsklänning var en secondhandhistoria som hon pimpat med spetsdukar. Vad annars? Brudbuketten var ogräs från dikesrenen på Öland.
Och till festen efteråt tog hon på sig sin klänning sydd av en massa olika klänningar. Den gula biten är faktiskt från en kimono i Miss Claritys första kollektion – som Anna hjälpte oss ta fram.
Så snyggt att ta igen de stora prickarna från klänningen i lika stora bollformade örhängen.
Snygg Pucci-aktig secondhandblus och som vanligt något kul tingeltangel i öronen. Och spana in hennes antika förlovningsring. En stjärnsafir omgiven av diamanter.
En härligt sladdrig sjuttiotalsklänning till frukosten i trädgården.
Och visst blir det så mycket roligare när man arbetar med många lager, mönster och färger? Det känns väldigt Trinny Woodalskt på något sätt. Och så chict med en korg istället för en handväska.
Anna syr kaftaner av gamla sjalar. Otroligt tjusigt och dramatiskt – här kombinerat med en brun sjuttiotalsklänning och ett par orangea plastsandaler från Rusta. Högt och lågt.
Klädd i plagg från den stora kedja, med coola blå loppade sneakers från Puma till och den smarta nyckel- mobil- och börshållaren från Blankens.
Anna har en miljard smycken och broscher i alla de varianter. Den rosa tulpanen hittade hon på en italiensk secondhand.
Tonade läsglasögon, byxor med vidd som är köpta second hand men ursprungligen kommer från något danskt märke. Och en rutig kavaj från & Other Stories.
Man kan ha en festblåsa utanpå sin vita gamla skjorta från Oscar Jacobson. Och en lyckopeng som tillhört mamma runt halsen.
-Men när ska man ha på sig sånt där? säger någon
En vanlig tisdag, säger Anna och går till jobbet.
Och när bilhandlar-kavajen känns trist så slaktar man bara en prickig partytopp med volanger och syr fast dem ovanpå. Byxorna kommer från Lindex och bootsen är från Sendra
Förslag på smycke: ett halsband tillverkat av kastanjer. Släng på komposten när du tröttnat!
Stickat, volanger och örhängen av jadesten och pärlemor, inköpta i Venedig. Kombinationer som gör en lycklig.
En slaktad balklänning ihopsydd med en t-shirt köpt i Tokyo.
Och när en ullig gosedjurströja är för trist – då virkar man sjöstjärnor och syr fast ovanpå. Dessa är gjorda av disksvampsgarn. Lite riviga men funkar när de inte ligger precis mot huden, hälsar Anna.
Man kan väl lika gärna ha dubbla kappor som att ha kofta under kappa? Patch på den yttre kappan är gjord av Malin Ardesjö som driver Burrow Society.
Fler borde gå till jobbet i balklänning och sneakers.
Och för att hedra minnet av saliga Vivienne Westwood så avslutar jag med två bilder från när Anna praktiserade hos henne och fick botanisera och prova kläder i Westwoods arkiv.
Lösstjärt och lösbröst.
Vivienne var en kul dam tydligen. Och väldigt noga med att ingen på kontoret spolade i toaletten om de bara hade kissat. Spola fick man göra först efter större behov. Allt för att rädda planeten.
Och det var den inspirationsbomben det! Min syster bloggar inte längre men har ett instagramkonto som uppdateras ganska flitigt. Under hashtagen #theanotherblogoutfit finns fler av Annas outfits samlade!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
