Kategori: Claras vardag

Jag vill tacka dig som läser och som tar dig tid att kommentera här. Kommentarsfältet är ju halva grejen med bloggen och att ni är många som skriver och engagerar er gör bloggen så mycket bättre! Varje år sammanställer jag inläggen som fått mest kommentarer. Alltid lika roligt att se vad som genererar mest kommentarer. Mycket politik, en hel del om influencers deras ansvar och så om något som jag skulle vilja kalla feminism i praktiken.

Här kommer 20-i-topp

20. Köpstoppet 102 kommentarer

”Det är inte för att jag konsumerar för mycket, som jag har mitt köpstopp. För jag köper egentligen inte så mycket – och det jag väl köper är oftast begagnat. Utan det handlar mer om var jag riktar mitt fokus. Den ständiga öppenheten för att köpa någonting stjäl tid ifrån mig. Shopping (även om det bara är fönstershopping) blir snabbt ett tidsfördriv som hindrar mer givande sysslor. Och när jag känner mig oinspirerad stilmässigt scrollar jag Sellpy i timmar, istället för att kolla in i min egen garderob och utmana mig. Konsumtionen konkurrerar ut kreativiteten.”

19. Poddarna jag lyssnar på 107 kommentarer

”Här är en alfabetisk lista med de poddar jag prenumererar på….”

18. Livet blir så litet när det styrs av rädslor 110 kommentarer

”Jag har en väldigt stark drivkraft att försöka utmana mig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt. Då försöker jag gå dit och öva tills det blir lättare så att rädsla inte ska diktera för mig vad jag gör. JAG vill diktera villkoren! Och det känns också väldigt fint att visa mina barn allt vad en mamma kan vara, göra och klara av.”

17. Förlorad kvinnlig kunskap 121 kommentarer

”Det är en massa viktiga erfarenheter som har gått förlorade senaste åren. Som traditionellt sett har överförts från mor till dotter, men som nu inte överförs mellan någon alls. Kanske för att det i ett kapitalistiskt samhälle inte finns några pengar på att tjäna på att människor vårdar vad de har istället för att köpa nytt? Och att bry sig om städning och vård av hemmet anses mossigt och ofeministiskt. Men jag vill påstå att det ofeministiska är att låtsas som att sådan kunskap (oftast buren av kvinnor) inte har något värde. För vi märker ju dagligen vilket oerhört värde det har. Inte minst för klimatet!”

16. Kvinnor som kakbakar sig till utmattning 133 kommentarer

”Väldigt få som blir utmattade har ett balanserat arbetsliv och hemliv men förstör sedan sitt mående med ihärdigt pumpakarvande och kakbakande. Den nidbilden är nästan för dum för att bemöta! ”

15. Min nya bok hemmets almanacka 135 kommentarer

”Husmoderns köksalmanack utkom första gången 1933 och blev en omedelbar klassiker. Den innehöll främst recept, måltidsförslag och allehanda husmorstips. Men min bok innehåller mer än så! Givetvis finns en kalender där varje vecka har ett eget uppslag. Där du du anteckna vad som sker där hemma, vad du hunnit uträtta och vad du helt hoppat över. Väderlek, födelsedagar eller milstolpar. Använd den som en dagbok eller en planering framåt.”

14. Barn och skärmar 137 kommentarer

”Våra barn har aldrig haft fri tillgång till skärmar, eftersom vi tidigt märkt hur begärligt det är. På datorerna och telefonerna har vi tidsinställt en spärr som automatisk stänger av när tiden är ute. På det sättet slipper vi diskussioner och tjafs om mer skärmtid.”

13. Helt åt helvete på ren svenska 148 kommentarer

”Slutar aldrig häpna över hur dumt den här regeringen resonerar kring ALLT som hör klimatet till. Från årsskiftet lägger SJ ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg. För att kunna driva den sträckan behövs nämligen statliga stöd, men eftersom regeringen inte upphandlat det så finns det inga pengar. Däremot prioriterar regeringen sänkt flygskatt. Det är på ren svenska HELT ÅT HELVETE!”

12. Föredömligt ointresserad av sina barn 154 kommentarer

”En kompis som är psykolog sa en gång till mig “du är så föredömligt ointresserad av dina barn”. Vilket fick mig att först blir lite förnärmad – men sedan glad. Eftersom jag tror att det sätter en stor press på barn, när deras föräldrar är överdrivet intresserade av allt de säger och gör. Barn får trygghet av att vara en del av flocken – men inte av att styra flocken och vara dess huvudfokus”

11. Smarta hacks för hemmet 159 kommentarer

”Precis som henne älskar jag smarta vardagstips och som barn skrev jag upp allt jag läste och lärde mig ur mormors Hemmets och Allers. Så nu tycker jag att vi gnuggar våra geniknölar och tillsammans kommer med våra bästa hacks!”

10. ”Ska inte det här reklammärkas?” 159 kommentarer

”Som uppmärksamma läsare kanske har sett har jag genomfört ett litet experiment denna höst. Jag har nämligen slutat annonsmärka mina böcker när jag skriver om dem…”

9. Klart vi ska skamma influiencers 164 kommentarer

”När jag tänker tillbaka på mina arton år som bloggare så märker jag hur läsarna har hjälpt mig att utvecklas. Skammandet har till exempel gjort mig mindre klimat-lat. Jag har inte kunnat harva på som förut. 2018 var jag på en jobbresa i London och flög såklart. I april åkte jag dit igen men tog tåget. För hur kul är det att skriva om London när kommentarsfältet nedlusas med ilska över att jag flugit dit? Och hur kul är det att åka på skrivarresa till Grekland om läsarna bara blir arga för att jag tog flyget? Det funkade knappt 2017 när jag gjorde det sist. Och det funkar absolut inte nu, varken för mig eller mina läsare. Nu väljer jag annorlunda för att jag värderar annorlunda. Och för att mina läsare också gör det.”

