Månad: november 2020

Vet du vad det är för dag imorgon? Jasså inte? Det tycker jag att du borde lägga på minnet för framtiden. Första december är nämligen Brandvarnarens Dag. Du kanske tänker att det är något sånt där fånigt påhitt som Wienerbrödets Dag eller Drick en öl-dagen. Men nej. Brandvarnarens dag är en dag som räddar liv. Brandvarnare är extra viktiga så här i juletider när vi eldar stearinljus och tänder ljusslingor som aldrig annars.

Faktum är att det inträffar fler bostadsbränder i december och januari än under resten av året. Så ta nu tillfället i akt och testa att dina brandvarnare funkar som de ska. Och gör också som jag gjort och skriv in ditt telefonnummer här så får du en påminnelse från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap varje gång det är dags att kontrollera att din brandvarnare fungerar. Jag skrev in Jakobs, syrran och farsans telefonnummer också. Så att även de blir påminda.

På Brandvarnarens dag är det på sin plats med lite goda råd också. Ungefär lika kul som när tandläkaren läxar upp en om tandtråd tänker någon. Men det här är viktigt. Livsviktigt!

Så skyddar du dig mot brand

• Du behöver minst en brandvarnare per våningsplan. Montera en nära köket och gärna en i varje sovrum.
• Sätt upp dem i taket. Att lägga dem högt upp ovanpå ett skåp är inte tillräckligt.
• Testa brandvarnare när du varit bortrest en längre tid och åtminstone en gång i halvåret.
• Byt batteri i din brandvarnare en gång om året.
• Förvara brandfiltar vid eventuella eldstäder i hemmet samt alltid en bredvid vid spisen.
• Installera en pulversläckare på varje våning
• En fast brandstege är en självklarhet i ett hus med flera våningar. Men en lös repstege i de rum som saknar en fast är också viktigt. Vi har en särskild brandstege som man på ett enkelt sätt kan hänga i fönstret och som fäster sig själv.

På Länsförsäkringar Västerbottens hemsida finns otroligt mycket matnyttigt att läsa om hur du skyddar ditt hem mot brand. Vad finns det till exempel för risker vid laddning av elektronikprylar? Eller ebilar? Och om det börjar brinna när ni ligger och sover – hur ska du förbereda familjen på något sånt? Tio minuters research kan göra dig trygg om det värsta händer.

Och så vill jag faktiskt slå ett slag för att brandöva med familjen. Det har jag gjort flera år i rad. Det är SÅ otroligt viktigt att barnen vet hur man gör vid en brand. Det händer ju faktiskt att barn blir så rädda att de går och gömmer sig någonstans när det brinner. Så att ta tio minuter och öva hemma ger en känsla av trygghet inför det otäcka. Öva med ljudsignal också (finns här för övningssyfte) – så blir det lite mer verkligt. Och här kan du läsa om hur vi gör när vi övar.

När jag var ute och kissade Essa igår natt tog jag med mig kameran. Det var en sådan där magisk kväll. Med tunt molntäcke som släppte igenom månljuset och till och med norrsken som låg som gröna streck på himlen.

Gick runt i trädgården i den knarrande snön och bara lyssnade på köldknäpparna och det sjungande ljudet från is som fryser på sjön.

Frost som kristyr på varenda kvist, lampa och gren

Så tacksam att få bo här. Med just min familj, i just det här huset, på just den här byavägen, i just den här byn, i just den här delen av landet. Och världen.

Jag kände mig rörd till tårar av stunden. Men det kan också ha varit för att jag snart ska ha mens. Då kan jag liksom bli rörd till tårar av en spindel eller en vacker plåtburk. Man vet aldrig vad som är vad.

Förra året bantade jag juldekorationerna i trädgården. Men i år har jag växlat upp igen. Det är så mysigt att se ut genom fönstret och faktiskt se konturerna av trädgården.

Idag har jag en lugn dag. Har jobbat tolvtimmarspass i tre dagar i rad. Nu behöver jag bromsa lite för att komma ikapp. Ligger i sängen och skriver det här inlägget och ser ut på skogen som gnistrar i vitt efter morgonens snöfall. Hoppas ni får en underbar vecka allihop!

Är absolut hundra procent dödstrött – men kan inte alls komma ner i varv. Har samma känsla i kroppen som efter att vi haft julkonserten i gymnasiet och jag sjungit En gång i Stockholm inte bara rent – utan riktigt bra. Den där euforiska lättnaden av att ha klarat av något man lika delar längtat som fasat inför.

