Detta nyår ligger jag däckad i sjukdom. Det hade väl varit okej om det inte var så att familjen var sjuk även i julas. Samt förra julen och förra nyåret. Det verkar vara en dålig grej att komma samman en massa folk i juletid när immunförsvaret är som sämst. Jag har i alla fall krupit ner i sängen och sovit bort prick hela dagen med korta avbrott för några sidor ur Röde Orm. Roliga böcker är i en riktigt bra tröst.
Tack för i år alla fina läsare. Hoppas ni får ett härligt nyår!
I år firar min blogg tioårsjubileum. Jag har funderat på vad som gjort att den vuxit varje år och hållit ända till idag. Och tror att det i grunden handlar om dessa saker: Ambition och ihärdighet. Nyfikenhet och vilja att utvecklas och inte stagnera.
Ända från början har jag haft en hög ambitionsnivå med bloggen. Hade bara bloggat några veckor när jag började med publiceringsplaner, att sitta och strukturera upp framtida blogginlägg och styla miljöer och bilder som skulle vara extra fotovänliga. Idag en självklarhet för bloggare men inte för tio år sedan. I början var bilderna skitfula och jag kunde inte fota – men det var ju nästan lika dåligt på alla andra bloggar så min extra lilla ansträngning gjorde verkligen skillnad.
Sedan har jag varit ihärdig. Publicerat regelbundet i tio år med oerhört få avbrott. Mellan 1-5 inlägg per dag. Och jag vilar inte från att tänka ut och producera nytt material. Inte på julafton, inte på min födelsedag, inte någonsin. Jag tänker blogg dygnet runt och har bloggglasögonen på mig. Ta igår kväll som exempel. När vi kom hem från pappa i stan och klockan var 23.30 och Jakob gick och la sig för kvällen. Då stannade jag uppe en timme extra bara för att skriva detta och ett annat kommande blogginlägg. Det är ingenting jag lider av. Tvärtom älskar jag att ägna tid åt bloggen. Men det kräver ändå ihärdighet. Att jag inte lessnar eller struntar i det utan tar det som en rutin precis som att borsta tänderna. Jag kommer ofta på mig att längta hem till att få jobba med bloggen.
Nyfikenheten handlar om att jag hela tiden velat bli bättre. Leverera en bättre blogg åt mina läsare. Snyggare, matigare, mer inspirerande. Jag har blivit bättre på att fota, bättre på att styla, bättre på att laga mat och ta fram recept. Bättre på att skriva texter och nu försöker jag lära mig youtubefilmandets hantverk och poddandets. Jag är nyfiken på att lära mig mer och tänker att min blogg ska utvecklas och inte stagnera. Idag är bloggen mer mediehus i miniformat än en renodlad blogg.
Ganska få av de bloggar som var stora när jag började för tio år sedan är stora dag. Många blev aldrig bli bättre fotografer eller skribenter eller hade inte den ambitionen. De blev omsprungna av nya duktiga, hungriga konkurrenter som kunde leverera bättre innehåll och var bättre på att berätta sin historia. Men en handfull bloggare har fortsatt leverera och utvecklas under åren – som exempelvis fantastiska Sandra Beijer, Kenza och Krickelin. Och idag är många bloggar så proffsiga att man golvas. Som läsare av dessa bloggar förstår jag att de verkligen utgör en konkurrent till tidningarna. Kolla in bloggar som Teknifik, Evelinas Ekologiska, Made By Mary, Husligheter och Mokkasin exempelvis. Proffsigt, vackert, engagerande, underhållande. Ja – man kan läsa dem precis som man läser en tidning. Fast det är gratis.
Så ja. Ambition och ihärdighet. Nyfikenhet och vilja att utvecklas. Dessa fyra saker tror jag är nycklarna till en framgångsrik blogg. Och så förstås att man har någonting intressant att berätta. Men det tar jag för självklart att man har om man väljer att blogga. Såklart finns det bloggare som är stora inte främst för att de håller hög kvalitet – utan kanske för att bloggaren ifråga redan är känd ifrån ett annat sammanhang. Men jag ser till min glädje fler och fler bloggare som satsar på kvalitet och relevant innehåll och som lyckas växa och hitta läsare trots att de inte har ett känt namn. Ska bli väldigt spännande att se vad som hänt med bloggvärlden om ytterligare tio år?
Nyårslöften. Älskar nyårslöften. För 2015 hade jag nyårslöftet att fixa iordning min teknik och alla mina bilder. Och det gjorde jag och sedan dess funkar allt smidigt. För 2016 hade jag löftet att träna mer och slappa mer. Alltså få till mer tid för träningen men också mer tid för att aktivt slappa. Ligga på rygg och läsa böcker. Kan ju säga att det definitivt blev slagsida åt det senare. Jag har knappt tränat på ett helt år. Sedan utmattningens hjärtklappning har jag en tendens att få ångest av pulshöjande aktiviteter så jag har liksom känt mig rädd. För att ta i. Men nu har jag börjat igen med skidor och tänker att det är ett bra sätt att komma igång.
