Fredagen på gymmet. Hade en spellista med 90-talshits i hörlurarna vilket höjde min energi. Har också ”tränat ikapp” efter julens sjukdom. Så nu kunde jag öka igen, för första gången sedan november. På vissa övningar ökade jag vikterna, på andra enbart repetitionerna. Kände mig så stark!
Det har glesat ut i gymmet igen, efter att alla nyårslöften har gett upp. Det är alltid fullt med folk början av januari – men redan i februari är de flesta borta. Och vi som är kvar är vi som alltid går här. Fast det är inte helt sant, för vissa lyckas ju fortsätta träna. För fem år sedan var träningen mitt nyårslöfte. Och nu bara gör jag det. Och så är det ju för alla oss som är stammisar på gymmet.
Det betyder dock inte att jag inte slutat träna en massa gånger under dessa fem år. Men som jag brukar intala mig själv; Jag inte är hon som alltid slutar träna. Jag är hon som alltid börja träna!Så fort jag slutat börjar jag om igen. Och varje uppehåll blir allt kortare och att komma igång blir allt lättare. Jag oroar mig liksom inte längre. Jag bara gör.
Jag tränade ju med min PT Ida de första åren. Det var otroligt viktigt eftersom jag var så rörelserädd och hade så mycket smärta i kroppen efter min sista graviditet. Med en sjukgymnast och PT vid min sida så vågade jag utmana mig. Och sedan fortsatte vi att träna, för det var så befriande för mig att få ledning. Jag som alltid arbetsleder mig själv och ansvarar för att jag ska utvecklas. Så skönt att få bli ledd av någon annan!
Men sedan midsommar har jag tränat på egen hand och det har gått oväntat bra. Mycket för att jag kopplat ihop de tunga passen med Bertils skolgång. Två gånger i veckan får han skjuts med mig till stan. Och eftersom jag verkligen vill underlätta för hans skolgång, så hoppar jag inte över att åka in. Och är jag väl inne kan jag lika gärna träna. Jag håller alltså inte på och funderar på om jag ska träna eller ej. Jag gör det av bara farten. Det är väldigt bra att koppla ihop träningen med någonting som ändå måste göras.
Om du har ett nyårslöfte om träning som börjar gå lite trögt. Ge inte upp! Du är inte den som alltid slutar träna. Du är den som alltid börjar om. Jag tror på dig.
Här är några inlägg jag skrivit på temat träningsmotivation. Kanske kan de vara en hjälp på traven?
Lyssna inte för mycket på den inre skeptikern. Om att inte var så himla inkännande med sig själv, när man känner sig trött, krasslig och omotiverad. Man kan alltid provträna lite. Det värsta som händer är att man får avbryta.
Det enda hälsoråd du behöver. Det går inte att framgångsrikt förändra något med de minutrar som blir över vid tiofikat eller när du lagt barnen på kvällen. Viktiga saker måste få ta tid och uppmärksamhet i anspråk. Och så är det med hälsan.
”Torsdagsmiddagens ursvenska typ har bibehållits, som den axel, kring vilket det övriga grupperar sig. Ärtsoppan är nyttig, närande och värmande, lättlagad och omtyckt av så gott som alla. Senap till ärtsoppa är gott. Sommartid blir soppan sommarbetonad av lättare typ. Och säg mig det folkslag, den ålder som inte tycker om plättar och pannkaka! Med lite vana gör man en rätt snabbt; billig är torsdagsmiddagen. Överhuvud är soppor ofta lättlagade och dryga för kassan och ger dessutom liten disk. Sopporna på burk utmärkt att ta till, men den individuellt lagade maten ger mer omväxling.”
Så står det att läsa i Husmoderns köksalmanack från 1959. Och när jag tänker tillbaka på min barndom så fick vi ofta ärtsoppa och pannkaka just på torsdagarna. Det var pappa som stod för den matsedeln. Han gjorde ärtsoppa själv i början, först på senare år fanns det ju att köpa på korv. Och pannkakan, den så kallade ”slobban” serverades det alltid hemmagjord blåbärssylt till. När vi var små tog jag och Anna på oss speciella blåbärsskjortor för att vi inte skulle förstöra våra riktiga kläder när vi åt. Rutiga, skruttiga skjortor som ingen var rädd om. Och handdukar las på de tyggklädda stolsitsarna. Vilka grisar vi måste ha varit?!
Jag gör soppa åtminstone en gång i veckan och ärtsoppa är favoriten för två av mina barn. Även Jakob tycker om ärtsoppan, för att den är så nära en gryta i konsistensen. Han tycker annars att soppor ofta känns blaskiga och tunna.
Jag köper dock ärtoppan färdig, för den är ju så billig i butik.
Jag vaknar när familjen åker hemifrån på torsdagar. Hör det smälla i källaringången och Uffes ljusa röst som ropar något till pappa. Hela hösten tog jag alla hämtningar och lämningar, eftersom Jakob hade så långa arbetsdagar med pendling. Men nu har han fått ett nytt schema och kan ta Uffe ibland. Och då ställer jag ingen klocka utan vaknar när de går hemifrån.
Det har snöat hela natten, det viner kring knuten och snön har drevat på fönsterblecken. Jag tassar till köket i nattlinne och gör kaffe och sedan kryper jag åter ner i min varma säng. Känner de flanellklädda duntäckenas lena tyg mot ben och fötter. Halvligger och sörplar kaffe. Sorterar nattens drömmar och tänker ut min arbetsdag.
