Glasnudelsallad. Det äter jag ofta när jag är ensam hemma. Så lätt att svänga ihop, fräscht och gott! En sådan där burk med skruvlock med handskalade räkor räcker till två middagar. Jag har inget recept men gör ungefär så här:
Först hackar jag en halv gurka, en röd paprika och lite gröna sockerärtor om det råkar finnas. Vilken grönsak som helst går förresten bra. Sedan kokar jag en halv förpackning glasnudlar enligt anvisningen på paketet. Låter räkorna rinna av i ett durkslag och blandar under tiden dressingen som består av en neutral matolja, lite fisksås, japansk soja, crispy chili oil, riven färsk ingefära, en snutt socker alternativ en skvätt mirin samt saften från en lime. Smakar av så att det är tillräckligt hett, surt och salt på samma gång.
Sedan bottnar jag tallriken med nudlarna (även de får rinna av en smula), toppar med grönsakerna och räkorna ovanpå. Sedan på med marinaden och så strör jag över lite rostade sesamfrön med wasabismak. Ååååååh det är SÅ GOTT! Har jag färsk koriander blir det förstås ännu godare. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det.
Lägg kantarellerna i en torr stekpanna och låt dem steka tills de vätskat av sig. Tillsätt då smör och låt det steka in.
Finhacka en rödlök och låt gå med i smöret och stekas en stund. Skiva ner en vitlöksklyfta.
Slå på grädde, vinäger, kantarellfond och låt koka ihop några minuter. Smaka av med salt och peppar.
Koka pastan, addera någon matsked av pastavattnet i kantarellsåsen och tillsätt sedan pastan i såsen. Toppa med parmesan och färska kryddor och servera genast.
En sådan där middag för en som jag gärna gör just nu, det är en god avokadomacka. Jag köper en surdegsbaguett och delar i hälften. Steker den ena sidan i lite olivolja i en stekpanna, så att den blir krispig. Sedan skalar jag en vitlök och raspar den mot brödets stekta sida.
Jag delar en avokado och mosar den med en gaffel i en tallrik, med lite citron, tabasco, salt och peppar. Lägger röran på mackan, toppar med smulad chèvre. Sedan lägger jag på tomat, ringlar över lite god olivolja och toppar med färska kryddor. Här blev det persilja. Och så några enkla grönsaker på sidan av.
Löjligt enkelt och larvigt gott när inspiration till annat saknas!
Jag svängde ihop en ny middag häromdagen. Blev enorm succé hos barnen, så den ska jag definitivt göra om. Otroligt lättlagad vardagsmat och ett bra sätt att använda upp grönsaker som börjar bli lite trista...
Prenumerera på Clara Premium!
Utöver full tillgång till alla blogginlägg, får du också rabatt på mina böcker, samt första tjing och rabatt på allting i min webbshop.
Det var söndag, affären var stängd och jag hade ingen matlagningsinspiration. Tittade efter i kylen och drog ihop det som fanns och det som höll på att bli dåligt. Några tacobröd från fredagsmiddagen, en halv burk tacosås. Lite riven västerbottensost och trötta grönsaker. Fryst sojafärs samt en oöppnad Philadelphia som hade gått ut.
Bestämde mig för att improvisera en rätt som mina barn sedan påstod var ”legendarisk”.
Stek färsen i en klick olja och smör, så att den får yta och blir krispig
Blanda ner tacosås och philadelphiaost så att färsen blir krämig. Smaksätt den med kryddorna och smaka av så att det är gott!
Fördela färsen på bröden och pressa ut den i ett tunt lager. Lägg över den rivna osten.
Häll lite olja i en stekpanna och lägg tillbaka bröden med brödsidan nedåt. Ha ganska låg värme så att det inte bränner. När osten börjar smälta och brödet fått lite stekyta – lägg på grönsakerna på ena halvan och dressing om du vill ha det. Vik sedan över brödet så att det blir en halvmåne
Låt gå ytterligare en stund i pannan och ta sedan upp och skär på mitten. Ät omedelbart!
