MĂ„nad: oktober 2023

‱ Reklam lĂ€karmissionen ‱
30 oktober, 2023

Att ta med sig sitt barn pĂ„ en sĂ„dan resa som den jag gjort med LĂ€karmissionen till Etiopien – det Ă€r verkligen fantastiskt! Att tillsammans fĂ„ se, uppleva och lĂ€ra sig sĂ„ mycket nytt. Jag var absolut nervös över vad Bertil skulle kĂ€nna och tĂ€nka. Men det hade jag inte behövt vara. För pĂ„ vissa sĂ€tt Ă€r det lĂ€ttare för barn. De finner sig i stunden och tar allting som det kommer, medan mina egna tankar rusar ivĂ€g Ă„t alla möjliga jobbiga hĂ„ll.

En dag under vĂ„r vistelse i Addis Ă„kte vi till Entoto som Ă€r bergen som huvudstaden ligger vid, pĂ„ omkring 3000 meters höjd. Vi skulle slĂ„ följe med nĂ„gra flickor som arbetar med att samla eukalyptus. De startar tidigt pĂ„ morgonen innan det blivit varmt och gĂ„r sedan tre timmar upp pĂ„ berget. VĂ€l dĂ€r fĂ„r de bara plocka det som ligger pĂ„ marken i skogarna och det brukar ta omkring tre timmar att fĂ„ ihop till ett lass. NĂ€r de plockat fĂ€rdigt ska de packa bördan pĂ„ ryggen och bĂ€ra ner den till samhĂ€llet igen. Det tar ocksĂ„ omkring tre timmar till. Betalningen för nio timmars arbete ligger pĂ„ ca 38 kronor och det rĂ€cker inte lĂ„ngt. Arbetet utförs vanligtvis sju dagar i veckan, dĂ„ ingen ledighet för helgen finns. Det hĂ€r Ă€r förfĂ€rande nog ett arbete som mĂ„nga barn Ă€gnar sig Ă„t – och sĂ€rskilt flickor.

Som Alajsi. Hon Ă€r precis lika gammal som Bertil – men istĂ€llet för att gĂ„ i skolan arbetar hon med att plocka eukalyptus. Trots att barnarbete Ă€r förbjudet i Etiopien praktiseras det i allra högsta grad.

LÀkarmissionen jobbar för att flickor som Alajsi ska fÄ gÄ i skolan istÀllet för att arbeta. Men det krÀver hÄrda förhandlingar med de som anstÀllt barnen och som anser sig har rÀtt till deras arbete. MÄnga familjer Àr ocksÄ helt beroende av sina barns arbete för att kunna försörja sig. SÄ det som utifrÄn ser sjÀlvklart ut Àr ingen okomplicerad frÄga.

LÀkarmissionen har lyckats se till sÄ att Alasji fÄr gÄ i skolan nÄgra timmar i veckan och strider för att utöka skolgÄngen. Hon gÄr nu sÄ ofta hon hinner och hon tycker mycket om att vara dÀr.

Vi hjÀlptes Ät att samla ris

KÄnkade och bar sÄ vi blev svettiga.

Men trots att vi var flera som arbetade var vi sÄ mycket mycket lÄngsammare Àn flickorna.

NÀr riset plockats klart binds det ihop till enorma buntar som de sedan bÀr pÄ ryggen. Jag och Bertil fick pröva att bÀra de stora rislassen och flickorna hade vÀldigt roligt Ät hur vi staplade fram och knappt kunde röra oss under bördan.

Överallt i Addis ser man kvinnor och flickor utföra detta hĂ„rda arbete. Sneda i ryggen, utnötta höfter och trasiga kroppar efter omĂ€nskligt slit.

SĂ„ hĂ€r ska det bara inte behöva gĂ„ till! Barn har rĂ€tt att gĂ„ i skolan – de ska inte arbeta!

En av eukalyptusplockarna den hĂ€r dagen heter Ababech – och henne fick vi följa med hem. Hon Ă€r en ung ensamstĂ„ende kvinna med Ă„ttaĂ„riga tvillingar och en fyraĂ„rig pojke. Hon bor i ett litet lerhus med sina barn och ytterligare en familj. Sju personer trĂ€ngs pĂ„ omkring tio kvadratmeters yta och Ababech vill inget hellre Ă€n att flytta dĂ€rifrĂ„n. Men hon kan inte. Hon har sjĂ€lv aldrig fĂ„tt gĂ„ i skolan och kan inget annat Ă€n att bĂ€ra eukalyptus.

Det hÀr Àr omrÄdet dÀr hon bor. I stor fattigdom. Men tack vare LÀkarmissionen kan hennes fyraÄrige pojke i alla fall fÄ barnomsorg medan hon arbetar. Just nu förskola, men snart i vanlig skola. Han fÄr ocksÄ hjÀlp med skoluniform, skolavgift och allt annat som behövs för att kunna delta i undervisningen.

Vi bestÀmde oss för att Äka och hÀlsa pÄ en av de skolor som LÀkarmissionen Àr med och driver i Addis. Entoto Freedom school ligger i ett utsatt omrÄde dÀr det bara finns tvÄ skolor pÄ 45 000 invÄnare. Vi togs emot av barnen och rektorn Elisabet. En varm och stark kvinna som vuxit upp i liknande omstÀndigheter och förstÄr vad barnen som kommer hit behöver. KÀrlek, trygghet, omtanke och stabilitet.

Jag frÄgade vad som fÄtt henne att bli lÀrare frÄn första början och hon berÀttade om en snÀll fröken hon sjÀlv hade haft som barn, som inspirerat henne. Nu arbetar hon sedan mÄnga Är som rektor för skolan och den största utmaningen beskriver hon som den generella bristen pÄ bildning. Barnen kommer frÄn hem dÀr det inte finns nÄgra leksaker, böcker eller vuxna som har tid för dem. Det Àr med andra ord mÄnga saker utöver sjÀlva skolÀmnena som barnen behöver lÀra sig.

Vi gick runt i alla klassrum för att trĂ€ffa barnen och delta i undervisningen. De sjöng för oss och sedan fick vi sjunga pĂ„ svenska för dem. Vi klĂ€mde i med Blinka lilla stjĂ€rna för kung och fosterland! De ville förstĂ„s sĂ€rskilt veta vad Bertil hette – men eftersom det Ă€r nĂ€stan omöjligt att uttala pĂ„ amhariska sĂ„ blev hans smeknamnet Ă€ndĂ„ alltid Bebu.

Jag undrade vad barnen vill bli nÀr de blir stora (mÄnga vill bli lÀrare, andra fotbollsspelare eller ingenjörer) och vilka favoritÀmnena de har i skolan och vad som Àr extra svÄrt. Lustigt nog hade nÀstan alla barn samma favoritÀmnen: matte och bild!

HÀr visar jag ett foto hemifrÄn oss pÄ vintern. Snö Àr nÄgonting ogreppbart nÀr man aldrig upplevt det förut. Inte ens sett det pÄ bild eller film.

Elisabet berĂ€ttade att de mĂ€rkt att barnen som kom till skolan hade svĂ„rt att fokusera och var trötta och hĂ„glösa. Skolan insĂ„g att mĂ„nga barn inte fick nĂ„gon frukost – sĂ„ dĂ€rför började de införa fria mĂ„ltider pĂ„ skolan. Frukost, lunch och mellanmĂ„l. För mĂ„nga av barnen som gĂ„r hĂ€r Ă€r detta allt de fĂ„r i sig pĂ„ en vanlig dag. SĂ„ skolan fyller en oerhört viktig funktion!

I slöjdsalen hade de pysslat och gjort skapelser av skrÀp. Kartonger, petflaskor, glassplitter och plÄtskrot. Roligt och kreativt!

Det fanns dessutom en klass för barn med sÀrskilda behov och dÀr fokuserade lÀraren mycket pÄ att uppsöka förÀldrarna och hjÀlpa till att lindra det stigma som det ofta innebÀr att ha ett barn med funktionsnedsÀttningar.

Ett litet bibliotek fanns ocksÄ pÄ skolan, men sektionen för sagor var inte sÀrskilt stor. DÀremot fick barnen gÀrna lÄna hem böckerna om de ville. För de flesta barn Àr dessa böcker de enda som de har tillgÄng till i sin vardag.

Jag och Bertil pustade ut och drack kaffe i skolans lÀrarrum.

Jag slogs verkligen av den vÀrme som fanns hos alla pedagoger och hur de kÀmpar för barnens bÀsta. Men ocksÄ hur svÄrt det Àr att rÀcka till med sÄ knappa resurser. Och Bertil som sjÀlv Àr otroligt skoltrött fick sig en riktig tankestÀllare av att trÀffa alla barn. Barn som inget hellre vill Àn att fÄ gÄ i skolan och lÀra sig, istÀllet för att arbeta dagarna i Ànda.

Han var fascinerad av vad de lekte pÄ rasterna för ringlekar Àr inte sÄ vanligt hemma pÄ skolgÄrden. DÀremot lekte barnen olika varianter av tagen och kurragömma som funkar precis som han Àr van. Och givetvis spelade alla fotboll!

Enklare lekstĂ€llningar fanns ocksĂ„ – som en rutschkana, nĂ„gra gungor och en gungbrĂ€da. Och alla verkade ha kul! Bertil konstaterade att hans egna fröknar hade svimmat av ljudnivĂ„n…

Trots de stora behoven Ă„kte vi frĂ„n skolan med sĂ„ mycket hopp för de barn som faktisk gĂ„r dĂ€r. Men ocksĂ„ med insikt i hur mĂ„nga fler som skulle blir hjĂ€lpta om det bara fanns fler platser i skolan, fler lĂ€rare och större lokaler. Det Ă€r sĂ„dant som vĂ„ra pengar kan gĂ„ till nĂ€r vi blir mĂ„nadsgivare. Jag vet att jag har mĂ„nga blogglĂ€sare som redan ÄR mĂ„nadsgivare och jag hoppas att ni förstĂ„r hur viktigt ert bidrag Ă€r.

Freedom school Addis Abeba

Jag har mycket mer att berĂ€tta om resan och det kommer fler inlĂ€gg – jag lovar. Men det roliga Ă€r att Bertil ocksĂ„ blivit en slags ambassadör i sitt sammanhang. Han fick hĂ„lla föredrag för hela skolan nĂ€r han kom hem och visa allt han varit med om och lĂ€rt sig. MĂ„nga stora insikter för en liten tolvĂ„ring att hĂ€rbĂ€rgera!

