Nu är det dags för lite julinspiration från mitt instagramkonto Underbaraboning. Idag fokuserar jag på julpyntade vackra entréer. Där tycker jag gott man kan slå på stort redan från november. För vem vill egentligen komma hem till ett mörkt, dyster hus om eftermiddagarna? Ingen! That’s who. Så då får man lägga manken till och göra lite mysigt…
Fler magiska gula pardörrar! Och nu är det bestämt – tänker ställa en hel himla julgran på vår farstubro. Lite granris i en urna räcker inte. Titta förresten så pampigt det blir när man placerar ris på det här sättet – ovanför dörrens öppning!
Att lägga granris på trappan på det här viset – det är helt otroligt fint! Funkar bästa i landsändar där det inte snöar hela tiden eller när entrén är under tak. Är sugen på något liknande på vår veranda men gissar att det skulle vara täckt av snö inom en kvart.
Med en entré under tak kan man gå loss med pyntandet utan rädsla för att allting ska snöa över på en eftermiddag. Avslutar med detta fina julstilleben i gjutjärn och grönt från Linda i Piteå.
Usch nu har jag varit i farten och loppat igen så att jag nästan skäms. Men när hälsade på hos min faster i Boden – på väg upp till mormors hus – stannade vi till på världens bästa loppis! Hurra vad mycket jag fann. Som synes en trave bilderböcker. Och en trave kläder.
Underbara mönstrade barnkläder. Till mina barn och juklappar till Annas. Kolla in koftan med mönsterstickade bär på! Kommer bli oemotståndlig på Ulf tillsammans med de rutiga hängselbyxorna som ligger under.
Den perfekta lilla hyacintkrukan. Med en förvånad mun på ena sidan och en glad på den andra. Samt en helt onödig liten vas av blått porslin.
Och så en liten skir toppspira i glas. För adventsgranen jag alltid har här hemma. Samt en liten ljusstake med handtag och plats för en tändsticksask under. En blå keramikskål lagom till dressing och en stor fin plåtburk. Behöver fler till alla mina kakgömmor!
Och så detta underbara majolikafat i storlek XL i precis den serie jag samlar på. Till höger skymtar också en fin grön lampett som ska få hänga i vår hall så småningom.
Två små gula handgjorda skålar. För flingsalt, sojan till sushin eller annat lämpligt ändamål.
Den här årstiden är vår veranda som att vara innesluten i en stor iskristall.
Det glittrar och glimrar och våra tunna fönster känns som den första spröda isen på en vattenpöl.
Ibland går jag ut och sätter mig där, påbyltad med ytterkläder och dricker varmt te. Fast det är nästan lika kallt på verandan som utomhus. Bara för att det är så mysigt att ha en plats prick mellan ute och inne!
Extra vacker blir verandan klädd i ljusslinga. Ska sätta upp den så fort jag bara hinner.
Jag älskar emalj i alla former – både nytillverkad och gammal. Den klassiska Kockumgula likväl som den knallblå danska. Jag använder emaljgrytorna till vardag och fest. Och emalj som flagat och inte går att laga mat i – den kan man bruka som vas eller kruka istället! Finns mycket fin emalj på mitt konto @underbaraboning – alla bilder är hämtade därifrån!
Mina ögon fastnar på raden av kannor högst upp. Så fina grågrönblå nyanser. Särskilt den prickiga och den mörkblå. Gulligt hur de tar igen kakelfärgerna också!
Så härligt utekök (eller är det tvättvrå?) med diskbalja i emalj, emaljkrukor och emaljhinkar. För att inte tala om vilken drömmig plats det här är! Isa kan skatta sig lycklig.
För några år sedan snubblade jag över en hel samling blå emalj på loppis. Snål som jag var köpte jag den inte. Grämer mig varje dag. Som när jag ser den här bilden. Så gulligt att matcha med knallblå soffa också!
Emaljhinkar i mintiga toner är ju allra snyggast. Här använd som en jättelik vas. Och jag brukar ha emaljhink som julgransfot – och fylla den med tunga stenar. Granen står stadigt, torkar aldrig ut och dessutom är det ganska rart med hinken som avslut på det pyntade!
Så sanslöst god lunch. Som alltid. Någon slags älggryta (tillredd lite som pulled pork?) på en toast. Med ruccola, picklad lök, västerbottensost och lite annat smått och gott. Och en äggula.
Tur att Fridas hem är kittat med leksaker så Ulf hade något att roa sig med.
Till efterrätt åt vi chokladkaka med flagad mandel ovanpå. Och som vanligt hade vi alldeles för mycket att prata om på för lite tid.
Frida är inte det minsta lågmäld och ljuv som man kan tro av hennes intagram. Snarare full i fan och rolig så man gapskrattar. Precis som jag gillar mina vänner <3
Och så har hon så fint hemma att jag alltid tar med mig kameran för att kunna bjuda er på några fina godbitar.
