Month: november 2018

För mig är nog växtligheten den viktigaste dekorationen i juletid. Enbärsris inklippt i stora knippen, den doftande gröna julgranen, misteln, hyacinterna och julstjärnorna i alla de färger. Att fylla hemmet med julig växtlighet är både vackert och stämningsskapande. Jag tror att jag har fått med mig det från mamma som varje år gjorde vackra juluppsättningar och gav bort till släktingar. Med mossa, kottar, julblommor och annat vackert grönt.

Det är härligt att skapa uppsättningar med växter – men också underbart att få som present. Och det behöver verkligen inte vara svårt. Tvärtom! Det enkla är ofta det vackra. Och mängdeffekten ska man inte underskatta. En stor skål med flera röda julstjärnor är magnifikt i sin enkelhet.

Hyacinten är dock min särskilda favoritblomma, med sin ljuvliga doft som fyller huset december igenom. Saknas julstämning räcker det långt att blunda en stund och insupa doften av en hyacint. Dessutom är blommorna enkla att dekorera med, eftersom de kräver så lite vattning. Man kan plantera dem i korgar, vaser, gamla bakformar eller trälådor…

Här har jag satt två stycken i en liten såssnipa. Bara att dra ut ur krukan och trycka ner i snipan. Om du vill kan du lägga lite mossa, halm eller gröna kvistar runtom.

I en stor bålskål fylld med fönsterlav stoppade jag ner tre hyacinter. För att inte behöva fylla hela skålen med mossa la jag en upp och nedvänd plastkruka i botten på skålen. Den fick hyacinterna stå på och sedan lät jag fönsterlaven maskera plasten. Vartefter hyacinterna vissnar kan de bytas ut mot nya lökar. Så håller uppsättningen ända in i januari!

Det är också väldigt gulligt att stoppa ner en lök i en liten tekopp eller sockerskål och ställa på en hylla eller i ett fönster.  Vill du få blomningen att vara längre är det smart att ställa lökarna svalt och mörkt om natten.

Om du istället försiktigt sköljer jorden av rötterna kan du placera lökarna i vaser. Här har jag samlat ett gäng pressglasvaser, sockerskålar och koppar köpta på loppis. Arrangemanget har jag ställt ovanpå en spegel och de små ljusen är fästa genom att jag försiktigt smält stearinet i botten på dem.

Hyacinter trivs utmärkt att stå så här – så länge rötterna är i kontakt med vattnet och själva knölarna har torrt om fötterna.

I ett gammalt tråg satte jag ner några vita hyacinter och en julstjärna av sorten Pearl. Fönsterlav runtom fick klä in arrangemanget. Och jag tycker nästan att det här är den vackraste kombinationen. När man parar ljuva, skira blommor med ruffiga material som slitet trä eller rostig metall. Kontrasten mellan materialen gör det till något alldeles extra!

Det viktigaste att tänka på när du köper julblommor är att höra efter så att de är svenskodlade! Vissa hyacinter har märkningen ”Från Sverige”  – men inte alla – så kom ihåg att fråga i butiken! Svenskodlade blommor har kortare resväg och kommer ofta från närområdet. Som mina norrlandsodlade hyacinter och julstjärnor. Att välja svenskodlade blommor är bra både för klimatet och för de lokala odlarna! Blomsterfrämjandet arbetar för att vi som älskar blommor ska välja växter från Sverige och samtidigt få plantor av högsta kvalitet! På deras hemsida finns både vackra tips och smarta skötselråd. Kika in för inspiration vettja!

Och psst! Kom ihåg att inte slänga dina hyacinter när de blommat över. Klipp bort blomsterstängeln och låt knölen vissna ner. Sluta vattna och förvara mörkt och torrt fram till våren då löken kan planteras ut i rabatten. På så sätt får blomman ett längre liv. Klokt för både miljö och plånboken!

När jag jobbade på glasblåseri var det alltid så roligt att få slå in fina julklappar till kunderna. Efter ett tag fick man upp farten så att det både blev vackert och gick undan. Men nu när jag inte längre behöver stå i kassan i julruschen får klappinslagningen gärna ta lite tid. Jag brukar vänta in till sista veckan och sedan göra det till en mysig stund med tända ljus och bra musik. Jag har något tema varje år som jag följer på ett ungefär.

Ett måste är dock lackstången! För den luktar så gott och det pyssliga omständliga när man smälter den är så härligt. Själva stämpeln är en variant med en fransk lilja och både lackstänger och stämpel har jag köpt från Sandbergs Pappershandel i Umeå.

Ett år körde jag på prickiga papper med gräddvita etiketter fastsatta med lackstång.

Till det hade jag tvinnade, tunna papperssnören. Som om man tvinnade upp blev fina och breda.

Det blev vackert när man slog in och flärparna på snöret gick att tvinna ut och göra till små vingar eller blad.

Små enkla vita pappersaskar fick prickiga “snören” och rosetter genom att jag klippte till papper och limmade fast. Själva kartongerna fick prickar av röd tuschpenna. Det blev ömtåliga små paket – men som passade till de där lite speciella julgåvorna.

Ett annat år körde jag på naturfärgat strävt papper med gröna granar. Till det använde jag randiga snören som är det finaste jag vet när det gäller paket!