Jag borde gå och sova nu men istället plockar jag fram julmusten, vörtbrödet och skinkan Susanne lämnat kvar. Sprider ut lite stark senap ovanpå och kryper upp i kökssoffan. Så överväldigad av gensvaret. Ja knockad av kärleken i alla fina reaktioner jag tagit del av.

Imorgon är en ny dag och tre barn ska till skolan och jag ska sopsortera, handla och städa. Men ikväll vill jag vara kvar en stund i känslan av att jag varit med i något som gjorde någon glad.

Välkommen hem till mig på första advent. Här i Susannes Skafferi! Ladda gärna ner SVT-duo appen om du vill kunna prata med oss under programmets gång! Det går även att följa programmet direkt på SVT Play.

Väckarlockan ringde vid sex imorse och tre minuter senare hade jag börjat arbeta. Vid 20.04 ikväll avrundade jag arbetsdagen med en salladsmiddag tillsammans med teamet. På golvet eftersom det inte fanns några sittplatser utöver fåtöljen.

Sånt mys. Så lycklig att få göra precis det jag gör med människor som är underbara, proffsiga, roliga men framförallt snälla. Jag är så pirrig och förväntansfull inför imorgon. Och orolig. Alltid lite orolig över att inte leva upp till förväntningarna. Att göra någon besviken. Att inte få fram allt jag vill få fram. Men nu finns inget mer jag kan göra eller förbereda. Nu får jag lita på att det bär ändå.

Vår entre går ju genom vår glasveranda. Som dumt nog ofta blir ett skrotupplag under den kalla årstiden. Här hamnar de snöiga stövlarna, försändelser på väg in eller ut. Middagsresterna på kylning och blöjhinken som ständigt är djupfryst.

Så deppigt och så dålig energi att behöva passera genom detta varje morgon. Så igår bestämde jag mig för att röja iordning och göra adventfint.

Hängde upp min nya stjärna från IKEA

Strök duk och plockade fram den gamla staken

Fyllde ett krus med granriskvistar

Och la fram den juliga ullfilten i korgstolen

Upp med massa julbonader

På soffan slängde jag det rödgröna överkast jag köpte på loppis i somras med just det här i åtanke.

Så! Nu känns det genast lite bättre att komma hem till mig själv.

Har ni hört talas om appen PantaPå? Det hade i alla fall inte jag gjort. Inte förrän min partner NIVEA upplyste mig om att jag kan panta alla deras förpackningar med den appen. Panta förpackningar? Japp! Idag återvinns nämligen bara 42% av alla plastförpackningar och det är ju alldeles för lite. Så för att fler ska lämna in dem på returen istället för att slänga direkt i soporna finns appen PantaPå. Som NIVEA alltså är ansluten till eftersom de vill uppmuntra och förenkla för alla sina kunder till att återvinna sitt avfall. Det är en del av deras långsiktiga hållbarhetsarbete. (Här kan du läsa mer om det!) De allra flesta produkter med streckkod som säljs i svenska butiker går faktisk att panta och när du sopsorterar dessa förpackningar så samlar du bonuspoäng. Som i slutändan kan bli rabattcheckar på nya varor. Perfekt när det gäller förbrukningsvaror som ansiktskräm och rengöring och sånt!

Jag som är teknikskeptiker och avskyr att lära mig nya appar tyckte idén lät bra men blev rädd att det skulle vara svårt och krångligt. Bah! Det var ju hur lätt som helst.

Gick bara till återvinningen i byn och öppnade appen och scannade streckkoden på de NIVEA-produkterna jag skulle slänga i plastcontainern.

Eftersom jag använt mina NIVEA Naturally-Good produkter flitigt hela året hade jag en hel del tomma förpackningar…

Och när jag sorterat klart fick jag veta att mängden plast jag återlämnat motsvarade en 40W-lampa som står på en hel timme och lyser. Och ju mer man tar sig tid att panta desto större blir såklart besparingen.

Ladda hem appen redan idag vettja. Och sätt igång att panta!

Vad passar denna kalla årstid om inte de stickade vantarnas fyra i topp?! Här kommer de fyra par jag älskar mest och använder flitigast just nu. Utan inbördes ordning.

Mitt blå vantfynd från Myrorna kostade kring femtiolappen vill jag minnas. Perfekt stora till mina jättelabbar och tätt stickade så att de verkligen håller värmen. Jag gillar vantar med långa skaft så man slipper det där otäcka glepet vid handleden. Vanligt problem när man har ap-långa armar som jag har.

