Livstecken

Drygt två veckor över tiden och på århundradets varmaste dag bestämde sig mitt lilla smultron för att komma. Frisk, välskapt och med en svartlockig kalufs precis som storebror hade. Nu njuter vi i bebisbubblan och jag vilar och försöker återhämta mig. Drabbades av komplikationer efter förlossningen som gjort att jag mest varit sängliggande sedan dess. Men långsamt börjar jag må bättre igen. Jag är i alla fall så oerhört tacksam för denna nåd – att återigen ha blivit mamma!

Grönkålschips

Grön krispig grönkål på skärbräda.

En bloggläsare tipsade om att man kan göra chips av grönkål och då kom jag ihåg hur gott det är!

Perfekt sätt att ta tillvara på grönkålsskörden.

Speciellt varma dagar när man är sugen på något salt.

Grönkål i durkslag.

Så här gör jag mina grönkålschips:

Skölj bladen, och repa av den tjocka stammen och släng bort den.

Riv bladen i mindre bitar.

Ringla över generöst med olja och massera in oljan i grönkålen så att den blir helt indränkt.

Grönkål i ungsfastform redo för ungen på köksbord med sommarblommor.

Strö över salt.

Lägg i en ungsfast form eller på en plåt och kör i ugnen i ca tio minuter på 200 grader.

Färdiga chips av grönkål som behållit sin gröna färg.

Servera och njut!

Jag älskar grönkålschips och det bästa är att Jakob inte gillar dem alls så att jag får allt för mig själv!

Plättar till sommarlunch i skuggan

Jag går igång på att återskapa barndomsminnen. Som när mormor stekte lagg efter lagg med småplättar.

Så gott och så enkelt!

Sommardukning med plättar, sylt och strösocker.

Jag har varit på loppisjakt efter en egen plättlägg och blev så glad när jag hittade en och äntligen kan göra som mormor gjorde.

Idag åt vi plättlunch i värmen.

Med socker, sylt och grädde som tillbehör så klart.

Tallrik med plättar, sylt och grädde.

Någon frågade var jag hittar allt mitt porslin – om det är någon bra sajt på nätet eller så.

Men det mesta är loppis faktiskt, eller saker jag ärvt.

Bara den blåa blommiga skålen på bilden är ny och kommer från Cath Kidston.

Minisockerskål i silver med stöar-sked.

Har ni sett den söta sockerskålen med ströare förresten?

Fick den för 15 kronor på en gårdsloppis.

Både skålen med lock och skeden med de finurliga små hålen – det kallar jag för ett klipp!

Här hittar du ett bra recept på plättar och såna får man gärna äta med händerna – här kan du se hur det ser ut hemma hos mig när fingrarna får vara bestick.

Renoveringsprojektet

Ett litet renoveringsrojekt i sommar är denna fina kökssoffa som vi ska fixa iordning och ha i matsalen. Ja, det är inte så mycket att fixa med den mer än att en ny sits ska snickras samt att den sedan ska kläs och jag ska sy kuddar. Tänkte lämna soffans färg som den är utan att röra något. Det syns inte riktigt på bilden men i verkligheten är den ljusturkos och inte grå och det är en så himla fin nyans! Älskar att ha sådana här lagom stora projekt på gång, som man liksom kan fixa med mellan varven, när man tröttnat på sol och bad eller sitter inne och väntar på att regnmolnen ska passera.

Mjuk kardemummakaka

Rektangulär sockerkaka med pärlsocker på toppen.

Här kommer recept på en riktig mormorskaka – nämligen Kardemummakaka!

En sådan där kaka som man tänker sig att mormödrar ställer fram till trefikat.

Kakan kräver inget finlir utan är robust och rejäl.

Ja till och med lite oansenlig till utseendet. Men förstås riktigt smarrig!

Serveras med fördel till kall mjölk.