Mitt andra nyårslöfte för 2016 handlade om att ägna mer tid åt min släkt. Någonting som ger mig en känsla av sammanhang och mening. Detta mål har jag faktiskt närmat mig. Har haft mer tid med faster, moster, mormor och farbröderna. Och så två långa vistelser i mormors hus där jag inte varit så mycket som jag velat sedan morfar dog. Höstresan dit var den bästa på hela året.
Men nu till nyårslöftena för 2017. Jag har tänkt på två saker. Dels att vara snällare mot mig själv. Tänka snällare tankar om mig själv. Ha mer överseende med mina olika sidor och klappa mig själv på axeln och säga heja istället för att vara självkritisk. Jag ska försöka tänka mer på mig själv som jag tänker på mina barn. Med oändlig kärlek och överseende.
Mitt andra nyårslöfte handlar om att våga gå utanför ramarna mer. Kommer ofta på en idé och tänker att jag vill testa den. Men sedan tänker jag ”Nej sådär får jag ju inte göra. Sådär kan jag ju inte tycka. Vad kommer hända ifall jag plötsligt gör något så oväntat och otypiskt för mig?” och så har jag avstått av rädsla för att göra något som är dåligt. Bara för att det inte är så jag brukar göra. Det här tycker jag är en helt förskräcklig utveckling. Jag vill ju bli modigare i livet – inte fegare. Och jag har insett att det inte är andras tankar om mig som begränsar mig – utan mina egna. Har så många förutfattade meningar om mig själv som jag inser att jag inte längre vill lyssna på. Så mitt löfte är kort sagt att göra tvärtom varje gång rädslan sätter stopp. Får jag en ide som jag vill testa ska jag göra det. Särskilt om den bryter mot hur jag jag brukar göra i en liknande situation.
Tänker att 2017 med dessa löften kommer att bli ett riktigt spännande år!
Nu när tredje säsongen av Fröken Frimans krig är igång i SVT så vill jag passa på att tipsa om det här blogginlägget jag skrev förra året – då jag gav idéer för hur man kan fixa Fröken Frimans inredningsstil (som är förblånat tjusig). Finns så många fina inredningsdetaljer i den här serien att låna av till mitt eget hem.
Älskar skomakarlamporna, de mörkt målade dörrarna och listerna. De tunna spetsgardinerna för alla fönster och användandet av draperier. Fotogenlampor är en last jag lider av (har typ åtta stycken här hemma) för att inte tala om mörka, broderade dukar med fransar. Löjligt snyggt! Och förstås de stora, spretiga växterna. Sådana älskar jag (finns prisvärda palmer på Ikea bland annat).
Jaja. Bara ett tips för de som liksom mig älskar jugend och nationalromantiken.
Nu har min systers familj åkt vidare efter att ha varit hos oss i en hel vecka. Så himla mysiga dagar. Vi har sparkat, tagit skidturer på sjön i månskenet, åkt skrana och pulka och sett The Crown nedbäddade i soffan. Men bara för att julhelgen är förbi tar ledigheten inte slut. Jag stannar kvar i julbubblan många dagar till och bjuder hem vänner, hälsar på släktingar och åker ännu mer längskidor. Inte ett pynt plockas bort.
Prick nu är tomt och tyst i huset för Jakob och barnen är i stan hos farmor. Och jag gör det jag varje jul längtar efter – de jullovsaktiviteter jag gjort alla år under uppväxten. Nämligen att ligga på sängen med en bra bok och massa julgodis. Och då och då slumra till en stund, eller gör en anteckning i dagboken. Ingenting är skönare och mer vilsamt än just detta.
Ett himla gott snack till nyårsfesten eller trettondagen är dessa pestosnittar med västerbottensost och valnötter. Busenkla att göra och godare än godast!
40 st
ca 15 – 20 minuter
2 skivor Polarbröd Sarek
6 msk pesto
150 gram riven Västerbottensost
50 gram valnötter
Bland mina recept finns många fler tips på festmat, bland annat goda laxsnittar och en supergod pannakotta med passionsfrukt. Den brukar jag oftast göra på sommaren men den passar lika bra som uppfriskande dessert i midvintertid!
Såg på Sandra Beijers blogg en lista över hennes nio populäraste instagraminlägg under 2016 och tyckte att det var en himla rolig ide som jag gärna apar efter! Under året har jag publicerat 540 poster och fått nästan prick en miljon likes! Tack för att ni följer mig på Underbaraclaras där jag postar högt och lågt. Trams och djupare funderingar. Här nere följer de nio mest gillade instagramposterna med text och bild.
9. Man går förbi och tittar in och tänker. Där bor det lyckliga människor. Såna som det är ordning på. Som har nytvättade armhålor och sorterade strumplådor. Som aldrig bråkar om vem som glömt köpa havregryn till frukostgröten. Människor som är nykära och artiga mot varandra och lyckas hämta i tid på dagis. Som inte säger dagis för det heter faktiskt förskola. Människor som betalar räkningar fjorton dagar innan de förfaller och inte glömmer bort sina kusinbarns bryllingars systerdöttrars födelsedagar utan skickar både present och kort i tid. Sådana människor bor det säkert där tänker man. Tills man minns att det är ens eget hus. Och att det är exakt så det är. Bara lite tvärtom liksom.
