Här kommer bilder från lite av det jag gjorde förra veckan.
På måndagen var det ruskigt vackert ute. Dramatisk rosa himmel och snö på varje kvist och gren. Några timmar senare skulle det börja regna och sedan följde en vecka av plusgrader och tö. Tur jag inget visste.
Jag satt inne och skrev poddmanus, hade möte med vår nya klippare och planerade ditt och datt.
När jag hämtade Uffe från förskolan var han tankfull och frågade mig
–Mamma vad betyder termin?
Jag gjorde mitt bästa för att förklara konceptet med läsår och terminer men han såg bara ännu mer grubblande ut.
–Jag förstår inte hur fröken menade?
-Vad sa hon då?
-Hon sa att det var min sista termin.
-Jaha, ja men det stämmer ju.
– Innan….döden?
-NEJMEN NEJ! Hon menade sista terminen på förskolan! Inte i livet.
Usch så hemskt och dråpligt på samma gång.
På kvällen gick jag en långpromenad med Stina. Det var oerhört fint med månskenet i skogen. Precis innan allting hade blåst av och slaskat bort.
Svårt att förstå att detta blott är månsken. Ingen lampa. Inga ljusföroreningar.
Inte känner man sig mörkrädd här, inte.
På tisdagen skulle jag sitta och jobba i stan. Men jag var så trött att jag bestämde mig för att träna och sedan stanna kvar och jobba från spa. Mycket skönare. Behövdes varken smink eller snygga kläder.
Satt i en solstol och skrev men allt gick trögt. Hela förra veckan var faktiskt som sirap. Dock noterade jag att det var ljust klockan 15 när jag hämtade Bertil i skolan. Sista gången jag hämtade honom innan jullovet var det mörkt då. Men nu hann det inte bli mörkt förrän vi kom hem till byn, vid fyratiden. Tänk att vi fått en timme mer ljus sedan dess?
På kvällen var det i alla fall dags för syjunta hos Stina. Jakob och pojkarna var däremot på skridskoskoj nere i byn.
Så mycket att prata ikapp om efter jullovet. Och så lite som hann handarbetas.
– IKVÄLL BLIR DET INGA KAKOR TILL FIKAT FÖR JAG BANTAR!
Skrev jag till dem, när vi hördes inför kvällen. Jag brukar ju stå för kakorna annars.
-Varannan vecka småkakor och varannan vecka bantning. Är det här en veckotidning?
svarade Ulrika.
Ja, jag borde byta namn till Amelia.
Nu dags för veckans Rapport Från Naturen: Förra veckan var det en älg men den här veckan är det ett par rovfåglar som jag sett cirkulera över åkrarna varje lunchpromenad. Är det en ung kungsörn eller en havsörn? Någon som har en kvalificerad gissning? Fick zooma som en dåre så förlåt för bildkvalitén.
Det här är förresten min standardlunch nu. Slänger några vegetariska dumplings i en stekpanna med lite olja på botten, sedan på med 2 dl vatten och ett lock så att de ångas därinne. Tar typ tre minuter. Såsen höftar jag ihop i en kaffekopp. Japansk soja, limesaft, srirachamayo, sesamolja och neutral matolja. Färsk ingefära och lite vitlök. Morot och sojabönor till.
Hopp i tiden till torsdagen, när jag påbörjade nedplockandet av pyntet. Med tanke på att det tar veckor att dra fram allt får man vara glad över att det bara tar några dagar att ta bort det. Det satt dock långt inne med granen.
Som knappt barrat utan tvärtom börjat skjuta gröna skott.
-Tack för lång och trogen tjänst. Nu får du ta lite ledigt och nästa gång du inträder i tjänst blir i brasan på Valborgsmässoafton.
(Snyt-paus för alla oss som läst Granen av H.C. Andersen).
Plockade ner allt och försökte lägga prydligt i alla lådor.
Gick sådär.
Lite sorgligt men mest skönt. Eftersom vi var hemma nästan hela julen hann jag för en gångs skull verkligen njuta av mitt pynt från start till mål, utan uppehåll.
Torsdagen hade jag en intervju, försökte skriva på min bok, gjorde administration och annat urtrist. Verkligen en 2+ dag. Intervjun drog dock upp betyget.
På fredagen jobbade jag återigen från spa. Fick ganska mycket gjort men kände mig rätt vissen. Ingen vidare fredagskänsla alls om jag ska vara uppriktigt. Oroade mig mest för att vi inte skulle få ordning på bergvärmepumpen.
Unnade mig i alla fall min favoritsallad till lunch. Med nybakad baguette som man nästan svimmar av. Så gott efter ett tungt styrkepass.
På kvällen såg vi på Råttatouille medan jag samtidigt försökte fixa med pumpen i källaren och hålla elden i vedspisen igång. Ingen vidare kombination. Och varför är barnfilmer så långa nu för tiden? Hade kunnat kapas med trettio minuter utan att det gjort något.
Lördagen har jag ju redan bloggat om. Men efter att jag städat bytte jag gardiner i köket, hängde upp ett nytt draperi och möblerade om litegrann i matrummet. Det gav mig en sådan välbehövlig energiinjektion. Tänk att inredning nästan alltid är lösningen när livet känns lite mulet?
På kvällen fortsatte jag med min frysrensning. Tog fram renskav och grädde, samt sylten jag kokat av diverse röda bär. Gjorde potatismos och sedan njöt vi.
Otroligt gott. Inte en färsk grönsak i sikte.
Somnade så sött efter den långa, intensiva lördagen då jag äntligen reclaimat mitt hem och städat ordentligt.
Söndagsmorgonen var en lugn sådan. Vi eldade i vedspisen
Jag dukade fram helgfrukost
Oftast är det på söndagar vi äter lite mer satsig helgfrukost. Lördagar brukar alla bara ta sig något.
Tre barn som ser sin far återvända från en värdsomsegling under havet. Eller är det bara tre landet-ungar som får syn på någon som går förbi på vägen?
-Är det pappa och Essa som kommer där borta? Eller är det inte pappa och Essa? Och vem är det då? Vem har en hund som ser ut som Essa? Vem är ute och går den här tiden?!
Mysteriet fick en snabb lösning då det visade sig vara just pappan och Essa som gått en morgonpromenad och nu var på väg hem igen. Så lagom spännande, alltså.
Jakob hämtade farmor som kom med tåget och sedan åkte vi hela högen till badhuset och tog också med oss kompisen Dahlia. Badade i drygt två timmar och jag var konstant på det djupaste så jag fick motion av att hålla mig flytande, trampa vatten och försöka dränka mina tre söner under diverse flytleksaker. Väldigt kul.
Efteråt glass i cafeterian.
Och sedan åkte vi hem igen. Jag värmde varmkorv och barnen byggde lego och lekte gömma nyckel. Själv lyckades jag masa mig till gymmet för veckans tredje pass. Och därefter tog jag en kvällspromenad med Elina i lurarna.
Och det var den veckan i bilder, det. Den slutade i topp!
Vaknar i en renbäddad säng i ett rent hus, till en söndag med sol. Känslan är helt annorlunda mot för gårdagen. Dukar fram helgfrukost till familjen och äter medan pojkarna tramsar. Hela dagen igår när jag städade gick jag in och godkände kommentarer på tidigare inlägg. Och jag blev så peppad av alla hälsningar från er som kämpar på i vardagslivet med stort och smått. Vare sig det handlar om städning, stress eller att få barnen att röra på sig. Det slog mig då – som så många gånger förut – att det är något särskilt med den här platsen. Vänligheten i kommentarsfältet, systerskapet, medmänskligheten och ögonblicksbilderna från alla olika hem och verkligheter. Råd, hejarop och stöttning – lika mycket till varandra som till mig.
Nu är farmor här och hela familjen ska på badhuset. Imorgon väntar vi äntligen kallgrader och flera dagar av snöande. Så efterlängtat. Jag hoppas på en vecka när jag får mycket gjort med mitt skrivande, efter många sega arbetsdagar med svårigheter att fokusera.
Känner mig också peppad på att dra igång en utmaning att städa som Rut. Så från imorgon kör jag på det! Haka gärna på om du behöver lite draghjälp i vardagen. Själv planerar jag att städa badrumsskåp och hallförvaring. Kanske också min garderob? Vi får se vad jag hinner på en kvart om dagen…
Vaknade med huvudvärk. Det stormade inatt så sömnen var orolig och när jag steg upp såg jag att min vackra vinterportal blåst sönder, liksom presenningarna till magasinet. Skranorna hade blåst iväg över åkern och lärkträdet hade tappat stora grenar över hela gårdsplanen, som dessutom är halvt framtinad efter en vecka av plusgrader. Det är inte normalt klimat i Västerbotten i januari. Och jag känner lika delar raseri som sorg när jag ser hur alla bara lever på som vanligt.
Vår bergvärmepump slutade gå natten mellan torsdag och fredag så hela fredagskvällen efter jobbet gick åt till att felsöka och försöka få igång den igen. Tur att vi inte förlitat oss på bara en värmekälla, utan kunde elda i både vedspis och gasolkamin för att hålla någon slags grundvärme i huset. Men det var vidrigt att gå och lägga sig i stormvindar i ett utkylt hus. Nu har dock Jakob fått igång den igen, så nu är det i alla fall ljummet inomhus.
