Nu är jag så himla peppad och glad. För nu har vi öppnat för nya prenumeranter i vårt jordbruk Marstorps Mat. Förra året var det över 300 familjer som fick hem våra grönsaklådor och i år siktar vi på att dubbla mängden sålda grönsaker!
Varannan vecka från slutet av juli packar vi grönsakskassar fulla med rykande färskt från våra åkrar. I en rolig, smaklig och varierande mix. Nytt för i år är att vi erbjuder två olika prenumerationer.
Antingen beställer man grönsakslådan eller så beställer man grönsakslådan + grovsakslådan (skulle STARKT rekommendera det senare). Grönsakslådan innehåller nyskördade grönsaker som morötter, sockerärter och broccoli. Medan grovsakslådan också innehåller olika rotsaker, kål av alla sorter och mycket, mycket mer!
Vi levererar hem till dörren med elcykel om du bor i centrala delarna av Umeå. För alla andra sker hemleveransen med elbil och det får bland annat fint att beställa hem till Obbola, Holmsund, Sävar, Stöcksjö, Brån, Håkmark, Vännäsby, Hissjö…
Vi driver Marstorps Mat med respekt för natur och djur – med hållbarhet i fokus i varje led och ekologiska principer. Och vill du dessutom unna dig härligt handverksmässigt bröd samarbetar vi med Kulturbageriet som erbjuder en kasse nybakat tillsammans med grönsakerna.
Förra våren monterade vi ner vårt 300 kvadratmeter stora växthus och sålde det. Vi hade tomater och gurka i det och använde det dessutom till vår försådd. Jag älskade att gå in dit mulna, blåsiga dagar och känna värmen, fukten och doften av jord.
Men det var också mycket bekymmer med växthuset. Inte minst att skotta det vintertid utan att plasten skulle ta skada. Dessutom ska ju grönsaker inte växa i samma jord år från år (det ökar risken för sjukdomar) och då är ett växthus ganska besvärligt.
Så istället har vi nu en odlingstunnel. Som står ute på åkern. Mycket smidigare när man odlar grönt.
Tunneln är 50 meter lång och ett hemmabygge vi tillverkat av stålrör böjda med handkraft. Plus vajrar som håller plastduken på plats. Plast är för övrigt ett underbart material i ekologisk odling. Med plastduk kan man täcka över odlingarna så att ogräs hindras från att etableras. Utan att något gift behöver användas.
Finessen med den här odlingstunneln är att vi kan flytta runt den på åkern. Man ska ju inte odla grödor på samma plats år efter år. Och här kan tunneln flytta vidare till nya bäddar i takt med att grödorna flyttar.
I tunneln drar vi upp grönsaker på våren. Och förlänger säsongen på hösten. Och under högsäsong så växer gurkan här inne. Till våra hundratals prenumeranter!
Genom specialgjorda fästen hålls vajrarna på plats i marken och plasten blåser inte iväg.
Bilderna togs för snart två veckor sedan – så allt det som här bara är små hjärtblad (de första blad som utvecklas ur grodden) har nu hunnit bli ordentliga plantor!
Så himla nöjd över att på nytt ha en jorddoftande, fuktig odlingstunnel att ta min tillflykt till under mulna, blåsiga dagar.
Första åren med jordbruket var det väldigt mycket att släcka bränder. Lösa problem som uppstod allt eftersom tiden gick. Nu försöker vi bli bättre på att planera allt i förväg. Även om det kan vara svårt.
Jag får en del frågor om hur vi arbetar och planerar kring vår odling. Och jag kan berätta att innan odlingssäsongen drog igång ägnade Albin och Jakob ungefär två månader av heltidsarbete åt att planera. Sådd, skörd, leverans, fakturasystem och allt där emellan. Men i år har vi också två anställda i jordbruket vilket ger mer tid för planering och strategiarbete
Vi håller som bäst på med nya hemsidan där våra prenumeranter ska kunna boka upp sig. Albin bygger allting själv till den. Att vara bonde kräver att man kan lite av allt (utöver att kunna det där med odling).
Och det man inte kunde innan får man lära sig med tiden. VVS, snickeri, motormekande. Köra traktor och handskas med djur. Elarbeten, att bygga hemsidor och bokföra. Samt förmågan att konstruera och bygga uppfinningar av olika slag – vartefter behovet uppstår. Som vår supereffektiva vakumsåmaskin, en rotsakstvätt gjort av plastringar från en vägtrumma och en motor till en vindrutetorkare. Och nu senast en bäddformare som fästs bakom traktorn och formar odlingsbäddarna raka och fina.
Måste säga att jag är väldigt stolt över vad vårt jordbruk blivit. Hur vi med små medel och genom att återinvestera ständigt kunna fortsätta växa och utvecklas. Och nmu har vi ju ett fint kontorshus också. Med fikarum, vilorum och arbetsrum. Vilket lyft när det kom till!
Kaminen eldas för värme och alla träytor gör att det doftar så gott. Det är som att stå på en vedbacke när man stiger in här.
Fårskinnen kommer förresten från våra egna får. Inväntar just nu att vi får hem de senast garvade fårskinnen från höstslakten. De har varit på beredning men borde vara klara nu.