Ett riktigt ambitiöst år slog jag in allting i brunt strävt papper men gjorde dekorationer ovanpå av scrapbookpapper. Vimplar, etiketter och…

Pumlor på snöre som också fungerade som etikett. Istället för rött valde jag mintblått och rosa som kontrastfärger.

Några paket fick fina tygsnören. Det undre paketet däremot – det med randiga “snören” –  gjorde jag genom att klippa ut remsor av scrapbookpapper och klistra fast på paketet. Då kan man få hur fina och roliga band som helst!

Men allra vackrast är kanske ändå brunt kraftpapper med tvinnade band och handskrivna etiketter fastsatta med lackstång.

Fast i år har jag en helt annan tanke med paketinslagningen. Vad det blir får ni se längre fram! Men som den tant jag är tar jag såklart alltid rätt på alla fina snören efter julklappsutdelningen. Och papper som går att återanvända rullas ihop. Resten ska återvinnas (snören som brännbart avfall och presentpapper som pappersförpackningar ) men jag får erkänna att jag istället använder pappret för att starta vedspisen nästa morgon.

För miljösnällare paketinslagning är det toppen med oblekt och återanvänt papper. Eller så kan gamla tidningar fungera som omslag till paketen.  En tygstuv funkar också fint att slå in presenter i – och knyta om med en bit snöre. Eller så låter man en skokartong eller någon gammal musliförpackning få färg och agera finlåda för julgåvan. Bara fantasin sätter gränser!

Snygga paket med glada hälsningar!

Med lackstång i hand

Igår var den mysigaste dagen på väldigt, väldigt länge. Jag kände redan när jag steg upp att det skulle bli så. Vaknade tidigt av Folke som kom och stoppade ner sina kalla fötter under mitt täcke. Sedan steg jag upp och gjorde frukost och tände ljus. Vi tänder ljus varje morgon. Man måste få vakna lite mjukt! Ser ni att julstjärnan är uppe förresten? Det bara blev så i helgen när Anna var här och jag kunde få hjälp att stå på stolar. Tjuvstart som jag inte ångrar.

Jag fick hjälp med lämningen i skolan av Albin som svängde förbi och tog barnen. Så jag slapp ut i kylan. Istället gjorde jag en rejäl brasa och sedan åt jag frukost i lugn och ro i ensamhet. Så skönt!

Efter frukosten kröp jag ner i sängen igen och skrev färdigt två blogginlägg. Det är så skönt att få starta jobbdagen snällt och försiktigt.

Ute ljusnade det långsamt

Melker gjorde mig sällskap bland alla täcken och kuddar.

Så småningom – när jag arbetat undan i mailboxen – steg jag upp och stylade och fotograferade till ett sponsrat inlägg som kommer i veckan. På temat blommor. Det är ett riktigt drömsamarbete som jag fått till! Ser ni hur julmysigt det börjar bli i köket? Mörka ullgardiner, rött sofföverdrag och en stor kruka med julstjärnor mitt på bordet!

När jag fotat färdigt satte jag igång att göra matsäck. Två liter varm choklad till exempel. För vi och kompisfamiljerna i matlaget hade bestämt oss för att ta en ledig eftermiddag och göra en utflykt med alla barnen. Ner till sjön med perfekt is. För att åka skridskor och spark och elda. Jag var obeskrivligt pepp!

Redan vid tvåtiden blev himlen skymningsrosa. Jag packade upp matsäck och snörade på skridskor på barnen.

De kastade sig ut på den decimetertjocka isen för att åka.

Själv vågar jag inte åka skridskor med magen. Har så märklig tyngdpunkt och är rädd att landa fel om jag ramlar. Tog sparken istället. Och formligen flög fram! Förträngde foglossningarna och bara körde av ren glädje.

Folke ville till en början bara åka spark – men efter en stund vågade han ta på sig skridskorna. Och han var så duktig där han stapplade fram och ideligen ramlade. Men bara reste sig upp och fortsatte.

Klart att också vi vuxna ville glida fram på skrillor! Inte bara barnen som gillar att åka skridskor.

Efter en dryg timme på isen i -15 grader blev barnen frusna och hungriga. Jag tog fram varm choklad och pepparkakor

Älskade ungar <3

Sedan gjorde vi en brasa att värma oss på

Och satte igång att grilla pinnbröd. Men så fort de fått fika i magen fick de ny energi och fortsatte åka skridskor. Den här gången i beckmörker.

Efter skridskorna åkte vi hem och vilade några timme och värmde oss. Folke (och sedan jag) fick bada hett fotbad för att få tillbaka känseln i tårna. Hela kameralinsen var igenfrusen så resultatet blev denna dimmiga bild.

Men sedan var det på’t igen och dags för matlag. Vi har ju som jag berättat om matlag med två kompisfamiljer varje tisdag. Och den här gången var det tacos på menyn. Det är fler än mig som smygstartat med julpyntet som ni ser!

Vi pratade och åt och hade lika roligt som alltid. Tiden bara flög fram. Först när Folke somnat på soffan hade vi vett att börja dra oss hemåt…tur att barnen brukar vara lediga med sin gammor på onsdagar så att de får sova ut ordentligt!