Detta är mitt senaste vantinköp – skaffade dem på höstlovet i Jokkmokk i en handarbetesbutik. Älskar hur mönstret går på tummen och den enkla men vackra färgställningen. Riktiga julottan-vantar om du förstår vad jag menar?

Dessa underbara vantar har jag fått av min vän Sofia Kammeborn som stickat dem till mig. Tänk att äga ett par vantar gjorda av en stickguru? Det känns högtidligt på något vis. Och det här är inga dussinvantar utan ganska avancerade föreställer jag mig. Inuti vanten sitter nämligen ännu en fodervante. Som gör dessa till de varmaste i samlingen. Vansinnigt vackra snöflingemönstrade vantar som jag blir galen när mina söner lånar av mig!

Slutligen dessa skönheter som en bloggläsare skickade mig i present. Hennes mamma (om jag inte minns fel) hade gjort dem. Ibland blir jag så förtvivlad för då fattas ena vanten men den kommer alltid tillbaka till mig igen. Dyker upp under något skåp, sticker fram bakom ett element eller hittas som en knöl längst ner i min vinterkappa som har hål i fickfodret. Vi hör ihop helt enkelt <3

Spanar alltid efter tjocksockar på loppis

Från den lilla orten Älvsbyn i Norrbotten kommer företaget Polarbröd. Fabriken har varit ett viktigt nav i samhället och erbjudit många arbetstillfällen. I augusti startade en brand i fabriken, som tyvärr inte gick att rädda. En stor tragedi för Polarbröd såklart, men också alla människor som är beroende av dem för sin försörjning, och för alla som älskar Polarbröd.

Som tur är har Polarbröd beslutat att fabriken ska byggas upp igen. Och under tiden det sker har Polarbröd tagit hjälp av andra bagerier för att kunna fortsätta leverera sina bröd. Dessa säljs nu under namnet Polarpolare i hyllan. Kanske har du sett dem? De liknar kanske inte helt det Polarbröd du är van vid, men är väldigt bra ändå!

Och nu ska du få receptet på en väldigt smarrig och snabbgjord smörgåstårta som är perfekt till 1a advent. Bakad på just Polarpolare Jubileumskaka.

Advent-smörgåstårta med skinka, äpple och lax.

Print

IngredienseR

• Oströra

• 400 gr färskost

• 400gr creme fraiche

• 1 tsk salt

• Fyllning 1

• 200 g skinka

• 1 rött äpple

• 1-2 tsk stark senap
  

• Fyllning 2

• 200 gr Gravad lax

• 1/2 finhackad rödlök
  

• Några knippen hackad dill

• 3 hårdkokta, hackade ägg
  

• 1 tsk stark senap

• Topping
  

• 100 gr gravad lax

• 200 gr skinka

• 3 hårdkokta ägg

• Samt vindruvor, dill, physalis efter tycke och smak

Print

Gör så här

• Börja med att tillverka oströran genom att vispa ihop färskost och creme fraiche. Smaka av med salt och dela upp oströran i tre olika skålar
• Finhacka skinka och äpple och blanda ner i den första skålen. Smaka av med lite senap och eventuellt också salt.
• Hacka laxen i mindre bitar och blanda ner i den andra skålen. Tillsätt hackat ägg, rödlök, dill och senap. Smaka av och salta vid behov
  
• Lägg ut två halvmånar Jubileumskaka på ett tårtfat. Bred över skinkfyllningen
• Lägg på två Jubileumskakor till – gärna med skarvarna riktade åt ett annat håll än lagret under. Bred över laxfyllningen.
• Avsluta med ett lager Jubileumskaka och toppa med den sista oströran. Bred ut och dekorera sedan med lax, ägg, skinkrullar, vindruvor, physalis och dill.
• Låg gärna stå svalt några timmar innan servering.

Ät och njut under en förhoppningsvis underbar 1a advent!

Och psst…på Polarbröds hemsida finns många fler smarriga recept som passar nu i decemberl!

Usch vad jag är peppad inför första advent och livesändningen från mitt kök. Usch säger jag bara för att det är så många dagar kvar som jag ska gå och längta och samtidigt hinna stressa upp mig på!