Idag ska jag ta bort all jul och göra fräscht igen. Allt känns kladdigt och instängt, smutsigt och dammigt. Ska skura köksgolvet och dammtorka hyllor och försöka reclaima mitt hem. Sådär som jag behöver göra när jag har ångestkänningar och upplever kontrollförlust och känner mig instängd. Ibland behöver man vila – men ibland behöver man agera för att ta sig genom känslan. Idag är en sådan dag. Jag ska sätta håret i knut och ta på mig träningskläder och sätta på peppig städmusik för att orka. Vem är med mig?
Har tänt ljus, kokat kaffe och slagit upp datorn för att börja arbeta. Träningsvärken stramar i skinkorna så att jag knappt kan röra på mig. Det gör ont att byta ställning.
Jag letar i minnet efter någon idé. Någonting att skriva om. Men alla påbörjade utkast och nedplitade förslag känns ointressanta just nu. Jag hittar inte ingången och har ingenting att säga.
Bordsskivan är täckt med brödsmulor och intorkade makaroner. En duk med fläckar och sex urdruckna glas från gårdagen. I fönstret står överblommade hyacinter och amaryllis som ännu inte har slagit ut. Krukor som ställts dit utan tanke. En tom plastburk och min nya shake som ska diskas.
Känslan är fadd, dammig och trång. Jag längtar ljus, fri sikt och rena ytor.
Det är så skönt att efter julens frosseri i blommor, presenter och godsaker leva lite mer asketiskt. Inte jämfört med en asket alltså – men jämfört med mig själv. I den överflödskultur vi nu lever i kan det vara väldigt välgörande att avstå i perioder. Hur ska man annars kunna uppskatta allt som finns?
Jag har bestämt att jag har köpstopp i januari och februari. Inga kläder, nytt smink eller nya prylar. Heller inga begagnade. Jag behöver spara pengar och använda det jag redan har. Så taskigt mot alla mina fina saker att låta dem ligga onötta i garderober och skåp. Jag hade ju köpstopp från januari-april förra året och sedan från augusti-oktober. Det var så skönt! Jag köper ju mest second hand när jag väl handlar så för klimatet är det väl ingen enorm besparing. Däremot riktar ett köpstopp om min uppmärksamhet. Att scrolla på Sellpy i timmar eller klicka in på reklam-smsen från & Other stories som berättar att de nu utökat sin rea. Sånt blir lätt ett tidsfördriv som stjäl tid från mer utvecklande aktiviteter.
Jag har också bestämt mig för att inte äta något godis eller fikabröd fram till Bertils födelsedag i februari. Jag gillar inte när jag tränat upp mitt sockersug så att det känns som att det är synd om mig varje gång jag inte äter sött. Fika, godis och sånt är ju ett underbart strössel i tillvaron. Men när det istället blir något man vill ha hela tiden – då har det bytt funktion och blivit alldeles för vardagligt och vanligt.
När jag skulle sammanställa bilderna från senaste veckan så var det med insikten att jag mest av allt fotat en himla massa snö. För det har ju varit så vackert ute! Lite enahanda dock i ett blogginlägg. Men du får stå ut.
Lämnade Uffe på förskolan första dagen efter jullovet. Stannade och fotade förskolegården och tänkte för mitt stilla sinne att jag gärna skulle leka här en hel dag med mina kompisar.
På kvällen hade vi skidträning nere på byns idrottsplats. I år är första gången Uffe också är med. Han tyckte att det var väldigt roligt. Och jag tyckte att det var himla mysigt att stå påbyltad vid plan och prata med andra föräldrar och heja på.
-Nu kan jag skridska och åka skidor och dyka till botten på det djupa. Nu behöver jag bara lära mig läsa och köra bil. Sedan kan jag allt!
Uffe ger utmärkt prov på Dunning Kruger-effekten.
Efteråt tog jag några egna varv i spåret. Kunde inte låta bli när det var så inbjudande.
Mina mornar och/eller kvällar inleds med att skriva några rader i Hemmets almanacka. Väder, mående, temperatur, vad vi pysslat med och ätit till middag. Inspirerades av mina eget januarirecept med billiga, snåla ingredienser och gjorde Nikkalouktasoppa till mat en av dagarna.
På lördagen hade vi helgstädning. Fast Folke var i slalombacken med sin kompis så han slapp. Sedan kom farmor och hälsade på och hade med sig sina julklappar till pojkarna. Uffe försjönk i sitt legobygge i timmar.
Men inte förrän han först delat ut några egna, försenade julklappar. Som en tomte till pappa.
Bertil ritade och så spelades det spel.
Essa degade och jag med.
Sedan tog vi en promenad i den kalla skymningen. Här har jag råkat nämna ordet ”promenad” när jag pratar med Jakob. Essas öron står direkt rakt upp. Lyssnar efter fortsättningen.
-Ja ja, vi skaaa gå ut!
Finaste tiden på dygnet
Snödrivorna börjar bli rätt höga nu. Höga och fluffiga.
Och julstjärnorna sprider fortfarande sitt varma ljus.
Gillar hur den här portalformen återkommer på gården. Vi har två trädgårdsportaler samt ett garagefönster som har samma välvda form. Ger en repetition som knyter ihop och är vacker. Särskilt när jag klätt dem i ljusslingor.
Efter promenaden åkte jag och handlade middag.
När jag kom hem hade Folke och Dahlia kommit från skidbacken och farmor utmanade barnen på tändsticksproblem.
Klurigt och kul.
Essa var trött och höll sig i närheten när jag lagade hamburgare till middag.
Fredagsmyset bestod i att Jakob och barnen spelade tevespel. Jag spolade upp ett badkar och läste istället. Sååå skönt!
Hade bestämt mig för att starta söndagen med en tur i skidspåret. Så det gjorde jag. Fridfullt och otroligt vackert. Så glad för att jag får träna här under vintern. Jag var helt själv i spåret, så när som på…
Skogens konung, som jag stötte på mellan träden. På precis lagom långt avstånd och inte som den där vårvintern för två år sedan när jag åkte snabbt i en isig backe och bakom ett krön stötte på två älgar som stod i spåret. Gallskrek för att jag trodde att jag skulle krocka in i dem. Men älgarna blev så rädda att de galloperade ut i skogen och försvann. Det enda som hördes var kvistarna som bröts när de flydde för livet. Det och mitt Tarzan-vrål.
Hade lovat barnen en tur till badhuset på söndagen. Så jag tog med mig fyra barn och en påse badkläder och drog dit. Vuojjamhálla betyder Simhall på Umesamiska.
Vi blev där i flera timmar och lekte tills de stängde. Och jag kände sådan eufori av att först ha fått åka skidor och sedan bada. Två av mina favoritaktiviteter på samma dag! Och så skönt att känna hur kroppen fick ta i och användas, efter långa inaktiva sjukveckor.
Sedan åkte vi hem och fikade mellis och jag gjorde en ceasarsallad till middag, som jag inte iddes fota. På kvällen tog jag en promenad med Elina och sedan somnade jag ovaggad efter all motion. Peppad på en ny arbetsvecka med rutinerna jag är så glad i! Och äntligen, äntligen var också Jakob och Bertil friska igen.
Nästa år har jag bloggat i prick tjugo år. Och det konstiga är att det är precis lika roligt som när jag började!
Jag strävar hela tiden efter att förfina mitt hantverk. Skriva bättre, utvecklas som fotograf och lyssna på läsarnas önskemål. Ni är ju väldigt bra på att komma med feedback och konstruktiv kritik och för det är jag oerhört tacksam. Men ibland saknar jag möjligheten att få en mer samlad bild av tankarna och önskemålen.
Så därför har jag satt ihop ett litet frågeformulär som jag skulle bli så glad om du som läser min blogg vill svara på. Det tar ca 3-5 minuter och du kan vara anonym. Men lämnar du din mailadress så deltar du i utlottningen av ett härligt bokpaket med några av mina böcker. Både ris och ros är självklart välkommet!
Sist jag gjorde en sådan här läsarundersökning var 2017 och då var det över 4000 fantastiska läsare som tog sig tid att svara.
UPDATE: Nu är läsarundersökningen stängd. Tack till dig som svarat.
Igår var jag tvungen att stanna på en parkeringsficka på väg in till stan och sova i tio minuter. Jag var rädd att jag annars skulle somna bakom ratten. Och när jag väl kom in till stan satt jag kvar och sov ytterligare tjugo minuter i bilen. Sedan tränade jag och därefter somnade jag i en solsäng. Så sjukt! Men sedan när jag vaknade upp hade jag ny energi. Fick mer gjort på jobbfronten än vad jag fått på många månader och kom vidare med boken och diskussioner med förlaget och Lotta som gör formen. Sedan somnade jag igen under fredagsmyset och missade hela Fantomen-filmen. Inte mig emot. Men barnen.