Och för dig som vill ta steget att BLI mÄnadsgivare till LÀkarmissionen, sÄ fÄr du min nya bok Underbara Vinter som en liten tack för ditt beslut. Hoppas att ni Àr mÄnga som vill!

AnmÀl dig hÀr

(Alla fina foton i inlÀgget Àr tagna av Anna Ledin Wiren. Alla har blivit tillfrÄgade om sin medverkan)

29 oktober, 2023

Min mÄlbild senaste veckorna har varit tanken pÄ imorgon lördag. DÄ packar jag in hund och alla barn, mÄlargrejer, korsord, handarbeten och böcker i bilen och brÀnner upp till stugan för en helt ledig vecka. DÀr Àr snöigt och kallt och jag ska ingenting sÀrskilt göra, utom att laga mat till barnen och diska efterÄt. Resten av tiden Àr min egen!

Skrev jag i inlÀgget MÄlbild i torsdags. Och lÀsaren Kristina kommenterade

NĂ€r började du se en ledig vecka med barnen som faktiskt ledig och din? Du skriver att du bara ska laga mat och diska men att resten av tiden Ă€r din. Ganska mĂ„nga förĂ€ldrar har nog en helt annan bild av en ledig vecka med barn – som att absolut ingen tid alls Ă€r ens egen. Tror du att det hĂ€r Ă€r en instĂ€llning du har haft i hela ditt förĂ€ldraskap eller Ă€r det nĂ„got som började nĂ€r barnen nĂ„dde en viss Ă„lder? Det hĂ€r skulle vara jĂ€ttespĂ€nnande att lĂ€sa ett helt inlĂ€gg om!

Det var mÄnga fler i kommentarerna som höll med om att de ville se ett inlÀgg om saken sÄ hÀr kommer det! Och jag kan börja med att slÄ fast att jag absolut inte alltid kÀnt sÄ hÀr. Egentligen var det i somras som det började Àndras. Det var nÀmligen det första sommarlovet pÄ tolv Är dÄ jag kunde ligga och lÀsa bok dagtid, göra mina egna smÄ projekt och verkligen vara ifred fast barnen var hemma. Ulf Àr nÀmligen sÄ pass stor och förstÄndig (4 Är) att hans brorsor (12, 9 Är) kan umgÄs med honom utan övervakning. Mina barn leker mycket ihop och i somras mÀrkte jag verkligen skillnad frÄn tidigare Är. Det gick att vila pÄ ett annat sÀtt. Jag behövde inte vara stand by precis hela tiden. LÄnga stunder byggde de lego, studsade studsmatta eller höll pÄ med nÄgonting annat roligt tillsammans.

Jag har velat Ă„ka upp sĂ„ hĂ€r till stugan med barnen ganska mĂ„nga höstlov – men det har fallit pĂ„ att jag inte orkat. Inte orkat Ă„ka lĂ„ngt, vara ensam med tre barn och ha allt ansvar för mat och disk och lĂ€ggningar och dessutom eldning och annat som kan krĂ„ngla i ett sommarhus. Men nu har det hĂ€nt nĂ„got i familjedynamiken.

IgĂ„r nĂ€r vi kom till stugan bar storbarnen in packningen med mig. Sopade bron, gjorde upp eld och efter maten tog de fram snöslĂ€den och skottade den lĂ„nga stigen till vedboden och hĂ€mtade in mer ved. PĂ„ eget initiativ. Ulf kan inte göra sĂ„ mycket – men han kan ju hĂ€nga med sina brorsor medan de hjĂ€lper till. Och det gör en enorm skillnad för mig.

HĂ€r i stugan har ju storbarnen kompisar i de andra stugorna ocksĂ„. SĂ„ pĂ„ dagarna Ă€r de ute och leker, Ă„ker skrana och spelar rollspel. Vilket mest gör att jag och Ulf gĂ„r runt hĂ€r hemma tillsammans och det Ă€r ganska enkelt. Han har en padda med nedladdade filmer (för internet Ă€r uselt) och han har fĂ„tt lite extra skĂ€rmtid. Men dĂ€rutöver Ă€r han ganska nöjd med att sitta och bygga lego eller göra en koja, medan jag donar pĂ„ med mitt. Det Ă€r dĂ€rför jag för första gĂ„ngen kĂ€nner att jag kan ha höstlov sjĂ€lv med mina barn och faktiskt fĂ„ lite vila och inte bara arbete. Och det Ă€r en stor glĂ€dje eftersom det betyder att jag fĂ„r vara mer i stugan dit jag stĂ€ndigt lĂ€ngtar – men ofta inte orkat Ă„ka till. Tror det hĂ€r Ă€r starten pĂ„ lite nya vanor för vĂ„r familj, faktiskt! Erbjöd till och med Jakob att ta med Essa pĂ„ resan eftersom det kĂ€nns som att det ger mer energi Ă€n det tar i slutĂ€ndan.

SÄ alla ni som bara upplever lovet som ett lÄngt, lÄngt arbete. Jag förstÄr er precis! Inför lÄnga lov har jag planerat noga för att det inte ska bli för betungande. Ett sÄdant inlÀgg med lite olika ideer finns att lÀsa hÀr.

‱ innehĂ„ller reklam för min bok ‱
28 oktober, 2023

Tidigt i tisdags morse tog jag tĂ„get ner till Stockholm för att avverka en himla massa jobb. Den hĂ€r hösten handlar mycket om att göra press för min bok – och det gör jag med glĂ€dje! Den har legat pĂ„ Bokus och Adlibris topplista i stort sett varje dag sedan förhandsbokningarna slĂ€pptes i början av september. KĂ€nner mig sĂ„ glad över alla som köpt!

NÀr jag anlÀnde vid ettiden tog jag en taxi direkt till mitt förlag.

DĂ€r vĂ€ntade Lotta och min förlĂ€ggare Alexandra – för vi skulle nĂ€mligen ha en jobbeftermiddag tillsammans. Men först en bild pĂ„ vĂ„r gemensamma baby! Tre stolta förĂ€ldrar.

Det blev en mycket produktiv eftermiddag dÀr vi spikade en hel del viktiga saker kring mina tvÄ nya böcker som kommer hösten 24 och vÄren 25. SÄ roligt nÀr man tÀnker sÄ lika och liksom bara fyller i varandras referenser och meningar!

Sedan Äkte jag till mitt hotell pÄ gÀrdet dÀr jag skulle bo över till onsdagen.

Uppe med tuppen pÄ TV4, för att göra Nyhetsmorgon.

Fyllde bordet med pyssel frÄn boken

Och sedan hade vi en vÀldigt fnittrig, rolig och trevlig pysselstund i studion. Man kan se den i efterhand hÀr (tidskod 02.48)

DĂ€refter rafsade jag ihop mina saker och begav mig till….

Akademibokhandelns huvudkontor för en live om min bok! SÄ lyxigt att fÄ bre ut sig i en hel halvtimme och prata loss. Man kan se den i efterhand hÀr.

Och dÀrefter vidare till Mix Megapol för att banda en intervju som sÀnds lite senare. Men sedan hade jag en liten lucka och bestÀmde mig för att fylla pÄ mig med lite sjÀlslig energi och kulturell nÀring.

SÄ jag traskade till Nordiska museet och spanade in deras utstÀllningar.

Fastnade sÀrskilt för julutstÀllningen. Min mÄlbild för december! Skulle ju nÀstan kunna vara hemma hos oss och den dÀr flickan kunde absolut vara Juni.

Julkrubba med mÄnga exotiska djur. Kul med sanden!

Underbara gamla julkarameller.

Och snart sammanstrÄlade jag med mitt förlag igen, för en middag för att fira boksuccén! Glömde ta kort pÄ oss men tog kort pÄ maten pÄ Miss Voon. Den var utmÀrkt.

Efter att ha Àtit, surrat bort nÄgra timmar och skÄlat i champagne satte jag mig pÄ nattÄget hem igen. Sov som skrÀp och kÀnde hur förkylningen tagit ett omtag nÀr jag vaknade i gryningen.

Snöigt i UmeÄ och laddningen av elbilen krÄnglade. Det som borde tagit 20 minuter tog över en timme att ladda. VÄgade inte ha pÄ vÀrmen nÀr jag körde hem för batteriet var sÄ lite laddat. SÄ jag körde hem i en utkyld bil pÄ isblank vÀgbana. Frös som en hund nÀr jag Àntligen kom fram och gick direkt och la mig i ett hett bad. Sedan följde med bokintervjuer och leveranser av olika utkast. Var helt slut nÀr kvÀllen Àntligen kom.

StÀllde in trÀningen pÄ fredagen för jag kÀnde mig sÄ krasslig. Sov istÀllet ut och Äkte in till Susanne för att planera vÄr live. Vi kommer köra en julsÀndning frÄn mitt kök pÄ min instagram och pÄ Susannes youtube den 26/11 och dÄ kirrar vi Ärets bÀsta julgodis och julkakor. Och sÄ ska jag pyssla lite fint!

Man blir sĂ„ bortskĂ€md hemma hos Susanne. Hemmagjord pĂ€ronmarmelad, ghakku, brieost, rökt renkorv och gott kaffe. Sedan pĂ€rontoscakaka och en ny slags chokladboll hon experimenterat fram. Åt tills jag skĂ€mdes.

Och nÀr vi planerat klart var det dags för lunch. Susanne svÀngde ihop en helt enormt god pastarÀtt medan jag ringde ett samtal. Hamnade i svÄr matkoma och sedan var jag tvungen att Äka vidare.

Hade nÀmligen stÀmt trÀff med Erica för att jobba undan lite. Och nÀr det var avklarat var jag tvungen att Äka hem. HÀmtade jag upp farmor pÄ vÀgen, för hon skulle sova över hos oss, och kraschade sedan i soffan.

Och det var de dagarna i bilder, det!