Jag försöker använda vegetariska substitut i så många rätter som möjligt. En rätt där det funkar bra är spagetti och köttfärsås. Nu har jag blivit så bra på att laga vegetarisk köttfärsås att familjen senaste gångerna sagt ”jaha, idag blev det vanlig köttfärsås?” när de ätit upp. Det tar jag som det bästa betyget på hur jag lyckats efterlikna just vanlig köttfärsås.
Är man helvego funkar inte mitt recept. Men för oss som mest försöker få in bra vegetariska alternativ är det här receptet strålande. Vegetarisk färs är otroligt smaklös och kräver mycket mer kryddor för att bli god. Samt en hel del syra. Mitt knep är att använda mycket tomat i såsen och sedan också använda köttbuljong och kalvfond. Jag har även i lite curry i köttfärsåsen. Den smakar absolut inte curry sedan utan bara väldigt fylligt och gott. Viktigt med många ingredienser som innehåller umami! Vegetarisk sojafärs är också väldigt torr. Till skillnad från köttfärs som släpper vätska är sojafärs som en svamp som drar åt sig allihop. Var därför noga med att tillsätta vatten, så att det inte kokar torrt.
Att göra den här färsen är enklare än att göra en vanlig – för jag brukar aldrig steka sojafärsen. Det gör helt enkelt ingen skillnad i smak. Och steker man den inte så slipper man ett tidsödande moment. Jag brukar röra ihop den på lunchen och så får den puttra fram till middagen, men den går också att göra snabbt. Mitt recept på 1 kilo sojafärs räcker till flera middagar och infrysningar.
Måttenheterna på kryddorna är ungefärliga. Smaka av och avgör själv!
Hacka gul lök fint och fräs i en gryta med olja, på låg värme tills löken blir svagt gyllenbrun. Häll ner den krossade tomaten och de rivna vitlöksklyftorna. Låt puttra.
Tillsätt fryst sojafärs och några deciliter vatten. Häll sedan i soja, tomatpuré, curry, fond, sambal oelek, dijonsenap och berbere. Tillsätt mer av det som behövs. Avsluta med lite syra i form av vinäger och lite sötma i form av två matskedar ketchup, en nypa socker eller eller en rejäl klick sötsur sås. Låt puttra länge under lock och tillsätt eventuellt lite mer vatten om det verkar torrt. Salta och peppra.
Jag brukar också finhacka 2-3 morötter och låta koka med några minuter på slutet. Då blir det bra tuggmotstånd i färsen och man får dessutom i sig lite mer grönsaker. Men det är helt valfritt!
Igår lagade jag en maträtt som hela min familj älskar. Hittade på den en gång när jag var sugen på asiatiska smaker och försökte laga något där jag kunde få användning för sesamoljan, wasabin och sushiriset i skafferiet.
Den här rätten kan man variera på tusen sätt men ungefär så här gör jag. Kom ihåg att smaka av ordentligt för hemligheten är de goda kryddorna och att inte snåla med dem! Namnet är väldigt oklart, men det är liksom en kombination av en sallad och en varmrätt. Nåja. Hoppas du ska gilla den!
Fräs färsen i en stekpanna så att den får färg och stuns. Smaksätt den sedan med sesamolja, japansk soja, wasabi, vitlök och färsk ingefära. Smaka av så att det är lagom starkt!
Hacka grönsakerna
Koka riset enligt instruktionerna på påsen. Medan det kokar – blanda majonäs i en skål och smaksätt den med japansk soja och eventuellt lite wasabi
Bred ut det färdigkokta riset på ett fat och låt svalna något. Lägg den ljumma färsen ovanpå. Toppa med grönsakerna. Strö över nötter och rostade sesamfrön, samt koriander om du har det. Det är också gott att ringla över lite srirachamayo ovanpå innan servering.
