Drygt två veckor över tiden och på århundradets varmaste dag bestämde sig mitt lilla smultron för att komma. Frisk, välskapt och med en svartlockig kalufs precis som storebror hade. Nu njuter vi i bebisbubblan och jag vilar och försöker återhämta mig. Drabbades av komplikationer efter förlossningen som gjort att jag mest varit sängliggande sedan dess. Men långsamt börjar jag må bättre igen. Jag är i alla fall så oerhört tacksam för denna nåd – att återigen ha blivit mamma!
En bloggläsare tipsade om att man kan göra chips av grönkål och då kom jag ihåg hur gott det är!
Perfekt sätt att ta tillvara på grönkålsskörden.
Speciellt varma dagar när man är sugen på något salt.
ca 30 – 40 minuter
Jag älskar grönkålschips och det bästa är att Jakob inte gillar dem alls så att jag får allt för mig själv!
Jag går igång på att återskapa barndomsminnen. Som när mormor stekte lagg efter lagg med småplättar.
Så gott och så enkelt!
Jag har varit på loppisjakt efter en egen plättlägg och blev så glad när jag hittade en och äntligen kan göra som mormor gjorde.
Idag åt vi plättlunch i värmen.
Med socker, sylt och grädde som tillbehör så klart.
Någon frågade var jag hittar allt mitt porslin – om det är någon bra sajt på nätet eller så.
Men det mesta är loppis faktiskt, eller saker jag ärvt.
Bara den blåa blommiga skålen på bilden är ny och kommer från Cath Kidston.
Har ni sett den söta sockerskålen med ströare förresten?
Fick den för 15 kronor på en gårdsloppis.
Både skålen med lock och skeden med de finurliga små hålen – det kallar jag för ett klipp!
Här hittar du ett bra recept på plättar och såna får man gärna äta med händerna – här kan du se hur det ser ut hemma hos mig när fingrarna får vara bestick.
Ett litet renoveringsrojekt i sommar är denna fina kökssoffa som vi ska fixa iordning och ha i matsalen. Ja, det är inte så mycket att fixa med den mer än att en ny sits ska snickras samt att den sedan ska kläs och jag ska sy kuddar. Tänkte lämna soffans färg som den är utan att röra något. Det syns inte riktigt på bilden men i verkligheten är den ljusturkos och inte grå och det är en så himla fin nyans! Älskar att ha sådana här lagom stora projekt på gång, som man liksom kan fixa med mellan varven, när man tröttnat på sol och bad eller sitter inne och väntar på att regnmolnen ska passera.
Här kommer recept på en riktig mormorskaka – nämligen Kardemummakaka!
En sådan där kaka som man tänker sig att mormödrar ställer fram till trefikat.
Kakan kräver inget finlir utan är robust och rejäl.
Ja till och med lite oansenlig till utseendet. Men förstås riktigt smarrig!
Serveras med fördel till kall mjölk.
ca 8 – 10 bitar
ca 80 minuter
100 gram rumsvarmt smör
3 dl rårörsocker
1 ägg
1 msk kardemummakärnor
1 tsk äkta vaniljpulver
5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 1/2 dl mjölk
Pärlsocker eller kokosflingor att dekorera med
Bland mina recept finns många fler kardemummatips – till exempel de här goda kardemummabullarna!
Kålen växer så det knakar. Vi har rödkål, vitkål, grönkål och broccoli här nere på gården, bland mycket annat.
Kål är vackert tycker jag. Grönkålen är god att ta in och repa av bladen på och göra sallad. Det gjorde vi till middag häromdagen.
Till det åt vi också Jakobs goda surdegsbröd
Och så massa primörer från gården i små skålar. Gurka, sockerärtor, kålrabbi, morotsslantar, tomater och persilja.
Till det grillade jag en hel fläskkarré som blev toppengod! Det är kött från vår gris som vi slaktade innan jul, det har räckt ända tills nu. Som dryck serverade vi vårt egenbrygda öl och mitt iste.
Här i norrland kallas det för att vara huslig men i Stockolm tror jag visst att det kallas för hipster. Hur som helst en middag att njuta av!
Det blir en del loppisar i sommar när jag mest är hemma och boar. Sist sprang jag på en hel radda fina saker. Som lampan med glaskupa.
