På lördagar har jag stora ta-till-vara-dagen. Då tar jag rätt på allt som håller på att bli dåligt eller övermoget samt eventuellt övverskott från gårdsbutiken som haft öppet under dagen.  Denna lördagkväll är inget undantag. Ikväll gör jag soltorkade tomater av spruckna tomater som inte går att sälja (men smakar finfint!)
Så gör du soltorkade tomater

Bertil posar med en squash, precis som spädisen gjorde häromdagen på min instagram underbaraclaras. Så här stora squasher är inte lika mjälla och goda som de mindre så denna tänkte jag hacka upp, koka och frysa in i påsar. För att ta fram och göra ostkaka hela lång vintern!

Middagstips – goda grönsaksbiffar på 30 minuter

Jag gick en runda runt tomten idag också och hittade till min glädje en hel del soppar, däribland Karl-Johan svamp. Tänkte smörsteka till kvällsfikat. Mums!
Testa vegetariska tacos med svamp

Så lätt picklar du egna grönsaker inför vintern

Torkning, mjölksyrning, vinterförvaring – så får du maten att hålla längre

Jag tycker att omlottklänningar är toppen när man ammar! Bara att lossa lite på knytet och hala fram maten. Camilla Thulin gör de finaste omlottklänningarna faktiskt – med roliga och härligt färgstarka mönster. Men ekonomin tillåter inte en klänning ifrån henne just nu så jag blev väldigt glad när jag fann den här färgsprakande klänningen på Indiska. Figurkramande och superskön! En ny favorit i garderoben helt klart.

Jag längtar hela dagarna efter kvällarna. Vi försöker plocka i ordning det värsta stöket från dagen som har gått för att få lite kvällsfrid. Storbarnet sover uppe, lillbarnet på en filt på bordet. Jag spelar Chopin, eller så spelar Jakob själv piano eftersom våra barn sover gott till musik. Bertil sov gott till Meshuggah – men spädisen föredrar Schubert eller Chopin. Jag måste säga att jag är tacksam för det eftersom Meshuggah är helt fruktansvärt.

När jag var liten var kvällarna guldstunden i familjen. Vi kvällsfikade ihop och tände ljus och satt ner och pratade. Mamma slängde upp fötterna på pappas stol och virade om sig med sin vita, noppriga frottemorgonrock. Och jag kröp ihop och drog in bena i det uttöjda randiga bomullsnattlinnet. Anna hade ett likadant. Oftast en kopp varm choklad och knäckesmörgåsar att doppa, som blöttes upp för fort och gick sönder. En stund av lugn innan det var dags att gå och lägga sig. Jag gör precis samma sak fortfarande och kan inte tänka mig en kväll utan kvällsfika. Inte så mycket för fikat som för sällskapet och friden.

Att leva med en yogi är ju lite…speciellt. Och det färgar av sig på barnen minst sagt. Bertil älskar att göra samma yogaövningar som sin pappa och ropar “titta mamma jag gör baddha konasana! Titta jag gör vira vadrasana”. Dessutom är min man ett hopplöst fall som aldrig bara kan sitta vanligt på en stol utan rätt vad det är vänt omkull den och trätt den över huvudet typ. Plus att han står på händer och i brygga och gör massa konstiga fysiska övningar dagarna i ända. Jag har slutat reflektera över hur knasigt det är att jag kan samtala med Jakob en lång stund om någon politisk fråga, medan han hänger upp och ner i en dörröppning. Den tanken slår mig bara när vi har besök.

Här har vi precis ätit middag och det avslutas med att killarna står på händer och huvud medan jag dricker kaffe och ammar. Inget konstigt med det. Nejnej. Varför vara vanlig när man kan vara sig själv?

Nu har hösten kommit på allvar och även om det känns lite sorgligt att sommaren fick ett så kallt och abrupt slut är det rätt härligt med hösten. Saker som är topp med hösten!

