Snart smäller det! Den 5/4 kommer vår vårkollektion för Miss Clarity att släppas. Och jag har nog aldrig varit mer nöjd med någon kollektion vi gjort. Några nya modeller (ej omlotter) lanseras samtidigt som gamla favoriter kommer i nya fantastiska print. Den här gula är min påskfavorit!
Eller kanske den här gröna. Känns hopplöst att bara välja en.
Den grönprickiga som sålde slut i ett nafs i februari är tillbaka i en röd variant. Det syns inte riktigt här eftersom magen är så stor – men den är riktigt klockad med massa bra snurr i kjolen.
Vi har så kul när vi samarbetar jag och Annakarin. Vi tänker lika fast ändå väldigt olika – och våra hjärnor kompletterar varandra.
Tillsammans har vi tagit fram kvalitetskläder i begränsad upplaga. Tygen trycks och plaggen sys i Europa. Alla tyger som används i kollektionen är certifierade enligt Oeko-Tex 100 som är världens ledande textilmärkning.
Den här vävda modellen är också en favorit. Med sin avskurna midjan och vackra ringning som lägger sig i mjuka veck.
Kolla in på @missclarity.se på instagram för fler bilder på modeller – vi släpper bilder kontinuerligt fram till lanseringen. Och notera datumet i kalendern till den 5/4. Klockan 16 siktar vi på att släppa kollektionen. Som vanligt gör vi det på provrummet.se!
(Alla bilder tagna av fantastiska Lisa Love och MUA är som vanligt vår kära Caroline Carlbom)
En sak jag föll för när vi besökte vårt hus för första gången, var det gamla bevarade skafferiet. Ett skafferi man går in i, som hemma hos farmor. Med blå linoleummatta och hyllor från golv till tak. Tyvärr fick skafferiet så småningom ryka – när vi gjorde om planlösningen nere. Ingenting jag ångrar eftersom det blev till det bättre. Men nog saknar jag det rymliga skafferiet.
Vi funderar på en uppfräschning av köket med nytt kylskåp och plats för frys. Och om vi kommer på något smart sätt att rymma ett riktigt skafferi man kan gå in i, då ska det bli bli ett sådant där gammaldags hörnskafferi. På instagram finns flera fina att inspireras av! Här är några av mina favoriter som jag tidigare visat på mitt konto @underbaraboning
I Ninas härliga lantkök finns detta rejäla skafferi, som sväljer allt man bara kan tänka sig. Gillar idén med överljuset ovanför dörren. Skafferiet är nybyggt men får en gammaldags känsla tack vare den antika dörren.
Hemma hos Fanny är det rustikt och rejält. Även här är skafferiet nybyggt – men med gammal känsla som smälter perfekt in i den vackra Västerbottensgården.
Ett skafferi på sniskan i ett lite elegantare kök med spegeldörrar. Den här bilden gör mig helt lugn och harmonisk. Så vacker färgsättning och dessutom effektfullt med den mörkbruna matgruppen till.
Ett annat tidlöst vackert kök i sekelskiftesstil. Visst känns det som hämtat direkt ur Tre trappor upp med hiss av Maria Gripe? Väldigt fint att skafferiet har tre olika luckor och är indelat i sektioner. Undrar om det kan vara original tro? Ser så ut på de välarbetade detaljerna.
Avslutar med en bild från någon som har en osviklig stilkänsla och ett av Sveriges vackraste hus – Leila Lindholm. Hennes skafferi har jag haft sparat som inspiration sedan jag först såg det på bild (i Family Living tror jag det var). Så roligt lösning med glasdörrarna och det kupade taket. Älskar att hon är en sådan maximalist som alltid inreder till max och adderar så mycket underbar rekvisita
Än ligger snön tjock kring gården. Men nu går smältningen fort. Det vankas värme och sol hela veckan som kommer. Och veckan efter det. Jag vet hur det är här uppe – det blir så många bakslag. Men det tänker jag inte fundera på just nu.
För just nu är jag så pirrig på lökrabatten jag satte i höstas. Jag grävde ju ner cirka 650 lökar i en och samma rabatt. Den som tinar tidigast av alla på våren. Framför punschverandan.