Att få jobba hemifrån vintertid. Att få skriva och fota som yrke. Att få gå runt i mitt eget hus, peta in vedträn i brasan, koka te, fundera och skapa. Det var ungefär så här jag drömde om att det skulle bli när jag som barn tänkte på mitt vuxenliv. Ibland är det ensamt och ibland är det svårt. Ibland fattas inspiration och ibland kommer hjärnspöken. Men mest är det ett underbart liv.
Det här är tredje vintern jag ägnar åt att skriva bok. Det känns som att jag gått i ide och ägnar min tid åt att lugnt men flitigt skapa det som ska fram när ljuset återvänder. Jag vill inte resa någonstans. Inte göra något särskilt. Bara ha grå, trygg vardag och arbetsro.
Det gäller ju att ha något att ta till, när suget efter någonting litet gott sätter in. En sak jag tycker om är mango. En riktigt mogen mango skuren i bitar, med pressad lime ovanpå och lite flingsalt. Aaaaa…så gott!
Andra nyttiga snacks som jag gillar:
Pomelo. Omsorgsfullt isärplockad från alla trista hinnor. Upplagd i en trevlig skål.
Frysta körsbär (finns i frysdisken) som får tina till hälften så att de blir lite kalla och sega.
Frysta vindruvor (brukar skölja och frysa in färska, de smakar som sorbet).
En kopp oliver
Dave & Jons’ Dadlar. Chokladbollssmaken är min favorit. Men även de sura varianterna.
Torkade osvavlade aprikoser som smakar kola.
Banan dippad i jordnötssmör
En stor kopp av något fruktigt sött te, med lite honung och mjölk.
Frysta röda vinbär att äta med sked ur en kopp.
Mandlar jag rostar lätt i stekpanna och smaksätter med tamarisoja eller Santa Marias krydda Wasabi & Sesame.
En iskall blodgrape att äta med tesked.
En sked hjortronsylt i ett glas kall mjölk.
Torkat renkött skuret i fina bitar. Salt och gott.
Så nyfiken på din analys av det SVT nyheter skrev om begreppet ”intensivt föräldraskap” och hur det påverkar föräldrar. Har en känsla av att du har hittat en bra balans? Men hur jobbar du isåfall på den?
Så skrev signaturen Madeleine i kommentarsfältet och det tyckte jag var en spännande fråga. Så jag bestämde mig för att prata om det i veckans avsnitt av Wollin & Clara. Om att låta barnen bestämma vad som ska ske på helgerna. Om när barnens aktiviteter dikterar hela familjens schema och varför både föräldrar och barn mår dåligt av att barnen är i fokus hela tiden. Samt detta eviga överinformerande av ungar. Låt dem va!
Efter jul när allt plockats bort är det skönt att gå runt en tid i ett vakuum. Se de tomma ytorna utan att omedelbart ställa dit någonting nytt. Fundera och känna efter vad som lockar mest.
Blått brukar vara färgen som jag dras till. För att det friska, svala är en sådan skön motvikt till allt det rödbruna som dominerat mitt hem.
Hängde ner ullgardinerna och hängde istället upp de blårutiga muslingardinerna.
Det blev så friskt och fint. Jag kombinerar det med ärtgröna prylar. Bara för att det ska hända något nytt!
En jordviva inköptes, i en klatschig färg. Terracottaskålen där jag brukar ha frukt byttes till en i blåvitt porslin.
Och en blårutig gardin hängdes upp i ett annat fönster.
På hyllan över köksbänken har jag också skyltat om. Fram med blå böcker, burkar, karaffer och koppar.
Bort med det brungröna, murriga draperiet och in med det vackra blå med frans. La en blommig kudde i korgstolen och hängde fram ett förkläde bakom.
En sista amaryllis i en liten vas.
Så skönt med ny energi i köket. Färg gör så mycket för upplevelsen av ett hem!
Nu väntar vi bara på det magiska tillfälle när solen för första gången sedan november behagar visa sig i köket. Först måste den bara orka upp över berget och trädtopparna. Sol-premiären brukar vara precis omkring dessa datum och det är alltid en högtidsstund. Ett år sprang Folke och bytte om till finskjorta.
Om förra veckan var trött och trög var den här betydligt härligare – och dessutom riktigt produktiv! Kanske var det Städa med Rut som satte tonen för hela veckan och liksom fick mig att göra klart en massa saker? Tack för alla kommentarer på gårdagens inlägg förresten!
Startade måndagen med ett zoom-möte med en drömkund, som min säljare jobbat i flera år med för att få till ett samarbete. Till slut så! Snabb smink-koll i photo booth innan mötet.
Åt dumplings till lunch och skickade in mitt sista kapitel så att Lotta kan börja formge vårens bok. Är så lycklig när jag får jobba med mina böcker. Känner djup tillfredsställelse över att detta är mitt jobb och att jag själv har hittat på det!
På tisdagen skjutsade jag Bertil till skolan i stan och sedan tränade jag och satt kvar på spa och skrev. Så välgörande med värmen och ljuset och luftfuktigheten. Precis vad jag behöver.
På onsdagen hade jag poddinspelning med Emma Sundh och Maria Soxbo. Känner tacksamhet över att det finns folk som kämpar för klimat och medmänsklighet. Viktigare än någonsin och så stärkande att veta att det är många som gör motstånd på olika sätt. För ibland känns det inte så.
