Ibland får jag frågan om var jag hittar inspiration till mitt hem. Svaret brukar vara i böcker. Det kan vara i flickböcker från fyrtiotalet (helt utan bilder – snarare stämningen jag inspireras av) eller bilderböcker med gamla miljöer – som teckningar av Sven Nordqvist eller Ilon Wikland. Men annars älskar jag att kolla på foton från gamla tider.

Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver eller ens eftersträvar att skapa ett historiskt korrekt hem. Verkligen inte. Däremot finns så många fina uppslag att titta på för att hitta inspiration till att få det så där trivsamt.

Idag är vi till exempel väldigt noga med hur saker “ska” hängas upp. Vi har sett tusen bilder i tidningar på hur man gör det rätt. Det var man inte lika noga med förr. En bonad kunde sitta lite konstigt placerad ovanför en dörr eller lite för långt ner på väggen. En ranglig liten krukväxt placerades centralt i blickfånget på en piedestal och i fönstret hängde en alldeles för smal och tarmig gardin ensam på en gardinstång. Det finns någonting så otroligt charmigt i det där. Och det är nästan omöjligt att kopiera. Men det är också precis det som gör det så mysigt att komma in i en gammal sommarstuga där flugpapper samsas med virkade hyllremsor, en ful reklammugg från åttiotalet full av pennor samt en vacker kakburk från förra sekelskiftet. Blandningen av allt är det som gör hela grejen!

Här är två fotoböcker som inspirerat mig kopiöst. Först min stora favorit dokumentärfotografen Sune Jonsson – som bland annat fångade landsbygdens människor i brytningstiden mellan jordbrukarliv och massflytt till städerna. I Umeå finns för övrigt Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi som jag verkligen kan rekommendera ett besök på om du vill se mer!

I boken Och tiden blir ett förunderligt ting syns bilder på gammaldags vardagsliv. Och förutom att vara stämningsfullt och tankeväckande är det så mycket inspiration! Tapeten! Dörren! Vaxduken med en tygduk ovanpå! Radion som står på en hylla med ett skynke framför och vad som ser ut som en docka uppe på. Och så skuggan av krukväxten i fönstret. Åååååh…det riktigt spritter i kroppen på mig när jag ser allt trivsamt.

Eller detta underbara köksstilleben med grytor, kryddburkar och den lilla gardinen över dörren. Får mig att inse att jag verkligen ska göra slag i det jag tänkt på – nämligen att sätta hyllplan under taket och ovanför dörrarna i köket. Det finns också hemma hos min farmor och det är så himla hemtrevligt.

Den här bilden är förresten tagen i byn Rödålund – inte långt ifrån där jag själv bor idag.

Den söndagsklädda farbrorn som sitter prydligt på finsoffan. Bonaden som inte är placerad rakt ovanför soffan utan snett bredvid den. Porträttet på väggen och den lilla krukan på den minimala vägghyllan med en ganska bedrövlig blomma som kämpar sig mot ljuset. Trasmattan på sniskan. Och den ensamma broderade kudden. Vackert så man vill gråta. Kan inte förklara varför men det här ger mig mer inspiration än alla inredningstidningar och pinterestalbum i världen.

I boken Livet på landet förr (LRF Media) har svenskarna skickat in egna gamla bilder att bidra med – och där hittar man denna pärla från höstplöjningen 1948. Älskar allt! Kaffepannan, korgen, förklädet och den stickade koftan.

Så fort jag behöver få något husligt gjort här hemma så klär jag mig så här. Då förvandlas jag till Rut Nilsson – min mormor – som gick an som ingen annan och hade energi nog för ett helt kompani!

Och kolla in dessa fina unga damer på syjunta i Borgstena 1949. Vilket mys! Den avlånga runda kudden i soffan, blomkrukan på väggen med rankorna slingrande längs tapeten, det runda bordet med en liten krukvät….visst vill man bara bjuda hem sina väninnor på kaffe och handarbete när man ser det här? Jag får sådan livslust och inspiration att bara SKAPA något!

Och den här bilden på trolovade David och Ruth som ska gifta sig på nyår och nu plockar bär till sitt första gemensamma hushåll. Den här bilden ger mig sån lust att ta med mig min kont, ett huckle i håret och gå ut och plocka egen sylt. Till mitt eget hushåll.

Nej. Det handlar inte om att själv vilja leva i den tiden. Återgå till dess villkor eller tro att livet var enklare eller bättre då. För mig handlar det bara om en oförklarlig, härlig inspiration som bubblar upp när jag ser det. Och som ger mig lust att leva! Och skapa ett vackert och i viss mån gammaldags hem.

Här kommer lite bilder på sånt jag loppisfyndat i juli månad. Massa smått och gott.

En liten korg i luffarslöjd. Perfekt för att plocka in jordgubbar eller ägg med. Under den ligger flera gamla kökshanddukar med initialerna KL. Har slitit ut (och på gasspisen hemskt nog satt eld på) några kökshanddukar under sommaren. Så nya behövs.

Under ligger ett rödrutigt tyg som jag ska klä om köksstolar med. Och under det ett gammalt grönrandigt möbeltyg som jag ska klä om en pall med.

Framför står en massa äggkoppar.

Betalade två kronor koppen. Alla olika och väldigt fina på sitt sätt. Och gamla.

Tror de tre första i den här raden är mina favoriter.

Hittade också två gula brickor. Har faktiskt brickbrist så dessa kommer väl till pass. Insåg när Annas familj var här att det är VÄLDIGT mycket jobbigare att bära utan bricka. Och att det är dumt att jag rensat ut alla jag köpt på loppis.

Det är sällan jag väjer för någonting äckligt ifall det bara är nog fint. Det mesta kan man ju faktiskt tvätta och rengöra. Men den här gamla ripsmattan/duken i blått och vitt var jag nära att lämna på Kupan. Trots fyndpriset 20 kronor. Den var nämligen fläckig och flottig och ja – äcklig. Men sedan kom jag till mina sinnes fulla. Tog hem den, la i blöt med linoljesåpa och tvättade några varv i maskin på fintvätt. Nu är den underbar!

Går typ aldrig att göra fynd på Kupan och Myrorna längre. Men ibland har man faktiskt tur. För jag hittade dessa sex underbara gamla koppar från Gabriel Keramik. Fem kronor styck. I den färg jag älskar mest just nu. Brunmurr. Fattar att ingen annan ville ha dem då det är “fel” typ av brunt. Men jag älskar dem. Har en enda liknande kopp i blått sedan förut. Men den här är ju snäppet finare!

Mina ögon föll på den här underbara gamla kräftfatet för 45 kronor på Myrorna. Högg den direkt! Så tung och vacker och lite krackelerad under glasyer. På undersidan ser man att den är gammal.

Den ska jag duka med på höstens kräftskiva ihop med Elina och Joel! Så det så.

Dessutom sprang jag på dessa underbara blå skålar. Den stora i modell salladsskål. Mellanstorleken är lagom för ett lass nykokt potatis med dill. Och den minsta passar för en filtallrik med smultron på. Dessutom fann jag en gammal sil/doftare som jag tänker använda både som tesil och för att dofta över florsocker över en kladdkaka. Typ. De två mindre blå skålarna är i serien Dresden från Gustafsberg och tillverkade någon gång mellan 1888-1913.

Slutligen köpte jag detta lass med riktigt gamla pepparkaksformar. Mest för att jag saknat en fin gris. Nu har jag flera. Och jag gillar gamla pepparkaksformar bäst!