Som det här!
Och det här! Tack för en fin lunch Frida. Kolla in hennes konto vettja.
Trasmattor har alltid funnits i mitt hem. Både mamma och mormor vävde vackra mattor och några av mina tydligaste barndomsminnen är hur jag klänger i mammas vävstol. För när hon inte vävde var den ett sjörövarskepp eller ett framrusande tåg.
Det finns någonting så sympatiskt med trasmattor. Att kläder och textilier efter att ha vårdats och nött på och lagats fem gånger om inte slängs utan remsas upp och sedan fortsätta sitt liv i form av en matta. Bästa sortens återbruk. De visste vad de gjorde förr i tiden!
Jag har trasmattor i mängder här hemma. Byter efter humör och säsong och använder dem både som golvbeklädnad och som överdrag på exempelvis en kökssoffa. Och om jag någon gång böjer mig ner för att ”slå ut” mattfransarna tänker jag på mormor. Hon gjorde detta varje gång hon gick förbi en trasmatta. Fransarna skulle vara raka och fina!
Tycker att trasmatta som sofföverdrag det ger en så lantlig fin känsla – samtidigt som det är ett smutståligt tyg där matfläckar inte syns. Perfekt för en kökssoffa alltså. Som ofta blir den plats där barnen tränger ihop sig och sitter vid middagen.
Men nu var det inte mitt hem och mina trasmattor vi skulle titta på utan några fina från mitt instagramkonto @underbaraboning!
Jag älskar den här bilden och hur trasmattan är lagd i en sväng. Så här la min farmor ofta ut sina trasmattor nämligen. Undrar om det är farmor som ändå lagt grunden till min trasmattekärlek? Hemma hos henne låg trasmattorna så tätt på golven – i olika fasoner och färger – att man bara skymtade små springor av trägolvet under.
Klart man ska ha en rosarandig trasmatta som matchar ens rosa kök!
Jag gillar långa och lite ”tarmiga” trasmattor mest. Som här. Nytillverkade trasmattor är ofta lite för korta och breda för gamla hus. Men om man VILL ha en riktigt bred trasmatta – under ett köksbord eller så. Då kan man faktiskt skaffa två likadana trasmattor och lägga bredvid varandra och sedan laska ihop dem med varandra. Vips har man en bredare modell!
Avslutar med en grej jag gillar massor och det är att lägga trasmattor i trappen. Antingen nubba fast som halkskydd i en halkig trappa inomhus eller som här ute på farstubron. Har länge funderat på att göra så vid vår entré. Måste bara hitta en trasmatta som jag kan tänka mig att ”offra” först. Den håller sig nog inte ren och fin så länge….
Jag har gjort så många bra loppisfynd sista tiden! På olika loppisar. Sorgligt nog stängde min husloppis Bjurfors Antik för gott för några veckor sedan. Jag har varit stammis där i tio år och köpt så mycket fint genom åren. Vid stängningen knep jag i alla fall åt mig den här fina termosen jag kikat på många gånger. Betalade 225 kronor tror jag.
Senare fyndade jag också en fin osthyvel som inte stör när man dukar, ett fint silverkastrullunderlägg, ett durslag från Kockum och en flätad gammal picknickkorg.
Dessutom en stor vit duk med svarta broderier. Som om jag inte redan hade fyrahundra broderade dukar? Får aldrig nog! Köpte också underbara blåbroderade köksgardiner. De kanske får komma upp lagom till jul!
Jag har varit på jakt efter ett sådant här litet string-nattygsbord (egentligen en gammal telefonhylla) att skruva upp vid överslafen vid barnens våningssäng. Att ställa vattenglaset på och lägga boken. Slog till när jag fann ett för 65 kronor.
Anna är ständigt på utkik efter loppisfynd hon vet att jag skulle vilja ha hemma. Efter en föreläsning på Erikshjälpen i Jönköping hittade hon dessa urgamla gröna majolikatallrikar till mig. Otroligt vackra! Plus det udda majolikafatet med en maskros på. Tror hon betalade 15 kronor per del eller så.
Jag har också slagit till på en hel trave med gamla och nya böcker ur serien ”En liten gyllene bok”. Några titlar var i dåligt skick och dessutom på finska så där tänker jag nog skära ut bilderna och göra tavlor till barnens rum. Om inte det räknas som helgerån förstås?
Slog också till på detta antika gamla pipskåp. Har aldrig sett något liknande förut. Det ska sitta i ett hörn. Och så ska piporna hänga där uppe. Och tobaken i lådan där nere. Jag tänker nog använda det för att förvara pjöller i sovrummet istället.
Ovanpå står tre små porslinsfigurer jag ska ha som juldekorationer. Jättegamla och jättesöta. Och så en cigarrlåda och en liten glasask jag köpte som blivande julklapp till Bertil som gillar lådor att förvara sina små samlingar i.