Hem kom vi strax efter tio. Jag gick en promenad med Melker och knäppte denna mysiga bild innan kameran kollapsade av köld och batteriet tog slut. (Och vill ni se små filmsnuttar från mina vardagar så kan ni följa mig på @underbaraclaras och kolla mina stories. Försöker uppdatera där när jag hinner)

Jag kände mig så glad igår när jag gick och la mig. Glad och samtidigt vemodig. För jag förstår redan nu att när jag blir gammal kommer jag se tillbaka på den här tiden som de bästa åren i mitt liv. När barnen var små, när vi umgicks mycket med våra vänner. När vi var ett litet minikollektiv som hjälptes åt med både arbete, glädjeämnen och sorger. Jag förstår att det kommer vara så. Och jag är så tacksam för det jag upplever. Men vill inte gå minste om en sekund av det!

Januari 2020 vågade jag stå på skridskor igen!

Förra veckan körde jag och Erica (som ni såg i förra inlägget) en härlig, julig livepodd från Utopiagallerian mitt i Umeå. Juldekorationerna glittrade, julklappsletare flanerade och vi sjöng bjällerklang från scenen! I samband med att Utopia sponsrar vår podd har jag också valt ut julklappstips från några av deras fina butiker.

 ‘

De första klapptipsen ser ni här. Nämligen duk, kuddfodral och pläd från Ohlssons Tyger. Ett anrikt Umeåföretag som finns över hela landet men som också har en webbshop att botanisera i. Den härliga, stora duken i enzymtvättad bomull är en tidlös julgåva.

Och det är så rustikt och fint med randiga kuddar tycker jag. En typiskt bra klapp som kan passa en mamma eller en mysig moster. En skön pläd går också hem i alla läger. Den grå med vita granar på tycker jag är vacker.

Min kärlek till Tehörnans glöggte har jag ju bloggat om tidigare. Och en stor härlig tekopp från Tehörnan, som den här av märket Burleigh, fylld med hantverksmässigt gjort godis blir en fin present. Köp med ett passande te, en fin tekula och en härlig gammaldags sockertopp så är kittet komplett. Fint att ge till en syster eller sin bästa vän.

Min mamma köpte nya nattlinnen till mig och Anna varje jul. Så en given julklapp till pojkarna är ju nya pyjamasar. Dessa svanenmärkta från Cubus med julmotiv tycker jag är underbara. Den vänstra finns i vuxenstorlek dessutom! Så mysigt med en onepiece och till det ett par riktigt lurviga, gosiga strumpor att tjofsa runt i kring jul.

Slutligen. Till någon du vill fira lite extra – ett sett med smycken. Som detta i förgyllt äkta silver med ametister från Hallbergs Guld. Ring, örhängen och halsband . Själv har jag alltid gillat stora, blaffiga smycken – men senaste åren har jag börjat föredra mindre, diskretare saker av äkta vara – istället för plast och skramlig metall.

Och funderar du på en julklapp till någon som ändå helst av allt vill få välja själv – köp ett presentkort som gäller i Umeå Centrum – så kan mottagaren botanisera fritt!

Utopia är gallerian mitt i Umeå – med omkring 60 butiker och generösa öppettider ända fram till jul. I gallerian finns från och med första advent också den charmiga klapp-o-maten där man lägger sin julklapp på ett band och med hjälp av en vev rullar in den i klapp-o-maten. Där inne slås paketen in av små nissar och kommer ut på andra sidan. Tomten har parkerat sin gamla släde bredvid och tar gärna emot barnens önskelistor när han hälsar på i gallerian på lördagar och söndagar. Man kan också kolla hur snäll man varit genom att mäta sig i Tomtens Snäll-o-meter.

– Den 27 december vill jag inte darra med underläppen framför badrumsspegeln och undra – var tog julen vägen?

Så säger Erica i säsongens näst sista poddavsnitt. Det handlar om julstress och vi delar med oss av våra bästa knep för att parera de värsta stressfällorna från och med nu till nyår. Jag känner såklart igen känslan av att julfirandet bara rann mellan fingrarna medan jag gjorde annat. Men med åren har jag blivit lite julklokare och lärt mig tricks för att hinna njuta lite mer. Det gör skillnad!

Tack alla ni som kom för att höra oss live i Utopiagallerian  i Umeå!  För dig som inte kunde vara på plats – det här avsnittet låter lite annorlunda eftersom vi poddar inför publik. Och för att vi sjunger. Och för att Erica spelar bjällror mer eller mindre i takt med min sång 🙂

Signaturmusiken är som vanligt lånad av Olov Antonsson.

Idag hade jag världens tur att ha finbesök. Nämligen Krickelin, som är uppe i mina trakter några dagar. Denna underbara, sprudlande och kreativa människa. Så overkligt att ha henne sittandes i mitt kök. Overkligt och helt naturligt.

För från första stund vi sågs tills vi sa hejdå gick munnarna i ett. Så mycket att prata om och dela! Om jobbet och utmaningarna och familjelivet och allting däremellan. Så tacksam att jag genom min blogg fått lära känna massa underbara människor. Som Kristin! Om ni inte läser hennes blogg redan så sätt igång och gör det nu!