Jag tycker att salladsgrönsaker är en trist historia vintertid. Eftersom nästan ingenting är i säsong är en vanlig sallad oftast både dyr, smaklös och dålig för miljön. Men jag försöker att fokusera på det som faktiskt finns att tillgå. Ofta tinar jag till exempel en påse med en blandning av gröna ärtor, majs och paprika. Barnen gillar det och näringsinnehållet i frysta grönsaker är toppen, tvärtemot vad många verkar tro. Tricket är att inte koka dem så att de förlorar sin stuns. De kan tinas och ätas helt kalla eller värmas och serveras med lite smör och örtsalt.
Varje vecka köper jag också fyra kilo ekologiska svenska morötter. Har morotsstavar till nästan varenda middag. Brukar göra iordning en stor skål innan jag börjar laga mat, så att barnen kan grunda med dem. Hunger är ju en bra grönsakskrydda. Och om man skär morötterna och lägger dem i iskallt vatten några timmar blir de krispiga, saftiga och precis som nyskördade sommarmorötter. Bra knep om man har morötter som börjat skrumpna också.
Jag brukar även använda morötter för att utöka mängden grönt i annan mat. Hackar till exempel ner dem fint i den vegetariska köttfärssåsen, strax innan servering. För lite stuns och krisp.
Vitkål och rödkål är andra bra vintergrönsaker. Barnen gillar dem råa, skurna i bitar. Men man kan också göra olika sorters sallader. Den här asiatiska rödkålssalladen är en stor favorit! Receptet är ursprungligen min vän Susannes.
En jättegod, billig och nyttig vintersallad, det är veckosalladen det! Barnen älskar den och den står minst en vecka i kylen. Gör en stor laddning på söndagen och ha den till veckans alla mål mat! Ett bra sätt att göra träig vitkål och torra morötter mjälla och goda.
Basen i salladen är alltså vitkål och morötter. Sedan kan man tillsätta purjo, paprika och kryddgrönt. Eller göra som jag gör och addera några trötta vinteräpplen och rödlök. Av Jakobs mormor lärde jag mig att Knorrs Grekiska dressingmix är god till. Men man kan lika gärna smaksätta den med valfritt torkat kryddgrönt.
Skala morötterna. Riv dem i maskin eller på rivjärn. Riv sedan äpplen och vitkål. Rödlöken brukar jag istället hyvla tunt, tunt på en mandolin. Men de kan också finhackas och slängas i på slutet.
Blanda olja, vitvinsvinäger, socker och salladskrydda i en kastrull. Koka upp. Låt svalna något och häll sedan över salladen. Rör om noga och låt stå en stund innan servering. Smaka eventuellt av med extra salt. Salladen blir bara saftigare och godare när den fått stå några dygn.
Förvara salladen i kylen. Jag brukar bara lägga en tallrik över skålen, den behöver inte flyttas över till någon stängd burk. Men rör gärna om i salladen någon gång per dag, så att lagen fördelas. För det är i lagen som ”konserveringen” sitter.
Dimma och ösregn inledde arbetsveckan. Och jag är inne på tionde veckan med hosta och känner mig trött och hängig. Bestämde mig för att middagen skulle bli en stärkande kycklingsoppa.
Jag försökte komma ihåg vad jag gjorde medan jag höll på. Men de exakta mängderna glömde jag att anteckna. Så nu får ni ett lite mer informellt recept. Det är alltså en kycklingsoppa med vitlök, ingefära, wasabi, sesamolja och dessutom klimp. Låter kanske inte så gott med klimpen till – men det är det!
Först skar jag 1 kilo kycklingfilé in mindre bitar. Fräste i en stor kastrull med lite olja. Sedan adderade jag fyra buljongtärningar. En grönsaksbuljong och resten kyckling. Adderade ca fyra matskedar sesamolja och fyra matskedar japansk soja.