Jag avslutar med denna gräsliga fyrtiotalslampa med björkfot. Har aldrig sett något liknande och kunde givetvis inte leva utan den en sekund längre.
Igår fick jag äntligen tummen ur att göra höstfint på farstubron. Satsade på pumpor och lila ljung i år. Och ett enormt fång med granris.
Vissa år har jag gått bananas med höstblommorna och även om det är väldigt roligt är det också ganska kostsamt. Så det här blev någon slags budgetlösning.
Medan snön började falla dekorerade jag och ställde iordning.
I september när det fortfarande fanns massor av rönnbär skördade jag och la undan så att allt inte skulle bli fågelmat på en gång. Nu plockade jag fram lite av bären och la klasarna direkt i riset. Som vackra röda blommor nästan.
Istället för krans på dörren som jag alltid brukar ha – gjorde jag en kvast av granris med lite rönn i. Blev något annorlunda som jag gillar skarpt.
Den här vårtiga, knöliga pumpan ser ut som en blandning av en bläckfisk och en utomjording.
Det här gjorde jag igår eftermiddag när det höll på att börja skymma. Snön fortsatte falla hela natten och på morgonen idag var hela världen krispigt vit. Lovar att strax visa!
Äntligen är det så kallt ute att man kan mata elden i vedspisen utan att riskera att huset förvandlas till en bastu. Ett hem med en eldstad – vilken som helst – är så otroligt mycket hemtrevligare än en utan. Det spelar liksom ingen roll om det är en modern täljstenskamin eller en vacker gammal kakelugn. Det blir en speciell luft hemma när man eldar. Som känns varm, torr, mjuk. Och så luktar det så gott också. Ja. Finns bara fördelar. Nu kikar vi!
Psst. Alla fina bilder kommer från mitt instakonto @underbaraboning!
Precis så här möblerar jag själv ofta. Jag ställer korgstolen mitt emot spisen som ett bord. Och så värmer jag fötterna mot kanten och matar sedan i pinnar i jämn takt. Otroligt mysigt när man behöver värma sina kalla fossingar efter att ha varit ute.
Även om det blir en himla massa extra flyttande och bärande när man ska elda – tycker jag att det kan vara värt det för möjligheten att få ha någonting fint på spisen. Som hemma hos Nora!
Urgammal Gotländsk vedspis med en modern häll gömd i en tillbygd del bredvid (om jag ser rätt). Ganska fiffig och praktisk lösning – med köksfläkt gömd i spiskåpan.
Ytan ovanför eller bakom en vedspis kan lätt kännas lätt lite kal när spisen inte är i bruk. Då är det fint att antingen ha en stång i framkant på kåpan, eller längst bak mot muren. Och så kan man hänga upp gamla grytlappar, emaljredskap och kanske en fin kastrull.
Den här bilden fastnar alltid blicken på när jag scrollar igenom mitt eget flöde på Underbaraboning. En helt otrolig stämning! Tänk att sitta där med sin morgonkopp kaffe och sitt enda ensamma ljus och höra elden spraka.
Jag avslutar allt med något jag faktiskt aldrig sett förut. En murad spis målad i glada färger! Trodde det var något modernare hyss men en läsare upplyste mig om att detta inte är en helt ovanlig syn i trakterna kring Västergötland. Så himla underbart! Gult, grönt och så blågrå lister och trösklar. Färgglatt FTW!
Mitt mående kan mätas i matlagning. Jag riktigt njuter av att laga mat åt min familj. Testa nya recept, fixa mysfika och efterrätt. Och när jag mår bra så gör jag det. När jag inte mår bra, är stressad, trött och känner mig otillräcklig. Då blir det varmkorv med bröd.
Idag har jag bakat två kakor, gjort en vegetarisk lasagne, ett storkok köttfärsås och sedan bakat matbröd. Så ni kan ju räkna ut dagsformen. Är det snön som gjort det? Det är en bidragande orsak i alla fall!
Det är så mysigt nere nu sedan jag fiffade om. La ut vår mörkröda orientaliska matta. Plockade fram fårfällar och ullfiltar och hundra ljusstakar.
Alla innerfönster har äntligen kommit på plats. Så nu är det varmt och dragfritt dessutom…
Hyllan som hängt vid vedspisen har fått komma in i vardagsrummet. Med fotogenlampan ovanpå. Gillar också vägglampetten i porslin som Stina gav mig i present när jag fått barn. Den passar ju PERFEKT mot tapeten.
Idag var farmor på besök och byggde en snöborg och en jättestor snögubbe med barnen. Jakob skyndade sig ut för att byta till vinterdäck på Volvon. Behövs verkligen i veckan när jag ska upp till norrbotten. Men även här är ju isiga vägar är på ingång.
I fredags när vi städade huset möblerade jag också om i vardagsrummet. Det här bruna skåpet har stått i vartenda hör på nedervåningen tror jag. Men så fort jag flyttar det så känns huset som nytt igen! Så det får fortsätta åka runt. Jag flyttar det själv varje gång. Tungt som ett as är det och då kommer ju min egen höga vikt (tung som ett as) väl till pass för att trycka på.
