På tisdag smäller det! Då är jag och Erica tillbaka med höstens nya säsong av En Underbar Pod. Det ska bli så kul att göra podd ihop igen – och då menar jag tillsammans med er lyssnare!

Erica brukar säga att vi har världens bästa poddlyssnare och jag kan bara hålla med. Ni är en stor del av podden och en hel del av tidigare avsnitt har ju inspirerats av er. Till exempel avsnittet om felsägningar,  ”Servicepersonal vi minns” och förstås det internationella avsnittet som byggde på lyssnare runt om i världen.

Vad vill du höra i En Underbar Pod i höst?

Jag såg på Sex & The city i tonåren och drömde om jobb i den där stora staden. När jag skulle ta studenten hade jag lyckats ordna en aupairplats i en svensk familj på Manhattan. Jag ville verkligen dit. Testa storstadslivet med allt vad det innebar. Men så träffade jag Jakob och mamma blev sämre så då ville jag inte resa bort. Och allt rann ut i sanden. Så många saker som runnit ut i sanden vad gäller resor och äventyr eftersom min mamma var sjuk och livet kom emellan. Och rädsla. För allt möjligt och omöjligt. En del av mig har sörjt det för jag älskar ju egentligen att resa och vill verkligen upptäcka världen. Trots att jag själv valt att bo vid världens ände.

Det blev inte en massa luffande runt världen i tjugoårsåldern. Men om jag vetat hur livet skulle vara nu så hade jag inte sörjt. För nu reser jag. Och inte som aupair eller backpacker. Istället reser jag i mitt jobb. Med välstruken packning och nyputsade skor. Iklädd chica kläder. Inte för att det spelar någon roll egentligen. Fast jo det gör det visst.

Prick nu sitter jag med min syster på Arlanda och väntar på vår flight till New York. Hon har guldkort så vi degar i loungen bland alla affärsmän. Jag har aldrig varit i USA och det känns ungefär som att jag nu ska träffa en kändis jag tycker mig veta allt om men inte mött i verkligheten. Väl på plats ska jag träffa en agent, göra inköp, besöka MOMA och se mina egna böcker i museieshoppen.

Tänk så fint livet kan bli ändå.

Det är så mysigt med mörka kvällar igen. Har saknat att tända ljus och krypa ner i soffan med en tjock filt över benen.

Den här lampan var förresten ett så himla bra loppisköp! Fint och praktiskt med både stearinljus, fotogen och elbelysning i en och samma lampa.

Melker vill alltid vara med i soffan när vi ser på film. Han kryper under filten och baxar sig in under mina ben. Att han inte kvävs är en gåta. Min lilla hundkatt!

Jag och Annakarin föreläser mycket tillsammans men oftast är det företag eller organisationer som bokar oss till sina anställda. Det är alltså stängda föreläsningar där allmänheten inte är inbjuden. Därför är det sällan någon poäng med att tipsa om dem här.

Men i höst ska vi medverka på ett öppet event – Norrlands Designkreativs höstkonferens i Saxnäs. Jag tror att det kan bli väldigt inspirerande. Helgen är ett unikt event för just dig som lever för kreativt skapande, hantverk, färg, form och design. Med både workshops och föreläsningar – samt möjlighet att knyta kontakter med andra kreativa företagare.

Jag och Annakarin pratar digitalt entreprenörskap och håller dessutom i en workshop för deltagarna. Som en hjälp att boosta sitt företag. Anmäler dig gör du här. 

Det skulle vara intressant att göra någon slags hälsoundersökning i augusti. Och jämföra resultatet med januari. I augusti går jag långa skogspromenader varje dag. Stannar ideligen upp för att fylla munnen med färska blåbär, snart mogna lingon och ett och annat hallon. Jag är fulladdad med d-vitamin och energi efter en sommar av bad, god sömn och motion. Vill jag äta något gott framför de enstaka filmkvällarna jag hinner med när jag inte är ute och arbetar i trädgården. Ja då blir det en skål med bär.

