Month: februari 2024

En bild på något gott. Matjesillsallad. Larvigt vad gott det är! Gör till påsk vettja.

En bild från när jag var liten.  Fyllde fyra år. Ett år yngre än Ulf blir nu. Mitt lugg-game har alltid varit starkt.

En bild på mig i en annan stil. Väldigt oklart vad jag sysslade med här. Men tightsen var hemsydda och jag kände mig cool. Året var 2007!

En favoritaktivitet. Baka!

En bild på när jag mådde dåligt. Jag mådde så fruktansvärt den här hösten. Har aldrig förr eller senare upplevt något liknande. Två månader efter bilden togs fick jag diagnosen utmattad. Sju år senare blev jag frisk.

En bild från när jag var arg. Syns kanske inte men det är sällan jag varit så arg som jag blev efter den här tevesändningen. Sånt tekniskt haveri under sändningen att det var som att uppleva de två värsta mardrömmarna (försöka hinna med ett flyg samt komma till jobbet naken) men i verkligheten. Fick mig ifrågasätta om jag någonsin vill göra teve igen.

Bild på något roligt. När vi hade sjuttiotalskväll med matlaget och såg Tillsammans och Jakob gick in till 100 procent och rakade av allt skägg men behöll polisongerna och mustaschen. Sedan bar han en plyschtröja och tighta utsvängda jeans. Mindre roligt var att han sedan inte rakade av sig mustaschen och polisongerna på halva sommaren.

En bild på en stolt stund. När Anna skulle disputera. Jag och pappa satt helt pirriga i publiken och gav varandra menande blickar.

En bild på ett oförglömligt ögonblick. En ljummen augustikväll vid Gardasjön, 2013.

En bild på någon du beundrar. Hanna Hellquist. Vispar grädde i mitt kök. Äkta hejdlös människa!

En bild på en favoritpryl. Mitt lilla växthus som förlänger odlingssäsongen. Jag säger lilla, för vårt förra växthus var på 300 kvadratmeter. I jämförelse är detta absolut en pryl.

En bild på någon jag tycker om. Ta två till priset av en! Älskar mina systerdöttrar. Så snälla, finurliga, skojiga och konstnärliga. Älskar att jag får se dem växa upp. Älskar att vara moster och få kärleksfulla Alla hjärtansdag-sms och små filmer från deras vardag.

En bild på min favoritplats hemma. Korgstolen bredvid vedspisen.

En bild på en bra dag i mitt liv. Fiskeveckan, ute med båten en underbar septemberdag när vi också kärrat ved, plockat lingon och tagit trefikat på vedbacken. Den dagen innehöll typ allt jag älskar på en plats jag älskar.

En bild från då jag kände mig glad. Första dagen på sommarlovet! Jag och farmor tog barnen och drog till Klabböle energicentrum och lekte i timmar.

En bild från en tillfälle då jag kände mig snygg. När Krickelin fotade mig till vår första kollektion för Miss Clarity

En bild från en plats jag älskar. På myggig hjortronmyr ammandes småunge. Bland det värsta man kan utsätta sig för. Men ändå! Älskar platsen!

Vaknar vid sju av Ulf som vill krypa ner i sängen och kolla på mina gullisar. Lyfter på duntäcket och låter kalla fingrar fara efter kroppen och räkna de utstående födelsemärkena. Tappar räkningen och börjar om igen. Han myser in sig med brösten som två gosedjur och jag känner oxytocinet susa runt. Känsla av att min mjuka kropp och mina hängiga bröst är värmen som de tankar närhet ifrån. Och att jag tankar tillbaka från barnen.

Hör storbarnen stöka på nedervåningen och leta ullkalsonger och slalomhjälmar. Jag tar på mig morgonrocken och tofflorna och går ner i köket. Drar fram en emaljkastrull och häller upp en liter mjölk. Några matskedar socker och kakao. Medan chokladen den blir varm brer jag smörgåsar och lägger i påsar och delar upp kakorna i två högar. Storpojken skulle ha knytis med pojkarna i sin klass, så han får extra mycket matsäck.

Snart är de på väg hela familjen. Jakob skjutsar Ulf på sin spark. Storbarnen har varsin egen spark och Folke har dessutom skranan i släptåg. Essa springer efter, lycklig av att få hänga med flocken. Det är friluftsdag idag. Slalom och pulkaåkning.

När huset blivit tyst och jag städat bort frukosten tar jag med mig en kaffekopp och går tillbaka till sängen. Dricker den andaktsfullt innan jag öppnar min dator och skriver det här.

Snart börjar min dag på riktigt. Ska bara ta en stund med mig själv först.

I slutet av jullovet när jag blickade fram mot sportlovet, kändes det som en enormt lång vandring. Så många tunga, grå vinterveckor som skulle klaras av. Förkylningar, hämtningar och lämningar i mörker. Läxläsning och massor av jobb. Men igår konstaterade jag och Jakob förvånat till varandra att vi snart är där?! High five vad vi varit duktiga och kämpat på! Och inte minst har barnen varit väldigt tappra. Nu börjar de se sådär blekgrå ut i plytet.

Jag unnar dem verkligen en veckas sportlov hos gammor. Skidåkning, Magic-spelande, bokläsning, ritstunder, kojbyggen och allt annat roligt man kan hitta på. Så att de får tillbaka rosor på kinden och solsken i blick. Själv hänger jag med, men behöver jobba med boken. Fast på lediga stunder planerar jag att åka enorma mängder längdskidor, precis som förra sportlovet. Även det spenderade hos gammor och var ohemult härligt.

Idag ska jag jobba med receptutveckling och lyssna på poddar. Vädret är grått och trist så jag är glad att få vara inomhus och försjunka i något väldigt handfast.

I veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar vi om kvinnor som inte vet om de vill skaffa barn. Eller mer specifikt – Tone Schunnesson mammablivande. Hon har nämligen berättat att hon går omkring och frågar alla om hon borde bli mamma. Och eftersom det är sällan någon faktiskt ber om ens åsikt på det sättet, så utnyttjar jag och Malin tillfället att ge råd!

Och efter kritiken i DN mot mammainfluencers, så har jag listat gänget mammor i USA som får oss svenska mammainfluencers att se ut som riktiga klåpare i jämförelse.

Fasen vad glad jag blir över att podden ligger ute i det fria igen! Gratisavsnitten har massor av lyssningar och i betalfeeden är ni nu fler än någonsin. Man gör ju en podd av en enda anledning: för att bli lyssnad på. Så antalet lyssnare är inte oviktigt.

Och till er som prenumererar genom Under Produktion vill jag verkligen rekommendera att lägga in vår podd i din vanliga poddcastapp. Jag har prenumererat på andra poddar via UP i fem år och ännu inte fått tummen ur att göra det, för att jag inbillat mig att det var krångligt. Men så i helgen gjorde jag det bara. La in alla poddar jag prenumererar på hos dem och det var ett (!) knapptryck för att få det gjort. Så nu får jag Stormens utveckling, alla Della-poddar, Cruel town och Bakom ryggen direkt i Apple Podcast. (Men krånglar det av någon anledning med detta så är Alex i supporten på UP supersnabb och hjälpsam! support@underproduktion.se )

Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.

Jag har tidigare bloggat om att leva i sin värderad riktning. Att veta vad man värderar som viktigt i livet och sedan genom de val man gör försöka gå i den riktningen. Det handlar inte om enstaka mål man kan bocka av – utan om värderingar som man aldrig blir klar med utan bara fortsätter att praktisera.