Den här livesändningen är Slow-TV. Något helt annat än det SVT oftast pysslar med. Fyratimmarsprogram hör ju inte till vanligheterna men den här gången är liksom grejen att allting går i realtid. Att du kan laga mat och pyssla med oss. Förhoppningsvis känna lite sällskap om du är ensam.

Som utlovat kommer nu inköpslistorna ifall du vill vara med och göra samma saker som oss i söndagens program. Där finns också all information om hur du kan se programmet ifall du grubblar över det. Ni är också några exilsvenskar som undrat om man kommer kunna se det utanför Sveriges gränser – men tyvärr vet jag ingenting om det ännu. Hoppas verkligen att SVT gör det möjligt!

Programmet heter Susannes skafferi. Susanne, kocken som driver programmet är helt fantastisk – kolla bara in den här vinterlunchen med röding som hon bjöd mig på!

Det är ju inga vidare loppistider just nu. Men innan de senaste restriktionerna trädde ikraft var jag runt och letade rekvisita till ett jobb. Sprang på ett och annat fint. Som dessa gula gamla tallrikar. Älskar båda serviserna men kanske särskilt fatet till vänster. Har tårtfat i samma serie plus fyra asietter. Supersöta! Det högra fatet har jag också fler modeller av i samma serie. I botten står inget mer än Majolika made in Western Germany

Den gula lilla skålen utan märkning som står längst bak fick jag för fyrtio kronor tror jag. Typiskt fin liten skål till tacosplock! Och under den två gröna tallrikar i serien Nore från Gefle.

Har ju en beigeblommig serie till vardags och en asiatisk fasan i lila till fest. Nu samlar jag till en helt blå dukning plus en komplett grön. Nore kommer passa perfekt i min gröna samling.

På Myrorna hade någon skänkt en hel samling prydnadsänder. Den här röda kunde jag bara inte motstå. Får placeras i någon hylla tillsammans med pakistanska porslinsfåglarna, de antika japanska dockkorna, mina urgamla dalahästar. Kitsch och souvenir i ett!

Hittade även en hel låda med glaspumlor. Inget pangpris kanske – femton kronor styck – men kunde inte låta bli. Fyllde en hel låda med tolv fack för 180 kronor.

Gamla julkulor är ju svårslaget vackert allstså. Så är det bara! Tyvärr kommer vi ju för andra året i rad ha en vilding här hemma (förra året Ulf i år även Essa) så jag kommer spänna fast granen i väggen som jag gjorde sist. Och hoppas på det bästa

Hittade också en gammal paltslev i trä. En sån har jag letat mig trött efter!

Slutligen köpte jag en fyrtiotalsvas som ser ut som ett draperat tyg. Made in West Germany står det under den. Helt otroligt fin.

Allra längst bak i fonden syns en julplansch jag fick för en tia på Röda Korset i Umeå. Så mysig. Den ska upp på verandan!

Loppade julpärlor som ska bli julklappar!

Klimatsnälla klappar – bloggläsarnas bästa tips!

Har du tänkt på att den du älskar kanske pratar ett annat kärleksspråk än du själv? I veckans poddavsnitt tar jag stöd i den kristna amerikanska äktenskapsrågivaren Gary och hans bok som lär ut allt om kärlekens fem språk….kunskap som kan bädda för bra relationer. Håll i er!

Erica vill också ha hjälp med adventspyssel och jag hjälper självklart till eftersom tjänster är ett av mina bästa kärleksspråk. Men det handlar tydligen också om porslin. Den finaste koppen åker inte fram av en slump om man säger så.

Musik:Olov Antonsson

Jag tog fram kameran och dokumenterade lite sporadiskt vad som hände i helgen. Häng med!

Jag bakade säsongens första lussekatter. Brukar bli några omgångar.

Så mysigt att ha i frysen och värma upp i ugnen när barnen kommer från skolan eller man får oväntat besök. Doftar nybakat!

Jag julpysslade med barnen.

Ska visa sedan vad som blev!

Det har utbrutit snöbollskrig och byggts snöborgar

Och en lucia av snö. Så otroligt tjusigt!

Eftersom vi inte har matlag nu har jag haft abstinens efter att få träffas. Så vi drog ihop en grillunch vid sjön.

Är förresten så glad över min fina fjällrävenjacka jag fått i födelsedagspresent av Jakob. Och loppade ullkoftan och de hemstickade vantarna jag köpte i Jokkmokk i höstas.

Vi satt på behörigt avstånd från varandra och grillade vår egna medhavda matsäck.