I januari är jag gulgrå i ansiktet, sockerstinn efter julen. Går helst inte längre än en bit bortefter vägen. Pliktskyldigast. För hundens skull. Och inte ett färskt blåbär i sikte. Vill jag äta något gott framför filmen (för film vill jag se från sju på kvällen till midnatt) så inte är det något nyttigt – utan snarare något kvarglömt julgodis från frysboxen.

Vad enkelt det vore att leva bra om man bodde i ett lite varmare, ljusare land. Intalar jag mig.

Då behövde jag en kompiskur!

Idag har Erica varit hos mig och vi har kämpat vidare med vårt bokmanus. Fy jag både längtar och bävar inför lämningen om en månad.

Vi åt frukost på en kylslagen veranda

Och värmde oss med skållhett kaffe.

Det är en ny erfarenhet att skriva så här mycket ihop. Närmare 200 000 tecken som ska bollas fram och tillbaka en massa vändor.

Vi åt lunch i det gröna och jag kisade och såg divig ut och var nöjd över att elektrikern kom förbi och fixade el till punschverandan.

Nu är jag helt färdigjobbad och skulle helst vilja krypa ner och sova. Men nehejdå. Här ska städas hus, skrivas färdigt krönika och packas inför New York.

Sköna söndag. Vaknade tidigt och hämtade Jakob som kom med nattåget tillbaka efter en veckas jobb på Visingsö.  Sedan kaffe, Godmorgon Världen i P1 och därefter skogspromenad med hunden i den klara luften.

Efter lunch åkte vi in till barnens farmor i stan och jag tog min dator och gick på café och satte mig för att arbeta med nästa veckas Expressenkrönika. Jag sportade min nya fina klänning från & Other Stories  – där förresten skorna också kommer ifrån.

Äntligen blommar det i hela trädgården. Prunkar i varenda kruka. Och när som helst kommer den första nattfrosten och förstör alltihop. Suck.

Koriandern har gått i blom men jag tycker att den är så tjusig ihop med de limegröna dillkronorna som ståtar som allra vackrast just nu.

Jag har haft en så bra helg med mycket vila – och imorgon kommer Erica hit för en hel dags bokjobb. Det längtar jag efter!

Jag har varit dålig på att lägga upp outfitbilder hela sommaren. Glömmer alltid bort att fota mig själv. Är outfits någonting ni vill se mer av? Bu eller bä? Tyck till vettja!

Vad som är fult i teorin kan funka hur bra som helst!

I perioder konsumerar jag knappt någonting. Jag åker inte till stan och går i affärer och shoppar heller inte online. Och jag känner mig så duktig som avstår! Men sedan plötsligt är allting jag har obrukbart. Utslitet. Och då blir det himla dyrt och ofta tråkigt att handla (eftersom det handlar om tråkiga måsten). Sånt jag behöver uppdatera mig på just nu är…

• Träningskläder. Jamen både byxor, tröjor och skor. Allt är utslitet, nött och med uttröttad stretch, dassig färg och en kvarhängande doft av svett. Mmmm….
• BH. Äger en BH i rätt storlek. Funkar dåligt. När den är i tvätten har jag ingenting att ha på mig.
• En matberedare. Hade jag mycket kulor skulle jag köpa en Magimix (sådan där som Leila och alla tv-kockar har). Tills vidare klarar jag mig utan.
• Nattlinne. ALLA mina nattlinnen har jag fått av min mamma. Eftersom det var tio år sedan hon dog och jag inte fått något nattlinne sedan dess kan ni ju enkelt räkna ut hur gamla de är. De flesta är ännu äldre. kanske femton år. De är så gosiga och nötta att de nu har tallriksstora hål.
• Strumpbyxor. Swedish stockings ska jag slå till på efter att massa bloggläsare tipsat om dem.
• Två koftor av god kvalitet i olika färger. Har inte en enda som inte är noppig, urtvättad och ful.
• Fina vantar och en mössa som funkar nu i höst. Helst stickad av god kvalitet.
• En ny arbetsväska. Min gamla är trasig och rymmer knappt datorn och kameran.
• Ett par sköna och snygga mysbyxor som jag inte skäms för att öppna dörren i.