Efter poddinspelingen (snart i lurar nära dig) satt vi kvar och pratade nästan en timme till om influencers, klimatfrågor och om hur svårt det är att våga vara obekväm. Om att klimatfrågan känns stendöd hos så många profiler och att deras läsare bara hejar på konsumtion, flyg och renoveringar. Fattar inte hur pendeln kunde svänga så fort? Det är som att det är fult att ifrågasätta. Det har blivit rena rama USA där man bara får säga good for you till folk som har mycket pengar och skiter helt i planeten och samhället. För annars är man avundsjuk och dum.
Den dagen satt jag vid datorn och jobbade från 08.30 till 19.30. Sedan stack jag ut på en skidtur med Essa. Det blev 7,5 kilometer som rensade skallen och återställde friden.
På torsdagen hade jag avsatt tid för att bara jobba med Hemmets Almanacka 2026. Har småjobbat lite med den under hösten men nu fick jag jobba skarpt. Det är så härligt i starten av ett projekt, innan man har börjat tvivla på sig själv och få prestationsångest.
Några önskemål jag tar med mig i arbetet är fler rader att skriva på, några tomma ark i slutet av kalendern eller varje kapitel. Ett läsband och namnsdagar.
Låg i soffan, drack te och läste i mitt digra researchmaterial. Bland annat har jag köpt hem en massa gamla hemkunskapsböcker på Bokbörsen. Hann plotta ut årets tolv månader och ungefärligt skissa på olika teman och nedslag.
På eftermiddagen tog jag pojkarna på skidträning nere i byn. Mysigt att stå påpälsad vid sidan av spåret och prata med andra föräldrar och barn och dricka varm saft.
På fredagen jobbade jag från spa igen.
Det snöade kraftigt ute och jag fick mycket ur händerna. Efteråt hämtade jag upp Jakobs kusin Felicia
Och sedan åkte vi och hämtade upp Bertil på skolan, innan vi körde hem. Så här fina borde alla högstadieskolor vara!
Folke och Dahlia hade tagit med sig skridskor till skolan och gick och åkte direkt de slutat. Fast först skottade de gångar på isbanan.
Det hade ju fallit en del så det var rätt tungt.
Felicia, Bertil och Uffe hakade på.
Men jag åkte hem för att gå ut med Essa.
Som behövde rastas rejält efter att mest ha varit inne hela dagen.
Sedan gjorde jag middag. Det var Felicias födelsedag så jag lagade en av hennes favoriträtter.
Rotsaker i ugn med fetaost. Och lövbiff.
Och så hade jag ordnat en tårta. Vi överraskade henne med sång och så ett litet paket.
Jag hade hittat en gammal psalmbok på loppis, från 1860. Så den fick Felicia som älskar Gud och gammalt skrot. Precis som mig.
På kvällen gick Jakob på kooperativa biografen i byn. Bästa uppfinningen! Det är en liten bio i gamla Konsum, som Albin och Joakim startat. Fri entre, frivilligt bidrag. Man kan köpa popcorn där men får ta med sig sin egen stol. Och så visas det bara kvalitetsfilmer som ändå är breda och underhållande. Man ses en halvtimme innan och hinner prata och mingla med folk. Tänk vilken by vi bor i va’!
Fem guldstjärnor för affischen.
Jag blev hemma med Felicia och barnen för vi skulle se Greven av Monte Christo på SVT. Var lite osäker på om Uffe skulle kunna hänga med i den. Men eftersom jag läst boken flera gånger och kan historien så kunde jag förklara vartefter. Och barnen blev helt fast! Vi såg tre avsnitt samma kväll. Sedan somnade vi raskt. Trötta efter en lång vecka.
På lördagsmorgonen dukade jag helgfrukost.
Essa var i tiggar-tagen. Som synes.
Och efter frukosten var det dags för veckostädningen. Den här gången tog det bara en timme. Fattar ingenting? Men det måste vara Städa som Rut som gjort skillnaden. Fanns så lite grejer att plocka, rensa och sortera.
Hängde ut täcken genom fönstret i vanlig ordning. Varannan vecka byter jag i sängen men varje vecka hänger jag ut allt på vädring, samt underlakanet som skakas ordentligt. Då känns sängen fräsch igen.
Efter städningen kom gammor och farmor ut och hälsade på. Uffe visade en bok som Jakob hade gjort, med bilder från i somras.
Jag dukade fram överblivna saffransbullar ur frysen.
Och Uffe visade upp nallen han sytt på förskolan och nu gett i födelsedagspresent åt Felicia.
-Det kallas för balettstygn, mamma!
Nåja. Tillräckligt nära.
Det viskades och tramsades och efter fikat gick alla ut
Och byggde en stor snöborg i den perfekta klibbsnön. Själv låg jag och läste ut en ganska tråkig bok.
Vi hade strömavbrott till och från hela dagen. Det är rätt mysigt tycker jag!
Det spelades kort och ritades och sedan lektes det kurragömma.
Medan jag lagade middagen. Fiskgratäng med potatismos och räkor. 2 av 3 barn åt inte.
Men jag tyckte att det var gott!
Sedan åkte gästerna hem och vi fortsatte kolla på Greven av Monte Christo.
Söndagsmorgonen inleddes med en hundpromenad med Essa och Elina.
Och när vi kom tillbaka igen åkte hela familjen till simhallen och lekte några timmar.
Känns alltid så härligt i kroppen efteråt. Man är liksom trött och nöjd på samma gång. Och extremt törstig. Jag passade på att hämta ut paket och veckohandla.
