Kategori: Claras hem & trädgård

Som jag längtat efter att få sätta igång med planterandet. Så frön, planera sommarens krukor och alla dess olika färgställningar och placeringar. På skissbordet är allt möjligt – i fantasin finns inga begränsningar. Allting kommer blomma och ingenting kommer frysa bort eller bli uppätet av skadedjur eller drunkna i en regnskur….Åååhh ljuva försåddstid!

Hittills har jag mest hållit på och odlat med barnen för fönsterbrädet men nu går jag in i nästa fas. Här ska sås kryddor! Färska kryddor är verkligen livets lyx. Att strössla över den trista omeletten, piffa fruktsalladen och sätta smak på pastasåsen….men att hitta färska kryddor i affären är inte så vanligt där jag bor – så det säkraste är att odla själv. På sommaren fyller jag mina murade pallkragar med kryddor – men redan nu kan man så och ha kryddorna i köksfönstret. Antingen hela säsongen igenom eller så får de flytta ut när vädret tillåter.

Jag la min beställning på kryddfröer och diverse odingstillbehör på Blomsterlandet.se och sedan svängde jag bara förbi butiken och hämtade upp den. Smidigt och extra smart i dessa tider såklart!

Att förså inomhus istället för på friland är en direkt förutsättning för att många växter ens ska hinna utvecklas under vår korta odlingssäsong. Dessutom är utbudet bland fröer mycket större än bland plantor. I jordbruket försår vi alltifrån kål till rotsaker innan vi planterar ut det på åkern. På så sätt klarar plantorna konkurrensen från ogräs bättre.

Jag gillar att så i sådana här krukor och såbrätten av pappersfiber. Smidiga att hantera och efter användning kan man bara lägga dem på komposten alternativt plantera ut hela krukan direkt i jorden.

Jag tycker att det är så värt att så i såjord – den är lucker och genomsläpplig och ger bra förutsättningar för de små fröna. Men man kan också bottna krukan med lite vanlig blomjord och sedan toppa med såjord – på det sättet kan man dryga ut den. Jag brukar också blanda upp jorden med lite perlite och vermiculite vilket hjälper till att reglera fukten i krukan.

Några av de nya kryddor jag satsar på i år (förutom mina vanliga favoriter) är vattenkrasse, thaibasilika och stevia. Vattenkrasse är en riktigt hälsobringande växt med överlägsen mängd nyttiga vitaminer och mineraler. Klår till exempel broccoli med hästlängder! Och har ni testat stevia? Det naturliga sötningsmedlet som kan ersätta socker. Typiskt bra användningsområden är att mixa ner i en smoothie eller i en sorbet. Eller dekorera en paj eller fruktsallad med bladen för extra sötma. Jag har köpt krukor med stevia och planterat ut tidigare år men i år tänker jag prova så från frö!

Att odla kryddor på fönsterbrädet går toppen – men snabbväxande sorter är lättast att lyckas med. Och tänk på att de behöver mycket ljus. Ställ krukorna i ett söderfönster eller hjälp dem på traven med en växtlampa. Och om du odlar ovanför ett element får du vara extra noga så att det inte torkar ut och inte blir för varmt för rötterna!

Mitt kryddtips är också att så i omgångar. Räkna med att det tar 5-7 veckor innan du kan skörda. Men sår du något varje vecka så har du ständigt något ätklart! Och skörda inte allt på en gång. Lämna kvar så pass mycket att ruggen kan fortsätta ge skörd fler gånger.

Och vill du inte förså själv kan jag verkligen slå ett slag för att köpa kryddkrukväxter på Blomsterlandet. Deras krukor kostar bara några kronor mer än på mataffären men kvalitén är överlägsen. Man får någonting HELT annat. De står jättelänge och går att skörda från i omgångar. Och så småningom kan man ju avhärda dem och ställa ut i trädgården också. Tips tips!

En sak jag gillar att göra med mina örter utöver att krydda maten med dem – det är olika örtteer. Jag knipsar några blad citronmeliss och mynta plus pelargonblad från mina Doktor Westerlund. Sedan lägger jag bladen i lite kallt vatten i botten av en kanna och häller sedan på varmt vatten. Låter dra några minuter och dricker sedan. Ibland sötar jag med honung eller steviablad. Ibland tillsätter jag istället färsk ingefära eller citron….

Slutligen vill jag skicka med en uppmaning om att ge dina växter en lite spabehandling efter den långa vintern. Jag brukar duscha krukväxterna i badkaret, fylla på ny jord och en skvätt näring när jag vattnar. Viktigt att det är rätt näring till rätt krukväxt bara. Blommande växter som till exempel pelargon och hortensia behöver näring som stimulerar blomning medan gröna växter behöver näring som stimulerar bladväxt.

Och som vanligt kan du hitta alla fröer, jord, blommor och krukor du behöver hos Blomsterlandet.se. Och beställer du från dem under vecka 10 får du med Blomsterlandets magasin Grönska Trädgård med din order. Annars går den såklart också bra att hämta i butik!

Haha åh jag ser att ni är många som önskar bilder på köket. Och det kommer – JAG LOVAR! Menar inte att hålla någon på halster. Det är bara den lilla detaljen att allt inte är riktigt klart ännu. Fel knoppar sitter på luckorna just nu, den sista elen och lampknapparna installeras idag och sedan ska fönsterbrädet på plats också. Och jag vet att jag skulle kunna visa bilder i alla fall men det vore lika tråkigt som att ha klippt sig fin för en fest och sedan gå dit med smutsigt hår. Ni fattar? Jag vill liksom få det sista på plats. Men jag tror att det ska vara ordnat i början av nästa vecka och då är det min första prio att fota så jag kan få visa er!

Men jag kan i alla fall säga att vi nu har hunnit använda köket (lite haltande men typ) i två veckor och är helt frälsta. Det är så praktiskt, lättstädat och funktionellt. Förutom fint såklart. Och det är ju det som är så häftigt med en renovering som inte bara är estetisk utan också fyller en väldigt praktisk funktion. Det kan verkligen göra en enorm skillnad i hur hela ens liv fungerar. Av just den anledningen är jag så peppad på nästa renoveringsprojekt som faktiskt redan påbörjats. Och det är att göra om vår muggiga gamla källare. Den är stor men har mest varit ett riktigt skrotupplag. Men nu det göras iordning. Vill du höra hur? Här kommer en låååång redogörelse. Utan en enda inspirerande bild som kan lätta upp det!

Sedan vi installerade bergvärme i huset har vi ett pannrum över. Det ska nu förvandlas till groventré. Med nya ytskikt och suverän funktion. En egen garderob med smidiga trådbackar för varje familjemedlem. Bra belysning och skotork, torkskåp och annat som behövs när man är fem i familjen varav en är bonde och har mängder med arbetskläder och leriga stövlar som behöver förvaras. Vår vanliga hall uppe kommer bli mer av en ”finhall” medan groventrén blir den som brukas till vardag, Drömmen är att komma hem med tre leriga ungar, kunna spola av deras kläder i diskhon och sedan hänga upp dem för att torka. Veta att de alltid har sin skridskoväska redo och packad i sin garderob. Eller gympapåsen. Eller cykelhjälmen. Var sak på sin plats och varje barn ansvarig för sina egna saker.

I rummet där vi idag har frysboxar och arbetskläder ska det bli tvättstuga. Med tvättnedkast ända från övervåningen. DRÖMMEN! Och ett stort bord där man kan vika tvätt och mangla. Och så ett mindre bord med bra arbetsbelysning. För klädvård, sybehör och en symaskin som alltid står uppställd. Så att man enkelt kan laga saker, putsa skor eller fålla byxor som är för långa. Genom att placera tvättstugan här frigör vi också ett rum uppe i huset – och dit ska kontoret flytta.

I rummet som idag är en väldigt rörig snickarverkstad/lillkonsum/möbelförråd ska vi göra en rejäl matkällare. Med hyllor för torrvaror, konserver och förvaring av allt jag syltar och saftar. Dessutom ska alla mina köksmaskiner som används sällan få en särskild plats här. I köket uppe ska nämligen bara det som används dagligen hålla hus. Där nere ska våffeljärnet, råsaftcentrifugen, saftmajan och mina stora grytor stå. Så att jag vet att om jag ska ta rätt på hundra kilo gurka – då går jag ner hit och hämtar upp utrustningen jag behöver. I matkällaren ska också våra tre frysboxar med kött, bär, grönsaker och bröd placeras. Dessutom kommer allt krukväxtrelaterat placeras här! Vinterförvaring av pelargoner, krukor, jord och sånt småfix…

Slutligen ska rummet som idag är förvaring av kläder, skor, julprydnader och annat som sällan används men måste finnas tillgängligt – få sig en upprustning och fler hyllor. Organiseringen av den här ytan startade jag ju för två somrar sedan då jag sorterade igenom ALLT vi hade i klädväg! Och delade in kläder i olika lådor för olika storleksspann. Det har varit revolutionerande. Varje gång det saknas byxor för ett barn går vi ner och kollar i lådan för nästkommande storlekar. Och passar samtidigt på att lägga ner de byxor som nu blivit för små i lådan med det lägre storleksspannet. Det är som att gå på klädaffär men hemma hos sig själv. Med tre barn som ständigt växer gäller det att ha ordning på grejerna så att de verkligen kommer till användning vid rätt tidpunkt. Innan vi gjorde den här renoveringen hände det (oftare än jag vill erkänna) att vi köpte dubbelt och trippelt av många saker för att vi helt enkelt inte hittade/visste vad vi hade hemma. I de här förrådet ska det också finnas ett litet bord att packa på (när man bär ner en säck med kläder i blandade storlekar behöver man ha någonstans att sortera och vika dem på). Dessutom en bänk där barnen kan sitta när de provar skor och testar ut storlekar.