Igår morse hade jag redaktionsmöte på Kulturbageriet med Erica. Vi planerade upp lite bloggrelaterade saker som ska hända under hösten och jag åt frukost. Bra sätt att starta dagen på.

Jag var morgonrufsig och ofixad.

På lunchen gick jag till frisören. Så här här långt har mitt eget hår blivit! Så skönt att äntligen ha min egen hårfärg från rot till topp. Efteråt fortsatte jag och Erica med möten och planering.

Sedan åkte jag hem och hämtade baren och fixade lite middag. Min kära vän Susanne skulle komma förbi och hälsa på. Barnen älskar henne. Hon är så lugn och lyssnande och har all tid i världen för dem.

Vi åt charkisar och sånt.

African peppers är en favorit.

Plockade in en bukett från trädgården

Sedan läste Susanne godnattsagor för barnen (och Melker) och vi satt uppe sent och pratade och drack kaffe.

Imorse vaknade jag kvart över nio av att barnen kom och hoppade i sängen och ville ha frukost. Nu ska vi ha en lugn och skön lördag. Jag ska koka krusbärssylt och hjortronsylt och hämta ut ett gäng paket. Och kanske blir det också en provtur i vår nya lådcykel som kom igår.

Att veta hur man ska klä sig när man är på tjocken är inte alltid så lätt. För att inte tala om hur det blir när man ammar. Under båda mina graviditeter har jag velat känna mig fin och inte haft den minsta lust att gömma mig i något tråkigt tält.

Jag vet ju att det faktiskt finns en del fina mammakläder nu för tiden – men jag har istället valt att använda vanliga kläder, men i större storlekar och snitt som passar en kalaskula. De få specifika gravidplagg jag köpt har varit trosor med riktigt hög midja och mamma-tights. Hade jag varit en byxtjej hade jag säker fått köpa byxor också. Men det är ju ett plagg jag aldrig använder.

Man skulle kunna tro att det är en besparing att låta bli att köpa en massa mammakläder. Men allt som jag haft på mig under mina graviditeter har jag varit jag otroligt less på när barnet väl kommit ut. När amningen varit avklarad har jag alltid velat köpa nytt! Men hellre det än att lägga pengar på mammakläder som jag bara ska ha under några månader.

Tycker att det är jättefint med stretchiga pennkjolar när man är gravid. Allt för att framhäva bulan. Jag sätter kjolens midja under bysten och drar ihop tröjan till en knut.

All form av empirskärning funkar också bra. Sömmen under brösten gör att man får någon slags midja ändå – plus att magen får plats i kjolen. Det här är inget mammaplagg utan en vanlig klänning från Lindex i en storlek större än min vanliga.

Med en omlottöverdel, eller en wrapklänning är det dessutom enkelt att amma när bebisen väl kommit ut.

Jackor kan vara en svår nöt att knäcka när man är är höggravid under vintern. Jag använde en A-linjeformad kappa från Monki där magen rymdes bra.  Men en korta jacka som får vara öppen är fint när det är varmt ute.

Långa stretchiga kjolar funkar också bra. Och att kombinera tighta plagg med mer voluminösa. Kontrasterna gör det spännande.  När jag har känt mig stor har jag också tyckt att det varit skönt att framhäva de delar av kroppen som är lite nättare – så som vrister och handleder. Till exempel viker jag gärna upp tröjärmarna en aning.

Satsa på stretchiga tyger som har inslag av viskos och elastan. De har ett vackert fall, är lite ”tyngre” och kryper inte in och accentuerar bh-band och troskanter som billigare stretchmaterial lätt gör. Det är också skönt med luftiga plagg i vävda tyger med mer generös passform.