Konstigt att vara så trött. Kanske är det en reaktion på att ha börjat jobba igen efter ett lov av sjukor samt att inte lyckats vända tillbaka dygnet? Den här lördagsmorgonen har vi i alla fall städat huset. Folke är i slalombacken med en kompis och vi väntar besök av farmor. Jag kommer inte ta ner något julpynt alls till Tjugondag knut har jag bestämt. Det blir alldeles för kalt och tråkigt. Granen får åtminstone stanna till nästa helg och stjärnorna ännu längre. Hoppas jag blir riktigt less så att det sedan känns roligt och fräscht att byta.
Jag har fått önskemål från flera läsare att köra en ”Städa som Rut-utmaning” igen. Är det några som är peppade på att haka på? Själv tycker jag att det känns det oöverstigligt jobbigt. Men kanske är det ett tecken på att det verkligen behövs? Har till exempel letat mig fördärvad efter sminkborstar försvunna i lådorna i hallen. Borde verkligen ta mig tid att gå igenom dem. Samt skafferiet efter jul. Samt garderoben…
Det finns gott om självhjälpsböcker där ute. Men ibland när man känner sig rädd eller svag behöver man faktiskt mest av allt en roman. För att bli modig, stoisk och få kraft att ta sig vidare i livet. Det finns gott om filmer på temat men för mig är romaner ofta än mer kraftfulla. Ja, jag skulle nog vilja sträcka mig till att säga att det är romanens viktigaste funktion. Att få leva sig in i någon annans liv och se hur de tar sig igenom svårigheter. Det är som terapi!
Jag satte mig ner och försökte minnas vilka böcker som har haft den där effekten på mig. För det är många! Tyvärr kom jag bara på några stycken när jag väl skulle lista dem. Men jag skulle gärna ta del av dina tips om du har några!
Borta med vinden av Margret Mitchell. En storslagen, episk och omskakande roman. Och när livet känns övermäktigt kanaliserar jag min inre Scarlett och försöker uppbåda lite av hennes mod. När jag läste Borta med vinden som tonåring gjorde jag det mest för kärlekshistorien. Men nu läser jag den för att inspireras av hur Scarlett (visserligen genom att gå över lik) tar sig fram och skapar ett bättre liv åt sig själv.
Obs! Jag måste nämna att Borta med vinden är chockerande rasistisk. Boken skildrar ju inbördeskriget ur sydstaternas perspektiv och därmed också deras syn på slavar och slaveriet. Men om man läser boken med den förförståelsen kan man ha stort behållning av temat ”kvinna reser sig ur askan likt en Fågel Fenix”.
Samhällets olycksbarn – Victor Hugo. En utfattig skogsarbetare ställs år 1795 inför rätta för att ha stulit bröd. Nitton år på galärerna blir straffet för Jean Valjean – men när han äntligen har sonat sitt brott och blir fri upptäcker han att friheten är en chimär. I samhällets ögon är han fortfarande en skurk. Och hade han inte i bokens början stött på en riktigt sann och god människa i Biskopen av Digne hade han säkert också förblivit sådan. Mötet med biskopen skakar Valjean i grunden och han lovar biskopen att själv försöka bli en god man och leva ett bättre liv. Le miserables skildrar Valjeans försök att sona sitt brott och göra gott i världen. Men också hur svårt världen har att förlåta den som en gång har hamnat fel.
Jag gråter alltid över skildringen av hur en varm tro på Gud och på det goda i alla människor kan uträtta mirakel. Och tänker i mitt stilla sinne att lite mer av den människosynen skulle göra gott i samhället. Ibland är det inte stridslust som behövs utan tilltro till godhet och vänliga handlingar. Hugos roman ger mig hopp om livet.
Allt som är kvar är vårt – Emma Hamberg. Den här boken handlar om en omtumlande tid i Emmas liv när hon skiljer sig och hittar en ny kärlek. Om prövningarna och glädjen i att ännu en gång få uppleva kärlek och känna hur livet slår ut som en blomma. Den här bokens pulserande livslust och energi ger mig glädje och tilltro när livet känns kämpigt.
Allt jag fått lära mig – Tara Westover. På en gård vid bergets fot i Idaho bor Tara Westover med sina föräldrar och sex syskon. Familjen är mormoner och survivalister och lever helt avskärmade från samhället. I hemmet är våldet och vansinnet ständigt närvarande. Men också Tara obändiga lust efter att lära sig mer och upptäcka världen. Hon är 17 år när hon för första gången sätter sin fot i en skola. Hon har aldrig hört talas om Förintelsen, Kennedy, Martin Luther King.
Allt jag fått lära mig handlar om Taras resa ot att bli fri och leva sitt eget liv. En otroligt stark historia som hjälper mig att borsta av mig min egen oro och mina egna hinder. Kunde Tara kan väl jag!?
Tjärdalen – Sara Lidman. Att läsa Sara Lidmans skildringar av livet i Västerbottens fattiga inland för omkring hundra år sedan är hisnande läsning som också kopplar ihop mig med mina förmödrar och deras umbäranden. Jag blir stark av att tänka på hur starka alla som kommit före mig har varit. Att jag bär på deras DNA och att jag också skulle klara mig i prövningens stund.
Pippi Långstrump – Astrid Lindgren. I sjuan hade jag det väldigt tufft i skolan och svårt att hitta min plats. Jag minns att jag brukade läsa mammas gamla Pippi-böcker bara för att ingjuta hennes mod i mig själv. Jag behövde inte göra mig mindre och ofarlig – jag kunde göra mig stark! Rent praktiskt inspirerade det mig också till att börja lyfta vikter och träna för att bli just starkare.
Å vad det är viktigt med lite ledighet för att få ordning på sina tankar och funderingar. Idag gjorde jag min första arbetsdag efter semestern. Flera saker jag gått och grubblat över kring min nya bok föll plötsligt på plats. Jag fick bort några surdegar och kom vidare i olika processer. Sådär som det ofta blir när man får chansen att hämta andan och tänka på något annat en tid. Plötsligt lossnar det bara.
Jag betalade en massa räkningar, beställde en ny shake sedan min förra spruckit. Jag återanmälde mig till Viktväktarna (brukar alltid vara med där efter jul för att komma in i mina bra vanor) och besvarade tusen mail. Jag gick en morgonpromenad och en eftermiddagspromenad med Essa och nu på kvällen följde jag barnen på skidträning och sedan åkte jag själv några varv. Jag känner mig så glad över att vara igång igen och att få fokusera på bokskrivande hela våren!
Nu behöver jag eftersvettas och äter frukt och sedan tänkte försöka komma i säng tidigt så att jag vänder tillbaka dygnet som är helt upp och ner efter jullovet.
Med ökad ålder och självkännedom märker jag hur bra jag mår av att leva cykliskt och i harmoni med årstiderna. Hur min kropp och själ liksom strävar dit. Och att jag bäst hushåller med min energi när jag jobbar med istället för mot mig själv. Att inte få panik för att jag är trött i november eller för att vardagen är så grå i februari eller för att jag inte kan sova om nätterna i maj. Det är okej, det är årstiderna. Bara att böja sig och följa med.
Ungefär så här ser mitt årshjul ut:
Januari till mars. Det är som om någonting sätts i rullning i början av januari. Först går det ganska långsamt och tungt, men för varje dag rullar det lättare och snabbare. Jag gillar att omfamna oxveckorna och leva lite mer asketiskt under den här perioden. Jag känner alltid ett sug efter rutiner, sparsamhet och att äta nyttigt efter decembers frosseri i allting härligt. Det jämngrå har en vilsamhet över sig. Ibland tänker jag att det riktiga livet är just dessa veckor och att alla andra årstider är de underbara undantagen av nåd.
Eftersom det går att åka längdskidor tränar jag mycket kondition, som jag märker hjälper mot den värsta vintertröttheten. Det här är en bra tid för mig att fokusera på hälsan och arbetet. Ibland fastar jag, i perioder avstår jag socker. Det är mörkt, kallt och grått ute – men varje solig dag märks ljuset som återkommer. Jag känner en gryende glädje under den här perioden, när jag tänker på allt härligt som ligger framför mig.
I mitten av april till mitten av juni inträder vanligtvis min maniska fas. Ja, jag kallar den så för att jag blir snudd på manisk av ljuset. Nykär i livet och med en enorm energi. Sena kvällspromenader, upp direkt solen väcker mig. Fixa påsk! Vårstäda huset! Planera in roligheter! Och sedan när snön tinat bort vill jag ut i trädgården och välkomna våren.
Jag kan klara mig på fyra timmars sömn i maj och har ett sånt enormt sug efter att vara bland folk, känna mig snygg och vara en deltagare i livet igen. Och här blir det alltid väldigt tydligt om jag har gjort vad jag ska under oxveckorna. För då trivs jag med mig själv. Känner mig stark, i form, har koll på jobbet och är redo att kliva ut ur min dunjacka och mitt igenmurade hem. Parallellt med glädjen och energin finns det dock ett vemodigt stråk över den skira våren. Det är någonting med barn som blir större och människorna jag förlorat…
Kring midsommar kommer den stora sommartröttheten och den brukar hålla i sig till i mitten av augusti. Den här perioden känner jag mig ledig, går ner i tempo och vill mest bara vill skrota runt. Inte hålla på så mycket med planteringar, stora renoveringar, svåra jobb och sånt som kräver projektledning. Jag vill baka, plocka bär, fiska och göra mysiga husliga saker med lagom ambitionsnivå. Framförallt vill jag vara med familjen och släkten och ha tid för vila och kontemplation.