8. Varför gråta när någon man aldrig träffat dör? För att alla verkar dö i cancer. För att man är ledsen över annat som är för jobbigt för att gråta över och man går sönder om man öppnar den där dörren och känner efter. För att det är sorgligt när människor som skulle fått bli 80 bara blir 69. För att det är skönt att gråta och vara ledsen. För att man precis läser om alla Harry Potter-böcker och är helt uppslukad. För att man tänker på en annan Alan som drunknade i Medelhavet när han var tre år. För att man är tacksam över författare, musiker och skådespelare som ger en skönhetsupplevelser och tillgång till andra världar. För att man är rädd att själv inte få fylla åttio. Eller fylla åttio och inse att man fyllt sitt liv med fel saker. Man får gråta när någon man inte ens känner dör. Jag gör det. Människor är värda tårar.
7. Äntligen. Granen står så grön och grann i stugan. Huset är julstädat. De sista kakorna bakade. Nu ska bara klapparna slås in färdigt sedan kan julafton gärna komma. Imorgon anländer gästerna ❤️
6. –Nu måste du vakta brödet så att det inte bränns, Folke! Så tvååringen hämtade en pall och tog uppgiften på största allvar. Jag hör ibland föräldrar beklaga att de inte gillar att leka med sina barn. Men man behöver inte leka. Små barn vill vara en omistlig del av flocken. De vill få vara med och känna sig behövda. Sätt barnen i ”arbete” och låt dem hjälpa dig, efter egen förmåga, att plocka ur tvätten ur maskinen, vispa pannkakssmeten, ställa skorna i ordning i hallen. Majoriteten av gångerna blir det stjälp istället för hjälp och allt tar dubbelt så lång tid. Men man får hålla god min. Intyga att utan deras hjälp skulle man aldrig klarat det. Bonus: man slipper leka. Småbarnen blir overkligt nöjda!
5. Härliga måndag (denna instapost är förresten tekniskt sett ingen bild utan en film på flingor fallande i slow motion)
4.”Jag har verkligen öga för det här med att pynta” sa Bertil imorse. Älskar femåringens enorma självkärlek och självkänsla
3. Det finns i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse
2. Norrbotten ❤️ På hemväg från Jokkmokk.
1. När Bertil var liten la jag upp en bild på en blommig klänning som jag tyckte att han var söt i. Bloggposten fick hundratals kommentarer. Otroligt många arga sådana. Hur kunde jag använda mitt barn för att driva mina egna extremfeministiska teorier? Hur kunde jag utnyttja och exponera min son för den risken? Hur kunde jag vara så självisk? Men faktum är att jag inte förstod vilken uppståndelse det skulle bli. Vilket jävla liv. I min bekantskapskrets var pojkar i klänning inget ovanligt och allt hade varit frid och fröjd även på bloggen ifall kritikerna bara hållit käften. Den enda skit han någonsin fick var från de där som rasade över hur mycket skit han skulle få. Och nu finns det vuxna människor som inte klarar av att se annat än en blond flicka som lucia. De kommer tyvärr inte heller hålla käften – så vi får överrösta dem. Fullkomligt dränka dem genom att posta bilder på allt sånt som de avskyr ❤️
Domherrar, pudersnö och en nyklädd gran – favoritbilderna 2021
Snöiga tak, barns förväntan och ett monster i fönstret – favoritbilderna 2020
Skorna på bordet! Klackarna i taket! I det här podavsnittet har Erica dukat upp till årets fest med sin mormors glitterskor på bordet. Vi smaksätter popcorn med het chili och ljuvlig parmesan. Men jag vill helst doppa snacksen i dricksglaset innan jag sveper det. För flott är gott. Tryck på gula playknappen så berättar jag hur man gör.
Så smaksatte vi popcornen med ljuvlig parmesan och het chili:
Vi poppade ca 1 dl popcorn i olja, det gav knappt två liter färdiga popcorn som vi delade i två högar.
Medan popcornen var varma blandade vi dem i en bunke med nyriven parmesan (ca 1 dl men vi tror att 2 dl hade varit ännu godare. Jag tycker också att det kunde varit lite smält smör i den här blandningen).
Resten av popcornen blandade vi i en annan bunke med 25 gram smält smör och ca 1,5 tsk smulade chiliflakes (blev rejält starkt men hettan kom först efter att vi hade mumsat på popcornen en stund).
Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.
Lyssna gärna på avsnittet om att vara good enough – för en hållbar nystart på ett nytt år!