Nu sover alla småttingarna sedan en timme tillbaka. Och jag ska gå ut och gå. Har försökt slippa undan hela dagen men nu är ursäkterna slut.
Sedan hägrar en stund i soffan innan sängen.
Och innan måndagen drar igång igen. Fy vad man blir trött av helg. Tur att det blir vardag så man får vila upp sig någongång!
Hade ju lovat fler bilder på vårt garage när det var färdigmålat. Men eftersom jag väntat på att det ska bli helt färdigt och nu slutligen inser att det kommer dröja tills våren – så bjuder jag på det här så länge.
Jag har försökt ta bilder i samma vinklar som när jag fotade garaget i våras. Men nu är det målat i röd slamfärg och har dörrar strukna med grön linoljefärg. Här tycker jag man ser hur bra det kommer bli när alla fönster är engelskt röda på bostadshuset – och det på så sätt ”pratar” med garaget.
Glad i att till och med vår häck pratar med vårt hus. Färgmässigt alltså.
Det som inte är klart på garaget är målning av fönster och foder. Just nu har bara halvmånens foder ljus färg – men sedan ska hela fönstrets foder också målas. Samt fönsterna ner mot åkern.
Visst är det knölig och gullig natur här förresten? En bit upp på berget där i bakgrunden bor Stina och Emil.
Det är något visst med hus där man kan se igenom. Hos oss kan man det i alla riktningar. Och jag älskar att åkern och skogen på andra sidan huset anas genom rutorna. Det känns syrerikt. Om ni fattar hur jag menar?
Jag är så glad för att äntligen ha ett falurött hus på gården. Känns inte som att vi haft en riktig gård innan vi fick det huset. Det ÄR ju liksom definitionen av landet.
Min dragon har förresten gått bananas. Den växer mig högt över huvudet.
Det är detaljerna det sitter i! Som skarprörsvinklar och skarprörsutkastare med tvära böjar. Då blir det gammalt med stil.
Mmmm…är så glad att Jakob byggde detta garage. Och att vår vän Albin som är arkitekt ritade det åt oss. Jag ville inte ha ett dussingarage utan något som faktiskt skulle vara en prydnad för gården. Då krävs lite finess i allt ifrån takets exaktalutning till fönstrets placering. Precis det tycker jag han lyckades så bra med. Och sedan hjälpte Ulrika på Marstorps Byggnadsvård till med färgsättningen. Och bistod med riktigt gamla fönster, för den rätta känslan. Jag vill gärna tipsa både Albin och Ulrika ifall du är på jakt efter arkitekter – som dessutom har kompetens inom byggnadsvård.
Men nu. Nu ska vi snart påbörja ett nytt husbygge på tomten. Men exakt vad det är får jag lov att återkomma till i ett senare inlägg.
Små nätta bord är mina favoritmöbler. Bara på nedervåningen i mitt hus kan jag räkna till sju stycken bord. Eller styling-ytor. För det är så jag använder dem. Som små ytor för fina stilleben som jag enkelt kan variera. Och de nätta borden är perfekta att flytta runt när man vill möblera om en smula.
Som en bonus går udda små bord ofta att hitta billigt på loppis. Kommer du över något bord målad i en färg som nötts ner – slipa för all del inte bort den. Och måla för guds skulle inte över gamla vackra träbord. Det skabbiga är det trevliga!
Runt, rektangulärt, trebent eller enbent – finns hur många fina modeller som helst av nätta bort. Jag är ständigt på jakt och har till och med kånkat hem ett litet bord på nattåget från Borås. Ett enbent björkbord jag inte kunde leva utan.
Här är några småbord som jag tycker är särdeles charmerande och som jag tidigare publicerat på mitt instagramkonto @underbaraboning
Den gröna kommoden med tvättkanna i porslin, kammarljusstake och hårborste med silverrygg. SÅ HIMLA VACKERT! Inte minnst ihop med de blå panelerna. Norrmän är bäst på färgkombos. Så ÄR det bara!
Här vill jag sova. Och vakna. Så tjusigt med ådringsmålat litet nattygsbord med gullig läslampa ovanpå. Och bra med rejäl låda. Man vet att det är där snorpapper, öronproppar, lypsyl och udda knappar hamnar för att inte synas. Precis som det ska vara.
Leilas skamfilade hallbord skulle jag inte säga nej till. Så fin placering mitt på golvet – med härliga rosor och böcker ovanpå. Man vet att man har en lagom stor hall när det utan problem ryms ett omotiverat bord mitt på golvet. Bara som pynt.