I slutet av augusti börjar energin återvända. Jag städar groventrén, sorterar på kontoret och rensar bort sommarkläder. Och när jag återgår i mina vanliga rutiner så brukar lusten till träning och att laga hälsosam mat återkomma med full kraft. Även den här tiden på året känner jag mig kär i livet och drömmer om allt kul som väntar. Jag vill safta, sylta, plocka bär, vara ute i skogen och fylla ladorna inför vintern. Den här hurtiga, husliga nystartskänslan brukar hålla i sig till i mitten/slutet av oktober ungefär.
I slutet av oktober går jag istället in min boande fas. Det börjar kring allhelgona, stegras i november och får sitt crescendo i december. Tröttheten brukar vara brutal, jag har svårt att hålla i mina goda vanor. Min kropp skriker efter socker och fett för att klara den mörka perioden. Jag vill helst bara vara i mitt hus, göra mysigt och ägna mig åt familjeaktiviteter. Jobbresor är en plåga, liksom att behöva stå framför kamera eller inför publik. Nu är jag inåtvänd, lugn och tankfull och njuter av vintern, mörkret och maten. Kring själva julhelgerna finns utrymme för rejäl introspektion.
Men så en tid efter att festligheterna är över brukar det försiktigt börja pirra i mig. Vore det inte lite skönt med asketism igen? Att arbeta, ha grå vardag, äta nyttigt och träna? Jo banne mig…
”Jag önskar ett inlägg om att ha nattgäster, och särskilt under så pass lång tid. Hur gör man det mest praktiskt? Madrasser på golvet? Extrasängar? Bäddsoffa? Hur undviker man att det blir kaos med ytterligare 4-5 personer i huset som ska äta/sova/duscha? (Vi har i princip aldrig nattgäster och helt ärligt så fasar jag lite för det”
Så skrev signaturen LR och självklart kan jag göra ett sådant inlägg.
När vi har nattgäster brukar vi göra så att gästen får någon av barnens sängar och sedan flyttar barnet och sover skavfötters med ett syskon eller mellan mig och Jakob. När det är många gäster under lång tid så gör vi dock lite annorlunda.
Nu under jul har vi tagit in en stor madrass på golvet i mitt och Jakobs sovrum. Där sover Folke och Ulf. Bertil har kvar sitt rum och sedan sover de fyra gästerna i våningssängen i Ulfs rum, samt i Folkes säng. Och sedan sover en på en madrass på golvet nedanför. Gästerna har toaletten uppe som sin och förvarar alla resväskor och packning nere i groventrén i källaren. Där kan de stå uppvikta utan att vara i vägen för någon.
I hallen på nedervåningen brukar jag också rensa ur en trådkorg där de kan ha typ datorer, mobiler och sånt som behövs då och då under dagtid.
Lakan och handdukar står vi för förstås och maten brukar vi bjuda på. Men när min systers familj stannar så här länge tar de dock några handlingar. Och vi gör samma när vi är hos dem. Vem som ska laga själva maten brukar visa sig. Några lagar och andra diskar och menyn brukar vi sätta ihop tillsammans. Det är mycket vanlig vardagsmat.
Jag brukar försöka göra lite mer ordentlig gemensam frukost när vi har gäster. Det ids jag dock inte fortsätta med när vi är tillsammans så här länge. Så då får man ta sig något eget när man vaknar. I min familj äter vi sällan lagad, organiserad lunch medan min systers familj alltid gör det. Så när vi är tillsammans försöker vi faktiskt gå enligt deras modell, då det blir väldigt stökigt om fem barn och fyra vuxna ska springa i kylskåpet och leta mat.
Jag och min syster är väldigt synkade i synsätt och viljor och våra män är inte särskilt noga så därför funkar det oftast väldigt bra för oss att vara tillsammans länge. Alla känner sig också fria att gå undan och göra sitt eget. Jag kan ligga instängd i sovrummet en stund och läsa, Clemens sticker ut och klättrar, Jakob tränar eller är på kontoret och Anna drar på sina promenader och skidturer. Man måste inte vara klistrade på varandra! Och på precis på samma sätt funkar det i Jakobs släkt, vilket är en av anledningarna till att vi också trivs att vara med dem under långa perioder.
Jag sörjer ofta att min syster bor så långt bort, men de här besöken är en av fördelarna. Närheten man får när man under några veckor (brukar bli totalt 5-6 veckor per år)är ihop och umgås som familj. Det skapar ett annat slags band än att ses några timmar och äta middag. Att våra barn är så avslappnade att de vågar bli arga på sina kusiner istället för att vara artiga – det tycker jag är ett gott tecken. Samt att barnen är så avslappnade med mostrarna. Det kan hända att någon skrek argt på mig i somras -DU ÄR INTE MIN MAMMA! när jag förbjöd henne att ta ett riskex precis innan middagen. Min syster gav bara mig ett leende och tummen upp som svar på det beslutet. Och finns den tilliten – ja då orkar man umgås mycket och vara nära.
Det har verkligen varit en eländig sjukstuga på lovet. Sju av nio i gänget har varit sängliggande och en har fått sitta på akuten med ett skadat knä efter slalomåkning. Så man får göra vad man kan för att muntra upp sig.
En kall och solig dag tog vi som var friska våra skridskor och drog ner på plan.
Men jag var tvungen att stanna och fota den frostklädda klockan först.
En fick avbryta på grund av hostningar.
En annan kördes runt på spark för att spara det onda knät.
En tredje ville hellre klättra i snödrivor än att skrinna. Och det gick ju bra förstås.
När vi blev kalla åkte vi hem igen och värmde glögg, åt lussekatter och la pärlplattor. Och så räknade v hur många Uffe gjort. 89 stycken hittills.
Är för övrigt mycket nöjd med den läskiga tomten som sitter i fönstret och lurpassar på alla som går förbi.
Man hinner ju bli riktigt skrämd.
En dag åkte vi till vårt lilla badhus. Jakob tar ofta med barnen hit på helgerna och det är precis lagom billigt för att kunna göra ofta – det kostar 30 kronor per barn. Och bassängen är full av flytleksaker som man kan busa runt på. Till skillnad från Navet i stan.
Efter bastu med hårinpackning och tjejsnack med min systerdotter åt vi varmkorv och festis i cafeterian. Även det 30 kronor. Så sympatiska priser.
Älskar den blå timmen i midvintern. Så ohyggligt mjukt och omslutande när mörkret sänker sig.
Efter badet åkte vi hem, gjorde iordning middagen och ställde den i ugnen. Och medan Jakob passade den tog jag och Anna en tur i skidspåret. Jag åkte två varv i sakta mak för att skona mina onda lungor. Anna körde fyra varv i full fläng.
Och på kvällen medan barnen spelade rollspel över telefon med sina stugkompisar, drack Anna cava och handarbetade och jag öppnade paradisasken. Och så såg vi på Året med Kungafamiljen. Det är min och syrrans BÄSTA tradition. Trots att ingen av oss är rojalister sitter vi där med världens fånigaste leende på läpparna. Diskuterar frisyrer och kungliga barnbarn. Sedan anslöt barnen och då såg vi Stjärnorna på slottet. Så jädra härlig säsong i år! Alla är så snälla. Tareqs avsnitt var rörande och Maria Montazamis var jättekul. Skrattade åt vissa saker så att jag inte fick luft. Hon är både rolig och ofrivilligt rolig i en underbar kombination.
Kalla mornar med igenimmade rutor. Vi har gjort en syskonbädd på golvet i vårt sovrum så där sover småpojkarna med oss när vi har gäster. Plus Essa. Finns absolut noll syre i detta rum när man vaknar.
Sjuklingarna satt och spelade 500, till tusen!
Medan jag och Anna tog med oss Folke och Lykke och vår kusin Jonas och åkte slalom.
Ohyggligt vackert i backen, men i kallaste laget då termometern visade -20 grader.
Jag har inte åkt slalom på två år men kände mig ändå bättre än sist. Förmodligen för att jag har så mycket mer benmusker till hjälp nu! Den här vintern ska vi åka massor av slalom har jag bestämt. Det är så dumt att missa chansen när en fin backe finns en dryg kvart från ens hus.
Halvlek i skidåkningen fick vi gå in och tina tårna och värma tassarna och äta våfflor.
När vi kom hem hade Jakob gjort eld i bastun så att vi kunde hoppa direkt in och ta en after ski.
En annan kväll när barnen tittat för mycket på skärm vallade vi ut dem i ett sparktåg. Anna gjorde kullerbyttor ner i de snöfyllda dikena. Och Essa apporterade i snön.