Strimlade ett litet vitkålshuvud och lät fräsa med kycklingen. Rev sedan en bit ingefära lång och smal som mitt långfinger ungefär. Och rev därefter två stora klyftor vitlök. Adderade sedan ca 2 liter vätska och lät allt koka i sju minuter. Under tiden hackade jag sju morötter i tärningar. Och rörde ihop fem ägg med mjöl och lite salt, tills det blev en smet lagom tjock för att göra klimp. Glömde tyvärr att mäta hur mycket mjöl man behöver till klimpen, men man kan alltid provkoka en klimp och se om den är lagom. Ta två teskedar och klicka försiktigt ner lite smet i den kokande buljongen. Vänta några minuter, ta upp och smaka av. Är klimpen lös – tillsätt mer mjöl. Är klimpen hård – tillsätt en skvätt mjölk.
Tyckte soppan behövde något syrligt så jag adderade också en matsked citronsaft. Och sedan strax innan servering la jag ner morötterna. De ska bara just precis koka upp för att behålla sin krispighet Jag avslutade med att ringla över srirachamajonnäs och sprinkla över lite wasabi och sesamfrökrydda. Hade jag haft färsk koriander att klippa över på slutet hade jag absolut gjort det! Det hade piggat upp färgen också.
Soppan blev så vansinnigt god, värmande och stärkande. Alla barn åt med glupande aptit och vi vuxna också. Välgörande med med ingefära, mustig buljong och wasabi när man har ont i bröstet och känner sig frusen.
Vanligtvis lagar jag inte mat på vedspisen, men vintertid när den ändå är varm och igång så passar jag på att typ koka varm choklad, värma på matrester eller göra gröt på den.
En favorit här hemma är mannagrynsgröt. Mannagrynet är den fina, inre delen av vetekärnan och den passar perfekt att koka gröt av. Till hungriga småbarn i behov av extra energi brukar jag lägga till en stor klick smör på slutet och ringla lite sirap över. Som farsan har lärt mig.
Själv föredrar jag att äta den med körsbärskompott. Lite frysta körsbär som fått koka ihop med en smula syltsocker och vanilj. Smakar dessert!
Men bara hastigt hopkokt kompott, så att körsbären forfarande har tuggighet i sig.
Gjorde ju en sån himla god pasta för några dagar sedan, av sånt vi bara råkade ha hemma. Alla gillade den – till och med det kräsnaste barnet! Och medan jag minns tänker jag försöka skriva ner det ungefärliga receptet. Den här maten räckte till sex generösa portioner.
Skär blomkålen i mindre bitar. Skala och tärna morötterna. Lägg på en ugnsplåt, ringla över olivolja och låt ugnsrosta på ca 225 grader i ca 20 minuter eller tills de fått färg
Häll grädde, mjölk, buljong, paprikapesto och vitlösklyftor i en kastrull och låt koka upp.
Sätt på pastavattnet när rotsakerna börjar vara färdiga. Häll i pastan och låt koka
Lägg rotsakerna i gräddsåsen och ge ett hastigt uppkok. Addera citron, cayennepeppar, timjan, salt och peppar. Smaka av. När pastan är i det närmsta färdigkokt – tillsätt en deciliter pastavatten i såsen och rör ihop.
Häll av pastan och lägg i en skål. Slå pastasåsen ovanpå, strössla över lite mer timjan och massor av riven ost. Servera omedelbart
Jakobs mormor Elsa (gammor) är vegetarian sedan flera decennier och hon gör den bästa linssoppan, som till och med familjens kräsnaste äter med god aptit. Jag vet inte riktigt varför den blir så extra god? Kanske för att den inte är överdrivet tomatig. Ibland känns det som att allting vegetariskt ska dränkas i tomatsås och det är verkligen inte min favorit.
Konsistensen blir ganska tjock, så mot slutet kan man spä den med mer vatten om man föredrar en tunn soppa. Servera med ett gott mjukt bröd – tex morotsbröd, samt en klick creme fraiche, aioli eller som här – med lite mozzarella riven i mindre bitar
Ps den blir bara godare om den först får stå någon dag i kylskåpet, så att smakerna mognar.