Till sockerkaka med kardemumma behöver du:

100 gram rumsvarmt smör

3 dl rårörsocker

1 ägg

1 msk kardemummakärnor

1 tsk äkta vaniljpulver

5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 1/2 dl mjölk

Pärlsocker eller kokosflingor att dekorera med

Så här bakar du kardemummakaka:

Vispa smör och socker poröst.

Blanda i ägget.

Stöt kardemummakärnorna och blanda dem med vaniljsocker, vetemjöl och bakpulver i en separat skål.

Rör sedan ner mjölblandningen i äggsmeten. Tillsätt därefter mjölken.

Häll smeten i en smörad och bröad form eller en form klädd med bakplåtspapper.

Strö över pärlsocker eller kokosflingor.

Grädda på 175 grader i ca 45 minuter.

Bland mina recept finns många fler kardemummatips – till exempel de här goda kardemummabullarna!

Huslig eller hipster

Kålen växer så det knakar. Vi har rödkål, vitkål, grönkål och broccoli här nere på gården, bland mycket annat.

Kål är vackert tycker jag. Grönkålen är god att ta in och repa av bladen på och göra sallad. Det gjorde vi till middag häromdagen.

Till det åt vi också Jakobs goda surdegsbröd

Och så massa primörer från gården i små skålar. Gurka, sockerärtor, kålrabbi, morotsslantar, tomater och persilja.

Till det grillade jag en hel fläskkarré som blev toppengod! Det är kött från vår gris som vi slaktade innan jul,  det har räckt ända tills nu. Som dryck serverade vi vårt egenbrygda öl och mitt iste.

Här i norrland kallas det för att vara huslig men i Stockolm tror jag visst att det kallas för hipster.  Hur som helst en middag att njuta av!

Fyndat

Det blir en del loppisar i sommar när jag mest är hemma och boar. Sist sprang jag på en hel radda fina saker. Som lampan med glaskupa.

Dessutom ett litet kockumsfat, en scarf jag ska ha som bordsduk, en favoritbok (Greven av Monte Cristo) ett plättlägg av gjutjärn, en tallrik av modellen Asiatisk Fasan, samt locket till en soppskål av samma modell. Samlar på  just denna serie så jag var överlycklig när jag hittade delar att komplettera med. Allt på bordet fick jag för några hundralappar så det är att beteckna som ett fynd!

Som man bäddar…

Några har undrat vilken madrass jag slutligen köpte, efter detta inlägg om giftiga barnmadrasser. Ja, jag fastnade till slut för bovetemadrassen från bovete.se. Tyckte att priset på 600 kronor var bra (jämfört med andra madrasser för spjälsäng som går loss på över 2000 kronor) och vet kompisar som provat den och är nöjda. Så nu har madrassen kommit hem och jag har bäddat iordning sängen. Och istället för en kudde av skumgummi, eller en dyrare ekokudde tog jag bara gamla bebisfiltar och vek ihop och stoppade i ett örngott. Funkar fint för en liten bebis tänker jag! Nu funderar jag på att beställa en lite större madrass till Bertils säng också.

Rörelseglädje

En av de saker jag kommer njuta mest när bebisen är ute är möjligheten att röra mig igen! Jag har en kompis med svår reumatism och under graviditeten då jag vissa dagar knappt kunnat röra mig, har jag tänk på hur livet måste vara för henne. Hur orättvist det är att vissa inte har hälsan. Och så har jag lovat mig själv att ta tillvara på och njuta av min friska kropp. Efter förra graviditeten längtade jag inte alls efter rörelse på samma sätt. För innan den graviditeten hade jag inte tränat någonting och var ganska fysiskt slö. Kontrasten däremellan blev inte så stor. Men innan den här graviditeten var jag i mitt livs bästa form och sprang flera mil i veckan. Ni vet hur man kan kolla på barn och se hur det har spring i benen? Hur de liksom bara måste kuta istället för att gå? Så kände jag förra sommaren. Spring i benen. Ork i kroppen. En rörelseglädje jag inte känt sedan jag var liten. När jag badade tog jag en extra lång simtur bara för att det var så härligt. När jag gick i skogen med Melker vrålkutade jag plötsligt bara för att jag kände för det.