Har de överlevt? Har jag tänkt rätt med höjd och färger? Kommer allting samtidigt eller smyger det sig upp lite åt gången, så att det blir massa kala fläckar? Jag har ju aldrig anlagt en riktig lökrabatt så här tidigare. Mest planlöst petat ner lökar där det funnits plats. Nu finns lite mer ambition bakom – men det gör det också jobbigare om jag misslyckats. Fast charmen är att man inte kan styra allt. Eller ens något i trädgården. Till skillnad från inredning där saker står kvar som man lämnat dem – lever växtligheten sitt eget liv. Snart får jag facit. Phu…
Tuppkaka är en sådan där trevlig, enkel kaka man alltid kan baka för att ingredienserna är sådana som alltid finns hemma. Man behöver bara ägg, socker, mjöl och smör. Och så lite kardemumma om man gillar det.
Jag fick receptet av en bloggläsare för många år sedan och jag tycker om den lite gammaldags känslan. Måttenheterna är nämligen kaffekoppar istället för decilitermått.
Tuppkakan är en perfekt kaka att bakan nu på våren, om man har höns och får många ägg och vill bli av med några.
Knepet för att få den saftig är att inte övergrädda eller snåla på smöret. Hyvla gärna över flera lager!
Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt vetemjöl och mortlade kardemummakärnor. Mängden är en fråga om tycke och smak. Smeten ska bli lite tjockare än en sockerkakssmet.
Smöra och bröa en pajform. Häll ner smeten. Ta fram ett paket smör och använd osthyveln för att hyvla över ett täcke smör ovanpå kakan. Snåla inte!
Grädda sedan på 200 grader i ca 12 minuter. Kakan ska vara lite kladdig i mitten när du plockar ut den. Då blir den perfekt smörig och seg när den kallnat. Ät som den är eller servera med lite grädde.
Sparar ni pengar till era barn? Det har inte vi gjort. Hittills. Vi har helt enkelt inte tyckt att vi har haft råd. Vi har lagt alla surt förvärvade slantar på vårt hem. På att förvandla ett skruttigt trettiotalshus till någonting med modern standard. Med badrum, tvättstuga och tak som inte läcker. Men nu har vi snart tre barn. Och på huset är det mesta renoverat. Så det är väl hög tid att börja, tänker jag.
Jag skrev förut om hur jobbigt jag tycker det är att tänka på pengar. Igenkänningen från många av er läsare var hög. Och det behöver inte handla om att man har pengaproblem. Även om man har pengar kan det kännas fruktansvärt jobbigt att tänka på. Räkna på. Ta ansvar för. Men nu samarbetar jag ju med Länsförsäkringar Västerbotten. Och det har varit väldigt nyttigt för mig. För jag har tvingats sätta mig in i sånt som jag annars är rädd för. Försäkringar, ekonomi, sparande för barn…. och när jag gjort det så har jag vuxit med insikterna. Det är inte så krångligt. Det är inte så svårt. Och det finns bra rådgivning att få.
Det hoppfulla med barn och sparande, är att många bäckar små blir till en å. Även om man inte kan undvara stora summor varje månad, så blir det över tid ändå pengar. Och över tid är ju oftast vad det handla om med små barn.
Exakt hur man ska spara till sina barn beror ju på vad målet är. Vill man ha en buffert för oförutsedda utgifter i närtid? Ja, men då är det förmodligen klokast att spara pengarna på ett konto där de aldrig kan tappa i värde. Har man däremot en lång horisont kanske man ska våga sig på fonder och aktier? Men allt det där är sånt man ska prata med en bankrådgivare om. För alla familjer har sina egna behov och utmaningar.
Alldeles oavsett så tänker jag att man ska fundera på vilken slags person man själv är. Jag är lite feg av mig. Gillar att tänka säkert och vill inte behöva oroa mig över om pengar växer eller minskar. Med min personlighet passar nog ett månatligt sparande i ett sparkonto allra bäst…
Hur man än sparar måste man fundera på om sparandet ska stå i barnens namn eller ens eget? Pengar som sparas i barnens namn blir deras egendom vid 18 års ålder. Sparar man i sitt eget namn kan man istället bestämma när man tycker att barnen är mogna att få pengarna. Men då är det viktigt att skriva ett testamente. Så att pengarna verkligen går till barnet om man själv skulle gå bort. Och man kan förstås också spara till andra än sina egna barn. Till sina barnbarn till exempel!
På Länsförsäkringar Västerbottens hemsida finns massor av matnyttig information kring sparande för barn. Och till deras kunniga rådgivare kan du alltid ringa och höra dig för. Det finns ingen universallösning som är rätt för alla – så det bästa är att prata med någon kunnig och berätta om era behov!