Jag bad ju om era mest barnvänliga fiskrecept och nu har jag börjat beta av dem. I helgen gjorde jag lax i ugn med snabbsås, efter ett tips av läsaren Johanna.
Jag använde inget recept utan gick på känsla. En stor, fryst laxsida lades i en ugnsform. Sedan strösslade jag ut en ask körsbärstomater, en kruka dill och saltade och pepprade lätt.
Därefter toppade jag med en tetra av Keldas Skärgårdssoppa och lite riven ost som fanns kvar efter fredagstacosen.
Körde in i ugnen på 225 grader och lät gå tills fisken var klar. Tog kanske 35 minuter eftersom jag varit så dum att jag inte tinat fisken innan. Jaja. Under tiden kokade jag en kastrull med potatis. Susanne har lärt mig att om man vill göra potatismos men inte orkar skala kan man koka hela potatisar och sedan köra dem i en potatispress. Då stannar skalet i pressen och man får ut potatisen. Vill man kan man sedan röra ihop det till ett mos. Eller så serverar man potatisen pressad.
Det senare alternativet valde jag och gjorde dessutom en enkel grönsallad till. Det blev supergott! Krämigt, smakrikt med en mild fisksmak. Tyckte alla i familjen utom fiskfobikern som helst inte äter fisk över huvud taget och vars åsikt därför diskvalificeras. Tror detta kan bli precis lika gott med vit fisk. Nästa gång ska jag byta laxen till Alaskan pollock som är bättre för klimatet än odlad lax. Återkommer i frågan!
Maken till kantarell-år har jag väl sällan skådat. Mina favoritställen har gett skörd flera gånger om och jag har skördat girigt. Men jag har aldrig någonsin lyckats hitta svamp när jag varit ute och letat svampställen. Istället har jag funnit dessa ställen under mina regelbundna hundpromenader i skogarna. Då har jag snubblat på dem när jag minst anat det och gjort en mental minnesanteckning till nästa år.
Jag är ingen noggrann plockare utan far fram som en vilde i skogen och rycker åt mig allt jag kan se – hög på svamplycka! Det är härligt – och rensa kan man förresten göra hemma efteråt i lugn och ro.
Då skär av det yttersta smutsigaste på foten på dem. Sedan rensar jag svampen på ett helt otroligt smidigt sätt.
Nämligen genom att lägga den i ett bad med vatten och sedan slänga ner lite vetemjöl. Jag vevar runt med handen ett tag i skålen och då tar mjölet med sig skräpet till botten medan svamparna flyter upp. Sedan sköljer jag det sista lite lätt i ett durkslag. Och nej – vattnet påverkar inte smaken på svampen. I sådana fall skulle de ju inte heller tåla regn.
När jag sköljt svampen lägger jag den lite luftigt så att vattnet får dunsta av. Och sedan svalt i väntan på att konsumeras. Jag har väldigt sällan behov av att spara någon svamp till senare utan njuter istället av det som finns just nu. Till exempel genom att göra en god kantarellpasta.
När jag gör kantarellpasta så höftar jag bara. Men ungefär så här
När jag verkligen inte har någon som helst matinspiration brukar jag göra mack-middag. Och ännu har jag aldrig hört någon klaga på det upplägget. Nästan så man börjar fundera på att skrota varma middagar helt och hållet? Hade man bott så till att det fanns ett riktigt bageri med ett trevligt utbud hade det förstås varit ännu bättre. Men det här brödet räcker ganska långt.
Butiksbakad baguette, lite olika pålägg – salami, mozzarella, vanlig ost, paprika, tomat, gurka, salladsblad, rostad lök eller färsk. Ja vad man nu har lust med. Så skär man upp och lägger fram det lite trevligt och så får alla i familjen plocka vad de själva vill.
Min mest kräsnas unge tar enbart bröd och doppar i olivolja och salt och det funkar det med. Ännu har han inte fått skörbjugg eller svultit ihjäl.