Den här loppisklänningen har varit så himla bra under båda mina graviditeter. Ärmlös och sval – utan att jag känner mig ”naken” om armarna. Och med en slapp resår i midjan som jag hissar upp under bysten när magen blivit större. Ser ofta liknande klänningsmodeller på loppis.

Jag kan också verkligen tipsa om att satsa på omlottklänningar när du väntar barn. De kan justeras allt eftersom magen växer och funkar som sagt utmärkt när det är dags att amma. Bäst är en omlott med lite klockad kjol snarare än en pennkjol. Det ger mer utrymme för en växande mage.

Mer tips i min klädguide för gravida!

Klädtips för dig som ammar

Första arbetsveckan är strax till ända. Så himla skönt att få hugga tag i alla dåliga samveten och surdegar som legat till sig över sommaren.

Måndag skrev jag ett fyrasidigt julreportage till Amelia, besvarade massor av mail och hade möte med en kund och mina säljare.

Tisdag följde jag Bertil till den första skoldagen och sedan kämpade jag med min mail, att fixa Esta-Visum till USA, färdigställa utkast på ett gäng sponsrade blogginlägg samt dividerande med diverse kunder.

Onsdagen började med styrelsemöte för Influencers of Sweden. Funderar du på att utveckla dina sociala medierkanaler så tycker jag att du ska bli PRO-medlem och få en gratiskurs på köpet. (Och ps – behöver du  en mysig kontorsplats på söder i Stockholm,  nära Cafe String, så kolla med Linda för hon har någon plats ledig i Influencer of Swedens lokal).  På onsdag eftermiddag stängde jag in mig och renskrev några kapitel till min och Ericas bok.

Torsdag hade jag podd och planeringsdag med Erica.

Fredag fortsätter planeringsdagarna med Erica och vi ska ha ett redaktionsmöte. På eftermiddagen kommer min kära vän Susanne hit på middag och häng. Jakob är bortrest i jobbet så jag roddar familjen själv den här veckan och passar på att bjuda hit kompisar.

Nästa vecka stundar bland annat: poddinspelning, kontraktskrivning för en rolig sak, jobbresa till New York, krönikeskrivande för Expressen samt färdigställande av två sponsrade inlägg. Hej och hå. Får vila i helgen så jag orkar med alltsammans.

Vem drömmer inte om en romantiska rabatt med mormorsblommor? Det har i alla fall jag drömt om i många år. För två somrar sedan anlade jag med hjälp av Gunnel Carlsson en rabatt vid vårt hus – i en serie avsnitt jag gjorde för Go’kväll. Flera har bett om bilder på hur den rabatten ser ut nu. Förra sommaren såg den ganska erbarmlig ut – då växterna höll på att etablera sig.  I år har den äntligen börjat växa upp. Blomningen är riklig men fortfarande är ju alla perenner väldigt små

Rosorna har blommat intensivt sedan mitten av juli. Och fortfarande finns många knoppar kvar.

Längs stegen i mitten har Klematisen försiktigt börja klättra upp.

Ulleternellerna trivs och på eget bevåg har jag trängt ner lite lågväxande ljusrosa brudslöja i rabatten mellan Salvian och Nepetan.

Malvan, Floxen och Prästkragarna är vackra tillsammans.

Otroligt fin färgkombination. Smultronplantorna runt rabatten är populära – barnen står jämt dubbelvikta och letar bär.

Här är en förteckning över plantorna som finns i rabatten. Rabatten är åtta meter lång och två meter djup så det gick åt rätt så många växter. Min önskan var att plantera en rabatt med klassiska mormorsblommor, så som rosor, flox, astilbe och löjtnantshjärtan. En rabatt som passar tidsmässigt med vårt trettiotalshus.

Om några år när rabatten är ännu mer uppvuxen kan jag dela på perennerna och använda dem för att anlägga fler planteringar kring huset.