Ja, det var juli månads loppisfynd det!

Idag har det gått ganska exakt sju av sommarlovets tio veckor. Gillar inte att räkna ner för jag vill ju förlora mig i mängden dagar. Men jag tänker på att jag igår för första gången på sex veckor hade barnvakt och gjorde något utan barnen några timmar. Jag valde att åka runt på loppisar och det var mer välgörande än att gå på spa. Bara strosa mellan hyllor och gräva i lådor och rensa tankarna totalt.

Jag skrev ju lite om hur jag bävat inför den här sommaren själv med tre barn. Jakob som är bonde jobbar ju som mest den här tiden på året samtidigt som vi inte har någon barnomsorg. Det skulle jag egentligen kunnat ha eftersom jag själv faktiskt jobbar under sommaren – om än kortare stunder. Nästa år ska jag nog göra så. I alla fall med Ulf som är den som kräver ständig passning.

Idag är jag så trött att ögonen går i kors. Vi hade matlag här sent igår och det var väldigt mysigt. Men köket ser nu ut som ett bombnedslag och jag sitter med min kaffekopp och stirrar tomt. Försöker vakna till men är oförmögen att gunga igång mig själv.

Jag är ändå så glad för den här sommaren. Det är så underbart att få vara nära mina barn och se dem ha roligt och utvecklas. Jag är också stolt över mig själv för att jag dragit runt med dem på utflykter, resor och badplatser. Verkligen lyckats göra det till en trivsam, mysig sommar för oss. Och vi har ju mycket kvar ännu.

Det svåra för mig är att livet med små barn kräver så lugnt tempo. Fast inte lugnt som i att ligga och läsa i soffan. Utan mer ett lågintensivt passande och avvärjande av faror. Helst ska jag ju bara vara på golvet med Ulf och totalt följa hans tempo. Men jag mår bättre när jag är mer aktiv och gör saker i raskt tempo. Då får jag energi. Fast när jag aldrig får avsluta något, färdigställa ett projekt och sätta punkt – utan istället blir avbruten med projektet hängande i luften. Då får jag ju bara tröttheten som kommer med det raska arbetet och inte kicken av att se det färdigställt.

Utmaningen varje dag har varit att orka knuffa igång mig själv – likt en trött gammal bil som behöver hjälp att starta. Jag behöver ge mig den där lilla knuffen så att dagen INTE bara blir ett enda masande runt i Ulfs tempo. Så att jag får någonting gjort för mitt egna höga nöjes skull. Hela det här blogginlägget är ett försök att ge mig själv den där knuffen. Så att jag nu klockan 10.22 kanske kan resa mig ur fåtöljen och min förlamande trötthet och sätta igång.

Jag har låtit kameran vila de flesta dagar vi varit i mormors hus. Men några bilder knäppte jag dock. Som på Anna och kusinerna på Folkes födelsedagsmorgon. Hans släktkalas och födelsedag brukar nämligen sällan sammanfalla så vi firar två gånger. Minst.

Sexåring med glugg och ett gulligt litet talfel som jag nästan önskar aldrig går bort <3

Varje födelsedag berättar jag för mina barn hur det gick till den dag de föddes. Var var syskonen? Vad var det för väder? Vad tänkte och kände mamma och pappa? Hur ont gjorde det? Sa/krävde jag något knasigt eller roligt på förlossningen? Och hur söt var bebisen när han äntligen kom ut? Så mysiga saker att få veta tycker jag.

En dag när det regnade horisontellt och termometern visade nio grader bestämde vi oss för att åka in till Jokkmokk och gå på museumet Ajtte. Det var några år sedan vi sist besökte fjäll och samemuseeumet, men så mysigt det är! Barnen begav sig omedelbart till lekrummet. Där bland annat en gammaldags Jokkmokksmarknad är uppbyggd.

Man kan låna tidstypiska kläder och Bertil i kolt var som hand i handske.

En vintermarknad när vi var här upp fick han köpa ett lasso och så var vi ute och övade på att fånga spark. Jag var en bedrövlig instruktör men som tur är kom mormors granne som är renskötare förbi och visade oss hur man skulle göra. Egentligen.

Man kan fiska

Handla i marknadsstånden

Och sköta om fjällkor och renar.

Roligt! Det finns också kåtor uppställd med riktiga djurskinn och kittel hängande från mitten. Så att man kan verkligen leka på riktigt. Samtidigt som man får lära sig om gamla tider till fjälls och samernas levnadsvillkor.

Här lekte vi en lång stund. Jag bodde i den här stugan och skickade ut barnen på uppdrag som att skjuta björn, snara ripa, hämta vatten eller gå på marknaden och handla fläsk.

Vi stannade på Ajtte i säkert fem timmar och lekte och sedan åt vi middag i deras trevliga restaurang. Rekommenderar verkligen för dig som någon gång har vägarna förbi!

Eftersom det regnade alla dagar blev det mycket sånt här: Kusiner som låg och lyssnade på ljudböcker tillsammans. Folke helt försvunnen under filten när de hörde på ruskiga Jakten på Jack (finns i Sveriges Radios app).

Förutom ljudböcker gjorde Anna sats efter sats av trolldeg som de fick baka ut och sedan måla…

När det väl blev en dag med lite uppehåll tog vi båten och begav oss ut på hjortronmyran. Maken till hjortronår har jag väl aldrig upplevt!

Barnen var täckta från topp till tå och insmorda med myggmedel. Då går det fint att vistas på myren. Det som inte dödar härdar osv…

Inte nog med att det är mycket hjortron – de är stora som björnbär också!

Jag hade lånat morfars gamla keps och satt och ammade i mossan. Sånt mys!

Fångsten efter bara ett litet tag!

Sedan är det viktigt att “ta minutrar” som morfar sa. Paus alltså. Med varm choklad

Och limpsmörgåsar

Och sedan barnen fått veta att doften av Skvattram är ett naturligt myggmedel letade de reda på kvistar att skydda ansiktet med. Oklart vad som stacks mest – myggen eller kvistarna?

Efter bärplock kommer rensning. Vi plockar både omoget och moget och helst i olika hinkar om man orkar. Det mogna behöver knappt ens rensas. Man ska inte plocka hur liten kart som helst såklart men nästan-klar-kart eftermognar fint efter bara någon dag på en bricka i rumsvärme.

Så vackra bär!

Nu kan vi äta hjortron så det sprutar ur öronen på oss! Och det känns fint att ha säkrat bären till julaftons traditionella efterrätt: Mandelmusslor med lättvispad grädde och hjortron. Det är ett måste helt enkelt!

Just nu är jag i mitt sommarhus uppe i Norrbotten och har nästan obefintlig mobiltäckning, samtidigt som jag har massa tid att läsa på kvällarna när det ändå bara regnar. Gissa hur nöjd jag är över att jag innan jag reste laddade hem massa favorittidningar till min Readlyapp? Då kan jag nämligen läsa i offlineläge. Extra glad är jag dessutom över att det finns Bamsetidningar i appen eftersom jag inte tänkte på att packa med mig något att läsa för barnen vid läggdags…

Nu är det i alla fall dags för den sista veckan för min och Readlys magasincirkel. Vad har du tyckt om uppläggget? Vore det kul med en fortsättning? Vill passa på att tipsa om tidigare delar i magasincirkeln med fokus på de bästa loppisguiderna, vegetarisk sommarmat och hur man skapar en gammaldags trädgård

Och det är såklart inte för sent att hoppa på Readlys erbjudande om en gratis månad med fri tillgång till nästan 5000 tidningstitlar.