Jag älskar ju att testa nya hudvårds- och skönhetsprodukter. Extra kul när det finns så bra svenska märken! Apolosophy är ett jag gillar lite extra –  och det är Apotek Hjärtats egna märke. Nu när jag är gravid och känner mig rätt så ynklig och har ständig värk i kroppen – då är det skönt att stanna upp en stund och pyssla om mig själv lite extra.

Jag har precis testat en helt ny skönhetsrutin med serien Apolosophy Sensitive.  En sprillans ny hudvårdsserie speciellt anpassad för känslig hy. Serien bygger på vårdande, lugnande och stärkande ämnen från havre. Jag har testat deras dagcreme, nattcreme och oil serum. För gudarna ska veta att olja är vad som behövs den här årstiden. När jag ler riktigt stramar det kring kinderna och munnen – så torr är jag!

Apolosophy Sensitive Day Cream  gillar jag skarpt! Ordentligt återfuktande utan att man blir fet eller krämen lägger sig utanpå huden.

En rejäl dos smörj ger jag mig själv varje morgon. Fast det var en överdrift – för krämen är dryg så en liten klick räcker väldigt långt!

Men Apolosophy Oil Serum blev nog min absoluta favorit! Smörjer på morgonen och innan läggdags på kvällen.  Och alltid lite extra kring ögon, mun och näsvingar där jag annars alltid flagar.

Apolosophy Sensitive Nigth Cream känns snäppet mer återfuktande och “tyngre” än dagkrämen – vilket passar perfekt när man ska sova och huden har gott om tid att suga åt sig alla nyttigheter! Jag som har svårt för starka dofter uppskattar verkligen att Apolosophy Sensitive är doftlös.

Från Apotek Hjärtat klickade jag också hem två ansiktsmasker Cucumber Peel Off och Strawberry Souffle. De tänkte jag testa någon kväll när jag ligger i badet och vill lyxa mig lite extra!

Något annat jag gärna smörjer mammakroppen med är mandeloljan från A-Pro! Både mage, nagelband och torra armbågar får sig en omgång med mandelolja varje kväll. Den känns skönt mjukgörande och den är också helt utan parfym!

På Apotek Hjärtat kan du klicka hem allt som behövs för en härlig kroppsvårdshöst. Eller så kan du kika in på något av deras apotek och få rådgivning av den kunniga personalen.

Idag känner jag mig som ett julrött äpple. Eller en pumla. Och jag är så himla glad för min syster och äldsta systerdotter är här och hälsar på. Vi gör massa julmysiga saker. Sådär lite i förtid. Äter pepparkakor, saffransbröd, dricker glöggte och lyssnar på julmusik. Och kanske ska vi pynta litegrann. Har så svårt att orka med att göra det själv (med tanke på min trasiga kropp) så jag tänker att Anna kan få assistera. Mysig grej att göra tillsammans också!

Att bära rött som strategi

Det är massa frost ute, sådär att det nästan ser ut som snö  – och barnen har försökt åka skrana i backen. Med klent resultat. Men nästa vecka kommer tydligen massa snö äntligen falla. Är så peppad att jag inte vet var jag ska vända mig!

(koftan och vantarna är loppisfynd, skorna från Skråmträskkängan och de stickade ullbyxorna är från Nostebarn)

En annan pumla – gravidbilder från en annan tid!

Rött och flott

Jag tror att det är fler än jag som ibland har mardrömmar om att det börjar brinna hemma. Särskilt den här tiden på året – när vi tänder ljusslingor och stearinljus i varje vrå. Det är ju väldigt mysigt men kan snabbt bli farligt om något går fel. Och vi som har flera eldstäder i huset måste tänka oss för ännu noggrannare.

Nu ordnas Sveriges Största Brandövning och jag vill slå ett slag för att göra den! För det är faktiskt inte bara på arbetsplatser och skolor man ska brandöva – utan självklart i hemmet. Bor man dessutom i hus med flera våningar är det extra viktigt, eftersom det inte alltid är så enkelt att ta sig ut. Dessutom är beteende som vi vuxna tycker är självklara inte alltid givna för barn. Som att man ska krypa längs golven när det brinner, så man inte blir förgiftad av röken. Och att man faktiskt ska ta sig ut ur huset – inte försöka rädda gosedjur eller leksaker. Eller att man inte får bli så rädd att man gömmer sig i en garderob eller under en säng.

Jag tycker inte att man ska vara rädd för att det ska börja brinna – och man ska inte göra barnen rädda. Däremot förberedda. Och förberedd blir man genom att öva!

Vi har brandövat flera gånger under åren och ungefär så här kan det gå till.

Vi samlar familjen och berättar om brandövningen. Vi går sedan igenom bostadens alla rum och pratar om hur man kan ta sig ut från respektive rum. I första hand ska man försöka använda entrédörren. I andra hand altan eller balkongdörrar och i tredje hand fönster. På övervåningen måste man använda brandstege så då är det bra att visa hur man gör det också.

Sedan sprider vi ut oss i hemmet. Barnen kan exempelvis vara på sina rum. Därefter sätter vi igång en brandsignal (på sverigesstorstabrandovning.se finns det en larmsignal som går att spela upp på datorn eller i mobilen). Och när signalen går igång ska hela familjen lugnt och sansat ta sig ut ur huset. Gärna krypa (det funkade dock inte för mig den här gången – kan knappt gå som vanligt på två ben). Alla stänger samtidigt fönster och dörrar efter sig för att förhindra att branden sprider sig.