Vet att jag nämnt det förut men jag MÅSTE ha sån här gul panel som Nordingården har. Tror det får bli i hallen nere när den renoveras. Men nu ska vi fokusera på det avskavda grå bordet med knöliga ben – och hur fint det är att låta citronerna och stearinljusen fånga upp färgen på panelen. Snyggt också med bruna stakar och gula ljus. Hade aldrig tänkt på att det funkar så bra ihop!
Slutligen kikar vi på Krickelins lilla runda, mörka lackade bord. Med charmigt plock ovanpå och gullig, spretig stickling. Så snyggt med mörkröda träslag mot blått. För att blått och rött är komplementfärger till varanndra! Såklart.
Eftersom inlägget där jag visade min karaffsamling blev så uppskattat tänkte jag fortsätta med att visa mina samlingar. Näst på tur är koppsamlingen. Jag har en jädra massa koppar nämligen!
De flesta av dessa koppar tillhör serviser som står instuvade i olika vitrinskåp här hemma. Men några är också udda koppar. När man fotar olika recept och gör kokböcker gör det nämligen ingenting att kopparna är udda. Oftast behövs bara en kopp för bilden. Samtidigt gillar jag också att duka med udda koppar. Det känns personligt och fint. Och varje morgon väljer jag med omsorg ut vilken jag vill ha just den dagen!
Flest koppar och serviser har jag i blått, med blomstermönster på. Från vänster syns en beige kopp med rosa blommor på och prickar. Den servisen har jag ärvt från min faster. Så mjuk och skön att dricka ur. Vintagekänsla. Men tror att den egentligen är köpt på typ Konsum på åttiotalet? Bakom den syns två vita koppar med blå blommor (har ett dussin) från Gefle. De är så härliga i sin enkelhet. Anspråkslöst fyrtiotal typ. Perfekt till röda pelargoner i solvarmt kök. Den vita koppen med blå blommor som står längst fram. Utan fat med med kantigt öra. Den är supergammal men saknar märkning.
Den låga vida koppen med fat, öggla på handtaget och en blomma i botten av koppen – är handgjord och handmålad. Men saknar stämpel. Den stooora tekoppen längst till vänster är min BÄSTA tekopp! Arden från Burleigh. Bredvid den syns en modern kopp med blomstermönster som jag också är svårt förtjust i. ”Charlotte” Från Alfred Meakin.
Den turkosblå buckliga kopp har jag fyra stycken av. Antingen är de supergamla eller så är de typ importerade från Kina. Älskar skirheten hur som. Bakom den står en ljusblå vågig kopp och fat med kantigt handtag. Den heter Menuett. Fick ett dussin av den plus en kaffekanna av min faster 2009. ÄLSKAR! Och längst bak syns Blå Blom från Gustavsberg. Vår kanske mest klassiska kaffeservis? Gudomligt fin!
Så går vi över till de gröna kopparna. På boktraven står koppar vi fick av Jakobs föräldrar när vi gifte oss. Har stått hemma i deras köksskåp. Hett eftertraktade frukostkoppar i vårt hem. Alltid i disken. Saknar tyvärr stämpel.
Traven med helgröna koppar köpte jag i vintras. Saknar också stämpel men är suveräna att dricka kaffe ur. Den helvita koppen längst till vänster, med fyrkantigt fat med avrundade hörn är en servis jag ärvt av mamma. Har ett dussin av allt i den. Otroligt vacker i sin enkelhet. Den heter Karlskrona och kommer från Uppsala Ekeby. Den blommiga koppen precis bakom är en del av en servis jag fick förra sommaren av en bloggläsare. Så söt! Mitterteich Bavaria står stämplat i botten.
De små blommiga kopparna längst fram kommer från Rörstrand. Har sex stycken med olika landskapsblommor på. Här syns Skåne och Bohuslän. Bakom dem står mina absolut vackraste koppar – och kanske några av mina äldsta? Har ett helt gäng av dessa superskira randiga koppar med grön glasyr. De är så delikata och vackra att jag sällan vågar använda dem. Har fått dem av min syster. I botten står det Württemberg.
Slutligen anas den lite oansenliga cremefärgade koppen med blomglasyr. Har tre stycken och älskar dem. Påminner mig om det porslin som finns i farmors köksskåp nämligen.
Det här är kanske den märkvärdigaste koppen i samlingen? Den vita med gröna palmer på. Köpte den för en tia på kyrkans loppis. På koppens kant står det ”Minne från Skandinaviska Kaffeförädlings Aktiebolagets serveringspaviljong å utställningen i Stockholm 1897”. Urgammal alltså. Och Den Perfekta Kaffekoppen. Får allt kaffe att smaka gott.
Vi avslutar med mina mest färgglada koppar. Den blågröngulblommiga längst fram till vänster saknar märkning tyvärr. Bakom den syns en Muminkopp jag fick i ett pressutskick i våras. Underbara färger! En blåmönstrad kopp står uppepå boktraven. Det saknas stämpel i botten men glaseringen avslöjar att den har några år på nacken. Har fått den av min syster.