Jag älskar att laga husmanskost. Och världens enklaste och godaste köttfärslimpa har vi ett recept på i Barnens stora kokbok som jag skrivit tillsammans med Annakarin. De recepten är ju valda för att barn ska klara av att göra själva – och just enkelheten i receptet gör det till en vardagsfavorit här hemma.
Knepet är creme fraiche och löksoppspulver i smeten! Alltså en sådan där påse med pulver från Blå Band. Den ger umamismak till köttfärslimpan utan att man får med en massa stora lökbitar som kräsna barn bara vill peta undan.
Blanda färs, creme fraiche, löksoppspulver, salt och svartpeppar i en bunke
Forma till en limpa i en ugnsform
Grädda i ca 40 minuter på 200 grader
Själva köttfärslimpan serverar jag med potatismos. Jag skalar och skär potatisen i små bitar – då går det snabbt att koka den medan limpan i är ugnen.
Sedan vispar jag sönder potatisen med en elvisp och tillsätter någon deciliter varm mjölk. I med salt, en pyttegnutta socker och en rejäl klick smör.
Till köttfärslimpan brukar jag göra en enkel brunsås. Jag värmer matlagningsgrädde eller vanlig grädde med lite kinesisk soya, en skvätt kalvfond och lite peppar. Reder av såsen med maizena och serverar varm till potatisen och köttfärslimpan. Självklart även en klick lingonsylt och gärna också lite saltgurka på sidan av.
Det här blir en vardagsmiddag som barnen bara älskar!
Det kommer ju hela tiden nya matord som man plötsligt bara förväntas känna till. Fritters hit och fritters dit – var är fritters egentligen? Hips vips har det gått så lång tid och man har hört det så många gånger att man känner sig för dum för att fråga. Det här borde jag väl redan veta? Fritters verkar ju varenda människa utom jag ha koll på!
Just kring mat finns det så mycket som bara sägs i förbifarten utan att förklaras. Nästan som om det vore meningen att utestänga de oinvigda. Just därför älskar jag kockar som Anna Bergenström och hennes enkla, vänliga receptbeskrivningar. Inga konstiga begrepp som lämnas oförklarade. Inga onödiga krumbukter eller försvårande moment som man gör ”bara för att”.
Jag vet ingen som gör lika rättframma och inspirerande recept som Anna. Ja, det skulle väl ha varit Hiram då kanske.
Fritters är för övrigt bara ett annat namn för någonting som är frasigt och krispigt och plättliknande i formen. Eller biffliknande, som en grönsaksbiff alltså. Fritters kan man göra på nästan vad som helst – kött, grönsaker, fisk – och de kan både paneras, stekas och friteras.
Men har du som jag en massa squash är fritters ett utmärkt sätt att ta vara på dem.
Riv squash grovt på ett rivjärn. Lägg i ett durkslag, salta lätt och låt stå medan du gör smeten
Knäck ägg och vispa sönder dem. Blanda ner mjöl och bakpulver och rör till en jämn smet
Krama vätskan ur squashen genom att trycka den mot botten av durkslaget. Blanda sedan ner den i äggsmeten
Smula ner osten i smeten.
Hacka de färska kryddorna och blanda ner. Salta och smaka av.
Värm lite olja i en stekpanna och använd sedan en slev för att ösa upp squashsmeten. Grädda gyllenbrun innan du vänder och tar andra sidan.
Jag serverar mina fritters med en creme fraische-baserad dressing. Det är gott med något syrligt, saltigt och smakrikt till. Jag blandar lätt creme fraische, lite balsamicovinäger, paprikapulver, chili, salt, peppar, en skvätt olivolja och hackad vitlök i en skål och rör om. Sedan i med en skvätt vatten om det blir för trögflytande.
Så här åt jag mina fritters sist. Med sås, en kikärtssallad och lite smörstekta vaxbönor eller haricot verts. Så gott och så mättande!