Veckans Tema – Självhushållning

Det har gått dåligt för många branscher i vår. Men dit hör inte alla de som sysslar med odling och trädgård. För folk odlar som aldrig förr. Kanske för att många för en gångs skull haft tid? Säkert också för att de känt ett stråk av osäkerhet. Klarar jag mig när krisen kommer?

En bekant jag har som är uppvuxen på den ryska landsbygden berättade hur förvånad hon var när hon insåg att svenskar i allmänhet inte odlar någon egen mat. Att man hellre har en stor snaggad gräsmatta än ett rotsaksland. Och att folk inte ens bryr sig om att se till att de har sin egen potatis. Hon menade att det är en självklarhet på den ryska landsbygden. Och fram tills för bara några decennier sedan var det ju faktiskt också en självklarhet här. Kanske är vi på väg tillbaka dit? Jag hoppas det. För att fortsätta som nu är ju rent ut sagt oansvarigt.

Mycket inspiration till vår egen självhushållning har jag genom åren hittat i tidningen Åter (maaassor av deras gamla nummer finns hos Readly). Och är du minsta intresserad av att självhushålla är det i den tidningen du lär dig ALLT. Från biodling till svedjebruk och uppfödning av kalkoner. Men framförallt får du läsa om tankarna bakom självförsörjning vilket jag nästan tycker är intressantast av allt.

I artikeln Självhushållare är starkare tillsammans lyfts ett vanligt missförstånd kring självhushållning upp. Nämligen att det handlar om att bli oberoende av andra. “Självhushållning kan beskrivas som drömmen om att vara autonom. Kanske till och med isolerad enhet i ett torp ute i skogen/…/ men om man verkligen vill vara ute på landet och jobba med sin egen lilla täppa behövs gemenskapen”

Ja, precis så är det. Framgångsrik självhushållning handlar inte om att skära av alla band med omvärlden för att slippa vara beroende av någon – utan snarare om att inse hur beroende man faktiskt är och sedan använda sig av den vetskapen.

Det hade jag ingen aning om när vi flyttade ut på landet men det vet jag allt om nu. Självhushållning handlar inte bara om grönsakerna utan om gemenskapen. Att våga göra sig beroende av andra människor. Sätt tillit till det gemensamma. Genom vårt jordbruk har vi kommit nära många människor vi knappt skulle ha känt till annars. Det gör oss mindre beroende av samhället i stort när vi kan luta oss mot varandra. Det är den del av självhushållningen som jag tycker är finast. Och den står i bjärt kontrast till prepperidealet med ensamma män som bunkrar och lägger all energi att tänka på hur de ska kunna försvara sig i kristider – inte samarbeta med andra.

Om jag skulle ge ett råd till alla som nu håller på med sina odlingar och pallkgragar och vill utöka dem – så skulle det vara att fundera på hur du kan göra det i gemenskap med någon. En vän, en annan familj, i ett andelsjordbruk? Ja, vad som helst egentligen. Då behöver du inte kunna allt själv. Ni förmår mer ihop. Och kanske framförallt – det blir roligare och mer meningsfullt.

Nå. Nu kanske du önskar lite specifika tidnings och artikeltips om du är intresserad av självförsörjning? Var ska du börja? Hur går du vidare. Hos Readly finns så mycket läsning på temat men jag vill lytfta fram dessa tre guldkorn.

Först specialtidningen Odla i pallkrage som Allt om Trädgård tagit fram tillsammans med Expressen. Det finns fyra nummer som på ett begripligt och inspirerande sätt hjälper dig att komma igång med odlandet. Men också utveckla det du redan påbörjat.

I Vegansk självhushållning på liten yta i tidningen Åter skriver odlaren och veganen Ulla Troäng själv om hur hon som vegan odlar för självförsörjning. Ätbart för hela året och helt utan stallgödsel. Inspirerande!

Och för ren och skär inspo till en rent estetiskt tilltalande köksträdgård skulle jag vilja tipsa om reportaget om Peter och Helena i Allt om Trädgård. WOW vad snyggt det blir med grönsaker!

För att läsa det här och så mycket mer om självhushållning skaffar du bara Readly. En månad gratis och ingen bindningstid

Vi är uppe i mormors hus i norrbotten. Det har varit omkring nio grader hela veckan. Det regnar massor och myggorna är som galna. Om jag är missnöjd? Inte ett pillekvitt! Jag är så glad när jag är här. Här känner jag mig alltid ledig. Allting är en perfekt kombination av min barndom och mitt vuxenliv och mina axlar sänks flera centimeter.

Jag märker det på barnen också. Hur de suckar lyckligt när vi kommer hit. -Det är sååå skönt att vara här, mamma… Jag tror det handlar om tid. Det här är som min sommarstuga. Här är inte så många måsten. Jag kan ta en tvåtimmars skogspromenad i makligt tempo med barnen. Där vi hittar resterna av ett djurskelett. Ren eller älg och tar genast rätt på bitarna och börjar leka stenålder. Eller så spelar vi arton vändor memory. Eller plockar bär till en smulpaj som vi hjälps åt att nypa ihop. Det finns en tv också vilket är höjden av nostalgi för mig – och lyx för barnen. Det finns ungefär lika få kanaler att välja på som när jag var liten.  Man får liksom hålla till godo. Och därmed känns det så mysigt att ligga och kolla på Nordnytt när barnen somnat – eller att barnen får kika på sommarlovsmorgon medan jag dricker mitt morgonkaffe. Vi har inga tider att passa. Inget särskilt som ska göras. Inga sociala åtaganden. Vi är bara här och känner varje stund in vad vi vill göra.

I veckan har jag och Anna varit här ensamma med alla barn. Sjåigt och påfrestande många stunder. Ändå utan tvekan sommarens bästa vecka. Idag vände vi båten och rodde för att plocka hjortron. Endast dårar tar med fem barn varav en är en ettåring till en knottfylld hjortronmyr. Men de dårarna är vi. Och vi fick ihop nästan tio liter bär. Och hade faktiskt riktigt härligt på kuppen. Det betyder inte att det inte svärs några eder över krånglande årtullar, gnälliga barn eller kliande myggbett. Tvärtom. Men får jag och Anna sedan bara vittja vår godisgömma kvällstid, dricka kaffe ifred och surra ostört. Ja då är vi rätt nöjda med vårt sommarlov.

Jag har länge varit sugen på att testa bokashi eftersom jag hört så mycket gott om det. Och för att vår hushållskompost varit en misskött, sorglig historia och jag liksom inte orkar med den längre. Och nu har jag hållit på med Bokashi i några månader och tänkte berätta lite om hur det går.

Bokashi är en japansk direktkomposteringsmetod där man med hjälp av mikroorganismer omvandlar köksavfall till näringsrik jordförbättring. Bokashi betyder faktisk att man jäser organiskt avfall. Köksavfallet blir fermenterat och grävs ner direkt i jorden – till skillnad från en vanlig kompost som tar en ganska stor omväg via förvaring, vändning och annan hantering. Som också gör att en hel del av dess näringsämnen går om intet.

Bokashi är rena dundermedicinen för växtlighet. Näringen blir kvar i marken och mikroorganismerna skapar en gynnsam kultur för allt som växer och lever i jorden.