Att få barn är ett mål, men att vara en älskande, omsorgsfull förälder är en värdering. Att bli gift är ett mål, men att vara en kärleksfull partner är en värdering.

En stor del i att jag ville flytta till landet och odla min egen mat, ha djur och leva ett stillsamt liv. Var min längtan efter att leva mer i enlighet med mina egna värderingar. Jag kan inte rädda hela världen – men jag kan börja med att leva mer som jag tror är rätt. Inte för att det får enorma politiska konsekvenser (vilket kritikerna alltid förtjust ska peka ut att det inte får) utan för att det känns bra inuti. Och det gör det lättare för mig att hantera min egen skuld och missnöje med sakernas tillstånd.

I miljöfrågan gömmer vi oss ofta bakom formuleringar som att “de stora företagen måste först göra förändringarna” och “politikerna måste stifta bättre lagar”. Och då hävdar vi att vi kommer att vara beredda att lyda dem! Men all seriös forskning säger ju att för att bromsa klimatförändringar behövs både att personer ändrar sin livstil och att politiker och företag tar sitt ansvar. Det är inte en av sakerna som krävs – utan båda samtidigt. De politiska beslut som vi efterfrågar kommer ju dessutom kräva inskränkningar på individnivå. Så varför vänta? Om du har en värdering så varför inte börja agera efter den redan idag?

Vi är så obekväma med att prata moral, av rädsla för att kränka någon annans livsåskådning eller levnadssätt. Men jag tycker att vi i alla fall borde fundera mer på vår egen moral. Vad vi verkligen värderar och tycker är riktigt.

Jag tror nämligen att man skadar sig själv när man inte lever i enlighet med sin moral. Jag vet då att jag gör det. För jag misslyckas ofta med att ta beslut som linjerar med vad jag egentligen tror på. Och då klingar det falskt inuti. Och den där missljudande klangen tror jag att jag ska lyssna efter, fundera kring och inte bara stänga ute för att den är obehaglig.

Vad man än tycker om bibelns tio budord, så ligger de ju till stor del fortfarande till grund för vad vi anser vara moraliskt rätt och fel idag. Det är fel att stjäla, fel att vara otrogen och fel att vittna falsk. Men jag tänker inte på dessa budord som en dom över oss. Utan mer som tvättrådet i nacken på den ömtåliga och vackra kashmirtröjan.

-Ja, du kan tvätta tröjan i sextio grader och ja du kan torktumla och centrifugera den om du vill. Kashmirtröjan kommer att finnas kvar. Men den kommer inte vara sig lik efteråt.

Alla våra val i livet kan inte kokas ner till hur det påverkar politiken. I grunden och botten handlar det väl om hur det påverkar ens själ? Om vem man vill vara? Om att vilja höra att det klingar mer rent än falskt inuti. Men eftersom vi inte är gudar utan människor kommer vi hela tiden misslyckas i våra föresatser. Fast det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att fortsätta försöka leva i enlighet med sin egen moral. För så länge man försöker så är man på väg i sin värderade riktning. Och det är nog det bästa vi kan hoppas på som människor.

(Tack till Sardellen och det blogginlägg som inspirerade mig till att skriva det här).

Här kommer hött och pött från veckan som varit.

Vi städar alltid huset lördag förmiddag. Kanske låter tråkigt men det hinns sällan med under veckorna och då får det bli så här. Viktig grej när man städar: att ställa upp alla möbler så man rationellt och enkelt kommer åt överallt.

Jag har väckt mina pelargoner. De ser alltid helt förfärliga ut i februari! Men skenet bedrar.

Efter lite ny jord ovanpå, försiktig beskärning och en skvätt vatten så sätter de igång att växa!

Förra lördagen sken solen från klarblå himmel. Bertil och Folke kokade varm choklad och bredde smörgåsar sedan tog Bertil sina turskidor och Folke snöskorna och så besteg de berget i skogen bakom oss. Essa hängde med såklart. De fotade när de var på toppen.

Men först ringde de och undrade vad de skulle göra med Essa. Hon bara morrade och skällde sista biten. Hon blev tydligen less på att gå i djupsnön.

Hem kom svettiga och glada barn. Och gammor som var på besök! Det spelades kort och åts lördagsgodis.

Och Bertil försjönk i en rollspelsbok han fått av sin faster Josefin.

Soligt och ganska kallt ute.

När städningen var avklarad spelade vi Bondespelet. Det tar en hel eftermiddag i anspråk.

Och sedan blev det middag. Jakob som håller på att renovera sitt kontor och bygga sin klinik kom hem i arbetskläder.

Och jag la massor av tid på att laga en maträtt som inget barn gillade.

Jag var och klippte mig också. Och dagen innan hade jag gjort ett browlift så ögonbrynen såg helt crazy ut. Man måste vänta 48H efter färgning och permanent innan man får blaska av ansiktet igen och de 48 timmarna är plågsamma utan lugg.

Hoppar till varje gång jag ser mig i spegeln. Mina barns reaktion

Bertil, förfärad: Men vad har du gjort?!!!

Glad och förirrad Folke: Men vad har hänt med dig mamma?! Ojoj!

Ulf kom istället framrusande och ville pussas: Du är så fiiiiiiiin!

Är lite stilförvirrad just nu. Men det är det som är det spännande. Att få sin stil omskakad.

Essa har haft en lugn vecka. Som varje vecka. Nu när barnen sover i egna sängar är det bara Essa vi delar säng med. Hon ligger raklång mellan oss så man får klorna i ryggen när man vänder på sig. En riktig primadonna.

Jag har hunnit veckans andra träningspass efter den segdragna förkylningen. Det var tungt som attan. Hoppas nu att jag får vara frisk och bygga upp kroppen igen, för det behövs!

På fredagen åt jag lunch med den här pinglan. Jag har nog inte skrivit om det på bloggen, bara pratat om det i podden. Men Erica har ju slutat jobba med mig efter sju år. Hon har faktiskt helt bytt karriär och jobbar nu inom polisen istället. Så spännande och roligt för henne – och trist för mig. Men nu skulle vi äta lunch och fira att hon fyllt jämt!

Vi har vårt bås på REX där vi kan tala ostört.

Fanns mycket att avhandla innan jag åkte hem igen och tog fredag. När jag kom hem hade pojkarna lagat mat och dukat så det var bara att sätta sig och njuta!

På lördagen vaknade jag tidigt för jag skulle till Frälsningsarmen i Hällnäs för att prata på en kvinnofrukost.

Så gott fika och så många trevliga personer som jag träffade där!

När jag kom hem igen hade farmor kommit på besök. Det var klabbsnö ute, så de gick ut och byggde fantasidjur.

Bland annat Bolibompadraken. Och jag var inne och gjorde lördagsstädningen i lugn och ro.

Till och med barnen tycker att Mello är för dåligt så istället såg vi Kung Fu Panda och därefter spelade barnen Magic.

Söndagsmorgonen var solig och underbar. Jag ringde min syster och gick en långpromenad längs skoterspåren. När jag kom hem tog Jakob barnen och åkte till badhuset och jag fick några timmar att bara sitta och måla.

Och på kvällen gick jag på lovsångsgudstjänst med nattvard och förbön. Så fint och värdefullt! Tårarna bara rann.

Och så ringde Elina så då gick vi en kvällspromenad tillsammans. Jag valde vägen utan gatlysen, men med månskenet som sällskap. Och när jag kom in igen hade jag gått nästan 20 000 steg den dagen. Så då kraschade jag i säng.