Gick finfint! Så här får vi försöka umgås mer i vinter med alla nära och kära. I termosbrallor vid någon grillplats i naturen.

När vi kom hem från utflykten var jag och de yngsta barnen så nedkylda att vi kröp ner i ett ångande, skållhett bad. Trots en timmes badande kunde jag inte få upp värmen. Gick och huttrade ända tills läggdags. Helt klart dags att ta fram varmare vinterkläder!

Mysigaste utflyktsdagen på den blanka skridskoisen

Och det var lite sånt som jag fyllde helgen med. Hoppas ni också hade fina, vilsamma dagar. Resten av veckan kommer jag ägna åt att få färdigt olika samarbeten inför jul, förbereda för SVT-sändningen på söndag och skapa lite mer julinspiration här på bloggen!

Nu har jag ammat i tjugo månader. Jag vet inte om det räknas som att långtidsamma – men för mig är det en lång tid att amma i alla fall. Det har inte varit ett medvetet beslut. Det har bara blivit så.

Jag ammade Bertil i fem månader och Folke i sex om jag inte minns fel. Jag tyckte att det var mysigt men faktiskt också jobbigt. Dels var det svårt med tekniken. Men sedan var det tråkigt att behöva dra sig undan för att amma. Gå undan på middagar, kalas, fester och i vardagen. Inte för att jag var blyg men för att bebisarna var lättdistraherade. Jag kände liksom att jag missade livet som pågick där ute medan jag låg för mig själv och ammade. Men i backspegeln förstår jag att det säkert också handlade om omställningen att bli mamma. Att det var svårt att vara så behövd hela tiden. Helamningen förstärkte ju den känslan och när vi istället började flaskmata blev det en befrielse. Och jag ångrar ingenting från den tiden och vet att jag i varje stund gjorde det som varit riktigast och bäst just då.

Men den här gången har allt varit annorlunda. Tekniken fanns från första stund. Och att gå undan och amma är inte längre ett straff. Med en stor familj som sliter och drar i en så är det en ren lyx att lägga sig på sängen en stund med en bebis och bara vila. Dessutom skönt med de täta mikropauserna för en före detta utmattad människa. Nu är jag så van att vara mamma och behövd av alla att amningen är en fristad.

Att amma ett större barn är ganska annorlunda mot för en bebis. Han säger tydligt amma, mamma! när han vill ha och lyfter bestämt på tröjan. Det allra bästa är att jag får mysa mycket mer. En ett och ett halvt-åring sitter ju aldrig still eller vill ligga och gosa om de inte typ har feber. Särskilt inte som våra barn övergett flaskan tidigt. Så att varje dag få ligga och snusa i håret och smeka de små fötterna. Det är obeskrivligt mysigt.

Jag har inga som helst planer på att sluta. Men heller inte på att fortsätta. Just nu får Smulf avgöra vart det här ska ta vägen. Men jag märker att folk börjat fråga försynt -Ska han inte sluta amma snart? Som att det var någon brådska. Som om inte det här är helt normal? Och på samma sätt var det när jag slutade amma Bertil. Fast då lät det tvärtom -Vad tidigt du slutar amma? Har du upplevt mycket problem?

Nej jag har just inga tankar om hur framtiden ska bli. Men förlängd amning minskar risken för bröstcancer och med mitt bagage är det en motivering så god som någon. Plus att jag helst inte går miste om mina mysiga mikropauser i vardagen. Mitt barnuppfostringsmantra är att det kan bli bra på många olika sätt. Och den här gången gör jag så här.

I år bestämde jag mig för att göra ett riktigt pepparkakeland här hemma! Barnen brukar önska ett sådant men andra pyssel kommer oftast mellan. Mycket för att jag inte tycker att själva bakandet av stommarna är så roligt. Men att dekorera – det gör jag mer än gärna. Och med Gille Pepparkaksfigurer och Gille Mini Pepparkakshus får man ju bara den roliga delen och inget av den tråkiga. Dessutom är de i en perfekt storlek för barnen att orka dekorera. De kan få ett minihus var och tillsammans kan de skapa ett helt litet pepparkakeland.

Gille Mini Pepparkakshus kom förra säsongen och gjorde succé och nytt för i år är att de har lanserat figurer att dekorera. Tomte, snögubbe, gran och tomtegumma.

Jag gick loss med kristyr i rött, grönt och vitt och dekorerade med chokladknappar, strössel, färglada kulor och stjärnor av vit choklad från Dr Oetker Taste of Christmas-kollektion.