-Varmare kläder, lager på lager. Hösten är den bästa modeårstiden

-Att elda i vedspisen varje morgon

-Att allt vi odlat nu är klart att skörda

-Att tända ljus och kura i mörkret varje kväll

-Att det går att få svalt i sovrummet om nätterna igen

–Långkok, brödbak och fika regniga dagar.

–Att plocka svamp

-Att vi kommer närmre julen för var dag som går (jul är det bästa på hela året)

-Att jag får vara kvar här på landet och inte behöver återvända till staden som jag alltid gjorde förut

(Kjolen och jumpern har jag fått ifrån Jumperfabriken och skorna har jag fått i present)

Idag fick mina enveckorskycklingar komma ut ur hönshuset för första gången. Efter timmar av hällregnande blev det soligt och varmt och då passade jag på att släppa ut dem med sin mamma. Så klart var jag tvungen att dokumentera deras promenad.

De är ju söta så att man smäller av faktiskt!

Den mörka är Bamse och den ljusa Lille Skutt.

Efter någon timme utomhus fick de gå in i tryggheten igen. Där skyndade de sig att krypa in under mammans vingar och vila sig. De är båda korsningar av Indiska Stridshöns och Hedemoratuppar och jag hoppas att i alla fall en av dem är höna så att jag kan få se vilken slags ägg de kommer lägga! Hedemora lägger ju oftast beigebruna ägg och Indiska stridshöns lägger ljust rosa, ja nästan vita ägg.

När Bertil var liten använde vi mestadels tygblöjor till honom. Några har undrat hur vi gör den här gången och självklart använder vi tygblöjor nu också! Jag tycker att det känns så hemskt att slänga flera sopsäckar i veckan fulla med smutsiga blöjor. Dessutom är det en ekonomisk vinst att ha tygblöjor. Visst kostar de lite i inköp men det tjänar man in! Och ska man ha fler än ett barn tjänar man in kostnaden många gånger om. Den totala blöjkostnaden per barn ligger någonstans mellan 10000-12000 kronor. Har man tre barn blir det ungefär 30 000 kronor. Att jämföra med tygblöjorna vi köpt för 1500 kronor som räcker till lika många barn, minst. (Tygblöjor går förresten utmärkt att köpa begagnade via Blocket och Tradera –och de har ett rätt högt andrahandspris om man vill sälja vidare när bebisarna blivit torra).

Det finns en massa olika tygblöjor och vilka man föredrar är ju en smaksak. Vi använder Poops blöjor men också frotteblöjor från Imse Vimse som består av en blöjbyxa (som man kan använda flera gånger i rad) och en frotteblöja som man har inuti byxan och som bara används en gång för att sedan tvättas. När jag byter blöja sköljer jag frotteblöjan under kranen och använder en diskborste att skrubba av den med om det behövs. Sedan lägger jag den i en plastkasse (ni vet en sådan där blå från IKEA). Ungefär var fjärde dag tvättar vi tygblöjorna. Inte särskilt besvärligt med andra ord. Själva blöjbyxan (som är det som håller tätt mot kläderna) sköljer jag bara i lite vatten och hänger bredvid skötbordet så att den får torka.

När Bertil var liten använde vi mestadels tygblöjor till honom. Några har undrat hur vi gör den här gången och självklart använder vi tygblöjor nu också! Jag tycker att det känns så hemskt att slänga flera sopsäckar i veckan fulla med smutsiga blöjor. Dessutom är det en ekonomisk vinst att ha tygblöjor. Visst kostar de lite i inköp men det tjänar man in! Och ska man ha fler än ett barn tjänar man in kostnaden många gånger om. Den totala blöjkostnaden per barn ligger någonstans mellan 10000-12000 kronor. Har man tre barn blir det ungefär 30 000 kronor. Att jämföra med tygblöjorna vi köpt för 1500 kronor som räcker till lika många barn, minst. (Tygblöjor går förresten utmärkt att köpa begagnade via Blocket och Tradera –och de har ett rätt högt andrahandspris om man vill sälja vidare när bebisarna blivit torra).