8. Är så less på att vara kvinna 167 kommentarer

”Direkt vi kom innanför dörren gick jag bara och tog en ipren och la mig under täcket och somnade. Sedan kom jag ner till middagen och klargjorde för familjen att jag inte skulle orka medverka på något fredagsmys eftersom min första dag på mensen gjorde mig oförmögen till trevlig samvaro. Så nu ligger jag i sängen och ser på The Office för att försöka skingra de kolsvarta tankarna. ”

7. Varför är det så många kommentarer? 178 kommentarer

”Det är oerhört roligt att läsa kommentarerna! Men vad är det som gör att du får så mycket kommentarer? Är det så på andra bloggar? Jag läser några få andra och där är det knappt ens en handfull vilket ju känns superoengagerat.”

6. Uppgivenhet 190 kommentarer

”Jag ryser av hur få politiker i toppen som har en karaktär som jag kan respektera. Som har en egen tro och övertygelse och inte vänder kappan efter vinden för att vinna opinionen. Jag tänker på klyftorna som ökar mellan fattiga och rika i Sverige och spänningarna som ökar i ett samhälle med stor ojämlikhet. I ett kommentarsfält på instagram, till ett inlägg om samernas nationaldag, ser jag sådant oförblommerat hat att jag blir mållös.”

5. Vilken julmusik är den första du lyssnar på? 200 kommentarer

”Vilken julmusik är den första du lyssnar på för säsongen? För mig börjar det strax efter Allhelgona och då gärna med I Himmelen i versionen med Sigmund Groven och Iver Kleive…”

4. En förnuftsvidrigt fin fredag 247 kommentarer

”Häxan Surtant i farten igen. Här kommer en lista med riktigt tradiga skrivstilar som förtjänar en offentlig åthutning. I alla fall när de används av människor som har som yrke att skriva och uttrycka sig i text. »Finns det något tryggare än overnight oats med mandelmjölk och vanilj?« Ja, fred och ett tak över huvudet, vill jag ryta.”

3. Fisken ruttnar från huvudet 203 kommentarer

”Jag känner en hopplöshet som jag inte vet om jag någonsin känt tidigare. Inför klimatet, inför demokrati, inför krigen som rasar i så väl Europa som utanför dess gränser. Inte på grund av den som har vunnit – utan på grund av de miljoner människor som röstade fram honom. Som inte tvekade att ge makten till någon som företräder deras egna intressen – oavsett hur olämplig han har visat sig vara som människa.” 

2. Sånt jag bara inte gör 323 kommentarer

”Vissa saker gör man bara inte. Ibland av rationella skäl eller moraliska överväganden. Ibland för att det strider mot ens fördomar eller ens kultur. Här kommer en lista med saker jag – med mer eller mindre fog för – inte gör! Känner redan hur många ömma tår jag kommer trampa på, det riktgt krasar under fötterna. Kom bara ihåg när du läser att jag i själ och hjärta är en moralkärring. Och det är inget att ta personligt”

1. En kvinnodag för kvinnor som kränger skit 335 kommentarer

”Vi kvinnor förväntas beundra kändisar som Bianca Ingrosso. Men har hon gjort någonting bra för samhället utöver att tjäna pengar? Jag kan faktiskt inte komma på någonting. Men i vårt hyperkapitalistiska samhälle är det det enda som räknas. För att betraktas som en kvinnlig förebild behöver du inte göra något mer än att tjäna pengar. Även om det du blivit rik på är fast fashion, billigt krimskrams, onödiga kosttillskott och skönhetsbehandlingar. Det räcker för att vara en girlboss som ska hyllas på internationella kvinnodagen!”

Förra helgen var det ett så fint reportage i DNs helgbilaga. Fotografen Erik Abel var här och fotade och Elin Peters skrev texten.

”Clara Lidström, ”Underbara Clara”, retar folk genom sin klädstil, sina hembakade bullar och inte minst sitt julpyssel. Det stör henne inte. För henne är hushållssysslor en del av ett feministiskt och hållbart liv”

Så lyder ingressen på reportaget som jag tycker på ett sånt fint sätt sammanfattar vad jag står för och vad jag försöker skapa här på min blogg och ja – genom allt jag gör!

”Clara Lidström förutser både följdfrågor och invändningar, svarar på frågor som ännu inte ställts och vinnlägger sig om att se saker ur olika perspektiv. Möjligen för att hon har hört de flesta argumenten till leda, eller för att hennes intresse sträcker sig betydligt längre än till pysslade domherrar av piprensare, handvevade retrovispar och julgranspynt av kräppapper.”

”Det som vid en första anblick mest kan se ut som ytlig dekor är för Clara Lidström ett slags motståndshandling, en ambition att uppvärdera gammal kunskap och en strävan mot ett mer hållbart samhälle – både i det stora och i det lilla livet. Om man dessutom har ett jobb med mycket ansvar, liten möjlighet att påverka eller kanske sitter framför en skärm hela dagarna kan möjligheten att få göra något konkret, som att laga god mat eller pyssla något vackert, vara avkopplande.”

Så fint att någon journalist lyfter den politiska aspekten av det jag håller på med. Samhällskritiken, som jag tycker är min röda tråd genom allt.