Och nu är det en ny vecka! Jag ska få se de första skisserna på min bok som Lotta satt tänderna i. Jag ska fota till boken, jag ska spela in två poddavsnitt och jag ska skriva två samarbeten. Det finns med andra ord en hel del att sätta tänderna i – för nästa vecka är det sportlov!

Jag har blivit en hopplöst fyrkantig person de senaste åren. Jag som alltid varit flytande, spontan och impulsiv har blivit mycket mer square. Det kom som en strategi för att skydda mig mot en ny utmattning.

Jag svarar till exempel inte i telefonen när jag inte kan prata. Det låter ju som en självklarhet – men det är det inte. Folk svarar jämt i telefon fast de inte kan prata. Och så får man hänga med på tusen sysslor som de ska göra klart medan man pratar. Och så hör man att det tar dubbelt så lång tid för dem att utföra de sakerna, för att de har en i telefon. Då brukar jag föreslå att de gör färdigt sina saker och ringer upp sedan. Oftast försenar det bara mötet med ett par tre minuter – men det gör dagen så mycket lugnare.

När det ringer och jag är upptagen, förmår jag dock inte ens svara för att säga att jag ringer upp senare när jag har möjlighet. För det är en sådan ansträngning att behöva byta mindset och prata med en ny person när jag är uppfylld av något helt annat. Så jag svarar inte alls, vilket förstås är ganska otrevligt. Borde i alla fall svara med ett sms där jag ber att få ringa upp senare. Ska öva mig på att göra det oftare!

Min syster pratar jag med varje dag – ibland flera gånger på en dag – och det funkar för att det är så kravlöst. Jag lägger bara på i hennes öra så fort jag blir minsta distraherad. Hon vet om det och är okej med att jag plötsligt hojtar “NU MÅSTE JAG SLUTA” och bara försvinner. Hon gör också likadant mot mig. Vi vet var vi har varandra och ingen blir putt över konstiga avslut.

Men jag blir så stressad av att märka att andra är stressade och distraherade när vi pratar. Därför kan jag snabbt avsluta samtal med “Nu hör jag att dina barn vill prata med dig. Gör det i lugn och ro så hörs vi senare, hejdå”. Helt utan irritation, bara som ett sätt att slippa hålla på med splittrat fokus. Hatar splittrat fokus. Det är ju nämligen en myt att vi kan hålla på med multitasking. I själva verket är vi människor väldigt dåliga på att multitaska. Det är mer effektivt att göra en sak åt gången och göra den ordentligt än att ständigt hoppa mellan saker. För varje gång koncentrationen bryts så krävs det tid att hitta tillbaka till den. Så att göra färre saker gör att man i själva verket får mer gjort. Jag vill inte passa på att ta ett samtal medan jag handlar mat, eller medan jag packar jobbväskan för att åka in till stan. Det tar tre gånger så lång tid och sedan glömmer jag ändå hälften av mina saker – och har dessutom lyssnat dåligt. Då passar jag hellre av!

Jag har inte bloggat sedan i onsdags och det är ovanligt att jag tar flera dagars uppehåll. Men det är på grund av just det här fyrkantiga förhållningssättet. Hade så mycket jobb på torsdagen och fredagen, så jag hann inte med att blogga under dagen. Och eftersom jag inte längre är beredd att jobba kväll (om det inte är total panik) så har jag helt enkelt hoppat över att blogga. För några år sedan började jag ofta ett nytt arbetspass vid halv nio på kvällen när barnen somnat, för att ta ikapp allt jag inte hunnit under dagen. Och sedan var jag så speedad att jag inte kunde sova förrän långt efter midnatt. Och då vaknade jag trött nästa morgon och presterade sämre under dagen. Då halkade jag efter så att jag behövde jobba kväll igen. Och så snurrade den väldigt dåliga spiralen allt snabbare.

Så många dumheter man hållit på med. Gillar mitt nya fyrkantiga jag mycket bättre! Även om det betyder att ni ibland får vänta på ett nytt blogginlägg.

Har känt att jag behöver en stilmässig nytändning. Men istället för att byta ut något i min garderob – har jag bytt frisyr och hårfärg. Och plötsligt känns vartenda plagg nytt och roligt igen.

Ibland får man ju bara lust att göra någonting drastiskt, roligt och oväntat! Så då gjorde jag just det! Tänkte för mig själv

-Vad har jag INTE haft i frisyrväg på länge?

En fransk bob av det här slaget – nästan lite trekantig – har jag aldrig någonsin haft faktiskt. Och sist jag var rödhårig var mer än tio år sedan. Så jag gick till Helen på WOW som jag brukar och beställde en bob i “cowgirl copper”.

Vi dividerade länge om exakt vilken nyans som skulle väljas, men landade i den här. Och jag är så nöjd! Jag kan tydligen visst ha rött hår, om det bara är rätt nyans. Som här – en lite “skitig” kopprig färg som gör att ögonen poppar och kinderna glöder. Fint också när boben slutar precis vid käkbenen och accentuerar äppelkinderna.

Så kul att möta våren som rödtott!

I veckans avsnitt av Wollin och Clara (som ligger bakom betalvägg och kostar 29 kr i månaden, bli prenumerant här ) diskuterar vi bland annat Love is blind. Det jag främst reagerade på när jag såg serien var hur otroligt skev dejtingkulturen är idag. Givetvis blir allting skevt i en dokusåpa av detta slag – men jag syftar inte riktigt på den saken. Utan mer på inställningen till vad en relation ska vara. Människor sitter med sina excelark och kravlistor över vad de vill ha och på insta och tiktok är “icks” och “red flags” det enda man pratar om när det gäller att hitta en partner. Folk är så jädra självsäkra kring vad som är en dealbreaker och vad man KRÄVER att få ut av en relation.

För mig är det en obegriplig inställning. Ja faktiskt själva motsatsen till att ha en relation. I mina ögon är en relation att först känna attraktion och förälskelse – och så småningom kärlek. Och sedan ägnar man resten av sin relation åt att lära sig acceptera varandra för den de är och lära sig att fungera ihop trots tusen olikheter. Och genom detta fördjupas förhoppningsvis kärleken än mer. Det låter kanske krasst och tråkigt – men en relation är ju det som uppstår när man försöker jämka samman sina personligheter! Inte att först hitta en perfekt match som inte skaver någonstans.

Det som förvånar mig mest är de orealistiska kraven på vad en partner ska kunna ge en här i livet. Och här är lätt att dra en parallell till vänskap. De flesta av oss accepterar att vi inte hittar allt vi behöver i en och samma vän. Jag har kompisar som fyller olika funktioner i mitt liv. Alla är viktiga på sitt sätt, men ingen kan vara allt för mig. På samma sätt är det med ens partner. Man kommer aldrig hitta allt i samma människa. Och man kommer heller aldrig kunna vara allt för en annan människa. Att ens tro det vore förmätet! Det är därför det är så viktigt att ha vänner utöver sin partner. För att inte lägga allt för stor belastning på varandra. Och för att få hjälp att se på sin relation med en utifrånblick.

Jag blir ledsen när jag tänker på alla som går runt och kanske missar kärleken för att de har någon missriktad girlboss-attityd som är så här “Jag förtjänar faktiskt XXX” och “En riktig man ska göra XXX för mig”. Jag tror givetvis på att veta sitt eget värde, respektera sig själv och aldrig gå med på att bli illa behandlad. Men ärligt talat. Hur kul är du själv då? Och den frågan gäller förstås snubbar i lika hög utsträckning. Vadå kravlista? Börja istället med att fundera på vad du själv kan erbjuda en annan människa. På vad du kan ge istället för att få.