Allt sånt här får mitt hjärta att banka snabbare!

Voila! Mitt eget pepparkakeland! Blev som ett barn när jag skulle arrangera det. Jag byggde upp landskapet på ett litet sidobord i matrummet. Först la jag ut en ljusslinga. Sedan ställde jag dit två upp och nedvända skålar och avslutade med att lägga en vit spetsduk uppepå för att få till en snöklädd kulle. Längst bak la jag en granrisslinga som blev lite som en fond till landskapet. Och ovanför alltihop hängde jag några svävande pepparkakor med budskapet God jul!

Att tänka ut färgställningarna till snögubbens halsduk och välja dekorationer till tomtens mössa – ja jag får erkänna att sånt pyssel gör mig lite nipprig. Glömmer både tid och rum..

Jag duttade ut kristyr på hustaken och fäste gröna granar, vita pärlor och snöflingeströssel med jämna mellanrum som dekoration. Husdörrens träpanel gjorde jag med strösselpinnar. Och med lite bomull på taket får man illusionen av skorstensrök som stiger mot skyn.

Pepparkaksgranen täckte jag med grön kristyr och grönt strössel som barr. Sedan avslutade jag med att hänga upp några ätbara juldekorationer i granen – som polkagrisar och stjärnor.

Mitt bästa dekorationstips är att förvara kristyrtuberna i en skål med varmt vatten. Då håller de sig lättflytande och smidiga. Och för precision i placeringen av dekorationerna kan jag rekommendera att använda en pincett. Själva husen byggde jag ihop med Dr Oetkers Baking Glue – som gör att man slipper brännskador. Barnsäkert och bra.

Gilles pepparkaksfigurer bygger på deras klassiska recept som har vunnit flera smaktester. Och dessutom bakas deras pepparkakor på svensk rapsolja – peppisar med palmolja väljer jag bort. Gilles blå pepparkakeburk innehåller byggsatser till totalt 13 figurer och precis som husen har alla figurer utom granarna hål längst upp så att du kan hänga upp dem om du har lust med det.

Gille har förutom pepparkaksfigurer och pepparkakshus också pepparkakshjärtan i två storlekar – de större hjärtana har dessutom hål för upphängning. Och väljer du Gilles gröna pepparkaksburk i butiken så får du ekologiska kakor!

Nu kan tio lyckliga följare vinna värdecheckar på pepparkakor från @gillesverige och dekororationskit från Dr Oetker. För att delta ska du maila in en bild på ett Gille Mini Pepparkakshus eller en Gille Pepparkaksfigur som du dekorerat! Skicka till mig på underbaraclara@gmail.com. Tävlingen pågår till 29/11 och Gille, Dr Oetker och jag utser tillsammans vinnarna som meddelas här senast 6/12

Läs mer om kakorna och dekorationerna på  www.gille.se och www.oetker.se 

Till jul tycker jag att det är extra mysigt med inspiration från förr i tiden. Trender inom juldekorerande är helt ointressant för mig – hela poängen med traditioner ju att ta fram samma sak år från år!

Kommer jag över gamla bilder från jular kan jag bli sittande länge. Betrakta julgransprydnader, tavelupphängning, växtval och dukar. Men visste du att det finns något som heter Digitalt Museeum? Via deras enorma arkiv får du tillgång till totalt 69 stycken olika museers samlingar och du kan söka runt i arkivet och hitta så mycket fantastiskt fint. Det är ett hett tips om du renoverar ett äldre hus och behöver bildexempel från samma tid – eller helt enkelt bara vill få lite julinspiration. Här kommer ett fång gamla julbilder som gör mig pirrig i magen.

Den här bilden är tagen i en borgerlig miljö vid slutet av 1800-talet. Här fastnar ögonen länge. På det blommiga linoleumgolvet med tygmattor ovanpå. De små spetsdukarna som hänger över karm på stol och soffa. Tavelväggen med porträtt på svaj och kuriosahyllan till vänster – fullproppad med krimskrams. Önskar så att jag kunde kliva rakt in i bilden och titta närmare på allt!

Spana in Selma Lagerlöf-frisyrerna denna guldbröllopsdag, annandag jul i Jädersfors. Jag drömmer om en gardin som den här – och lika grylliga tapeter. Ser ni att julgranen står på något som ser ut som en tygklädd låda. Fin lösning för att få en högre gran!