DN skriver också om min nya bok Hemmets almanacka och historien bakom köksalmanackorna. Mäktigt att se traven med gamla böcker ihop med min sprillans nya!

Fick SÅ många fina kommentarer och DMs efter reportaget. Och som vanligt även kritik. Samma kritik som alltid – trots att hela reportaget på något sätt handlar om att punktera denna slöa, uttjatade gamla drapa som jag hört ända sedan vi gjorde Husmorsskolan i P1 2011.

Artikeln i sin helhet går att läsa här för den som är prenumerant

Middlemarch – George Eliot påbörjades redan i slutet av september men inte förrän i november läste jag färdigt boken. Efteråt gick jag runt rastlös och irriterad och kunde inte hitta någonting annat jag ville läsa, eftersom inget kunde matcha denna underbara läsupplevelse.

Från bokens baksida: ”Tiden är 1830-tal och landsortshålan Middlemarch håller på att moderniseras. Huvudperson är den idealistiska Dorothea Brooke, som gifter sig med den uppblåste prästen Casaubon, men utan att få något tillbaka. Här finns även doktor Lydgate, ambitiös och progressiv, men också naiv och fångad i ett olyckligt äktenskap. George Eliots klassiker från 1871 är en roman om ett samhälle i förändring. Men mest av allt är ”Middlemarch” en klassisk bildningsroman, en oförglömlig skildring av Dorothea Brookes kamp för att finna verklig och varaktig kärlek”

Det är bara andra boken jag läst av Eliot men jag tycker att jag börjar komma underfund med hennes författarskap nu. Det är rakt igenom mästerlig berättarkonst! Och både roligt, drastiskt och klokt. Jag fick med mig många formuleringar, som jag gått och smaka på och sedan återvänt. För att de ringat in fenomen och företeelser på ett fenomenalt sätt.

Agnes Cecilia en sällsam historia – Maria Gripe

”Den krypande känslan av något oförklarligt, av att någon plötsligt finns bakom ryggen på henne. När kände hon den känslan för första gången? Det vet inte Nora. De mystiska stegen som hörs i våningen, de underliga telefonsamtalen, den sorgsna dockan och promenaderna till ödehusets trädgård dit hunden Ludde drar med henne så fort de går ut – vad betyder allt detta? Långsamt, långsamt börjar det gå upp för henne att någon utanför tid och rum kanske söker kontakt …”

I december läste jag om denna barndomsfavorit som betytt så otroligt mycket för mig och som nog kan sägas vara en av de böcker som gjorde mig till en riktig läslus. Jag läste boken med viss bävan, efter att ha avbrutit omläsningen av Gripes skuggserie i våras. Då ville jag inte läsa mer och riskera att helt förstöra mina minnen av de böckerna. Lite på samma sätt blev det denna gång. Jag läste motvilligt och med känslan av att kanske förstöra en gammal fin läsupplevelse. Men Agnes Cecilia höll faktiskt för trycket!

När jag tänker på Gripes böcker så handlar de väldigt ofta om flickor som känner sig övergivna. Nora som är föräldralös och tas om hand av släktingarna som ”förbarmar” sig över henne. Lotten som känner sig övergiven av först sin pappa, sedan sin döda farmor och därefter sin mamma som träffar Jojje och blir fånigt kär. Och så Berta som blir övergiven av sin syster Caroline. Och Caroline som själv blivit övergiven av först sin far och sedan sin mor. Det är nog det finaste med Gripes böcker. Att hon tar det övergivna barnets perspektiv på allvar.

När jag läser Agnes Cecilia känner jag en stor tacksamhet och glädje över att en vuxen person skrev precis rätt böcker för mitt överspända, romantiska tonårsjag. Tack Maria!

Här är förresten hela listan med vad jag läste 2024. Favoriterna är markerade i blått. Det var ett sämre läsår än 2023 och 2022 tycker jag. Är rädd för att jag börjar komma ur mina goda läsvanor som jag kom igång med när jag hade läsning som nyårslöfte. Så jag ska ta ett omtag inför det nya året och se till att ha bättre böcker redo vid nattygsbordet. Så att det alltid finns något att läsa.

Vad jag läste 2024

Lektioner i Kemi – Bonnie Garmus

Porträtt av en dam – Henry James

Hela livet – Anders Rosengren

Ta din tid: gör mindre men bättre – David Larsson Heidenblad 

Martha – Doris Lessing

Tre trappor upp med hiss – Maria Gripe

Eget rum – Maria Gripe

Hunger av Kristina Andersson

Egna världar – Maria Gripe

Skuggan över stenbänken – Maria Gripe

…och de vita skuggorna i skogen – Maria Gripe

Skuggornas barn – Maria Gripe

Villette – Charlotte Bronte
Tjärdalen – Sara Lidman

Testosteron – Selma Brordrej

Grand final i skojarbranschen – Kerstin Ekman

Tom Sawyer – Mark Twain

Kalle Blomqvist lever farligt – Astrid Lindgen.

Juliane och jag – Inger Edenfeldt

Bror och Syster – George Eliot

Existensboosten – Siri Helle

Herr von Hancken – Hjalmar Bergman

Pythian Pratar – Liv Strömquist

Cal Newport – Slow productivity

Middlemarch – George Eliot

Agnes Cecilia en sällsam historia – Maria Gripe

Med jullovet kom den stora tröttheten för hela familjen. På fredagen avrundade jag mitt arbete och det gick väldigt trögt.