Mitt bästa relationsråd när man stör ihjäl sig på sin partner (vilket man ju gör i perioder) det är för övrigt att ställa sig själv denna enkla fråga:

-Hur rolig är jag själv att leva med?!

Ganska sällan är svaret att man är underbar.

Det här diskuterar jag och Malin mer djupgående i veckans avsnitt! Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.

Idag är det en bokskrivardag, När jag ska sätta igång med att skriva är den bästa uppvärmningen ett blogginlägg. Inne i wordpress där jag bloggar känns formatet tryggt och välbekant och någon skrivkramp existerar inte. I word däremot – där tar det ofta stopp. Ibland lurar jag hjärnan och skriver boktexter inne i wordpress och klipper sedan ut och flyttat över till word. Då kommer jag runt den där känslan av att bestiga mount everest. Man får hitta sina tricks och knep.

Jag fastar just nu och fram till påsk. Fastar från socker, snacks och bröd. Allt som är gott det vill säga. En dag i veckan bryts dock fastan, så det är inte alltför tufft. Jag inser nu att det i själva verket bara låter som att jag bara har infört lördagsgodis? Vad sjukt att det ändå kan kännas som en uppoffring! Något jag lägger till under fastan är mer bön och bibelläsning.

Jag håller på att återhämta mig från den segaste förkylningen. Tio dagar av hosta och ont i halsen. Har inte kunnat träna vilket direkt märks eftersom fogarna börjar protestera. Idag ska jag göra mitt första styrkepass och vi får se hur det går med den saken. Det mentala motståndet är enormt! Och jag som precis innan förkylningen äntligen kommit igång på riktigt efter julledigheten. Nu är det samma sak igen. Tillbaka på noll.

Jag känner ett enormt shoppingsug. Som jag så ofta gör när en ny årstid är på intågande. Det är rent livsfarligt att gå in på Sellpy eller Othetstories. Drömmer om en ny jeanskjol, snygga boots och roliga blusar. Men jag har så många utgifter i januari, februari och mars att jag inte får köpa någonting i klädväg. Och definitivt inget nyproducerat! Hade jag varit lite slugare hade jag kallat detta ett köpstopp på kläder och håvat in en massa goodwill på sociala medier!

Vinstdrivande friskolor. Känner raseriet jäsa i mig över att det finns politiker som försvarar detta otyg. Sverige är det enda land i världen som tillåter att skattefinansierade skolor drivs av vinstdrivande riskkapitalbolag. Har ni häng med i det senaste debaclet? Jag citerar Susanne Nyström utmärkta ledare i DN: “Förra veckan utspelade sig en fars i friskole-Sverige och ett drama på Stockholmsbörsen. Huvudperson var fastighetsmagnaten Roger Akelius, som via sin stiftelse just bestämt sig för att bli ny huvudägare i Sveriges största friskolekoncern Academedia. Målet var inte att göra snabba klipp. Tvärtom meddelade han att han inte ville att bolaget skulle göra några utdelningar i närtid, eftersom han hellre ser att pengarna läggs på läromedel och högre lärartäthet. Det hade kunnat leda till jubel. Fler skolböcker och mer stöd till varje elev är trots allt ett politiskt mantra. Men i stället dök aktiekursen. Andra delägare – som uppenbarligen inte värderar samma saker som föräldrar, politiker och Akelius – klagade över att han ville ändra Academedias affärsinriktning. Och på söndagen meddelade säljaren, Mellby Gård, att köpet inte kommer att bli av och kallade Akelius utfästelser för ”en extrem form av filantropi i börsnoterad miljö, som är minst sagt uppseendeväckande”.

Avslutar med en bild jag tog när jag var på sjukhuset. Skickade den till en vän som ett skämt och sa att jag skulle lägga upp den på min instagram. Sådär kryptiskt som influencers gör när de vill ha spekulationer och trafik. De svarar inte på några oroliga frågor från läsarna utan fotar bara sig själv i droppställning, eller sina fötter under en landstingetfilt. För att själv inte vara en sådan influencer kanke jag ska berätta att jag var på sjukhuset och gjorde en massa undersökningar eftersom jag på Etiopienresan drog på mig orientböld – även kallad leishmaniasis. En allvarlig parasitsjukdom och efter malaria den tropiska sjukdom som tar flest liv. Jag fick dock en kutan variant som läker ut av sig själv och som bara lämnat efter sig ett otäckt ärr på mitt ben. Ingen fara på taket för mig med andra ord! Värre för alla miljoner människor som bor där denna parasit finns och som saknar tillgång till sjukvård.

Att bli förälder handlar jättemycket om att lära sig skjuta upp egna behov för att göra sin plikt och ta hand om någon annans. Man måste ignorera sin egen hunger för att först mata barnet som är ännu hungrigare. Man måste uthärda trötthet för att ta hand om en nattvaken unge med växtvärk. Och ofta får man inte ens gå på toaletten när man som mest behöver det. Allt det här är förvisso karaktärsdanande, men man blir också sämre på att höra kroppens signaler och varningstecken.

För den som är utmattad handlar rehabiliteringen väldigt mycket om att återuppta kontakten med kroppens signaler. Börja lära sig lyssna på vad som sägs och förstå signalerna. Inse att huvudvärk visserligen kan lindras med en ipren men kanske hellre kan förebyggas genom en stunds vila. Och att om man känner sig rastlös kan det vara ett tecken på att man behöver vila – inte aktivera sig.

Men sedan kommer nästa steg i tillfrisknandet och det är ännu svårare. För det handlar om att inte överlyssna på kroppens signaler. Tänk efter för mycket och låta minsta motvilja styra ens liv. För då hamnar man i det andra diket. Vi människor är ju lata och bekväma till vår natur och låter man de känslorna bestämma allting så blir livet till slut väldigt inkrökt och litet. Jag har skrivit mer om det här.

Man måste öva sig på att förstå skillnaden i känslor. Känner jag ovilja för att jag verkligen är för trött och behöver vila? Eller känner jag bara den ovilja som är en del av att vara människa – och som kommer lindras så fort jag sätter igång?

De bästa helgerna är inte de som helt saknar planer och krav. Där jag kan ligga i sängen hela dagen och sluka en teveserie. Jag kan ofta tro att det är det – särskilt när jag är extremt trött. Men i själva verket räcker det om jag får någon sådan timme här och var på helgen. För annars blir det blir snabbt för mycket av det goda och då börjar jag istället må sämre. Jag är ju en person som mår bäst när jag är aktiv, även om jag nästan alltid känner ett initialt motstånd till att vara det.

När jag analyserar vilka helger som verkligen fyller på kropp och själ är detta viktiga beståndsdelar

• Att ha någon slags social interaktion utöver familjen – men gärna med familjen. Kompisar på middag, släkting på några timmars besök eller spontanfika hos grannarna.
• Att ta tag i något i hemmet jag inte hinner med i vardagen. Sortera badrumsskåpet, spika upp en tavla, få upp en rullgardin som ramlat ner. Då känner jag att jag kommer framåt.
• Vara utomhus och röra på mig. Åka skridskor, räfsa löv, olja en altan eller ta en sparktur.
• Ligga och läsa dagtid. 1-2 timmar varje helg är en lyx som räcker långt.
• Gå till kyrkan. Både skönt att ta mig tid för det andliga – men också göra något meningsfullt socialt på en nivå som inte dränerar mig.
• Laga eller baka något extra gott
• Åtminstone en av kvällarna krypa ihop tätt i soffan med de jag älskar. Plus en skål med godis.