Tycker att det är så himla roligt att filma – även om jag verkligen inte är kan hantverket rent tekniskt. Med hjälp av film kan man minnas saker annorlunda än man gör med stillbilder. Som vågen av minnen som svepte över mig flera år efter att farmor hade dött och jag såg en filmsnutt med henne för första gången. Hörde rösten. Såg rörelsemönstret. Allt kom tillbaka.
Hursom. Jag gjorde en liten film från vår julafton om ni vill kika! Prenumererar på min youtubekanal gör ni här
Jag är ett par år över tjugo och har lyckats bra i mitt korta arbetsliv. Jag har klättrat och det är dags för en löneförhandling. När jag kommer till mötet är det av någon anledning sex gubbar närvarande. Sex gubbar och så jag då. Jag sätter mig på kortsidan av bordet och vill prata. Berätta om min vision. Men får bara lyssna på deras. En timme senare går jag därifrån, tio centimeter kortare. Någon löneförhandling var det inte tal om. Gubbarna hade höhöat och hähäat och slutligen sagt: ”Clara, jag tror vi sköter det här utan löneförhandling. Du behöver ingen höjd lön – den lön du har nu räcker nog till att bekosta ditt lilla hemman.”
Jag säger upp mig några månader senare och startar eget. Ganska ofta föreläser jag. Besöker under två års tid varenda håla, stad och universitet i hela Sverige för att prata digitalt entreprenörskap och den nya bloggvärlden. En gång gästar jag en konferens för en mansdominerad koncern. De få kvinnliga anställda på företaget kommer fram och är exalterade för att vi är de första kvinnliga talare som deras arbetsgivare någonsin bokat. När jag och min kollega Annakarin äntrar scenen säger den manlige presentatören ”Jaha, nu händer det något nytt. Detta kan ju bli bra – men det kan också bli precis hur tokigt som helst.” Det blir inte alls tokigt – föreläsningen är bra. Fast när vi går av scenen konstaterar han i micken ”Ja, det där var ju skapligt. Det var ju ingen i publiken som gick i alla fall”. Kanske ville han ursäkta sig inför sina anställda? Att han utsatt dem för något så omskakande som att behöva lyssna på två kvinnor i hela sextio minuter?
När jag är runt och föreläser blir jag fotograferad till tidningsartiklar i lokalpressen. Kanske du kan titta fram bakom en krukväxt för att signalera växtkraft? Kanske jag kan fota dig i fågelperspektiv? Kanske kan du hålla upp den här rutiga bordsduken framför ansiktet – du som byggt ditt företag på att skriva en blogg som handlar om mys och hemmaliv? Det finns ingen hejd på dumheterna jag går med på i början. Manliga fotografer. Manlig blick på mitt kunnande. Jag skäms när jag ser tillbaka på det.
Under alla år jag föreläst har jag valt att lyfta kvinnliga exempel. Inte för att föreläsningarna vänder sig speciellt till kvinnor – för det gör de inte. Utan för att det finns så många bra exempel på kvinnliga digitala entreprenörer. Men så få som lyfter dem. Då och då händer det att en man räcker upp handen och undrar om han kommit fel. ”Förlåt skulle inte den här föreläsningen handla om digitala entreprenörer? Du pratar ju bara om kvinnor?” Vid ett extra minnesvärt tillfälle blir en man så upprörd att han med rösten darrande av ilska säger ”Jag är faktiskt inte van att inte vara norm!”. Publiken tystnar i förundran över analysen han nästan lyckas göra. Spänningen bryts först när en kvinna i publiken vänder sig emot honom och fräser ”Nä precis! Det är ju det som är problemet!”
Och det är sant. Det är det som är problemet. Vanan att vara norm och oförmågan att inse att man är just det. Det är ett manligt privilegium att enbart läsa manliga författare, se på serier med manliga huvudrollsinnehavare och lyssna på manliga musiker. Män är fortfarande så dominerande i det offentliga rummet att det är fullt möjligt att inte behöva lyssna på kvinnor alls. Jag ser det hela tiden. Mäns ointresse av vad kvinnor kan och skapar. Men som kvinna är jag så tränad i att förhålla mig till män. Lyssna på män. Leva mig in i hur män tänker och känner. Jag ser film med bara manliga skådisar. Läser böcker av manliga författare och lyssnar på manliga musiker och poddare. Och jag har genomlidit otaliga föreläsningar om entreprenörskap där alla talare och goda exempel som lyfts upp har varit män.
Men män gör inte det. De reagerar direkt på sammanhang med enbart kvinnor. Väljer bort det. Väljer bort fåniga tjejband, töntig chiclit, kvinnliga komiker med mensiga tjejskämt. Kvinnliga poddare som pratar tjejgrejer. Kvinnliga erfarenheter är just kvinnliga – aldrig allmänmänskliga. Tror du mig inte? Ta som man och rannsaka dig själv. Ta en titt i din netflixhistorik, dina spellistor på Spotify, artiklarna du delar på FB och titlarna i din bokhylla. Där får du kvittot på vem du egentligen väljer att lyssna på. Och om du är man och har orkat läsa mig i drygt 3400 tecken är det närmast att betrakta det som en feministisk gärning. Särskilt om du låter bli din impuls att maila mig efteråt och mansplaina varför jag har fel i min krönika och det i själva verket är du som har rätt.