Jag köpte fyra bokashihinkar med tappkran och en påse strö på Blomsterlandet när jag startade. Och man kan alldeles säkert fixa hemmagjorda billigare varianter. Men jag ville att det skulle bli BRA och RÄTT på en gång. Fyra hinkar köpte jag för att jag räknat ut att vår familj på fem fyller ungefär en komposthink per vecka, som sedan ska jäsa i minst två veckor innan den grävs ner i trädgården. Med fyra hinkar har vi lite marginal om vi har gäster under någon vecka och får mer avfall.

Jag märkte varje hink med varsin siffra från 1 till 4. Så att jag inte behöver hålla några datum i huvudet utan vet att så fort jag fyllt tex hink nummer tre så ställer jag undan den på jäsning. Och tömmer sedan nummer fyra direkt i rabatten (den har då fått jäsa i tre veckor). Och så påbörjar jag fyllningen av hink nummer fyra. Och så går systemet runt.

Eftersom bokashi är en jäsning som sker i syrefri miljö är det viktigt att man inte håller på och gluttar på locket för ofta. Istället har jag en liten plasthink på fem liter som jag fyller med hushållsavfall under dagen och sedan tömmer ungefär en gång per dag ner i bokashihinken. Då strör jag också lite bokashiströ i hinken och trycker till komposten med den med den lilla platta som följer med.

Hinken vi för tillfället fyller står i vårt kök. De andra tre står i trapphuset ner till vår källare. De luktar ingenting eftersom de är fullkomligt lufttäta.

Då och då under jäsningen tömmer jag ut lakvattnet som bildas. Det är helt suveränt som flytande växtgödsling. Men det ska blandas 1/100 eftersom det är så starkt att det kan bränna växternas rötter. En sådan här petflaska räcker med andra ord väldigt långt. Fast fryser du inte in lakvattnet ska du använda det direkt, för annars försvinner nyttigheterna.

Nu under sommaren har jag anlagt många nya odlingsbäddar men också behövt jordförbättra i mina pallkragar och rabatter . Då har jag grävt ner min bokashi direkt på plats. Så här kan det se ut när jag gör det:

Jag har här en tom odlingskrage full med blandad jord av ganska tråkig kvalitet. Lite gammalt från krukor jag tömt, någon billig näringsfattig köpepåse och så massa löv och ris i botten. Jag har precis fyllt en bokashihink och ställt undan den på jäsning och ska nu påbörja nästa. Men föst måste jag tömma den – eftersom den har stått på jäsning fram tills nu. Så jag gräver helt enkelt en ränna i jorden.

Och lyfter på locket (sorry för äcklig bild) till min hink. Luktar inte direkt tårta – snarare fermenterat och fränt. Men LEVANDE liksom. Ibland är hinken täckt med lite vitt ludet mögel. Det är helt i sin ordning.

Sedan strör jag bara ut avfallet i rännan och krafsar över ett tjockt lager jord.

Kommer det inga djur och börjar gräva här? Jo, det kan göra det. Har hört om folk som fått besök av både räv och hund som velat gräva fram. Men eftersom det är fermenterat är det inte alltid så populärt att äta. Och jag vet att många odlare löst sådana problem genom att inledningsvis täcka marken där man lagt ner bokashi med hönsnät som skydd. Eller så helt enkelt lagt sin bokashikompost i en vanlig varmkompost för att sedan när den blivit till jord lägga ut den i rabatterna.

På 2-4 veckor förvandlas bokashi till härlig, näringsrik jord. Exakt hur snabbt det går är lite beroende på temperaturen. Vill du ha bevis för att det funkar? Till höger om den här rännan grävde jag i juni ner en likadan ränna med en hink bokashi. I den fanns allt möjligt. Köttbitar, apelsinskal, avokado och pastarester…

Och nu testade jag att gräva lite i den rännan för att se vad som hunnit bli jord. Och ja ni ser ju själva. Typ allt! Innehållet som för knappt fyra veckor sedan alltså var en massa äckliga matrester är nu underbar jord.

Hur vet jag då att jorden är så underbar? Ja, jag är ju fortfarande verkligen en novis på Bokashi (mer kan du ju förslagsvis läsa på om här). Men jag tycker att mina plantor talar sitt tydliga språk. För i min gamla murade odlingsbädd köpte jag två slingerkrasse och planterade samtidigt. Den vänstra tryckte jag ner i den ränna där jag någon vecka tidigare grävt ner bokashi. Den andra tryckte jag ner till höger om den. I ogödslad fjolårsjord. Kolla skillnaden i storlek på blommorna – ser du ens den andra slingerkrassen? Nej, knappast för den är ju snart helt kvävd av den bokashi-boostade krassen. Vågar förstås inte tillskriva allt detta till bokashin eftersom kvaliteten på två till synes likadana plantor starkt kan variera. Men ändå. Häpnadsväckande!

Har du testat Bokashi? Är du en av de frälsta eller håller du fast vid din kompost? Jag är nyfiken! Funderar själv lite på hur jag ska lösa komposteringen under vinterhalvåret då det inte går att gräva ner allt direkt i trädgården…

Tack för fina kommentarer på förra blogginlägget. Det blev lite tyst här eftersom jag och syrran och alla ungar pep iväg till vårt sommarhus uppe i Norrbotten. Och här är mobiltäckningen lika med noll. Så det tar sina modiga timmar att få iväg ett inlägg. Men skit i det för nu kommer en redogörelse för sista dagen innan vi åkte hemifrån.

Det var mulet men ganska varmt och vi åt frukost i trädgården under ballonggirlanden.

Jag hade stekt pannkakor för kung och fosterland.

Och gjort en fruktsallad med lite av trädgårdens mogna jordgubbar och smultron. Att pressa över lite citron på plättarna är för övrigt alltid supergott!

Sedan blev det dansshow på farstubron. Det är så fruktansvärt gulligt när man ser Ulf imitera andra barn. Försöka veva på armarna på samma sätt, eller guppa med rumpan. Han har också börjat hosta i armvecket samt hyscha alla med ett finger framför munnen…när han ska imitera någon som sover snarkar han JÄTTEHÖGT. Öh. Vart har han snappat upp det tro? Ja, ni som lyssnar på En Underbar Pod vet såklart…

Efter frukosten bestämde vi oss för att dra till Sagogläntan vid Vindelforsen där vi haft så kul med farmor några veckor tidigare. Kavata barn visade vägen.

Anna var chic som alltid!

Alltid lika läskigt att gå över hängbron

Hejhej fina kvarnen! Vad lågt vattnet blivit på bara några veckor…

Jag hade förra sommarens luftiga reafynd (50kr) från Carin Wester Åhlens

Mycket älskad fyraårig systerdotter med grov Boråsdialekt och skinn på näsan tjockare än sulan på Buffaloskor.

Det blev livat värre vid sagogläntan

Men själv la jag mig för att gunga med ett troll.

Anna hade sin virkkorg med sig och tog första bästa chans att handarbeta.

Det skulle badas i en bäck och ätas blåbär och viftas bort myggor.

Och sedan åt vi en god lunch vid kvarnen innan vi åkte hem igen. Bra dag helt klart!

I helgen hade vi födelsedagskalas för vår älskade sexåring. Karismatisk, kärleksfull och temperamentsfull som få. Prövar mitt tålamod varje dag men genererar så mycket skratt och kärlek och knas att det är värt det tusen gånger om

Älskar att ha ett Julibarn och få en anledning att ordna trädgårdsfest. I lördags visade termometern 23 grader även om himlen var tämligen grå. Ganska lagomt väder för ett kalas i trädgården.