‱ annonssamarbete Bixia ‱
27 oktober, 2023

I sommar har jag sett solpaneler poppa upp lite varstans hos mina vĂ€nner och bekanta. Allt fler har efter förra vinterns elkris (som kommer fortsĂ€tta i Ă„r) insett att det kan vara en god idĂ© att sjĂ€lv bli producent. Överskottet man producerar pĂ„ sommaren har man nĂ€mligen igen till vintern nĂ€r elen Ă€r dyr. Visste du att pĂ„ bara tvĂ„ timmar tar jorden emot samma mĂ€ngd energi frĂ„n solen som hela vĂ€rldens befolkning anvĂ€nder under ett Ă„r?

Att byta till förnyelsebar el Ă€r en av de viktigaste insatser man som privatperson kan göra för klimatet. Vi mĂ„ste alla anvĂ€nda el i vĂ„r vardag – och dĂ„ kan vi ju lika gĂ€rna vĂ€lja att köpa den frĂ„n ett vettigt elbolag. Idag finns bara en viss mĂ€ngd förnybar el och egentligen bara tvĂ„ sĂ€tt att se till att den rĂ€cker till alla. Det ena Ă€r att förĂ€ndra vĂ„ra elvanor sĂ„ att vi anvĂ€nder mindre el. Det andra sĂ€ttet Ă€r att producera mer förnybar el.  BĂ„da insatserna Ă€r viktiga!

Vi installerade ju solpaneler för tre Ă„r sedan och det – ihop med bergvĂ€rmen – ger en fin mix som ocksĂ„ Ă€r hĂ„llbar. Vi anlitade Bixia nĂ€r vi skaffade solel eftersom de kunde hjĂ€lpa oss sĂ„ bra hela vĂ€gen genom processen – och vi sedan förmĂ„nligt kunde sĂ€lja tillbaka ett eventuellt överskott till dem! Bixia Ă€r elbolaget som endast erbjuder förnyelsebar el och som specialiserat sig pĂ„ att hjĂ€lpa fler att sjĂ€lva bli producenter.

De samarbetar med lokala elproducenter – vanliga mĂ€nniskor som har solpaneler eller kanske ett vindkraftverk pĂ„ sin gĂ„rd. Inte sĂ€llan jordbrukare som pĂ„ det sĂ€ttet fĂ„r ytterligare en vĂ€lbehövlig inkomstkĂ€lla. Det Bixia gör annorlunda Ă€r att köpa in el direkt frĂ„n producenterna utan mellanhĂ€nder vilket gör det mer lönsamt att producera förnybar el.

Fundera pĂ„ vilka steg du kan ta för klimatet. Kanske kan en snabb översyn av din elleverantör vara en av de enklaste och snabbaste insatserna? Och om du vill göra nĂ„got mer – varför inte undersöka möjligheten att sjĂ€lv bli producent av solenergi? Att bli elproducent har öppnat ögonen för min familjs elkonsumtion. Hur vi förbrukar el och hur vi kan bli mer energieffektiva. Vi pratar mycket om hur vi kan bli förbĂ€ttra vĂ„r vardag – men ocksĂ„ om att sĂ€tta upp fler solpaneler pĂ„ gĂ„rden sĂ„ smĂ„ningom.

LÀs mer om Bixia hÀr om du Àr nyfiken!

27 oktober, 2023

Det var nÀstan omöjligt att ta sig upp ur sÀngen imorse. Kroppen protesterade högljutt efter en vecka med alldeles för lite sömn, vÀldigt mycket jobb och en hotande förkylning stÀndigt nÀrvarande. Ute Àr det grÄtt och mörkt och snart stÀller vi om klockan sÄ att dagarna blir Ànnu mörkare. Min mÄlbild senaste veckorna har varit tanken pÄ imorgon lördag. DÄ packar jag in hund och alla barn, mÄlargrejer, korsord, handarbeten och böcker i bilen och brÀnner upp till stugan för en helt ledig vecka. DÀr Àr snöigt och kallt och jag ska ingenting sÀrskilt göra, utom att laga mat till barnen och diska efterÄt. Resten av tiden Àr min egen!

Det kĂ€nns som att det bara var tvĂ„ – tre veckor sedan barnen vinkade hejdĂ„ till sina sommarstugekompisar efter en evighet av sommarlek. Men nu ska de alltsĂ„ ses igen. Den hĂ€r hösten har gĂ„tt sĂ„ snabbt att jag inte hunnit med mentalt! Och nĂ€r jag lĂ€mnade Ulf pĂ„ förskolan imorse kom en skrĂ€ck över mg. Att resten av livet ocksĂ„ ska gĂ„ sĂ„ hĂ€r snabbt. Att de ska vĂ€xa upp och flytta hemifrĂ„n innan jag ens hinner mĂ€rka det. Att hela den hĂ€r underbara delen av mitt liv ska vara över – och sedan Ă„terstĂ„r bara trĂ„kigt vuxenliv utan barn. HJÄLP!

Men nej, jag vet att det bara Àr jag som Àr lite uppskruvad. Det jag behöver allra mest just nu Àr lugn och ro, vila och att vara med min familj. DÄ kommer livet ÄterfÄ sin normala hastighet igen och allt kommer kÀnnas som vanligt igen.

26 oktober, 2023

HÀr kommer tre smÄ lÀrdomar frÄn en trebarnsmamma.

  • SmĂ„ barn blir 75% gladare sĂ„ fort de Ă€r nakna. En missbelĂ„ten bebis kan man oftast göra glad genom att klĂ€ av naken och lĂ€gga pĂ„ en filt – bara rummet inte Ă€r för kallt. PĂ„ sommaren nĂ€r en instĂ€ngd blöja kan göra ungen förtvivlad passar det fint att fĂ„ gĂ„ runt spritt sprĂ„ngande naken. SmĂ„ barn föredrar i sjĂ€lva verket att vara nakna nĂ€stan jĂ€mt. I alla fall mina barn och dĂ„ har de fĂ„tt vara det. Livet Ă€r till för att njutas!
  • Man behöver inte nödvĂ€ndigtvis pottrĂ€na barn. Jag har inte “pottrĂ€nat” dem alls egentligen. Jag har bara haft en potta stĂ„ende pĂ„ toaletten. Bara det brukar inspirera dem att sĂ€tta sig dĂ€r. SĂ€rskilt nĂ€r de börjar pĂ„ förskolan och ser Ă€ldre kompisar göra det. Och nĂ€r de börjat vara i mogen Ă„lder har jag (sommartid) bara tagit av dem blöjan. Sedan fĂ„r de gĂ„ runt i byxor hemma (inga kalsonger – blir bara Ă€nnu mer tvĂ€tt). Man kissar inte sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger i byxorna utan att man mĂ€rker att det Ă€r obehagligt. Det Ă€r som att hjĂ€rnan behöver fĂ„ uppleva det för att mĂ€rka nĂ€r kissnödighets-signalen kommer. Och bor man i hus kan barnen sommartid vara nakna i trĂ€dgĂ„rden och kissa ute. Det har gĂ„tt vĂ€ldigt fort att fĂ„ rumsrena barn pĂ„ det viset. LĂ€rde det mig av min svĂ€rmor som Ă€r en erfaren fyrbarnsmamma!
  • Att lĂ€gga barn pĂ„ kvĂ€llen – sĂ€rskilt vintertid nĂ€r man sjĂ€lv Ă€r trött – Ă€r hopplöst jobbigt. IstĂ€llet för att kĂ€mpa emot somnade jag sött bredvid mina barn efter att jag stĂ€llt en vĂ€ckarklocka pĂ„ 20 minuter. Finns inget som Ă€r sĂ„ sövande och tryggt för ett barn som en förĂ€lder som kommit till ro och somnat vid deras sida. LĂ€ggningarna gick rekordfort. PĂ„ 20 minuter hann jag inte komma ner i djupsömn utan vaknade lĂ€tt och kĂ€nde mig relativt utvilad. Kunde gĂ„ upp och diska, se pĂ„ en serie, duscha eller trĂ€na en stund innan min egen sovtid nĂ„gra timmar senare. SĂ„ hĂ€rligt att faktiskt ha lite energi till att göra mina egna aktiviteter!

25 oktober, 2023

Satt och blÀddrade i mormors gamla fotoalbum dÀr mÄnga bilder Àr frÄn olika fjÀllvandringar. HÀr nÀrmar de sig Aktse, porten till Sarek. Mormor, morfar, mamma och hennes bÀstis Anita Àr med pÄ fÀrden.

Min mamma Marianne Àter mjukkaka med falukorv. IklÀdd gummistövlar, jeans och hemstickad ulltröja.

Morfar har tagit av sig skjortan och har enbart jeansen pÄ sig. Mormor bÀr rutig flanell till sina jeans utan stretch och Anita ser ut att vara klÀdd i helt vanliga klÀder med gummistövlar pÄ fötterna.

Bilderna gör mig glad och upprymd. De levde mycket mer friluftsaktiga liv Ă€n jag sjĂ€lv nĂ„gonsin kommer att göra. Men de sov i bomullstĂ€lt, vandrade i gummistövlar och bar jeans och skjorta pĂ„ fĂ€rden. Det Ă€r nĂ„gonting sĂ„ oerhört befriande med det idag, nĂ€r varje ny aktivitet Ă€r sĂ„ tĂ€tt förknippad med konsumtion. BĂ„de trĂ€ning och friluftsliv fokuserar fullkomligt pĂ„ utrustningen och att ha rĂ€tt grejer. Att “gĂ„ ut” har blivit bĂ„de komplicerat och dyrt trots att det borde vara det billigaste man kan göra.

Som min kompis som blev medbjuden pĂ„ sitt livs första fjĂ€llvandring – men blotta tanken pĂ„ att ha fel utrustning och heller inte rĂ„d att köpa den rĂ€tta – förtog mycket av glĂ€djen. Febrilt försökte hon lĂ„na ihop grejer frĂ„n bekantskapskretsen och Ă€ven om det gick bra till slut blev ju startstrĂ€ckan sĂ„ onödigt lĂ„ng.

FörestĂ€llningen om all utrustning som behövs för att gĂ„ ut, kan blir ett stort hinder för att alls ta sig ut. NĂ€r det kĂ€nns för svĂ„rt och dyrt sĂ„ kommer man inte till skott. Men folk har i alla tider varit ute i naturen och vandrat, tĂ€ltat, jagat, fiskat och Ă„kt skidor utan utrustning för tiotusentals kronor. Det gĂ„r ocksĂ„! Även om jag sĂ„klart förstĂ„r och hĂ„ller med om att det Ă€r mycket trevligare och skönare att vandra i bra funktionsklĂ€der.