Perennrabatt med stålkant

Jag är sjukt ointresserad av siffror och ekonomi. Inte i mitt företag – men i det privata. Jag vill inte behöva tänka på pengar. Som i att oroa mig för att de inte ska räcka, eller fundera på hur jag ska kunna tjäna mer. Mitt drömscenario kring pengar är att ha råd att vara obrydd. Jag inser att det låter bortskämt men då ska man veta att mina materiella krav på livet är ganska små om man räknar det i kronor och ören.

Men den här inställningen till pengar och lusten att få vara obrydd har gjort att jag tidigare stoppat huvudet i sanden. Men inte min man. Han är en kamrers-typ som älskar att hålla koll på siffror. För drygt ett år sedan styrde han upp så att vi började använda appen Tink. Jag var väl ganska motstridig till en början. Åh, suck. Ännu en jobbig teknisk lösning jag måste lära mig. Men där fick jag fel. För jobbigt var det definitivt inte. Och inte heller svårt att lära mig.

Tink är en gratis app som hjälper mig att få koll på min ekonomi. Vad lägger jag egentligen pengarna på? Hur mycket går till kläder, mat och barnprylar? Sånt håller Tink reda på (utan att jag behöver göra någonting aktivt mer än att ladda hem appen och fylla i lite uppgifter).  Just användarvänligheten tycker jag är väldigt bra. Det måste vara enkelt för att det ska funka för mig och för att jag ska ha någon glädje av appen. Dessutom har Tink en funktion som varnar mig om någon annan försöker använda mitt kort, eller en butik gjort en dubbeldragning.

Vad lägger jag då pengar på? Ja, vi har egentligen väldigt låga levnadsomkostnader. Vi köpte ett jättebilligt hus (för 200 000 kronor) som vi renoverat genom att huvudsakligen använda vinsten från mitt företag. Lånen är ganska låga och huset värms med ved som vi köper till bra pris i byn. Dessutom odlar vi det mesta av vår egen mat.

Men genom Tink blir det tydligt att en regnig sommar kostar mer än en solig. Den här mulna, kalla sommaren krävde en skrämmande stor semesterkassa för utflykter, inträden och underhållning. Medan det räcker med en glasspinne på stranden för att alla ska vara nöjda – bara solen skiner.

Det som också kostar i våra liv är transporter. Även om jag sällan är i stan så blir det ju tio mil i bil när jag väl kör tur och retur. Vi har dessutom haft två bilar under flera år. Den ena skruttiga bilen körs visserligen knappt. Men ändå tillkommer ju skatt, försäkringar och diverse reparationer av bilen. Det blir läskigt mycket när man börjar räkna ihop det…

Men Tinks hjälp kunde vi upptäcka att vi faktiskt skulle tjäna på att sälja vår skruttbil och istället köpa en eldriven lådcykel. Trots att skruttbilen är värd 8000 kronor men cykeln kostar 35 000.  Men de kostnaderna skulle snabbt sparas in.

Så vilken dag som helst levereras vår efterlängtade eldrivna lådcykel. Och det känns som en frihet att säga hejdå till dubbla bilar och dubbelt så mycket bilbesvär. Och istället säga hej till mer cykelturer, bättre ekonomi, härlig motion och skönare miljösamvete.

Det är också en form av lycka. Som man kan få om man slutar stoppa huvudet i sanden!

Ladda hem Tink helt gratis och få koll på ekonomin

När han viskar ”Mamma det känns vemodigt att sommarlovet är över” i örat på mig när jag plockar in krusbär hos morfar. ”Det betyder att det känns både sorgligt och bra samtidigt, mamma”

När jag läser Robin Hood innan läggdags och förklarar vad det innebär att ha ett pris på sitt huvud. Och han lite senare – ensam i sin säng med gråt i halsen – undrar om han har ett pris på sitt huvud han också?

När vi åker bil och lillebror sover och han upprört väser åt mig ”Kör lugnare mamma! Du får inte väcka honom. Han behöver få sin sömn!”