Våra sommarfester har blivit en så fin chans att sammanföra min och Jakobs släkt som sällan annars får chans att ses. Anna hjälpte mig att dekorera fint med ballonger och girlander. Gillar att duka så här med bord utspridda. Som om vi hade ett trädgårdscafé.

Vi hade dock glömt den lilla detaljen att det var ballongloppis i byn (alla som deltog skulle hänga ut ballonger) så vi fick några trevande loppissugna besökare på gården under dagen.

Det här är jag på kalas nu för tiden: Har så fullt upp med att göra fint och fixa fika att jag varken hinner blåsa eller styla håret. Knappt välja kläder. Ofta inte sminka mig. Fåfängan får stå tillbaka.

Bjöd på vaniljknutar, blåbärsbullar, chokladbollar och pavlova. Jag vet inte vad det är men jag skulle lätt kunna äta ENBART chokladbollar på varje kalas.

Massa färsk frukt uppskuren

Och Folke som dekorerat sina egna tårtor.

Eftersom det var ett utomhuskalas och jag dukat eget bord åt Gammor och farsan vågade de sig hit.

Sådan glädje trots armlängders avstånd.

Stökiga buketter med allt som blommar i trädgården just nu. Schersmin, jättedaggkåpa, Louise Bugnet-rosor i vitt och den sista kvisten från snöbollsbusken.

Det här är året då jag gett upp på barnens kläder. De får nu klä sig exakt efter eget huvud. Folke hade således på sig sin blingade keps köpt i Serbien. Sin skelettdräkt och en mantel gjord av en piratflagga. Bertil hade senapsgula mjukisbyxor och sin glittrigaste sjal med fransar och t-shirten han fått av Ada med texten Be your own hero. Och alla var så nöjda sååå!

Den enda jag fortfarande får klä på utan protester är ettåringen. Gullig i gammal kalasdräkt från fyrtiotalet ungefär. Här med farmor och Jakobs fina kusin Felicia.

Vår trapp är en utmärkt scen och med musik som skrålade från fönstret hade Juni scenshow.

Givetvis delades det ut ohemula mängder presenter.

Mest lego av olika slag. Ninjago till exempel. Nästan allt hade Jakob vunnit på Tradera. Man får så mycket mer för pengarna om man kan tänka sig att handla second hand!

Min väldigt vackra syster

Som nu är så besatt av att virka att hon tog fram nålen direkt kaffet var urdrucket.

Perfekt komponerad kalastallrik

Jakob <3

Och eftersom paketen visade sig innehålla vattengevär till ett helt kompani utbröt regelrätt vattenkrig. Det slutade med att jag var blöt in till underkläderna och fick byta om. Se där. Vad tur att jag inte lagt massa tid på att föna ett hår som ändå bara skulle blivit dyngsurt

Felicia fick också sin beskärda del

Liksom Ulf som var helt försvarslös.

Sedan lekte vi räven och sorkarna. Bertil hittade bästa stället att leta ifrån och jag fångade lillkusinen bakom ett träd.

Bäst på att gömma sig var ändå underbara farmor Annika. En riktig lekfarmor som tog skydd bakom sandlådan och blev sedd sist av alla.

Och det var vårt sexårskalas det.

Roligt var det och trötta blev vi. Och nu är den stora kalasveckan över.

Till veckans Magasincirkel har ni röstat fram temat Vegetarisk Sommarmat. Och det temat ska ni få. Men för att kunna hänga med behöver ni skaffa en Readlyprenumeration. Jag kan inte förstår den som INTE skaffar en prenumeration på Readly nu i sommar? Det är ju faktiskt gratis i en hel månad (ingen bindningstid)! Läsa kan du göra via såväl padda som telefon. Så när du sitter på tåget, ligger på bryggan eller vilar i hängmattan har du alltid tillgång till maaaaassor av bra läsning. Nästan 5000 titlar!

Veckans Tema: Vegetarisk sommarmat

Allra först skulle jag vilja tipsa om den här intressanta artikeln från Råd & Rön – om att vegokött-produkter inte nödvändigtvis är nyttiga produkter. Det kändes i och för sig inte som någon nyhet. Själv har jag svårt för många av de vegetariska produkter som är gjorda för att imitera kött. De känns så processade och konstiga att munnen liksom inte förstår vad den äter. Det smakar inte riktigt som kött. Men det smakar heller inte som någon grönsak jag känner till eller ätit förut? Det blir typ error.

Råd & Röns artikel visar att det är stor skillnad i proteinmängd mellan olika köttersättningsprodukter och att de som sagt oftast är rejält processade. Jag försöker ju att inte äta allt för processad mat i vanliga fall och därför känns det konstigt ifall en stor del av det jag skulle äta i vardagslag skulle vara überprocessat köttsubstitut.

Men med det sagt så verkar det ändå som att hårt processat köttsubstitut fortfarande har en mindre miljöbelastning än riktigt kött. Så man måste ju ta med miljövinsten i beräkningen. Råd & Röns reportage har också en smart tabell över vilka ersättningsprodukter som är mest näringsrika för vettigast peng. Perfekt att slänga ett öga på om du mer regelbundet handlar ersättningsprodukter!

Och jag ska verkligen inte såga köttsubstitut rakt av. Det finns faktiskt varianter som jag gillar och väljer framför originalet. Om jag någon gång köper nuggets tar jag till exempel allltid ett vegetariskt alternativ. Känner ingen skillnad i smak och slipper fundera på vilka stackars industrihöns som ligger nedmalda i det jag äter. Har du fler tips på goda köttsubstitut? Jag är jag idel öra!

Råd & Rön skriver om att allt fler svenskar väljer vegetariskt framför kött med tanke på miljön. Och det tycker jag är strålande. Men jag önskar att fler gjorde kopplingen till vikten av lokalproducerat. När importerad vitkål från Tyskland är billigare i butik än vitkålen vi producerat i byn – ja då kan man vara säker på att någon utnyttjats längs vägen. Förmodligen arbetarna som framställt den och subventionerna av bränsle som gör det lönsamt att frakta vitkål så pass långt! Här finns en enorm miljöbesparing att göra om vi väljer svenska grönsaker.

Nu vill jag hur som helst lyfta några riktigt fina vegetariska recept för grillen – som kanske kan inspirera dig i sommar. Och jag har valt att fokusera på just grillning eftersom det kan kännas hopplöst tungt på köttsidan. Här finns verkligen utrymme för fler roliga recept. Vad är det bästa vegetariska du lägger på grillen sommartid? Jag älskar alla former av svamp plus och majskolvar rullade i pecorinoost med chiliflakes.

Elle Mat & Vin har ett härligt helvegetariskt grillreportage med glödbakad sötpotatis med granatäpple och tahiniyoghurt. Halloumispett panerade med Tamarind och fetaostfyllda grillade flatbröd. Som vanligt sjukt snygga bilder. Blir hungrig!

Tidningen Vego som helt fokuserar på vegetarisk mat har en stooor grillspecial bland annat med flera smarriga såser gjorda på produkter som Planti växtbaserad creme fraiche. Dessutom koreanska tofuribs och grillade fajitas. Mmmmm…..

Slutligen vill jag tipsa om Allt om Mats reportage Grillsuccé med ost och grönt. Allt om mat är en tidning jag tycker mycket om – de har alltid väldigt pålitliga bra recept och dessutom massa smarta guider. Särskilt lockad blev jag att testa att grilla rotsellerihalvor med mozzarella och paprika. Rotselleri kommer vi nämligen ha i överflöd ute på åkern inom kort!