Det är roligt att analysera Pinterest statistik. Vilka bilder härifrån som pinnats allra mest. Vissa är väntade – andra totala överraskningar. Även om det uttalade målet med bloggen är att inspirera så blir jag ändå liksom både överraskad och rörd över att läsare ser mina bilder och sparar ner dem. Så himla fint!
Här är några av de bilder jag tagit – som pinnats flitigast sista tiden.
Den här bilden är hämtad från min första bok Underbaraclara – Vintagepimp och hemmafix. Den känns väldigt Clara 2011 och ärligt talat ganska passé. Fast det gör mig glad att den lever sitt eget liv där ute på nätet. Roligt också att det mesta på bilden fortfarande finns kvar hemma – bara stylat i ett annat sammanhang.
Jag i min solgula loppade klänning. Ärvda pjucks och en Palmgrensväska från loppis (den hänger idag i mitt sovrum). Drömmer om att ta fram en liknande klänning till Miss Claritys sommarkollektion. Vi får se var vi landar!
Den här blå tapeten är en ständig klickmagnet. Och visst ser det härligt vårigt ut på bilden. Men jag lägger bara märket till byggnadsställningen som skymtar genom rutan. Den här bilden är från den vår vi la om taket. En fruktansvärd röra blev det, med allt gammalt rote som singlade ner.
Mysig bild på vårt gamla sovrum och barnens kammare. Oklart varför just den här bilden har blivit så pinnad just nu?
En jättegammal bild på en arbetshörna jag stylade och fotade för Boråstapeter. Fint med rutigt och blommigt ihop, men förvånad att den här gamla bilden fortfarande valsar runt.
Jag kan förstå varför den här bilden har blivit så pass pinnad och delad. Hängmattan i bakgrunden, den klorofyllgröna ängen, den mysiga gammaldags utemöbelgruppen…man vill ju bara sätta sig här. Bums. Speciellt när man får syn på bilden under den här färglösa årstiden…
Även den här gamla godingen pinnas fortfarande. En vy från mitt förra arbetsrum (nuvarande sovrum – samma vinkel ser ni här). Byrån är min ögonsten men står för närvarande undanträngd inne i barnens rum. Behöver hitta en bättre och synligare plats för den.
Den här bilden är det ju inte något märkvärdigt med, men den hör ihop med ett blogginlägg jag skrivit om hur man spikar upp tavlor utan att lämna fula hål i tapeten. Och det verkar ha gått hem i stugorna.
Soffhörnan på kontoret är också väldigt delad. Här har jag sovit middag många gånger. Kan somna var och hur som helst. Älskar vårt mysiga kontor!
Även den här gamla godingen har pinnats massor. Har på mig en gammal loppad klänning som jag längtar efter att kunna använda igen. Och så snygga ben jag hade! Det har jag glömt bort, nu när de är vätskefyllda och halvt förtvinade av stillasittande.
Vi avslutar med en bild på utsikten från vår köksbänk. Varför har den här bilden sparat så många gånger? Kommentarer överflödiga.
För bara några år sedan kom en stor del av min årsinkomst från gammelmedia. Jag både fotade, stylade och skrev. Hemma hos reportage, recept, pysselsidor och trädgårdsuppslag. Men efter att alla stora tidskriftsförlag införde fulkontrakt och sänkte sina arvode beslöt jag mig för att sluta med alltihop. Eller rättare sagt – jag beslöt mig för att inte skriva på deras kontrakt. Vilket jag visste innebar att jag inte längre skulle få jobba för dessa tidningar.
Det var fler än jag som fattade det beslutet. Många av de mest rutinerade frilansarna sadlade om helt. Och det märks på tidningarnas kvalitet, tycker jag. Att skriva för dessa titlar känns inte längre lika åtråvärt. Och några av tidningarna där jag hade fasta uppdrag har idag till och med gått i konkurs.
Istället blomstrar marknaden för influencers som vill göra bra content. Vilken himla tur att jag klev av i rättan tid! Jag skriver hellre om trädgård, pyssel och recept här. Med sponsorer som betalar skäligt och som ger mig mycket mer fria händer än jag någonsin hade när jag jobbade redaktionellt. Dessutom försvinner inte värdefull tid från att skapa innehåll till den här kanalen. Idag kan det mesta jag gör generera värde till dig som följer mig. Och det är ju vad jag värdesätter högst!