När han på kvällen säger. ”Mamma nu vill jag gå och lägga mig  så att vi kan prata om våra liv”. Sedan ligger vi där i mörkret och pratar om våra liv. Och han konstaterar att hon på dagis som säger att han inte får ha rosa. Bara säger det för att hon är omogen.

Vi åker bil och jag berättar om giftspindeln Svarta änkan. En stund senare kommer ett radioprogram om en kvinna som förlorat sin man och blivit änka. Vi hinner lyssna ett bra tag innan han med allvarlig röst frågar mig om hon som pratar är en giftspindel?

Så liten och så stor på en och samma gång. Och idag börjar han förskoleklass.

Jag tycker väldigt mycket om krusbär och minns hur jag som barn stod hemma i trädgården och rev upp sår på armarna för att komma åt de sötsyrliga bären bland de stickiga taggarna. Krusbäret är ett sorgligt förbisett bär – många tycker att det är surt och träigt. Krusbärskarten är mycket riktigt både stenhård och sur. Men när den får sitta kvar utvecklas sötman – särskilt på gula och röda sorter. Det finns någonting gammaldags över krusbäret som jag tycker väldigt mycket om.

Hösten är en perfekt tid att plantera bärbuskar. Morgondaggen gör att de inte torkar ut lika snabbt som på försommaren – och dessutom finns buskarna ofta på rea på plantskolorna.  För hundra år sedan fanns det ett enormt utbud av krusbärssorter i Sverige. Men mjöldaggen drabbade beståndet och idag finns tråkigt nog bara ett fåtal sorter kvar. De plantor som säljs i butik i dag är tack och lov resistenta mot mjöldagg.

Mina egna krusbärsbuskar är taniga och små än så länge men hemma hos pappa plockade jag idag det här på bara en liten stund. Krusbärsbuskar kan faktiskt köpas uppstammade och stå i kruka på balkong om du inte har en trädgård. Men buskarna vill stå varmt och luftigt – blir det för instängt finns risk för sjukdomar. Och en riktigt torr sommar kan buskarna behöva vattnas.

Krusbär trivs i mullrik jord i soliga lägen. Plantera buskarna tidigt på våren eller sent på hösten och ge en näve kogödsel varje vår. Odla gärna ett par olika sorter ihop – så kallad korspollinering ger mer bär. Buskarna beskärs på samma sätt som vinbär och de är lika enkla att föröka.

Omogna krusbär innehåller mycket pektin och kan med fördel blandas ner i jordgubbssylten. Omogna krusbär är också goda i att använda i krusbärschutney. Eller i en sötsyrlig krusbärsbkräm. Eller testa min rabarberpaj med krusbär. Fullmogna är de godast att äta precis som de är. Testa att blanda ner dem i en fruktsallad.

Två av mina favoritsorter

Hinnonmäki gul är en medeltidig sort med stora bär. Den är motståndskraftig mot mjöldagg och de mogna bären är mycket söta. Busken trivs långt upp i Sverige, till zon 6

Lepas är en finsk sort med röda, sötsyrliga bär. Den trivs upp till zon 6 och är resistent mot mjöldagg.

Så odlar du olika sorters vinbär

Bästa bären – min röda topplista!

Sådan lycka att hitta kantareller på morgonens hundpromenad. Jag har mina ställen efter år av promenerande i skogen runt byn. Det bästa är att varken Jakob eller barnen är särskilt förtjusta i svampen utan gärna låter mig få alltihop.

Jag rensade noga. Skar i mindre bitar och smörstekte och saltade lätt.

Och la på en stor skiva levainbröd från Kulturbageriet i Umeå. Brödskivan fick först lite färg och krispighet i stekpannan. Gott som tusan!

Alla mina bästa recept på svamp har jag samlat här!

Nu kommer sista skörden loppisfynd från sommaren. Det är ju så roligt att visa upp!  På en blomsteraffär i närmsta samhället har den här stolen stått sedan länge. Och varje gång jag gått in har jag fått tjata på den stackars ägaren om att sälja den till mig. Tillslut fick jag ett ja! Älskar att den har samma ådringsmålning som skåpet i matsalen-  där kommer den passa finfint när jag möblerar om nästa gång.