För massa mer bra inspiration till vegetarisk grillning kan du botanisera i Readlyappen. Genom att söka på tex “vegetariskt på grillen” hittar du allt på det temat och kan bokmärka och ta fram nästa gång du planerar en härlig grillmiddag!

Äntligen är min syster med familj här! De har hunnit vara några dagar och som tur är har vi haft riktigt härligt väder så att vi kunnat vara ute massor.

Jag gjorde en matjeslunch första dagen. Med alla goda tillbehör och på supergott tunnbröd. Vi åt på verandan.

Sedan skulle Folke på kalas. Han har gått på fem kalas på en vecka!

På Dahlias kalas var det djurtema. Och Folke var hulken. Ett o-djur alltså.

Sedan har jag träffat Elina. En väldigt kort men kär stund. Hon hade med sig Flora.

Till barnens stora förtjusning

Gulliga ihop

Var jag än befinner mig har jag dessa ögon på mig. Efterhängsnast i mannaminne.

Bara en tidsfråga nu tills han fattar precis hur han ska göra det här.

Som sagt

Annas man bakar alltid massor när han är här

På kvällarna har vi grillat och ätit i trädgården

Mostermys

Allt det godaste att grilla. Vitkål, champinjoner och färsk majs som efter grillning rullats i pecorino och chili.

Sedan pajefterrätt

Rabarberpaj dekorerad med trädgårdens blommor. Juni dekorerar allting hon får syn på. Så fint!

Inte svinfult här i juli, inte.

Och kusinerna härjar och busar och har så roligt. Och däremellan är det gråt och skrik och upprörda röster. Som det blir när fem barn som är närmare än vänner men inte riiiktigtlika nära som syskon ska samsas dagarna i ända.

Jakob har rest ett tält på gården så att storbarnen kan sova där. Otroligt pirrigt och härligt och ett tag tror jag att hela tältet bågnade när det busades runt där inne.

Medan vi vuxna hängde kvar i trädgården

Och fikade lite till

Morgonen efter dukade jag frukost ute. Och yrvakna, svettiga tältbarn kom gående över ängen för att mätta magen.

Nybakta scones, körsbär från Annas trädgård och så lite annat smått och gott.

Stunder jag längtar efter hela året

Långhårig syskonkärlek

Scones med salami och scones med fikonmarmelad.

Väldigt morgonmosig och trött

Men en pigg och urpiffig moster

Och när frukosten vad bortdukad åkte vi för att…

ta ett morgondopp. Och som vi badade i den lilla tjärnen med turkost vatten

Bästa sättet att starta dagen på.

Och det är lite sånt vi ägnat senaste dagarna åt. Men nu hinner jag inte blogga med. För idag ska vi ha släktkalas för att fira Folke. Och jag har massor att stå i! Hej så länge.

Nej men titta vad har vi här? Vår blivande bastu! I kvällssol! Jag är så lycklig när jag ser det här och föreställer mig allt njut som ska ske framöver. Ruggiga höstkvällar, mörka vinterdagar. Eller bara nu på sommaren när man vill ha det riktigt härligt. Ska fixa badkar och utedusch bredvid så att man kan svalka sig också. Vi funderar också på ett litet trädäck i framkant där man kan ha några sköna fåtöljer och sitta och svalka sig.

Eftersom det är högsäsong i jordbruket har Jakobs byggmöjligheter varit minst sagt begränsade. Dessutom behövde ju grunden komma på plats innan vi kunde börja bygga. Men så här ser det alltså ut nu när Jakob hunnit arbeta en halvdag på själva byggandet. Man lägger golvreglarna och reser väggblocken på en halvdag om man har lite flyt.

Men bara att packa upp och sortera upp materialet tar också sin lilla tid. Ungefär som med en IKEA-ritning fast modell XL. Gäller att man håller tungan rätt i mun och göra allt i rätt ordning. Det är inte svårt men viktigt att man är noggrann.

Stora fönster med utsikt över sjön åt ena hållet

Och ängarna åt andra.

När vi valde bastu fastnade vi för Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden (de gör också attefallshus, friggebodar, bastu, utedass, paviljonger och lekstugor) och har många fina modeller. Att köpa från Polhus känns tryggt och enkelt eftersom de är så etablerade. Men dessutom har de en superbra och hjälpsam support som man kan ringa till om man behöver vägledning under byggandet eller ville dubbelkolla något.

Vi valde den helt nya bastumodellen  – men det finns många fler modeller att välja mellan. Och nästa gång ska jag visa bilder på det färdiga huset och så ska ni få se vilken färgsättning vi slutligen bestämt oss för!

Och psst..vill du läsa mer om vårt bastubygge kan du kika här!

En sak jag trodde jag förstått efter min utmattning men som sedan kommit tillbaka och knockat mig gång på gång. Det är hur skadlig även kortvarig stress är. Förmodligen är jag mer stresskänslig nu efter utmattningen – men mest tror jag bara att jag ser det på ett annat sätt. Vet vilka tecken jag ska leta efter.

Innan semestern hade jag två-tre galet arbetsintensiva veckor för att kunna få gå på semester utan massa eftersläpande jobb. Under dessa veckor tappade jag helt mina goda rutiner med motion men tänkte att jag skulle kunna plocka upp det direkt jag blev ledig igen. Eller i alla fall efter någon veckas ledighet. Nu har det gått över en månad sedan den där stressiga perioden. Och jag har fortfarande inte lyckats plocka upp träningen. Kraften är slut.

Varför? Jo, för att jag under några veckors tid tyckte att jobbet skulle få stå i fokus och prioriteras framför allt annat. Så fruktansvärt dumt och självbedrägligt. Det går inte att gasa sig igenom en tuff period och tro att det inte kommer surt efter. Långt efter. Mycket längre efter än vad jag föreställt mig.

Men jag ska komma igång igen. Så fort jag är helt frisk från min förkylning ska jag köra. För som jag skrivit om förut är jag inte en sådan där person som håller i och aaaldrig missar ett träningpass. Tvärtom. Jag missar mycket. Men jag ser det inte som att jag slutar träna – utan att jag ständigt börjar! Det finns fasenimej INGEN som är så bra som mig på att börja om. Det är min superkraft (intalar jag mig). Jag är hon som börjar om varje gång hon kommer av sig. Och de här inaktiva veckorna är bara är ett oviktigt mellanspel i det som är mitt egentliga jag: en människa som är snäll mot sig själv och tar hand om sin hälsa! Och som snart kanske kan börja förstå att allt man gör kommer till ett pris. Och just nu betalar jag juni månads kreditskulder.

Hjälp vad många som kommenterade på förra blogginlägget. Så roligt att flera kände igen sig och ville dela sina egna tankar. Sånt gör mig så glad. Tack för det!

Nu borde jag egentligen gå och lägga mig men sticker emellan med en dagens outfit såhär i elfte timmen…

Som jag använt väskan och skorna jag köpte begagnade i Alingsås i början av sommaren. De lyfter alla outfits. Som den här Zaraklänningen med några månader på nacken.

Brunt och blått – varmt och kallt. Så fint tillsammans. Kontrastverkan är alltid lika effektfullt. Tycker faktiskt att blått nästan jämt är vackrast ihop med brunt. Kolla bara i mitt matrum hur effektfullt det är med bruna möbler mot blå tapet.

Och nu är jag så vansinnigt glad för nu är min systers familj här på besök. Kusinerna har världens hålligång medan vi vuxna sitter uppe sent och äter torkat renkött, pratar strunt och spelar Kinaschack. Dessutom verkar vädret ändra sig från otäckt kallt till sköna 20-23 grader. Mer önskar jag mig inte just nu!