Och vi beundrade norrskenet över byn.
Trots sjukdomar har vi haft ett fantastiskt jullov ihop. Imorse åkte min systers familj hem och kusinerna grinade över att skiljas åt. Jag och syrran smittades av den sorgliga stämningen. Vi har ju längtat och räknat ner ända sedan höstlovet – och plötsligt är det roliga slut. Och nu dröjer det i bästa fall till april innan vi ses igen. Annars blir det i juli. GRÅT OCH TANDAGNISSEL!
Men som tur var hade vi ett sista ess i rockärmen detta lov. Och det var att hälsa på Jakobs mormor några dagar. Så här är vi nu och firar ut julen och det känns väldigt mysigt.
Nu är det ju hög tid att utvärdera nyårslöftena för 2024 och höra hur det gick. Jag skrev så här inför 2024:
Dels önskar jag att jag ska utöka min kulturkonsumtion. Men sedan vill jag bli mer social! Jag behöver inga nya bästa vänner – det är liksom inte det jag söker. Utan bara fler bekanta. Fler roliga kompisar! Fler som inte tillhör något befintligt gäng jag redan är i. Jag vill kort sagt bli bättre på att tacka ja till sociala tillställningar och möten och få in lite nytt syre i mitt liv. Efter många långa småbarnsår känner jag att det finns plats för det. Men det kan krävas en aktiv insats från mitt håll, för jag är ju rätt bekväm av mig.
Så hur har det gått med dessa nyårslöften? Första delen om kulturkonsumtion har gått helt okej. I våras var jag och Jakob och såg Monstrets tid av Klungan på Idun. Fantastiskt bra! Vi tyckte att det var så obehagligt och roligt på samma gång. Jag har också varit på två operor, nämligen Stolthet och fördom och Italienskan i Alger. Sedan såg jag en uppsättning om Virginia Woolf av Piteås Kammarorkester på Norrlandsoperan. Uppskattade alltihop otroligt mycket. Hade dock gärna gjort ännu mer. Men hoppas att det lossnar under 2025!
Gällande det där med vännerna har det gått sådär. Kan inte komma på att jag lärde känna en enda ny människa detta år? Men konstigt nog så kände jag heller inte behovet. Det som var så trängande förra året kändes inte så akut i år. För jag har ändå varit mer engagerad i världen runtomkring mig. Gått mer i kyrkan, varit på fler konserter, sjungit i kör och bidragit på gudstjänster. Gått på dop och studentskivor och träffat människor lite ytligt sådär. Och det vet jag ju är viktigt för lyckan.
Så om jag skulle betygsätta hur bra jag var på att uppfylla 2024 års nyhetslöften skulle jag ge mig själv 3/5 poäng.
Nyårslöften 2025
Det första är att jag ska ta tag i min ekonomi. Jag fyller ju snart fyrtio år och det är hög tid att börja se över den. Jag hatar pengar och att tänka på pengar. Är typ rädd för pengar? Tycker det är obehagligt och känner mig dessutom alltid ovärdig att tjäna pengar. Det har aldrig varit en drivkraft för mig i mitt arbete – utan jag drivs av att skapa och vara kreativ. Men jag inser också att detta är en barnslig inställning som inte kommer hjälpa mig i längden. Pengar är ändå en trygghet och förutsättning för att kunna fortsätta skapa fritt och leva det liv jag vill leva. Så det måste jag ta ett helhetsgrepp om. Och dessutom vet jag (efter hälsoåret 2020) att jag blir intresserad av det jag lägger fokus på. Så om jag skulle börja lägga lite fokus på detta så skulle det nog bli intressant med tiden. Och så skulle jag kunna känna mig mer vuxen till på köpet. Inte minst för att jag tar itu med mina undvikandebeteenden. Här är jag tacksam för boktips, poddtips och profiler att följa för att bli bättre på ekonomi. Vet liksom inte ens var jag ska börja?
Mitt andra nyårslöfte är att spendera mer tid i mitt sommarhus. Vi har ju investerat i fiber och luftvärme för att lättare kunna åka dit på vintrarna framöver. Och jag vill verkligen göra det! Mådde så otroligt bra i somras när vi var där i tre veckor. Och när jag läser mina gamla dagböcker blir det så tydligt att det är där jag samlat kraft ända sedan barndomen. En plats att ta ett omtag, få nya perspektiv och tid att tänka. Så jag vill vara där betydligt mer! Men för att det ska bli av behöver jag redan nu planera in lite datum. Vi firar påsken där i år och jag planerar att stanna kvar själv en vecka efteråt och åka längdskidor, skriva på min nästa bok, sola i en snödriva och bara samla energi. Sedan vill jag vara där länge i sommar med familjen och ha skrivarvecka i höst med syrran. Och ha höstlovet i sommarstugan! Och vara där över nyår….
Hur gick det med dina nyårslöften? Och har du något för 2025?
Fick en sån rolig fråga från Teknifik! I somras skrev jag ju detta inlägg på temat ”omtag på sommaren” och nu kanske det kan passa med ett liknande inlägg för julen? Än är det ju ett tag kvar till Tjugondag Knut och ännu längre tills Kyndelsmäss då jag städar bort det sista julpyntet. Men jag håller med om att själva pyntet kan kännas lite dammigt och mossigt just så här kring nyår när man vädrar omstart. Jag har dock gjort misstaget att slänga ut julen den här tiden några gånger, och det gör jag aldrig om. För maken till naket, deppigt och mörkt har jag aldrig varit med om! Jag ångrade mig så mycket sedan.
Så det jag gör nu är att jag tar ett omtag på julen. Jag går över julpyntet och liksom fräschar till det. Jag klipper ner vissnade hyacinter och amaryllisar. Om jag hittar nya, billiga att ersätta dem med så gör jag det. Men jag tycker att det kan räcka långt bara att klippa av blomman. En nedklippt hyacint med sina blad kvar är ju inte ful. Det ser ju bara ut som att den väntar på att få slå ut igen!
Mina vaser med granris på köksbänk och hallbord har börjat barra. Så de har jag kastat jag ut och ersatt med nytt fräscht ris från skogen. Jag har också kastat ut adventsgranen som var stendöd och istället ersatt den med en stor vas med röda amaryllis. Den stora julgranen är dock lika fin som när jag tog in den, så den ska absolut ingenstans.
Jag har dammsugit noga efter allt kalasande och dammtorkat de flesta ytor. Sedan karvat de nedbrunna ljusstumparna ur stakarna och fyllt på med nya stearinljus. Och jag har letat fram nya juldukar och strukit dem och lagt ut på bord och skänkar.
Den sista julskinkan och köttbullarna tärnade jag och la på en ugnsplåt med potatis och morot för att göra en enorm pytt. Grönkålen äts som krispig sallad, sillen är en fin lunchmåltid och den sista slatten glögg dricker vi alltid kyld med is. Det är gott att göra mat på juliga råvaror – men på ett mindre juligt vis!
Och även om man börjar jobba kan det vara roligt att bjuda hem folk och fortsätta festligheterna. Få hjälp att äta ur kakförrådet med grannarna, sin bästis eller sin gamla faster. Och ta för guds skull i och fira trettondagsafton ordentligt! Ortodoxa kristna i central- och östeuropa firar ju jul den 7 januari så du är i gott sällskap med kalasandet. Festen är absolut inte över. Men eftersom det är en lååååång festlighet kan man behöva bättra på ”sminket” halvvägs igenom.
Tids nog kommer oxveckorna, många och tunga. Och de blir lättare att acceptera om du är riktigt less och färdigkalasad vid den tidpunkten! Ja, det kan vara bra att gå och bli otålig, faktiskt. Jag tror att vår oförmåga och ovilja att hantera vår otålighet orsakar en hel del olycka. Omedelbar behovstillfredsställelse betyder ju ofta mindre behovstillfredsställelse på totalen.
Här kommer ett gäng bilder från de senaste dagarna. Sjukdomarna vandrar mellan familjemedlemmarna, men nu äntligen börjar jag känna mig som vanligt igen.
Alla har varit och åkt slalom. Alla utom jag, Bertil och Ulf. Jag låg hemma och kallsvettades under täcket.
Uffe hade prima liv. Skärmtid och lussekatter!
En dag när hela gänget kom från skidbacken hade vi gjort eld i bastun så att slalomåkarna kunde hoppa rätt in.
Och sedan hade jag rullat nästan tre kilo julköttbullar till middag. Så att alla äntligen fick äta sig nöjda och mätta.
Uffe och Anna pärlar om kvällarna. Han har en stor samling nu, åttionio pärlplattor som han knåpat ihop senaste året. Tjejerna ritar och jag gillar att spela kort med den som är sugen. Femhundra är min favorit. Vi har sett några mysiga filmer tillsammans också. En kväll såg vi Kådisbellan som jag älskar. En annan såg vi Den sista resan på SVT Play. Inte ett öga torrt!
Så blev det nyårsafton och pappa, moster och kusin Jonas kom förbi. Då hade jag och Bertil blivit krya men Jakob istället blivit jättesjuk i influensa och fick ligga och trycka på rummet, stackarn. Jag langade bara in lite salta tilltugg och läsk för att han skulle få i sig något att äta.