Och på hemvägen träffade jag en älg som gav mig onda ögat.
När vi ätit middag kliade det i kroppen efter att dra ut och åka skidor. Och är det något jag lärt mig så är det att köra direkt man får minsta lust till rörelse!
Tog med pannlampan och drog till elljusspåret. Sedan lämnade jag det bakom mig och åkte den oupplysta skogsvägen för mig själv. Det kändes lite läskigt eftersom att jag nyss mött en älg i skogen där. Men jag tänkte att den nog håller sig undan när jag kommer flåsande. Efter en stund släckte jag lampan och åkte under stjärnorna.
Så vackert och så tyst. På himlavalvet lyste Mars, Saturnus, Venus och Jupiter mot mig. En helt overklig känsla.
Det händer inte ofta att alla fyra planeret är synliga samtidigt. Så ut och stjärnskåda med dig! Och upplev den hisnande känslan av att ens finnas till i detta enorma universum.
Sista dagen av Städa som Rut men orken räckte inte långt efter att vi först hade veckostädat huset. Så jag bestämde mig för att ta itu med något litet. Och något som tillhör hela familjen och inte bara mig själv.
Tog lådan i matrummet. Med ritgrejer, tavelspik och lite annat smått och gott. Lyfte ut alla papper och slängde alla teckningar (när barnen kollade åt annat håll).
Orkade inte ens damma ur lådan sedan utan la bara tillbaka det i prydligare ordning. Med tomma ritpapper och pysselböcker i sin egen hög. Och pennor, skruv och spik i en annan. Resultatet blev i alla fall bättre än innan. Är nöjd med mig själv!
Det är kul att så många hakat på veckans städutmaning. Och så inspirerande för mig att få läsa om hur ni också kämpat. Vi har verkligen varit duktiga tillsammans! Själv tycker jag att mornarna går lite lättare nu när jag har ordning på smink, hårgrejer och innehållet i hallådan.
Det är också intressant att notera hur Städa som Rut alltid lyckas provocera. Vissa tycker att det är bakåtsträvande och överdrivet. Varför ska kvinnor röja runt i hemmet och sortera om inte männen samtidigt gör det? Någon annan blir arg över att jag ens visar upp mitt stök. Som Annakarin som mailade ”Varför tror du alla är intresserade av att ha insyn i all er shit 😫 Det finns ju såklart många som är dumma i huvudet som köper det. Räcker det inte nu eller hur länge ska du hålla på? Vart går din gräns?”Eller så de som förfärar sig över stöket och mängden saker jag visar upp och skyndar sig att berätta att de aldrig skulle låta sitt hem förfalla till sådana gränser och att de på riktigt oroas över att jag kan vara nöjd.
Jag kan hålla med om att det är lite konstigt att visa upp stökiga lådor. Men framförallt är det ju sårbart. Jag öppnar upp för att bli dömd. Antingen för att jag är en hemsk slarvmaja eller för att jag är en tradwife som lägger värdefull tid på att vårda mitt hem. Det är tydligt att vilken hållning en kvinna än intar så är det problematiskt. En kvinna ska inte tro att det går att sortera nagellack, vika jumprar eller städa skrivbordet utan att det blir politik.
Jag känner mig så glad efter den här veckan med städkvartar, när jag sakta betat av den ena platsen efter den andra som rört ihop sig under vintern. Idag blev det dags att ta itu med mitt skrivbord.
Som sett ut så här senaste veckorna. Kanske inte så konstigt att jag inte suttit här och arbetat? Nej för här har det legat julpost, konstnärsmaterial, nyårsklänning, tavlor som ska spikas upp och lite annat smått och gott.
Satte alarmet på femton minuter och började med att bära tillbaka allt konstnärsmaterial till det rätta skåpet, Tog en plastpåse och slängde allt skräp, hängde upp kläder och ställde bort tavlor. Sorterade upp pennor och saxar.
Sedan hann jag inte mer. Hann inte ta bort och tvätta duken. Hann inte få bort mina researchböcker som jag läser för arbetet med Hemmets Almanacka. Hann inte göra fint. Men hann i alla fall frigöra en liten arbetsyta till mig själv.
Och ibland är det själva övningen. Att göra lagom lite och var nöjd med det.
Imorgon kör vi sista städkvarten för den här utmaningen. Vad planerar du att städa?
Idag är vi tillbaka i hallförvaringen där jag också har alla badrumsgregjer som inte ryms i vårt pyttelilla badrum. Som till exempel mina hårprodukter. Har en låda med blandad beauty där hälften passerat utgångsdatumet. Tog itu med den idag.
Slängde tomma kartonger och förpackningar och flyttade produkter som ska vara på andra ställen men hamnat fel.
La ihop allt som hör till hårvård i en och samma låda. Tillsammans med mina stylingredskap. Det tog inte lång tid.
Så efteråt tog jag tag i nagellackssamlingen. Har en hel drös torkade nagellack. Min syster brukar spä dem med aceton när de blir torra, men det vågar jag inte. Så jag köpte en nagellacksförtunnare från Mavala. Gick igenom alla lack och de som hade torkat fick några droppar av medlet i sig och sedan skakade jag dem som en maracas-spelare i ett sambatåg. Och därefter la jag tillbaka dem i lådan i hallen. Nu går de att använda igen!