Jag vet att källarrenoveringen kommer förenkla våra liv betydligt. Och vi kommer göra det ganska billigt dessutom. Det mesta i möbel och maskinväg har vi sedan tidigare. Så vi ska framförallt fräscha till med målarfärg, ny belysning och bättre struktur. Är så peppad!

Att odla är en så otroligt mysig aktivitet att göra tillsammans med sina barn. Tricket för att lyckas är ju som alltid att hålla det enkelt. Och så sånt som växer snabbt eller är ätbart. Förra sommaren tog Bertil hem en solros han odlat i skolan och den blev helt enorm. Sån glädje!

Häromveckan besökte jag Blomsterlandet och botaniserade i deras sortiment efter roliga saker att odla med Folke. Kattgräs är ett härligt frö att så. Fyll bara ett lager såjord i en bytta och så pilla ner kattgräsfrön tätt, tätt. Vattna sedan. Kikar upp ur jorden efter några dagar och växer snabbt som attan! Så härligt att odla till sin egen katt, kanin eller marsvin.

Men man behöver förstås inte odla till ett husdjur. Det är också kul att så kattgräs i en kruka med målade eller fastlimmade ögon på. Då blir kattgräset som världens hårkalufs (man kan till och med klippa det till en frisyr). Vill man istället ha lite lockigt hår på krukgubben kan man plantera krasse. Det är tacksamt eftersom det växer upp på några dagar och dessutom är ätligt. Allt som går att smaka på är extra roligt att odla för barn. Tänk bara känslan att få frisera sin krukgubbe på morgonen och lägga krassehåret direkt på mackan…!

Det fiffiga med krasse är att man kan så det på en bit hushållspapper som hålls fuktig. Vira några lager hushållspapper till en tjock bunt (är den för tunn så torkar det lättare bort) och blöt sedan pappret rikligt. Strö ut krassen på pappret – tänk på att varje frö bara ger en grodd så snåla inte på fröna. Håll sedan fuktigt och ställ ljust och efter 2-3 dagar börjar fröna grodda och efter en dryg vecka är det skördeklart!

Något annat som jag vill slå ett slag för är ärtskott. Växer snabbt, är lättsått och supergott. Även machesallat eller vintersallat som det också heter är toppenbra. Det har en relativt snabb växtperiod och är lätt att lyckas med. Och har ni oskalade solrosfrön hemma – sådana där för fågelbordet – ja då kan ni testa att strö ut lite sådana och täcka med ett tunt lager jord. Solrosskotten kommer inom några dagar och är toppengoda!

Ett riktigt skojigt projekt att göra tillsammans är att skapa en miniatyrvärld för barnens leksaker. Välj ett fat eller en bricka med låga kanter och fyll på ett lager jord. Blomsterlandet har ett stort sortiment av succulenter, små plantor och tåliga kaktusar som passar fint i miniatyrlandskapet och inte är så känsliga för torka. Tänk bara på att välja kaktussorter som inte sticks – ifall barnen vill leka med landskapet. Plantera sedan växterna i jorden och fyll på med lite stenar, snäckor, pinnar eller andra strandfynd. Och om du vill kan du också toppa jorden med ett lager grus eller sand. Avsluta sedan med djuren! Folke valde att göra ett dinosaurielandskap.

Och eftersom han framförallt vill ha sitt landskap som prydnad funkar det fint också med stickiga kaktusar.

Odla med barn – mina 7 bästa tips

1. Att fylla jord, pilla ner frön och vattna är ju det roliga – men det blir snabbt en ganska kladdig historia. Bred ut tidningar på köksbordet så gör det inget om ni jordar ned!
2. Välj gärna att plantera ätliga saker eller sånt som växer fort
3. Testa att plantera egna frön från sånt ni ätit. Vad händer om man pillar ner kärnor från tomat, avokado eller paprika i lite jord? Jakobs lillebror planterade en apelsinkärna som liten och tjugo år senare har den vuxit upp till ett litet apelsinträd!
4. Plantera i allt ni kan hitta. Gamla mjölkkartonger, en uttjänt leksaksbil med djupt flak, en färgglad plasthink ni brukar ta till stranden…
5. Många barn gillar att få bestämma och vara chef hellre än att bara få ”hjälpa till”. Låt barnen få sina egna sådder att ansvara för. Och gärna sina egna krukväxter att vattna, ge näring och pyssla om.
6. Det kanske inte räknas som odling egentligen – men prova att grodda mungbönor, alfagroddar eller gula ärtor. Det är som magi och ett härligt sätt att få barnen att äta mer grönt!
7. När det blir dags att odla utomhus kanske barnen kan få en egen pallkrage, rad i trädgårdslandet eller kruka på balkongen att odla i? Att pilla ner frön, gallra, rensa och förhoppningsvis så småningom skörda är kul. Särskilt om man får vara ansvarig för hela processen.

Har du fler smarta odlingstips för barnen får du gärna dela med dig!
Och så vill jag tipsa om att Blomsterlandet har allt som behövs för att stimulera små trädgårdsmästare. Fröer, jord, krukor, näring, drivhus och annat passande. Och alltihop hittar du online i deras webbshopp!

Idag satt jag och bläddrade i trädgårdsböcker och drömde om min egen trädgård och allt jag vill göra i den. När vi köpte huset fanns ingen trädgård att tala om. Bara en övervuxen gräsmatta, en syrén och sex stora björkar. Allt som finns här nu har vi skapat. Och här är några saker som jag älskar särskilt och längtar extra mycket efter just nu…

Att komponera krukor och sommarplanteringar och med dem skapa små rum.

Att kunna plocka in buketter och ställa ut runtom i huset – också på oansenliga platser som nattygsbordet, badrummet, köksbänken. Där förgyller buketterna som mest.

Att ordna trädgårdskalas, duka med tusen cafébord och hänga ballonger mellan träden.

Hänga tvätt utomhus

Göra morgontoaletten i det gröna. Tvätta ansiktet i regnvatten och låta håret lufttorka i vinden

Passera luktärterna som slingrar sig kring verandan och låta fingrarna stryka genom blommorna så att doften sprider sig

Att sudda ut gränsen mellan inne och ute. Att ha fönster på glänt och höra humlor och fågelsång

Morgondopp med barnen när man vaknat i ett ångande sovrum och känner sig kvalmig

Ungar på post i varje klätterträd

Vinbär i mängder och barn som fyller kinderna

Utsikten i majkvällen när dimman drar in över sjön

Fillunch i skuggan när man inte orkar laga något annat

Plocka in ägg till pannkakan och säga hej till hönsen

Midnatshimmeln i maj

Plocka skålar fulla med jordgubbar och smultron till mellis

Sitta och dumglo och låta blicken nå ändå bort till bergen vid horisonten

Jakob och storbarnens sommarviste – de sover i tält den varmaste tiden

Skörda in kryddor från mina palllkragar och alltid kunna sätta piff på sallader.

Pyssla om mina växter. Vattna, binda upp, beskära

Baka och laga mat vid den här utsikten…

och höra ljudet av barnskrik när ungarna klättrar och och gungar

Gå en tur genom trädgården nattetid och bara lyssna på tystnaden

Igår kunde jag läsa i tidningen att utmärkta skådespelerskan Margareta Weivers avlidit. Ni som tillhör min generation och är lika stora Lotta på Bråkmakargatan-fans som mig förstår vad det betyder. Tant Berg har gått ur tiden. Så sorgligt. Se gärna om de fina Lotta-filmerna på SF Anytime. Det brukar jag göra när suget faller på. Tröttnar aldrig.

Om mitt förra kök var skapat med Lotta På Bråkmakargatans kök som inspiration…

Så är mitt nya kök snarare en hommage till Tant Berg. Fägerna, stilen, känslan. Det har precis kommit och står ouppackat och väntar på att monteras. Kan knappt bärga mig!

När vi renoverade vårt hus hade vi inga barn. Och heller knappt några vänner med barn. Allting vi gjorde var anpassat efter hur vi levde då. Somligt har funkat fint medan annat har behövt åtgärdas. Som Jakob som tog initiativ till en väldigt praktiskt hallrenovering förra vintern. Det gjorde våra mornar med vant-jakt och nyckelletande tusen procent bättre. Och fått mig att inse att också den praktiskt lagda i familjen borde få lite mer att säga till om.

När vi flyttade hit rev vi ut det fuktskadade åttiotalsköket med obegriplig planlösning. Eftersom vi inte hade råd med någon riktig köksrenovering och dessutom gillar äldre saker fick vi överta ett gammalt kök som skulle kasseras. Jag älskar vårt kök! Men det har blivit allt mer opraktiskt i takt med att familjen växt – och vi var och varannan dag dessutom har middagsgäster (när det inte är pandemi). Dessutom är köket idag min arbetsplats. Det är här jag fotar och kreerar recept. Och dessutom förädlar jag numera stora mängder mat. Konserverar ett badkar fullt med gurka eller syrar hundra kilo vitkål från höstskörden.