Drack kaffe i sängen och besvarade mail. Till middagen kom faster Johanna på besök och barnen fick fixa tacos. Otroligt mysigt!

Vi såg på julkalendern och barnen fick sina klappar av Johanna. Här bygger Uffe ihop sitt nya Lego. Essa ser som vanligt undergivet lidande ut.

När Johanna åkt hem satt barnen uppe och byggde och småpratade. Och sedan tog vi en tidig kväll.

På lördagen hade vi en storstädning och jag hade förvarnat pojkarna om att inget gnäll skulle tolereras. Det är ju nog jobbigt ändå att julstäda – man klarar liksom inte att det också ska vara sura miner. Men de var inte alls gnälliga. De var peppade på att julstäda och göra fint för att kusinerna ska komma och bo i deras rum. Det dammtorkades, dammsögs och skurades på övervåningen. Och jag och Jakob gick loss där nere. Han rengjorde igensatta vattenlås och vår äckliga sophantering under diskbänken.

Ut med alla textilier för att damma. Tjugo minus är toppen och när de legat här ute några timmar doftar de närmast nytvättat.

Jag har länge gått och stört mig på vår äckliga igengrodda kyl, där jag inte längre har översikt. Nu när det lagats så mycket mat och vi ska ha gäster i två veckor vill jag ha det fräscht. Så jag tömde alltihop, rengjorde grundligt och satte tillbaka igen. Tog sin lilla tid men det var det värt.

Sedan dammtorkade jag överallt, Jakob såpskurade golven och rengjorde alla köksluckor och lister. Vi brukar sällan julstäda på den här nivån men i år fanns både tiden och orken så då gjorde vi det. Men det är INTE särskilt normalt så jämför dig inte!

Mitt i städningen fick vi besök av Elina, Stina, Elle och Iris som kom för att önska god jul. Så trevligt. De sjöng för oss också så att vi fick lite mer städpepp.

Barnen hann färdigt med städningen innan oss och tog sparkarna för att handla lördagsgodis och fixa hushållspapper och toapapper som var slut.

Målbilden var att vi efter den stora städningen skulle ta in julgranen.

Ångrade så mycket att jag lovat det där med granen, för det BARA krånglade! Tror jag var för trött för att tänka klart. Granen rymdes inte på den tilltänkta platsen och när jag försökte flytta den gick min enorma 10-liters Höganäskruka sönder. Och sedan fick jag såga av en massa grenar innan granen slutligen hamnade på en ny plats, intryckt i ett hörn där den egentligen inte heller rymdes. Där stod den dessutom så vingligt att jag fick fästa den med tre snören i väggen.

Många långa eder svors över graneländet…

Men sedan satte det roliga igång. Fram med alla vackra glaskulor, halmstjärnor, garntomtar och flaggspel.

Älskade gossar! De är så uppmärksamma på mina ansträngningar.

–Var har du hittat den här pumlan mamma? Åååå vad det doftar gott med en riktig gran. Du gör så fint och mysigt.

En fånig fördom jag hade när jag förs fick söner var att inget sånt här skulle vara lika kul som när man har döttrar. Typ som att pojkar inte bryr sig om det estetiska eller fattar värdet i det? Så korkat av mig! Stämmer inte ett jota.

Huckle och arbetsklänning. Självklart kittad för en rejäl städdag.

På kvällen när allt var klart halvslumrade jag i soffan framför Ensam hemma 2 med barnen, medan Jakob hade bastukväll med en kompis. Sov sedan gott den natten.

Vaknade vid halv tio imorse när Jakob och Uffe varit uppe sedan länge och eldat. Jag dukade fram adventsfrukost och sedan kröp vi ner i soffan och kikade på julkalendern.

Sedan hjälptes hela familjen åt att städa groventrén och rensa bort kläder och göra rent och snyggt. Syrrans familj brukar ha sin enorma packning där nere och då vill man ju att det ska vara välordnat. Annars hittar ingen någonting och blandar ihop skor och vantar med varandra som rena förskolan.

När det var klart hängde jag upp takgirlander och pappersklockor och pojkarna slog in julklappar. Jag lärde Bertil använda en lackstång och Folke hur man slår in paket. Har senaste dagarna sett så många reels med amerikaner som slår in paket att jag är helt förfärad. Tipsen i deras filmer är nivå 1A. Det får mig att fundera på om det är jag som är onormalt duktig efter att ha jobbat i presentbutik? Eller om det är amerikanska influencers som är odugliga? Tror det senare. Tipsen är nämligen exakt hur alla jag känner slår in helt normala paket.

Känns hur som helst viktigt att mina söner kan slå in presenter, krulla snören och lacka. Bertil fick feeling och skrev en massa rim dessutom. Så nu ligger jag i lä.

Någon annan som ligger, det är Essa det. Hon är på löpen så hon är jättejobbig. Lättretad, skäller på alla, stjäl mat (hon åt upp en hel Herrgårdsost medan vi städade källaren) och är bara allmänt stingslig och upprörd. Stor igenkänning. När jag har mens är jag också upprörd, skäller på alla och hetsäter ost.

Sedan gjorde jag lite mer julmat. Västerbottenspaj samt två olika sorters sillar och en julkaka. Allt från min egen julbok.

Min vän Charlotte kom förbi och önskade god jul med denna ursöta julblomma och några små paket. Jag stoppade undan paketen till julafton.

Och av Elina som kom förbi dagen innan fick jag denna snögubbe fylld med hembakat julgodis i tre våningar.

Blir så glad för alla fina och omtänksamma julgåvor från mina underbara vänner. Känner mig så sedd och liksom omhuldad.