Men för mig som Ă€r helt ointresserad av utrustning och att göra research blir detta ofta ett hinder. Jag upplever en rĂ€dsla för att det ska blir fel. Jag orkar inte försöka förstĂ„ vad olika slags impregneringar pĂ„ jackor betyder eller vad som skiljer en dyr vandringskĂ€nga frĂ„n en annan Ă€nnu dyrare. Jag vill bara att det ska funka okej och oftast lĂ„nar jag Jakobs grejer. Det enda jag egentligen vill Ă€r ju att GÅ UT! Inte Ă€gna en vecka Ă„t research för att sedan ruinera mig.

Jag tÀnker att ett bra första steg för att vara ute mer Àr att helt enkelt börja gÄ ut. Med tiden visar det sig vad man behöver. Samma sak med trÀningen. Första tiden med min PT trÀnade jag i ett par sladdriga tights och en stor t-shirt med linoljefÀrgsflÀckar pÄ. Det gick! Först sedan jag trÀnat ett tag brydde jag mig om att hitta tights och sport-bh som jag verkligen gillade. Men lyfter skrot gör jag fortfarande oftast i helt vanliga Converse. Det funkar finfint.

‱ innehĂ„ller reklam för min bok ‱
24 oktober, 2023

Nu ska jag berÀtta om hur omslaget till min bok kom till. Allt började ju egentligen för flera Är sedan med nÄgra ord frÄn Erica, som vetat om min bokidé lÀnge och peppat mig hela vÀgen. Hon sÄg en bild framför sig nÀr jag drog en kÀlke genom en snöig skogsglÀnta. TyvÀrr hade jag ingen kÀlke vid den tiden och hade heller inte börjat arbeta skarpt med boken.

Men sÄ för tvÄ somrar sedan ringde Erica frÄn en loppis vid sin sommarstuga och sa att hon hittat en stor och skruttig kÀlke till mig och frÄgade om jag ville ha den.

-Det kan du hoppa upp och sÀtta dig pÄ!

En snöig vinterdag packade jag den full med julklappar fint inslagna pÄ gammaldags vis med makulatur, papperssnören och röda lacksigill. Precis som klappar alltid ser ut pÄ gamla julkort av Jenny Nyström. Jag lassade ocksÄ i ett fÄrskinn, packade en korg med lussekatter och julÀpplen, en julkÀrve och en liten gran. Och sÄ drog jag ut den i skogen. Tung som ett as!

PÄ hÀnderna hade jag ett par vackra vantar som en blogglÀsares mamma stickat till mig. PÄ ryggen en gammal skinnryggsÀck med vÀvda band, som min farmor Beda sytt och som mina söner Àrvt. PÄ fötterna ett par nÀbbskinsstövlar och sedan en lite mer modern kappa frÄn Zara med en gosig pÀlskrage.

Det tog en stund innan jag hittat den perfekta glĂ€ntan och den perfekta vinkeln. Mitt kamerabatteri höll pĂ„ att ladda ur, uppkopplingen mot min telefon strulade sĂ„ avtryckaren funkade bara var tredje gĂ„ng ungefĂ€r. DĂ€remellan fick jag rusa fram och tillbaka och trycka av. Det var fruktansvĂ€rt kallt och jag kĂ€mpade för att hinna fĂ„nga det sista ljuset samtidigt som jag svor över att jag aldrig lĂ€rt upp nĂ„gon fotoassistent som kan hjĂ€lpa mig. Tappade kĂ€nseln i fingrar och tĂ„r men var sĂ„ fokuserad pĂ„ uppgiften att jag knappt mĂ€rkte det. NĂ€r jag kom in igen kunde jag inte sluta skaka av köld dĂ€remot. Har aldrig varit med om nĂ„got liknande – men jag liksom vibrerade utan att jag kunde göra nĂ„got Ă„t det. Allt för konsten osv.

Slutresultatet har ni ju redan sett och inspirationen kommer alltsĂ„ frĂ„n gamla, hederliga julkort. Gör man nĂ„gonting riktigt omodernt sĂ„ blir det ju samtidigt tidlöst – vilket jag hoppas att denna bok ska vara.

Det har ocksÄ varit viktigt för mig att Underbara Vinter verkligen innehÄller mycket natur och vinterbilder. Sommaren har en speciell plats i hjÀrtat pÄ oss svenskar och det finns tusen böcker med sommarÀngar i motljus, spegelblanka sjöar och saftkalas i en bersÄer. Men vintern Àr ju den verkligt unika Ärstiden för vÄrt land och jag tycker att den förtjÀnar samma vackra gestaltning och skildring i bild och text. Det var ocksÄ viktigt att redan pÄ omslaget slÄ fast att det hÀr inte Àr nÄgon pyssel eller receptbok med arrangerade julbilder frÄn en fotostudio. Utan att den Àr The Ultimate Vinterbibel! Eller i alla fall mitt bÀsta försök till en sÄdan.

Samtidigt Ă€r det en vĂ€ldigt personlig bok. DĂ€rför satte jag mig sjĂ€lv pĂ„ omslaget – tittandes rakt in i kameran. Det första bokomslaget nĂ„gonsin dĂ€r jag gör det, för i min debutbok Ă€r det ju bara mina fötter pĂ„ omslaget och pĂ„ uppföljaren tittar jag Ă„t sidan. Och i alla andra böcker har jag helt undvikit att figurera pĂ„ omslaget. Men sedan dess har jag vuxit pĂ„ mig och vill möta blick. Hela boken Ă€r liksom en enda inbjudan: VĂ€lkommen till min vintervĂ€rld!

SÄ, nu vet ni hur omslaget kom till. Om inspirationen till sjÀlva formgivningen har jag ju bloggat om förut.

24 oktober, 2023

VÀckarklockan slet mig ur drömmen 04.20 imorse. DÄ vandrade jag i bergen med Bertil, men det konstiga Àr att fast vi var i Etiopien sÄg det precis ut som i skogen bakom vÄr sommarstuga.

Rullade ur sĂ€ngen, rullade upp hĂ„ret pĂ„ papiljotter och hĂ€llde i mig en kopp svart kaffe och sedan pĂ„ med den gröna klĂ€nningen i kashmir. Behöver nĂ„got varm och gosigt pĂ„ tĂ„gresan söderut. Ja, jag Ă€r pĂ„ vĂ€g igen. Bara till Stockholm, men Ă€ndĂ„. Idag ska jag Ă€ta lunch med mitt förlag The Book Affair, trĂ€ffa Lotta KĂŒhlhorn och pĂ„börja arbetet med min nya bok. Eller egentligen tvĂ„ nya böcker som jag ska jobba parallelt med. Den ena kommer nĂ€sta höst och den andra kommer vĂ„ren 25. Och sedan kommer det ytterligare en bok hösten 2025 nĂ€r jag tĂ€nker efter – men den har jag trĂ€ngt bort tankarna pĂ„ tills vidare.

Imorgon ska jag göra Nyhetsmorgon, vara med i en livesÀndning för Akademibokhandeln (delar lÀnken pÄ IG sedan om nÄgon vill titta) och sedan gÀsta Mix Megapol. DÀrefter vÀntar en middag med mitt förlag för att fira succén med Underbara Vinter! Hinner jag tÀnker jag ocksÄ gÄ förbi Erikssons Damekipering. Har lÀngtat efter att gÄ dit men aldrig lyckats pricka in en Stockholmsvistelse med deras öppettider.

Jag har flĂ€ngt sĂ„ mycket den hĂ€r hösten. Malmö och Stockholm med tĂ„g t&r. En vecka i stugan. Elbilen ned till Falun för att signera böcker. Till Etiopien. Nu till Stockholm igen. Sedan hemma nĂ„gra dagar och dĂ€refter upp till stugan i en vecka. DĂ€refter blir jag tack och lov hemma ett tag – men sannolikt sedan Stockholm igen för mer bokjobb innan jul.

Det Ă€r ovant för jag har varit hemma sĂ„ mycket de senaste Ă„ren. Vant mig av med att resa och trivts bra med det. Men nu nĂ€r jag flĂ€nger igen sĂ„ kĂ€nner jag hur kul det ocksĂ„ Ă€r. Och hur mycket piggare jag kĂ€nner mig Ă€n nĂ€r jag reste mycket sist – kring 2018 sisĂ„dĂ€r. Att ha lite större barn, att inte precis ha genomgĂ„tt en utmattning samt att vara i fysiskt god form – det hjĂ€lper mig!

23 oktober, 2023

Sticker bara in snabbt för att berÀtta att det nu finns en gratiskod till Podme för att fira att de fyller sex Är! AnvÀnd koden GRATTISPODME i kassan nÀr du skapar en prenumeration för 30 dagars kostnadsfri lyssning. Du fÄr alltsÄ tillgÄng till alla Podmes Premiumpoddar och jag vet att flera av er efterfrÄgat det för att kunna testa Podme i lugn och ro. Hoppa pÄ vettja och lyssna ikapp pÄ Wollin & Clara. Vi har nÄgra riktigt smarriga avsnitt frÄn den senaste tiden.

Om influencers som fejkar fattigdom för att verka sympatiska, om avsnittet med en svettig Ängestattack, skvallret frÄn Sommar i P1s stora fest och mycket, mycket mer! Som vanligt hÄller vi inte med varandra om nÄgonting. Vi retas, tjafsar, flamsar, tröstar och talar allvar.

Det enda vi egentligen censurerar Àr stjÀrtskÄrorna. Bokstavligt bildligt talat, alltsÄ.

22 oktober, 2023

HÀr kommer lite bilder frÄn dagarna som gÄtt sedan vi kom hem frÄn resan.

Första morgonen hemma. Elva minus ute och jag sjavade ut i tofflorna för att ta in ved.

Gjorde en rejÀl brasa. Viktigt med vedspis kalla vintermornar. HÀr framför trÀngs ungarna och Àter frukost. Och Jakob efter han har isbadat.

Det kalla, kala kÀnns sÄ vilsamt för ögonen att se ut pÄ.

PÄ torsdagen jobbade jag som en liten gnu och avslutade dagen med körrep i kyrkan inför söndagens gudstjÀnst i byn.