Dessutom ett litet kockumsfat, en scarf jag ska ha som bordsduk, en favoritbok (Greven av Monte Cristo) ett plättlägg av gjutjärn, en tallrik av modellen Asiatisk Fasan, samt locket till en soppskål av samma modell. Samlar på just denna serie så jag var överlycklig när jag hittade delar att komplettera med. Allt på bordet fick jag för några hundralappar så det är att beteckna som ett fynd!
Några har undrat vilken madrass jag slutligen köpte, efter detta inlägg om giftiga barnmadrasser. Ja, jag fastnade till slut för bovetemadrassen från bovete.se. Tyckte att priset på 600 kronor var bra (jämfört med andra madrasser för spjälsäng som går loss på över 2000 kronor) och vet kompisar som provat den och är nöjda. Så nu har madrassen kommit hem och jag har bäddat iordning sängen. Och istället för en kudde av skumgummi, eller en dyrare ekokudde tog jag bara gamla bebisfiltar och vek ihop och stoppade i ett örngott. Funkar fint för en liten bebis tänker jag! Nu funderar jag på att beställa en lite större madrass till Bertils säng också.
En av de saker jag kommer njuta mest när bebisen är ute är möjligheten att röra mig igen! Jag har jag lovat mig själv att ta tillvara på och njuta av min friska kropp. Efter förra graviditeten längtade jag inte alls efter rörelse på samma sätt. För innan den graviditeten hade jag inte tränat någonting och var ganska fysiskt slö. Kontrasten däremellan blev inte så stor. Men innan den här graviditeten var jag i mitt livs bästa form och sprang flera mil i veckan. Ni vet hur man kan kolla på barn och se hur det har spring i benen? Hur de liksom bara måste kuta istället för att gå? Så kände jag förra sommaren. Spring i benen. Ork i kroppen. En rörelseglädje jag inte känt sedan jag var liten. När jag badade tog jag en extra lång simtur bara för att det var så härligt. När jag gick i skogen med Melker vrålkutade jag plötsligt bara för att jag kände för det.
När jag simmat i sommar har rörelseglädjen delvis kommit tillbaka. För när jag simmar känner jag ingen smärta. Och då har jag kommit ihåg hur det är att inte ha smärta hela tiden. Att inte behöva hjälp upp ur soffan. Att inte behöva sitta på en stol och leka med Bertil för att jag är för trött för att hänga med i hans tempo.
– Mamma, när bebisen har kommit ut. Kan vi leka igen då? sa Bertil härom dagen. JA, det kan vi! Fy tusan vad vi ska leka!
Det här är grejer! En middag med enbart saker ifrån gården. Vårt eget griskött, egen gurka, sallad och sockerärtor. När jag kan ställa fram en sådan här tallrik till middag – då är jag så stolt att jag nästan spricker!
Man kan ju som förälder verkligen fråga sig varför leksaker ska vara så himla fula när de precis lika gärna kan vara fina?! Som lillens garage i trä. En robust leksak som håller för flera generationer och inte misspryder sin plats. Och så alla fina plåtbilar han fått av släktingar i present. Även dem robusta(re) än diverse plastgrejer – och dessutom storfavoriter här hemma.
Jag kan för övrigt bli tokig på alla leksaker som dräller runt. Och jag för ett ständigt krig med utrensningar, bortplockande och sortering till lådor på vinden. Än så länge funkar det då treåringen ganska fort glömmer bort de saker jag packar undan (och blir överlycklig när jag tar fram dem igen). Och det ger effekt på leken också – för det är som att ju fler grejer som finns framme desto tråkigare verkar allt! Men några saker rensar jag aldrig bort och det är dessa pärlor.
Nu ska jag ge er receptet på världens godaste iste!
Iste är något vi alltid har en kanna i kylen av på sommaren.
Jag gillar att det har en lite vuxnare smak än saft och släcker törsten så himla bra!