Jakob och Albin är två riktiga excelnördar och strateger och arbetar konsekvent med lean i jordbruket. Konstanta förbättringar, förenklingar och justeringar av flöden för att allt ska går smidigare.
I år är dock första gången vi använder odlingsappen Tend. En amerikansk odlingsapp speciellt anpassad för trädgårdsodling. Nu när vi satt igång är det svårt att förstå hur vi tidigare klarat oss utan den.
Att driva ett småskaligt ekologisk jordbruk kan låta romantiskt. Och det är det förstås på sitt sätt. Som att plöja åkern en kväll i maj när träden knoppas och sjön ligger spegelblank. Eller att se ungarna rusa runt mellan rader av kål som nästan når dem över huvudet. Men bakom odlingarna ligger enormt mycket tankenkraft och möda för att det alls ska bli någon skörd. Det kan man ha i åtanke när man står och klämmer på en påse morötter som blivit lite skrumpna i toppen – och funderar på om man inte bara borde kasta bort dem och köpa nya?
Röken låg tung över byn när vi eldade gräs nere på åkern i grisarnas gamla hage. Knölig och ful var den och halvt igenvuxen.
Men det blev fint efteråt.
Förr i tiden var det vanligt att elda gammalt gräs tidigt om vårarna. Det gynnar ju den biologiska mångfalden när gräs hålls tillbaka och blommande växter istället får en chans att sprida sina frön. Det i sin tur är bra för insekter som fjärilar och bin. Win-win så att säga. Idag görs det inte riktigt lika ofta skulle jag tro.
Viktigt bara att ha tillgång till mycket vatten så att man kan hålla omgivningarna blöta och begränsa eldens framfart. Här på åkern ligger vår stora brandslang och läcker en smula (jo vi vattnar med en sådan där riktig brandslang i jordbruket – vanliga är för tunna). Och ser ni den flygande bilen? Det är vår grokammare på våren och vårt kylrum i skördetid.
Albin tuttade på
Och Jakob gick med slangen och höll ställningarna.
När vi var klara luktade vi som en hop med rökta böcklingar allihop. Bästa doften!
När jag hade trädgårdsfrågestund fick jag många frågor om hur man sår på bästa sätt. Därför kommer nu en hel liten guide till hur vi försår grönaker i vårt jordbruk Marstorps Mat. (Förresten har jag nu svarat på alla drygt hundra odlingsfrågor i frågestunden – och de jag inte svarat på i kommentarsfältet tänkte jag göra blogginlägg av eftersom flera undrat samma sak).
Åter till sådden.
I det här huset sår, packar och hanterar vi skörden.
Jag bad Jakob gå igenom steg för steg hur vi sår så att ni får se hur det går till.
Vi sår ju tusentals frön varje säsong. Och hur bra det än är att så i gamla glasslådor och tidningspapperskrukor skulle man bli tokig om man behövde göra det i stor skala. I jordbruket försöker vi arbeta enligt leans principer och ständigt förbättra och göra arbetet smidigare och effektivare. Därmed är hela såprocessen standardiserad för att gå maximalt snabbt och enkelt. Och det är alltså i pluggbrättena QP 96 som vi sår.
Pluggbrättet är av plast – för att plast är ett alldeles fantastisk material i ett ekologiskt jordbruk. Men det ska jag berätta mer om en annan gång.
Här är bänken där vi håller till. Längst till höger ett tråg med höga kanter för jorden. I mitten vår hemmabyggda såmaskin och till vänster ytan där pluggbrättet står när vi sår.
Först fyller vi pluggbrättet med såjord.
Packar försiktigt jorden i alla plugghål. Eftersom vi håller till i ett jordtråg gör det ingenting att man spiller och slabbar.
För att slippa göra hålen ett och ett använder vi en sådan här uttryckare. Den är egentligen till för att lägga under odlingsbrättet och trycka ut de färdiga plantorna med. Men man kan också använda den för att ta hål när man sår. Vi lägger den på jorden, trycker till och lyfter bort.
Vips en massa färdiga hål att så i. Men tro nu inte att någon stackare står och gör detta manuellt….
Nej. För av en hemmasnickrad låda och en dammsugare har vi byggt en vaccumsåmaskin. Små hål är är borrade i en plåtskiva i botten på lådan på samma avstånd som fröna ska sättas i pluggbrättet. Vi slår på dammsugaren som suger in luft genom de små hålen. Sedan häller vi frön i lådan som sugs fast i varsitt hål. Överskottet av frö häller vi tillbaka i påsen.
Här kontrollerar Jakob att det är frö i varje hål
Fortfarande med suget igång lägger vi lådan över såbrättet. Och när den ligger ovanpå stänger vi av suget och fröna släpper rakt ner i hålen.
Perfekt resultat varenda gång! De vita prickarna ni ser inte frön. Fröna är så små så de syn knappt här.
Sedan ställer vi tillbaka såbrättet i jordtråget och täcker över med ett tunt lager jord. Tidigare år har vi täckt med vermikulit istället för jord men i år prövar vi utan. Återkommer med resultatet.
Sedan ut på lastbryggan och vattna ordentligt med strilen på slangen. Som ni ser är lådan märkt med dymo med datum, sortnamn och annat viktigt på.