Jag bar min loppisfyndade sextiotalsklänning med stjärnor.
Blå ögonskugga och ljusrosa läppar.
Uffe var fin i skjorta och väst.
Gästerna kom vid tretiden. Då drack vi bubbel och åt en enorm pavlova med lemon curd och passionsfrukt.
Sedan spelade vi spel. Bland annat Säg inte eeeh….
Sen dukade vi för fest
Glitter, lummer och silvriga paraplyer. Barnen fick bestämma
Maten var trerätters, som Annas man hade lagat. Jag la inte två strån i kors. Men inte heller tre.
Under middagen gjorde vi någonting som var väldigt fint. Vi gick laget runt och berättade om våra önskningar inför det nya året. Både på ett privat plan och för hela världen. Det var roligt att höra alla önskningar från gamla och barn. Alltifrån att man ville fortsätta vara frisk och pigg till att man ville få gå en boxningsmatch med Trump och slå skallen av honom (Ulf) till att det skulle bli en politisk förändring kring klimatfrågor. Alltid dessa klimatfrågor som har präglat mina barns uppväxt och kommer prägla hela deras liv, tyvärr. Önskar så att de som hade makten faktiskt gjorde något.
Här ser jag ut som att jag håller på att börja gråta. Men det kan också vara att jag lyssnar andäktigt på min far, vars personliga önskningar inför året utgjordes av ”stabila snuspriser”.
Det var i alla fall ett otroligt fint sätt att avrunda året, drömma inför det som kommer och få höra lite om allas önskningar och tankar.
Till efterrätt blev det citronposette serverat i citronhalvor
Och alla hade mustascher av olika sorter.
Blonda eller mörka! Roligt när vi efter ett tag glömde bort att vi hade dem och bara satt och diskuterade helt normalt med mustascher i ansiktet. Det gav något extra till situationen. Oklart vad.
Vi åt en sådan utdragen middag att vi nästan höll på att missa tolvslaget. Men vi hann precis och sedan gick vi ut för att eventuellt få se en raket.
Såg dock inte en enda.
Men vi tände istället sådana där små festliga som man kan sätta på tårtan.
Och tomtebloss till alla vuxna
Och barn.
Så fint att få fira in nyåret med familjen!
Nyårsdagen var kall och trött och vi spenderade den i soffan. Såg Love Acctually som är rolig och fånig och inte åldrats särskilt väl. Jag och Anna spelade 500 och rastade gnällig barnaskara på spark i -20 minus. Och sedan somnade vi alla ganska tidigt denna första dag på det nya året.
Just nu har jag ett otroligt fint erbjudande (enbart via mitt förlags webbshop) där du får 2 kalendrar för 350 kronor inklusive frakt. Eller 1 kalender för 179 kronor (men då exklusive frakt). Ordinarie pris på boken är 249 kronor. Så vill du ha en kalender själv och ge den andra till en vän så är det nu du ska slå till!Köp boken här.
Vi har en stillsam nyårsdag. Anna stickar i gungstolen, barnen ritar och ser på film. Annas man pillar lite med sin dator och Jakob ligger under täcket med influensa. Själv har jag tjocksockar och ullkofta på och dricker dagens tredje kopp starkt svart kaffe. Har lite huvudvärk och hostar fortfarande, men kan ändå inte låta bli att maka undan gårdagens festgrejer från bordet och ta fram min nya almanacka. Äntligen ska den tas i bruk!
Skriver ner lite om årets första dag. Utetemperatur, sjukdomstillstånd och vad vi pysslar med. Fyller i födelsedagar och fester och andra roliga saker som vi planerat in under våren.
Känner mig trött, förväntansfull och glad på en och samma gång.
Ser på instagram stories hur folk som köpt almanackan precis som jag sitter och skriver i den, denna kylslagna första januaridag. Det gör mig faktiskt lite rörd.
Med bara några dagar kvar på 2024 har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här inventeringslistan varje år. Här hittar du 2023, 20222021,2020, 2019,2018, 2017,2016, 2015, 2014, 2013, 2012, 2011, 2010 ifall du av någon outgrundlig anledning skulle vara intresserad av att läsa.
Gjorde du något 2024 som du aldrig gjort förut?
Åkte tåg till London på jobb, hade köpstopp, spenderade tre veckor i rad i min sommarstuga.
Genomdrev du någon stor förändring?
Erica slutade ju i mitt företag och det har varit en stor förändring för mig att hitta ett sätt att jobba med det. Nu känner jag att jag har landat.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Några blev föräldrar på nytt. Det känns så overkligt att mina jämnåriga vänner får bebisar medan min äldste son börjat högstadiet. Kan samtidigt längta lite efter att vara gravid igen. Ibland får jag verkligen akutlängt efter en till bebis!
Vilken dag från år 2024 kommer du alltid att minnas?
Den här dagen när vi hade ett roligt äventyr, åkte ut till en ö och blev fast i ett åskoväder. Storbarnen refererar till den dagen som en av de bästa i livet. Medan Ulf refererade till den så här
-När vi kommer hem ska jag att lägga mig i sängen och aldrig, aldrig, aldrig någonsin igen följa med er på någon utflykt i resten av mitt liv, någonsin.
En annan dag jag kommer minnas är när jag trodde att jag fick en hjärinfarkt och fick åka in med ambulans. Så otroligt fin ambulanspersonal och personal på akuten. Kände mig så trygg och gråtmild över all omsorg jag möttes av.
Dog någon som stod dig nära?
Nej
Vilka länder besökte du?
England, med tåg. Sedan åkte jag genom Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike för att komma dit. Men det räknas inte va? Är glad över att jag fortsätter avstå flyget. Det är en uppoffring som känns – eftersom jag älskar att resa. Men man ska vara uppmärksam på den missljudande klangen inuti.
Bästa köpet?
Luftvärmepump till sommarstugan
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mitt jobb. Har hela hösten känt en euforisk glädje av att få bo där jag bor och jobba med det jag gör och känna att jag utvecklas.
Saknade du något under år 2024 som du vill ha år 2025?
Som alltid kommer jag på tusen saker. Och samtidigt inte en enda. Tycker att jag är så himla välsignad i mitt liv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Konditionstränat. Men har haft hosta till och från hela hösten. Håller tummarna för en härlig längdskidesäsong nu.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Scrollat på instagram. Samtidigt har mitt slöa instagramscrollande gett mig SÅ många uppslag till podden det här året. Så då kan jag i alla fall rama in skitbeteendet som research.
Favoritserier från året som gått?
Kan inte komma på att jag sett någon ny serie? Tycker inte riktigt att jag har tid för serier. Är glad om jag ser en film någon gång ibland. Har däremot sett om The office sporadiskt. Den är ännu roligare nu när min syster börjat se den och vi har fler gemensamma referenspunkter.
Bästa boken du läst i år?
Middlemarch av George Eliot.
Största musikaliska upptäckten?
Att samåka med min son till stan två dagar i veckan har fått mig att utveckla min musiksmak. Nu utsätts jag för The Doors, Frank Zappa och Blue Öyster Cult vare sig jag vill det eller inte. Och har faktiskt fått några nya favoritlåtar! Kan rekommendera Peace frog, Camarillo brillo, Don’t fear the reaper
Vad var din största framgång på jobbet 2024?
Att jag lanserat min nya bokserie Hemmets Almanacka och att den har fått ett så fint mottagande. Samt att Underbara Vinter fortsätter att sälja. Alexandra på mitt förlag sa ”Du har verkligen örat mot marken och förstår vad människor vill ha”. Det gjorde mig jätteglad. Det är nämligen ganska ovanligt att få kredd för sånt som kvinna. Oftast låter det bara som att man har haft tur när någonting gått bra. Inte som att ens framgångar beror på fingertoppskänsla och en smart plan.
Största framgång på det privata planet?
Att jag tränat hela hösten utan min PT Ida men hållit igång lika bra som när vi tränade. Hon har med andra ord gjort precis det en terapeut, PT, lärare eller mentor ska göra: Ge adepten verktyg för att själv fortsätta resan.
Största misstaget?
Vardagen är ju full av små misstag, men något sådär stort värt att omnämna kommer jag inte på just nu. Det kanske visar sig under 2025 att jag tänkte heeeelt fel under 20224?!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Har dock fokuserat mycket ett citat av helgonet och kyrkofadern Benedikt av Nursias för att ta mig igenom tyngre perioder. Skrev ett blogginlägg om det.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mitt sommarhus. Vi har gjort om vattnet invändigt, bytt ut varmvattenberedaren och satt in en luftvärmepump samt grävt in fiber i stugan. Så nu kan jag jobba där lättare och åka dit på på vintern utan att det blir en så stor arbetsinsats.
Något du önskade dig och fick?