Just nu är diskmaskinen för liten och placerad så att den stänger av arbetsflödet när den öppnas för att fyllas. Köksskåpen är så höga att barnen alltid måste be om hjälp för att få ner dricksglas och tallrikar. Köksfläkten har slutligen gett upp och bänkskivan behöver bytas eftersom den har blivit skadad så att fukt tränger in. Köket skulle också behöva en rejäl platsbyggd köksö med förvaring och rätt arbetshöjd. Plus att vi vill ha en frys i köket och då måste bygga om högskåpen samtidigt.

När vi började började räkna ihop allt som skulle behöva åtgärdas och byggas om satte Jakob ner foten och sa att vi behöver ett nytt kök. För det liv vi lever nu – och som kan hålla för resten av livet.

Det här har suttit långt inne för mig som älskar vårt mintgröna pastellkök. Men han har ju rätt. Så nu i februari ska vi genomföra en köksrenovering. Det gamla köket ska varsamt plockas ner. Bänkskivan ska placeras i tvättstugan där den är mindre utsatt för fukt och diskhon ska återanvändas i vår blivande groventré. Spis och kyl ska vi fortsätta nöta på. Och själva köket tänkte jag skänka bort på samma sätt som vi en gång fick det när vi inte hade några pengar. Med brasklappen att det är lite skevt och avskavt förstås.

Det känns pirrigt, läskigt, roligt. Och framförallt rätt.

När vi väl bestämt oss för att det här skulle ske så vidtog en period av letande och funderande. Vad ska vi välja? Det kök vi väljer nu ska vi sannolikt ha i det här huset så länge vi lever. Men vi har samtidigt ingen obegränsad budget att röra oss med utan det måste bli både prisvärt, vackert och praktiskt. Jag kikade runt på olika leverantörer av kök och fastnade för . De har nämligen ett och gör dessutom riktigt vackra kvalitetskök.

Så en krispigt kall dag fick vi besök av Caroline som är Marbodals köksdesigner i Umeå. Hon kom ut till oss med kataloger och mätverktyg och fick besvara alla våra tusen frågor. Jakob hade många praktiska önskemål – medan jag själv också fokuserade mycket på det estetiska. Och efter ytterligare ett besök i Marbodals visningsmiljö i Umeå la vi beställning på ett kök. Som alltså kommer om några veckor. Gulp!

Caroline har lyssnat på våra tankar och kommit med egna förslag och ideer. Gett goda råd om var det är värt att satsa lite extra och var vi kan tjäna på att snåla in. Att få hjälp av någon som faktiskt är expert på kök och dess arbetsflöden har varit ovärderligt. Och för mig och Jakob som mestadels gjort hemmabyggda budgetlösningar känns det otroligt skönt att få kompetent hjälp att planera. Det här köket ska tåla tidens tand.

Just nu känns det dock rätt overkligt. Ska jag äntligen få min köksö i praktisk arbetshöjd? Mitt skåp med maskinlyft som gör bakningen enklare? En sopsortering värd namnet – för att inte tala om en frys? Att dessutom få ett fungerande arbetsflöde i köket och en diskmaskin i fullbredd så att vi slipper köra tre maskiner i rad efter ett vanligt matlag. Det känns som en hejdlös lyx. Eller få förresten – jag betalar ju såklart för köket. Men ni fattar vad jag menar.

Om du också går i kökstankar så kan jag tipsa om att Marbodal fram till den 1a mars erbjuder !

Jag kommer såklart dokumentera hela köksresan här på bloggen. Snart drar vi igång!

Januari är en perfekt tid för att fantisera om sin drömmars trägård på. Det är nämligen omöjligt att sätta några planer i verket så istället kan man bara drömma fritt och ohämmat och allt är möjligt i tankarna.

Och även om jag ännu inte känner den minsta lilla lust för trädgårdsarbete (känns som att det typ var förra veckan som vårt jordbruk tog paus för vintern) så gillar jag att fantisera om hur fin en trädgård kan vara.

På mitt instagramkonto Underbaraboning samlar jag inte bara instagrams vackraste hem – utan också trädgårdar. Här är några bilder på trädgårdar och uteplatser som jag helt kravlöst dagdrömmer om den här tiden på året.

Och min vanligaste dröm det är drömmen om en gammal gård med flera fina gårdshus på! Dit är vi sakta men säkert på väg. Så småningom kommer vi bygga en yogastudio, hönshus och gästhus på gården och det kommer skapa den där mysiga känslan som anas här – med huskroppar som tillsammans hägnar in och skärmar av gårdsplanen.

Och se så fint förresten – med vattentunna och skarpa gamla utkastare i plåt. Vill också ha en gammal vattentunna på gården men vågar inte med småbarn. Måste först tänka ut något slags drunkningsskydd i den.

Den här bilden med sommarblommor i överflöd och den underbara färgkombinationen orange, lila och gul gör mig så glad! För att inte tala om de skira spetsgardinerna på dörren. Skirt, sjavigt, stökigt och andlöst vackert på precis rätt sätt.

Grus på gården är vanligt i södra Sverige men inte alls här i norr. Vet att många ifrågasatte vårt val men se hur vackert det är med grus. Inte minst framträder rabatterna så fint på den grusade ytan.

Det här är den finaste snickarglädje jag vet! Smala ribbor som i sin enkelhhet dekorerar en entré eller farstubro. Att dessutom låta den överväxas med vildvin, pipranka, humle, klematis eller annan lämplig klättrare. Det är så rackarns vackert!

Jag tänker på Pettson när jag ser den här innergården med plank, klätterros och cykelhjul. Och blir så nyfiken på att vad som döljer sig bakom den gröna dörren och fönstret som står på glänt.

Det ser alltid så lockande ut med ett stort träd på gården fullt med lyktor. Bara den lilla detaljen att det faktiskt aldrig blir mörkt här under den varma årstiden och lyktorna därmed helt saknar funktion. Men ni andra – ni kan låta er inspireras. Fy sjutton så mysigt alltså.

Fridas trädgård är en prunkande dröm med tusen mysiga vinklar och vrår. Det vet jag eftersom jag besökte den i somras. Här finns ett inlägg om det! Läs och dåna.

Sommartorpskänslan är total. En korgstol, ett gammalt symaskinsunderrede som bord och pelargoner bakom bubbliga rutor. Här vill man ju dricka sitt morgonkaffe och sedan duscha i en utedusch bakom ett snår med syren. Eller hur?!

I somras kom jag över en hel samling gamla humlesstörar. Jag hann aldrig påbörja det jag planerat med dem men i sommar ska det ske. Jag ska faktiskt använda störarna för att skärma av en uteplats som saknar tak och därför alltid känns lite för öppen och otrygg. Då kommer dessa väl till pass!

Humlestörar var förut en vanlig syn över hela landet. Alla som hade mark skulle odla humle för öltillverkning. Fullgjorde man inte sin plikt fick man böta!

Avslutar med den här bilden från användaren Mormorstorp. Bara för att det är så lockande att tänka på saftkalas i trämöbler. Med broderad sommarduk och trädgårdssbukett. Mums! Vilken målbild.

Trodde knappt mina ögon när solen behagade visa sig denna morgon. Efter gårdagens vidriga oväder var det en skön lättad.

Jag åkte in till stan och gjorde ärenden. Bland annat hade jag uppstartsmöte för min och Annakarins nya bok. Så peppad! Den kommer i butik nästa höst.

Jag är bara så otroligt mosig efter höstlovet. Varför blir man slut av lov? Känner mig mörbultad och vill typ grina av trötthet och blir helst bara sittande i denna stol. Ändå vet jag ju att jag fått vila massor. Är det därför? Att kroppen liksom skalat av sig alla försvar och allt som gör den hård och utan kontakt med sina känslor? Så att det som kvarstår efter ledigheten är den där lilla känsliga kärnan längst inne? Utan försvar?

Jag försöker vara snäll mot mig själv i alla fall. Tänka att det tar ett tag för hela familjen att veva igång sig.

Och så måste det få vara. Alla omställningar i vardagen tar på krafterna.

När jag möblerade om här nere hängde jag upp den bruna hyllan på väggen. Den har hängt i lekstugan hos pappa i alla år. Den passade liksom inte inne i deras riktiga hus. Men här är den perfekt och det är faktiskt mamma som byggt den! Jag hade en helt fenomenalt händig och konstnärlig mamma. Som vävde mattor, tapetserade, växtfärgade garn och gjorde tusen andra saker. Som att snickra hyllor.

Nä nu ska jag inte sitta här och blogga om spretigheter fast klockan är efter elva. Jag ska istället skynda mig i säng och förhoppningsvis vakna med lite mer energi imorgon.

Godnatt!

Lika pirrig och nipprig som jag känner mig i trädgården om våren – lika blasé och mätt känner jag mig på hösten. I slutet av augusti får jag kämpa för att uppbåda någon entusiasm för mina rabatter. I september är glöden nästintill slocknad. Allt får förfalla. Krukorna lämnas åt sitt öde. Tills det börjar bli frost och kallt och jag plötsligt får en strimma energi och river bort allt och arrangerar granris, ljung och mossa i stora fång. Välkomnar nästa årstid.