Det finns en massa olika tygblöjor och vilka man föredrar är ju en smaksak. Vi använder Poops blöjor men också frotteblöjor från Imse Vimse som består av en blöjbyxa (som man kan använda flera gånger i rad) och en frotteblöja som man har inuti byxan och som bara används en gång för att sedan tvättas. När jag byter blöja sköljer jag frotteblöjan under kranen och använder en diskborste att skrubba av den med om det behövs. Sedan lägger jag den i en plastkasse (ni vet en sådan där blå från IKEA). Ungefär var fjärde dag tvättar vi tygblöjorna. Inte särskilt besvärligt med andra ord. Själva blöjbyxan (som är det som håller tätt mot kläderna) sköljer jag bara i lite vatten och hänger bredvid skötbordet så att den får torka.

Någonting jag saknar som småbarnsförälder är den omedelbara kopplingen mellan sommarlov och bokläsande. I somras hann jag bara läsa tre böcker. Och två av dem läste jag den vecka Bertil var bortrest med sin farmor. Det är helt enkelt svårt att få läsro när man ska passa ungar. Men när jag var yngre inleddes sommarlovet alltid med att jag cyklade till biblioteket och lånade så många böcker jag bara kunde få med mig hem. Jag fyllde cykelkorgen och ryggsäcken och även några plastpåsar att hänga på styret, påsar som spräcktes av tyngden halvvägs hem. Sedan låg jag på mitt rum eller i hammocken och läste dagarna i ända. Jag tror att mina föräldrar uppskattade att jag läste så mycket även om mamma var lite orolig över att jag träffade så få vänner. Ska du inte ta och ringa en kompis idag? Ska du verkligen läsa precis hela sommarlovet? Blir det inte ensamt? Ensam med böcker? Det är en omöjlighet! Och eftersom jag var en mycket präktig unge förde jag läslogg över allt jag läste. Jag hittade en gammal läslogg jag skrivit och såg att ett särskilt läsintensivt sommarlov när jag var femton år slukade jag över fyrtio böcker – men så minns jag knappt att jag träffade några vänner heller.

Som vuxen är jag väldigt glad över allt jag har läst. Och över att vara en van läsare. Det var en sådan hjälp i alla skolämnen att ha lätt för att läsa. En historieläxa med stora textmängder var inget problem att ta till sig. Instruktionerna till matteprovet gick bättre att förstå även om man inte är särskilt vass på matte. Med det sagt tycker jag också att det är sorgligt att jag läser så lite idag. Det finns så många böcker jag vill hinna läsa och för varje år växer listan med alla böcker jag inte hunnit med. En klok person sa att man egentligen skulle behöva ett liv för att läsa, ett liv för att leva och sedan ett liv för att skriva. Livet är för kort för allt läsvärt som finns! Och just nu läser jag sorgligt lite. Det enda jag verkligen läser flitigt är barnböcker. För även om min egen läsning försummas hoppas jag föra vidare läsglädjen till mina barn.

Vilken härlig lördag! Jag släckte lampan vid elvatiden igår kväll och klockan elva på morgonen vaknade jag med ett ryck för att jag hade försovit mig (och för att min bebis har den goda smaken att sova jättelänge men funka mindre bra som väckarklocka). Jag skuttade rakt upp ur sängen eftersom det vankades besök av familj och släktingar. Jag bakade en svartvinbärspaj och bjöd på älgörtssaft.

Och så plockade jag in lite blommor och satte i ett glas. Kristallglas blir de finaste vaserna!

Efter besöket promenerade jag iväg till gårdsbutiken och inspekterade varorna. Bland annat vår underbara vintersquash!

Ulrika konverserade grisarna våra som inte längre är små kultingar utan börjar växa på sig ordentligt.