När det började skymma åkte Jakob och de minsta barnen och hälsade på en kompis. Bertil högg upp en himla massa ved och jag tog en sparktur med Essa. Sedan åt vi dopp i grytan på tumanhand och njöt av tystnaden i huset och peppade på morgondagen. För imorgon måndag kommer äntligen kusinerna hit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Om du inte vet vad du ska ge bort i julklapp så tycker jag att du ska ge bort Hemmets Almanacka. Till alla som du unnar ett mer hållbart, vackert, prisvärt och inspirerat nytt år! Ett underbart 2025.

Gå till närmsta bokhandel och slå till. Ba’ göre! En perfekt sista minuten-klapp med kärlek.

Ett skepp kommer lastat med senaste dagarna i bilder. Mobilbilder och finkamerabilder om vartannat.

Vi börjar på NK. Så som mina tisdagar ofta inleds. Hälsar på den ruskiga tomten i trappen. Åsikt: det är för lite läskiga tomtar i julskyltningarna nu för tiden och alldeles för god smak.

Vem vill ha smak när man kan ha kul?

Satte mig ner och korrade ett kapitel till min nya bok. Drack en stor latte och höll koppen mot magen för att lindra mensvärken och rikta värmen rakt in i kroppen.

Sedan gick jag på stan och köpte julklappar och mötte upp Erica för vår årliga jullunch.

Vi bytte paket och hon hängde på sig presentsnöret som en halsband. Som man såklart gör. Kyparen tog en bild på oss.

Gullig person som känner min kuddsmak. För tredje året har jag nu fått en loppad kudde i julklapp. Sån glädje! Den här var nästan finast hittills. Ska fota och visa. Älskar när människor ger mig loppis i present.

Åt någon slags kyckling som var god

Och sedan stack jag till gymet. Kändes väldigt tungt och opeppat. Jag sa till mig själv att jag skulle köra lätta vikter hela passet igenom. Men ändå körde jag på nästan lika tunga som vanligt. Det gick ju bra när jag väl kom igång! Som så ofta är kroppen starkare än psyket så man får inte lyssna för mycket på sina tankar.

Körde sedan hem längs vägar som visade tjugo minusgrader.

På kvällen var det syjunta hos Stina.

Trevligt granpynt

Och trevligt fika. Det handarbetades och pratades ikapp och tjöts av skratt.

Det går långsamt framåt med stickningen. Ska köpa lite bättre doningar till mitt nästa projekt. Så det förhoppningsvis går lättare. Folke har fått i läxa på syslöjden, att lära sig sticka under jullovet med sin moster Anna. Så jag tänker att vi gör det som en gemensam utmaning.

Idag har jag vabbat Ulf, spelat in två poddavsnitt och bakat vörtbröd. Det grämer mig att det inte rymdes i julboken. Ni är så många som sagt att ni använder just det receptet för det är så bra.

Däremot rymdes receptet på skurna pepparkakor.

Så det bakade vi. Uffe fick hjälpa till.

En sån älskvärd liten varelse som är hesare än Bonnie Tyler.

Baka är en bra syssla med krassliga barn.

Det blir ju något gott i slutändan också.

När han tröttnade

Bakade jag klart på egen hand.

Fyra limpor vörtbröd bidde det. Och hundra skurna pepparkakor.

En limpa åt vi upp på direkten. Så gott var det. Sedan kröp jag ner i soffan med pojkarna och såg julkalendern. Vi hade några avsnitt att se ikapp.

Fler åsikter:

Lena Arena (som är det enda vi kalla henne) är sjukt rolig och bra spelad av Christine Meltzer

Antari är ohyggligt lik en bekant till oss. Ända ner till den silvertejpade stöveln. Man känner liksom typen.

Shirley Clamp borde skådespela mer. Hon är skoj.

Ja, generellt tycker jag att det här är den bästa julkalendern på många år. Mysig, rolig, vacker. Ett populärt utrop här hemma är

-Vi säljer inte Gavmofjäll!

På rent klingande Malmberget-dialekt. Används till allt vi inte har lust att göra eller tycker är direkt felaktigt.

Efter att ha degat i soffan masade jag mig ut för att skotta. Hade lust att hojta det där om Gavmofjäll, men det fanns ju ingen som kunde höra. Jag blev ute en lång stund för att göra stigar i snön och kunna få igen garagedörrarna. Och så pratade jag med Elina i telefon och hips vips var jag klar med det jobbiga och bara hjärteglad över vintern.

Spelade in podd igår och gick direkt ut på en promenad efteråt. Klockan var halv fem men det hade varit mörkt i flera timmar redan. Halv fem på sommaren har dagen knappt börjat, den långa ljusa kvällen ligger framför en full av möjligheter. Halv fem i december vill jag gå och sova men gick ut istället. Ut i den knarrande kalla nysnön, med månen som kastade långa skuggor. Ut för att gå av mig rastlösheten efter dagens krångel med vabb och strömavbrott.

När jag kom tillbaka hade Bertil kommit hem från skolan. Han har astronomi på schemat varje dag just nu och lär mig hur man navigerar efter polstjärnan. En passande sysselsättning i december, när det enda man riktigt ser är stjärnorna.

I lördags inleddes dagen med städning av huset. Sedan kom farmor och kusin Felicia ut och hälsade på.

Tomtegröt till lunch, samt vörtbröd med skinka och senap.

De bästa helgerna är de när vi har besök. Alltid mysigt. Man anstränger sig som lite extra.