Fann också den rödaktiga pennkjolen till vänster (ska visa den på någon dag) och de gulliga randiga assietterna med hjärtan på en loppis. Förklädet var jag också tvungen att slå till på. Älskar kombinationen av rutor och blommor.

Passar fint på hyllan i köket.

På en loppis i byn hittade jag också tre tekoppar med fat i serien jag samlar på. Samt en tjusig, gul melittabryggare. Har letat efter en sådan i flera år och så fanns den på så nära håll!

Från min syster släpade jag också hem denna fantastiskalampa med både el, fotogen och stearinljus. Magiskt fin! Ska bara byta till antikljus när dessa brunnit ut  – det blir ännu finare.

Har också hittat sex söta glas. Tyvärr flög det sjätte glaset i golvet med kras när jag skulle fota det. Skrek varje fult könsord jag kunde och stampade i golvet som en trotsgalen treåring. Sån är jag.

Tjusningen med loppis

Åh gudars. Jag är så glad för alla mail jag fått efter det här inlägget där jag söker kompetenser till kommande projekt. Känner mig väldigt hedrad över de fina mail jag fått och jag har nu äntligen kommit igång att läsa alla ansökningar.

I det mest aktuella projektet är det nödvändigt att du bo i Umeåtrakten. Men även du som inte kommer på fråga just nu kan bli relevant i framtiden – så jag sparar varenda mail och person i minnesbanken.

Det är inte för sent att maila mig om du passar in på beskrivningen i inlägget.

I torsdags hade jag och Erica en slags kickoff för hösten i hennes stuga. Redaktionsmöte för podd och blogg och så arbetade vi tillsammans på boken. Men först tog vi ett morgondopp i Ericas spegelblanka sjö.

De där första arbetsdagarna när solen skiner och det ännu är varmt är så härliga. Inget känns omöjligt och man vill ta över världen. Typ.

Som vanligt hos Erica blir det väldigt god mat!

Efter lunchen la vi ut alla manusbitar i en följd och planerade för de olika kapitlen. Sedan skypemöte med vår förläggare. Det känns att boken varje dag blir lite mer klar.

När mötet var avslutat gick jag ut på altanen igen och vi snackade poddplanering och njöt utsikten. Vackert så man smäller av.

Sedan stoppade Erica om mig med täcke i solstolen. Sedan läste jag alla färdiga kapitel i ett enda svep och funderade på förändringar och förbättringar.

Under tiden kirrade Erica pizza. Sedan satt vi uppe och surrade till ett på natten innan vi kröp till sängs. Dagen därpå väntade ännu mer jobb och såklart lyssnande på Annakarins sommarprat. Vilket föranledde väldigt mycket snytande och snörvlande från mitt håll.

Idag har jag varit i stan med Bertil och köpt en helt ny höstgarderob till skolstarten. Tänk att han börjar i förskoleklass! Efter en lyckad tur på Lindex (som ofta har fina barnkläder) gick vi på kafé och åt grodbakelse och sedan på biblioteket och kvinnohistoriskt museum.

Middage åt jag och Jakob på tu man hand. Regnruskigt och kallt ute. Tända ljus och mys inne. En bra lördag helt enkelt.

Bästa Memet:  Malin la upp bilden ovan på sin insta när vi skulle resa till Grekland ihop. Och det är precis så <3 fast vi klarar oss utan teven.

Bästa ordspråket: Finns ju många. Och visst kan ordspråk och peppiga citat kännas corny – men samtidigt hämtar jag ofta tröst ur dem. Lever mitt liv efter devisen Du skulle inte fundera så mycket på vad folk tänker om dig om du visste hur sällan de tänker på dig. Samt En dag ska vi dö. Alla andra ska vi leva. Det hjälper mig att hålla fokus och ej vara rädd. Livet är inte det värsta man har.