Sedan bärs såbrättet in i grokammaren. Där är mörkt, varmt och fuktigt men med luftcirkulation.
Här står sådden i travar och väntar på att titta fram. Det här är den mest kritiska perioden – det gäller att passa sådden noga. Står den för länge blir det gängliga veka plantor.
När detta är klart bockar vi av i vår app Tend att sådden av just den grödan just det datumet är färdig.
Och så här ser det ut när fröna kommer ut till odlingstunneln efter några dagar i grokammaren. Då skyddar vi trågen med fiberduk nattetid så att de inte ska frysa bort.
Vilka frön försår vi då och vilka planterar vi ut direkt på åkern? Vi försår framförallt kål som broccoli, vitkål, grönkål etc. Kål tjänar på att sättas ut som plantor. De klarar konkurrensen med ogräs och tråkiga skadedjur mycket bättre och faktiskt måste vi förså många sorter för att det överhuvudtaget ska hinna bli något här uppe i zon 6. Som brysselkålen som trots försådd har knappt om tid för att hinna utvecklas. Förutom kål försår vi också betor och kålrot där vi vill ha en tidigare skörd.
Sår man på friland direkt får man passa sig för järnnätterna som i Västerbotten kommer kring 13e juni. Vi skyddar alltid våra späda plantor med fiberduk vid risk för frost.
Japp. Så gör vi alltså när vi försår. Och om ni vill se lite mer om hur vi planerar sådden och sorterar fröna så finns ett inlägg om det här.
Åh jag har ju lovat att svara på era odlingsfrågor från ett tidigare inlägg och kommer återkomma snart – lovar! Men just nu är det lite galet här hemma – den mest hektiska tiden på året har ju dragit igång. Början av odlingssäsongen när all energi går åt till jordbruk och trädgård.
Många av er undrade om sånt om rör grönsaksodling och att odla här uppe i norr. Så jag tänker faktiskt blogga lite mer regelbundet om vad vi gör i vårt jordbruk Marstorps. Vi är ju två kompisfamiljer som driver det ihop – Jag och Jakob och Albin och Ulrika.
Och det är ingen ide att hymla om saken: att odla i zon 6 ÄR en utmaning på många sätt.
Så här ser nämligen åkern ut precis nu. Som ni ser är det fortfarande snö kvar på sina ställen. Det dröjer nog ytterligare någon vecka innan det börjar torka upp i det blöta och gräset börjar grönska
Men det finns mycket att göra i jordbruket innan dess såklart. Igår sorterades frön för fulla muggar.
Det här är våra fröpåsar. Lite större än de där kuverten man annars köper i butik. I år har vi köpt frön för närmare 30 000 kronor och vi köper alltid ekologiska frön om det finns att få tag i! Vi odlar runt 30 olika grödor och kanske 40 olika sorter.
Igår sorterade Jakob och Albin frön efter vilken vecka de ska sås.
Med dymo står veckans nummer markerat på lådan. I läggs de frön som ska sås just då. Vissa frön sår vi kontinuerligt under säsongen (tex ruccola) medan brysselkål sås så fort det bara går! Sorterar så här noga gör vi för att det ska bli tydligt både för oss själva men också våra anställda som kommer nästa vecka och ska börja arbeta.
Vi beställer de flesta ekofröer från Semenco, Olssons och Lindbloms frö. Allra flest från Semenco.
Några frön är restnoterade och vi funderar på hur vi ska lösa det. Det är ju ett exceptionellt år på många sätt och vi måste ju hjälpas åt att säkra livsmedelsförsörjningen.
Bondbönefrön är himla vackra.
Vi använder oss av en app som heter Tend som är utvecklad speciellt för odling. Den hjälper oss när vi strukturerar arbetet och och odlingssäsongen.
Har ni sett vår flygande bil förresten? På håll ser det verkligen ut som att den flyger! Det är en kylbil där vi förvarar skörden på hösten och sådden som ska gro på våren. Kylbilen står så här högt för att vi ska kunna kliva rakt in i den från huset där vi sköter skörden.
Lite sådd har också kommit igång i våra odlingstunnlar. Brysselkål och salladskål behöver sås tidigt.
Här växter många hundra plantor som ska bli mat åt en massa människor!
Nästa vecka när vi ska så ska jag fota igen och visa lite mer i detalj hur vi gör.
Vi startade denna lördagsmorgon tidigt för det var dags för den stora fårklippardagen! Dessa skönheter skulle få sommarfrisyren på plats
Vi höll till hemma hos Albin och Ulrika och hela familjen var involverad
Strålande vårsol över bleka anleten och yrvakna gamla gårdar
Ulf och Ylva-Karin gjorde sig redo att överinse klippandet
Men först ville storbarnen visa sitt klubbhus som de har i Ulrikas verkstad
Tavla på svaj
Och en byrå barnen hjälpts åt att måla med linoljefärg
Så var det förste man till rakning
Fast innan rakning är det alltid pedikyr
De ser verkligen fåraktiga ut när de sitter på rumpan och låter sig klippas. I år hade vi hjälp av Simon som är ett riktigt klipproffs.