Jag hann dock inte göra så mycket med gästerna, för jag var lite uppskruvad och nervös inför kvällens luciatåg.

Åkte på rep och vid sex var det konsert i vårt lilla bönhus. Absolut en av decembers höjdpunkter att först samlas och repetera några gånger inför. Sedan öva på själva konsertdagen och sedan byta om i ett trångt källarutrymme där damer i olika åldrar bytlånar locktänger, pudrar näsan, repeterar stämmor och knyter glitter om magen och håret på varandra. Och så stjärngossar från åldern småpojkar till pensionärer, som hukar under sina strutar i den låga taköjden. Pirrigheten inför. Och sedan själva tåget.

I publiken satt grannar, vänner och till och med kompisar från stan. Ja en massa människor jag tycker mycket om. Sedan lästes som vanlig julevangeliet på bondska och så avslutades det med några jullåtar allsång.

Vet inte vad som hänt som gjort mig så blödig. Men det blir värre för varje år och nu har jag börjat snyfta i luciatåget jag själv är med i. För det är så speciellt att se publikens lyssnande ansikten. Människor som hemlighetsfullt håller tillbaka sin gråt, torkar tårar och kysser ett barn i pannan. Eller matt lutar huvudet mot sin partners axel. Så mänskliga, sårbara och vackra och det får mig att känna samma känslor som när jag skrev den här texten.

Det är också någonting så fantastiskt i att vi samlas och lovsjunger Gud. Lovsång är ju så tätt förknippat med kyrkan och ”vanliga” gudstjänster. Men vid jul så sjunger alla om frälsaren som är född och kristus som till jorden är kommen och allt är så berörande stämningsfullt.

Efteråt var det kyrkfika och samkväm och då tänkte jag på vilken evig tur (eller Guds försyn) att jag hamnade i just den här byn av alla byar där vi hade kunnat råka köpa hus. Här där jag känner mig så självklart hemma.

Vi diskuterade hygien och elpriser och hur tur det är att vi bor där vi bor så att en dusch inte kostar 23 kronor. Min son klargjorde då för alla med högröstad stämma.

-Det hade inte gjort något för vår familj. Jag har ändå inte duschat på tre veckor.

Bertil stal min kamera och gick runt och fotade suddiga bilder. På småbrorsor.

På vinterbyn

På fem personer som jag älskar väldigt mycket.

Och på mig i min Carola-kappa och Willyspåse. Min kamera håller förresten på att kajka ihop alldeles. Måste köpa en ny. Helst igår.

Vi åkte hem och såg på film i soffan. Den norska filmen Snösyster, baserad på boken med samma namn. Den läste jag för pojkarna för flera år sedan och den var helt otrolig. Sorglig, gripande, vacker och med de mest fantastiska illustrationer. Och nu har den alltså blivit film och jag kan verkligen rekommendera den! Minns inte sist jag grät så mycket till något jag såg på teve. Finns på Netflix.

Så blev det tredje advent-frukost. Är tokig i denna rufsiga lilla fotsittare med tår som färskpotatisar

Mysigt med tända ljus och pepparkakor.

Var helt snurrig av trötthet efter lördagen, så det krävdes många koppar kaffe.

Ute visade termometern -17 grader.

Och verandan var täckt i iskristaller.

Snart gjorde vi iordning oss för att åka på julmarknad.

På gården står julgranen jag huggit på vänt. Snart översnöad.

Barnen var ordentligt påbyltade.

Så härligt att åka på en riktig julmarknad i vacker miljö.

Vi var där strax innan de öppnade, för att hinna hugga för oss av det goda brödet i bagarstugan.

Stötte på Fröken Frida i vimlet. Tog en bild av henne.

Och hon tog den här bilden av mig. Jag hade på mig den päls som jag fann på loppis i höstas. Skönaste, varmaste kappan jag ägt. På benen hade jag försvarets benvärmare i ylle som jag haft i säkert trettio års tid. Så skönt när man har kjol. Brukar dra upp dem till skrevhöjd och så får de kasa ner bäst de vill.

Barnen fick köpa karamellstrutar

Och jag köpte lite saker till mig själv.

Min kompis Emils mamma har lovat mig att jag ska få komma och lära mig baka i hennes bagarstuga. Det ser jag mycket fram emot att göra i vårvinter. Nu beundrade jag istället arbetet här.

Enorm deg som bakades ut

Och gräddades undan för undan.

Skönt att vara i en varm bagarstuga när det är så kallt ute.

Det myllrade av bekanta och obekanta

Jag köpte julklappar till folk och fä.

Trevligt med kransar av ull. Borde testa att göra – har ju fortfarande ull kvar i gömmorna.

Felicia köpte en knäckklubba

Och sedan spanade vi på när pojkarna gick hinderbana

Vilket som alltid slutade i tandagnisslan och gråt.

Då fyllde vi på med fika

Fanns ju en hel del att välja på.

Skönt att tina tårna en stund

Och värma sig med glögg

Sedan åkte vi hem igen.

Mjukkakkun, honung, brända och kanderad mandlar, havrekex och torkat renkött. En fin fångst.

Vi fikade skinkmackor med senap och sedan la jag mig på soffan och tantlurade

Medan alla tre pojkar snörade på sig skidor och försvann ut i skymningen med Essa.

Till middag blev det långkok, köttsoppa med klimp. Den mat man vill ha under kalla dagar.

Sedan skjutsade jag Felicia till bussen och tog en långpromenad i yrsnön med min syster. Och avslutade sedan kvällen med att tillverka den här fina saken av humlestörar, som jag gått och drömt om. Imorgon ska jag pluppa i ett ljus, så att det lyser välkomnande.