Och denna välsignat varma och fina juli (Umeå leder tydligen soltoppen!) har jag fått dricka flera glas om dagen. Otroligt läskande och gott.
ca 6 – 8 glas
ca 30 minuter
2 liter vatten
5 msk te
1 dl rårörsocker
1 dl citron/limesaft
1/2 citron i skivor
Några myntablad eller svartvinbärsblad
Jag hade väldigt livlig fantasi som liten och var rädd för alltifrån nazister till monster under sängen. Som vuxen var det nog inte alltid så lätt att förstå vidden av mina rädslor. Det är nog ganska vanligt att vuxna inte gör det och ofta försöker man trösta barn med fraser som “monster finns inte”. Men vad hjälper det ett barn som VET att det finns monster? En vuxen som då är så okunnig att den hävdar att monster inte finns är ännu läskigare! Hur ska vuxna som inte ens känner till något om monster kunna skydda en?
Min son har lika livlig fantasi som mig och när han började prata om läskiga monster fick jag fundera lite på hur jag skulle bemöta det. Och istället för att avfärda hans rädslor frågade jag vad han var rädd för med monsterna? Vad han trodde att de skulle det göra? Komma och ta honom? Ja, men vad händer när ett monster tar en? Vad gör de med en då? Ja, allt sådant funderade vi tillsammans på. Och så berättade jag att det finns en sak som monster är jätte-jätterädda för och det är att bli kittlade. Om det kommer ett monster och jagar en då kan man bara kittla monstret som då kommer kissa på sig av skratt. Och någon som kissar på sig av skratt kan ju knappast vara farlig?! Det enades vi snart om.
Jag tänker att det för barn precis som vuxna handlar om att möta sina rädslor och bena ut dem. Vi vuxna kan bli helt uppsnurrade i tankar som “tänk om det börjar brinna!” “Tänk om bilen går sönder på semester” Tänk om jag gör bort mig på jobbet”. Och så blir tanken så obehaglig att man skjuter undan den. Trots att en bättre lösning är att försöka följa tanketråden till dess slut. Så vad händer när jag gör bort mig på jobbet? Vad sker sedan? Och hur blir det då? Ofta upptäcker man att rädslan är ganska luddig. Man vet egentligen inte vad man är rädd för. Och när man tänker efter kanske det där man är rädd för ändå inte är så farligt som man tror. Om man bara går rädslan till mötes. Försöker bena ut tankarna istället för att slå bort dem.
Vuxna så väl som barn har en massa “monster” i huvudet som vi behöver lära oss att oskadliggöra. Och vad spelar det för roll om monster egentligen inte finns om man ändå är rädd för dem? Inte hjälper det att intala sig att de inte finns, eller att det läskiga aldrig kan hända. Utan istället kanske man ska umgås lite med tanken på hur det kommer kunna bli när det läskigaste har hänt.
I vårt matrum finns en öronlappsfåtölj som min mamma klädde om i blått linnetyg för säkert femton år sedan. I den slänger jag mig direkt jag ätit upp maten eftersom mina fogar inte gillar att jag sitter på en vanlig pinnstol. Här sjunker jag också ner och läser morgontidningen eller böcker om kvällarna.
Njuter verkligen av att plocka in och komponera buketter på sommaren. Här syns rödklöver, prästkragar och byaskvaller.
Och blåklockorna på bordet påminner om mormor och morfar – på deras tomt växte det sådana fulla gräsmattan!
I fönstret står Mårbackapelargoner. Fönstret behöver putsas men först ska det renoveras och kittas om. Det får bli nästa projekt här hemma.
Och på vitrinskåpet står de sista blommande lupinerna och syrenerna och pryder sin plats med kungaporträttet. Blomsterprakt at its best!
Det är underliga dagar nu. Visst har min son sovit borta förut men han har aldrig varit borta flera dagar ifrån oss. Förrän nu! Han följde med sin farmor på semester till Jakobs mormor några dagar. Och nu är vi själva här hemma. Både konstigt och skönt. Skönt för att jag just nu är så trött att jag inte orkar med mycket annat än mig själv. Skönt för att vi får lite tid att göra det där som man inte kan när man har småbarn. Som att åka och spontanbada båda två klockan tio på kvällen. Skönt också att upptäcka hur välstädat det är när det bara är vi hemma. Förut var det jag som stökade ner – men sedan jag fick barn har jag blivit rätt prydlig, det inser jag nu.