Den vita med svart och rosa mönster är från Gefle. Och den ljusgröna bredvid står det Figgjo Flint Norway på i botten. Den vita med rosa blommor heter Rosa och kommer från Gustavsberg. Och den gula koppen heter Ceylon och är från Rörstrand. I den står en liten blårödblommig kopp som saknar märke.
Traven med utsökta moccakoppar är i benporslin från Gustavsberg. Har ett dussin av dem. Längst bak står två gamla cafékoppar med röd och blå rand kring överdelen av koppen. Söta i sin enkelhet.
Om jag ska kora vilja koppar som jag gillar mest att dricka ur – då blir det dessa fyra. Det är någonting med storleken, vidden på koppen, ljudet mot assietten som är så himla härligt!
Jag planterade en bärhäggmispelhäck förra sommaren. Som lä-skapare och insynsskydd. Häckplantorna har fått enorma mängder bär i år.
Häcken viker sig nästan dubbel mot marken – av tyngden från bärklasararna
Eftersom vi fått sådana mängder bär har jag varit smått besatt av att plocka in och hitta användningsområden för dem.
Jag har vetat att bären är ätliga – men inte vad man egentligen gör av dem. När jag letat efter recept har jag inte funnit några riktigt bra. I Sverige är bären inte så vanliga att äta nämligen – men däremot i USA och Kanada. Där kallas de för Saskatoon.
Bären från Bärhäggmispel smakar gott. Men på grund av deras likhet med blåbär och svartvinbär kan man bli lite förvånad över smaken – nästan tycka att de smakar ”fel”. Plockade direkt från busken har bären visserligen en likhet, men värmer man dem får de en mandelaktig smak med en ton av äpple. Och så försvinner nästan all syra i bären.
Bären växer i klasar – nästan som svart vinbär.
Bären har låg C-vitaminhalt men är rika på B-vitamin och mineraler. Som magnesium, mangan och järn. Dessutom innehåller de antioxiderande antocyaniner som anses ge flera hälsofördelar. De vildväxande bären har varit en viktig föda för Creeindiannerna och sedemera nybyggarna som kom till Amerika. Torkade har bären framförallt använts som medicinalväxter.
Bärhäggmispeln är en lättsam och snabbväxande buske för trädgården. Som passar utmärkt som häck och insynsskydd. Den blir hög med tiden – vår häck ska vi släppa upp ungefär tre meter. Men den kan bli uppemot fyra meter hög! Har du inga egna buskar kan du hitta bärhäggmispel i många offentliga planteringar och parker. Ibland också förvildade i naturen. Alla arter av häggmispel har ätbara bär – men det är Bärhäggmispeln som smakar bäst.
Jag har nu roat mig med att försöka försvenska Saskatoon-recepten och hitta flera användningsområden för bären. Hittills har jag fastnat för sylt på bärhäggmispel – då med ganska mycket citron tillsatt för att få lite mer syra. Jag har helt enkelt kokat enligt samma proportioner som blåbärssylt – men tillsatt citron. Supergott!
Allra godast blev dock smulpaj med Bärhäggmispel. Jag rensade en liter bär och la i botten på en form.
Sedan gjorde jag en vanlig smuldeg.
Som jag varvade i formen innan gräddning.
Och sedan serverade jag pajen ljummen med lättvispad grädde. Riktigt gott och lite annorlunda mot alla andra smulpajer jag ätit. Här kommer mitt recept!
Skär smöret i kuber och lägg i en skål med resten av smuldegsingredienserna. Nyp ihop till en smulig deg.
Smöra en pajform och lägg bären på botten av den. Strö över socker och det rivna skalet från citronerna. Dofta över majsstärkelsen (tex genom att använda en tekula) och rör om.
Strö smuldegen över bären och grädda i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Servera ljummen med glass eller grädde.
Ända sedan jag tapetserade om sovrummet förra april har jag letat efter ett vackert äldre linneskåp att ersätta mitt tråkiga IKEA-skåp med. Jag hade några krav. Att det skulle vara i ett mörkt träslag, eller målat mörkt. Att det skulle stå på ben och kännas lite luftigt undertill. Och att det skulle ha en oval spegel i dörren. Förstå så glad jag blev när jag hittade det här på annons förra veckan.
Inuti satt gammalt hyllpapper från femtiotalet och gulliga små kantband med volang. Och när jag lyfte på pappret hittade jag ettöringar och gamla knappar. Tror ingen bytt ut det där hyllpappret på sjuttio år i alla fall.
Nå. Jag ville ändå sätta min egen prägel och fräscha till skåpet inuti så jag tog bort hyllpapperet och städade hela skåpet. Sedan hade jag århundradets garderobsrensning. Nu känner jag mig så lätt och ren inuti!
Bredvid skåpet har ett annat loppisfynd fått komma upp. Nämligen den vita lilla fickan för borstar. Precis sådana här saker tycker jag sätter stämningen på rätt sätt. Får en sådan snäll, varm gammaldags känsla.