Har fått så många saker jag önskat detta år att jag känner mig helt överväldigad. Både i smått och stort. Fick vara frisk i december och göra alla roliga saker som julmarknader och luciatåg. Fick en lång sommarsemester i stugan med min familj och Annas. Fick roliga jobbförfrågningar och en ny hårfärg. Är glad för alltihop.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja, såklart. Det händer otäcka saker ute i världen men även i det lilla livet. Barn som far illa, människor som har svåra sjukdomar och inte blir friska. Livet är fullt av oinslagna önskningar. Gäller att inte fokusera för mycket på det bara.
Vad gjorde du på din födelsedag 2024?
Jag hade precis kommit hem från London och var rätt mör. Tror inte jag gjorde något särskilt, men familjen sjöng för mig på morgonen och Jakob hade fixat tårta och så fick jag ett par nya springskor. Önskar mig varje år! Det var en bra födelsedag. När jag fyller fyrtio tänker jag dock ha en stor fest.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer trygghet i det lilla. Har känt mig otrygg för att det skakat på annonsmarknaden och därmed i företaget. Nu när vi stänger året har dock tryggheten återvänt. Planerar nya saker för 2025 som gör mig pirrig att tänka på.
Vad fick dig att må bra?
Träning, min familj, mina vänner, att arbeta och skapa och känna att jag utvecklas som fotograf och i mitt skrivande. Att gå i kyrkan och att bidra på olika sätt till mitt närområde.
Vem saknade du?
Mamma. Jättemycket mamma. Önskar jag kunde säga att saknaden är mindre efter sexton år. Men nu tycker jag att det har blivit värre igen.
De bästa nya människorna du träffade?
Kommer inte på att jag träffat så många? Fy vad det låter inskränkt och trist. Men jag har levt mycket i min bubbla i år.
Mest stolt över?
Att jag håller i. Håller i med min träning, håller i med mitt skrivande, håller i med min städning, håller i mina relationer, håller i håller i håller i. Känner mig pålitlig och vuxen och det har jag inte alltid gjort, kan jag säga.
Högsta önskan just nu?
Att få känna mig buren av Gud och trygg i min tro. Prövningar kommer, det vet jag.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker ta tag i min ekonomi och jag tänker tjäna mer pengar.
Längst bak i min nya bok Hemmets Almanacka finns förresten precis den här årssammanfattningen för dig att själv fylla i. Det blir förstås inte aktuellt förrän om ett år. Men tänk vad roligt att ha den i pappersformat och spara på?!
Nu är det dags att kolla tillbaka på stilåret 2024. En sak som gjorde enorm skillnad för min stil det här året var att jag bytte hårfärg och frisyr. Plötsligt tog sig hela garderoben helt annorlunda ut.
Och grönt blev plötsligt en favoritfärg.
Liksom blått.
Två färger som inte alls användes särskilt flitigt innan. Som blondin var nämligen rött min favoritfärg. Men rött med rött är inte alls lika snyggt.
Även om det såklart går
Ett basplagg i min garderob är den korta kjolen som är snygg till heltäckande strumpbyxor.
Gjorde en drive i början av sommaren och köpte ett gäng nya korta kjolar i roliga, udda färger från Sellpy. Ställde in priset så att inget fick kosta över 150 kronor. Fann bland annat denna kjol.
Och den här stadiga blå kjolen i ull.
Den här har jag funnit på second hand. Hemmasydd i något slags möbeltyg som har bra stadga.
Ett plagg jag aldrig trodde att jag skulle använda men som har seglat upp om en favorit är halvpolon med halvlång ärm. Hittade typ tjugo stycken i mormors garderob och tog hem och använde dem.
Även min gamla rosa jeanskjol från Arket fortsätter vara en favorit. Och som ni ser också randiga tröjor. Även denna från mormor. En randig tröja är ett sådant där klassiskt tidlöst plagg som sätter piff på varje outfit.
Samma kjol men rand i en annan färg.
Prickar fortsätter vara ett favoritmönster.
Olika sorters storlekar på prickarna
Och i alla möjliga färger
Eller olika sorters prickar ihop.
Prick på klänning eller prick på topp. Fick den här blusen av Malin och älskade den.
En favoritprickig klänning som jag lånat av syrran. Ihop med en jeansjacka från när jag gick i sjuan.
Den platta beiga ballerinan har fått fortsätta slita hårt i min garderob i år. Som en neutral ”icke-sko” när jag bara vill vara bekväm och rörlig. Men jag tror att den ska skrotas nu. Måste hitta en ny skomodell som fyller motsvarande funktion, fast av någon annan sort. Är så fruktansvärt less.
I år har jag jobbat mycket med kjolar och toppar. Förut har alltid klänningar varit favoriten, men med kjolar öppnar sig fler kombinationsmöjligheter. Den här gamla kjolen från &Other Stories hänger fortfarande kvar som en favorit.
Och kitchiga bandtröjor är kul ihop med mer feminina plagg. Älskar min gula Bon Jovi-tisha.
Rutigt med rosa och sedan orange som kickfärg. En outfit jag blir glad av.
Just den här kombinationen har jag burit ofta. En knytblus från Zara och en omlottkjol jag fått av syrran. Den här kjollängden är så chic.
En bylsig stickad tröja ihop med en blommig, fladdrig kjol.
Fuffiga, rejäla överdelarna tar bort det gulligaste i en mönstrad kjol. För att framhäva midjan sticker jag bara in en bit av koftan i linningen. Så blir man inte en enda blobb i profil.
Jag gillar mönstrade nederdelar och enfärgade överdelar mer än det motsatta, som ju också är mycket vanligare.
När det gäller nederdelar är det smickrande med volym och schvung. Det balanserar dessutom upp breda axlar.
Ett av mina bättre secondhandfynd var den syrenlila angorajumpern. Här ihop med en rutig kjol från Jumperfabriken. På temat enfärgad överdel och mönstrad nederdel.
Mönstermix är också kul. Randigt ihop med abstrakt mönstrad lila kjol. Outfiten blir direkt mer intressant.
En annan hit. Prickig klänning, blommig kofta knuten i midjan. Och så gula pumps, som en joker i leken.
Eller en rutig kofta och en blommig klänning. Den här Ellosklänningen går in på sjätte året nu. Där snackar vi ett riktigt bra köp.
Även den här från & Other Stories har jag använt flitigt. Ihop med koftan från Sonia Rykiel för H&M. Den har fjorton år på nacken.
En kombination jag använde många gånger i höstas var denna. Allting loppat.
Så kul just för mönstermixen. Det går alltid bra att mönstermixa om man bara hittar mönster som på något sätt talar med varandra.
Hur vet man om de talar till varandra? Det bara hörs när man sätter ihop dem.
Men en liknande färgskala kan vara en ledtråd. Samt olika storlekar på de olika mönstren. Så att inte allt är blaffigt och stort eller pyttigt och repetitivt.
Nu tänkte jag berätta om några kategorier kläder i min garderob. Först ut är den mest flitigt använda.
Nämligen arbetsklänningen. En klänning som är tillräckligt robust, rejäl och vardaglig att jag kan ha på mig den när jag är hemma och städar, trädgårdsarbetar eller lagar mat.
Just den här klänningen är en favorit i genren. Sitter inte åt någonstans och har praktiska fickor.
Den här gröna, loppade är en annan. Och sjalett i håret för att känna mig redo att hugga i.
En annan favorit är denna sex år gamla klänning från Mango. Så bra med stadigt bomullstyg och djupa fickor. Den börjar vara väldigt sliten nu. Överväger att lämna in den och be någon rita av mönstret och sy upp den i fler varianter.
Den här gröna linneklänningen från Indiska har också slitit hårt i min garderob i många år. Full av flottfläckar som inte går bort. Men sååå skön att ha på sig när man arbetar hemma. Eller som här, röker fisk.
Även detta är en favorit. Flera år gammal från Zara i rutig bäckebölja.
Och den här vintageklänningen i enkel modell som är skön och tålig.
Och den här gröna & Other Storiesklänningen som inte alls gick att ha som blondin, men som nu passar fint till det röda håret. I år har den kommit till användning igen efter en tid i källarförrådet.
Den här brunrutiga gamla grejen från Indiska är skönare än en pyjamas. Använder den flitigt på helgerna och gärna med en varm kofta när det behövs.
Ingen arbetsklänning men väl en arbetsblus att bära till mina förklädeskjolar.
En annan arbetsblus jag använder både när jag ska vara snygg och när jag typ ska baka.
Ja arbetsklänningarna är många och flitigt använda. Avskyr ju byxor så då är detta en praktiskt lösning för vardagslivet.
Och apropå byxor. Här kommer vad jag tror är årets enda outfitbild med byxor. Ihop med slapp t-shirt, kavaj, skor och örhängen från second hand. Förvisso inte fult men känns absolut inte som ”mig”.
Nu kommer vi till en annan kategori kläder. Klänningar som jag kallar ”snyggare vardagskläder”. Sånt jag har på mig när jag ska in till stan och jobba, gå på möten eller typ på utvecklingssamtal.
Den här gröna klänningen som Malin gav till mig. Sjukt snygg och sjukt kort. Men Malin har sagt att jag ska skärpa mig och sluta vara så pryd.