Jag hör en hel del kritik mot söndersponsrade influencers. Men jag tar sällan åt mig. Vi håller ju inte ens på med samma sak. Lata influncers delar ut rabattkoder till höger och vänster och talar sig varma för en ny hudkräm varje vecka. Seriösa influencers som verkligen besitter talang för att skriva, fota, filma eller hitta på innehåll – de gör ju roliga saker av samarbetena. Har man en gåva för att skriva eller styla spelar det ju ingen roll om man gör det i bloggform eller i papperstidning. Jag tycker att det är lika roligt, kreativt och utmanande att få i uppdrag av ett matkedja att ta fram fem påskrecept – som det var när jag tog fram fem påskrecept till en tidning. Uppdraget är liknande men innehållet stärker den här plattformen. Istället för en tidning ägd av någon annan.
Jag ser till min glädje att fler företag tänker mer och mer långsiktigt. Man har tröttnat på att sponsra random influencers – utan letar istället längre samarbeten där man verkligen tänker likadant. Det är drömsitsen för mig. För när vi jobbar över ett eller två år får jag ju möjlighet att göra något vettigt av det hela. Jag lär känna personerna bakom företaget lite mer – och får en förståelse för vad samarbetet ska ge.
När ett större samarbete inleds har mina säljare redan bollat fram och tillbaka en längre period för att ta fram ett förslag på upplägg som kan vara intressant. Kunden bokar och därefter börjar vi med ett uppstartsmöte. Ibland fysiskt, ibland över Skype eller telefon. Företaget och deras mediebyrå brukar hålla en dragning kring sin historia, vision, utmaningar och svårigheter. Vad de försöker få fram i sin marknadsföring och vad de vill komma bort ifrån. Och jag i min tur är noga med att prata om vilka värden jag står för. Vad ni som läsare gillar och inte gillar. Och så stryker jag eller modifierar om de har förslag på sånt som jag inte tror kommer uppskattas av er läsare.
Många av mina samarbetspartners är i grunden familjeföretag som vuxit sig stora. Eftersom jag själv är företagare tycker jag att det är roligt att höra om resan. Få en bild av människorna bakom. Annonsören är liksom ingen stor ond kapitalist vars enda mål är sälj till varje pris. Det finns helt vanliga personer där bakom, som kämpar för att nå igenom bruset och fortsätta utveckla det företag de är en del av. Att vara en del i det – samtidigt som jag skapar något som kan vara relevant för er. Det är en väldigt rolig och kreativ utmaning.
Har ni testat att ugnsbaka ägg någon gång? Eller rättar sagt – ugnsbaka ägg i bröd? Det blir som små matiga muffins. Eller brödomeletter. Så otroligt gott! Perfekt på brunchen eller bara när man vill lyxa till helgfrukosten.
Man behöver egentligen bara någon slags liten fralla – och så godsaker att stoppa ner i brödet. Det kan vara lufttorkad skinka, lax, sallad, tomat, lök ja vad som helst egentligen. Och så lite kryddor och kanske senap eller annat som passar bra.
Jag har inget exakt recept utan kör på vad som passar. Men ungefär så här går det till
Jag valde lufttorkad skinka, bladspenat och rödlök. Sedan skar jag allting i mindre bitar och fräste löken glansig i lite smör i en stekpanna. Därefter skar jag av locket på frallorna och gröpte ur lite av inkråmet. La ner ingredienserna och avslutade med att knäcka ner ett ägg i varje bröd. Saltade, pepprade och ställde på plåt i ugnen.
Sedan ugnsbakade jag frallorna i ca 8–11 minuter på 200 grader. I övre delen av ugnen.
Tog den här bilden med mobilen prick nu. Sitter precis här i sängen. Jakob har sovit i stan för att han jobbar. Jag och barnen har skött oss själva på morgonen.
Så underbart att vakna vid sju av att det är full sol i sovrummet. Sedan gå in till barnen och dra upp rullgardinen och notera samma mirakel. Låta solen fylla hela barnkammaren och se deras ljusa små hjässor börja röra på sig bland kuddar och täcken. Hela vintern känns mornarna nästan hotfulla. Att släpa sig upp i det kalla, kolsvarta. Och nu. Nu är det plötsligt guldgult sken och välkomnande värme.
Ger barnen frukost, hjälper till att klä på. Stapplar ut och hämtar morgontidningen och låter Melker pinka. Packar ner läxmappar och frukt och vinkar iväg barnen när Albin kommer förbi och hämtar. Sedan den bästa stunden på dagen för mig. Den när jag går och lägger mig igen. Lockar med mig Melker upp till sovrummet och så kryper vi ner under täcket. Slumrar om en stund. Lyssnar på P1 Morgon och skrollar genom flödena på telefonen. Känner hur bebisen makar på sig där inne och hur kroppen blir alldeles tung och slö.