Ibland är det just de där små insatserna som legat och malt i bakhuvudet som ger mest belöning att få göra bort. Som det här med nagellacket. Skaffade ju förtunnaren redan i höstas men har inte kommit till skott förrän nu!
Det här är smoothien jag druckit till frukost nästan varje dag i ett års tid. Den tar ungefär tre minuter att göra vilket är ungefär så lång tid jag är beredd att lägga på min frukost om mornarna till vardags. Jag är nämligen ingen frukostmänniska och saknar helt aptit. Då är det skönt att kunna dricka något och sedan släppa tankarna på mat.
Brukar dricka så mycket jag är sugen på. Resten häller jag över i min shake och tar med som mellanmål om jag jobbar borta. Eller ställer in i kylen om jag är hemma. Då kan jag snabbt fylla på när jag är hungrig.
Det här innehåller min proteinshake: 2 bananer, 2 dl proteinpulver, 2 teskedar kakao, 1 msk osötat jordnötssmör, 2 tsk snabbkaffepulver samt 5 dl vatten. Eventuellt ett gäng isbitar. Och ibland när jag känner för det också ett glas med blötlagda chiafrön som skakas i på slutet.
Alla ingredienser står på hyllorna i närheten av blendern, så inget behöver plockas fram ur skafferi och inga påsar behöver dammas med.
Jag kör allt utom chiafröna i min blender. Trettio sekunder räcker. Sedan får man en fluffig chokladsmoothie som tack vare kaffe, kakao och jordnötssmör inte är sådär sötsliskig som en smoothie med proteinpulver annars kan bli. Jag brukar använda detta vassleproteinpulver med vaniljsmak från Star nutrition. Det finns i en massa olika smaker. Jag föredrar dock vanilj, för då passar den till allt. Choklad och andra smaker kan jag tillsätta själv.
Proteinpulvret ger bra mättnad och på den här smoothien håller jag mig nöjd fram till lunch. Tycker förresten mycket om min shake i rostfri metall från Smartshake. Den har ett nät så att man kan skaka bort eventuella klumpar som bildas. Eller skaka upp ett skum även efter att shaken stått i kylen några timmar. En kvarglömd odiskad proteinshake luktar satan och det går knappt att få bort lukten ur plastbehållaren. Men med den här i metall är det inga problem!
Det intressanta med att ha gjort Städa som Rut några vändor är att upptäcka att ställena jag städar på nästan alltid är desamma. Det finns vissa platser i mitt hem som helt enkelt är mer utsatta för stök och rörighet. Ibland beror det på att det är platser som används flitigt. Ibland på att jag ännu inte hittat en optimal förvaringslösning som kan hjälpa mig med ordningen. Ibland beror det på att det är januari och att jag letar igenom min garderob i mörkret för att inte väcka den som sover. Lyser med mobilens ficklampa och svär över alla röda ulltröjor som i skum belysning ser exakt likadana ut.
Min garderob är rörig – men ändå inte i totalt kaos. Trots att en hel del är är inknött så är det i alla fall inknött på ungefär rätt hyllplan.
Eftersom jag bara hade en kvart på mig så rev jag inte ut hela garderoben på en gång utan tog en hylla i taget. Lyfte ut och vek om alla jumprar. Sorterade kortärmat från långärmat och koftor från tröjor och la tillbaka igen. Sedan upprepade jag vikandet på varje hyllplan. Och jag hann precis färdigt inom en kvart.
Nu är det genast lite mer överskådligt. Dock återstår lådan längst ner, för träningskläder och strumpor och sånt. Men det får jag ta på en annan städkvart. Nog för idag!
Det har kommit flera kommentarer under Städa som Rut-inläggen och även min kompis som kör utmaningen har sagt samma sak: det svåraste är att hålla sig till tidsbegränsningen på en kvart. För när man väl kommit igång vill man bara köra på. Och det ringar in ett väldigt vanligt problem, nämligen viljan att gasa sig igenom, effektivisera och bli färdig. Vilket vanligtvis leder till att man håller på tills man är helt slut. Och sedan drar man sig för att börja städan nästa gång, för att kroppen minns hur jobbigt det var.
Det är precis som med träning. Om man alltid tränar tills man har blodsmak i munnen, så blir tröskeln för att träna väldigt hög. Och om man alltid städar tills energin tar slut eller projektet är klart. Då är blir städning en väldigt jobbig syssla att ta sig an. Men den här utmaningen handlar ju om att sänka trösklar
Hoppar man på Städa som Rut-utmaningen under en vecka så blir det sammanlagt 105 minuter djuprengöring av hemmet. Drygt en och en halv timme extra den veckan utöver vanlig städning. På den tiden hinner man otroligt mycket. Men steget till att ägna 105 minuter extra varje helg åt att djupstäda lådor och skåp – det känns däremot ganska stort.
Du får såklart städa längre om man vill. Du behöver inte avbryta mitt i. Men en viktig aspekt av den här städutmaningen är att låta tiden vara ramen – inte stöket. För stöket är evigt i ett hem. Det finns inget slut på arbetsuppgifterna och du kommer aldrig att blir färdig.
Det här förhållningssättet är viktigt inte bara vad gäller städning utan faktiskt allt arbete i ens liv. I mitt jobb där det inte finns någon chef, ingen bestämd arbetstid eller något beting jag måste hinna med. Där är problemet sällan att jag arbetar för lite – utan snarare att jag aldrig slutar. Därför har jag börjat reglera min arbetstid. För själva arbetstiden begränsar på ett naturligt sätt mängden jobb jag kan ta på mig.