Nyfriserade släpps de tillbak i hagen en åt gångeen. Oigenkännliga för sin flock som måste lukta noggrant och stångas litegrann innan ordningen är återställd.
Bebisarna var instängda i en egen lekhage. Garanterat rymningssäker och ofarlig att ramla i
Sedan gjorde vi lunch och åt på farstubron
Emil kirrade korv
Storbarnen hjälpte de små
Och sedan fortsatte klippandet av resten av fåren
Medan barnen försvann in i stora verkstaden för att bygga. Bertil byggde en helikopter till sina gosedjur!
Jag tog rätt på en den av ullen som jag tänker använda till något ni får se en annan gång! Men nu ska jag skydnda ut i solen igen och arbeta vidare
Under den här vintern har Jakob arbetat med att bygga ett nytt hus på gården. Han är i full fart med att färdigställa taket och sedan ska han ta tag i väggarna. Vi vill få till mer av en gårdskänsla på vår mark – och då behövs fler hus som liksom ”hägnar in” gården. Vad ska det då vara i huset? Ja, det ska ni få höra! Vi bygger ett hus som ska bli både förråd för ved och rekvisitaförråd till mig. Och till alla de saker som i dagsläget måste stå ute om vintrarna på grund av platsbrist….
Många kvadratmeter tak blir det…
Men det är inte allt. Det bästa är att vi ska lägga solceller på taket. Vi ska nämligen bli producenter av vår egen el! Till saken hör att vi precis bytt bort vår dieselbil till förmån för en elhybridbil. Vi är ju helt beroende av bilen men det är också det område där vi som familj orsakar mest utsläpp. Så att kunna utnyttja vårt eget tak för att producera den el som behövs för att driva bilen – det känns fantastiskt!
Med det här energihuset blir vi elproducenter i det lilla. Vi producerar för husbehov. Något stort överskott kommer vi nog inte få. Det finns det däremot andra småskaliga elproducenter som har. Och för dem är elbolaget Bixia ett toppenalternativ. De stöttar vanliga personer som vill producera el. En ganska typisk producent kan vara en bonde som vill sätta upp vindkraft på sin mark eller har stora byggnader att montera solpaneler på.
tillsammans med en samarbetspartner. Och via Bixia får man hjälp med inkoppling, leverans och möjlighet att sälja tillbaka överskottsproduktionen av el.
Energihusets tak nås av solens strålar nästan hela vinterhalvåret
Bixia är elbolaget som är med och driver på utvecklingen av närproducerad el från förnybara källor. Detta främst genom att stötta små, lokala elproducenter. En av dem är lantbrukaren Gustav Andersson. I miniserien möter du honom och hör om hans resa till att bli elproducent.
Och kan du läsa allt om hur du själv kan bli elproducent till Bixia!
Åh det känns så fattigt utan djur. Ingen hund sedan Melker dog. Inga höns sedan räven åt upp dem. Inga nya lamm den här våren och inga grisar heller.
Så kan det ju inte fortgå. Barnen behöver djur. Jag behöver djur! En av de saker jag uppskattar mest med att bo på landet är att kunna erbjuda mina ungar en barndom full av djur. Precis det jag själv drömde om som liten men som jag aldrig kunde få. Det slog mig att Ulf kan bli det enda av våra barn som inte älskar och är helt avslappnad med hundar. Bertil och Folke har ju varit trygga med det sedan dag ett och så vill jag att det ska fortsätta.
Vi drömmer mycket om nästa hund. En border collie ska det bli den här gången. Som kan få arbeta med fåren och springa lös här på gården. Jakob är uppvuxen med en som hette Micka och som kunde gå okopplad överallt i stan för att hon var så klok och väldresserad. Vallade småbarn gjorde hon också så att de inte skulle rymma ut på vägen. Men hund är inget vi ska köpa närmsta tiden. Särskilt ingen border collie. Det är ju världens smartaste hundras och för att den ska må bra behöver den mycket stimulans och aktivering. Så det får bli när Ulf är några år äldre och vår fårbesättning vuxit en aning så hunden har att göra! Tills dess får vi sjå oss lite.
Men nu går jag i alla fall och grubblar över hönsen. Vill så gärna har höns i sommar. Man får en sådan härlig hemkänsla när de spatserar runt på gården och pratar med varandra. Och den här gången ska ingen jäkla räv kunna komma i närheten. Kommer ha ett kanonsäkert hus för dem. Ja, minsann! Visst skulle jag kunna kläcka fram lite kycklingar på egen hand, men jag är otålig och vill ha ägg redan i sommar. Så jag får fundera hur jag ska lösa det här…fullvuxna höns redo att värpa växer inte på träd, tyvärr.
Termometern visade tio minusgrader imorse. Kallt. Men inte för fårskallarna. De kommer bo ute hela vintern, med tillgång till ett vindskydd förstås.
Vi har en så himla fin liten flock nu. Men vi tar inga lamm på fåren den här hösten. För vi har inte beslutat oss för vilken ras vi kommer vilja köra på framöver. Vi vill ha en sort med horn. Men kanske inte Gutefår, utan hellre någon med ännu bättre päls. Och Gotlandsfåren har fin päls men inga horn….hmm. Vi får klura vidare. Tills vi bestämt oss kommer vi nöja oss med den här lilla flocken i alla fall.