Hoppas ni får en fin vecka allihopa. Det har jag tänkt ha. Jag ska inte göra någonting och det ska bli underbart.
Efter lunchen idag dåsade jag på kökssoffan på punschverandan. Det blåste hemskt utanför, men därinne var det varmt och skönt. I skarven mellan dröm och vaken lät jag tankarna glida in på minnet av förra maj. Årets första dopp. Vi packade in hela matlaget i två alldeles för trånga bilar. Körde ner till tjärnen. Slängde oss i.
Att vara vuxen och ändå barnslig. Hoppa från bryggan, skrika som ett barn. Av glädje och skräckblandad förtjusning. Se ungarnas lyckliga reaktioner – på föräldrar lika vilda som de själva.
När badet var färdigt åkte vi hem igen. Kokade te och kurade på punschverandan och var uppe alldeles för sent för att vara en vanlig vardag. Och så bestämde vi att varje matlag resten av sommaren skulle efterföljas av bad. Och som vi badade!
Nu ligger jag och drömmer om maj igen. När kvällarna är ljusa och långa och ljumma. Och vi kastar oss i från bryggan. Skriker olämpligt högt. Och jag känner livslusten och euforin pirra från från fotsulorna upp till hårbotten.
Vilken nåd, att det kommer en ny vår. Efter varje lång och mörk vinter.
Nu kan jag inte hålla mig längre – nu går jag bananas med påskblommor! Det känns som det enklaste och finaste sättet att hamna i vårstämning. Kanske för att det här är den enda tiden på året då jag har gulblommande växter hemma? Annars är jag ju mer för rosa och rött. Men nu vill jag ha gult i hela skalan – från illgul forsythia till milt pastellfärgad ranukel!
Jag älskar påskliljor, tulpaner, hyacinter och vårkrokus. Och liknande skötselråd gäller egentligen för alla lökväxter med löken kvar: det gäller att inte övervattna. Blommorna har allt de behöver i knölen – så bara några droppar vatten då och då får räcka. Och inte direkt på knölen utan på jorden runtom. Krokusen är lite mer törstig än de andra lökarna – så där kan man vara aningen mer generös. Men se upp så att du inte dränker någon!
Att lökväxter knappt behöver näring, jord eller vatten är anledningen till att man kan leka så mycket med dem. De kan planteras i nästan vad som helst. Ett glas, en gammal sko, en liten plåtburk eller en kaffekopp. Så länge lökarna slipper stå i starkt solsken så trivs de. Ställ hellre krukan med lökväxterna en bit in i rummet. På en hylla eller på hedersplatsen på köksbordet.
Och vill du ha ännu bättre livslängd flyttar du dem till en sval plats om natten. Efter att lökarna blommat över kan de grävas ner ute i rabatten och har du tur kommer de igen nästa sommar!
Allra vackrast tycker jag faktiskt att påskliljorna är som snittblommor. Som här, helt för sig själva.
Eller i buketter med ranunkel, tulpaner, nejlikor och anemoner. Men ska du mixa dem i en bukett är det viktigt att först snitta påskliljorna och låta dem stå för sig själva några timmar i en vas. Sedan skölja av stjälkarna ordentligt, innan buketten binds. Detta för att narcisser avger ett sekret som kan göra det svårt för andra blommor i buketten att dra upp vatten.
Varannan, var tredje dag byter du vatten till buketten och diskar ur vasen. Då slipper du bakterietillväxt som kortar livslängden på blommorna. Jag brukar dock undvika att snitta om just påskliljorna – utan enbart de övriga blommorna – för annars måste man ju göra om proceduren igen. Nytt sekret bildas varje gång man snittar dem.
När jag vaknade imorse föll snöblandat regn utanför fönstret. Men hips vips framåt förmiddagen solade det plötsligt upp och blev härligt. Huset är nystädat och delvis ommöblerat och det är väl den bästa grejen att vakna till? Efter frukost satte jag igång att baka lite och lyssna ikapp på Spanarna.
Efter det där inlägget i veckan, om vår vidriga veranda, kände jag ett stort behov att ta itu med eländet. Hela kommande veckan ska nämligen vara solig och varm och då vill jag banne mig kunna ligga där ute och vila.
Så Jakob fick i uppdrag att tömma verandan på skräp. Och jag hasade runt med dammsugare och gjorde fräscht. Så idag kunde vi äntligen inviga den med lunch på verandan. Närmare trettio grader och så underbart med solen mot ögonlocken. Nu ska jag bara få upp lite pynt här ute. En fin tavelvägg eller något liknande. Så att det känns riktigt inbott och trevligt.