Så ett litet medskick inför resten av städveckan är att öva sig på att hålla sig till de femton minuterna. Men inte städa mer än så.
Jag minns när jag var tonåring och min storasyster fick sin första riktiga pojkvän. Och att jag på fullt allvar frågade henne om hur det kändes att aldrig behöva ha dåligt självförtroende igen?
-Vad menar du?
-Ja, men du har ju någon som är kär i dig och vill vara med dig nu. Du vet ju att du är okej!
För så kändes det när jag var tonåring och aldrig hade haft en pojkvän. Går jag ens att älska? Är jag en person som någon överhuvudtaget kommer kunna bli kär i? Jag vet ännu inte om jag är okej. Och det enda sättet att få reda på det är att få en kille.
Sedan blev man ihop med någon och upptäckte att det knappt hjälpte någonting. Självkänslan får man ordna på egen hand – och gör det förhoppningsvis med tiden. Om man inte är incel förstås. För då kan man gå hela livet och tro att en partner skulle vara lösningen på alla ens problem.
Idag ska vi ta itu med skrotlådan, alltinglådan, skräpsamlaren och svarta hålet. Den där lådan där man lägger allting som inte har någon plats. En ofta föraktad men helt oundänglig låda att ha i sitt liv. Som min man brukar säga: för att hålla ordning på sina saker måste allting ha sin egen plats. Och så måste det finnas en plats för allting som inte har någon plats. Så att dessa saker inte kontaminerar alla andra mer strukturerade platser.
Jag har ett helt gäng sådana platser i mitt hus. Skrivbordet på övervåningen, trådbacken i groventrén och inte minst den här halllådan strax utanför badrummet….
Här får allt möjligt samlas i väntan på rätt slutstation. Och det är inget problem. Problemet är när det blir för fullt så att man inte längre ser vad som finns där i. Då förvandlas nämligen detta till ett slukhål där allting viktigt försvinner.
Så jag tömde den på hårprodukter, kameraladdare, sekatörer, element-dammare, grillpinnar och massa vantar och sport-bhar.
La allting som skulle därifrån på en bricka. Sedan sorterade jag tillbaka det som skulle få vara kvar i lådan.
Jag vet att jag nämnt det förut – men en bricka är det bästa sättet om man har småplock som ska återbördas till olika platser i huset. Då fyller man brickan och går runt mellan olika rum och lägger tillbaka sakerna på rätt ställe. Det blir så överskådligt. Till skillnad från när man kånkar allting i händerna, armhålan och munnen och missar att lägga tillbaka och får gå tusen extra varv.
Tänk att det ska vara så gruvsamt att göra och ändå vara så enkelt att åtgärda? Men nu är det kirrat!
I december skrev jag om mina tankar kring reklammärkning av mina egna böcker, i mina egna kanaler. Om att tolkningen av reglerna kring märkning skiftar mellan olika yrkesgrupper. Därför gjorde jag ett experiment och uppmanade dig som läsare att anmäla det till reklamombudsmannen. Tänk om vi kunde få ett prejudikat i frågan!
Med tanke på engagemanget i kommentarsfältet hade jag trott att det skulle komma ett helt gäng anmälningar. Men det har bara kommit en. Och den gäller det här inlägget från bloggen.
Så här ser anmälan ut (jag har blurrat anmälarens efternamn):
Nu ska jag förstås skriva ett svar kring hur jag har tänkt och lämna in det till stiftelsen Reklamombudsmannen. Och så småningom kommer stiftelsen att komma med ett utlåtande. Väntar med spänning!
Drömmen är förstås att Hanna eller någon annan också anmäler fler profiler för liknande publiceringar. Så att det blir tydligt hur Reklamombudsmannen resonerar. Vilka författare behöver reklammärka sina böcker? Är det någon skillnad på mig jämfört med andra författare, artister eller skådespelare?
För mig är det en principiellt viktig fråga. Som bloggare och författare är det ett regelverk jag behöver förstå och förhålla mig till på ett korrekt sätt. Ser fram emot ett tydligt utlåtande och kommer givetvis hålla er uppdaterade på hur allt utvecklar sig.
(Reklamombudsmannen är en stiftelse och näringslivets självreglering. Här kan du läsa mer om du vill veta vad de gör)
Dagens städuppdrag är badrummet! Valfri yta. Jag tog tag i min del av badrumsskåpet. Som både behövde rensas, städas och fyllas på.
En enda röra av sminkborstar, smutsiga hyllor och tomma förpackningar.
Tömde alla hyllor. Sorterade bort allt som var tomt eller skulle slängas. Letade rätt på det som behövdes istället och ställde fram. Torkade av alla hyllplan, diskade ur alla byttor och sedan åkte allt tillbaka på sin rätta plats.
Det var inte så jobbigt och tog inte lång tid. Men oj vilken skillnad det gör om mornarna att ha koll på smink och hårgrejer. Det här borde jag ha gjort för länge sedan för många av produkterna hög egentligen till min sommarrutin och inte till midvintern.
Här kommer bilder från lite av det jag gjorde förra veckan.
På måndagen var det ruskigt vackert ute. Dramatisk rosa himmel och snö på varje kvist och gren. Några timmar senare skulle det börja regna och sedan följde en vecka av plusgrader och tö. Tur jag inget visste.
Jag satt inne och skrev poddmanus, hade möte med vår nya klippare och planerade ditt och datt.