Liknande skor matchar mina blå ben

Trots min trötthet på morgonen tar jag fram strykbrädan och stryker en ny duk att lägga på köksbordet. Vackert broderad med tunna blomsterslingor. Det är fyra minuters extrajobb. Inte särskilt mycket. Ändå känns en nystruken tygduk som lyx. Något som bara mormor skulle orkat lägga tid på.

Så kliver jag i mina dockstatofflor och går ut i trädgården med en sax. Klipper in schersmin, de sista kanelrosorna, luktärter och pioner. Ordnar en liten bukett med en blandning av de mest väldoftande blommor jag vet. Sätter den i en vas jag tar ur vitrinskåpet. Vars hyllplan pryds av virkade hyllremsor som gör mig glad varje gång jag öppnar skåpet. Ingen annan ser det än jag själv. Men det är ju faktiskt för mig själv som jag har gjort det.

Jag har grus i ögonen så här tidigt på morgonen. Men jag får märkligt nog ny energi av att hälla över mjölken till en fin karaff. Ett helt onödigt extra moment som ändå har sin egen mening. Karaffen väljs med bordsduken i åtanke. De blå blomsterslingorna passar fint ihop. Att välja vackert tar några ögonblick längre jämfört med att bara ta vad som helst. Men att göra det fyller på min energi. Tar inget ifrån mig.

Jag plockar fram lite knäckebröd, smör och ost. Lägger upp allt på en rustik skärbräda. Hyvlar gurka och ställer fram flingsaltet i sin söta porslinskopp. Bästa kaffekoppen ska fram plus en stor blommig kopp till mitt te. Varför välja när jag kan få både och? Och trots att det bara är knäckemackor med ost och gurka och snabbkaffe till frukost. Så ser det så gott och hemtrevligt ut. För att det är gjort med omsorg.

Jag väljer köksstolen som ger bäst utsikt. Både över åkrarna och berget. Öppnar morgontidningen. Brer ut den över hela bordet. Plockar beståndsdelarna från skärbrädan och gör långsamt iordning mackorna åt mig själv. Rör ut mjölken i kaffet. Tar min tid. Just nu får barnen gärna ha sina paddor. Ulf kan gott se på Teletubbies en stund till. Jag ska äta i lugn och ro. Njuta litegrann. Sedan har jag kraft att finnas till också för andra.

Att göra vackert, dekorera, duka fint och tända ljus. Det är sånt som ibland uppfattas som att man gör sig till. Som något ganska onödigt. Kanske bekräftelsesökande? Ibland när jag gör fint säger gästen “det behövs inget märkvärdigt för mig”. Jag förstår att det är sagt med kärlek – för att jag inte ska känna någon stress. Men jag känner faktiskt ingen stress. Andra saker stressar och pressar mig. Tar energi. Suger musten ur. Men det här är inte en av dessa saker. Det är ingen uppoffring att göra vackert, lite extra gott och göra det med omsorg. Det är en njutning jag gärna ägnar mig åt. Som fyller på min energi. Som inspirerar mig när jag är trött och sur. Det är någonting som jag gärna låter andra ta del av – men framförallt njuter jag av det själv. Även när ingen annan finns som vittne. Även när ingen ser och bekräftar det.

Jag vill att det ska finnas fikabröd hemma på sommaren. När jag kan bjuda barnen och deras kompisar på bullar sådär självklart känner jag mig precis som mormor. Som det var hos henne om somrarna.

Just nu är vaniljknutar favoriten.

Piraten har varit med och bakat. Han tycker att det är roligt att hjälpa till. Mäta, blanda, smaka. Mitt bästa knep när jag bakar är för övrigt att passa på att baka fler saker samtidigt. Det jobbiga är ju att komma igång. Och att ta disken. Men när man väl tagit fram bakmaskinen är det inget som hindrar att man gör några satser till? Man behöver tusan inte ens diska bunken mellan degarna. Först gjorde vi vaniljknutar, sedan blåbärsbullar. Slutligen bakade jag skinkgifflar med växterbottensost. Allt gick ganska mycket i ett huj. Faktiskt.

Lika härligt att stå här och baka på sommaren som om vintern.

Gjorde en dubbel vetedeg och fyllde hela min enorma porslinsskål. Fast egentligen är det ett gammalt tvättfat med tillhörande karaff.

Vill du ha receptet på mina vaniljknutar? Klart du vill. Den här gången avslutade jag genom att ringla lite överbliven vaniljvisp över de nygräddade bullarna. Och fy farao så gott det blev! Men det steget kan du såklart hoppa över om du vill.

Claras Vaniljknutar

Print

Ingredienser (ca 40 Bullar)

• Deg

• 5 dl mjölk

• 50 gr jäst

• 1 1/2 dl strösocker

• En matsked kardemummafrön att mortla

• 100 g mjukt smör

• 15 dl vetemjöl ca

• Lite salt

• Fyllning

• 200g smör

• 3/4 dl strösocker

• Generöst med äkta vaniljpulver

• 1 ägg

• Pärlsocker

• Eventuellt lite vaniljvisp på slutet

Print

Gör så här

• Ljumma mjölken i en kastrull tills den blir fingervarm. Häll i en bunke och smula ner jästen. Vispa ut ordentligt i vätskan så att det inte finns några klumpar. Tillsätt socker, kardemummakärnor och lite salt. Blanda ner det mjuka smöret och tillsätt sedan mjöl. Arbeta till en smidig deg som släpper bunkens kanter. Låt jäsa till dubbel storlek i ca 30 minuter.
• Blanda mjukt smör, socker och generöst med vanilj. Baka ut bulldegen till en stor rektangel och bred över. Vik dubbel till en något smalare rektangel. Skär sedan remsor som är ca 1,5 cm breda. Tvinna, snurra ihop till en knut och lägg på en plåt. Låt jäsa 20 minuter. Pensla med ägg och strö över pärlsocker strax innan gräddning.
• Grädda mitt i ugnen på 200 grader tills bullarna får färg (tar ca 8 minuter).
• Direkt bullarna kommer ur ugnen kan du ringla över liiite vaniljvisp och sedan låta dem kallna. Vaniljvispen “smälter in” i bullarna och gör dem saftigare.

Njut med ett glas iskall mjölk.

Kolla in mina goda kardemummabullar!

Vad gör man när det regnar och är kallt fast man är ledig? Jo, jag kan rekommendera två saker: Krypa upp i sängen och mysa med ett bra magasin. Alternativt ta en sväng på loppis. Förslagsvis kan man kombinera det! För nu i juli har ju jag och tidningsappen Readly en magasincirkel tillsammans och temat för denna veckas läsning är loppis!

Readly-appen tycker jag du ska ladda hem oavsett om du hakar på min magasincirkel eller ej. Nästan 5000 tidningstitlar – svenska och utländska – helt gratis i en månad (ord pris 99 kr). Allt ifrån Lasse-Maja och Bamsetidningar till Vogue, Damernas Värld och Råd & Rön… Och skapar du kontot på  är det bara att ladda ner appen och börja läsa gratis!