Väl utomhus återsamlas hela familjen på en förutbestämd plats. Typ vid brevlådan eller en lyktstolpe. Eller nere vid grindstolpen som vi gör!  Väl där räknar man in så att alla familjemedlemmar är med.

Svårare än så är det inte att brandöva. En rolig och lite spännande övning för barnen – som dessutom kan rädda liv! Och för oss vuxna är det en hjälp till godare nattsömn. Läs mer om Sveriges Största Brandövning och hur du utför den på sverigesstorstabrandovning.se. 

Gå också in på Länsförsäkringar Västerbotten och gör Brandkollen. En checklista du kan fylla i – för att se hur bra brandskydd du har i hemmet och om det finns fler åtgärder att göra!

Här är några saker vi har i vårt hem – för att minska risken för en farlig brand. Vad på listan har du?

• En brandfilt vid eldstaden i köket. Där är den också nära elspisen och eventuella tända ljus i vardagsrum
• En pulversläckare på varje våning.
• Flera brandvarnare
• En fast brandstege från hallen på övervåningen.
• En lös repstege i barnens sovrum, där ingen fast brandstege finns.

Sist jag var på loppis gjorde jag så fina fynd. Skira gamla glaspumlor. I form av kottar och med snö och glitter på. Dessutom en söt gammal julstjärna för 20 kronor. Den ska jag hänga i köket nästa helg.

Hittade också fina stickade saker. Det håller jag alltid utkik efter. Kan själv inte sticka och förut hade jag ju mamma och mormor som stickade åt mig. Vantar, koftor och fina mössor. Nu får jag försöka hitta på loppis istället. Det blev ett par superfina blå vantar och två röda jultröjor.

Den främre är helt underbar och jag har haft den nästan varenda dag sedan jag köpte den. Perfekt med kort midja och mudd så man kan ha den till kjolar med hög midja. Den bakre tröjan är av ull med kattmönster. Otroligt söt. Den har fått hänga på verandan några dagar för att vädra men nu ska jag ta in och börja använda den!

Jag är så sjukt nöjd med mina fina fynd!

Idag var det fjorton minusgrader och smärtsamt vackert ute!

Vi eldar i båda kaminerna för att värmen ska sprida sig i huset. Det är så mysigt när man ser ut på allt det frostvita.

Ikväll lämnade jag Bertil i stan för han och farmor ska åka på en helgresa till Stockholm. Nattåg och allt. Så spännande! För honom.

Själv tycker jag nämligen att det kändes sorgligt att vinka hejdå. Även om jag vet att han har det jättebra så kommer jag sakna honom. Sådär som mammiga barn kan känna – så känner jag fast inför mina barn just nu. Vill ha dem runt omkring mig jämt.

Men Folke är hemma i alla fall och så får jag besök av min syster och systerdotter över helgen och det ska bli väldigt mysigt. Bara umgås och äta gott. Har bakat lussekatter och fixat peppisar och om vi får lite energi tänker jag be Anna om hjälp att få upp de sista slingorna i träden. Är för otymplig för att klättra på stegar.

Nu peppar vi för fredag. Eller hur?!

Det är så mysigt att börja dona och göra iordning inför bebisens ankomst. Jag har inventerat mina lådor i källaren med bebisprylar – och fyllt på med det som saknas. Från ImseVimse har jag klickat hem sånt som jag inte kan vara utan när bebisen kommer! Framförallt flergångsprodukter som ersätter engångsprodukter. Tygblöjor, våtservetter och amningsinlägg. Det är bra både bra för miljön och för plånboken!

Som jag skrivit om förut har vi använt tygblöjor till våra barn, bland annat från ImseVimse. Eller i ärlighetens namn mest till Bertil för med Folke blev jag väldigt lat efter ett tag. Men nu tänker jag ta nya tag med bebisen. Det känns ju så hemskt att vi som knappt har några sopor i vanliga fall fyller tunnan på nolltid så fort vi får blöjbarn.

Jag har huvudsakligen använt all in one-blöjor till barnen vilket har varit toppen. Det är helt enkelt en blöja som är lika smidig att ta på som vanliga bebisblöjor. Där insidan av ekologisk bommullsfrotté och utsidan av PUL sitter ihop i ett enda stycke. Och när man tar av blöjorna sköljer man dem hastigt i vatten och lägger i en hink med lock i väntan på att tvättas. När man fått ihop ett gäng blöjor tvättas dem i maskin.

Men ImseVimse har fler typer av blöjor än all-in-one.  De har bland annat ett 2-part-system där man kombinerar en ekologisk bomullsfrottéblöja med en ytterbyxa av vattentätt PUL-material. Eller så viker man sina egna tygblöjor av tunt muslintyg (det som syns rullat till vänster i bild). Till en början använde vi tygblöjor av muslintyg till Bertil. Vi hade nämligen kvar sådana tygblöjor från när jag var liten. Men även efter att vi gått över till all-in-one-blöjor fortsatte jag använda det tunna muslintyget. Som snuttefilt, för att torka kräk och mjölk eller för att lägga över bebisen som ammade och behövde lugn och ro. Himla praktiskt och bra.