När jag hämtade Uffe från förskolan var han tankfull och frågade mig
–Mamma vad betyder termin?
Jag gjorde mitt bästa för att förklara konceptet med läsår och terminer men han såg bara ännu mer grubblande ut.
–Jag förstår inte hur fröken menade?
-Vad sa hon då?
-Hon sa att det var min sista termin.
-Jaha, ja men det stämmer ju.
– Innan….döden?
-NEJMEN NEJ! Hon menade sista terminen på förskolan! Inte i livet.
Usch så hemskt och dråpligt på samma gång.
På kvällen gick jag en långpromenad med Stina. Det var oerhört fint med månskenet i skogen. Precis innan allting hade blåst av och slaskat bort.
Svårt att förstå att detta blott är månsken. Ingen lampa. Inga ljusföroreningar.
Inte känner man sig mörkrädd här, inte.
På tisdagen skulle jag sitta och jobba i stan. Men jag var så trött att jag bestämde mig för att träna och sedan stanna kvar och jobba från spa. Mycket skönare. Behövdes varken smink eller snygga kläder.
Satt i en solstol och skrev men allt gick trögt. Hela förra veckan var faktiskt som sirap. Dock noterade jag att det var ljust klockan 15 när jag hämtade Bertil i skolan. Sista gången jag hämtade honom innan jullovet var det mörkt då. Men nu hann det inte bli mörkt förrän vi kom hem till byn, vid fyratiden. Tänk att vi fått en timme mer ljus sedan dess?
På kvällen var det i alla fall dags för syjunta hos Stina. Jakob och pojkarna var däremot på skridskoskoj nere i byn.
Så mycket att prata ikapp om efter jullovet. Och så lite som hann handarbetas.
– IKVÄLL BLIR DET INGA KAKOR TILL FIKAT FÖR JAG BANTAR!
Skrev jag till dem, när vi hördes inför kvällen. Jag brukar ju stå för kakorna annars.
-Varannan vecka småkakor och varannan vecka bantning. Är det här en veckotidning?
svarade Ulrika.
Ja, jag borde byta namn till Amelia.
Nu dags för veckans Rapport Från Naturen: Förra veckan var det en älg men den här veckan är det ett par rovfåglar som jag sett cirkulera över åkrarna varje lunchpromenad. Är det en ung kungsörn eller en havsörn? Någon som har en kvalificerad gissning? Fick zooma som en dåre så förlåt för bildkvalitén.
Det här är förresten min standardlunch nu. Slänger några vegetariska dumplings i en stekpanna med lite olja på botten, sedan på med 2 dl vatten och ett lock så att de ångas därinne. Tar typ tre minuter. Såsen höftar jag ihop i en kaffekopp. Japansk soja, limesaft, srirachamayo, sesamolja och neutral matolja. Färsk ingefära och lite vitlök. Morot och sojabönor till.
Hopp i tiden till torsdagen, när jag påbörjade nedplockandet av pyntet. Med tanke på att det tar veckor att dra fram allt får man vara glad över att det bara tar några dagar att ta bort det. Det satt dock långt inne med granen.
Som knappt barrat utan tvärtom börjat skjuta gröna skott.
-Tack för lång och trogen tjänst. Nu får du ta lite ledigt och nästa gång du inträder i tjänst blir i brasan på Valborgsmässoafton.
(Snyt-paus för alla oss som läst Granen av H.C. Andersen).
Plockade ner allt och försökte lägga prydligt i alla lådor.
Gick sådär.
Lite sorgligt men mest skönt. Eftersom vi var hemma nästan hela julen hann jag för en gångs skull verkligen njuta av mitt pynt från start till mål, utan uppehåll.
Torsdagen hade jag en intervju, försökte skriva på min bok, gjorde administration och annat urtrist. Verkligen en 2+ dag. Intervjun drog dock upp betyget.
På fredagen jobbade jag återigen från spa. Fick ganska mycket gjort men kände mig rätt vissen. Ingen vidare fredagskänsla alls om jag ska vara uppriktigt. Oroade mig mest för att vi inte skulle få ordning på bergvärmepumpen.
Unnade mig i alla fall min favoritsallad till lunch. Med nybakad baguette som man nästan svimmar av. Så gott efter ett tungt styrkepass.
På kvällen såg vi på Råttatouille medan jag samtidigt försökte fixa med pumpen i källaren och hålla elden i vedspisen igång. Ingen vidare kombination. Och varför är barnfilmer så långa nu för tiden? Hade kunnat kapas med trettio minuter utan att det gjort något.
Lördagen har jag ju redan bloggat om. Men efter att jag städat bytte jag gardiner i köket, hängde upp ett nytt draperi och möblerade om litegrann i matrummet. Det gav mig en sådan välbehövlig energiinjektion. Tänk att inredning nästan alltid är lösningen när livet känns lite mulet?
På kvällen fortsatte jag med min frysrensning. Tog fram renskav och grädde, samt sylten jag kokat av diverse röda bär. Gjorde potatismos och sedan njöt vi.
Otroligt gott. Inte en färsk grönsak i sikte.
Somnade så sött efter den långa, intensiva lördagen då jag äntligen reclaimat mitt hem och städat ordentligt.
Söndagsmorgonen var en lugn sådan. Vi eldade i vedspisen
Jag dukade fram helgfrukost
Oftast är det på söndagar vi äter lite mer satsig helgfrukost. Lördagar brukar alla bara ta sig något.