Att ligga helt stilla i en säng hela helgen – det är en rest från när jag var akut utmattad. Men det gjorde mig inte piggare, det var bara för att jag inte klarade något annat. Och när jag tänker tillbaka på åren innan jag fick barn och ofta spenderade lediga dagar i sängen. Då ser jag att det faktiskt var ganska dåligt för mig. Att dega överdrivna mängder gav bara fritt spelrum för min ångest. Jag mår bäst av att överkomma det initiala motståndet och faktiskt göra någonting.

Träffade Susanne häromdagen och planerade roligt jobb vi har på gång tillsammans! Så mysigt att brainstorma och planera stordåd.

Vi spånade också inför vår påsklive. För självklart kommer vi ha en sådan från mitt kök.

Är det något särskilt ni vill se? Hojta så kanske vi kan ordna det. Liven är den 23 mars – men klockslaget är inte spikat ännu.

Men nu måste jag passa på och fråga om något helt annat också. Jag och Susanne ska nämligen göra en jobbresa till London tillsammans här framöver. Vi har saker att uträtta och personer att träffa. Susanne har ju varit mycket i London (kanske till och med bott där? Måste fråga henne) och har massor av kollegor och kompisar i staden. Jag ser fram emot det här så vansinnigt mycket för jag älskar att resa med Susanne. Men vi vill helst undvika att flyga och funderar istället på att ta tåget.

Vore inte det ett äventyr? Tänker snabbtåg Umeå – Sthlm. Sedan nattåg mellan Stockholm – Hamburg. Sedan snabbtåg vidare till London. Den sista sträckan tar ungefär tio timmar med ett byte. Då kan man åka från Umeå vid åtta på morgonen och komma fram till London kvällen därpå. Ganska lång restid men den tråkiga sträckan genom Sverige sover man ju mest. Och sedan mellan Hamburg och London vore det väl en dröm att bara sitta och titta ut och insupa landskapet? Hoppas verkligen detta kan funka med datumen!

Sist jag tågluffade var 2018 och då var det hela familjen som reste runt i Schweiz och Italien. Det var en succé – men jag har en känsla av att det skulle vara ÄNNU härligare att göra det när man slippa ta ansvar för kissnödiga barn? Visst?!

Bakade en sån galet god kaka till Bertils kalas. Enkel för att den görs i långpanna.

Saftig, seg och lite knaprig tack vare nötterna.

Som om en kladdkaka gifte sig med en brownie!

Print

Ingredienser

• 150 gram smör

• 2 dl brunt farinsocker

• 1,5 dl strösocker

• En nypa salt

• 2 ägg

• 1,5 dl jordnötter, valnötter eller cashewnötter

• 3,5 dl vetemjöl

• 200 gr choklad

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 175 grader. Klä en ugnssäker form, ca 20x30cm med bakplåtspapper.
• Smält smöret i en kastrull på spisen.
• Mät upp sockret i en bunke och slå över det smälta smöret. Vispa med elvisp och tillsätt sedan salt och ägg.
• Tillsätt vetemjöl och rör till en jämn smet. Grovhacka nötterna och chokladen och häll i. Spara lite choklad och nötter till garnering.
• Häll över smeten i formen och grädda i ca 30 minuter. Känn efter med en sticka – kakan ska vara aningen kladdig inuti.
• Ta ut kakan och strössla över de sista chokladbitarna på toppen. Låt svalna och skär sedan i bitar. Kakan är också god att servera som efterrät med en klick vispad grädde.

Nu är har sportlovstiderna börjat. Vecka sju till vecka tio ska det sportas, snölekas och varas ute i hela långa landet. Jag fick en önskan från några läsare om att göra ett inlägg om hur man ska klä barnen när det är kallt. Och det skriver jag ju mer än gärna om, för jag har ju viss erfarenhet. Här är barnen är ute på rasterna i skolan även när det är 25 minusgrader. Ja, även på förskolan är ute när det är kallt – om än kortare stunder.

Om jag skulle nämna tre viktiga principer kring barnens kläder så skulle det vara: Lager på lager, ull närmast kroppen och att skydda alla glipor som kan uppstå. Nu tänkte jag gå igenom hur vi byltar på barnen för den kalla årstiden – sektion för sektion.

På kroppen

Alla mina barn har ullunderställ som grund. Tunna ullunderställ i klifri merinoull – både byxor och tröja. Och sedan har de sina vanliga kläder utanpå. Det funkar bra eftersom modet är så generöst i passformen, med mycket vidd i byxor och tröjor. Bertil som är frusen och tunn brukar faktiskt ha dubbla ullunderställ. Ett tunt underst och ett tjockare ovanpå. Och sedan sina vanliga kläder. Allt för att slippa frysa.

Ulf brukar ganska ofta bara ha olika typer av ullunderställ på sig på förskolan. Han är ju inte så modemedveten utan accepterar det mesta man tar på honom. Och då tycker jag att sköna ullkläder är bra som vardagsutstyrsel!

Mjuk tunn ull närmast kroppen alltså. Och sedan kan man förstås också addera tjockare/luddigare ull utanpå om det riktigt kallt. Ullfrotté eller ribbad ull är till exempel bra alternativ. Dessa ullbyxor från Nostebarn har vi haft till alla våra ungar och de har varit suveräna. Hade till och med ett par i vuxenstorlek som jag slet med hälsan. Men tror tyvärr inte att de skickar till Sverige längre.

På överkroppen adderar man sedan fler lager kläder beroende på kylan. När plagget inte är närmast kroppen är det inte lika kinkigt vilket material det är. Det kan vara en vanlig tjockare bomullströja, en fleecejacka eller en zip i ull. Men bäst är någonting med en lite krage så att det inte blir kallt kring halsen. Och med dragkedja eller knäppning så att man enkelt kan reglera och släppa in luft om det blir för varmt.

Och sedan har de täckbyxor och jacka – eller overall. Våra barn har haft overall upp till mellanstadiet ungefär men vid en viss ålder börjar de vilja ha jacka och byxor eftersom overall är lite barnsligt. Synd! Overall är ju så mycket smidigare och man slipper få in snö i alla glipor. Som tur är har skoteroveraller blivit högsta mode här i byn vilket gör att många äldre barn faktiskt återvänt till overallen som plagg.

På fötterna

Tunna ullstrumpor på fötterna – det är standard vintertid. Värmer bättre än bomull och andas dessutom så att det inte blir så fuktigt i de täta vinterskorna. Är det riktigt kallt tar de sina tjockare ullstrumpor istället.

De vanligaste vinterskorna här uppe både på vuxna och barn – det är polyverboots, powerboots och liknande stövlar. Verkligen inte de snyggaste typen av skor – men de bästa. Jag älskar mina! Tar fram dem i oktober och har dem på till i april. Gärna i en storlek för stora så att jag rymmer fler par strumpor. Engelsons har en billigare kopia på polyverbootsen som också funkar riktigt bra för barnen.

På huvudet

När barnen är små tycker jag att denna typ av kombinerad mössa/halsduk/ buff i ull är det bästa plagget! Just den här kommer från Nostebarn. Håller tätt vid halsen och huvudet när det blåser – och skyddar mot otäcka dragkedjor och skav. Och är det riktigt kallt så sätter jag bara ytterligare en mössa utanpå huvan.

Olika former av skinnmössor med öronlappar är också fenomenala. De som mina barn använder hade jag själv som liten – så där kan man snacka hållbart!

Den här pälsmössan fick jag av en vän till min mormor. Vet inte vilket djur den kommer ifrån och skulle själv aldrig köpa den nytillverkad. Men den är HELT fantastisk! Varm och gosig och väldigt vacker. Nu använder Bertil den.