Att använda tygblöjor är inte bara en besparing för miljön utan också för plånboken. Andrahandsvärdet på tygblöjor är förvånansvärt högt och eftersom kvalitén är bra räcker blöjorna hela barnaskaran igenom – och sedan kan de säljas vidare. Här finns allt du behöver veta om tygblöjor.

Tvättbara våtservetter tycker jag också är nödvändigt. Mjuka i flanell är min favorit. Ska jag iväg blöter jag upp några och lägger i en vattentät tvättpåse. Skonsamt och milt för bebisars hud. Jag skulle själv inte välja att torka av mig med wipes preparerade med rengöringsmedel – så varför skulle jag göra det på mina barn? Speciellt inte flera gånger om dagen, som det ju blir när man byter blöja!

De vattentäta tvättpåsarna är också bra att ha med sig för att lägga de använda blöjorna i. Så kan man tvätta upp allt när man kommer hem.

Amningsinlägg i tyg är också ett måste! För de engångsinlägg för amning som finns att köpa på apoteken har jag svårt för.  Jag upplever att det fastnar ludd på brösten när mjölken läcker, vilket blir otrevligt när bebisen sedan ska äta. Speciellt när inläggen inte är av ekobomull. Så jag väljer amningsinlägg i tyg alla dagar i veckan. Ekologiska och bättre för miljön är de också!

Och eftersom jag hade en del problem med mjölkstockning under min andra graviditet tänker jag inte ta några risker den här gången. Speciellt inte eftersom bebisen kommer under vinterhalvåret. Den här gången lägger jag bröstvärmare i BHn som håller varmt och vindskyddat. Den vita varianten är gjorda  av 100% ull från Gotland med ett fodral av 100% silke. De är dessutom bra för att lindra redan uppkommen mjölkstockning.

Slutligen finns det något jag verkligen inte klarar mig utan under bebistiden. I den svarta påsen ligger nämligen en bärsjal. Jag fick låna en i tyg av min syster när Folke var liten och jag tycker att det är otroligt mysigt och smidigt med bärsjal på magen. Är en sådan som helst tar mina promenader på skogsstigar, där det är svårt att ta sig fram med vagn. Och då behövs ju en bärsja! Det är också smidigt med sjal när man ska laga mat, städa eller bara röra sig fritt i hemmet. Sjalen är ergonomisk och avlastar ryggen. Det är lite svårt att visa hur bärsjalen ser ut på mig när jag inte har en bebis – men hos ImseVimse finns bilder och instruktioner för hur den ska användas. Tyget är i 100 procent ekologisk bomull och förvaringspåsen till selen är sydd av tygresterna som blev över från sjalen.

Nu erbjuder ImseVimse 15 procent på hela sortimentet (utom reavaror) för dig som läser. Använd rabattkoden UnderbaraClara när du handlar (gäller till den 28/11). Kanske bunkrar du tygblöjor, eller så kan en fin bebisfilt bli en bra julklapp till någon som väntar smått? ImseVimse har inte bara bebisprylar – det finns också tygbindor, tygtamponger och rengöringspads som man kan köpa istället för de miljödumma engångsalternativen. Här kan du läsa mer om det! 

Imorse steg jag upp tidigt och hastade in till stan. Tre poddavsnitt skulle spelas in (fast inte till En Underbar Pod utan något helt annat) och sedan sågs jag och Erica och planerade torsdagens livepodd på Utopia. När jag kom hem sent ikväll, efter matlaget hos Albin och Ulrika, var hela verandan täckt i frost. Nu är det många minusgrader ute.

Minns att någon som hälsade på hos oss beklagade att vi byggt en veranda med enkelfönster som skulle frosta igen så fort det blev kallt ute. Men själv tycker jag att det är vackert! Verandan blir som en enda stor snökristall under vinterhalvåret.

Och frosten täcker nu också träden och marken runtomkring huset. Även om vi inte har snö har frosten gjort världen så mycket ljusare de senaste dagarna.

Tycker mycket om att stå utanför och titta in.

Frostiga fönster med guldigt sken bakom bubbliga gamla rutor. Få saker utstrålar mer hemkänsla!

Nu ska jag skynda mig att hoppa i säng. För imorgon väntar finfrämmande av min vän Malin och så ska jag åka runt i stan och plocka prylar till några bloggsamarbeten. Gäller att ha hjärnan utvilad så att jag kan tänka klart och få ihop rätt grejer. Det kan vara förvånansvärt utmanande…

– Clara, jag tycker att vi ska sluta podda, sa Erica till mig en dag.

Va? Vi har ju roligare än någonsin, lyssnarskaran växer så det knakar och vi tjänar bra med pengar på podden!, svarade jag oförstående.

Hur tankarna går nu kan du höra här. Vi sänder som vanligt fram till juluppehållet 4 december och just det  här avsnittet går till historien som det med det absolut roligaste slutet.