Jag är trädgårdstrött på hösten. Helt enkelt mätt. Något som känns orimlig att föreställa mig i maj men som blir verkligt efter sommaren. Och samtidigt får jag liksom dåligt samvete över mina känslor? Som att jag borde känna annorlunda? Därför är det så skönt när snön kommer. Då får jag hänge mig åt mina mättnadskänslor utan skuld.

Gick runt på mormors gård häromdagen. Hörde knarret under fötterna och de höga smällarna från sjön som frös ihop.

Enriset som var gyllengrönt i eftermiddagssolen

Tjockt med frost kring varje barr

Och varje frökapsel

Allt det vissna, trötta, förfallna – ihop med det rena vita. Det är vila för en trädgårdstrött. Och till våren är känslan tillbaka igen. Den nippriga, pirriga, lustfyllda.

Jag tror att vi människor är ombytliga varelser. Det ligger i vårt DNA att vilja samla, boa och göra fint runtomkring oss. Men också att förändra. Det tänker jag inte skämmas för att jag gillar att göra. Däremot är det ju ohållbart ur ekologisk synvinkel om förändringen innebär att jag måste köpa nyproducerat. Sån tur då att jag istället kan handla cirkulärt!

Jag ser min secondhandkonsumtion mer som ett lån ur ett system mer än ett regelrätt köp. Särskilt eftersom jag alltid skänker tillbaka det jag tröttnat på så att det kan säljas igen. Att sälja privat har aldrig varit något jag orkat lägga tid på och dessutom tänker jag att mina grejer ju faktiskt gör gott om jag skänker det till Röda Korsets insamlingar. Ibland när folk himlar på ögonen åt mig och min lika loppisgalna systers shoppingbeteende brukar vi skoja om att det faktiskt är välgörenhet. Jo, högst egennyttig sådan – men ändå. Summorna jag lagt ut genom åren börjar bli ansenliga och dessutom har secon handkonsumtionen förhindrat att jag lagt mina pengar på massa nyproducerade, miljödumma grejer. En vinst i sig!

Mitt second handintresse började redan i ung ålder. Jag minns att vi brukade besöka en särskilt fin och välsorterad Röda Korset butik i Arvidsjaur med farmor. Hon letade blommiga blusar och färgglada clips medan jag och syrran letade sammetskavajer, skor och fina saker till våra flickrum. När min sociala farmor blev trött satte hon sig på en stol och pratade med de som jobbade där. Röda Korsets second handbutiker fyller nämligen också en social funktion som mötesplats för människor.

Gissa därför om jag blev glad och stolt när Röda Korset bad mig göra någonting tillsammans med dem – för att belysa nyttan med deras second handaffärer. Både pengarna som genereras till samhällets mest utsatta – men också den nyttan som butikerna skapar i sin närmiljö. Inte minst när människor volontärarbetar där. Röda Korsets butiker blir ofta en viktig social knutpunkt och dessutom erbjuder de en möjlighet för människor med skral ekonomi att faktiskt kunna handla.

För mig har loppisshopping genom åren gått från en rolig hobby till mer av en livsstil. Förut letade jag mest vintageklänningar och roligt porslin. Men nu när jag saknar något hemma – som en pepparkvarn eller osthyvel – då letar jag först begagnat. Det har liksom blivit en vana.

Nu är ju hela mitt hem som en enda reklampelare för gamla grejer. Men för att visa hur enkelt man kan göra fint med begagnat valde jag att duka upp till en mysig höstlunch – enbart med sånt jag funnit på Röda Korsets second hand.

Jag började med att välja en duk jag tyckte om. Fast jag valde ingen duk i traditionell mening. Här ligger en bomullspläd med fransar över bordet. Med något jag egentligen tror är en väggbonad ovanpå. Jag tycker att det är så fint att kombinera olika tyger ihop så här.

De blå soppskålarna på fat ställde jag på några gamla tallrikar jag hade sedan tidigare. Fint att arbeta i flera nivåer och lager. Och jag älskar den stilrena lilla brödkorgen som skymtar bredvid.

Den stora keramikskålen högg jag i hyllan utan att blinka. Precis den typ av hantverk jag är så sugen på just nu. Är det något man kan hitta billigt på Röda Korset så är det hantverk av olika slag. Keramik, broderi, stickat och snidat…

En annan sak jag ständigt letar efter är små träskärbrädor. Att servera ost, frukt och tilltugg på. Den här typ av skärbrädor (och olika vackra udda ostknivar) kan man ofta hitta för en spottstyver på Röda Korset. Så fint och inbjudande att duka så här lågt på bordet.

De grå ljusstakarna som skymtar där bak är svåra att tidsbestämma. Antingen är det någonting tämligen modernt – eller så någonting riktigt gammalt gediget. Vråltunga är de i alla fall och jag är svårt förtjust i dem!

Röda Korset med sina 250 lokala butiker är verkligen Hela Sveriges Secondhand. Du hittar dem i huvudstaden likväl som på de minsta orterna i landet (och där är utbudet oftast lika bra och dessutom billigare). Röda Korsets butiker drivs till stor del av volontärer – så att skänka dina gamla avlagda saker dit betyder att en så stor del som möjligt av intäkterna går till de som behöver det mest!

I oktober lanserade ! Deras butiker över hela Sverige har nu tagit plats på Tradera, där de kan nå köpare även utanför sina närområden. Det här är ett sätt för Röda Korset att få ut ännu mer av sina fina varor. Det gör också att varorna i sin tur kan bidra till ännu mer hjälp eftersom butikernas intäkter går till utsatta människor i Sverige och världen.  Kika in där och botanisera vettja! Och gör det till en god vana att först leta begagnat och sedan bara köpa nytt ifall behovet kvarstår.

Jag fick sådan fart av att gå runt och bevittna eländet i trädgården igår att jag helt enkelt satte igång att städa när arbetsdagen var slut. Jag kånkade, bar och samlade ihop grejerna på olika stationer. Det är det här jag menar med att orka och våga vänta in det riktigt fula. Då kan man plötsligt få energi av att kasta bort det. Och kontrasten blir desto större efterråt!

Vi avverkade ju massa träd här i höstas så lite av tallriset satte jag högst upp på bron i en enorm mjölkhämtare jag fått av Erica. Rejält ska det vara!

På mitt röda trädgårdsbord slängde jag upp lite smått och gott jag hittat på gården. Äpplen, röda bär, ris och renhorn. Och så en stor grå pumpa jag köpt på Blomsterlandet. Det gäller att fläska på med dekorationerna nu i oktober. När vintern väl kommer snöar allt bara över.

Jag plockade mossa och stoppade ner i en balja tillsammans med kål och lingon och blåbärsris jag klippt av.

Och så pillade jag fast några torkade blommor från rabatten runt den limegröna ljungen.

Enris är så bra att ha både inne och ute. Snitt som står läge och doftar höstfriskt och gott. Tillsammans med lite röda bär på kvist – rönn eller vad man nu råkar ha hemma – blir det riktigt vackert.

-WOW VAD FINT MAMMA! Blev omdömet från barnen när de fick syn på allt. Är beredd att hålla med.

Så kom oktober till Västerbotten. Imorse var det frost på rutorna och is på vattenpölarna. De sista löven håller sig krampaktigt kvar på grenarna men frågar de mig får de gärna släppa taget. Jag är redo för den karga hösten. Längtar också som en tok efter vintern.

Trädgården är en sorglig syn just nu. Döda sommarblommor står och skämmer ut sig. Det ser förfärligt ut samtidigt som jag gillar förfallet. Att gå och vänta in det ratiga, vissna och förruttnade innan jag gör plats för nytt. Låta sommaren gå från sorgligt saknad till något jag är urless på och med glädje slänger på komposten. För mig finns det mening också i det fula.

När jag går runt och inspekterar trädgården konstaterade jag att sommaren verkligen behöver städas undan nu. Vattenpistoler, studsmattor, fotbollar och kubbspel ligger strösslade runt gården.

Vattenspridare, grillkolssäckar, solstolar och trädgårdsmöbler är övergivna som mitt i aktiviteten. En karaff på ett bord har stått där sedan kräftskivan i augusti. Några pangade ballonger hänger kvar i en buske efter Folkes kalas i juli. En hängmatta som ingen legat i på en månad är fortfarande uppspänd mellan träden. Dyngsur och jordig.

Deppiga luktärter borde tas rätt på.

Badkaret är fyllt med alger och löv.

Rosor har sett bättre dagar

Och så har vi min entréplantering som på avstånd bara nästan döljer…

…den deppiga verkligheten. Ingen kul syn när man kliver upp för trappan och kommer hem.

Allt det här ska jag ta tag i nästa ledig stund jag kan skapa för mig själv. Kan knappt bärga mig efter att få städa, plocka undan och ersätta ruttna sommarblommor med färgstark ljung och kål!

I mormor och morfars kök hängde en väggklocka som ringde varje hel- och halvtimme. Mormor drog upp den noggrant – den stod faktiskt aldrig still. Jag minns fortfarande ljudet så väl, trots att klockan varit trasig i många år.

I somras bestämde jag mig för att hitta ett eget väggur. Med högt tickande och klämtande. Som en trygghetskrok. Ljud som genom sin blotta existens sänker min puls.