Sannaste citatet: There nothing like staying at home for real comfort Jane Austen.

Bästa tack-frasen: Jag tackade en bekant som skottat undan snö åt oss med sin traktor.  Svaret blev ett avfärdande Det är inte svårt att skita när arschlet är fullt. Älskar det norrländskt pjoskbefriade. Liksom, är du dum? Varför skulle jag inte skotta åt dig när jag nu har en traktor men du är utan?

Bästa dissen: Står min mormor alltid för. Hon är en vandrande recensent. Bitsk som få – och rolig. Han har ett utseende som endast en mor kan älska är en diss jag hört mer än en gång. Mormors avmätta konstaterande när den skröpliga gamla påven syntes i teve? Är det inte dags att den där tar och dör nu? 

Bästa komplimangen: Fick jag av en släkting som konstaterade att Clara varken är tappad bakom en vagn eller född i farstun. Ett bakvänt sätt att ge en komplimang. Men fint i sin enkelhet.

Sämsta komplimangen: Fick jag av min morfar som satt och betraktade mig fjorton år gammal. Medan jag åt middag sa han. Men nog är Clara ganska så rund fast hon äter så lite? Jag började gråta. Fast han menade det som en komplimang. Bra gjort liksom – att lyckas undgå att bli mager trots en bristande aptit. Att vara rund var ju inget negativt! Dock tog jag det inte direkt på det viset när jag var tonåring.

En annan gång fick jag en udda komplimang från min man. Jag frågade om det inte syntes att jag gått ner i vikt? Han tänkte länge och väl och valde orden noga. Konstaterade sedan uppmuntrande Jo, du har ju mycket mindre fläskig bröstrygg! Jag och min syster som hörde på bröt ihop av skratt. Den ”komplimangen” har han fått äta upp många gånger om.

Sånt jag sagt och minns:  Innan jag och Jakob blev ihop hörde jag hans band spela i skolcafeterian. Jag och min vän Sanna suckade och himlade med ögonen åt dessa högljudda killar som tog plats. Vi spelar igen imorgon sa Jakob från scenen. Jag väste till Sanna Är det ett hot eller löfte?! (Men nu när jag tänker efter så kanske det var Sanna som väste det där till mig? ) Skit samma. Anledningen till att jag överhuvud taget minns det är att tre veckor senare var vi ihop och har inte varit isär sedan dess.

Sånt jag sagt och inte minns: Alla mina lögner. O, som jag ljög när jag var liten. Minns inte allt men gamla vänner är vänliga och påminner mig ibland.  Jag hittade bland annat på en egen religion ”Tebasile” och lurade mina kompisar att gå med i den. Vi brände hemliga papper med våra förfäders namn på och höll på med allsköns konstigheter. Jag ljög om att jag bott i Grekland och att vi hade en uggla som bodde i vår skorsten. Och på dagis tutade jag i alla ungar att jag kunde prata engelska och läsa (för vem skulle kontrollera om jag ljög? De kunde ju varken engelska eller läsa). Så där satt jag och hade sagostund och högläsning ur böcker som de andra barnen fick önska.

När jag kom i tonåren skämdes jag för att jag ljugit så mycket. Tänkte att jag varit en väldigt omoralisk människa. Men nu som vuxen tänker jag att det mest var ett tecken på fantasi. Jag ljög inte av illvilja. Jag tyckte bara att livet var en anrättning i behov av krydda.

Sak jag ofta säger: Det här är ju en slags testballong (för att lugna mig själv inför alla nya projekt jag startar ).  Kom får jag en puss. Du är världens finaste unge! (trettio gånger i timmen till mina söner). INGET TJAFS NU! SKÄÄÄRRRRRRPNING! (till barnen när de börjar strula vid läggningen).

Känt säg som aldrig skulle komma ur min mun: Carpe diem. Förutom klyschan så vill jag faktiskt inte fånga dagen. Njuter av att tänka på morgondagen. Att våga tro att den kommer.