När jag simmat i sommar har rörelseglädjen delvis kommit tillbaka. För när jag simmar känner jag ingen smärta. Och då har jag kommit ihåg hur det är att inte ha smärta hela tiden. Att inte behöva hjälp upp ur soffan. Att inte behöva sitta på en stol och leka med Bertil för att jag är för trött för att hänga med i hans tempo.

– Mamma, när bebisen har kommit ut. Kan vi leka igen då? sa Bertil härom dagen. JA, det kan vi! Fy tusan vad vi ska leka!

Finlek

Man kan ju som förälder verkligen fråga sig varför leksaker ska vara så himla fula när de precis lika gärna kan vara fina?! Som lillens garage i trä. En robust leksak som håller för flera generationer och inte misspryder sin plats. Och så alla fina plåtbilar han fått av släktingar i present. Även dem robusta(re) än diverse plastgrejer – och dessutom storfavoriter här hemma.

Jag kan för övrigt bli tokig på alla leksaker som dräller runt. Och jag för ett ständigt krig med utrensningar, bortplockande och sortering till lådor på vinden. Än så länge funkar det då treåringen ganska fort glömmer bort de saker jag packar undan (och blir överlycklig när jag tar fram dem igen). Och det ger effekt på leken också – för det är som att ju fler grejer som finns framme desto tråkigare verkar allt! Men några saker rensar jag aldrig bort och det är dessa pärlor.

Världens godaste iste

Glasflaska med iste och gröna bland och citronskivor.

Ett glas iste med rikligt med isbitar.

Nu ska jag ge er receptet på världens godaste iste!

Iste är något vi alltid har en kanna i kylen av på sommaren.

Jag gillar att det har en lite vuxnare smak än saft och släcker törsten så himla bra!

Och denna välsignat varma och fina juli (Umeå leder tydligen soltoppen!) har jag fått dricka flera glas om dagen. Otroligt läskande och gott.

För att göra mitt iste behöver du:

2 liter vatten

5 msk te

1 dl rårörsocker

1 dl citron/limesaft

1/2 citron i skivor

Några myntablad eller svartvinbärsblad

Så här gör du iste:

Koka upp hälften av vattnet, en liter, och lägg på teet. (Jag väljer ett ekologiskt, oftast Earl Grey  från Johan & Nyström som gör goda teer).

Låt teet dra i fem minuter och sila sedan bort bladen.

Häll på rårörsocker och citronsaft.

Rör tills sockret löst upp sig.

Häll därefter på en liter iskallt vatten.

Ställ tillbringaren i kylen tills teet svalnat.

Skär sedan ner citronen och de gröna bladen.

Servera sedan med massor av is. NJUT!

Att oskadliggöra ett monster

Jag hade väldigt livlig fantasi som liten och var rädd för alltifrån nazister till monster under sängen. Som vuxen var det nog inte alltid så lätt att förstå vidden av mina rädslor. Det är nog ganska vanligt att vuxna inte gör det och ofta försöker man trösta barn med fraser som ”monster finns inte”.  Men vad hjälper det ett barn som VET att det finns monster? En vuxen som då är så okunnig att den hävdar att monster inte finns är ännu läskigare! Hur ska vuxna som inte ens känner till något om monster kunna skydda en?