Jag inser också hur fort det går att vänja till sig med livet med barn. Jag fattar inte vad vi gjorde med allt tid innan vi fick barn? Man har ju hur mycket tid som helst – men så kändes det absolut inte då. Och jag antar att jag kommer tänka samma sak när jag nu får ett till barn. Vad gjorde vi med all tid när vi bara hade ett barn?!! Min uppriktiga beundran går ut till alla storbarnsfamiljer där det ständigt bullrar och rör på sig och egentid är en ovanlig sak. Eller alla ensamma föräldrar som utan avlastning från en annan vuxen sköter livet med barn. Wow alltså! Vilka hjältar.
Snart, snart är vårt badrum färdigt. Det känns så lyxigt att jag nu faktiskt kan tvätta håret och bada uppe i huset istället för nere i vår kalla oinredda källare! Handfatet var dock sprucket när det levererades så vi får vänta i någon vecka till på att få ett nytt. Men det mycket efterlängtade badkaret har som ni ser kommit på plats! Ett härligt djupt gammalt badkar i gjutjärn! Det har jag drömt om sedan jag var liten. Dock var det länge osäkert om badkaret skulle rymmas i vårt minimala badrum. Men det gick in med en centimeters marginal så jag kunde tillslut andas ut (har legat vaken över detta flera nätter nämligen).
Jag tycker att badkaret är så vackert med sin rostiga utsida och ville behålla det precis så, men samtidigt skydda det mot ytterligare rost och missfärgning. Men när man renoverar och tänker utanför ramarna kan det bli lite besvärlig, för då jag ringde runt till varje färgaffär i stan och frågade om någon lämplig behandling fick jag mycket konstiga svar. Någon undrade om jag skämtade eller menade allvar? Vem fasen vill behålla ett rostigt gammalt badkar? Köp ett nytt för tusan! Någon annan sa att badkaret var värdelöst och borde slängas och ytterligare någon föreslog en trestegsbehandling för giftig för att få göra på saker som ska stå inomhus. Tills jag pratade med byggnadsvårdskunniga personer som helt enkelt föreslog en impregnering med linojlja. Linolja används bland annat för att impregnera underredet till bilar och skydda mot rost så det kändes som en robust lösning. Så vi linoljade alltså utsidan och det har funkat hur bra som helst!
Känslan sitter i detaljerna (speciellt i ett badrum där mängden inredning är begränsad )så jag har lagt ner lite extra jobb på att hitta fina kranar, handfat och en toalettstol i äldre stil.
Som vår toalett som spolas på sidan och har en vacker sits i körsbärsträ.
Här finns fler bilder som visar skillnaden mellan det gamla och det nya badrummet.
Det skrivs en del om den så kallade bloggdöden. Det har det gjorts sedan jag började blogga för åtta år sedan. Med jämna mellanrum undrar journalister när bloggandet kommer gå över. Och sedan instagram kom till har faktiskt många bloggar dött. Men man måste skilja på två saker: Har antalet bloggare minskat eller har antalet bloggläsare minskat? Jag ser nämligen inget som tyder på att antalet bloggläsare minskar. Själv har jag ökat mina läsarskaror varenda år sedan jag började blogga.
Däremot slutar många blogga, för att istället gå över till instagram. Det är helt logiskt eftersom instagram i mångt och mycket liknar hur bloggen såg ut i början: hastiga mobilbilder på frukostar, selfies och vackra detaljer ur vardagen. Har man främst bloggat om sådant är det inte konstigt att instagram plötsligt kan agera fullgod ersättare för ens blogg. Har man däremot en mer text och bilddriven blogg räcker inte instagram till på långa vägar. Mitt eget instagramkonto fungerar som en förlängning av bloggen där jag lyfter det som känns för litet för bloggen – eller helt enkelt inte passar in i mitt bloggflöde. Den kan på inget sätt jämföra sig med bloggen utan är ett komplement.
Men bloggläsandet har också förändrats. Kommentarerna minskar på alla bloggar. Det är förstås himla tråkigt för oss som skriver – men en naturlig effekt av att vi är aktiva i så många olika kanaler. Mina bloggläsare kan nå mig både på bloggen, instagram, min offentliga FB och mejl. Folk kommunicerar med mig i alla möjliga kanaler och inte längre bara på bloggen. Men en ännu viktigare faktor till att kommenterandet minskar är att många idag läser bloggar i mobilen. Och det är mycket besvärligare att skriva och kommentera från en telefon än dator. Speciellt eftersom bloggarnas kommentarsfunktioner inte alls är mobilanpassade.