Julaftonen började lovande med tunga snöflingor från himlen. I sedvanlig ordning startar vi med kakfrukost.
Det är precis vad det låter som. En frukost bestående av kakor. Min mormor hade hur många sorter som helst när vi firade där – men vi nöjer oss med tre. Barnen fick öppna sina strumppaket också – med sånt som nissarna lämnat under natten.
Lykke och Folke
Gott!
Durkslagshatt i trendiga metaller
Sedan skedde klättring och klängande för att få tiden att gå tills resten av släkten skulle komma. I år firar vi med min systers familj samt pappa och min faster och hennes man. Alldeles lagom många var vi.
Anna gick ut och gjorde snölyktor med barnen medan jag fixade mat. Jakob och Clemens joggade byn runt.
Min vanliga juloutfit är en Västerbottensdräkt som en släkting till Jakob har gjort.
Känner mig alltid så fin i den och så slipper jag tänka ut några andra kläder.
Vi övade ringdans…
Och dukade. Med en skrynklad ljuslila linneduk, lila tallrikar av modellen Asiatisk fasan och så massor av granris på bordet och små röda ljusstakar.
Folke var fin i sin sjömansdräkt och sitt nyfriserade hår.
Att läsa är ett bra sätt att få tiden fram till tomten att gå fortare.
Sedan dukade vi fram julbordet.
Det är verkligen fint att kunna duka fram mat som lagats på vad som odlats och producerats på gården. Rödbetssallad, skinka, revbensspjäll, julköttbullar, potatis, brunkål, grönkål, rödkål och kålrotslåda.
Folke smorde kråset.
Min syster och min äldsta systerdotter testade mustascher
Sedan kom tomten. Fast först stod barnen länge i fönstret och spanade upp mot skogen och letade efter tomtens lykta.
Sedan öppnades det enormt med paket.
Och när kidsen lekt färdigt med sina prylar skyndade vi oss att stoppa dem i säng för en lugnare vuxenkväll.
Vi drack kaffe och åt mandelmusslor med hjortronsylt och löste världsproblemen över fikat. Det blev en himla fin julafton! Hopppas ni också hade det bra.
Åh vad härligt – idag gick jag på jullov och det blir ett ganska långt sådant. Så otroligt välbehövligt.
Fixade de sista jobbgrejerna i stan och hann med en lunch med mina tjejkompisar från gymnasiet. De där personerna som får mig att le fånigt och som det nästan gör ont i hjärtat av kärlek att tänka på. Som bor utspridda över landet (och världen) så att vi ses för sällan. Vi satt på kafét vi brukade hänga på när vi gick i gymnasiet och avhandlade högt och lågt och när jag blundade i två sekunder så kunde jag nästan tro att vi var i gymnasiet igen och hade julavslutning och skvallrade om snygga killar, dumma lärare och pojkvänsproblem.
Fast nu är vi elva år äldre och elva år klokare och jag tittar runt på dessa fantastiska flickor som växt upp till kvinnor framför mina ögon. När vi gick i skolan kunde vi ungefär samma sak men nu är någon psykolog, en annan advokat, den tredje pastor, och den fjärde kan allt om krisberedskap och konflikthantering. Och jag är så stolt att få kalla dem mina vänner.
Dagen till ära hade jag mina vida sammetsbyxor från Camilla Thulin och en stickad jumper jag haft sedan jag gick i gymnasiet.
Den har fina puffärmar, små pärlor på framsidan
Och ett stort hål i ryggen. En fin slags ringning. Häromdagen var jag också och fixade frisyren hos Elin på Attitude Exclusives i Umeå så nu känner jag mig piffig och redo att ta mig an julen!
I tisdags pyntade vi julgranen. En högtidsstund och Bertil var oerhört engagerad i exakt hur pumlorna och glittret skulle hänga för att vara maximalt tilltalande.
Blev en bjässe till gran i år. Nästan tre meter hög. Doften är bedövande.
Älskar mitt flaggspel med de nordiska flaggorna på. Hittade på loppis förra året för en tia.
Julkyrkan har fått komma fram också. Nu känns hela hemmet som en stor varm famn man bara vill krypa in i.
Har så många fina glaskulor i granen också. Sådana jag funnit på loppis under åren. De hänger jag utom räckhåll för klåfingriga ungar.
Igår kväll kom min syster med familj äntligen hit och jag har längtat ihjäl mig efter mina systerdöttrar. Och att gå kvällspromenad under stjärnhimlen tillsammans med syrran. Det är en jultradition jag inte gärna är utan.