Men det jag egentligen vill visa är buffen. Buffen är ovärderlig! Just den här kommer från samiska Stoorstålka i Jokkmokk. Och buff använder mina barn flitigt hela vintern. Man kan ha den som halsduk, pannband eller mössa. Den kan också dras ända upp under ögonen för att skydda ansiktet vid svår kyla. Buffen minimerar risken för dragiga glipor som kyler ner huden och är därmed suverän sådär i allmänhet.

På händerna

Vantar är det svåraste kapitlet. De ska vara lätta både att ta på och av. Ge fingrarna rörelsefrihet men samtidigt värme. Hålla bort väta och torka snabbt i torkskåp. Bertil har fått ett par dyra Hestravantar av fin kvalité – men det var med viss bävan. För vantar kommer ju bort hela tiden. Och bara för att man märker dem är det inte säkert att de kommer tillbaka igen. De kan försvinna i någon snödriva eller på väg hem från skolan. I vardagen – så länge det inte är för kallt – har våra barn fodrade, vattentäta fingerhandskar. Billiga, från typ Stadium. Tumhandskar är däremot ett måste till de minsta. Jag kan varmt rekommendera Tornedalshandsken. Praktisk, skön och sitter bra. Viktigt med en rejäl resår som håller tätt i glipan mellan overall och handskskaft!

Puh. Det var nog allt. Tur att barnen kan ärva av varandra, för vinterkläder är dyrt. Men barnen behöver ju faktiskt bättre ytterkläder än oss vuxna eftersom de är ute i snön i flera timmar om dagen. Så det tänker jag när det svider i plånboken. Men jag kan också tipsa om att det går att hyra vinterkläder från Hyber. Särskilt bra om man vill hyra under en kortare period!

Vill också tipsa om att det inför sportlovstider går att låna utrustning gratis på Fritidsbanken. Finns runtom i Sverige och de har utrustning för en mängd olika aktiviteter. Skidor, skridskor, hjälmar, stavar. Snowboards, racket, klubbor och mycket mer. Man hyr gratis i fjorton dagar och lämnar sedan tillbaka. Det brukar min systers familj göra när de kommer upp hit till jul och påsklov. Helt suveränt!

Blev sjuk förra veckan och har tillbringat en hel massa tid i sängen, tittandes på serier som jag så sällan annars gör. Här är fyra starka rekommendationer som handlar om kärlek och relationer.

One day. Den bästsäljande boken av David Nicholls har nu blivit teveserie på Netflix och i huvudrollerna syns Ambika Mod och Leo Woodall. Jag läste och bloggade om boken för två år sedan och ända sedan jag förstod att den ska bli serie har jag sett fram emot att se! Året är 1988, dagen 15 juli. Emma och Dexter tillbringar en natt tillsammans efter examen på universitet. I morgon måste de skiljas. Så var kommer de att vara den här dagen om ett år? Året därefter? Och alla år som kommer?

Filmatiseringen är väldigt fin och kemin mellan Emma och Dex är fantastisk. Leo Woodall är vrålsnyggingen som du säkert känner igen från White Lotus säsong två. Och här finns seriens lilla problem. För han är visserligen en skicklig skådis. men han är också för snygg! Jag vet att karaktären i boken är en het slarver, men ska han verkligen vara så pass snygg som han är här? I början funkar han klockrent men när han ska föreställa avdankad och nedgången så köper jag det inte. Han är helt enkelt för ung och för peachy! Men ja, ja. Rekommenderar ändå denna lilla pärla till serie. Urstarkt soundtrack och hög igenkänning om det förvirrade livet mellan 20-30. Och om att möta människor som kommer att definiera hela ens liv.

Maria Gripe – Solen i söder, skuggan mot norr. För alla oss som älskar Maria Gripe och som fängslats av hennes fantastiska värld vill jag tipsa om denna SVT dokumentär från 2003, gjord av Bengt Bok. Han följde Maria under tio års tid och intervjuade henne medan hon blev allt äldre och sjukligare. Dokumentären innehåller bland annat filmklipp och intervjuer från den våning som Maria och Harald bodde i – och som inspirerade henne att skriva Agnes Cecilia. Man får också se den antika porslinsdocka som först väckte hennes skrivinspiration.

Dokumentären är gjord så eftertänksam, fin och lika mystisk som böckerna i sig själva. Jag önskar så att jag fick gå runt i den där våningen och bara känna in stämningen. Och vilken kärlek de hade, Maria och Harald! Det var nog det jag tog med mig allra mest. Den kreativa symbiosen och hur deras relation tankade in i deras konstnärsskap. Blev både vemodig och glad när jag såg den här dokumentären och det är väl ändå den bästa kombinationen av känslor?!

Thunder in my heart. Äntligen har serien flyttat till Netflix från Viaplay och äntligen kan jag se den! Thunder in my heart följer ett kompisgäng i tjugoårsåldern som brottas med kärleken, sexlivet, skakiga vänskapsrelationer och hopplösa föräldrar. I huvudrollen Sigge ser vi Amy Deasimont – som också skrivit och skapat serien. Att Amy är en fenomenal skådis insåg jag i Lukas Moodysons serie Gösta för flera år sedan. Inte en enda replik skorrar falskt i hennes mun!

Så underbart att se en coming of age-serie som inte utspelar sig bland rika innerstadsungdomar. Så härligt också med någon som kan göra smarta, roliga och trovärdiga sexskildringar och som fattar hur man bygger upp en elektrisk spänning mellan två karaktärer. För att inte tala om scenen med pappan om knackar på rutan – sällan har någonting varit obehagligare! Allt känns så äkta. Kanske för att allt är så fult? Särskilt i säsong ett. Kläderna är fula, inredningen är ful, fotot är fult. Allt är äkta och fult – men liksom snyggt på samma gång. Kudos till scenograf och kostym som lyckats med konststycket! Och så många fantastiska skådespelarprestationer. Julia Lyskova och Alexander Abdallah är suveräna – liksom Helena Sjöholm och Gustav Hammars föräldrakaraktärer. Ta en dag i sängen och titta på båda säsongerna, vettja!

Love on the spectrum. Ingen serie får mig att skratta lika högt eller gör mig lika rörd som denna Netflixserie som precis släppt en ny säsong. Här följer man personer på autismspektrat som längtar efter kärlek och att få dejta. Det är roligt, varmt och så underbart. Blir rörd av dessa människor och deras familjer. Som hejar, hoppas och oroar sig för om deras vuxna barn ska kunna finna kärleken. Allt är gjort med enorm värme och respekt för alla inblandade. Perfekt serie att titta på när man känner sig lite ledsen och hopplös. Skrattar ofta rakt ut åt alla mitt i prick-kommentarer från James, Dani, Steve och alla andra oförglömliga människor. Så tacksam för att ha fått lära känna dem!

Det finns så mycket kärlek att fira, så många små vänliga handlingar att göra för varandra. Om man ser sig omkring så sker de hela tiden. Ja, de är själva limmet som får allting att hålla samman.

Scoutgudstjänst, finklädd som spindelmannen. Få sitta längst fram med storebror som håller en tryggt om axlarna.

Demonstration med farmor på 1a maj. För freden, klimatet och barnen.

Tre svinpälsar i en hage. Kli på tryne i samförstånd.

Gull med småglin

Sjunga för faster Josefin i sovstugan nere på gården och sedan få hjälpa henne öppna paketen.

Morfar som kör ut till oss med sina gamla trädgårdsmöbler som vi ska få överta. Monterar ihop dem med hantlagning av lillen.