I samma veva fick Ulf ett eget litet hörn av sovrummet. Tänker att han så småningom ska få ligga i spjälsängen mer om nätterna (nu samsover vi) och då tycker jag att det är skönt att ha sängen en bit bort så vi inte väcker varandra.
Älskade gullhönor
Tycker att allting blir så vackert mot den här tapeten. Skönt också att den har en dov botten. Som gör sovrummet ombonat och varmt.
Nu finns det två fina skåp i sovrummet. Det stora är till mig och det lilla med spets innanför glaset är till för Ulfs alla små prylar och persedlar
Hejhej från nya, somriga sovrummet. Några filmer från hur det blev finns på instastory om ni vill kolla. Jag heter @underbaraclaras
Jag har en ny dyr möbel i mitt hus. En enda. Och det är min Norrgavelsoffa. Den älskar jag. Men har känt mig lite trött på sista tiden. Kommer aldrig göra mig av med soffan såklart – men jag har funderat på om jag ska beställa ett överdrag i en annan färg att variera med.
Så stannade jag på en loppis när jag körde hem från mormor och på textilavdelningen, bland sängkläder och gamla täcken, såg jag något rutigt sticka fram. En klassisk blå Gripsholmsruta. En sängkappa med rynk för 30 kronor. Vad ska jag ha den här till tänkte jag? Ingen aning. Men jag måste ha den. Kan säkert komma till användning någon gång.
Så kom jag hem och fick ett infall och slängde den över Norrgavelsoffan. Och tjöt av glädje. Det blev helt perfekt.
Kom direkt att tänka på målningen Lathörnet av Carl Larsson. Visserligen är den soffan randig. Men känslan är lik. Och rynket. Och eftersom armstöden är i trä så förvandlades soffan från någonting ganska modernt till en gammal (jätteskön) kökssoffa.
Blir så glad varje gång jag går förbi den! Den rutiga soffan ändrade karaktär på hela rummet.
Det bästa är att den också skyddar soffan från fläckar och slitage. Tyget är ju lätt att ta av och tvätta när det behövs.
Slängde på några gamla bolsterkuddar i dun, med grovt beige linnetyg på. Samt en blå bolsterkudde som jag tycker mycket om.
Hela rummet känns som en explosion av sommar!
Gick också en sväng i trädgården och plockade ihop brudslöja och jättedaggkåpa och band en skir och svävande bukett.
Älskar när man för trettio kronor kan lösa något man gått och irriterat sig på i månader och inte riktigt lyckats få till på ett bra sätt. Hade ingen aning om att det var just en rutig sängkappa som skulle fixa problemet!
Ja det får ni här. En liten tjuvkik alltså. För det är inte färdigt ännu. Men visst blir det fint?! Vi har målat med röd slamfärg och det gifter sig helt perfekt mot vårt grå putshus med röda spröjs.
Nu återstår bara att välja fönsterfärg till spröjs och foder. Just nu ser fönstret lite tokigt ut eftersom det nedre fodret är rött och det övre är grått. Men det ska alltså få samma färg. Vilken det blir återstår att se. Kanske gråvitt? Själva spröjsen ska förhoppningsvis bli kromoxidgröna. Och eventuellt matchas med dörrar i samma färg. Hoppas Ulrika håller med. Tänker nämligen överlåta bestämmandet på henne. Hon är oöverträffad på det området och den person som föreslog att göra vår veranda rosa. Något jag själv aldrig kunnat tänka ut eller våga.
Återkommer med fler bilder när det är målat och klart.
Här är vad jag fann på gårdagens loppistur! Allra mest nöjd är jag över bordet. Man kan aldrig få för många av den här varianten. Perfekt litet avställningsbord bredvid öronlappsfåtöljen, framför fönstret eller under hallspegeln.
Bästa loppisguiden – 15 tips för att fynda!
Hittade också tre tallrikar i serier jag samlar på. En asiatisk fasan i lila och två grönrosa som jag inte vet namnet på men som jag tror är jugendtallrikar. Slog också till på den stora terracottakrukan. Köper alltid när jag får syn på den här gamla varianten på loppisar. Pelargonerna trivs så bra i dem.
Sedan blev det lite husgeråd. Flera teskedar (de försvinner en tesked i månaden typ) och en ny potatisstomp då den gamla gått sönder. Letar alltid först på loppis när jag måste komplettera något i köket och behöver typ en osthyvel, potatisskalare eller en sil. Tips, tips!
Det sista var inget loppisfynd men något jag bara behövde som dessutom var fint. Tvättlinan gick av i vintras så nu köpte jag en i lin istället för i plast. Sedan ett gäng gamla klädnypor av bästa sort. Varför fult i plast när man kan ha fint i naturmaterial? Så tänker jag!