När butiken stängt för dagen drack vi saft och åt bullar allihopa och satt och pratade en lång stund. Himla härlig!

Lördagen  avslutades med en stund i badkaret. Dock lekte jag inte överdrivet mycket med bilarna just. Och nu ska jag slänga mig raklång i soffan och lyssna färdigt på Övertalning av Jane Austen (finns som följetong på P1s hemsida). Bäst att vila och ladda lite för i morgon stundar storrengöring av hönshuset och det är just så lagom kul.

Många som besökt vår gårdsbutik Marstorps Mat har konstaterat att det känns som något ifrån den franska landsbygden. Och det tycker jag är en fin beskrivning och något jag själv tänkt på när jag handlar i gårdsbutiker. Samtidigt är det lite sorgligt att det är så pass “udda” med gårdsbutiker i Sverige att vår referenspunkt måste bli ett annat land. För egentligen är ju det här inget konstigt. Gå tillbaka femtio-sexito år och massor av människor bodde på landsbygden och odlade och det var enkelt att få tag i lokalproducerat kött, ägg och grönt. Idag är det närmast en lyx.

Men jag är övertygad om att vi kommer att gå tillbaka till det allt mer. Den storskaliga odlingen vi har idag är inte hållbar – inte ens om den är ekologisk alltid. Stora jordbruksmaskiner tar sönder odlingsmarken och utarmar den. Enorma åkrar där en och samma gröda odlas gör också att bin får svårt att pollinera det som växer.  Stora besättningar av djur gör att smittor lättare sprider sig och framtvingar ett ökat antibiotikaanvändande på djuren. Jag tror att människor kommer att vara tvungna att återigen börja odla mer av sin egen mat och det tycker jag är fantastiskt! Ökad kunskap om hur mat framställs kommer leda till mindre matsvinn och större vilja att betala vad mat faktiskt kostar. Morötter man själv har sått, vattnat, gallrat, gödslat och skördat är man mindre benägen att slänga när de blivit lite skrumpna än en påse billiga morötter från ICA Maxi. Idag behövs den typen av kunskap!

Tills dess är jag i alla fall väldigt glad att vi genom gårdsbutiken kan erbjuda människor schyst producerad mat. Ägg från lyckliga hönor. Grönsaker framställda utan konstgödsel eller bekämpningsmedel. Mat som vuxit på åkrar som till största delen brukas av människor – inte fossildrivna maskiner.  I morgon har vi öppet vår gårdsbutk mellan 12-16. Förra gången var det så mycket kunder att vi sålde slut på en massa grönsaker redan första timmen. Så ett tips är att komma direkt när vi öppnar. Och för alla er som inte bor i närheten av just vår gårdsbutik kan jag tipsa om att besöka någon av era lokala gårdsbutiker, uppleva fantastiska råvaror, “fransk landsbygd” och samtidigt stötta matproducenter som gör skillnad i din närmiljö.

Det blev plötsligt så höstigt och kallt i luften. Vi håller oss inne och roar oss efter bästa förmåga, storebror, spädisen och jag. Men jag är ju egentligen en innekatt så jag har inget emot att vara inomhus och gå och plocka med saker. Och när man har gjort om hemma är varje årstid spännande för man ser allting i ett nytt ljus! Jag är så glad för att vi valde att öppna upp här nere och sätta in pardörrar – nu har vi flera umgängesytor att vara på och gud vet att det är skönt när man har en treåring som gillar att härja.

Den fina murriga stolen är ett av sommarens loppisfynd. För en knapp hundring kunde jag inte låta den vara kvar i butiken. Den ska få stå i vårt sovrum så småningom. Vi planerar ju att göra iordning där också – det har aldrig riktigt gjorts sedan vi flyttade in men i höst är det dags!