Sommarlovsläsning en regnig junikväll. Hela högen hoptryckta i en och samma säng. Ork och tid att läsa länge.

Den långa kramen hejdå inför ett scoutläger.

Fjorton grader och regn. Barn som envisas med att bada. Sedan krypa tätt ihop och försöka få upp värmen.

Moster som hjälper till med flytvästen, innan vi ska lägga ut nät.

Sista dagen på vår vandring i Etiopien. Jag och Bertil har precis bestigit den högsta punkten och förevigar det med en selfie. Svettiga, trötta, hungriga och glada. Att ha fått upplevt ett sånt äventyr ihop.

Jag ska bära dina bördor när du inte orkar gå.

Syskonbädd i utkylt fritidshus

Firarkväll med en vän. Firar sommaren, vänskapen, samarbetet och semestern!

Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme.

I veckans avsnitt som ligger i det fria plockar jag isär kända manliga poddpar och parar istället ihop dem med kända kvinnliga profiler. Vi pratar om drömmen om killar som är dumma mot alla utom en själv och så tar Malin reda på exakt hur tröga vi är i huvudet, med hjälp av ett enkelt räkneexperiment. Och så hyllar vi oförstörda människor i realityserier i allmänhet – och Lucas Eriksson från Mästerkocken i synnerhet!

Här kommer helgen som gick i en himla massa bilder!

Vi gjord ett stort lass tacos på fredagen eftersom hela gänget skulle komma hit och äta middag.

Lättast att duka upp på köksbänken så att alla får förse sig själv och man slipper sitta och skicka.

Helgpeppade barn och ganska så trötta föräldrar

Fanns mycket att avhandla

Jag föredrar min taco utan bröd. Rent tekniskt är det alltså bara själva grisröran kvar av rätten då. Men ve den som säger något negativt om grisröror!

Huspianisten ryckte in och ackompanjerade själva fredagsmyset. Och vi satt uppe sent och surrade innan alla åkte hem för kvällen.

På lördagen sov jag länge och vaknade helt groggy.

Ulf hade varit uppe med tuppen och sett på film och varit Spindelmannen. Jakob är den morgonpigga så han stiger upp när Uffe behöver det.

Jag såsade på hela morgonen och drog benen efter mig. Kom inte ur morgonrocken. Nattlinne, tofflor och morgonrock (nedspilld med kaffefläckar) är en oundgänglig del av varje helgmorgon.

Nöjd med att jag bytt gardiner på fredagen. Så less på det murriga nu. Vill in med ljus!

Kände mig hängig och la mig på sängen för att läsa. Älskar att sängen är lite högre nu. Ser bättre ut genom fönstret. Sängen är också ett flugpapper – men det har den alltid varit. Så fort jag ligger där ska barnen komma och hänga. Fint med sällskapet. Folke övade kullerbyttor.

Det snöade och solade på samma gång.

Och sedan fick vi syn på Bertil som varit ute först på vedhuggning och sedan hundpromenad.

På morgonen är det inga skotrar i farten och naturen är stilla och fridfull.

Som sagt. Flugpapper.

Det är mysigt att ligga och prata på en säng.

Jakob var borta på byns gym på morgonen och hade gymintroduktion och tränade också själv. Men efter lunchen packade han och barnen ihop sig och drog till badhuset i stan, där de skulle möta upp farmor och farbror Jens och tillbringa resten av dagen. Till min stora lycka. Kände sådant ensamhetsbehov.

Bestämde mig för att ägna några städkvartar åt utrymmen som behövde det. Började med min garderob där allting ligger huller om buller.

Vek om, sorterade ut somligt juligt och la allt i prydliga högar.

Sedan vek jag in kläder i min hängande garderob där det också rådde fullt kaos.

Resten av den dagen ägnade jag åt att städa hallförvaringen, läsa och ta ett riktigt långt bad. Lagom till mellokvällen kom familjen hem igen, så vi kollade tillsammans. Fasen vad tråkigt det var – det tyckte till och med barnen.

Söndagsmorgonen var en lugn sådan. Det byggdes korthus och så såg vi på Historieätarna. Vi peppar på sista säsongen där Susanne är kock i ett avsnitt!

Jag kände mig riktigt hostig och sjuk så jag gick bara ut en kort stund för att lapa lite solsken.

Det var flera veckor sedan det var så här tjusigt ute sist. Har ju blåst så mycket att träden blivit bara. Då ser det dödens trist ut. Men nu var det tjugofem minus så allting var täckt i frost.

Solen har precis börjat orka sig fram till verandan. Kring sportlovet vecka tio brukar den stå så högt att den värmer upp verandan och man kan sitta där ute igen. Högtidsdag.

Växthuset står i solsken tidigare på vintern och där rasar snön av så fort solen börjar värma.

Vansinnigt vackert med det skarpa solskenet.

Och alla illande blå färger.

Men när jag började hosta igen gick jag in.

Gjorde iordning färsen till köttbullarna jag tänkt trilla.

Och pressgurkan som skulle saltas och pressas i en halvtimme.

En mortel är en lämplig tyngd.

Pressad, klar och redo för persilja och ättiksbad.

Pojkarna var flamsiga som tusan och låg i soffan och lekte med figurer av modellera. Bästa leran som inte torkar utan tillåter att man har den framme och bygger om figurerna hur många gånger som helst.

Försök att göra en smurf!

Alla degade i soffan och degade. Om ni förstår vad jag menar.

Snögubbspingviner.

Och till trefika gjorde jag änglamat. Vispgrädde, sylt och skorpor. Gjorde på hjortronsylt och utöver kardemummaskorporna använde jag upp de sista julkakorna och bröt i bitar. Det här är den enklaste och godaste efterrätt som finnes.

Är det fler än jag som blir kittlad i svalget av vispgrädde? Nehej jag trodde väl inte det heller. Men det kittlas så vansinnigt att det nästan känns otäckt.

Helgen avslutades med världens godaste middag. Mina små köttbullar, brunsås, pressgurka, rårörda lingon och potatismos.

Tack till mig själv för att jag ordnade en sån fin helg.

När vi flyttade till vårt hus för femton år sedan, fick vi nya sängar i present av min pappa. Vi köpte dem hos JYSK och har slitit dem med hälsan. Jag har trängts om saligheten med tre barn och diverse hundar. Varit höggravid med foglossning, skött magsjuka småglin och långläst under täcket för att inte väcka Jakob. Vårt sovrum är min fristad och den plats jag drar mig undan till när hela havet stormar och ljudnivån blir hög. Där inne är det lugnt, fridfullt och tyst.

Men de senaste två åren har jag allt oftare vaknat med ont i ländryggen. Jag sover ju på sidan och eftersom resårsängen efter femton år börjar vara utnött har jag hamnat i en grop. Något som förstås ger ont i ryggen. Därför bestämde vi oss för att investera i nya sängar den här vintern.

Precis som förra gången gick vi till JYSK. Med tanke på hur stor investering en säng är så kändes det viktigt att gå någonstans där vi kunde få både goda råd och ett stort utbud.

Och jag fick verkligen otroligt proffsig och bra hjälp av Daniel på JYSK i Umeå som först frågade upp om våra önskemål och sedan guidade mig runt bland de olika modellerna. Det finns ju så många olika att välja på och provligga!

Men till slut föll valet på en kontinentalsäng av riktigt god kvalité. En modell med en madrass indelad i sju komfortzoner, som ger ett ergonomiskt korrekt stöd. Samt en sju cm tjock bäddmadrass med memoryskumkärna, som formar sig efter kroppen. Den är mjuk och fast på samma gång och gungar inte sådär obehagligt när den man sover med vänder sig om.