Jag gick till en antikaffär med många klockor och så letade jag efter modeller som var lika mormors fyrtiotalsklocka i ljusbrunt trä. Det fanns tre modeller att välja på som stämde in på beskrivningen. Den åldrade butiksägare tog fram en trappstege och klättrade upp under taket för att vrida upp klockorna. Så att jag skulle höra klangen. Den första klockan hade blästrat glas och ett vackert sjungande slag. Men det var inte riktigt rätt. Den andra klockan med tjusig blomstermönstrad intarsia var vackrast av de tre. Men klangen var stum och vass. Så drog hon upp den sista klockan. De mest oansenliga av dem. Och klämtningarna träffade mig i magen som ett slag. Jag var helt oförberedd på min egen reaktion. På tårarna som fyllde ögonen. För det var precis den klangen som fanns i mormors klocka. Som jag inte hört sedan jag var barn.

Den här klockan är min madeleinekaka. Den tar mig tillbaka till mormors kök. Till tryggheten och kärleken i alla hennes omsorger. Nu hänger den i mitt vardagsrum och jag vrider upp den lika noggrant som hon gjorde. Varje slag är en hälsning från historien. Min historia.

De fina buketterna från trädgården blir bara färre – men jag vill inte vara utan färgglad fägring för det. Orkidéer är bra på det sättet – deras blommor kan hålla sig i upp till två månader och sedan kan blomman med rätt skötsel blomma om igen – ja ibland upp till tre gånger per år. Man får helt enkelt mycket blomsterprakt för arbetsinsatsen.

Det finns ju så otroligt många olika vackra sorter också – med alltifrån vita svajande skyar av små blommor – till ståtliga orangea stänglar med vackra blad.

Den här orkidéen är en Paphiopedilum – en helt ny sort för mig. De vackert fläckiga bladen i grönt sitter samlade i en kompakt rosett som blomstängeln skjuter upp genom. Blomman har som ni ser en stor, uppblåst läpp – både knasig och vacker på samma gång. Krukan är bara nio centimeter hög så jag ska plantera den i en liten kaffekopp och så ska den få stå på mitt nattygsbord. Jag köpte min blomma på Blomsterlandet där det just nu är rena rama orkidéebonanzan!

Blomsterlandet har nämligen orkidéeveckor som pågår mellan 26/9-11/10 och under den här perioden har de tagit hem ett stort sortiment av orkidéer i alla de olika färger och former. Några väldigt lättskötta och andra mer ovanliga och krävande.

En blandad kompott av orangerosa och lilaröda orkidéer har fått flytta in i min blomsterbänk. Perfekt plats så här vid väggen – ljust men utan skarpt solsken. I direkt sol bränns nämligen bladen snabbt.

Från vänster till höger ser ni först tre exemplar av Phalaenopsis – en av de mest odlade orkidéerna, som finns i massa olika varianter. Bredvid dem står en Cambria i hallonrött med gul mitt – som precis som Phalaenopsis är en sort som tål vår torra inomhusmiljö väldigt väl. Den lilla lila orkidén med vitstrimmiga blommor är av sorten Miltonia – känd för sin långa, rikliga blomning där vissa sorter dessutom doftar som rosor. Längst ut till höger står en otroligt vacker vinröd Dendrobium.

Och i min gamla majolikakruka står ytterligare en slags Dendrobium som kännetecknas av sina grova stammar och buskiga växtsätt.

Under orkidéeveckorna på Blomsterlandet får du krukan Majken (finns i de tre färgerna på bilden) på köpet när du handlar en orkidé. Här på hyllan står två vita Phalaenopsis och längst till höger en högrest Dendrobium med klockformade blommor.

Min allra finaste orkidé? Ja men det måste vara den här vita Phalaenopsisen översållad med blommor. De mjukt böjda kvistarna liksom svävar där de står och har ett nästan sakralt uttryck.

Jag ska dock ärligt säga att jag misslyckats med många orkidéer genom åren. Det tog ett tag tills jag lärde mig knepet – att låta dem vara ifred lite mer. Orkidéer klarar torka men är oerhört känsliga för väta. Så den överbeskyddande blomsterägaren som vill vara där och dutta riskerar att vattna ihjäl sitt skötebarn om den inte lugnar ner sig…

Mina bästa tips för att sköta orkidéer

• Jag gillar att placera blommor en liten bit in i rummet och inte bara i fönstret. Sommartid är det faktiskt idealiskt för orkidéen som gärna kan stå i en bokhylla, på en pidestal, på matbordet eller kanske någon sideboard. Vintertid kan den behöva flyttas närmare ljuset – men se upp för gassande solsken som kan bränna bladen!

• Mina orkidéer trivs på verandan eftersom den blir så sval om nätterna och temperaturskiftningar gynnar blomningen. Har du möjlighet och ork att skämma bort dina blommor kan du ställa dem svalt nattetid. Viktigt bara att du inte låter dem stå så svalt att det fins risk för frost. Orkideer tål INTE minusgrader!

• Ungefär en gång i veckan (men ibland ännu mer sällan) vattnar jag mina orkidéer genom att dränka krukan i en balja med vatten och låta den stå kvar under någon minut. Sedan tar jag upp och låter blomman rinna av ordentligt innan jag sätter tillbaka den i krukan igen.

• Växtnäring för orkidéer ger jag bara när de blommar som mest – framförallt sommartid. Ungefär varannan gång jag vattnar dem späder jag ut lite näring i blommans vattenbad. Supersmidigt och tar ingen extra tid. Orkidénäring finns att köpa på Blomsterlandet.

• Orkidéjord är en särskild slags jord av bark som är gynnsam för rötterna att växa i. Jag har faktiskt aldrig känt behovet av att plantera om en orkidé men märker du att den börjar se hängig ut och barken multnat så att rötterna inte få den luft de behöver – då kan du köpa mer och fylla på i krukan. Finns också det på Blomsterlandet!

• Orkidéns blad kan bli dammiga och färglösa och då sköljer jag dem försiktigt under kranen och putsar upp glansen med bananskal (insidan av det) eller lite matolja på hushållspapper. Då blir de glänsande och vackra igen.

• När en stängel har slutat blomma – kontrollera att den är död rakt igenom innan du klipper ner den. Är den fortfarande grön så låt den stå ifred – förmodligen blommar den om efter ett tag igen!

• Du kan med fördel kan ha dina orkidéer utomhus under sommaren. Det brukar sätta fart på blomningen.

Visste du förresten att vi har flera svenska vildväxande orkidéer? Här i Västerbotten där jag bor växer till exempel den sällsynta, fridlysta orkidéen Skogsfrun. Så ovanlig att växtplatsen hålls hemlig för att skydda den…

Besök gärna Blomsterlandet under orkidéeveckorna. Botanisera bland roliga och ovanliga sorter och kläm på deras fina kruksortiment. På Blomsterlandet.se kan du lära dig allt om hur du sköter dina blommor och dessutom shoppa online om du föredrar det!

Att som bonde bygga bastu på sommaren när man redan jobbar dygnet runt – det är en ganska utdragen process. Även när man köpt en bastu som är en smidig byggsats. Men nu ÄNTLIGEN är vår bastu färdig!

Vår ljuvliga lilla bastu i utkanten av gården just vid gränsen mellan skog och åker. I helgen ersatte vi vårt vanliga filmmys med en bastukväll. När Ulf somnat premiärbastade vi tillsammans med storbarnen. Jag tände på kaminen efter middagen och det fina är att bastun står placerad så att vi ser kaminens eld från köksfönstret.

Ute var det en riktigt blåsig, kall septembereftermiddag så det enda man ville var att kura inne.

Eftersom formen på bastun är avskalad och enkel ville vi färgsätta den på samma sätt och få den att smälta in i naturen. Valet föll på tjärvitriol som är en grå färg baserad på tjära. Vi har målat bastun ett varv och kommer måla den igen nästa år. Men färgen kommer ljusna med tiden och bli lite mer som drivved i nyansen – just nu är den väl mörk.

Dörren är av glas och bastun har visserligen inget förrum men ett litet indrag under tak där man kan hänga badrockar och trava ved. Nästa sommar ska vi bygga något slags diskret trädäck runt hela bastun – med bänkar att vila på plus lite andra smart funktioner. Men mer om det framöver.

Vi tog den minst använda platsen på vår tomt och gjorde den till det mysigaste tänkbara – en rekreationsplats för hela familjen. Lycka är en vedeldad bastu! Och att vi ännu inte hunnit dra ut el hit gör ingenting eftersom glasluckan i kaminen ger ett stämningsfullt sken.

När eftermiddagen övergick till kväll gjorde jag iordning björkris och badlakan till hela familjen och en liten korg med chips och dricka att bära med sig.

Just nu är bastun ljus och fin men träet gulnar med tiden så jag funderar faktiskt på att vaxa bastun invändigt med grå eller bruna pigment.

Det finaste med bastun är alla stora fönster som har utsikt över åkrarna.

När löven fallit kommer vi se sjön som ligger här nere. Samtidigt är det absolut insynsfritt och ogenerat läge.

Jakob drog fram ett stort emaljkar att bada i och monterade upp en temporär utedusch utanför. Att bada kallt när man bastar är det härligaste.