De är så kelna och sällskapliga hela högen. Fint att se också att det ensamma lilla lammet vi inte trodde skulle klara sig i våras, nu vuxit sig stort och duktigt.
Jag sticker till dem lite knäckebröd och så har jag deras eviga kärlek.
Jamen ni ser ju! Snällis och Snabbaste fåret i Ryssland är särskilt förtjusta!
Här ska ni få tips på de fyra bästa ogräsrensningsredskapen. Det här är proffsgrejer alltså – ingen skit som gör att man ligger dubbelvikt och får ryggskott. Dessa fyra redskap använder Jakob i jordbruket. Så då förstår ni att det är bra! Dyra är de inte heller precis.
Generellt kan jag säga att det bästa sättet att bekämpa rotogräs är att skära av det. Genom att ständigt kapa av allt grönt ovan jord får ogräset minskad bladmassa och producerar mindre energi tillbaka till rötterna. Som långsamt försvagas och tröttas ut. Alla dessa redskap fungerar enligt den principen.
Och först ut är den gröna mojängen som går på hjul. En så kallad hjulhacka. Den har en hacka där bak och ett hjul där fram som gör att man med kraft och tempo kan hacka av ogräset. Jakob kör den i gångarna mellan odlingarna, eller mellan odlingsraderna när det finns plats. Jag kör den i grusgångarna. Eller bredvid häcken där jag vill förhindra att ogräs konkurrerar med de nysatta plantorna. Går på några minuter att rulla över mina grusgångar med den här. Succé!
Sedan vill jag tipsa om pendelhackan – den gröna lilla grejen på skaft. Den är bra för att hackan sitter löst och går att vicka och skära med åt båda håll. Pendla med alltså. Jag för den fram och tillbaka över jorden med hastiga rörelser. Funkar bra i mina perennrabatter. För att luckra jorden och samtidigt skära av ogräset. Det här är mitt favoritredskap!
Bredvid pendelhackan syns Skäret. Det rensar enligt samma princip. Men har bättre precision och går inte att pendla fram och tillbaka med. Den här är suverän när man vill komma nära plantorna utan att skada dem.
Jag är en motståndare till att ligga på knä och rensa ogräs. Men ibland bara måste man. Men det ska vara i absoluta undantagsfall. Som när plantorna man rensar och gallrar är för små för att synas när man står upp. Späda morotsblad, till exempel. Helt hopplösa. Det är då – men endast då – man ska ligga på knä. Och använda en Lucko, som den här röda. Med bra precision i metallbågen. Den skär snabbt och smidigt av ogräset.
Ni glömmer väl inte insekterna? Alla humlor, fjärilar, bin och små flyn som behöver tillgång till vatten. Förra sommaren fyllde jag trädgården med vattenfat för att hjälpa dem på traven. Och även om den här våren varit betydligt blötare, så har jag placerat ut dem igen.
Små brickor eller låga blomfat är perfekt för insekter. Lägg stenar på botten, eller varför inte vackra spelkulor i glas. Häll på lite vatten – ungefär till hälften upp på stenarna. Och placera ut i trädgården eller på balkongen, gärna i närhet av blommor och rabatter där insekter trivs. Stenarna gör det lätt för små djur att dricka vatten utan risk för att drunkna. Glöm inte att fylla på vatten varje dag.
Humlor och bin är livsnödvändiga för människans överlevnad. Men starkt hotade och minskar i antal. En tredjedel av våra vilda biarter är faktiskt på väg att försvinna helt.Här är fler saker du kan göra för att hjälpa insekterna på traven
Klipp inte hela gräsmattan. Låt en del få vara vildäng. Där trivs humlor, bin och fjärilar. Förra sommaren klippte vi gräsmattan så sällan att den var helt vit av klöver. Och full av lyckligt surrande humlor!
Odla blommor som bin och fjärilar älskar. Som kärleksört, lungört, prästkrage, lavendel, kantnepeta, stjärnflocka, blodnäva och röd solhatt. Eller kryddor som gräslök, salvia, och kungsmynta. Tänk också på att väldigt förädlade, fyllda blommor inte är särskilt bivänliga. De innehåller knappt någon nektar. Gå på gammeldags sorters rosor och pioner – de är bäst för bina.
Använda ABSOLUT INTE några kemiska bekämpningsmedel i trädgården.
Låt ogräs som nässlor och tistlar få finnas i trädgården. Du vill kanske inte ha dem överallt – men ge dem en fristad i något hörn. Fjärilarnas larver lever på bladen.
Vill också tipsa om Naturskyddsföreningens hemsida ”Rädda bina” med massor av tips och knep för att hjälpa insekter på traven.
Efter fyra år med 300 kvadratmeter växthus har vi nu gjort oss av med det. Vi ska satsa på att odla mer på friland istället. Det känns lite vemodigt eftersom växthuset varit något av en oas. Ångande varmt, klorofylldoftande och en skön tillflykt under mulna eller blåsiga sommardagar, då växthuset hållit flera grader högre temperatur än utomhusluften.