Eller väntar och väntar förresten  – de är redan här! För medan jag låg på BB lade sig min indiska stridshöna Farmor på några ägg för att ruva. Och i lördags när jag gick ut i hönsgården hörde jag pip ifrån ena hörnet. Och där satt den sötaste lilla dunboll man kan tänka sig! Dagen därpå hade en till kyckling kläckts så nu har vi två små dunbollar som Bertil raskt döpte till Bamse och Lille Skutt.

Jag ville inte störa dem i onödan och stressa upp den oroliga mamman så jag smög mig bara in som hastigast och fotade kycklingarna nu på morgonen. Men de är så vansinnigt söta så jag hoppas snart kunna bekanta mig med dem lite närmre. Och jag identifierar mig väldigt starkt med den nyblivna hönsmamman. Hon hugger efter mina händer varje gång jag ska byta vatten och burrar upp sig till dubbel storlek för att försvara de små när jag fyller på kycklingfoder. Vilken nybliven förälder gör inte det för varje hot (verkligt eller inbillat) som drabbar ens barn? Fint är det i alla fall med tillökningen. Återstår att se om det blir höns eller tuppar utav dem.

Ibland kan jag känna mig så himla bortskämd som bara inte kan infoga mig i det här systemet med åtta timmars arbetdag. Vad är det för fel på mig? Varför duger det som duger åt andra inte åt mig? Är jag ovanligt lat? Odiciplinerad? Vad är det som är på tok med mig?

Det är lätt att ironisera över det faktum att jag förespråkar ett enklare liv och downshifting samtidigt som jag driver ett framgångsrikt bolag. “Jaja, lätt för dig att sitta och förespråka kortare arbetsdag när du uppenbarligen kan göra karriär på det”. Men grejen är att det här aldrig var planen. Jag downshiftade inte för att gå omkring i dyra gummistövlar, på en lyxig gård och mysa på landet. Jag downshiftade för att jag mådde dåligt i stan. Av den ekonomiska pressen. Av stressen. Året innan vi flyttade dog min mamma och jag var både deprimerad och sjukskriven och min syn på framtiden var inte direkt ljus.  Så jag var rätt krass när jag tänkte på hur jag ville leva. Jag tänkte att jag ville bo någonstans där jag hade råd att leva värdigt även om jag skulle bli sjukskriven igen. Jag tänkte att jag nog var en rätt skör människa som kanske aldrig skulle kunna ha ett “riktigt jobb” utan skulle behöva välja ett annat typ av liv.  Jag tänkte på miljöförstöring och oljekris och hur hela stan liksom stank bensin när jag återvände från landet till Umeå efter sommaren. Och jag tänkte på utbrändhet. Arbetslinjen. Hur jag sett både karriärister och vanliga Svenssons stånga sig själva blodiga för att få det att gå runt. Inte för att täcka sina mest basala behov – utan för att täcka de överdrivna materiella behov samhället sagt åt oss är nödvändiga. Och jag tänkte -nej, aldrig att jag gör det frivilligt! Jag vill inte jobba så mycket att jag knappt hinner se min man eller mina barn. Jag vill inte ha en klump i magen på söndagkvällen när jag tänker på måndagen. Jag vill inte att semestern ska vara livets mening därför att vardagen är så jobbig. Jag vill något annat. Något mer.

Så vi flyttade hit. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var rädd. Jag tyckte att det var sjukt läskigt.  Och oavsett vad jag visade utåt – i bloggen och till vänner – tvivlade jag väldigt mycket på att jag valt rätt. För det var ju tydligen “så extremt” det jag hade gjort.  Och det var ju inte som att vi köpte en drömkåk på creddiga österlen. Nä, vi köpte ett ruckel i avfolkningsbygd. Ett hus ingen annan velat köpa.

Men sedan skedde det märkliga. För när jag flyttade och bloggen plötsligt började handla om mitt lantliv så fullkomligt exploderade antalet besökare. Och även intresset från media. Och plötsligt snurrade jobbet på bättre än någonsin. Plötsligt blev det lönsamt att jag klivit av systemet. Inte bara för min själ men för plånboken. Och jag fattar att den resan inte går att applicera på alla. Eller ens någon. Men så såg min resa ut.