Fredagen startade jag med ett dubbelpass pÄ gymet. HÀr eftersvettas jag efter 60 minuter styrka och 30 minuters intervaller. Ganska slut i kroppen efter resan, all vandring och flera dagar med obefintlig aptit. TrÀningen gick trögt. Skyndade mig sedan hem och jobbade.

PĂ„ kvĂ€llen kom vĂ„ra nya grannar över pĂ„ middag och jag tĂ€nde vartenda ljus jag kunde hitta. Det var vĂ€ldigt trevligt – men nĂ€r gĂ€sterna cyklat hem somnade jag omedelbart.

Förstod varför nÀsta morgon nÀr jag vaknade med halsont och smÀrta i hela kroppen. Och jag som lovat att sjunga pÄ gudstjÀnsten dagen dÀrpÄ! Jag bestÀmde mig för att ligga i sÀngen precis hela lördagen. Förutom nÀr jag inte lÄg i badkaret alltsÄ.

Lite chips var det enda som kunde inspirera mig till att Ă€ta sĂ„ jag Ă„t det, kollade pĂ„ Normala mĂ€nniskor för sjuttonde gĂ„ngen (finns just nu pĂ„ SVT Play – tips!) och Adam & Eva och började dĂ€refter kolla pĂ„ Industry pĂ„ HBO.

Detta seriemaraton i sĂ€ngen gjorde susen, för imorse nĂ€r jag vaknade kĂ€nde jag mig frisk igen. Ulf vĂ€ckte mig tyvĂ€rr redan vid halv sju – men istĂ€llet för att försöka somna om spolade jag upp ett hett bad och sjönk ner i. Sedan Ă„t jag frukost, fixade frissan och drog till kyrkan.

Charlotte var mötesledare för den trevliga ekumeniska gudstjÀnsten.

Rutiga brorsor.

SĂ„ fint att fĂ„ samlas och lyssna pĂ„ predikan. Vi bad för vĂ€rldens folk, för Sverige, för vĂ„r lilla by och för varje enskild mĂ€nniska i den. Vi sjöng ocksĂ„ en av mina favoritpsalmer nĂ€mligen 591. SĂ„ fin och passande just nu “Det kan vi göra för rĂ€tt och för fred: stĂ„ emot allt ont som trampar ner och sprider skrĂ€ck och hot“.

Jag sjöng solo pĂ„ VĂ„r Herre och sĂ„ delade jag med mig av nĂ„gra vĂ€l valda ord. NĂ€rmare bestĂ€mt en insikt jag en gĂ„ng bloggade om och som jag senare har fĂ„tt höra att mĂ„nga anvĂ€nt sig av pĂ„ olika gudstjĂ€nster. Uffe hĂ€ngde mig i kjolarna och fick mig att tappa trĂ„den flera gĂ„nger. Oh, well. LĂ„t barnen komma till mig…osv.

EfterÄt var det hembakt kyrkfika av bÀsta sort.

Och vi hade mycket att avhandla och diskutera

SÄ glad att fÄ stjÀla Ät mig en stund med sÄ vÀl ungdomar och smÄbarn som Àldre. Det Àr sÀllan man umgÄs sÄ Äldersöverskridande som just i kyrkan.

Uffe ville umgÄs Äldersöverskridande med Julian.

NÀr gudstjÀnsten var slut Äkte vi hem och jag hoppade i skönare klÀder. Sedan lekte Ulf och jag matlag med alla gosedjuren. Salta pinnar doppade i vatten stod pÄ menyn.

Storbarnen hade precis fÄtt ett nytt datorspel sÄ de försvann till övervÄningen.

Och jag fick Àntligen ro att sÀtta mig och mÄla. HÄller pÄ att fÀrdigstÀlla illustrationer till en grej som hÀnder i november!

Duttade pÄ nya

Och hittade igen gamla.

Medan jag mÄlade och lyssnade pÄ ljudbok mÄlade Ulf sig sjÀlv. Sedan klistrade han fast flera kartor julklappsettiketter pÄ kökssoffan.

Vilken tur va! Det hade jag aldrig hunnit utan hans hjÀlp.

Men sedan hips vips var han spÄrlöst försvunnen. Hittade till slut igen honom i kÀllaren dÀr han lokaliserat en perfekt plats för att kolla ut genom fönstret. Att klÀttra pÄ plastbackar funkar fint nÀr stegar saknas!

NÀr ungarna somnat tog jag en kvÀllspromenad med Elina medan vi avhandlade allt vi missat sedan vi hördes sist.

Och det var de dagarna i bilder, det. Men nu ska jag gÄ och lÀgga mig. Godnatt!

21 oktober, 2023

De tre första dagarna i Etiopien spenderade vi med LÀkarmissionen, men istÀllet för att bara Äka hem efterÄt stannade jag och Bertil kvar. Man Äker ju inte gÀrna över halva jordklotet utan att göra det mesta möjliga av resan! Min vÀn Nicola som jag och Anna drev Yawama of Sweden med i flera Är, bor numera i Addis med sin familj och jobbar pÄ UD. Hennes son hade skollov just den hÀr veckan sÄ vi hade planerat in en resa tillsammans!

Nicola hÀmtade mig och Bertil pÄ hotellet pÄ fredagkvÀllen och sedan Äkte vi hem till hennes hus. DÀr vÀntade en supergod grillmiddag pÄ oss. Och efter att ha suttit uppe en lÄng stund och surrat om allt vi upplevt de senaste dagarna (behövde debriefa en hel del om man sÀger sÄ) sÄ kraschade vi i sÀng.

NÀsta morgon Ät vi frukost, packade ihop vÄr vandringsutrustning och gick ut i trÀdgÄrden.

DĂ€r vĂ„r chaufför vĂ€ntade pĂ„ oss i en bil. Vi klĂ€mde in oss alla sex i bilen – Bertil Ă„kte i skuffen – och sedan bar det ivĂ€g.

Bara att ta sig ut ur Addis morgontrafik tog 1 1/2 timme men sedan var vi pÄ landsbygden. DÀr körde vi ytterligare nÄgra timmar innan vi stannade och plockade upp vÄr engelsktalande guide Sami. Han kommer frÄn regionen Gurage söder om Addis och kan sprÄket pÄ den plats vi skulle till. I Etiopien talas över Ättio olika sprÄk, sÄ det gÀller att hitta nÄgon som kan översÀtta!

Vi körde högre och högre upp, tills vi kom fram till en liten bergsby. DÀr gjorde bilen plötsligt halt och vi steg ur. HÀlsade pÄ packÄsnan som skulle göra oss sÀllskap

Och tog en lunch. Ljummen lÀsk. Alltid ljummen lÀsk.

Och injera pÄ ett stort fat att dela allihop.

Efter att vi Àtit en sen lunch provianterade vi med lite snacks och en himla massa blÀckpennor. Pennor Àr alltid bra att ta med som present till barn. Funkade lika bra i New Delhi som hÀr!

Vi introducerades sedan för ytterligare en guide som var den som skulle visa oss vĂ€gen genom bergen. Vi hade bokat en sĂ„ kallad community walk – dĂ€r man gĂ„r mellan byar och bor med byborna och fĂ„r se deras traditionella livsstil. Ekoturism i dess finaste form. Men just den hĂ€r rutten var vi de första turisterna som gick. Pirrigt för samtliga! Sami var den som kunde prata bĂ„de gurage och engelska och tolka Ă„t oss vad vĂ€gvisaren berĂ€ttade.

Snart började promenaden. Uppför, hela tiden uppför.

För vissa var det mer uppför Àn för andra.

Vi passerade genom en rar liten by och överallt dÀr vi gick kom byborna ut och vinkade och hÀlsade. Jag slogs av att det var sÄ likt Sverige pÄ nÄgot sÀtt. TÀnker pÄ Gallejaur eller HÀngengÄrden i Glommers. Fast timringen Àr pÄ andra ledden dÀr. Men samma prydliga gÄrdar, trÀrena fasad och likadana illröda pelargoner utanför.

Ju lÀngre vi gick desto mer tung-andat blev det. Uppe pÄ 3000 meters höjd.

Men det var sÄ slÄende vackert överallt med de traditionella husen i den smÄ, otillgÀngliga byarna. Det enda moderna i den hÀr bilden Àr en liten solpanel pÄ taket som ger ström till en lampa nattetid.

Vi fick se flera sorters apor lĂ€ngs vĂ€gen – och stora rovfĂ„glar som cirklade över skogarna. Overkligt vackert och skönt. HĂ€r i trakten finns ocksĂ„ leoparder och hyenor, men de slapp vi dock stöta pĂ„!

Vi gick ner genom regnskogsliknande terrÀng och svalkade oss i en flod. Och sedan gick vi upp igen genom sÄ tÀt vegetation att klÀderna hakade i och fastnade.

Men till slut kom vi fram till den första by dÀr vi skulle bo.

Byborna fĂ„r alltsĂ„ betalt för att man kommer och hĂ€lsar pĂ„. Ett vĂ€lkommet ekonomiskt tillskott för hĂ€r uppe i bergen Ă€r pengar sĂ€llsynt. Alla Ă€r sjĂ€lvförsörjande smĂ„bönder och det enda de egentligen har att sĂ€lja Ă€r kat (som alla tuggar oavbrutet) och enset – ett traditionellt bröd gjort pĂ„ falsk bananplanta. PĂ„ det blir man inte sĂ€rskilt rik.

Vi blev inbjudna till byns finaste hem och fick uppleva en traditionell etiopisk kaffeceremoni. NÀr bönorna rostas i stekpanna, alla fÄr insupa aromerna och kaffet sedan bjuds runt. Att dricka tretÄr krÀvs för att vara maximalt artig.

NĂ€r mörkret föll över byn kĂ€nde jag tröttheten komma krypande. Men först fick vi en balja vatten och gick ivĂ€g bakom ett skynke i skogen och tvĂ€ttade av oss dagens svett och lort. Jag fĂ„r alltid ont i magen nĂ€r jag Ă€r ute och reser och inte kan sköta toalettbestyren i lugn och ro. “Tur att man inte har mens i alla fall” sa jag till Nicola nĂ€r vi stod dĂ€r och försökte blaska oss rena efter att ha utrĂ€ttat behov i ett hĂ„l i marken.