Doften av tusen mognande tomater är bedövande…
Hit har barnen smitit ut på sommarmornarna och pallat tomater och gurka.
Vi har haft väldig glädje av växthuset. Vi hade till och med midsommarfirande här förra året, när det var skyfall utan uppehåll.
Lite tråkigt känns det allt att bli av med vårt stora växthus. Drömmer nu om att bygga ett lite mindre i glas på gården.
Det ska dock bli skönt för alla inblandade att slippa skotta det om vintrarna. Som vi bland annat fick göra tillsammans med gästerna på nyårsafton (!) för att undvika att hela växthuset brakade in.
Nu planerar Jakob och Albin som bäst för att kunna kickstarta odlingssäsongen för Marstorps Mat. Bönder här uppe kan ju inte börja för tidigt med odlingen, med tanke på risken för nattfrost. Därför måste vi jobba dubbelt så snabbt när vi väl sätter igång. Några av de grödor vi ska odla i år är blomkål, grönkål, kålrabbi, vitkål, palmkål, purpurkål, salladskål, spetskål, brysselkål och pak choi. Dessutom odlar vi kålrot, morot, majrova, svedjerova, rödbeta, polkabeta, potatis, morot, broccoli, rättika, romanesco och olika sallader. Och så lök, kryddor och flera sorters bönor. Listan bara fortsätter….
Jag håller tummarna för en lagom varm och fuktig sommar, och en riktigt bra skörd!
Lagom till att vädret slog om från varmt till vidrigt släppte vi ut fåren i hagen. Stackarna. Fast de verkar bara glada. Lammen skuttar och stångas och lever rövare.
Orkar inte med hur söta de är. Och deras ynkliga bräkande? Det är ju bara för mycket.
Bertil och Snabbaste fåret i Ryssland.
Lyckan är ett lamm. Eller sju…
Jakobs mamma kom och hälsade på och fick närkontakt med tackan vid namn Snällis. Hon vill helst bara bli kliad på mulen och gosa.
Folke var själv maskerad till får och fick också gosa.
Det är bra att träna lammen redan nu på att hanteras och inte vara rädda för oss människor.
Nu har de det bra i hagen. Längtar bara tills det börjar spira och finns grönbete till fåren igen!
Nu är lamningen över för i år. Varenda tacka har fått smått. I stort sett helt på egen hand, utan att vi behövt gripa in och assistera. Precis som man har hört att det brukar vara för lantraser. Kolla så söta gutefårens lamm är med svarta ringar runt ögonen och vitt ansikte.
Tackorna är så duktiga med sina lamm. Två var fick de. Totalt sju stycken, för ett lamm var sorgligt nog dödfött.
Och så den här minsta stackaren. Som vi inte trodde skulle överleva. För mamman som förlorat sitt ena lamm fick mjölkstockning och lät inte det andra lammet komma till spenen. Men efter lite mjölkande för hand så kom ätandet igång. Den är fortfarande förfärligt ynklig. Men nu växer den varje dag, så den ska nog klara sig.
Våra förstfödda äter och tjockar på sig.
Det finns sådan kärlek mellan tacka och lamm.
Och lammen är så nyfikna och busiga. Hoppar upp på höbalarna och klättrar upp på mammans rygg när hon ligger ner och vilar. Vilken dag som helst flyttar de ut ur växthuset och får bo i hagen istället. Och sedan ska fåren få sommarfrisyren iordning.
Titta vilken fin överraskning vi fick igår morse. Två små lamm hade fötts under natten. Vi sov borta men Albin hade lammjour.
Snabbaste Fåret i Ryssland blev mamma. Klart hon lammade först av alla! Det hör ni ju på namnet. Resultatet blev två underbara korsningar av Gutefår och Gotlandsfår. Finaste man kan tänka.
Hon är så duktig. Båda lammen äter som de ska och bräker så rart att man nästan svimmar. För att inte tala om hur gulliga de är när de viftar på sina svansar.
Får sådana himla moderskänslor av lammen. Sätter igång min utdrivningsreflex så mjölken bara sprutar.
Underbara varelser. Ett som mer är som Bertils och ett som Folke får kalla sitt. Fast de har inte bestämt namn ännu.
Vi var bara inne hos dem en kortis och sa hej, för att inte störa lammen och tackan. Men nu myser de ihop i sin egen lilla box. Tryggt frånskilda från de andra.
Dock har vi tre får till som ska lamma, så vi håller tummarna att lammen kommer snart och att allt går som det ska.
Nu dröjer det inte så länge innan det är nedkomst för fåren. De går där ute i det översnöade växhuset och blir tjockare för varje dag. Svårt att se vad som är päls och vad som är blivande lamm bara.
Vår bagge har vuxit upp till en riktig stångare. Så jag vågar inte gå in där själv längre. Har inte lust att få hans horn i magen. Men när Jakob matar fåren vågar jag följa med.
Jakob tar bara fast baggen i hornen när han trilskas. Och efter att ha blivit runtledd i ”handtagen” ett tag (och förnedrad?) så är han väldigt medgörlig och stångas inte. Men litar jag på honom för en sekund? Nej, absolut inte.