Men sedan har typen av blogginlägg också förändrats. Jag upplever att många höjt nivån på sina bloggar när de skaffat instagramkonton. För om instagram är snabbare och enklare är bloggen seriösare och djupare. Där duger inte längre mobilbilder utan systemkameror är mer regel än undantag. Men jag märker också att många gått ifrån att blogga i realtid till att blogga med stor eftersläpning. Inlägg om midsommarafton kommer en vecka efter midsommarafton har varit, torsdagens äventyr publiceras på måndagen, Bloggen har blivit långsam medan instagram är snabb. Men här ligger också en risk för att tappa relevans.
För mig kommer bloggen alltid vara nummer ett! Jag anstränger mig för att den ska fortsätta kännas aktuell och exklusiv. Med flera inlägg som är lite längre och matigare och relativt hög uppdateringsfrekvens. Och att man inte får se bilderna först på instagram och sedan på bloggen utan hellre tvärtom! Jag försöker dessutom att blogga i realtid så mycket som möjligt. Jag bloggar om det som hänt idag eller igår – men helst inte längre tillbaka. Detta eftersom jag upplever att identifikationsfaktorn försvinner. Dvs, jag vill helst inte läsa om min favoritbloggares julafton på nyårsafton. För då är jag på nyårsaftonshumör och inte julaftonshumör. Det blir fel och för lång eftersläpning och en del av relevansen försvinner.
Således. Jag tror inte på någon bloggdöd. Men jag är fullt medveten om att fenomenet blogg har förändrats – men det tycker jag mest är spännande! För samtidigt upplever jag att min egen blogg står inför en ny vår! Att blogga är fortfarande så himla roligt – ja det blir bara roligare. Ofta när jag sitter och bloggar måste jag lyckligt pipa till Jakob som sitter bredvid “Ååå vad det är roligt att blogga!” För det tycker jag verkligen fortfarande. Jag hoppas att det märks. Tack för att ni läser!
Eftersom jag vet att det är fler än jag som gillar att gå på loppis så tänkte jag bjussa på mina bästa loppistips och lära ut knep för hur man fyndar.
Många frågar om mina bästa, hemliga loppispärlor. Men faktum är att jag inte har några gömda pärlor utan går på samma typ av loppisar som alla andra. Bara det att jag har lärt mig hur man går till väga för att fynda! Några av tipsen nedan är hämtade ur min inredningsbok Vintagepimp och Hemmafix som handlar om hur man skapar ett personligt hem med hjälp av loppisfynd och en stor skopa DIY-mentalitet!
1) Leta aktuella loppisar i lokaltidningens helgupplagor eller kika på anslagstavlor i mindre samhällen – där sätter folk upp annonser om sommarens alla loppisar. Och håll dig undan storstäderna där hipsters trissar upp priserna. Landsbygden är alltid att föredra!
2) Cash is king! Ta alltid med kontanter.
3) Var ute i tid på morgonen. Bästa fynden ryker först.
4) Shoppa med kroppen. På second hand-affärer blir man inte serverad produkterna. Där gäller det att rota, lyfta, gräva, vända och vrida. Och inte ha bacillskräck.
5) Ta gärna med måttstock, och ha viktiga mått uppskrivna på en lapp. Då slipper du dra hem ett linneskåp bara för att upptäcka att det inte går in genom ytterdörren.
6) Fråga om hjälp. Många loppisar och antikaffärer köper upp dödsbon – de brukar kunna ordna fram alltifrån gjutjärnsbadkar till tennljusstakar eller en servis av Gröna Anna. Dessutom har de alltid några godbitar undangömda. Är man tjenis med en antikhandlare har man tumme med Gud.
7) Ska du loppishoppa kläder? Klä dig i plagg som är enkla att ta av. Provrum saknas nästan jämt.
8) Att loppisshoppa kläder är en utmaning. Jag skannar hängarna efter roliga mönster och annorlunda texturer. Kanske en udda krage som sticker fram. Jag känner också noga på tygets tyngd och kvalitet. Vintageplagg är välarbetade och kvalitén sitter i detaljerna. Mönsterpassning, tygval, sömmar och knapphål.