Bastupremiären blev en succé. Jag var lite orolig för att barnen skulle bli överhettade och tröttna direkt. Men de upptäckte att om de sitter på golvet under lavarna så får de en mysig koja och där är det dessutom alldeles lagom varmt för deras smak. Även när vi brassade på som värst. Vi satt där tillsammans och såg skymningen övergå i nattsvart mörker och hela himlen täckas av stjärnor. Och det var nästan overkligt mysigt. Så glad för att vi bestämde oss för att göra verklighet av vår bastu!

Modellen heter Timo och kommer från Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden. Något jag uppskattat särskilt är deras trevliga suport man kan ringa till om man behöver råd under byggandet eller funderar på någonting. Utöver flera olika bastur tillverkar de också paviljonger, lekstugor, attefalllshus, utedass och mycket mer.

Funderar du också på en bastu så vill jag varmt rekommendera att göra slag i saken. Här kommer vi sitta många ruggiga höstdagar och många svarta vinternätter tillsammans. Jag har svårt att tänka mig något mysigare faktiskt!

Här och här kan du läsa tidigare inlägg jag skrivit om bastubygget

Jag har ju en jädra laddning plåtburkar. En hel del förvarar jag just nu i frysen med kakor och bulla. Eller så står de i något skåp och väntar på att tas i bruk. Jag har också många burkar stående framme. Och ALLA burkar som står framme fyller en funktion. Ingenting är bara dekoration. Jag gillar ju vackra saker som man faktiskt kan använda till något.

Det fina med plåtburkar istället för påsar är att det skräpar mindre, är ett bra skydd mot mjölbaggar och sånt äckelpäckel. Har man dessutom en skopa i varje burk slipper man diska så mycket och leta måtten när man ska laga mat.

Vill du se de plåtburkar som jag använder nu och vad de fyller för funktion? Jobbigt om du säger nej för jag tänker visa dem ändå.

Det här stora brödskrinet stod i min farmors skafferi när jag var liten. När hon dog och min faster rensade där så fick jag istället överta det. Jag har haft pysselgrejer i det men nu är det ett brödskrin som står framme på köksön så att barnen själv kan förse sig med knäckebröd när de vill göra mellanmål. Just nu rymmer den mitt godaste knäckebröd som heter Wasabröd Din Harmoni (töntigt namn men sinnessjukt god smak) tunt delikatessknäcke, frukostknäcke och tunnbröd.

På kökshyllan finns små kryddburkar i plåt som innehåller exakt vad som står på dem. Varje gång jag tar fram kanelburken tänker jag med värme och tacksamhet på den snälla bloggläsaren som skickade ett helt gäng. Så härligt att ha en vacker plåtburk istället för en ful i plast.

På hyllan i köket står också en grön kakaoburk och en guldig cylinderformad variant.

Kakaoburken innehåller kakao såklart men den guldiga är vår snabbkaffeburk. En sådan måste man ha som komplement till…

Den vanliga kaffeburken. Just den här modellen med lite böjd form tycker jag om. Och så det gamla kaffemåttet i pistagegrön bakelit. Ligger alltid redo i burken.

Kaffeburken står tillsammans med sockerburken som praktiskt nog visar hur mycket som finns kvar. I potatismjölsburken förvarar jag havregryn jag mixat i en matberedare för att få en snabbare och godare frukostgröt.

I den små burkarna ovanpå redalådorna har jag te från Tehörnan i Umeå. Den blommiga till höger fanns redan i mitt barndomshem. Den till vänster köpte jag på en loppis för många år sedan. Porslinslådorna under är inga plåtburkar men jag redogör för innehållet i alla fall. Hyllan är helt suverän för här ryms allt sånt som behövs när man bakar. Bittermandel, hjorthornssalt, vaniljpulver, strössel, flagad mandel och mycket, mycket mer. Porslinslådan med trälock som det står ”Mjöl” på har jag till tändstickor och elddon.

Vid spisen har jag tre burkar som används frekvent. Den stora orangea rymmer fem liter och jag har vetemjöl i den. Den lilla blommiga innehåller Ulfs bebisgröt och den större blommiga innehåller müsli.

I mjölburken finns en praktiskt mjölsikt att sikta mjöl med

Och i müsliburken ligger en skopa

Slutligen står plåtburken med diskret blått mönster framme. Den fanns i vår sommarstuga i Labbas när jag var liten. Och den är full med mannagryn för när man vill göra mannagrynsgröt eller blåbärsgröt.

Och det var de burkar som är i bruk just nu. Men jag minns faktiskt alla mina burkar och vad jag brukade ha i dem. (För att parafrasera Kerstin Thorvall).

Dramatik i plåtburken!

Nu är det dags för det stora före/efter-inlägget från vår gård. Inte för att det på något sätt är färdigrenoverat men för att alla älskar ett riktigt bra makeover-moment. Jag blir dock lite sur över att vi inte tog fler roliga förebilder innan vi gjorde om. Det är mitt tips till dig som renoverar. Dokumentera ALLTID hela processen. Annars är det så lätt att glömma alla framsteg och bara se vad som återstår att göra.

Är ni redo? Det här blir ett rekordlångt inlägg. Nu åker vi.

Vi börjar här i köket. Första dagen på inflyttningen. Året var 2009 och månaden april. Mamma hade dött året innan. Vi var nygifta. Min blogg började gå allt bättre och mitt journalistjobb gjorde att jag nu 22 år gammal hade ekonomi och möjlighet att flytta till en egen gård på landet. Var Clara förmögen undrar du nu kanske?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Så här såg vårt hus ut när vi köpte det 2009. Vi betalade 210 000 kronor vilket var en hisnande summa för oss men en liten peng för ett hus. Om än ett ganska skruttigt och tråkigt sådant. Men med massa potential eftersom trägolv, takhöjd och originalfönster fanns kvar. Plus att husets utsikt redan då var fenomenal!

Och så här ser huset ut idag. Jag älskar allt utom snöras-skydden som någon gång ska bytas ut till diskretare och smäckrare.

Verandan var min trettioårspresent till mig själv och har gjort en otrolig skillnad för trivseln. Vi bor ganska blåsigt och utsatt men verandan gör det möjligt att hitta lä och sitta ute ändå. Verandans fönster och dörrar köpte jag på annons för 24 000 kronor och de skickades upp med lastbil. Sedan ritade min vän Ulrika själva verandan med alla detaljer. Och renoverade och målade alla fönster dessutom.

Här har vi påbörjat rivningen av balkong och veranda. Balkong är värdelöst när man har hus med trädgård. Vi använde den alltiid bara för att vädra täcken på och damma mattor. Ser ni de anskrämliga, ynkliga pilträden förresten? De flyttade vi på senare. Gav bättre, ny jord och nu skymtas det ena av träden i hörnet på föregående bild. De har blivit superstora och fina!

Som ni ser är vi nu halvvägs på väg med att måla röda fönster. De målas och kittas såklart med linoljefärg.

Det här är vårt gamla garage. Kanske inte riktigt fullt så ratigt som bilden antyder – här har vi ju påbörjat rivningen.

Idag finns istället ett fint dubbelgarage som Jakob byggt och vår vän Albin ritat.

Tycker garaget är ett riktigt smycke för gården. Nu återstår bara lite måleriarbete av garagets fönster.

Pappa lagar en häcksax i vår ”trädgård” första våren vi bodde här.

Samma vinkel nu. Här kan man ju snacka trädgård.

Fanns i stort sett ingenting på gården 2009 – utom sex gigantiska björkar.

Nu finns bara en björk kvar. Det var ett svårt beslut att ta för jag älskar ju gamla träd. Men det var rätt. För nu är det lummigt och bra och andra växter tillåts frodas. Dock är trädgården väldigt stor så innan jag odlat upp allt som fortfarande är igenvuxen sly, skog och åker dröjer det säkert femton år till.

Men nu går vi in i huset och kollar. Varsågod och stig på.

In på verandan som den såg ut när den var nybyggd och omålad.

Så här såg den ut senare på vintern när den fått färg.

Vi börjar i köket. För den första större renovering vi gjorde var av köket. Här har vi redan påbörjat rivandet. Det fanns ett åttiotalskök här när vi flyttade in men det var väldigt trångt och fuktskadat och vi behövde bättre arbetsytor. Dörröppningen till höger leder förresten till vårt nuvarande matrum med blå tapeter.

Via bloggen efterlyste och fann jag ett gammalt femtiotalskök som skulle rivas. 2000 kronor betalade jag för det och jag har älskat det varje dag sedan dess. Jakobs pappa och min pappa hjälpte oss att bygga till det för att passa. Kakla, montera och göra nya socklar i rätt arbetshöjd.

Men nu tio år senare är det faktiskt dags att renovera köket lite igen. Luckorna behöver målas om och vi har (efter mycket velande) bestämt oss för att installera en stor diskmaskin till vår stora familj. Det innebär att vi samtidigt måste byta ut diskbänken till en ny….phu. Tänker samtidigt passa på att sätta upp en ny fräsch tapet utan flottfläckar. Så, ja. Det blir nog en hel del fix här i slutändan. Kan återkomma till dessa planer i ett annat inlägg.

Så här såg köket ut när vi flyttade in. Inte ens vedspisen fanns då!

Så här ser köket ut nu. Vedspisen kom alltså först senare och hamnade då på samma plats som elspisen stått.