Jag längtar tills fåren får springa på grönbete igen. Ute i det fria. De har det gott inne i växthuset såklart. Men friskt grönt gräs och lata dagar i hagen låter ju liiite härligare ändå.
Melker är nyfiken på fåren. Och ganska rädd. De är nyfikna på honom. Och helt orädda.
Själv vill jag bara sitta här ute och andas in doften från fåren och höet. Vintern är så steril. Inga färger. Inga dofter. Men här ute luktar det jord och liv och fårbajs och ensilage. Och den pikanta blandningen väcker vårlängtan i mig.
Jag lyssnade på Ulrika Knutssons krönika i Godmorgon Världen imorse. Det var så skönt att höra någon prata sansat i klimatfrågan. Jag känner mig nämligen helt uppgiven. Både feminismen och miljöfrågan, som är mina två hjärtefrågor, känns sista åren kapade av galenskap och klickjournalistik. Endast en fråga åt gången går att driva. Och alla springer som galningar på den bollen. Feminismens problem lämnar jag därhän i just det här inlägget – men klimatfrågan tänker jag lyfta.
För något år sedan var det vegetarianism som skulle rädda världen. Nu är det flygskammen som står i fokus. Om ett år kommer det vara något annat. Missförstå mig inte – att drastiskt minska mängden köttätande och flygande är jättebra. Men det är ändå ett väldigt kortsiktigt resonemang. (Om problemen med att vara vegetarian har jag tidigare skrivit om här). Just nu är det konsensus att man ska avstå flygande. Lite av en trend faktiskt. Men trender är farliga – för de följs alltid av en mottrend då den tidigare trenden börjar avskys.
Det finns många problem med klimatdebatten. En av de största är allt ansvar som läggs på individen. Särskilt illa eftersom det ansvaret sällan visar hela bilden. Jag har gjort många olika utsläppstest på nätet och i diverse appar. I testen får man svara på hur man bor, vad man har för el, hur man tar sig till jobbet. Om man äter lokalproducerat och åker lokaltrafik. Jag får givetvis skyhögt klimatavtryck i dessa test. Även om jag plockar bort flygresorna. För att vi bor i hus, kör mycket bil och har en stor SUV som slukar diesel. Bor man i liten lägenhet i innerstan och åker kollektivtrafik så får man såklart lägre utsläpp. Och det är ju lätt att känna sig duktig över. Trots att ens livsstil är helt beroende av att andra gör utsläppen åt en.
Varför ställs det inga frågor i testen om vad man jobbar med? Vad man producerar på sin arbetsplats? Min man är bonde och odlar ekologiska grönsaker för 300 hushåll i Umeå. De körs in till stan en gång i veckan, så att våra kunder kan komma och hämta sina grönsakskassar. Från och med i höst kommer grönsakskassarna cyklas hem direkt till prenumeranterna – med elcykel. Allt detta möjliggör för kunderna att i diverse appar kryssa i att de äter lokalproducerat och ekologiskt. Och inte behöver bil. Medan vi som producenter blir klimatskurkar i dessa tester. För vi är beroende av en fyrhjulsdriven bil. Vi är beroende av att bo på landsbygden för att odla. Vi måste köra långa sträckor.
Det här är samma haltande logik som när man säger att det visserligen är bra att Sverige minskar sina utsläpp – men att Kina ändå är de stora skurkarna. Fast Kinas utsläpp beror på att de tillverkar sånt som vi i väst konsumerar. Men som syns på deras klimatkonto istället för vårt. Och så sitter vi här och känner oss duktiga jämfört med dem. Trots att vår livsstil är helt beroende av att de gör utsläppen åt oss.
Ett annat problem med klimatfrågan är storstadsperspektivet. Som Liberalernas reklamslogan om att ”Det ska gå lika lätt att åka tåg till Paris som till Piteå”. Liberalerna fick backa och be om ursäkt efter den fadäsen – eftersom det inte går att åka annat än godståg till Piteå. Snacka om ofrivillig humor. Dessutom handlar det för oss i norr inte om att åka tåg till Paris. För oss handlar det om att ens kunna åka tåg till jobbet. Eller vår egen huvudstad. Här uppe finns det så enormt många förbättringar att göra för att alls komma i närheten av någon rimlig standard.
Högre krav ska ställas på de som bor på platser med utbyggd lokaltrafik. Man är ingen hjälte för att man tar tåget i Stockholm. Man gör bara sitt absoluta minimum. Eftersom man bor i staden med den bästa lokaltrafiken – som dessutom är knutpunkten för alla andra städer. Jämfört med de som bor på platser där ingen lokaltrafik finns. Men där det istället framställs vattenkraft, vindkraft, skog och närodlade livsmedel. Till hjälp för hela det övriga landets minskade klimatavtryck.
Kraven på befolkningen måste se olika ut beroende på var i Sverige vi bor. Och stora politiska insatser krävs för att komma till rätta med problemen.
Fredagens skolstrejk för klimatet var fantastisk! Gretas initiativ ska stöttas och unga människors engagemang ska uppmuntras – inte raljeras över. Men Greta sitter inte på någon lösning eller reell makt. Det gör politikerna. Och jag spyr när jag ser politiker gå med i skolstrejken. Politiker som varje dag är med och fattar beslut som utgör försämringar för klimatet.