Jag beställde hemleverans av sängen från Jysk och när den väl kom monterade jag ihop allting på två timmar. Tömde samtidigt hela sovrummet och torkade varenda list och dammsög i varje hörn. Så nu är sovrummet finare och renare än någonsin!

Jag tycker om att ha kallt i sovrummet och sova utan kläder – men att ha ett riktigt varmt och fluffigt täcke omkring mig. Då sover jag som allra bäst! Investerade därför i nya varma duntäcken och kuddar och barnen fick till sin lycka ärva våra gamla täcken och sängar, så nu är hela familjen uppgraderad! Nya påslakan köpte jag också. Valde vita i bäckebölja, för jag älskar hur svalt och luftigt det känns mot kroppen.

Vi har bara sovit i sängen i lite drygt två veckor men jag känner en enorm skillnad. Den är ju så vansinnigt skön! Har aldrig ägt en sådan här kvalitetssäng tidigare utan sovit i billigare (och fullt dugliga) varianter. Men det är verkligen skillnad på en kontinentalsäng med skön bäddmadrass. Suckar det till Jakob varje kväll innan jag somnar. Och ibland vaknar jag till på natten och blir plötsligt medveten om hur bekväm sängen är och måste utbrista för mig själv

-HERREGUUUD SÅ UNDERBART!!!!

Innan jag bökar ner mig och snarkar vidare.

Om du också står i begrepp att köpa en säng så finns det en hel del saker som är bra att tänka på. Här kommer mina bästa tips, som jag fick lära mig av Daniel på JYSK.

Köpa säng-guide

Det finns tre vanliga sängtyper

Sängstomme med lös madrass. Kommer i många olika utföranden och är ofta prisvärd. En sängstomme av trä eller metall kombineras med en lös resår- eller skummadrass.

Kontinentalsängar består av tre lager. En underbädd med inbyggt fjädersystem, en kassett som rymmer ytterligare ett fjädersystem och slutligen en bäddmadrass ovanpå för ökad komfort. Kontinentalsängen är lite högre än vanliga sängar och är lättare att ta sig upp från. Ser pampig och fin ut och säljs ofta med matchande sänggavel. Om man köper en dubbelsäng kan man välja olika komfort på de olika madrasserna – om man inte har samma preferenser som sin partner. Och bäddmadrassen gör att man slipper en glipa mellan sängarna.

Den ställbara sängen har ett motorsystem som gör att den är höj- och sänkbar. Bra om man lider av värk eller bara vill ha möjlighet att reglera sin sovkomfort och till exempel få extra stöd i ryggen. Med fjärrkontrollen ställer man enkelt in den. Dock kan man med en ställbar säng inte ha en gemensam bäddmadrass. Det kommer alltså att bli en skarv mellan de två sängarna.

• Tänk på att gå till en sänghandlare med kunniga säljare och stort utbud.

• Gå gärna dit en dag när det är lite folk så att du kan provligga i lugn och ro.

• Ligg kvar en stund i varje säng och försök att inte jämför så mycket med den du har hemma. Alla sängar som är nya känns ju lite konstiga när man ligger i dem. Fundera istället över om du uppskattar en fast känsla eller en mer omslutande sådan? En duktig säljare kan guida dig rätt mellan dina preferenser.

• Vilken sovställning har du? Sover du på rygg kan en ställbar säng vara väldigt skön. Om du sover på sidan behöver sängen vara tillräckligt mjuk för att axel och höft ska kunna sjunka ner i madrassen och ryggraden får vila horisontellt. En säng med fler fjädrar avlastar bättre och blir mer följsam för kroppen. Men hur pass mjuk eller hård en säng ska vara är i slutändan en fråga om tycke och smak.

• Fundera över din budget. En billigare säng kan vara skön vid inköp, men livslängden är betydligt kortare. Kan det vara värt att lägga lite mer pengar vid köptillfället för att sängen ska hålla sig skön längre?

• Köp alltid till ett ordentligt madrasskydd. Vi svettas många deciliter vatten per natt och salterna i svetten kan med tiden förstöra madrassen. Ett vadderat madrasskydd fångar upp vätskan och ökar sängens livslängd. Det rekommenderas att man tvättar madrasskyddet en gång i månaden ungefär.

• Har du möjlighet – passa på att köpa en skön kudde och täcke när du ändå byter säng. Rätt material förhöjer sovkomforten. En bra kudde kan minska nackbesvär och stelhet genom att ge stöd för nackens naturliga kurvation och se till att huvudet ligger i neutral position. Be om hjälp om du är osäker!

JYSK har ett stort sortiment av sängar, sängkläder och sänggavlar och deras duktiga säljare hjälper gärna till att guida rätt! Just nu är det sängkampanj på JYSK med fina rabatter och erbjudanden.

Vi byter sysslor med jämna mellanrum här hemma och det senaste året har Jakob haft hand om vardagsmiddagarna och jag lagar helgmaten. Jag älskar ju att laga mat så jag tyckte först att det var trist att istället få tvätten på min lott – men nu har jag omvärderat det helt.

Jag och Jakob har helt olika inställning till matlagning i vardagen. Jag vill helst bestämma maten inför varje måltid, baserat på vad jag är sugen på just då och känner för att laga. Sedan skruvar jag alltid på recepten och vill testa något nytt, även till vardags. Vilket gjort att vardagsmatlagning är rolig men också tar ganska mycket energi och tid. Men inte för Jakob, för han har ett helt annat system. Han lagar säkra favoriter som går snabbt och rationellt att tillreda. Han tänker mycket på näring, mättnad och nyttighetsgrad och han har fem typer av rätter han roterar mellan i vardagen.

Barnvänlig pastasallad

Någon form av soppa med mjukbröd och tillbehör som keso, aioli eller creme fraiche. Alltid vegetarisk.

Rotsaker i ugn med fetaost och dressing. Med keso, fröer och nötter som tilltugg.

Fisk och potatis en dag i veckan. Vilken sorts fisk det är varieras liksom tillbehören.

Och på fredagarna är det vegetarisk tacos som barnen har ansvar för att göra – med lite stöd från Jakob.

På lördag och söndag lagar jag istället maten och då passar mitt köksexperimenterande och min lite mer tidskrävande matlagning ganska bra. Jag får hålla på i lugn och ro och det gör inget om det drar ut på tiden. Det är också enda gången i veckan som vi äter kött. Lagar oftast lamm eller ren för det är det vi har i frysen.

Det kanske kan tyckas tråkigt och repetitivt att ha det så här – men det har funkar riktigt bra! Barnen får ju stor variation på skolluncherna ändå och allt vi lagar hemma tycker de om. Till mig själv fixar jag ju lunch varje dag och då gör jag bara sånt som jag är sugen – på men som kanske ingen annan i familjen gillar.

Dessutom har det blivit mycket mer städat i köket sedan Jakob tog över köksansvaret. Han är bra på att plocka och hålla efter – medan det är min sämsta gren. I tvättstugan är det dock ingen nackdel att gå ner 1-2 gånger i veckan och göra allt på en och samma gång. Där är det mer okej att det grötar ihop sig lite, vilket det alltid gör för mig.

Med det sagt ska jag nu gå ner i köket och laga mat. Till söndagsmiddag vankas de nämligen köttbullar med potatismos, rårörda lingon, brunsås och pressgurka. Allt gjort från grunden. Precis som jag gillar att göra det! Och änglamat till dessert.