Så nej. Jag förespråkar inte allt det här på grund av att det råkade bli så himla lämpligt för just mig. Jag har alltid förespråkat och tänkt så här. Jag skrev ju för fasen skoluppsatser på temat när jag var sjutton år. Men även om jag inte levde lika gott som jag gör nu skulle jag fortfarande förespråka det. Därför att det gör mig gott på massor av sätt.

Odlar du squash och får mycket över? Då kan jag tipsa dig om att göra falsk ostkaka på squashen.

Här är ett recept av Jakobs mormor och det är SÅ gott!

Det låter kanske lite knäppt med squash i en ostkaka –  men egentligen är squash fantastisk för sådana här ändamål – då det är en neutral grönsak som går att smyga ner i det mesta. Ostkakan är busenkel att göra så jag kan verkligen tipsa om att provbaka den!

Falsk ostkaka

Print

Ingredienser

• 10 dl tärnad squash

• 2 1/2 dl mjölk

• 2 1/2 dl vispgrädde

• 5 msk mjöl

• 4 ägg

• 1 dl socker

• 30 sötmandlar

• 2 droppar bittermandelarom

Print

Gör så här

• Skala och tärna squashen i mindre bitar.
• Låt koka i  en kastrull med vatten tills bitarna är så mjuka att de med lätthet går att mosa.
• Häll av vätskan och mosa dem sedan med en gaffel eller potatispress.
• Vispa ner mjölet i lite av mjölken tills den blir klumpfri.
• Häll sedan på resten av mjölken och grädden.
• Vispa sedan ner äggen och sockret.
• Finhacka 20 mandlar och blanda ner i smeten.
• Grovhacka resterande tio och blanda ner även dem.
• Droppa i bittermandelaromen och häll sedan på den mosade squashen. Blanda väl.
• Smörj en pajform med smör och häll ner smeten till ostkakan.
• Grädda på 200 grader i mitten av ugnen i ca 45 minuter.
• Ta ut och låt svalna innan servering.
• Vispa grädde till och servera kakan med sylt. Mums!

När jag var i slutet av min första graviditet sörjde jag att jag aldrig skulle få uppleva en sådan graviditet igen. Jag tänkte att det omöjligt kunde bli lika speciellt och spännande andra gången. Men tänk om jag vetat att det kunde bli ännu mer magiskt? Och tänk om jag vetat att bebistiden är ännu mer fantastik nu den andra gången? Ja, jag upplever att allt är så mycket roligare nu när jag har mer erfarenhet!

Även om jag var en rätt cool och avslappnad småbarnsmamma första gången så känns det stor skillnad. Amningen funkar problemfritt, anknytningen har gått snabbare, att få störd sömn känns oproblematiskt. ALLT är faktiskt roligare och lättare! Och medan jag kände stort behov av att få fortsätta vara “bara Clara” med första barnet har jag inget problem med att vara väldigt mycket mamma den här gången. När jag förra gången passade på att lägga ner bebisen så fort han var nöjd (för att liksom få pusta ut lite) passar jag den här gången på att bära runt och gosa lite extra med lilla F. Bebistiden är så kort – det vet jag nu så jag stressas inte av det jobbiga på samma sätt. Jag vet att det går över.

Jag undrar om det fortsätter så här för varje barn? Att det bara blir lättare och bättre? I så fall kanske man måste skaffa ett dussin ungar eller så…

Senaste dagarna har vi haft fullt upp med lite allt möjligt här på gården. Vi har skördat massa sockerärtor

Och tagit hand om andra primörer så som tomater, squash och spädbarn.

Bertil har hjälpt Jakob att ta reda på gräset ifrån lieslåttern. Iklädd fina hängselbyxor vi fått av en snäll bloggläsare. Som ni ser går hönsen lösa när vi själva är ute på gården och kan hålla lite koll på dem. De älskar att gå där och sprätta.