9) Kolla inte på storleken på lappen, den stämmer sällan och du kan luras att hänga undan något som hade suttit perfekt! Testa alltid plaggen, ofta är passformen lite udda och det är svårt att avgöra innan om ett plagg kommer passa på kroppen.
10) Finns det fläckar, luktar konstigt – men är fint i övrigt? Misströsta inte. Ättika biter på äckliga lukter och linoljesåpa och galltvål på oidentifierbara fläckar.
11) Pruta alltid (om inte pengarna går till välgörande ändamål). Jag brukar stega fram till kassan, slänga upp fyndet och med ett charmigt leende säga ”Vad ska du ha för det här?”. Att det redan finns en prislapp spelar ingen roll. Svarar de samma pris som det står på lappen svarar jag ”Nänä, bättre kan du!”. Och det brukar de alltid kunna. Har jag hittat många fynd lägger jag ihop dem i en hög och säger ”Ta och ge mig ett bra pris på det här, så köper jag alltihop”. Det funkar alltid.
12) Leta inte efter något särskilt och stirra dig inte blind på just det du just är ute efter. Ha ett öppet sinne – de bästa fynden gör man av misstag!
13) Köp inte saker för att det är trendigt eller rätt! Köp det du själv gillar (det som är trendigt är ändå dyrast). Jag köper aldrig “investeringar”när jag går på loppis utan bara sådant som jag genuint tycker om. Visst skulle jag kunna hamstra femtiotalsporslin och sälja vidare dyrt på Tradera – men sådant orkar jag inte hålla på med. Plus att jag unnar andra att fynda det billigt istället!
14) Testa att sätta dig på en stol och betrakta väggarna på loppisen. Ofta upptäcker man de roligaste sakerna när man vilar benen och har tid att titta upp.
15) Och sist men viktigast: Välj ditt sällskap. Gå inte på loppis med neggiga, stressade typer. De förstör stämningen. Jag njuter så mycket av att strosa runt i lugn och ro och bara titta på saker – själva shoppingen är faktisk sekundär. Men om någon hänger en i hasorna och suckar åt hur långsam man är så förstörs hela upplevelsen!
Häng med när jag och min poddkompis Erica pratar om våra bästa loppisknep i En Underbar Pod!
Ju större magen blir desto svårare är det att klä den. Man får helt enkelt använda sin fantasi lite mer! Som den här reaklänning jag fyndade på Lindex i vintras. Ingalunda ett gravidplagg men funkar bra som det ändå pgav empireskärningen och att jag valde den i en storlek större än min vanliga. Den kommer även funka som amningsklänning eftersom att den är så djupt ringad. Till den bär jag min älskade jeansjacka från Sandra Beijers JC-kollektion. Perfekt längd, färg och passform. Gulliga Sandra skickade mig kjolen som hör till också men den kommer jag inte i just nu. Men det får bli min höstpepp istället! Jag älskar korta jackor av alla de slag (speciellt när jag har en stor mage) men även till femtiotalsklänningar eftersom att det ger en nättare siluett än hellånga jackor som slutar där rumpan är som bredast.
Avdelningen jag först skyndar mig till på loppis är barnavdelningen! Jag tycker att det är så kul att leta barn- och bebiskläder på second hand affärer! Jag gillar särskilt hemmasydda bomullskläder som ser ut som något som barnen på Saltkråkan kunnat haft på sig! Idag tog jag mig en loppissväng och kom hem med en hel hög fina saker.
Som den här prickiga bomullsklänningen med randiga volanger – så söt att man smäller av!
Och så en hel radda bebiskläder lagom för en liten krabat. En underbar blå sparkdräkt, noggrant sydd med mjukt vitt foder, en blå, rutig långskjorta med knäppning i ryggen och veck fram, samt en blåblommig blus med vita rosetter!
Och så hittade jag en praktisk rutig byxdräkt med knäppning också
Plus en söt liten blus med volangkant längst ner! Totalt spenderade jag kring hundralappen på dessa fina fynd! Nu fattas bara den söta, efterlängtade bebis som ska bo i dessa kläder!
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print