Jag har ju som jag nämnt tidigare fått möjligheten att testa nyheten Telia Sense. Med hjälp av en liten dosa jag sticker in i bilen och en app jag installerar på telefonen får jag 4G-wifi och 20 GB surf i månaden i bilen. En riktigt smart grej! Speciellt nu i jultider när man ska ut på långstyrningar. Ibland sitter ungarna nöjda och lugna i baksätet hur länge som helst – men vissa gånger så behövs mutor tas till. Någon film eller ett spel för att fördriva tiden. Med surf i bilen är det enkelt att roa ungarna och man kan ha upp till fem aktiva användare. Kanske slipper man höra så mycket tjat i stilen ”när är vi framme?!”
Har nu testat Telia Sense i nästan två månader och måste säga att jag är väldigt nöjd. Att hålla körjournal till företaget förenklas av körloggen. Att bilen säger till när däck ska bytas, service utföras och när det är dags att besiktas tycker jag är väldigt skönt. Att jag dessutom kan se på en karta var jag ställt min bil har visat sig vara ovärderligt. För sedan jag drabbades av utmattning förra året har jag ibland svårt att minnas de enklaste saker ifall jag är inte fokuserar. Som sist jag var på stan och fick gå runt och leta bilen i en kvart innan jag kom på att jag kunde kolla i telefonen var den stod. Då visade det sig att jag blandat ihop vilken parkering jag ställt bilen på. Fånigt men sant…
Jag har klippt ihop en liten julfilm från de senaste dagarnas julstök och lilla julafton. Och förstås från ikväll när vi tog in och klädde granen. Imorgon kommer min syster med familj äntligen hit och då vill jag att de ska mötas av granprakten. Det blev en riktig bjässe till gran i år.
(Ps, kom ihåg att prenumerera på min youtubekanal för att inte missa några klipp)
Svamphus, menskopp, skidlektioner, fårskinnstofflor och en trave kluven ved. När ni podlyssnare bad om hjälp med julrim till era paket blev det en lång önskelista. Jag och Erica rimmar så glöggen ångar ur öronen!
Bloggläsarombudskvinnan BLOK
kom till rimstugan med en ordbok.
Men hon tappade kontrollen,
den lilla stollen,
fast hon brukar va hårt hållen.
När vi nu lagt ut den brasklappen,
säger vi God Jul – tryck på gula playknappen!
Musik:Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.
Här finns alla podavsnitten samlade.
Jamen här kommer ett klapptips i sista minuten. Slå till på någon av titlarna från min och Annakarin barnboksserie steg för steg. Baka, Fixa, Odla, Kalas och Laga. Finfina böcker för små odlare, kockar och fixare. Finns hos alla vanliga bokhandlare och på både Adlibris och Bokus. Bokserien har sålts till elva länder och en massa ryssar, amerikaner, polacker och engelsmän kan väl inte ha fel? Ni förstår att detta är något alldeles extra bra. Cirkapris i bokhandeln är mellan 120-149 kronor. Slut på reklammeddelandet.
Så har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här varje år.2015, 2014, 2013, 2012 och 2011 och 2010. Ni får hemskt gärna låna listan till era bloggar (men länka gärna hit!)
Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut? Startade en podd och besökte Afrika.
Genomdrev du någon stor förändring? Ja, jag flyttade tillbaka min blogg till eget domän och anställde i mitt företag.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, min syster fick sin andra dotter!
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas? Den 15 september. Vi var i mormors hus utanför Jokkmokk, fiskade, plockade lingon och röjde sly. På kvällen tände vi i bastun som vi inte använt på säkert 30 år. Jakob kom på idén att testa (vi andra trodde inte att det skulle gå att använda den). Och att sitta där i mörkret i bastun och prata och sedan doppa sig i det iskalla vattnet. Det var ren och skär njutning. Och glädje över att vara på denna älskade plätt på jorden. Och även om jag förlorat både morfar och mamma så finns platsen och minnena kvar. Och att ha både min och min systers familj och pappa på ett och samma ställe. Alltså…åh.
Dog någon som stod dig nära? Tack och lov nej.
Vilka länder besökte du? Jag besökte Gran Canaria med Annakarin för att skriva på vårt nya bokkoncept. En helt fantastiskt kreativ och rolig vecka där vi verkligen hann med massor. Sedan åkte jag till Kenya i april. Med Unicef. Med på resan var också Jenny Strömstedt och Malin Wollin. Jag och Malin stannade sedan kvar några dagar själva och var på safari. På köpet fick jag en vän för livet. Nu i november reste jag återigen med Unicef. Den här gången till Malawi. Och sedan vidare till grannlandet Zambia med min vän och affärskompanjon Nicola.
Bästa köpet? Vårt nya tak och vår punschveranda. Så fruktansvärt mycket pengar. Men så fruktansvärt bra det blev.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att flytta tillbaka min blogg, starta podden och ändra lite riktning i mitt företag. Jag vågar nog säga att det var dessa saker som drog mig ur min utmattningsdepression.
Saknar du något under år 2016 som du vill ha år 2017? Mer glädje och förtröstan på att allt ordnar sig. Jag var en orolig typ under gymnasieåren och mycket av den där oron har återvänt. Jag HATAR att gå runt med ångestkänningar och oro i kroppen. Jag har oftast en enormt stark tro på att jag klarar allt. Men bara om jag mår bra. Jag är min egen värsta fiende. Därför stressar det mig när min mentala hälsa inte är på topp.