Jag skulle spara många sköna slantar om jag bara iddes så mina egna sommarblommor på våren. Det gör jag tyvärr inte. Men det får gå ändå. Sparar hellre in på något annat än på blommorna. En av höjdpunkterna varje år är att ta ett lååångt besök på handelsträdgården och fylla kundvagnen med blommor av alla slag. Planera årets färgskala och vilken stil det ska gå i.
Förra året valde jag rött som kontrastfärg mot vår rosa fasad. Det kändes lite härligt djärvt på något vis. Andra år har jag satsat mer på lila och blå blommor. I år valde jag bort både rött, blått och lila på farstubron. Istället blev det enbart blommor i vitt och rosa. Men enstaka inslag av limefärgade blad.
Tycker att knepet för att lyckas är att våga renodla. Våga välja bort. Och köpa många exemplar av varje färg och sort!
Jag har ju några olika krukor att plantera i. En hel massa terracottakrukor och sedan massa grånade trätunnor och gamla zinkhinkar och baljor.
På farstubron har jag samlat allt av teracotta. För den färgen går igen i de murade tegelpallkragarna man möts av vid entrén. Och i coretenstålet. Vid de grånade trätunnorna som står längre in i trädgåden som en rumsindelare (bilder kommer på dem senare) har jag istället samlat zinkhinkarna. De går i samma färgskala.
Jag tycker masseffekten är vacker. Hellre rejält med blommor på en plats än små duttar här och var som ändå bara ”försvinner” i helheten.
Försöker hålla gruset hyfsat rent från ogräs. Men mina penséer som frösår sig varje år har jag inte hjärta att riva bort. Tycker de är så söta.
Både mina ungerska syrener och min snöbollsbuske börjar ta sig fint.
Och klematisen jag planterade sent förra sommaren och som jag trodde hade dött har faktiskt börjat ta sig. Jag satte en vid varje stuprör på verandan och de ska få slingra kring och förhoppningsvis nå upp ända runt dörren.
Det har varit ganska kalla nätter så syrén-blommningen har satts på paus. Härligt att få njuta av dem lite längre.
Hade dock ett litet missöde med blommorna. För samma natt som jag planerat ut allihop kom en frostknäpp med -2 grader. Så dumt! Borde ha inväntat järnnätterna innan jag planterade ut – som jag annars alltid gör. Vissa av växterna har fortfarande inte riktigt hämtat sig från den smällen. Men jag gissar att de kommer ikapp snart. Hoppas det!
Jag samlar ju på många saker. Broderade bonader, majolikakrukor, karaffer, gräddsnipor och olika kaffeserviser. Kom på att det kanske kan vara roligt att se någon av samlingarna? Vi börjar med karafferna. Det här är mitt karaffskåp. I detta skåp finns fler karaffer än vad som är hälsosamt.
Men jag gillar ju att variera mig och häller gärna över mjölken i en fin kanna för att det ska vara lättare för barnen att servera sig själva. Och för att det ser så mycket trevligare ut. Karaffer med ängsblommor eller överdådiga syrenkvistar är dessutom en svårslagen syn. För att inte tala om en skir gammal kanna full med jordgubssaft.
Jag har inga planer på att sluta införskaffa karaffer. De jag tröttnat på skänker jag bara tillbaka igen. I loppisens förlovade kretslopp.
Hejhej karafferna! Här står alla kannnor förutom de som jag använder just nu och som är utplacerade runtom i huset. Torde vara omkring femtio stycken ungefär. Bara tre av dem är inköpta nya. Resten är begagnade.
Har försökt sortera dem efter färg. Glaskaraffer för sig, silverkannor för sig.
Gula på sin egen hylla och blå med varandra.
Allra flest har jag av vita med olika sorters blommor på. Svulstiga, kitchiga, diskreta, strama. Jag älskar min samling. Blir så glad av allihopa.
Några är mer som kaffepannor än karaffer. Men de får räknas ändå.
Mina fem favoritkannor just nu är de här. Den blå med sin knalliga färg och bokmärkesrosorna på. Den gröna tycker jag om för den ovanliga färgen och formen på handtaget. Den vita med blått blommönster på gillar jag för enkelheten. Den känns anspråkslös på något sätt. Alla tre karaffer saknar märkning i botten så jag har ingen aning om var de kommer ifrån.
Men kannan framför med beige botten och brun blomma heter Pyro och kommer från Gustavsberg. Samlar på den här serien, som tillverkades mellan 1929 och 1955. Bulligheten är ju underbar! Den här serverar jag gärna mjölken till frukostgröten i. Och bredvid den syns en gulrutig karaff med blomsterbård. Lite egen i stilen och vacker i sin enkelhet. Brukar duka med den när jag kört på gult tema. I botten på den karaffen står det Arthur Wood Made in England. Lite osäker på tillverkningsår. Någon som vet om det finns fler delar i serien?
Det här var mina favoritkaraffer. Var det någon du gillade särskilt i samlingen?
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