Barnens farmor kom förbi och jag bjöd på äggbröd och tuppkaka till lunch.
Livsnjutarn med sin propellerkeps låg och sög på tummen och hade det härligt.
Jag invigde mina loppisfyndade koppar. Perfekta storleken. Så är det bara.
I köket har jag smugit igång påskeriet med lite gula detaljer. Som blommande forsythia.
Och en skål full med vackra olikfärgade ägg.
Trots att energi är det sista jag har – känner jag mig ändå full av den. Solen, värmen och takdroppet har den verkan på mig.
Tittar bara in denna morgon för att berätta att vi har rea på våra fina gosedjur från Yawama of Sweden. Handgjorda i Zambia. Rabatten är 50% på hela sortimentet – under en begränsad tid. Så passa på att köpa på er ifall ni vet med er att ska fira någon nyfödd nu i vår! Eller gå på något kalas eller dop.
Våra leksaker är stickade av OEKO-certifierat bomullsgarn med OEKO-certifierad akrylfyllning. Alla djur kan maskintvättas och leksakerna är CE-märkta.
Ange rabattkoden Yawama 2019 i kassan när ni betalar – för att aktivera rean!
Vad det lider måste vi måla om luckorna i vårt kök. De börjar bli slitna och färgen flagar. I dagsläget är luckorna lindblomsgröna och insidan av skåpen solgula. Men när vi ändå måste måla om dem så kanske de får byta färg. Bara för att det är så roligt att kunna variera sig!
Den färg jag i sådana fall lutar åt är gul. Det är nämligen något visst med gula kök. Jag inser att jag faktiskt är lite besatt av dem – när jag ser alla gula kök som jag publicerat på mitt inspirationskonto @underbaraboning
Erika har så många fina bilder i sitt flöde. Och det här köket tar nästan första pris. Så gammaldags och vackert. Nej kanske inte så praktiskt i ett hus man bor i jämt. (Arbetsbänken ser låg ut). Men väl i en sommarstuga. Älskar de sneda små luckorna, vägglisterna där tallrikar och cremegula kockumsprylar förvaras. Dessutom är det himla gulligt med konsollhyllorna i samma färg, med små virkade kantband. Mums!
Hemma hos Byggbögarna är det också fantastiskt fint. Jag älskar boaseringen i mörkt trä, ihop med de gula luckorna. Och sättet att vika mattan på. Precis så gjorde min farmor också. Trasmattor måste förresten vara världens bästa golvbeklädnad? Hoppas fler börjar använda dem igen!
Vill ha precis varenda pinal i det här köket. Så fint med marmorn som går upp i bakkant. Och den nedsänkta plåtdiskhon. Dessutom är det otroligt vackert med enkla konsolhyllor istället för överskåp – och så blandat porslin i en skön mix.
Det här köket är väl det som tidsmässigt ligger närmast mitt. Och prick den här gula nyansen skulle jag kunna tänka mig. Tycker också mycket om att den gamla linoleummattan fått ligga kvar på golvet. Gamla linoleumgolv med roliga mönster är svåra att klå. Vi hade det i vårt skafferi när vi flyttade in. Men idag är det en del av matrummet och därför fick golvet kastas ut.
Har man inte möjlighet att måla ett helt kök gult kan man göra som Sullkullan och måla ett skåp. Här i en bjärt och “modern” gul färg. Vilket underbart utropstecken!
Jag avslutar med ett tips på ett kök som istället för gula luckor fått gul vägg. Fin rutig fondtapet som matchar med pinnstolen. Också ett tjusigt sätt att föra in gult i sitt hem.
Nä nu smyger jag igång med påskbloggandet. Frågade på instagram i går och 91 procent sa att det var helt rimligt. Så nu kör jag!
För jag har väl aldrig längtat mer efter en påsk än den här. Med ny liten bebis på armen. Men eftersom jag inte vet hur jag kommer må kring påsk (av just denna anledning) så får jag smida nu, medan järnet är varmt. Annars kanske det inte blir något påskbloggande alls. Och det vore ju förfärligt!
Ta alltså det här som en varning, alla påskfobiker.
Det är säkert ingen som missat rapporterna om cyklonen Idai som drog in över sydöstra Afrika i torsdags. Med hårt regn och starka vindar på uppemot 170 kilometer i timmen (!). Redan före cyklonen var Moçambique och Malawi hårt drabbade av översvämningar – en situation som nu förvärrats kraftigt.