Sådana här genialiskt enkla lunchmackor brukade min mormor bjuda på. Så enkla att göra och så fruktansvärt goda. Du behöver
Tunnbröd
Majonnäs
Kallrökt lax
Hårdkokt ägg
Valfritt: rödlök, peppar, dill, salt
Bre ett tunt lager majonnäs på tunnbrödet. Lägg över några laxskivor, skär ett ägg genom en delare och lägg ovanpå. KLART! Det är så larvigt gott att jag knappt vet något godare. Nästan för enkelt för att ens få kallas recept.
Idag tröt middagsfantasin och då blir det en återkommande favoritmat här hemma – nämligen barnvänlig pastasallad. Som äts med sked för enkelhetens skull. Gillas av alla utom en i familjen så han får makaroner separat.
Jag brukar göra en rejäl laddning i Margaretheskålen som rymmer fem liter. Då har man lunchmat till dagen efter eller middag två dagar i rad.
Tricket med barnvänlig pastasallad är att skippa alla konstiga gröna blad och bara satsa på grönsaker de känner igen. Gurka, tomat, paprika. Jag brukar också steka frysta majskorn i en riktigt het stekpanna med lite grillgrydda, rökt paprika och cayennepeppar på. Då blir den seg, salt och god! Sedan tärnar jag helt vanlig ost (typ Herrgårdsost) i bitar och vevar ner allt med lite pasta. Salta ordentligt i pastavattnet och tillsätt lite skinka eller baconbitar i salladen om du absolut vill det. Annars är ägg bra för mättnadskänslan!
Nej detta är ingalunda det mest spännande man kan äta men hjälp så gott det är! Och vill man kan man ju alltid pimpa sin egen portion med pesto, färska kryddor, ruccola och annat mer smakrikt.
Ibland gör jag en egen creme fraiche-dressing med vitlök och sweet chili och lite kryddor. Men barnen föredrar faktiskt sån där Rhode Island-dressing på flaska och det gillar jag med. Såå mycket barndom för mig. Den här salladen gjorde mamma alltid som matsäck när vi var på bilsemester om somrarna.
Barnen med sina kompisar hade först varit på fritids och sedan ute och studsat studsmatta i nästan en timme och kastade sig över maten och vräkte i sig med god aptit. Finns inget som gör en förälder nöjdare än när barnen vräker i sig med god aptit!
Nu sover barnen sött i sina sängar och jag ligger och tittar på rättegången mellan Amber Heard och Johnny Depp. Besatt är bara förnamnet.
Olika typer av sallader är min standardlunch nu för tiden. Sallad kan ju vara fasligt trist och tråkigt – eller det godaste tänkbara om man bara lägger lite tid på att komponera den. Min syster är salladsmästaren och hon lyckas alltid blanda konsistenser och smaker på ett sånt bra sätt. Alltid lite knaprigt, syrligt, salt, beskt och sött på samma gång. Och alltid en god dressing till!
Fantasilösheten är hotet mot alla grönsaker och kanske särskilt salladen som rätt. Men det behöver inte vara svårt att göra gott. Så här kommer nu en liten lathund till hur jag komponerar en god lunchsallad. En sallad som inte får mig att känna mig som ett idiotiskt tuggande får på bete.
Första steget är att köpa sallad på påse. Jag vet, jag vet det är säkert sämre för miljön än att köpa salladshuvuden bla bla bla. Men det är så himla smidigt. Och om vi ska få folk att äta mer grönt än kött så behöver det vara smidigt. Så när vi inte odlar eget köper jag hem olika färdiga sorter från butik och växlar mellan. Det finns påsar med kålblandningar, med strimlade rotsaker och så salladsblandningar som utger sig för att vara toscanska eller något annat fånigt. Det spelar inte så stor roll vilken sort man tar men i botten av min djuptallrik (viktig detalj) lägger jag två rejäla nypor sallad.