Familjen Andersson i Västerås – en julafton omkring 1910 i ett betydligt enklare och anspråkslösare hem. Så fint med pojkar i sjömanskostym och flickor med page och rosett i luggen. Min blick dras till granen pyntad med flaggor och handgjorda pappershjärtan. Och det lagomt tunna och tarmiga glitter som hänger rakt ner från gren. Så här vill jag dekorera min julgran!

Den här lilla flickan i tomtedräkt och läskig mask står framför en fin julgran med flaggor på pinne i topp! Bilden är från omkring 1920 och golvet täckt av trasmattor påminner mig om farmors hus där man knappt ser golven för alla mattor som ligger tätt, tätt. Superbra eftersom det skyddar mot både golvdrag och stickor i fötterna. Och är fint såklart!

I den här sjuksköterskans kammare från 1920-talet finns det så mycket fint att vila ögonen på. Det anspråkslösa vitmålade möblemanget. Den lilla duken med broderi. Ljuskkronan med julgransljus som pekar åt alla håll och klockan som hänger i mitten av den. Förutom den stora julgranen syns en liten adventsgran och vad som ser ut som enris i ett krus. Otroligt vackert i sin enkelhet. Det som inte syns på bild är förstås hur kallt och dragit det ofta var i gamla hus där kanske en ensam vedspis eller kakelugn skulle hålla värmen. Tur att man kan plocka godbitarna från förr och inte behöver gilla allt!

På tjugondag Knut klädde man ut sig och gick runt i byarna och knackade dörr. Den som öppnade skulle försöka gissa vem det var som hade klätt ut sig bakom masken. Jag kan meddela att jag förmodligen fått en hjärtattack om dessa knutar knackat på min dörr en sen vinterkväll. Alla tradiga Halloweenmonster kan ju bara gå hem och kamma sig i konkurrens med det här.

Julaftonen 1919 sitter Klara och tittar i fotoalbum. I hennes gran hänger enkla små handgjorda dekorationer av metall och silkespapper. Och tänk att nästan precis en sådan här fotogenlampa har jag här i min ägo. Fast den står på kontoret just nu.

Clara och Karin Knape firar jul 1920 och jag blir glad av den frejdiga julbonaden på väggen. Ser ut att vara blockstämplad och alldeles garanterat hemmagjord. Och krukan på bordet är fylld med vad som ser ut som iskonvaljer och någon slags lökväxt. Iskonvaljer är samma sak som liljekonvaljer fast man lurat dem att blomma lagom till jul istället för våren. Otroligt vackert! Får inspirationsoverload.

När man hittar gammaldags julpynt…

Här pyntar jag som förr i tiden

8 ikoniska julpynt att leta på loppis

Nu har Essa bott hos oss i två veckor. Känns som två månader minst. Att ha hund igen är bara en naturlig fortsättning på hur jag redan haft det i femton års tid. Lite jobbigare med en valp såklart, men hon passar perfekt in i vår familj. Barnen älskar henne och kanske särskilt Ulf som slår sig på knäna och pratar bebisspråk när han får syn på Essa. Som är så otroligt snäll och mjuk fastän på valpigt vis superbusig.

Största skillnaden mot våra tidigare hundar är att hon är så smart. Alltså det känns faktiskt lite elakt mot stackars Sixten och Melker att säga det men Essa är verkligen vår lilla duktiga flicka. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som skiljer men det märks i de små sakerna. Jag hajar till över sånt hon fattar och förstår fast hon bara är tolv veckor. Det där med att borders är signalkänsliga är något jag tänker mycket på. Hon snappar upp det mesta.

Vi hade faktiskt bestämt att hon inte skulle sova i sängen med oss men jag kan säga att den planen sprack med en gång. Det är ju så vansinnigt mysigt med en egen sängvärmare. Och jag vet inte om jag nämnt det men det här är ju faktiskt Jakobs hund så han får sköta nästan alla promenader och all träning nu i början. Det ska ju bli hans arbetskompis i jordbruket så det är viktigt att hon präglas på honom. Hon hänger med honom när han arbetar ute på gården och åker med honom i traktorn när han kör. Och på borders vanliga vis är hon väldigt uppmärksam på husses förehavanden. Vi har ännu inte skaffat något koppel till Essa utan försöker träna henne med målet att kunna gå lös. Men vi måste nog börja vänja henne med halsband snart ändå.

Allt som allt har det varit två väldigt fina första veckor med vår lilla Essa!