Jag kände mig helt kall inombords när jag fick höra nyheten. Malawi besökte jag ju hösten 2016 och såg då med egna ögon hur skört samhället är. Redan innan katastrofen levde två tredjedelar av Malawis befolkning under fattigdomsgränsen. Men 2016 var det inte översvämningar utan långvarig torka som var problemet. Extremväder påverkar regionen hårt.
Utanför UNICEFs hälsoklinik
Många barn var redan då undernärda och saknade tillgång till sjukvård. Hur ska det då inte se ut efter den här katastrofen? Mina tankar går till lille Malekano som jag träffade där – och hans föräldrar Emanuel och Elesi. Hur har deras by klarat sig i orkanvindarna? Står huset kvar? Det lerhus de så stolt visade upp för mig. När vi sågs var Malekano undernärd och gick på Unicefs näringsprogram för barn. Något år senare fick jag hör positiva nyheter – programmet haft effekt och han hade skjutit iväg i växten. Men hur mår han nu? Malekano och alla andra barn som drabbats.
Man räknar med att 2,6 miljoner människor har drabbats av väderkatastrofen, som är en av de värsta någonsin på södra halvklotet. UNICEF arbetar dygnet runt för att nå alla barn i området med näring, vatten, sjukvård och skydd. Men mer hjälp behövs och läget är akut.
Så nu ber jag dig. Har du något att undvara – swisha en katastrofgåva till 902 00 17. Jag vet att pengarna gör stor nytta för de värst utsatta. Inget bidrag är för litet. Och saknar du swish kan du istället skicka en gåva här.
Äntligen är dagarna så varma att jag kan låta dörren mellan punschverandan och huset stå öppen. Unna hallen att bada i sol. Och själv kan jag ligga där ute på kökssoffan och lyssna på en podd och njuta av allt fint. Eller hur? Nå, här kommer en släng av punschveranda-realism.
För så här ser det ut på vår punschveranda exakt nu. Och sedan flera veckor tillbaka. Flera piedestaler som saknar plats. En gammal julstjärna i ett hörn, som jag glömt att plocka undan. Ett runt bord för mycket, ställt på högkant mot väggen. En massa mattor som ingen orkat lägga ut igen efter att ha dammat. En plastback full med packning från sportlovet. En korgstol som står ovanpå det ena runda köksbordet. Samma duk som låg på bordet i julas. Nu tämligen smutsig. Ingen ordning på någonting.
Det blir så här varje vårvinter. Verandan förvandlas till förvaring åt hött och pött som inte finns plats för någon annanstans. Och det är ju trist. Men ändå inte så farligt när man ändå aldrig är där ute.
Men nu. Nu kan man ju sitta där! Idag är det trettio grader och alldeles ljuvligt. Och jag får panik för att jag har en så värdelös kropp som inte bara kan ta tag i det här utrymmet och göra fint. Jag hatar att behöva vänta på andras assistans. Invänta att Jakob (som redan har en miljard saker som är högre prioriterade) ska få tid att bära ut allt skrot därifrån. Och ställa dit kökssoffan från köket. Så att jag kan städa och pynta och göra fint. Det här är ju exakt den typ av plats jag vill vara på just nu. När jag inte kan vistas utomhus och röra på mig. Men ändå vill känna solen mot ansiktet och värmen i kroppen.
Men man får göra det bästa av situationen. Värmen och ljuset går ju att njuta av trots helvetet runtomkring. Så jag klämde ner mig i korgstolen i ett hörn. Ignorerade bordsbenet som kom i ansiktshöjd. Hittade en chokladkaka från Nabo som jag glömt bort att jag fått. Kokade en kopp te, satte på en podcast. Och sedan lutade jag mig tillbaka och njöt.
Ja, men faktiskt. Njöt. Det är fanimej en begåvning att kunna skapa en plats i stöket att njuta på.
Blööh. Ikväll värker varenda led i kroppen. Jag har nämligen gjort något vansinnigt dumt. Jag har varit med fyra barn på äventyrsbad. Jo men. Låt mig förklara.
Vi kände att vi inte hade någon energi för att ordna ett barnkalas när Bertil fyllde åtta. Så istället fick han löfte om att ta med sig sina kompisar på badhuset. Och så har jag skjutit upp och skjutit upp. Och tillslut kunde jag inte skjuta upp något mer. Har redan så dåligt samvete över allt jag inte kan göra med barnen under den här graviditeten. Alla gånger jag inte orkar komma och kolla, följa med ut eller delta i leken.