Missa inte de 3-4 sista minutrarna då jag delar med mig av en ljudinspelning jag skäms för. Inspelningen avslöjar hur det låter när jag sover och det är inte vackert precis… Efter fem säsongers poddande har jag blivit övertygad om att det som har ett underhållningsvärde – det ska sändas 😀

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Här finns alla poddavsnitt samlade och här är några av tidigare sända avsnitt som finns omnämnda i dagens avsnitt:

Det grisiga avsnittet (det finns bara grisar och rävar)

En ny diagnos

Tokig i karlar!

Tjockisavsnittet

Jag blir så glad när jag ser små bagare och kockar baka ur mina och Annakarins bakböcker!  Älskar tanken på alla kreativa ungar därute som fixar och trixar med våra recept! Till Barnen Stora Kokbok och Kalas vill vi däremot lägga till ett förtydligande gällande våra godiskolor.

Förtydligandet ser ni här ovan och finns tillagt till nya exemplar av både Barnens Stora Kokbok och Kalas. Men har du en äldre bok och vill vara säkra på att få med det i boken har vi lagt upp tillägget som PDF så att du kan ladda ner och skriva ut stoppa in i boken! Klicka i sådana fall här  för förtydligande av  Godiskolarecept 

Baka lugnt!

Mina sämsta arbetsdagar är de där jag vet att jag måste sköta bokföringen. Som idag. Då har jag ändå lejt bort alla steg i bokföringen som jag bara kan. Och det min revisor inte gör – det gör min assistent Charlotte åt mig. I princip är det alltså bara att godkänna fakturor och öppna brev som jag måste ägna mig åt. Men det är så fruktansvärt jobbigt. Hela kroppen skriker NEEEEEEJ! Intressant att pengar har den effekten på mig. Jag tycker nämligen att det är roligt att tänka på hur jag ska kunna öka intäkterna i mitt företag. Men att hantera allting runt pengarna ger mig bara ångest.

Samma sak med privatekonomin. Även under de perioder när allting ser bra och balanserat ut och inget finns att oroa sig över så avskyr jag när Jakob vill diskutera ekonomi med mig. Försöker snabbt avsluta och byta samtalsämne.  Det är förstås en vansinnigt dålig strategi eftersom strutsmetoden förvärrar läget nästa gång jag måste snacka pengar.

Det var likadant när jag jobbade i butik. Jag var rädd för att stå i kassan och ta betalt. Jag gjorde det såklart – men alltid med obehag. Och värst av allt var att räkna kassan vid dagens slut. Jag gjorde gärna allting annat i butiken. Bara jag slapp ansvar för sedlar, kronor, ören och siffror.

Finns det någon läsare som har samma problem som mig? Hur har ni kommit runt det? Vill ju inte vara den här strutsmänniskan egentligen…

Torsdag klockan 15 smäller det i Utopia i Umeå! Jag och Erica är på plats i gallerian för att podda inför publik.

Det här året har vi träffat många härliga poddlyssnare/bokläsare på olika liveuppträdanden runt om i landet. Det är alltid lika kul att se ansikten på er som lyssnar och läser. Känns roligt att vara tillbaka i Umeå den här gången – det var ett tag sen vi mötte hemmapubliken!

Nu har jag och Erica skrivit, poddat och föreläst så mycket om vila och återhämtning att vi borde kunna det här med att hantera stress i vardagen. Frågan är om det hjälper när julstressen drar igång?

Vi lovar att bjuda på våra bästa tricks och knep för att inte ramla med huvudet före ner i stressfällorna i jul. Dessutom ska vi ha kul!

Hoppas du vill komma – vi ses på torsdag på Utopias torg!

När jag var liten var julkläder en väldigt märkvärdig grej. Att få ta på sig festfin rödrutig klänning, ljusa strumpbyxor, svarta lackskor och våffla håret. Ganska länge sydde mamma kläderna till mig och min syster, och så matchade vi varandra. När jag blev äldre och hade månadspeng gick jag på H&M och valde omsorgsfullt bland glansiga tyger, pärlor och paljetter.

Nu har jag alltid Västerbottensdräkt på julafton. Folkdräkt är ju faktiskt det vackraste som finns! Bra är det också – eftersom ullkjolen, västen och förklädet håller en varm. Dessutom ganska skönt eftersom man slipper fundera över julkläderna varje år. Men i år är jag för tjock om magen så jag måste hitta något annat att ha på mig. Större delen av julaftonen går vi förstås i långkalsonger, tjocksockar och ullkoftor. Rosiga kinder och elektriskt hår efter utevistelse i snön. Men resten av dagen? Då behöver jag något fint och skönt!

Om julfton känner jag mig alltså gärna som en bondmora – men till nyår vill jag vara en riktig kalaspingla i paljetter och tight fodral. Typ lite så här. Också det känns som en svår kombination med magen. Kommer mest se ut som en stor röd pumla med magen. Eller en palt, om jag försöker hålla  mig till en mer diskret färgskala.

Vad brukar ni ha på er till jul?

Ibland känns det som att vi bara står och stampar. Samma korkade argument i samma korkade diskussioner vevas om och om igen. Nu är det amningens tur att diskuteras. Man tror ju ta mig fan inte att det är sant! Bloggaren Johanna Toftby stör sig på ammande mammor och Bloggbevakning hakar på diskussionen och undrar hur hennes läsare ställer sig i frågan om offentlig amning. Och folk häver ur sig sina åsikter till svar. SOM ATT DERAS ÅSIKTER SPELAR ROLL? SOM ATT DE HAR NÅGON BÄRING? De har de inte!