Så peppad för imorgon kommer vi också att få tillbaka vår ytterdörr efter att ha levt med plast för dörren i en månad. Ni ser den ju skymta där bak. LÄNGTAR som om det var julafton! Då ska ut och dekorera farstubron med vimplar och kransar och annat fint…

Det är krig i Sudan, Ukraina och Gaza. Strider och oroligheter rasar världen över och mörkret där ute kan kännas nästan overkligt stort och svårhanterligt. Har det någonsin varit svartare? Hur ska det kunna bli bättre?!

I svåra tider är det lätt att missa allt gott som faktiskt sker. Vänliga handlingar av medmänsklighet som utförs varje dag. Personer som i sin vardag gör gott för andra. Vi ser det inte alltid, för att vi är så vana vid det. Men dessa goda handlingar utgör själva grunden för vår civilisations. Och hoppet måste leva om att dessa goda handlingar också ger ringar på vattnet. Att den som får en chans till ett bättre liv också kommer hjälpa någon annan.

Att vara månadsgivare till Läkarmissionen är ett sätt att bidra till gott arbete och medmänsklighet över hela världen. Läkarmissionen finns på plats i några av de allra svåraste konflikthärdarna och de arbetar med frågor som rör hälsa, matsäkerhet och försörjning. Utbildning, sanitet och rent vatten. De arbetar också för klimatet, eftersom klimatförändringar och naturkatastrofer driver på konflikter och flyktingströmmar.

Jag vill rikta ett stort tack till alla er bloggläsare som valt att bli månadsgivare till Läkarmissionen under 2024. Ni är väldigt många. Extra fantastiskt är det eftersom jag vet att många sett sin privatekonomi försämras under året som gått. Ändå har ni valt att dela med er. Så världens största TACK från mig och Läkarmissionen. Här kommer ett axplock av allt gott ert bidrag gör.

I Bukave, Kongo finns ett dagcenter dit unga mammor som har fött barn efter att ha blivit utsatta för övergrepp kan komma. Under gruppterapin får de möjlighet att bearbeta sina svåra upplevelser och träffa andra flickor i samma situation. 

I Etiopien, som är ett av världens fattigaste länder, har klimatförändringar ökat förekomsten av extremväder. Där planteras träd som binder jord och förhindrar att den spolas bort vid häftiga regn. Den viktiga trädplanteringen ger mat, virke och möjlighet till försörjning.

I byn Nazaretha i Sydsudan, stöttar Läkarmissionen bybornas initiativ till att bygga toaletter. Tidigare var alla tvungna att göra sina behov utomhus, vilket förorenade vattnet och spred livsfarliga sjukdomar.

I de mest otillgängliga delarna av Kongo distribuerar Läkarmissionen Mpox-vaccin som räddar livet på små barn.

I Lviv, Ukraina driver Läkarmissionen ett Children Care center. Centret delar ut matpaket till utsatta familjer och på centret får barn läxhjälp och mat. När julen närmar sig är centret en viktig plats för att ge barnen en stunds trygghet och lek. En välbehövlig paus från oron över kriget.

I ett transitläger på gränsen mellan Tchad och Sudan finns en toalett på 8000 personer och en vattenkran på 4000 personer. Här har Läkarmissionen nu fått huvudansvar för vatten och sanitet och har bland annat borrat två brunnar, för att säkra tillgången på vatten.

Nej man kan inte köpa sig fri från oro genom att bli månadsgivare. Inte heller löser det alla världens problem. Men för den som väl får hjälpen, blir världen helt ny. Och jag blir glad av att veta att jag med mitt månadsbidrag stöttar en positiv utveckling. Många av de som jag träffade i Addis och som jobbar för Läkarmissionen, har själva varit fattiga och utsatta barn. Men för att de fick en chans till ett bättre liv så kan de nu använda sina liv åt att hjälpa andra.

Och till dig som nu själv vill ta steget och bli givare, vill jag visa min uppskattning genom att ge dig min nya bok Hemmets Almanacka. Bli månadsgivare här så får du den som gåva.

Vi firar ju jul hemma i år och jag har huvudansvaret för maten. Tycker att det är roligt, men väldigt lagom att ordna julen här vartannat år. Då hinner jag ju längta lite mellan varven. Har börjat så smått med de rätter och fikabröd som man kan frysa in. Med betoning på smått, för än är det mycket kvar att laga.

Detta har jag gjort:

Julköttbullar

Kålrotslåda

Saffransbullar

Pepparkakor

I helgen planerar jag att fortsätta med:

Långkål

Brunkål

Rån (till julaftonsdessert, serveras med grädde och hjortronsylt)

Hasankakor samt två till julkakor jag ännu inte bestämt mig för

Nästa vecka tänkte jag göra och frysa in:

Västerbottenspaj

Janssons frestelse

Julgodis 2-3 sorter

Dagarna innan jul gör jag:

Sillarna

Julskinkan

Laxen (om jag gravar den själv)

Sillsallad

Rödbetssallad

Griljerar revbensspjäll

Och på själva julafton gör jag det som man inte kan förbereda. Som till exempel

Brysselkål med honung och apelsin

Sallader

Snitta och steka prinskorvar

Dekorera ägghalvor

Och säkert femton grejer till som jag inte kommer på precis i skrivande stund. Jag gillar verkligen att laga mat till kalas och fester. Om jag bara har gott om tid på mig, slipper stressa på slutet och har bra assistans på själva kalasdagen.