Och sedan var det dags att Àta middag! En riktig festmÄltid. Den traditionella mattan rullades ut pÄ golvet och maten placerades ovanpÄ. Injera och enset.

Och en kÄlröra med fermenterat smör som serverades i bananblad.

Tillsammans med den traditionella osten som smakar som en syrligare keso. Vi Ă„t allt vad vi orkade och först nĂ€r vi gĂ€ster Ă€tit fĂ€rdigt börja husfolket att Ă€ta – en ganska obekvĂ€m vana för en svensk.

Snart samlades mÀnnen i byn bredvid oss och Ät och drack araki, tuggade kat och lyssnade pÄ etiopisk musik.

Det var tydligt att vi blivit inbjudna till byns allra finaste hus. Porslinet prydligt uppstÀllt lÀngs de turkosa vÀggarna och lergolvet tÀckt av fÀrgglada mattor. Somnade gjorde vi sedan i sovsÀckar pÄ madrasser pÄ golvet. Fast jag lÄg vaken en lÄng stund och lyssnade pÄ allas andetag och pÄ vinden som slet i taket och tÀnkte att jag verkligen befann mig mitt ute i ingenstans. Och att ingen skulle kunna komma och hjÀlpa mig om det hÀnde nÄgot. Och det Àr bÄde lÀskigt och mysigt pÄ samma gÄng.

Jag vaknade sedan vid 03.30 av böneutroparen i byn. Vi bodde hemma hos den ortodoxe prÀsten och han hade tydligen morgonjour. Inom den ortodoxa etiopiska kyrkan sker regelbundna böneutrop och till skillnad frÄn muslimernas ganska koncisa utrop pÄgÄr dessa i timmar. Jag gav upp vid sju och steg ut i den soliga morgonen.

Helt overkligt att vakna till den hÀr utsikten och apor fulla trÀden.

Jag, Bertil och vÄr guide Sami tog en morgonpromenad upp till kyrkan.

Sjuhundra Är gammal Àr den och dÀr pÄgick morgonens gudstjÀnst. En stilla morgon med en sÄdan otrolig frid. Kommer aldrig att glömma!

Till frukost serverades mer injera men nu ocksÄ lite vanligt vitt bröd, Àggröra och Ànnu mer enset.

Jag som knappt kan Àta svensk frukost hade svÄrt att fÄ i mig nÄgot överhuvud taget. Men det söta teet var ljuvligt och jag drack i stora klunkar.

Efter maten skulle det kraftmÀtas

och sedan tackade vi för oss och vandrade vidare.

VÄr vÀgvisare ser ni i den stiliga tredelade kostymen, med kÀpp. Snacka om att bergsvandra med stil!

Vi kom ivÀg tidigt pÄ morgonen nÀr luften fortfarande var sval och skön. VÄrt första stopp var en flod med heligt vatten. DÀr badade jag fötterna och blötte min sjal att vira kring huvudet.

BlÄtt, klart vatten som slutade i ett vattenfall pÄ 100 meter.

Vi vandrade vidare pÄ smÄ stigar och hÀlsade pÄ kor, Äsnor, getter och deras herdar. Bertil hade en faslig fart och sprang lÄngt före oss andra. Han Àr som gjord för denna terrÀng och detta klimat.

Vart vi gick orsakade vi stor uppmĂ€rksamhet – sĂ€rskilt bland barnen som ropade forenji, forejni och skrattade Ă„t oss. Vi överlĂ€mnade blĂ€ckpennor och bjöd pĂ„ kakor.

Efter timmar av vandring som bara gick upp, upp, upp kom vi slutligen fram till nĂ€sta by. Även hĂ€r hade de stĂ€llt iordning byns finaste hus Ă„t oss. Vi var trötta och svettiga och jag klĂ€dde av mig mina klistriga klĂ€der och la mig tillrĂ€tta pĂ„ en madrass i det svala lerhuset. DĂ€r lĂ„g vi och vilade middag till fridfullt flugsurr och rökelse.

Den hÀr bilden tog jag nÀr jag vaknat upp efter tuppluren, fortfarande loj och trött. Jag tog den för jag tÀnkte att jag ska skulle minnas den hÀr stunden för alltid. KÀnslan jag hade just dÄ av att vara pÄ Àventyr. Hundra procent levande, lycklig och fri!

NÀr vi piggnat till lite mer tog vi en promenad ner till floden för att bada. Alla hoppade i och lÀt strömmen suga med dem nedströms i vattnet. NÄgra yngre pojkar frÄn byn följde med oss, kastade sig i frÄn nedhÀngande kvistar. Men riktigt sÄ modiga var inte vi.

NÀr vi kom tillbakaa till huset igen la jag mig pÄ en filt i eftermiddagssolen och lÀste Arne Naess och lyssnade pÄ pratet frÄn byborna som samlats pÄ gÄrden.

De hade slaktat en get dagen till Àra och jag följde med intresse kvinnornas arbete nÀr de styckade djuret och tog rÀtt pÄ varje liten del. Alla arbetade sittande pÄ huk pÄ golvet, givetvis utan rinnande vatten eller elektricitet. Kött hackades till fÀrs genom idogt arbete och sedan hackades magsÀcken ocksÄ ner fint i fÀrsen och fick koka med. Allting lagades i kastruller över öppen eld.

KvĂ€llarna Ă€r kyliga pĂ„ höga höjder och vi trĂ€ngde ihop oss runt brasan medan vi vĂ€ntade pĂ„ middagen. Än en gĂ„ng rullades festmattan fram pĂ„ golven och maten serverades. Injera, enset, gomen och getfĂ€rs med getmage drĂ€nkt i rikliga mĂ€ngder fermenterat smör.

Sedan hÀnde det som absolut INTE fÄr hÀnda nÀr man Àr ute i ingenstans, flera mil frÄn nÀrmsta affÀr. Jag fick helt oförberett min mens. DÄ ville jag bara lÀgga mig ner och grina. Jag hade redan ont i magen och fick panik av tanken pÄ att blöda som en gris i flera dagar, nÀr jag inte ens hade mensskydd med med mig och skulle vandra lÄngt i hettan utan möjlighet att tvÀtta mig ordentligt. Som tur var hade Nicola packat bÀttre och kunde avhjÀlpa problemet.

TĂ€nkte dock mycket pĂ„ hur det Ă€r för kvinnorna som bor hĂ€r jĂ€mt och hur kĂ€mpigt det mĂ„ste vara kring mensen – men Ă€ven efter barnafödandet. Avslaget, smĂ€rtan, svĂ„righeterna att hĂ„lla sig ren och hitta bra mensskydd.

Även denna natt somnade jag gott, sov tungt och vaknade av morgonbönen som ekade över dalen.

Kroppen kÀndes varm och klistrig efter natten och jag gick lÀttad ut i den svala morgonen. Svepte en filt om kroppen och en sjal om huvudet och satt och spanade ut över berget dÀr solen lÄngsamt steg. Det var en sÄn oerhört vacker morgon.

Efter frukosten packade vi ihop och vandrade vidare. Först fick vi gÄ över floden via en hÀngbro tillverkad av gamla elkablar. Högt upp i luften gick den och jag som har svindel hade hjÀrtat i halsgropen. Min apa till son dÀremot sprang fram och tillbaka och parerade hÄlen i hÀngbron som ingenting.

Efter en lÄng vandring uppÄt med vÄr nya vÀgvisare stannade vi till pÄ en gÄrd med den mest hÀnförande utsikten. Bergen lÀngst borta Àr vulkaner.

Bertil klÀttrade upp i skuggan i ett avokadotrÀd

Och vi blev bjudna pÄ kaffe av den Àldre kvinna som bodde i huset. Men inte förrÀn hon först skÀllt ut sin unge slÀkting som tagit med sig gÀster utan att förvarna. Hon hade ju inget att bjuda pÄ och hade inte hunnit klÀ pÄ sig! Skrattade för mig sjÀlv eftersom det Àr exakt hur min mormor hade reagerat om jag kommit förbi hennes gÄrd med oanmÀlda gÀster. GÀstfrihet Àr det viktigaste och skam den som inte har nÄgot att bjuda pÄ.

Kaffe finns dock alltid och de tog ocksĂ„ fram finglasen och bjöd pĂ„ tej – etiopiskt honungsvin.

Cool mormor i en sweatshirt med MTV-tryck pÄ.

Kanske var detta en av de ljuvligaste stunderna pĂ„ hela resan. Jag lĂ„g i akaciatrĂ€dets skugga och blickade över den milsvida utsikten. Hörde det trevliga smĂ„pratet, knaprade pĂ„ en ingefĂ€rskaka och sĂ„g en stor rovfĂ„gel cirkla högt ovanför oss. Vi bjöd tillbaka – pĂ„ hallonbĂ„tar och sötsyrliga persikorgodisar frĂ„n Sverige – och det var vĂ€ldigt oklart om de gillade smaken.

NÀr vi tackat för oss vandrade vi vidare.

SÄ mÄnga fina lerhus. Rolig lösning med att utelÀmna lera och göra ett kors i fasaden.

Vi passerade diverse byar och luktade pÄ rosenbuskar som vÀxte vid staket.

Stannade till en stund hos en smed som satt och tillverkade diverse knivar.

Tillslut kom vi fram till den sista byn vi skulle besöka. DÀr vÀntade de nyfiket pÄ oss!

De hade gjort sÄ fint och prydligt vid eldstaden i huset dÀr vi skulle sova. Det som ser ut som krukor eller kastruller Àr i sjÀlva verket bara hÄllare för grytan som man sÀtter ovanpÄ elden. TÀnk att skapa sÄ vackra saker som bara fyller den funktionen? Otroligt fint!

Kaffeceremoni som vÀlkomnande. Med honungsvin till den hÄgade.

Bakom en halvhög vÀgg i huset bodde djuren.

Kor, getter, höns och kycklingar. Nattetid Àr djuren inomhus för att skyddas frÄn rovdjur.

Nicola lutade sig tillbaka och njöt doften av nyrostat kaffe.

Den underbara unga kvinna som bodde i huset med sin familj förberedde drycken Ät oss.

Hon hade en flicka som var vild som ett yrvÀder och pÄminde mig starkt om Ulf. VÀlte koppar, klÀttrade runt och hittade pÄ hyss. Mitt i maten smet dessutom en höna med kycklingar in och rusade runt bland injeran, vilket verkligen bröt isen. Jag kunde inte sluta fnittra.