Man ska skita helt i vad folk tycker. Barns rätt till att amma är lagstadgad. Det som tillåts på en plats ska gälla för alla. Där människor får äta ska bebisar få äta. Att någon tycker att det är äckligt med bebisar som suger på bröstvårtor är ingenting som någon ammande mamma behöver ta hänsyn till. För att fråga sig om bebisar ska få äta på offentlig plats är lika vidrigt som om vi skulle diskutera ifall romer eller synskadade ska få äta på offentlig plats. Det är en diskussion som inte är värdig ett modernt samhälle.

Det som förvånar mig är att folk verkar tro att mammor älskar att flasha tuttarna för dem. Jag kan försäkra att ammande kvinnor är ointresserade av åskådare. De förutsätter att vuxna i omgivningen artigt viker undan blicken. Men gör personen i fråga inte det får den skylla sig själv. Och även om några kvinnor säkert önskar att de kunde skyla bröstet och barnets huvud med en sjal – är det långt ifrån alla bebisar som går med på det.

Jag har hört människor som på fullaste allvar jämför amning med att de själva skulle dra fram snoppen på kafé eller kissa offentligt. Det är lite lustigt – för just dessa argument hör man aldrig annars. I vanliga fall får kvinnans kropp gärna exponeras. I tv, på tidningsomslag, i musikvideos och på stora reklamtavlor.  Men när kvinnors bröst används till sitt egentliga syfte, att ge bebisar mat, då får folk plötsligt panik. Då blir bröst plötsligt äckliga. Det är som att vissa inte står ut med tanken på att bröst kan finnas till för annat än mäns lystnad. Och när man jämställer en mans snopp med en kvinnas bröst säger det något om hur laddad kvinnokroppen är. En kvinnas bröst ska förstås inte jämställas med en mans könsorgan. En kvinnas bröst ska jämställas med en mans bröst. Och mäns bröst får vi se jämt och ständigt utan att något spädbarn blir mättare för det.

Respekt och diskretion är något som många kritiker till offentlig amning förespråkar. Så även jag. Så vet du med dig att du blir äcklad av ätande bebisar men ändå inte kan förmå dig att slita blicken från främmande kvinnors bröst: Välj en undanskymd plats nästa gång du åker tåg eller går på restaurang. Och räcker inte det – ta fram en sjal och lägg över ditt eget ansikte när du rör dig bland folk. Det blir trevligare för alla på det viset.

Det var så kul att läsa om vad ni inte vill vara utan på julbordet. Blev förvånad att det ändå skiljde sig så pass mycket åt. Vissa saker ni äter hade jag knappt hört talas om! Men något jag själv inte vill vara utan är som bekant kålrotslåda. Fast det är ett ganska nytt inslag och ingenting som funnits i min barndom. Det var pappa som köpte hem en kålrotslåda på en julmarknad för några år sedan och när vi fick smaka blev vi helt sålda. Det låter ju inte så upphetsande på namnet – men det är alltså en krämig, sötsalt låda med smak av kålrot och sirap och med sting av ingefära. Vansinnigt gott. Står alltid på mitt julbord!

Nu ska ni få mitt recept och jag tror att det ursprungligen kommer från ICA om jag inte minns fel. Riktigt bra är det i alla fall. Vi har fullt med kålrötter i källaren och jag brukar göra dubbel sats på en gång, så har jag en låda till julbordet och en att ta fram någon gång i december när man vill tjuvsmaka julmaten. Svingott ihop med skinka, köttbullar, prinskorvar eller egentligen exakt vad som helst! Funkar bra att frysa och sedan värma långsamt i ugnen. Gärna med lite mer smör hyvlat på toppen.

Kålrotslåda

Print

Ingredienser

• 1 kg kålrot

• 1 tärning grönsaksbuljong

• 2 dl ströbröd

• 4 dl vispgrädde

• 1 dl sirap

• 1 1/2 tsk mald ingefära

• 1 msk salt

• vitpeppar

• 1 ägg

• 1/2 dl ströbröd

• Smör

Print

Gör så här

• Skala och skär kålrötterna i mindre bitar. Koka mjuka i en kastrull med vatten och en buljongtärning. Häll spadet åt sidan men spara det.
• Mosa sedan bitarna med en potatisstomp eller kör i mixern till en mjuk smet. Låt ströbrödet svälla i grädde. Blanda det sedan med kålrotsmoset, sirap, ingefära, salt och vitpeppar.  Späd eventuellt med lite kålrotsspad om smeten är för tjock. Konsistensen ska vara lite tjockare än en sockerkakssmet.
• Vispa upp ett ägg och blanda ner i smeten. Smöra och bröa en gratängform. Jag använde två formar eftersom jag gjorde dubbel sats.
• Häll ner smeten i formen och strö över ströbröd. Hyvla över lite smör och grädda i ugnen i ca 90 minuter på 175 grader. Akta så att det inte bränns! Har du en mindre form kan gräddningstiden behöva förlängas. Ät och njut!

Mer kål – oslagbart på julbordet