Och den är mitt bästa köp. Eller köp och köp förresten. Vedspisen fick vi av några grannar som hade den stående i sitt förråd oanvänd. Det enda som kostade var ståltuben som vi drog ner genom skorstenen.

Voila! Samma vinkel. Jag tycker att ett gammalt hem förtjänar sina eldstäder. Hus där man eldar får dessutom en säregen, torr veddoft som jag verkligen älskar eftersom den påminner mig både om farmor och mormors hus där vedpannan ständigt eldades.

Vi har valt ett integrerat kylskåp och diskmaskin i vårt kök. Däremot ingen frys (vi har tre frysboxar i källaren istället). Men när vi renoverar ska vi skaffa frys hit också. Det kommer förenkla så mycket i vardagen.

Men nu går vi rakt fram ut till hallen och tar första dörren till höger. Och kliver in i badrummet.

Eller idag är det ju ett badrum. Men när vi flyttade in fanns inget riktigt badrum utan bara en toalett. Duschade gjorde vi längst ner i vår kalla, muggiga källare i en gammal duschkabin. Det gjorde vi i fem år tills vi äntligen byggde ett badrum uppe i huset. Här är en mäklarbild från toaletten som den såg ut innan renovering.

Så här ser den ut efteråt. Badkaret är ett gammalt av gjutjärn som är djupt och underbart och som rymmer mig och alla tre barn. Det räddade vi när en granne skulle köra det till tippen. Den rostiga fronten ska egentligen döljas av en plåt och så ska badkaret vara inbyggt. Men jag tycker att det är snyggare så här. Här kan du läsa mer om vår badrumsrenovering.

Trots vårt badrums litenhet så älskar jag det. Fyller alla de viktigaste funktionerna även om man får förvara de flesta badrumsgrejer i hallen just utanför. Som hårtorkar och locktänger och sånt där skrymmande man inte använder dagligen.

Ibland kommer folk hem till oss och tycker att det är så roligt att vi ”bevarat det gamla köket” och ”bevarat det gamla badrummet” och ”bevarat vedspisen” osv. Då ler jag bara milt och oskyldigt och känner mig SÅÅÅ NÖJD inombords.

Nu raskar vi vidare till vardagsrummet. Det var inte mycket bevänt med det i början. Ett rum med två fönster och plastmatta som dolde ett trägolv. Här har vi börjat riva ner tapeterna för att måla vitt. I början målade vi faktiskt allting kritvitt i hela huset. Målade över åttiotalstapeter med vit takfärg från Jula som var det billigaste som fanns att tillgå och vad vi hade råd med just då.

Och nog var det billigt alltid. Och fruktansvärt. Det vita ljuset bara studsade mellan väggarna som eftersom de var målade med takfärg var så matta att de nästan kritade. Tog man på en vägg blev det ett tummavtryck.

Ändå var jag sååå nöjd med det här. Trots att jag inte ägde mattor, gardiner, filtar eller tavlor. Blir rörd när jag tänker på hur enkelt allt var. Lite senare blev det här rummet rosa och så småningom blått.

Någon som hängt här så länge att den minns detta? Jag var totalt insnöad på mitt tilt-shift objektiv dessutom – vilket fick hemmet att se ut som en dockskåpsminiatyr.

Babar på väggen i ett vardagsrum? WTF? Tillslut blev rummet ljusblått (ser dock vitt ut på bilden) och så fick det vara ända tills…

Vi satte igång med projektet att förändra planlösningen nere. Av Ulrika hade vi fått köpa denna vackra gamla pardörr och så föreslog hon och Albin (arkitekter som de är) att vi skulle öppna upp på nedervåningen och sätta in dörrarna. Sagt och gjort. Att kunna gå runt i ett hus utan några återvändsgränder gör huset så mycket större och trevligare.

Här har vi också börjat skala av åttio år av tapeter för att målaren skulle kunna tapetsera ordentligt. Nu skulle det göras på riktigt. Det här var våren 2014.

Samma vinkel när vi precis börjat flytta in möbler igen efter renoveringen.

Vardagsrummet sett från andra hållet. Här är alltså öppningen för vår pardörr. Och det rum jag nu står och fotar i är vårt nuvarande matrum.

Det här är fotat i exakt samma vinkel. Fast på den här bilden låg matrummet i vardagsrummet. Förvirrande ja.

Idag är vårt gröna rum ljust och trevligt med ljusinsläpp från fyra håll istället för två!

Att ta upp den där dörren förvandlade verkligen HELA dynamiken på nedervåningen. Rörelsemönsterna och energin. Men någonting nästan lika viktigt var att vi tog upp ett igensatt fönster ner mot åkern. Husets finaste utsikt typ.

Innan vi tog upp fönstret såg rummet ut så här. Dörren till vänster leder in i köket och här har vi börjat riva ut en av två skrubbar som fanns i detta rum. Här var ett litet sovrum i norrläge och ett gammaldags köksskafferi samt en skrubb. Det enda jag saknar från den här tiden är skafferiet.

Samma vinkel just nu. Ni fattar va? Det här fönstret fanns inte ens! SJUKT!

Och den där vänstra dörren som syntes tre bilder upp hakades av och istället är det bara en dörröppning till köket här.

Vy från köket in i samma rum.

Nå vad säger ni? Nu har vi gått runt på nedervåningen – ska vi inte traska upp på övervåningen och kika vidare?

Så här såg förresten hallen ut när vi precis renoverat den. Någon tidigare bild har jag tyvärr inte. Dörren med grön kant leder in till badrummet.

Nu ser hallen ut så här i väntan på att garderoberna ska byggas färdigt. Fulare men mer praktiskt

Häng med upp, vettja!

Vår hall uppe när vi skulle flytta in. Det är ett ganska stort rum men med SEX olika dörrar i. Svårmöblerat. Vi ska renovera här ordentligt i vinter och tapetsera och måla och göra fint. Bakom dörren med rosa lister sover Ulf i dagsläget. I en gammal garderob.

Och just nu ser det ut typ så här även om bilden är gammal och det oftast är belamrat med tvätt här uppe eftersom det också fungerar som en tvättstuga. Ser framför mig småmönstrade tapeter här som kanske går i grönt eller gult och så mörkare golv när vi gör om.

Här ser ni det som var vårt sovrum under de första åren. Och i det mindre rummet där innanför sov Bertil som liten. Nu är det Folke och Bertils sovrum och hela det här stora är deras lekyta.

Stora rummet sett från hallen medan det fortfarande var vårt sovrum. Fler bilder finns här.

Sovrummet sett från hallen sedan det blivit lekrum.

Stora bra ytor och finfin utsikt.

Här ser ni den lilla sovkammaren skymta i bakgrunden. Den såg ut så här när Bertil bodde där 2011.

Sedan har den sett ut så här

Och så här

I en ännu mindre skrubb där Jakob hade sin garderob fick Folke bo de första åren. Finns inte ens en mäklarbild på skrubben för den är så obetydlig. Men här har Jakobs pappa och lillebror börjat riva ut innanmätet.

Och så här såg det alltså ut när Folke flyttade in 2014. Idag när barnen delar rum är detta dock mitt och Jakobs kontor. Otroligt nog ryms vi här inne båda två.

Men nu ska vi gå till det som idag är vårt sovrum.

Och så här såg det alltså ut vid inflyttningen. Blå plastmatta och slitna, solblekta tapeter.

Och här är samma vinkel fast idag. Vi trivs för övrigt mycket bättre med det här som sovrum. Ett för stort sovrum är inte mysigt – snarare känner man sig lite otrygg.

Fast det här rummet har haft många skepnader innan vi landade i den här. Först var det ett pysselrum. Sedan renoverade jag det ytterligare och gjorde det mer till ett riktigt kontor.

Rosa färg på väggarna, vimplar och mycket vitt. Fler bilder finns här. Känns läääänge sedan.

Precis samma vinkel fast idag. Det har hänt en del rent stilmässigt.

Om man säger så.

Och phu. NU är rundturen slut. Hoppas ni orkade med ända hit. Någon gång lovar jag att skriva ett inlägg om allt som fortfarande återstår att göra här hemma. Men det inlägget skulle bli dubbelt så långt som det här. Så jag tror jag behöver samla lite kraft inför det först.

Varje sommar sedan verandan kom på plats har jag planerat och planterat i ett särskilt färgtema på farstubron. Det har varit tomatrött, lilablått och förra året var det rosa-lime som gällde. I år däremot var jag sugen på riktigt dovt rött. Med inslag av laxrosa och stänk av knallig korall.

Inte den färgskala som faller sig naturligt för mig men oj så vackert det blev mot dörren och verandans fönster.

En gammal stege som stått lutad mot husväggen fick komma fram på verandan och agera växtstöd åt luktärterna som blommar så vackert i spräckligt vinrött.

Det har varit en kämpig sommar för många blommor. Mina petunior som inte gillar regn har sett förfärliga ut. Här på trappan är det ändå inte som värst eftersom taket erbjudet visst skydd. Men ute på gården har de verkligen fått kämpa. Petunior är fantastiska sommarblommor men de föredrar att stå under tak, helt klart!

Men visst är färgen vacker? Djupt vinrött med en svag, svag hint av lila. Tycker om att sedan bryta upp det vinröda med en helt annan röd som nästan skär sig. Som den som syns här i bakgrunden. Tillsammans liksom sprakar färgerna och börjar vibrera.