Vad önskar du att du gjort mer? Förtröstat. Hängt med vänner. Tränat.
Vad önskar du att du gjort mindre? Oroat mig för sånt jag inte kan påverka.
Favoritprogram på TV? Skam, Gilmore Girls, The Affair.
Bästa boken du läste i år? De imperfekta av Tom Rachman som jag läste på flyget från Malawi. En så underbar liten bok som grep tag i mig och fick mig att längta Rom och kärlek och jobbäventyr.
Största musikaliska upptäckten? Att jag nästan aldrig vill lyssna på musik längre. Tystnad eller bra poddar är grejen.
Vad var din största framgång på jobbet 2016? Att jag fick frågan om att bli krönikör på Expressen. Att vara kvällstidningskrönikör har varit en dröm i tio år. På riktigt ett av mina största karriärgoals. Kan inte förklara varför egentligen men tror att det (förutom att det är roligt) handlar om godkännande. Får så ofta förklara värdet av vad jag håller på med. Blogg, insta, pod. Det låter lite tramsigt alltihop. Men att faktiskt tillhöra en tidning och ha en stående plats som krönikör. Det är bara sådär håll-käften-bra.
Största framgång på det privata planet? Att mina barn alltid överöses av kärlek och pussar och kramar från mig. Jag tycker att jag är en så himla bra mamma. Har också kämpat med några riktigt jobbiga grejer som rör min mentala hälsa. Och jag kan ärligt se tillbaka och säga att jag är lite glad för den skit jag varit igenom sista 18 månaderna. För jag har blivit tusen gånger tuffare och smartare och klokare. Men också trasigare – så jag vet egentligen inte om det varit värt det. Det måste bli värt det. Så småningom. Hoppas om typ tre år att jag kan se tillbaka och verkligen känna att det var det.
Största misstaget? Att jag inte haft någon klar strategi för hur jag ska låta bli att ramla tillbaka i utmattning.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare på grund av utmattningen. I stor frånvaro av de där lyckoilen jag brukar känna varenda dag och som verkligen är en del i vad som driver mig framåt.
Vad spenderade du mest pengar på? Huset.
Något du önskade dig och fick? Starta en podd. Jobba mer med min vän Erica. Starta en ny verksamhet inom en helt ny bransch (berättar mer i mars).
Något du önskade dig och inte fick? Tillbaka styrkan och konditionen. Fyfasen. Har noll kondition eller styrka och slarvar med både mat och träning.
Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Då fyllde jag trettio år. Tre av mina absolut närmsta vänner ordnade en överraskningslunch med ballongsläpp från hög höjd, skålande i skumpa och restaurangbesök. Jag blev alldeles rörd och tagen.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Mindre stress och oro. Mer träning.
Vad fick dig att må bra? Att ligga på rygg i basängen på Iksu Spa och bara fylla öronen med vatten och flyta. Se på Gilmore Girls.
Vem saknade du? Vanliga Clara. Alltså Clara anno 2014. Innan pissiga utmattningen kom ivägen.
De bästa nya människorna du träffade? Malin Wollin. Samt att jag fick lära känna Nicola bättre när vi reste i Zambia tillsammans. Mina afrikaresor har gett mig så otroligt många bra minnen.
Mest stolt över? Att jag återhämtat mig från min utmattning så pass snabbt och bra. Jag är så himla stark. Även när jag känner mig svag. Måste påminna mig själv om det för annars tänker jag tvärtom. Och det gör utmattningen ännu värre.
Högsta önskan just nu? Att det på något märkligt vis skulle bli så att Trump ändå inte blir president. Att matkrisen i Malawi kan avvärjas. Och att jag får må bra på riktigt under 2017. Alltså verkligen PÅ RIKTIGT. Förtrösta, hoppas, våga vara glad, positiv, optimistisk. Allt det där som är Clara men som jag inte riktigt kunnat vara sedan ett och ett halvt år tillbka.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Sänka kraven. Ej renovera något stort och dyrt. Resa mer med mina vänner och min syster.
Eftersom vi firar jul hemma i år med mina släktingar hade vi idag lilla julafton med Jakobs familj.
Hade gjort ett mindre julbord med några av favoritsakerna. Mina julköttbullar, rödbetssallad, grönkål, brunkål och lite annat smått och gott.
Fint att kunna sätta sådant som framställts på gården på julbordet.
Lingonvatten är både gott och dekorativt.
Dukade med massor av små röda ljusstakar i trä. Bra med låga ljus så att man ser sina bordsgrannar. 
Sedan var det dags för paketöppning för de små. Lego, Duplo, spel, experimentlåda och transformers. De fick lite allt möjligt. I år är det första året som det känts viktigt att verkligen köpa sånt som Bertil önskat sig. Tidigare år har det varit mer hejsan hoppsan och inte så noga eller mycket med klapparna.