Sedan tar jag fram de grönsaker som råkar finnas hemma. En bit av en gurka, lite paprika, tomat, morötter eller en bukett broccoli. Jag lägger alltid lite extra krut på att tärna det väldigt fint för stora råa grönsaker är jobbigt att tugga!
Lite sötma är för övrigt alltid gott så har jag päron eller äpple hemma så brukar jag tärna ner lite av det också.
Det viktiga här är att ration mellan trista salladsblad och goda grönsaker blir rätt. Typisk trist sallad innehåller massa gröna blad och bara någon enstaka skrajsen gurkbit eller tomat. Det ska ju vara 50/50 tycker jag!
När grönsakerna täcker botten av tallriken är det dags för protein. Det kan vara allt ifrån ägghalvor, lite grillad kyckling, tofu, ost, räkor, kikärter, bönor..mmmmm allt är supergott! Just på den här salladen lassar jag på fetaost i färdiga kuber. Absolut inte den godaste fetan som finns men så himla bra om man behöver hålla det enkelt.
Sedan dags för det livsviktigt knapriga! Jag har sedan tidigare olika rostade frön och nötter som jag förvarar i burkar i skafferiet. Jag köper naturella och rostar själv i stekpanna. Sesamfrö, mandlar, valnötter, hasselnötter, pumpafrö, solrosfrö…ja allt man kan tänka sig. Så jag tar jag några nypor av varje och strösslar över.
Jag som är stillasittande nästan hela dagarna klarar mig fint på en sådan här sallad till lunch – men den som vet med sig att den behöver kolhydrater för mättnad och energi kan addera det nu. Så på med pasta. Eller kokt bulgur, matvete, quinoa, linser eller couscous. Och kokar du det med en buljongtärning blir det betydligt godare. Det bästa är att göra iordning en laddning kolhydratet som räcker till några dagars sallader i rad.
När även detta är kirrat kikar jag in i kylen igen. Finns det något mer att pimpa med? Någon gammal ugnsbakad rotsak från en tidigare middag? Några oliver som håller på bli dåliga? Förskrämda feferoni i någon burk? Ja men hacka lätt och släng över det också. Se salladen som ett tillfälle att ta rätt på rester.
Sedan använder jag händerna för att blanda runt allt gott i tallriken så att det fördelar sig på ett bra sätt.
Därefter avslutar jag med dressing. Om man orkar kan man blanda ihop och smaka av i en skål först – men jag tycker att det är lättast att bara ringla olja direkt över salladen. Raps eller oliv beroende på vad jag känner för. Sedan på med lite syra. Det kan vara citron, vinäger, lime eller crema di balsamico. Det är inte så noga – jag tar vad jag har hemma som är surt. Sedan skvätter jag över det – men inte lika mycket som av oljan! Därefter på med lite salt, kanske peppar och har jag färska kryddor hemma är det också toppen att klippa ner.
Är du istället en person som gillar dressingar som är krämiga, feta och trögflytande så kan ju hummus, en creme fraische-dressing eller något majonäsbaserat också vara gott till. Finns många bra färdig alternativ på burk/tub om du inte orkar göra själv. Det viktigaste är att det finns något slags fett i salladen för att smakerna ska komma fram och man ska känna mig mätt och nöjd efteråt.
Sekunden efter att man adderat salt, syra och olja börjar salladen sjunka ihop och slaka – så se till att äta den omedelbart. Sedan tar ju en sallad alldeles oavsett en evighet att äta och det är bara bra. Att måltiden får bre ut sig och ta plats så att man får en riktig paus – det är något att bejaka.
Efter maten brukar jag dricka en stor kopp te eller en lite mindre kopp kaffe. Kanske med en sockerbit eller en dadel eller något annat lite sött. Det söta, varma gör att jag känner mig mer nöjd, mätt och belåten efteråt och får den där härliga varma känslan i kroppen som man får efter ett varmt mål mat.
Ps. Självklart äts sallad bäst med sked så att man kan lassa in det i munnen. Men det visste ni ju redan, ni är ju inga gaffel-barbarer!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
Print