Som jag redan nämnt rusade jag upp ur sängen igår morse. Ut, ut till det här!

Hämtade in tidningen medan Essa störtdök i snön. Bra med en riktig vinterhund känner jag.

När barnen fått i sig frukost ställde jag fram kaffe till mig själv.

Det är ingen ordning alls på barn nummer tre som ni ser. Viktiga beständsdelar för en trevlig morgon är för övrigt: Mjuka, varma fårskinn på stol. Tända ljus. Papperstidning.

Det här var inte alls en sådan där stressig morgon. Tvärtom en lugn eftersom Folke var hängig och skulle få stanna hemma, Ulf började en timme senare än vanligt och Bertil kunde samåka med kompisar. Gjorde min vanliga enkla Viktväktarfrukost. Grovt knäcke med lite rökt skinka på plus tomat och örtsalt.

Eftersom det var en lugn morgon den här gången hanns det med valpmys i soffan innan dagen drog igång.

Många vardagar börjar med badkarsbad för lillsmulfen. Humörhöjare!

När jag lämnat Uffe på förskolan tog jag en promenad i allt det vita och passade på att fota lite till bloggen.

Vintern är nästan vackrast nu innan isen har hunnit lägga sig. Det öppna vattnet mot snön blir dramatiskt.

När jag kom in gjorde jag bort en del datorjobb och skrev ihop några samarbeten som kommer upp här i december.

Så mysigt här hemma sedan julstjärnorna hängts upp lite i förväg. Gäller att pynta lite nu eftersom jag kommer förbereda livesändning hela nästa helg.

Älskar mina vackra gamla ulldraperier. Hänger fram dem den här årstiden och de gör hemmet så mjukt och ljuddämpat. Även ett fint sätt att “stänga av” rum lite mer om man inte har dörr men ändå vill få mer av en sådan känsla.

Också nöjd med alla vackra gamla amplar jag hängt under taket. Det blir så ombonat med växtligheten.

Jag drack eftermiddagskaffe och värmde mina frusna tår

Sedan anslöt Folke med sin önskelista. Allt i Ninjagokatalogen i julklapp, tack!

Mysiga lilla Essa tittade på.

Och sedan innan det mörknade skyndade jag mig ut och fångade några solstrålar som behagat titta fram.

Och det var den halvdagen, det!

Förra veckan fick jag ta emot ett fint pris – nämligen Olof Högbergs-plaketten som delas ut av Norrlandsförbundet. Motiveringen löd

“För framgångsrikt och inspirerande berättande i text och bild bland annat i sociala medier, som visar att ett gott liv fjärran från urbana miljöer är möjligt, erhåller Clara Lidström Olof Högberg-plaketten”

Priset har funnits sedan 1955 och delas ut för “framstående kulturell gärning” i norrlandsförfattarens Högbergs namn. Jag är väldigt glad och stolt över det här. Att uppmärksammas för det arbete jag gör – som så ofta bara viftas bort som trams i andra sammanhang. Stort tack!

Jag flög upp ur sängen imorse en timme tidigare än jag hade behövt. Bara för att jag var så otålig att få se snön som fallit under natten. Gick och la mig i en brungrå, smutsig och regntung värld och vaknade till det här. Kunde inte sluta le.

En Klass 2-varning hade utfärdats för kraftigt snöfall och snöfall fick vi med besked.

Så glad att jag hann få upp lite ljusslingor och utepynt medan det fortfarande var milt och bart ute. För så snart det blir minusgrader och snö knäcks grenarna lätt och det är svårare att dra sladdar och montera på ett bra sätt. Spana förresten in den MEGANORMA (mina barns favoritord) krans jag gjort och hängt på garageväggen. Den är över en meter i diameter och jag fick tillverka stommen själv eftersom kransar i den här storleken inte verkar vara så vanliga. Vill ni att jag ska visa hur jag gjorde?

Barnen var lika lyckliga som jag över snön och på fritids byggde de sig en stor snöhäst.

Det finns gott hopp om att snön stannar kvar den här gången eftersom veckorna som kommer ska bli kalla.

Nu ska jag faktiskt hoppa i badkaret och värma mig lite. Har gått och frusit hela dagen efter att jag var ute och fotade i snön och blåsten. Imorgon är det fredag. Och vad ska hända då? Jo, jag ska nog sätta en saffransdeg. Och så kanske Gärtrud kommer på besök. Man vet aldrig. Håll utkik på min instagram vettja!