Så idag packade jag in fyra barn i bilen och körde till stan. Men jag var tack och lov inte ensam. Hade Jakob, gammor och Jakobs syster med mig. Så vi var en vuxen per barn. Och jag gjorde inte så mycket egentligen. Plaskade mest litegrann i bassängerna med dem. Hejade på när de åkte rutchkana och hoppade från svikten. Men den lilla motionen räckte gott och väl för att paja hela kroppen.
Fast det var det värt. För Bertil fick ta simborgarmärket som han pratat om i ett helt år. Det är fantastiskt att följa utvecklingen. Gå från vattenrädd till vattenvan. Ingenting är mer tillfredsställande än när barnen växer och utmanar sig själva. Och jag. Jag kände mig som en sån morsa. I ordets bästa bemärkelse. Medhavd matsäck. Ballerinakex och saft och en stor plastbytta full med smörgåsar. Tjock, vankande gång. Löpande band-principen när alla barn skulle schamponeras, balsameras och torkas. Och så gav jag några ungdomar som sprang i badhuset en riktig åthutning. Fy vad härligt det var. Känner hur den här graviditeten lockar fram morsigheten i mig på ett utmärkt sätt. Och barnen var så nöjda när vi åkte hem igen, många timmar senare.
Nu har jag tagit dubbel dos alvedon och krupit ner under täcket och tänkte försöka göra en tidig kväll. Nöjd över att ha fixat den här dagen och inte gjort min storpojke besviken.
Nu dröjer det inte så länge innan det är nedkomst för fåren. De går där ute i det översnöade växhuset och blir tjockare för varje dag. Svårt att se vad som är päls och vad som är blivande lamm bara.
Vår bagge har vuxit upp till en riktig stångare. Så jag vågar inte gå in där själv längre. Har inte lust att få hans horn i magen. Men när Jakob matar fåren vågar jag följa med.
Jakob tar bara fast baggen i hornen när han trilskas. Och efter att ha blivit runtledd i “handtagen” ett tag (och förnedrad?) så är han väldigt medgörlig och stångas inte. Men litar jag på honom för en sekund? Nej, absolut inte.
Jag längtar tills fåren får springa på grönbete igen. Ute i det fria. De har det gott inne i växthuset såklart. Men friskt grönt gräs och lata dagar i hagen låter ju liiite härligare ändå.
Melker är nyfiken på fåren. Och ganska rädd. De är nyfikna på honom. Och helt orädda.
Själv vill jag bara sitta här ute och andas in doften från fåren och höet. Vintern är så steril. Inga färger. Inga dofter. Men här ute luktar det jord och liv och fårbajs och ensilage. Och den pikanta blandningen väcker vårlängtan i mig.
Den här förtjusande lilla boken fick jag i brevlådan av min bästis Elina. Utgiven 1945 och inleds med orden
Det är en känd sak att när en liten flicka eller gosse kommer till världen är det i allmänhet ganska besvärligt med vad babyn skall heta. Följden blir mången gång att man enas om namn som man vid närmare eftertanke inte alls är nöjd med. “Men vi kunde ju i hastigheten inte finna på något bättre” hör man ofta sägas.
En present kan knappast vara mer passande. Vi har ju ännu inte kunnat enas om något namn! Och vi vill för allt i världen inte finna på något i hastigheten, som ingen av oss blir nöjda med. Som tur är får jag utmärkt ledning av bokens tidigare ägare som gjort små noteringar här och var.
Barbro är “fy”
Och Lalla är “dumt”.
För att inte tala om hela raddan gossnamn som bryskt strukits över. Blir alltså varken någon Anker, Alarik eller Arno för vår del.
Trevligt sammansatta dubbelnamn ges många förslag på. Jag tror att dubbelnamn är nästa stora namntrend – på flickor i alla fall. Är ju oemotståndligt gulligt! Maja-Lisa till exempel. Hur fint är inte det?
Dubbelnamnen i den här boken är dock inte lika rara. Vad sägs om Gunn-Anita, Ulla-Chris eller Sonja-Gunilla? Rullar inte jättelätt på tungan, om jag ska vara ärlig. Bland pojknamnen finns sammansatta namn som Björn-Orvar, Anders-Börje eller Per-Helge. Inte heller dessa namnsammansättningar frestar mig riktigt.
Men vänta bara. Jag ska läsa den här boken från pärm till pärm. Och då kommer vi tillslut få svar på frågan: Vad ska babyn heta?
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
Print