Eller den här som jag fann på Beyond retro i London. Lagom flowy och perfekt längd en bit ner på benen.
Den här gröna kjolen med vackert fall och så en enkel blus till. Feminint, skräddat men inte för uppklätt.
Och nu över till kategorin aaaaningen finare outfits. Sådana som passar till typ en festlig middag, en drink på stan, ett kalas eller en skolavslutning. Egentligen är alla dessa plagg lika lämpade som finare vardagskläder. Att de känns festligare beror mest på stylingen.
Som den här vintageklänningen. Pumpsen, väskan och de stora örhängena gör det festligt. Med en annan sko hade det också kunnat vara en bra vardagsoutfit.
Eller den här blå klänningen, som jag köpte på second hand i London. Stylad med lårhöga mockastövlar och en pärlbroderad påsväska av sammet blir det en riktigt festlig historia.
Och på temat finklädd måste vi också nämna paljetter. Paljetter är som att ha en strålkastare mot ansiktet. Tycker absolut att man ska våga använda paljetter till fler tillfällen än nyår. Allting handlar om hur man kombinerar det.
Det här är heller ingen regelrätt fest-outfit. Men den hade kunnat vara det. Den glansiga sidenblusen känns nämligen väldigt lyxig. Och på kalas är det fint att välja just sådana plagg som skimrar, glänser och har en lyster i tyget. Här plockas glansen dessutom upp av pärlörhängena.
Plisserad metallic-kjol, pumps och mormors halvpolo i ett glansigt, skimrande tyg. En helt underbar färgkombination, tycker jag.
Den här klänningsmodellen osar egentligen inte fest. Men tack vare det skimrande tyget med vackert fall så känns den riktigt uppklädd. Bar den på konsert i kyrkan och på morsdag.
Och den förtjusande klänningen från Jumperfabriken, med glittrande lurex och skön vidd. Känner mig både cool och snygg i den.
Årets bästa upptäckt var för övrigt att franska märket Sezane har fantastiska skor. Känns som jag letat mig blå efter ett skomärke som gör coola saker, som är tidlösa och av god kvalité. Tycker & Otherstories har tappat så mycket på området så nu är Zara nästan bäst. Men Sezane är en fullträff. Får ALLTID beröm när jag bär dessa stövlar
Den här Gunnilla Pontén-blåsan är också en riktig statement-klänning. Otroligt smickrande och i en färg som drar blickarna till sig. Som man ju vill när det vankas kalas.
Långklänningar känns alltid festliga. Särskilt om de visar lite hud.
Rygg eller byst på ett oväntat vis.
Och nu har vi kommit fram till de riktiga festblåsorna, som ligger ytterligare en nivå upp på skalan.
Hittade denna fenomenala sextiotalsblåsa på second hand, med lurexstjärnor och massa vidd. Den ska jag ha på nyår. Passar bäst med strumpbyxor under, då den är himla kort.
Min långa flowy sommarklänning parades ihop med en glittrig kofta när jag gick på studentskiva. Ja, jag var överklädd. Men hellre det än tvärt om. Och visst är det kul med pasteller och material som kontrasterar mot varandra? Tunn, svepande kjol, lurvig kofta och paljetter i överflöd.
Fick i år äntligen chansen att bära blåsornas blåsa, på min systers disputation. I den här smaragdgröna sjuttiotalsklänningen kände jag mig helt smashing. Fler klänningar borde ha cape.
Svepande kjolar är festligt. Den här är från second hand och jag bar den ihop med en kuvertväska i svart krokodil och stora örhängen. Hade varit ännu festligare med en ganska hög klack till.
Rustik och festklädd känner jag mig i den här klänningen från Lump Studio. Extra lämplig till julbordet när man vill kunna äta obehindrat.
Något annat jag gjort i år är att öva mig på accessoarer.
Har försökt att komma ihåg att ständigt slänga på mig något extra innan jag går ut genom dörren. Som accessoar rärknar jag även nagellack, som verkligen kan liva upp en lite tråkig outfit.
Stora ringar har jag återupptäckt. Har ju mest kört på örhängen annars.
Och jag övar mig på solglasögon, även om det känns som att jag går runt och tuffar mig när jag har på dem.
En sjal i håret är också en accessoar. Finns i tusentals på närmaste second hand, oftast för en spottstyver.
Eller sjalett knuten som en turban. Perfekt när man inte orkar styla håret.
Här bär jag sjalett och farbror Lars gamla skinnpaj som är så snyggt patinerad.
Ja, jag har jobbat hårt med olika sorters hattar och huvudbonader i år. En rolig accessoar eftersom förvånansvärt få vågar ha dem på sig. Man känner sig väldigt ”extra” utan särskilt hög arbetsinsats.
Älskar min lilla rara hatt från H&M. Gör genast allting mer chict.
Och så avrundar vi med ytterplagg.
Kavajer av alla de slag har använts flitigt istället för jacka denna höst.
Så tjusigt att mixa mjuka, fladdriga och tunna material med maskulina ulltyger och tydliga snitt.
Har burit mina gamla konstnärsrockar i blått och grönt.
Tycker dock att de gör allt mindre för min figur. Skulle egentligen behöva en liten axelvadd under. Sluttande axlar är inte så smickrande på mig.
Jag använder ofta koftor som ytterplagg
Så länge bara vädret tillåter. Den övre gröna är från Jumperfabriken och den undre från Röda korset.
Min Carola-kappa med pälskrage var ett bra köp. Den använder jag ofta. Fast helst inte när det är kallare än -10 grader. Köpt på Zaras rea för flera år sedan.
Den här hallonröda med pälsbräm får tio stjärnor av tio möjliga.
Hittade en päls på loppis också så nu är det min favoritkappa. Så otroligt att ALDRIG behöva frysa. Skulle förstås inte köpa en nytillverkad päls. Men klart vi ska använda upp de gamla som hänger och samlar damm i diverse vindsförråd.
Försöker också undvika färgen svart på mina ytterkläder. Av den anledningen investerade jag i en brun mössa, bruna skinnhandskar och en brun halsduk i oktober. För att slippa förlita mig på svart.
Kolla vad fint med mörkbrunt istället. Och särskilt ihop med ftalogrönt!
Som synes går det bra att klä sig varmt OCH vara chic. Ullbenvärmare som dras upp över låren är hela skillnaden på benfronten.
Förra året kring nyår skrev jag ett inlägg om allt jag tänkte satsa på stilmässigt detta år. Ska vi kolla på listan och se hur det gick?
Saker jag ska satsa på 2024:
Fortsätta låta bli att raka armhålorna. Mycket skönare och så jädra 60-talssnyggt med en feminin klänning och buske som skymtar. Check! Har typ slutat raka armhålorna helt
Capribyxor med hög midja och sprund. Tänk Malin på Saltkråkan eller Monica Z. En byxmodell som jag inte burit sedan högstadiet men börjar bli sugen på igen. Missade helt detta. Är sugen på att testa igen under 2025 men nu är väl capribyxan omodern och då kommer jag inte hitta den i butik.
Båtringade jumprar. Nej. Inte båtringat. Vantrivs i det, insåg jag.
Blusar som knyts i midjan till capribyxorna. Har knutit så väl koftor och blusar i midjan. Dock inte till capribyxor.
Stökig och slarvig svinrygg. Japp! Hade massor under hösten, när håret blivit nog långt.
Alltid kladdig svart mascara och ofta babyblå matt ögonskugga. Snarare sextiotal än åttiotal alltså. Lyckades jag med detta en enda gång? Tror inte det.
Fortsätta samla på mig roliga smycken och hitta fler sätt att kombinera dem på. Check!
Solglasögon, strumpor i skor och läckra små handväskor i glada karamellfärger. Check!
Fortsätta köpa 95 % begagnat till min garderob.CheckQ
Rensa ut alla vidrigt illasittande trosor som gör mig på dåligt humör. Investera i nya bättre modeller. Ja, det gjorde jag. Hittade denna modell från Lindex som faktiskt är riktigt bra.
Fokusera helt på naturmaterial om jag köper nytt och välja ull och vävda kvaliteer. Japp! Letade hela våren efter bra ulltröjor. Men tyckte att det blev för dyrt hos Arket och Cos. Istället köpte jag tre stycken ulltröjor billigt i somras via Sellpy. Tydligen vill folk inte köpa ulltröjor i juni.
Fortsätta klä mig efter eget huvud och inte kika så mycket på hur alla andra gör. Check! Fast nu vill jag typ titta runt för att bli inspirerad?
Saker jag ska satsa på 2025:
Fortsätta med rött hår. Sannolikt fortsätta spara ut det också. Var länge sedan jag hade lite längre hår.
Fortsätta med mycket accessoarer.
Nya, vassare skor. Har ett par coola lofers jag fått av Anna och span på några snygga pjucks från Sezane. Behöver byta ut mina beiga ballerinas också efter flera år av att bära den modellen jämt!
Konsumera mindre. Planerar några köpstopp under året. Månader helt befriade från konsumtion för att istället befrämja kreativitet.
Undvika svart och istället ha brunt som min basfärg under vinterhalvåret.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