Veckans Tema: Loppisguider

Loppisshopping har ju närmast blivit en folksport och jag som handlat loppis sedan jag var liten ser med värme på denna aktivitet. Jovisst – det handlar om konsumtion. Men vi människor verkar ju funka så att vi älskar nya saker. Att förändra och variera oss. Och kan man då göra det genom att konsumera cirkulärt (samtidigt som man genererar arbetstillfällen till de som driver loppisarna) är det väl fantastiskt? Jag köper själv det mesta begagnat och när jag tröttnat skänker jag tillbaka det. Allt är en del i den eviga snurren och jag ser det nästan som att jag hyrlånar mina saker. Stora delar återförs när jag tröttnat och då kan någon annan få glädje av det.

Hur som helst – en vanlig fråga jag får är hur man hittar en riktigt bra loppis. Ja, du. Det är inte helt lätt. Bra loppisar är lite som bra svampställen. Man avslöjar dem helst inte. Många tidningar sammanställer ju som tur är utmärkta loppisguider med nedslag över hela landet. Jag tänker alltid att jag ska riva ut och spara dessa och ha med när jag drar iväg någonstans. Men har det någonsin hänt? Nej. Aldrig. Och i ärlighetens namn finns det ju många olika guider och jag vill ju ha tillgång till allihop. Där kommer Readly perfekt till pass. För genom Readly kan jag få tillgång till massa olika loppisguider – framtagna av massa olika tidningar. Och jag kan hitta dem direkt i min telefon i Readlyappen.

Och givetvis har jag kurerat de bästa guiderna åt dig här.

Aftonbladet Söndag har samlat 18 loppis- och antikpärlor från norr till söder och Året Runt har ytterligare 50 loppistips för hela landet. I tidningen Loppis & Antikt finns en guide med 155 tips på härliga loppisar. Men “värst” i klassen är nästan tidningen Loppis Sommar med över 400 bra adresser. Samkör du den guiden med tidningen Scandinavian Retros superdupermegamaffiga loppisguide på 993 loppisar – ja, då har du vad du gör i sommar! Alla dessa reportage är gjorda under våren och sommaren, men det är såklart ändå klokt att ringa och kolla att det är öppet innan du anpassar rutten efter dem.

Tidningar är också en bra och kunnig källa till kunskap om begagnade prylar. Både hur du skiljer äkta från kopia, hur olika auktionsformer egentligen fungerar och såklart artiklar om hur föremål tillverkas och vad de är värda. Här tycker jag framförallt att Antik och Auktion och Scandinavian Retro har mycket matnyttigt att ta del av. Och dessutom många roliga vinklar på det hela. Som till exempel vilka begagnade utemöbler man ska hålla utkik efter till trädgården i sommar eller ett nördigt reportage om emaljerade finska kaffepannor! Och vill du läsa om hur du blir en riktig proffsfyndare så finns också reportage om den saken!

Det fina med Readly är att du själv kan söka på fraser, teman och rubriker. Kanske vill du veta mer om gamla fotogenlampor eller Upsala-Ekeby? Ja, då söker du bara på det och så hittar du kvalitativ journalistik på just det temat. Som en slags google fast för magasin!

Så. Det var mina tips på sånt du kan läsa för att öka chansen att fynda på loppis i sommar! Vad tycker du jag ska fokusera på för tema nästa vecka? Droppa gärna ett önskemål här eller rösta i stories. Och glöm inte att skaffa Readly!

Det fina med gamla hus – eller i alla fall många gamla hus – det är att man i samma rum har fönster i många väderstreck. Som i vårt vardagsrum. Man har sikt ut i alla vädersträck. Får in ljus från alla olika håll. Och solen blir en klocka som vandrar från rum till rum.

Jag trivs så bra på nedervåningen sedan jag möblerade om i matrummet. Det gav energi att göra rokad också i vardagsrummet. Flytta lite hyllor, tavlor och möbler. Någon undrade hur jag gör för att inte få en massa fula hål i alla väggar och jag har gjort ett inlägg om det här med värsta bästa hacksen.

Det är så mysigt att plocka in blommor och göra buketter lite överallt i huset

Vita bondpioner, kantnepeta, en kvist fingerborgsblommor och massa mörkbladig astilbe.

Min nya gamla ram har fått komma fram. Men saknar ännu motiv.

Myshörnan. Med pipskåpet jag köpte på loppis i vintras men inte hittat en plats till förrän nu.

Och så ytterligare ett nytt köp. Hittade den på Rosendahls Antik i Umeå – den trearmade lampan. Har aldrig sett just den här modellen av sneda skärmar ihop med en sådan lampfot förut men gillar den skarpt!

Fick ett ryck och städade ur bokhyllan också. Den rymmer egentligen alldeles för lite så håller jag inte efter blir den kaos.

Idag är det omväxlande regn och skurar här hemma. Och jag passar på att städa skafferiet och rensa lådor och göra prydligt där det tidigare varit kaos. Att få göra sånt i lugn och ro utan tidspress. Det tycker jag faktiskt är riktigt vilsamt. Ha en fin lördag allihop!

Det är så mysigt att se storbarnen helt uppslukade i gemensam lek. Imorse störtade de in i sovrummet för att visa en fisk de pysslat tillsammans när de just vaknat. Av en gammal fjärrkontroll, massa pärlor och lite eldsflammor från playmobil-lådan.

De bygger kojor, skjuter pilbåge, leker med lego och klär ut sig. Storebror lär lillebror att klättra upp i pilträden. Visar grenarna man ska klänga på för att få fäste. De gungar i slänggungan och leker på stora stenen och har så många egna fantasivärldar – som den påhittade Zorbidorbi-planeten – där de bestämmer allt. De sover till och med i samma säng på nätterna.

Visst ryker de ihop ibland. Det behöver man inte fästa sig så mycket vid. Mellan varven bråkade jag och min syster fruktansvärt under uppväxten. Idag står vi väldigt nära varandra – kanske finns där ett samband? Den man är riktigt nära är det oundvikligt att bråka med.

Den här bilden knäppte jag i smyg idag. Jag bakade bullar och barnen låg tillsammans i soffan och lyssnade på barnprogram på radio. Fantasiresan.

Tänk att ha en bror. Vilken gåva.

Jag tar oftast tandborsten med mig ut i trädgården på kvällen. Istället för att stå inne och glo i spegeln går jag runt och tittar på allting medan jag borstar. Insuper.

Fast igår tog jag inte tandborsten utan kameran istället. För att föreviga.

Det regnade kraftigt på eftermiddagen för att plötsligt sola upp igen. Det är sånt väder som lockar fram dimmorna.

Regndropparna hängde på varje blomma och låg i varje skålformat blad.

Jakob sov sedan länge. Han börjar ofta arbeta med jordbruket redan vid sju på morgonen så han somnar alltid innan mig.

Man måste ha mörkläggningsgardiner om man ska sova. Så här ljust är det vid tolvtiden.

Aklejan har frösått sig och finns nu i varje rabatt i trädgården. Och i varje grusgång. Jag har inte hjärta att rensa bort något.

Vita blommor är vackrast i natten. Då lyser de som små stjärnor i dunklet.

Se bara på det här stjärnströsslet.

Verandan i nattljus. Med vågiga vemodiga rutor som gör världen utanför suddig och otydlig.

Sommarplanteringarna börjar äntligen ta sig. Regnet har förstört några petunior men glatt nästan alla andra sorter

Jag fick ett infall och påbörjade plantering av ett rödorangegult hörn på huset. Det behövdes. Som motvikt till allt ljuvt och skirt. Men det är inte färdigt ännu. Några växter står på vänt i skottkärran.

När jag sett mig mätt och doftat färdigt på allt grönt. Då smög jag in igen. Redo att göra kväll.