Som ni ser finns också en hint av orangegult med i planteringarna. Och ja, jag vet. Dessa penséer ser mer än lovligt risiga ut och jag är i färd med att byta ut dem. Men jag kan inte klaga alls för de har stått sig sedan i april när jag köpte dem på Blomsterlandet. Det kallar jag valuta för pengarna!

Det där orangegula går igen i pricken mitt i rosenskäran. Mina rosenskäror har varit trögstartade i år men börjar långsamt att ta sig. Så nu plockar jag in massor som snitt.

Så gott som alla sommarblommor mår bra av att du plockar av dem. Får blommorna sitta kvar och gå i frö kan växten sluta producera vackra blommor helt. Så gå gärna en runda varje dag och ta in små buketter. Ju mer du plockar desto mer får du tillbaka! Och det gäller inte minst för luktärter…

Ett kärl med massa blommor av en och samma sort är så effektfullt. Just mängden är ett bra sätt att få en billig, enkel blomma att bli ett riktigt blickfång.

Jag satsat dessutom alltid på många olika gröna blad. Minst lika viktigt som själva blommorna. Glöm inte att stoppa ner blad i dina buketter. De binder ju ihop de andra blommorna fint.

I år har jag nästan bara terracottafärgade krukor på farstubron. Tycker att det är skönt när krukorna hänger ihop på det sättet – så att blommorna istället får stå för variationen. Och till vårplanteringen på samma bro hade jag istället nästan uteslutande zinkkrukor.

Så här i början av augusti kan sommarblommorna börja se lite trötta eller överblommade ut. Och jag som varit borta mycket och inte kunnat hålla efter så noga har en del att fixa med. Ska plocka bort allt tråkigt risigt och fylla på med massa näring. Då kommer även trötta blommor igång igen!

Ibland får jag frågan om var jag hittar inspiration till mitt hem. Svaret brukar vara i böcker. Det kan vara i flickböcker från fyrtiotalet (helt utan bilder – snarare stämningen jag inspireras av) eller bilderböcker med gamla miljöer – som teckningar av Sven Nordqvist eller Ilon Wikland. Men annars älskar jag att kolla på foton från gamla tider.

Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver eller ens eftersträvar att skapa ett historiskt korrekt hem. Verkligen inte. Däremot finns så många fina uppslag att titta på för att hitta inspiration till att få det så där trivsamt.

Idag är vi till exempel väldigt noga med hur saker ”ska” hängas upp. Vi har sett tusen bilder i tidningar på hur man gör det rätt. Det var man inte lika noga med förr. En bonad kunde sitta lite konstigt placerad ovanför en dörr eller lite för långt ner på väggen. En ranglig liten krukväxt placerades centralt i blickfånget på en piedestal och i fönstret hängde en alldeles för smal och tarmig gardin ensam på en gardinstång. Det finns någonting så otroligt charmigt i det där. Och det är nästan omöjligt att kopiera. Men det är också precis det som gör det så mysigt att komma in i en gammal sommarstuga där flugpapper samsas med virkade hyllremsor, en ful reklammugg från åttiotalet full av pennor samt en vacker kakburk från förra sekelskiftet. Blandningen av allt är det som gör hela grejen!

Här är två fotoböcker som inspirerat mig kopiöst. Först min stora favorit dokumentärfotografen Sune Jonsson – som bland annat fångade landsbygdens människor i brytningstiden mellan jordbrukarliv och massflytt till städerna. I Umeå finns för övrigt Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi som jag verkligen kan rekommendera ett besök på om du vill se mer!

I boken Och tiden blir ett förunderligt ting syns bilder på gammaldags vardagsliv. Och förutom att vara stämningsfullt och tankeväckande är det så mycket inspiration! Tapeten! Dörren! Vaxduken med en tygduk ovanpå! Radion som står på en hylla med ett skynke framför och vad som ser ut som en docka uppe på. Och så skuggan av krukväxten i fönstret. Åååååh…det riktigt spritter i kroppen på mig när jag ser allt trivsamt.

Eller detta underbara köksstilleben med grytor, kryddburkar och den lilla gardinen över dörren. Får mig att inse att jag verkligen ska göra slag i det jag tänkt på – nämligen att sätta hyllplan under taket och ovanför dörrarna i köket. Det finns också hemma hos min farmor och det är så himla hemtrevligt.

Den här bilden är förresten tagen i byn Rödålund – inte långt ifrån där jag själv bor idag.

Den söndagsklädda farbrorn som sitter prydligt på finsoffan. Bonaden som inte är placerad rakt ovanför soffan utan snett bredvid den. Porträttet på väggen och den lilla krukan på den minimala vägghyllan med en ganska bedrövlig blomma som kämpar sig mot ljuset. Trasmattan på sniskan. Och den ensamma broderade kudden. Vackert så man vill gråta. Kan inte förklara varför men det här ger mig mer inspiration än alla inredningstidningar och pinterestalbum i världen.

I boken Livet på landet förr (LRF Media) har svenskarna skickat in egna gamla bilder att bidra med – och där hittar man denna pärla från höstplöjningen 1948. Älskar allt! Kaffepannan, korgen, förklädet och den stickade koftan.

Så fort jag behöver få något husligt gjort här hemma så klär jag mig så här. Då förvandlas jag till Rut Nilsson – min mormor – som gick an som ingen annan och hade energi nog för ett helt kompani!

Och kolla in dessa fina unga damer på syjunta i Borgstena 1949. Vilket mys! Den avlånga runda kudden i soffan, blomkrukan på väggen med rankorna slingrande längs tapeten, det runda bordet med en liten krukvät….visst vill man bara bjuda hem sina väninnor på kaffe och handarbete när man ser det här? Jag får sådan livslust och inspiration att bara SKAPA något!

Och den här bilden på trolovade David och Ruth som ska gifta sig på nyår och nu plockar bär till sitt första gemensamma hushåll. Den här bilden ger mig sån lust att ta med mig min kont, ett huckle i håret och gå ut och plocka egen sylt. Till mitt eget hushåll.

Nej. Det handlar inte om att själv vilja leva i den tiden. Återgå till dess villkor eller tro att livet var enklare eller bättre då. För mig handlar det bara om en oförklarlig, härlig inspiration som bubblar upp när jag ser det. Och som ger mig lust att leva! Och skapa ett vackert och i viss mån gammaldags hem.

Här kommer lite bilder på sånt jag loppisfyndat i juli månad. Massa smått och gott.

En liten korg i luffarslöjd. Perfekt för att plocka in jordgubbar eller ägg med. Under den ligger flera gamla kökshanddukar med initialerna KL. Har slitit ut (och på gasspisen hemskt nog satt eld på) några kökshanddukar under sommaren. Så nya behövs.

Under ligger ett rödrutigt tyg som jag ska klä om köksstolar med. Och under det ett gammalt grönrandigt möbeltyg som jag ska klä om en pall med.

Framför står en massa äggkoppar.

Betalade två kronor koppen. Alla olika och väldigt fina på sitt sätt. Och gamla.

Tror de tre första i den här raden är mina favoriter.

Hittade också två gula brickor. Har faktiskt brickbrist så dessa kommer väl till pass. Insåg när Annas familj var här att det är VÄLDIGT mycket jobbigare att bära utan bricka. Och att det är dumt att jag rensat ut alla jag köpt på loppis.

Det är sällan jag väjer för någonting äckligt ifall det bara är nog fint. Det mesta kan man ju faktiskt tvätta och rengöra. Men den här gamla ripsmattan/duken i blått och vitt var jag nära att lämna på Kupan. Trots fyndpriset 20 kronor. Den var nämligen fläckig och flottig och ja – äcklig. Men sedan kom jag till mina sinnes fulla. Tog hem den, la i blöt med linoljesåpa och tvättade några varv i maskin på fintvätt. Nu är den underbar!

Går typ aldrig att göra fynd på Kupan och Myrorna längre. Men ibland har man faktiskt tur. För jag hittade dessa sex underbara gamla koppar från Gabriel Keramik. Fem kronor styck. I den färg jag älskar mest just nu. Brunmurr. Fattar att ingen annan ville ha dem då det är ”fel” typ av brunt. Men jag älskar dem. Har en enda liknande kopp i blått sedan förut. Men den här är ju snäppet finare!

Mina ögon föll på den här underbara gamla kräftfatet för 45 kronor på Myrorna. Högg den direkt! Så tung och vacker och lite krackelerad under glasyer. På undersidan ser man att den är gammal.

Den ska jag duka med på höstens kräftskiva ihop med Elina och Joel! Så det så.

Dessutom sprang jag på dessa underbara blå skålar. Den stora i modell salladsskål. Mellanstorleken är lagom för ett lass nykokt potatis med dill. Och den minsta passar för en filtallrik med smultron på. Dessutom fann jag en gammal sil/doftare som jag tänker använda både som tesil och för att dofta över florsocker över en kladdkaka. Typ. De två mindre blå skålarna är i serien Dresden från Gustafsberg och tillverkade någon gång mellan 1888-1913.

Slutligen köpte jag detta lass med riktigt gamla pepparkaksformar. Mest för att jag saknat en fin gris. Nu har jag flera. Och jag gillar gamla pepparkaksformar bäst!

Ja, det var juli månads loppisfynd det!