Min son har lika livlig fantasi som mig och när han började prata om läskiga monster fick jag fundera lite på hur jag skulle bemöta det.  Och istället för att avfärda hans rädslor frågade jag vad han var rädd för med monsterna?  Vad han trodde att de skulle det göra? Komma och ta honom? Ja, men vad händer när ett monster tar en? Vad gör de med en då?  Ja, allt sådant funderade vi tillsammans på. Och så berättade jag att det finns en sak som monster är jätte-jätterädda för och det är att bli kittlade. Om det kommer ett monster och jagar en då kan man bara kittla monstret som då kommer kissa på sig av skratt. Och någon som kissar på sig av skratt kan ju knappast vara farlig?! Det enades vi snart om.

Jag tänker att det för barn precis som vuxna handlar om att möta sina rädslor och bena ut dem. Vi vuxna kan bli helt uppsnurrade i tankar som ”tänk om det börjar brinna!” ”Tänk om bilen går sönder på semester” Tänk om jag gör bort mig på jobbet”. Och så blir tanken så obehaglig att man skjuter undan den. Trots att en bättre lösning är att försöka följa tanketråden till dess slut.  Så vad händer när jag gör bort mig på jobbet? Vad sker sedan? Och hur blir det då? Ofta upptäcker man att rädslan är ganska luddig. Man vet egentligen inte vad man är rädd för.  Och när man tänker efter kanske det där man är rädd för ändå inte är så farligt som man tror. Om man bara går rädslan till mötes. Försöker bena ut tankarna istället för att slå bort dem.

Vuxna så väl som barn har en massa ”monster” i huvudet som vi behöver lära oss att oskadliggöra. Och vad spelar det för roll om monster egentligen inte finns om man ändå är rädd för dem? Inte hjälper det att intala sig att de inte finns, eller att det läskiga aldrig kan hända. Utan istället kanske man ska umgås lite med tanken på hur det kommer kunna bli  när det läskigaste har hänt.

Blommiga rummet

I vårt matrum finns en öronlappsfåtölj som min mamma klädde om i blått linnetyg för säkert femton år sedan. I den slänger jag mig direkt jag ätit upp maten eftersom mina fogar inte gillar att jag sitter på en vanlig pinnstol. Här sjunker jag också ner och läser morgontidningen eller böcker om kvällarna.

Njuter verkligen av att plocka in och komponera buketter på sommaren. Här syns rödklöver, prästkragar och byaskvaller.

Och blåklockorna på bordet påminner om mormor och morfar – på deras tomt växte det sådana fulla gräsmattan!

I fönstret står Mårbackapelargoner. Fönstret behöver putsas men först ska det renoveras och kittas om. Det får bli nästa projekt här hemma.

Och på vitrinskåpet står de sista blommande lupinerna och syrenerna och pryder sin plats med kungaporträttet. Blomsterprakt at its best!

Egentiden

Det är underliga dagar nu. Visst har min son sovit borta förut men han har aldrig varit borta flera dagar ifrån oss. Förrän nu! Han följde med sin farmor på semester till Jakobs mormor några dagar. Och nu är vi själva här hemma. Både konstigt och skönt. Skönt för att jag just nu är så trött att jag inte orkar med mycket annat än mig själv. Skönt för att vi får lite tid att göra det där som man inte kan när man har småbarn. Som att åka och spontanbada båda två klockan tio på kvällen. Skönt också att upptäcka hur välstädat det är när det bara är vi hemma. Förut var det jag som stökade ner – men sedan jag fick barn har jag blivit rätt prydlig, det inser jag nu.

Jag inser också hur fort det går att vänja till sig med livet med barn. Jag fattar inte vad vi gjorde med allt tid innan vi fick barn? Man har ju hur mycket tid som helst – men så kändes det absolut inte då. Och jag antar att jag kommer tänka samma sak när jag nu får ett till barn. Vad gjorde vi med all tid när vi bara hade ett barn?!! Min uppriktiga beundran går ut till alla storbarnsfamiljer där det ständigt bullrar och rör på sig och egentid är en ovanlig sak. Eller alla ensamma föräldrar som utan avlastning från en annan vuxen sköter livet med barn. Wow alltså! Vilka hjältar.