Jag och Jakob fick också vad vi önskat oss – nämligen paket för Unicefs räkning. Känns som det viktigaste att ge bort med Malawiresan i färskt minne.
Sedan kom den blå timmen.
Som i december snarare handlar om fem blå minuter.
Innan det blir kolsvart ute. Folke var tvungen att ta igen sig på soffan efter fikat. Vi avslutade med en rejäl långdans genom huset. Räven raskar, små grodorna, skära havre. Runt rummen, upp i trappen, ner i trappen och tillbaka igen. Fin lilla julaftoni! Ett bra genrep inför nästa helg.
Det är alltid lika intressant att se vilka googlingar och frågor som gör att ni hamnar på min blogg. Eftersom jag gärna vill hjälpa till har jag samlat och besvarat några av dem här.
Så funkar det hemma och runtomkring? Hemma då gör du som du vill. Bland folk gör du som resten.
Hel nakna tjejer – Finns mestadels inomhus. Exempelvis i duschar
Är det sant eller inte falskt att man aldrig kan byta kast under sitt liv? Det är inte falskt att det är sant att man inte kan det.
Underbaraclara i långpanna – Tror mer på att gnida in med en härlig örtrub och köra på klotgrill.
Blondinbellas barnansikte? Ja litegrann faktiskt
Vad tjänar en sisu konsulent – Om det är en konsulent inom den finska sisun kan den tjäna bättre än hyfsat
Skrika i ugn temperatur – Säkrast är att ha värmen avstängd.
Äldre kvinnor sex? Det förekommer, ja
Är brösten äckta? Alltså, du måste stava bättre innan du får ställa sådana frågor
Världens fetaste barn – Hittar du inte här
Vita kränkta män – Finns däremot att plocka i stora klasar ute i samhället
Hur hänger man en julstjärna? Fäst en snara runt halsen
Vad säger långben? – Jösses? Det är ju jag som kör!
Nikkaluoktasoppa under bara clara – Ser inte att det är någon där just nu
En varmt korv – Godare än kallt korv
En person har konsumerat en relativt stor mängd alkohol. Vilket alternativ beskriver det säkraste sättet att förhålla sig dagen efter? Långt ifrån andedräkten
Gilmore firls? Nej
Gilmore giels? Nej
Gilmore grills? Nej
Gilmore gitrs? Nej
Hur mycket har genomsnittsvensen på bänken? Hitta tyvärr inga uppgifter om hur pass mycket den genomsnittlige svensen har på bänken men kanske någon bloggläsare vet?
Hur många blöjor per dag – Ofta klarar jag mig helt utan
Hur ska jag uppfostra mitt barn – Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv.
Hur är bally i storlek? Jämförbar med bålly men klart mindre än bälly
Mitt barn har svalt glas -Herregud människa googla inte, sök vård.
Hår på snippan? Om det inte avlägsnas är det vanligt, ja.
Jävligt gott köttbullar – Instämmer
Kameltå helt perfekt – Framförallt brukar man få till det bra i cykelbyxor
Kattas fett? Tack, jag har eget
När är man i regel tröttast? I sömnen
Om teresas dotter är min dotters mamma vad är jag till theresa? Jag har två ben men kan inte gå. Två öron men kan inte höra. Går och går men kommer inte fram till dörren. Vad är jag till theresa?
Min mamma tvingar mig att ha blöja – Är teresas dotter din dotters mamma?
Passar jag i lugg – Ja, förutsatt att du inte har en väldigt kort panna
Recept små barn – Ett hastigt uppkok räcker, köttet är mört.
Du kör den blå bilen. Vad gäller i denna situation? Att inte lämna parkeringen i en röd bil exempelvis
Dagens Hororskåp – Man får inte säga hororskåp
Fet gubbe håller in magen – Men det hjälper nog inte
Go’kväll, gör om mig torsdag – Då bestämmer vi det.
Gjort mig med barn – I mitt fall var det i alla fall Jakob som gjorde det
Mensskit – Ja, oftast kan avföringen bli lite annorlunda just under mensen
När din fulla farbror planerar julbord – Är det säkrast att gå på restaurang
Hund smaskar på natten – Ja min syster blev tokig när vår hund Sixten gjorde det så hon röt SMASKA INTE SÅ JÄVLIGT! åt honom. Dock finns det hundar som inte kan det kommandot.
Hur gamla blir grisar – Våra brukar bli tio månader innan vi slaktar dem. Mansgrisar kan bli uppemot 90 år ungefär och det är vanligast att man låter dem leva.
Hur tillagar man söt potatis? Koka potatisen i lättsockrat vatten.
Inreda katt vind – ja, om den har bra smak
Laga min cykel! – Men du får väl laga den själv?!
Maria Perssons pojkvän + blender – ja eller kör honom i en matberedare.
Spetsiga tuttar önskar dig allt gott – Tack detsamma, hälsar en slappare byst.
Har du frågor kring din order eller något annat som berör min butik, vänligen hör av dig till:
Eller använd formuläret nedan.
Print