Av alla familjer vi hÀlsade pÄ var nog det hÀr den den allra trevligaste. Jag hade sÄ gÀrna velat stanna lÀngre och fÄtt prata mer med de unga förÀldrarna till flickan. VÄr guide översatte sÄ gott han kunde vÄra vÀnskapliga försök och de ville verkligen prata och berÀtta!

Men vi behövde sÄ smÄningom vandra vidare. Vi vinkade hejdÄ!

Och alla barn flockades och ville bli fotograferade. HĂ€r bĂ€r mammorna sina smĂ„barn i sjal – precis som jag gjort med mina. Men jag har nog aldrig sett en femĂ„ring bĂ€ra en bebis pĂ„ det hĂ€r viset. SĂ„g vĂ€ldigt gulligt ut!

Nu var den sista, branta vandringen kvar. Vi passerade en get som hade precis samma frisyr som jag har. Tja, snygging!

Och jag fÄngade en pampig fÄgel pÄ bild.

Det blev brantare för varje steg och andningen blev allt tyngre.

Snart var vi uppe pÄ 3600 meters höjd och blickade ut över landskapet.

Stolta, nöjda och lortiga personer som vandrat i flera dagar och nu var framme vid slutmÄlet! SÄ lycklig över alla möten, all vacker natur och alla roliga samtal. BÄde med byborna och guiden och med Nicola och hennes familj. Nicola kan sÄ mycket om kulturen och hennes man Mattias kan allt om naturen och det var som att vi hade tvÄ extra guider med oss pÄ resan. Vilket minne för livet!

Innan vi reste hem skrev vi i gĂ€stböckerna som ska placeras i de olika hus dĂ€r vi hĂ€lsat pĂ„. Vi var de första som skrev i dem – men definitivt inte de sista! Hoppas mĂ„nga, mĂ„nga fler tar sig hit och vandrar. Landskapet Ă€r fantastiskt och lokalbefolkningen behöver verkligen intĂ€kterna som ekoturismen ger. Vi bokade resan genom Tesfa Tours och dĂ€r kan man lĂ€sa mer om hur upplĂ€gget ser ut. SĂ„klart inte ett dugg sponsrat utan bara ett genuint tips till den som planerar en resa till Etiopien nĂ„gon gĂ„ng i livet.

20 oktober, 2023

Jag njuter av att vara hemma i mitt eget igen. Inte för att det Ă€r sĂ€rskilt lugnt – för det Ă€r det inte – men för att det Ă€r mitt. IgĂ„r rivstartade jag hemkomsten med att leverera utkast pĂ„ samarbeten och skickade sedan in tvĂ„ synopsis till mina nya böcker som jag ska börja skriva pĂ„. Fredagen inledde jag med ett trĂ€ningspass styrka och sedan ett med kondition. DĂ€refter har jag suttit i olika intervjuer relaterade till min bok. Och sĂ„ fick jag precis höra den fantastiska nyheten om att Underbara Vinter Ă€r den mest sĂ„lda fackboken i Sverige just nu. Wow!

IkvÀll har vi middagsgÀster, imorgon ska jag vila och ta det lugnt och pÄ söndag Àr det gudstjÀnst i byns bönehus. DÄ ska jag sjunga solo men ocksÄ dela nÄgra ord jag bÀr pÄ. Det ser jag mycket fram emot! Folke ska Àven han vara med och sjunga i kören och det blir kul. KÀnns viktigt att fÄ göra nÄgot fint och positivt som by, nÀr vÀrlden Àr sÄ mörk och otrygg.

PĂ„ mĂ„ndagen Ă€r det fler intervjuer, sedan poddinspelning med Malin och pĂ„ tisdag Ă„ker jag till Stockholm med morgontĂ„get. Jag ska ha uppstartsmöte med Lotta KĂŒhlhorn och förlaget om mina nya bokprojekt. Sedan ska jag gĂ€sta Nyhetsmorgon, Mix Megapol och göra en livesĂ€ndning med Akademibokhandeln. Det Ă€r fullt ös hela nĂ€sta vecka – men sedan nĂ€r helgen kommer sĂ„ packar jag in pojkar och hund i bilen och rullar norrut till vĂ„r sommarstuga. DĂ€r ska vi vara hela lovet och bara njuta. Jakob har ingen semester sĂ„ jag fĂ„r Ă„ka ensam med ungarna. Men jĂ€drar vad jag lĂ€ngtar. Ska mĂ„la, baka, gĂ„ lĂ„nga promenader och elda i vedspisen. Och storbarnen ska leka med stugkompisarna som ocksĂ„ Ă€r dĂ€r. SĂ€kert spela in skrĂ€ckfilmer och spela rollspel. Förhoppningsvis har det hunnit komma en hel del snö sĂ„ att det blir vitt och vackert. Och jag planerar ocksĂ„ att julpynta lite i förvĂ€g – sĂ„ att det Ă€r iordning nĂ€r vi Ă„tervĂ€nder till nyĂ„r. Kul att ha en fullkomligt legitim anledning att julpynta i oktober!

Höstlovet Àr precis den belöning vi behöver efter den hÀr arbetsintensiva hösten. KÀnner mig sÄ glad nÀr jag tÀnker pÄ att lovet snart Àr hÀr!

19 oktober, 2023

Nu Àr vi hemma igen. Inga löv kvar pÄ trÀden och pÄ grusvÀgen ett tunt lager snö. Fyra minus och helt klart antÄgande vinter i luften. Sov sÄ gott i min egen sÀng inatt och drack morgonkaffet framför vedspisen. Med mycket mjölk, sÄ som jag vill ha det.

TĂ€nker tillbaka pĂ„ allt jag upplevt senaste veckan (som kĂ€nns som en mĂ„nad) och kĂ€nde en enorm tacksamhet över det liv jag lever. Runtom i vĂ€rlden finns ett sĂ„dant lidande. I Gaza, Ukraina, pĂ„ gatorna i Addis och mĂ„nga, mĂ„nga tusen andra stĂ€der och samhĂ€llen. MĂ€nniskor som inte fĂ„r sin grundlĂ€ggande behov av trygghet, nĂ€ring, vila och kĂ€rlek mötta. Och hĂ€r lever vi i groteskt överflöd och kan vĂ€lja mellan lyxiga badoljor och vilka kjolmodeller som Ă€r de bĂ€sta. Äcklas av mig sjĂ€lv och mina prioriteringar – och vet samtidigt hur lĂ€tt det Ă€r att halka tillbaka i det gamla vanliga.

Mina resor till Indien, Kenya, Malawi, Zambia och Etiopien bĂ€r jag för evigt med mig. De har prĂ€glat mig, förstĂ€rkt min kĂ€nsla av tacksamhet. Gett insikt om livets orĂ€ttvisor och fĂ„tt mig att försöka – pĂ„ de sĂ€tt jag kan – bidra till en positiv förĂ€ndring. Är sĂ„ glad att jag nu fĂ„tt dela detta med Bertil och lĂ„ta ocksĂ„ honom förstĂ„ nĂ„got om vĂ€rlden och vilken underbar plats han och jag rĂ„kade födas till. Utan att vara det minsta förtjĂ€nta av det.

TÀnker pÄ alla mÀnniskor vi lÀmnat bakom oss. Flickor som vaknar upp till Ànnu en dag av att samla eukalyptusvistar i timmar istÀllet för att fÄ gÄ i skolan. MÀnniskor som fortsÀtter sitt outtröttliga arbete med att hjÀlpa utsatta pojkar. Pojkar som stretar emot omsorgen och kanske reagerar med ilska. Jag tÀnker pÄ den lilla flicka som lekte i en evighet med Bertil men som varit sluten under lÄng tid, traumatiserad efter att hon sett sina förÀldrar mördas. Och jag tÀnker pÄ de unga kvinnor som levt i trafficking och nu fÄr chansen till ett nytt liv tack vare att nÄgon annan försöker skapa bÀttre förutsÀttningar för dem.

Varje dag Àr en möjlighet att hjÀlpa nÄgon annan en bit fram pÄ vÀgen. Det Àr en stor nÄd att kunna vara till nytta.

‱ Reklam för min bok ‱
18 oktober, 2023

Det kÀndes lite olyckligt att vinterboken slÀpptes precis samma dag som jag reste till Etiopien och tappade internet. Jag ville ju sÄ vÀldigt gÀrna kunna fÄnga upp alla reaktioner och lÀsa dem i lugn och ro. Det Àr ju belöningen efter allt arbete!

En hel del hann jag dock skĂ€rmdumpa, spara och lĂ€sa. Att reposta det pĂ„ bloggen Ă€r förstĂ„s vĂ€ldigt sjĂ€lvgott. Men jag gör det Ă€ndĂ„! Är sĂ„ glad och tacksam till er som köpt Underbara Vinter och som skickar uppmuntran till mig. Jag tog en ekonomisk risk nĂ€r jag valde att göra boken sĂ„ pass omfĂ„ngsrik och pĂ„kostad – men nĂ€r jag lĂ€ser kommentarerna kĂ€nns det som helt rĂ€tt beslut.

SĂ„g ocksĂ„ precis att Go’kvĂ€lls bokrecensent Caroline Nilsson pratar sĂ„ vansinnigt fint om boken i SVT och kallar den “ett pĂ€rlband av hĂ€rligheter” och att “den blossar av vĂ€rme, doftar nostalgi och sprudlar av VĂ€stebottnisk Bullerby sĂ„ att man blir prickig av lycka pĂ„ insidan”. Wow vad stolt jag blir!

Om du vill köpa ett eget exemplar sĂ„ finns den nu ute i alla fysiska bokhandlar – och hos bĂ„de Bokus och Adlibris. MĂ„nga smĂ„ presentaffĂ€rer, kafĂ©er och blomsteraffĂ€rer har glĂ€djande nog ocksĂ„ tagit in den i sitt sortiment. Och om DU har en butik och vill ta in den i ditt sortiment sĂ„ kan du maila mig pĂ„ underbaraclara@gmail.com sĂ„ löser vi det!