Tre barn som ser sin far återvända från en värdsomsegling under havet. Eller är det bara tre landet-ungar som får syn på någon som går förbi på vägen?
-Är det pappa och Essa som kommer där borta? Eller är det inte pappa och Essa? Och vem är det då? Vem har en hund som ser ut som Essa? Vem är ute och går den här tiden?!
Mysteriet fick en snabb lösning då det visade sig vara just pappan och Essa som gått en morgonpromenad och nu var på väg hem igen. Så lagom spännande, alltså.
Jakob hämtade farmor som kom med tåget och sedan åkte vi hela högen till badhuset och tog också med oss kompisen Dahlia. Badade i drygt två timmar och jag var konstant på det djupaste så jag fick motion av att hålla mig flytande, trampa vatten och försöka dränka mina tre söner under diverse flytleksaker. Väldigt kul.
Efteråt glass i cafeterian.
Och sedan åkte vi hem igen. Jag värmde varmkorv och barnen byggde lego och lekte gömma nyckel. Själv lyckades jag masa mig till gymmet för veckans tredje pass. Och därefter tog jag en kvällspromenad med Elina i lurarna.
Och det var den veckan i bilder, det. Den slutade i topp!
Japp! Nu kör vi. Nu städar vi som min mormor Rut igen.
Låt mig berätta premisserna om du inte har koll på dem: min mormor Rut hade ett glänsande rent hem och älskade att städa, och hon städade någonstans varje dag. Så att städa som Rut handlar om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats.
Varje dag den här veckan tar jag en kvart och städar/sorterar ett begränsat utrymme hemma. Hinner jag färdigt på mindre tid än en kvart – ja då fortsätter jag med någon städning i närheten tills tiden tagit slut. Men tar det längre tid än jag avsatt så avbryter jag ändå efter femton minuter. Övningen är nämligen att ta sig framåt med ordningen i hemmet utan att göra projektet för stort, tung och svårt. Att nöja sig med att se resultat även i det lilla.
De här städkvartarna är inte tänkta att ersättaen veckostädning med dammsugning och sånt. Utan som en komplettering som hjälper till att få lite mer ordning och välstädat på ställen som sällan annars hinns med.
Under veckan som kommer väljer jag ut sju olika delar av mitt hem att plocka och städa iordning, på max 15 minuter per dag. Varje morgon klockan 06 kommer dagens “uppdrag” för dig som vill haka på. Du kan städa motsvarande plats hemma hos dig – eller något annat utrymme som du själv väljer.
Men kom ihåg – det här är inte tänkt som någon slags challenge där du ska pressa dig själv. Nä, se det snarare som en övning i att städa med samma jämnmod som du vattnar blommorna. Utan städilska eller irritation.
Nu kör vi!
Började i det lilla med att ta itu med min äckliga och röriga necessär för hårrullar. Själva påsen behövde tvättas. Men sedan behövde rullarna ligga i blöt för att bli rena från hårspray och läggningsvätska och annat. Dessutom var påsen full av skräp.
Började med att tömma ut den på golvet och sortera bort allt som inte skulle vara där.
Resten la jag i en hink med diskmedel. Fyllde på med ljummet vatten och lät ligga en stund. Sedan sköljde jag alltihop några varv med rent vatten och lät lufttorka på en handduk.
Sedan la jag ner allt i en stadigare neccessär, som Bertil sytt till mig på slöjden. En som inte dråsar i golvet hur som helst. Så nöjd med detta! Nu kommer det gå lättare att fixa håret om mornarna.
Eftersom det här inte tog så lång tid gjorde jag även en annan insats. Nämligen att grundligt rengöra min eltandborste. Den hade först fått stå över natten, upp och ner i ett glas med nästan bara ättika. Tandborsthandtaget var liksom fullt i kalk och beläggningar och det krävdes flera timmar i blöt för att det skulle gå att få bort. Några få minuter av städkvarten ägnades sedan åt att rengöra den med borste och därefter tandpetare i alla skarvar. Nu är den ren och fin och doftar fräscht igen!
Vaknar i en renbäddad säng i ett rent hus, till en söndag med sol. Känslan är helt annorlunda mot för gårdagen. Dukar fram helgfrukost till familjen och äter medan pojkarna tramsar. Hela dagen igår när jag städade gick jag in och godkände kommentarer på tidigare inlägg. Och jag blev så peppad av alla hälsningar från er som kämpar på i vardagslivet med stort och smått. Vare sig det handlar om städning, stress eller att få barnen att röra på sig. Det slog mig då – som så många gånger förut – att det är något särskilt med den här platsen. Vänligheten i kommentarsfältet, systerskapet, medmänskligheten och ögonblicksbilderna från alla olika hem och verkligheter. Råd, hejarop och stöttning – lika mycket till varandra som till mig.
Nu är farmor här och hela familjen ska på badhuset. Imorgon väntar vi äntligen kallgrader och flera dagar av snöande. Så efterlängtat. Jag hoppas på en vecka när jag får mycket gjort med mitt skrivande, efter många sega arbetsdagar med svårigheter att fokusera.
Känner mig också peppad på att dra igång en utmaning att städa som Rut. Så från imorgon kör jag på det! Haka gärna på om du behöver lite draghjälp i vardagen. Själv planerar jag att städa badrumsskåp och hallförvaring. Kanske också min garderob? Vi får se vad jag hinner på en kvart om dagen…
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