Ulrika Knutsson uttryckte det så klokt i sin krönika.
”Flygandet står för några procent av utsläppen i vårt land. Medan en hel tredjedel av alla utsläpp kommer från stål och cementindustrin. Det går att tillverka klimatsnålare cement. Men det är dyrt. En tredjedel av all cement som tillverkas i Sverige beställs av statliga Trafikverket. Om politiker sa åt Trafikverket att bara använda klimatsnål cement skulle folk kunna flyga vart de ville. För räkneexemplets skull alltså. Flyget har ju tyvärr ändå sina egna utsläpp. Även om cementen har mer. ”
Bara dessa enkla ord, detta fokusskifte. Som visar på fler perspektiv än de frågor som just nu är på agendan. Det är uppfriskande. Om vi ska bråka om utsläpp – och det måste vi – så ska vi väl i alla fall ta strid för det som betyder mest? Istället för att enskilda individer ska korsfästas för sitt leverne och andra ska gå runt och känna sig duktiga. Ofta på helt felaktiga premisser, dessutom.
Har jag berättat att vi ska få lamm i vår? Om allt går som det ska alltså. Peppar peppar. Våra tackor Snabbaste fåret i Ryssland och Ett två tre önskning gick nämligen med en bagge på hösten och har blivit på tjocken båda två. Jag känner sådan samhörighet med stackarna. Det är jobbigt att vara höggravid i februari. Även om ingen av dem visar tecken på halsbränna eller foglossningar.
Det känns så himla pirrigt och mysigt och läskigt alltihop. För tänk om vi får flasklamm? Det vore en extremt jobbig kombination ihop med dibarn. Men lamm alltså…vilken dröm. Tidigare vårar har vi ju haft kycklingar. Och det är ju gulligt så att man kan smälla av – men lamm är ändå snäppet sötare! Lamm har jag drömt om sedan jag var liten och såg Barnen i Bullerbyn och Lisas alldeles egna lamm som till och med fick följa med till skolan.
Så glad att mina pojkar får växa upp med närhet till djur. Något jag själv bara kunde fantisera om som liten. Det mest spännande av allt ska dock bli att se vad de döper lammen till…
När man lever med jordbruket så närvarande som vi gör hela sommarhalvåret är det sköööööönt med några månaders paus. I slutet av oktober var det mesta kring odlandet äntligen färdigt. Våra sista grönsaksleveranser till 300 prenumeranter avklarade och resterande skörd tillvaratagen. Plötsligt hade jag en man som var lite närvarande igen. Som inte ständigt stod med ändan i vädret och fingrarna i jorden på åkern.
Jag ägnar mig ju huvudsakligen åt det dekorativa odlandet och kryddträdgården. Och även där blev jag klar med det sista i slutet av oktober. Och då var jag verkligen odlingmätt. Och lättad över att slippa vattna, rensa och gödsla på ungefär ett halvår.
Orkade dock inte tömma alla krukor och rengöra och ställa undan efter mig. Eftersom jag hade sådan foglossning inväntade jag assistans från Jakob. Men då han skött jordbruket, jobbat som sjukgymnast och byggt garage resten av tiden har jag väntat förgäves. Och nu står allt översnöat ute på gården. Skönt att slippa se eländet. Jag håller bara tummarna att inga krukor går sönder under vintern.
Det är så skönt att det inte går att göra någonting på odlingsfronten här uppe just nu. För det skapar utrymme för förutsättningslöst drömmande. Drömmandet är ju bästa biten! Vad vill jag göra till våren? Vad ska anläggas, ändras och göras bättre?
Jag har till exempel helt förlitat mig på Jakob och Albins odlande för husbehovet av grönt. De odlar ju sådana mängder – och så proffsigt dessutom! Men det speciella när man odlar för försäljning är att man måste välja bort sånt som inte är lönsamt att odla. Som tomater (som landar på typ 300 kronor kilot) och sockerärtor. Sista åren har odlandet av allt sånt uteblivit.
Därmed är det dags för mig att börja odla det själv. Tomater vill jag ju inte vara utan och fem, sex plantor i det 300 kvadratmeter stora växthuset borde rymmas utan problem. Plus några chiliplantor. Ska dessutom köra upp en liten plätt på gräsmattan för sockerärtor och annat jag vill ha nära till hands. Som ätbara blommor som krasse och ringblommor – som är vackra i sallader. Kryddorna har jag ju redan i murade odlingsbäddar bredvid verandan så där sker ingen förändring.
På självhushållningsfronten ska jag också ta ett omtag med höns igen. Förra året blev ju hela min besättning slaktad av räven, bara några veckor efter att den införskaffats. Men nu har jag en mycket bättre hönstraktor till dem och ska låta hönsen bo lite närmare huset och inte nere i skogsgläntan. Kanske avskräcker det räven? Tänker dessutom ställa hönsgården inne i fårens hage. Tror inte direkt att räven vågar mucka med Snabbaste Fåret I Ryssland!
Det bästa med januari är dock att drömma så här – och låta planerna bli storslagna. Men sedan inte behöva lyfta ett finger förrän om flera månader! Mmmmmm…
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