18 oktober, 2023

Veckans poddavsnitt av Wollin & Clara handlar om nĂ€r blogglĂ€sare tror att jag ljuger om mitt liv. Och om nĂ€r jag lĂ€ser andra bloggar och Ă€r övertygad om att bloggaren ljuger för mig. Till exempel lĂ„tsas ha ont om pengar för att vara mer likeable – eller pĂ„stĂ„ sig köpa saker begagnade fast de egentligen Ă€r nya. Ett rafflande avsnitt som ocksĂ„ avhandlar Sofia Turner och Joe Jonas! Och sĂ„ berĂ€ttar Malin om de enda lĂ€sarkommentarerna som verkligen kommer Ă„t henne och gör henne krĂ€nkt.

Lyssnar gör ni bakom vÀggen hos Podme som vanligt! För tvÄ veckor sedan slÀppte vi ett av de mest lyssnade avsnitten nÄgonsin. Det fÄr ni ocksÄ höra om ni blir prenumeranter!

17 oktober, 2023

Sticker in med ett litet hej frÄn mig, eftersom jag tillfÀlligt rÄkar ha internet. Har inte kunnat uppdatera bloggen frÄn resan för arbetsdagarna har varit lÄnga och internet dÄligt. Men i fredags kvÀll sa vi hejdÄ till LÀkarmissionen efter nÄgra omtumlande dagar och sÄ reste jag och Bertil vidare. Först hem till vÄra vÀnner som bor i Addis och nÀsta morgon ivÀg för att tillsammans företa en resa söderut. Upp i bergen för att vandra mellan byar pÄ 3600 meters höjd.

Vi har sovit hos lokalbefolkningen, levt pĂ„ injera, gomen, enset och ayib. Deltagit i otaliga kaffeceremonier och spanat pĂ„ apor och leoparder (det senare utan framgĂ„ng). Vi har gĂ„tt genom regnskogsliknande natur och badat i klara floder. UtrĂ€ttat vĂ„ra behov i hĂ„l i marken och vilat i skuggan av akaciatrĂ€d. Ätit allting med hĂ€nderna och otroligt nog klarat oss helt frĂ„n magont. Och livet Ă€r sĂ„ Ă€ventyrligt och vackert och rikt att jag inte vet hur jag ska fĂ„ ner det pĂ„ prĂ€nt. Är bara sĂ„ tacksam över vad jag fĂ„r uppleva!

Den hÀr bilden tog jag en tidig morgon nÀr jag pÄbyltad till max sÄg soluppgÄngen utanför det lerhus dÀr vi övernattat. Och om inte allt för lÀnge vaknar jag hemma i min egen sÀng igen. Hörs dÄ.

17 oktober, 2023

En nÀtt liten angorajumper dÀr ludd sugs in i nÀsan, fastnar i ögonfransarna och blir pÀls i lÀppglanset. Klart man mÄste ha en sÄdan! Min Àr loppad och underbar, i en hallonsorbetrosa fÀrg. Den hÀr kommer jag anvÀnda mycket i vinter nÀr jag sitter pÄ café, skriver bok och kÀnner mig frusen.

Satte dit en gammal strassbrosch som bland annat satt pÄ min vÀska nÀr jag gifte mig. Broscher Àr underskattade accessoarer.

Varje gÄng jag har pÄ mig den hÀr sitter mina söner och stryker pÄ mig och gosar. Precis sÄ gosig Àr den ju. Inbjuder till kel!

16 oktober, 2023

Ett krux med oss mĂ€nniskor Ă€r att vi tenderar att favorisera allt som kĂ€nns vĂ€lbekant och hemma. Även nĂ€r det Ă€r dĂ„ligt för oss. En destruktiv relation, osunda beteendemönster och sammanhang som förstör. KĂ€nns det bara vĂ€lbekant och som hemma sĂ„ vill vi ditĂ€ven nĂ€r det suger. Det Ă€r en kunskap jag anvĂ€nder mig av för att programmera om mina egna beteenden. För ett tag sedan skrev jag en text om positiv förstĂ€rkning. Att peppa sina vĂ€nner (och mig sjĂ€lv) nĂ€r vi förmĂ„r fatta nya bĂ€ttre beslut. Det krĂ€vs en otrolig massa arbete att omprogrammera sig sjĂ€lv till bĂ€ttre strategier och beslut och just dĂ€rför Ă€r det sĂ„ viktigt att bli uppmĂ€rksam pĂ„ sitt beteende. Och sedan positivt förstĂ€rka förĂ€ndringen.

Det kan handla om att man:

-Alltid drar sig undan nÀr man Àr ledsen. Men sÄ övar man istÀllet pÄ att söka upp sÀllskap.

-Aldrig sjÀlvmant ber om hjÀlp. Men sÄ övar man sig pÄ att vÄga frÄga nÄgon om nÄgot litet.

-Att man hellre stÄ ut i en ojÀmlik relation Àn protesterar och riskerar en konflikt. Men sÄ övar man pÄ att sÀga emot i det lilla och se vad som hÀnder dÄ.

-Att man alltid skjuter upp viktiga saker och skapar massa problem. Och fastÀn det Àr ett obehag Àr det i alla fall ett som kÀnns vÀlbekant. Men sÄ övar man pÄ att ta itu med lagom jobbig sak och notera hur det kÀnns.

Det finns sÄ mÄnga beteenden som Àr helt ologiska och konstiga och som jag borde slutat med för lÀnge sedan. Men som jag reproducerar eftersom det Àr det jag kan bÀst. Jag kÀmpar dagligen med att förÀndra mina beteenden och sedan berömma mig sjÀlv nÀr jag övat.

Finns det nÄgot du övar pÄ att omprogrammera din hjÀrna till?

14 oktober, 2023

I september lÀste jag tre böcker.

Åttonde Huset av Lina Segtnan

SÄ hÀr stÄr det pÄ baksidan

En majkvÀll 1948 tar nioÄriga Birgitta Sivander ett steg in mellan trÀdstammarna och försvinner. Strax före gryningen hittas hon död i ett dike i skogen. Sjuttio Är senare lÀser Linda Segtnan av en slump en tidningsnotis om det olösta mordet i skÄnska Perstorp. NÄgonting manar henne att söka djupare i Birgittas öde. Hon vÀnder sig till arkiven, men nÀrmar sig samtidigt historien med en öppenhet för det okÀnda. Parallellt med att hennes besatthet vÀxer, börjar ocksÄ ett liv vÀxa i hennes mage. En flicka. Hur stÄr man ut med att sÀtta ett barn till vÀrlden nÀr den kan vara sÄ bottenlöst grym? Hur stÄr man ut med de faror som hotar en dotter?

Fick hem denna lĂ€ttlĂ€sta och spĂ€nnande roman som ett pressutskick och slukade den en kvĂ€ll i badkaret. Linda skriver rappt och intressant om ett ouppklarat brottsfall och ger oss samtidigt insikter i hur en anklagad pojke pĂ„ fyrtiotalet kunde fĂ„ livet förstört utan minsta bevis för sin skuld. Författaren blir besatt av brottsfallet nĂ€r hon börjar rota i det – och jag blir som besatt nĂ€r jag lĂ€ser. TyvĂ€rr lĂ€mnar slutet mig oförlöst. Irriterad slĂ€nger jag boken Ă„t sidan nĂ€r jag lĂ€st fĂ€rdigt och som ett otĂ„ligt barn vrĂ„lar jag att vill veta upplösningen! Men det verkar inte vara Segtnans Ă€rende med denna roman. Men om jag fick önska sĂ„ önskar jag att hon rotat igenom detta nĂ„gra varv till innan hon skrev. Vill sĂ„ gĂ€rna har klarhet i Birgittas öde!

Lyckans Tempel – del 1 och 2 av Alice Lyttkens

SÄ hÀr lyder baksidan

Alice Lyttkens mĂ€sterliga hand för oss rakt in i 1700-talets gnistrande Stockholm. Det Ă€r 1772 och i de vindlande kullerstensgrĂ€nderna ligger tjĂ€rdoften tung. Den oemotstĂ„ndliga Lotta Tollman Ă€r inte rĂ€dd för att sĂ€ga vad hon tycker – hon charmar Stockholms eleganta salonger med sin rĂ€ttrĂ„dighet och handlingskraft. Men hennes Ă€ktenskap hĂ„ller pĂ„ att förlisa. DĂ„ möter hon Johan Benning. I hans mörka ögon anar hon nĂ„got som kan leda till kĂ€rlek – eller katastrof.

Alice Lyttkens, född 1897 var under en period en av Sveriges mest produktiva och lĂ€sta författare. ÄndĂ„ Ă€r hon nĂ€stan bortglömd idag. I sin samtid blev hon hĂ„rt kritiserad och förminskad för sitt författarskap – som sĂ„ ofta nĂ€r kvinnor skriver för andra kvinnor och blir flitigt lĂ€sta. Alice skrev alltid ur kvinnans perspektiv – om ojĂ€mlikhet och om frigörelse. Hennes hjĂ€ltinnor Ă€r mĂ„hĂ€nda en smula endimensionella, men böckerna Ă€r likafullt fĂ€ngslande. Och för den som vill lĂ€ra sig mer om den svenska historien sĂ„ finns det mycket att hĂ€mta. Mest kĂ€nd Ă€r hon för sina historiska romaner om familjen Tollman, som började med just Lyckans Tempel.

I gymnasiet upptĂ€ckte jag Alice Lyttkens författarskap. Det började med LĂ€ngtans blĂ„ blomma och nĂ€r jag vĂ€l blev fast började jag plöja igenom hela hennes katalog. Jag har lĂ€st Tollmansviten flera varv och har genom idogt loppisletande lyckats komma över dem i fina gamla tygband. Och nĂ€r jag i tonĂ„ren lĂ€st ut alla hennes böcker började jag med hennes enormt omfattande sjĂ€lvbiografi i sju delar – Leva om sitt liv. LĂ„ngsam, precis lagom intressant och himla mysig lĂ€sning om en kvinnlig författares nĂ€stan hundraĂ„riga liv. Strunta i att lĂ€sa Ulf Lundells dagböcker – gör istĂ€llet en kvinnohistorisk gĂ€rning och lĂ€s Lyttkens!

Vad jag lÀste i januari

Vad jag lÀste i februari

Vad jag lÀste i mars

Vad jag lÀste i april

Vad jag lÀste i maj

Vad jag lÀste i juni

Vad jag lÀste i juli

Vad jag lÀste i augusti