Vår gårdsbutik Marstorps Mat var öppen igen och vi hade massor av kunder. Så himla kul!

Vi har ätit fantastiska svenska kräftor och fått ungarna i tårar på grund av läskigheten i dessa djur.

Det har regnat en hel del också och det känns så vansinnigt mysigt med lite regndagar efter denna soliga sommar

Och att plaska i vattenpölar är väl en av de bättre saker man kan ägna sig åt!?

Jag hade glömt hur förfärligt mycket tvätt det är med en bebis hemma. Inte bara tvätt av bebisplagg utan också av mina kläder. Jag har nämligen fått en liten kräkis så ungefär två gånger om dagen måste jag byta ut mina egna nedsmutsade plagg.  Och ungefär dubbelt så ofta byter jag bebisens. Och jag som tyckte jag var sååå smart när jag hämtade tillbaka Bertils bebiskläderna som jag lånat ut till min systerdotter. För jag var minimalistisk och tog inte ens tillbaks hälften. Och nu är jag plötsligt tvungen att tvätta varje dag för att ens ha något rent till spädisen. Småbarnsbekymmer, småbarnsbekymmer.

Något annat som bekymrar mig är amningsvänliga kläder. Denna rutiga skjorta är mammas ifrån sjuttiotalet och den funkar fint. För skjortor och koftor är det bästa när man ammar –  tyvärr har jag dock brist på båda. Så fort jag  bara orkar ska jag pallra mig ut och leta rätt på lite toppar som passar för amning. Kan ju vara värt att investera i om jag ska amma ända tills nästa sommar..

Gudie: Bästa kläderna för dig som ammar

På grund av foglossningarna blev det inget hjortronplock för mig i år. Som tur är finns det fortfarande hallon så det räcker och blir över. Och dessutom både blåbär och lingon så jag ska försöka bege mig ut och plocka. Det funkar fint att göra med bebisen i en sjal på magen.

Jag kommer ifrån en riktig bärplockarfamilj och för mig har det alltid varit otänkbart att köpa bär eller sylt i affären.  Jag minns när jag och Jakob flyttat ihop och han kom hem med köpt sylt på burk. Jag var helt chockad. VAD HAR DU GJORT? VAD TÄNKTE DU PÅ EGENTLIGEN!!? SYLT PÅ BURK?  Nä, ska man ha någon sylt får man allt plocka bär och koka den själv. Så har det i alla fall alltid varit under min uppväxt.

Men nu för tiden är jag något mindre överspänd kring sylten tack och lov.  Nu köper jag faktiskt sylt på burk ibland, även om jag oftast försöker plocka så mycket bär att vi istället kan göra vår egen.

Trots att jag är mammaledig gör jag ju lite jobb ändå. Bland annat så ska boken ODLA färdigställas i höst. Det är uppföljaren till BAKA som kom i maj och FIXA som släpps i september. Det passar mig otroligt bra eftersom att jag verkligen inte mår bra av att vara barnledig på heltid. Inte min man heller så därför är det skönt att vi är barnlediga parallellt och turas om att jobba och sköta familjen. Efter bara någon timme försjunken i mitt jobb känns det roligt och uppfriskande att vara med barnen igen. (Och bebisen sover ju ändå mest så mellan matstunderna passar jag på och gör precis vad jag vill!)

Och igår fotade vi alltså de sista bilderna till ODLA och den blir så vansinnigt fin. Så här kaosartat såg det ut bakom kulisserna när vi fotade. Och så kan ni addera några underbara, sjövilda ungar till ekvationen samt en treveckorsbebis i sjal på magen så får ni en bild av hur det gick till. Jo, jag var lite trött när arbetsdagen var över. Trött men lycklig över att inte behöva välja utan få både och. Spendera tid med mina älskade barn och ändå fortsätta med det jobb som ger mig så otroligt mycket glädje.