Jag samarbetar sedan 2018 med elbolaget Bixia som säljer el från lokala, småskaliga producenter. Oftast privatpersoner som har ett vindkraftverk eller vattenkraftverk på sin gård. Bixia har elleverantörer runt om i Sverige (vår familj är en av dem!) och de flesta levererar el från just vind och vattenkraft – men solenergi blir allt vanligare.

En av de viktigast insatser man som privatperson kan göra för klimatet är att byta till förnyelsebar el. Till skillnad från exempelvis flyg och kött är ju el ingenting man sådär i allmänhet kan avstå. Och då kan man ju lika gärna köpa den från ett vettigt elbolag! Eller hur?

När man kollar i tabeller på vilken klimatbesparing olika livstilsförändringar utgör, så ser man att det förvisso är bra att byta till en elhybridbil och noga återvinna sitt avfall. Men betydligt högre upp på listan – hack i häl på att undvika flygresor – ligger byte av elbolag. Det har alltså en enorm påverkan på ens eget klimatavtryck, särskilt eftersom el är något vi inte kan välja bort.

Så vem ska få mina elpengar? Ett vettigt bolag med förnyelsebar el – eller ett företag som framställer sin el på ett sätt som jag inte tror på?  Svaret tycker jag är enkelt. Särskilt som det inte ens är dyrare.

Under hela det här året har Bixa legat väldigt bra till prismässigt (framförallt på rörligt- och timpris) där de oftast har haft det billigaste elavtalet. Så det här med elen är väl egentligen en no brainer? Byt till Bixia! Nu stundar kallare tider och det är hög tid att se över sitt abonnemang.

För att du lättare ska veta vad du ska välja för elabonnemang, så har jag här försökt sammanfatta vad de olika alternativen innebär. Det här är sådan där trist vuxenkunskap som det dröjde länge innan jag började sätta mig in i. Men det är inte så krångligt som man kan tro!

Fast pris / Vinterpris. För den som söker trygghet och förutsägbarhet är det klokt att binda elpriset under vintern. Det är oftast under den perioden som elpriset är som högst. Med Fast Vinterpris så vet man på förhand vad elpriset kommer att landa på. Och med Bixia Vinterpris övergår elen under maj månad till rörligt igen. Vinterpris kan vara ett lite dyrare alternativ än det rörliga – men det man betalar för är ju tryggheten att på förhand veta priset och slippa obehagliga överraskningar.

Rörligt elpris. Den som vill kunna ta del av elprisets svängningar – framförallt när det sjunker – gör bäst i att välja rörligt elpris. Då varierar elpriset från månad till månad baserat på elbörsens upp och nedgångar. Över tid brukar oftast detta vara mer fördelaktigt än ett fast pris. Man kan jämföra det med att ha fast eller rörlig ränta på sitt huslån.

Timpris pratas det flitigt om i media och man kan få intrycket att det finns stora pengar att spara här. Men att det är en sanning med modifikation. Timpris innebär att priset på el ändras från timme till timme. Och för att kunna utnyttja elen när den är som billigast krävs att man är väldigt intresserad av att både följa elpriset och förbrukningen i hemmet. Det kräver handpåläggning och vilja att anpassa sig efter kostnaden. Men har man bara orken och tiden så finns det pengar att spara! Passar om man bor i villa eller radhus, om man värmer huset med värmepump och om man har solpaneler. För att kunna ha elavtal med timpris behöver din elmätare mäta förbrukningen per timma, inte per månad. Det är ditt elnätsföretag som ställer om din mätare till timmättning .

Här kommer förra veckan i bilder.

Vi börjar starkt med måndagsmiddag där Albin och barnen kom förbi. Jakob hade köpt pizza. Varning för tonåringar med attityd på kökssoffa.

Vi dokumenterade varandra. Pilutta dig jag hann först.

En väldigt trevlig måndagkväll efter en dag av poddinspelningar med Malin. Kände mig helt tom i huvudet av allt prat. Tom i bollen men glad, eftersom vi lyckats få till två riktiga pangavsnitt!

På tisdagen var jag i stan och tränade. Tog ingen bild. På kvällen hade vi dock syjunta hemma hos Stina.

Knäppte en bild i hennes dotters rara rum.

Och sedan en till. Hitta det livs levande gosedjuret.

Det är så mysigt hemma hos Stina.

Avundsjuk på julkyrkan.

Och svärmorssängen.

Stina stickade juklappar

Jag stickade en buff till mig själv.

Ulrika bytte gylfen i ett par jeans.

En otroligt mysig och ganska så produktiv kväll!

På onsdagen såg vi julkalendern på morgonen. Vi älskar den! Vad tycker ni? Den är ju inspelad i närheten av byn där min morfar är född och där vi har vårt fritidshus. I den där skidbacken brukar vi åka slalom och i den där stugan brukar vi dricka varm choklad och värma tårna. Så fint att få se detta skildras. Älskar nibilden av matinfluencern lite extra.

Torsdagen jobbade jag järnet och tog inte en enda bild. Men på kvällen var det rep med byns luciatåg. Rös till av förväntan när jag kom in lite sent och hörde det upprymda sorlet av glada röster som övade stämmor och dividerade om låtar. Älskar att vara med i ett luciatåg.

På fredagen var jag på omslaget av SvD Mat & Dryck. Stolt! Malins faster Birgitta skickade bilden.

Jag tränade på morgonen och lyssnade på Violeta Parras låt La Carta på repeat i sextio minuter och fick avbryta träningen då och då för att tårarna bara rann. Vackraste låt jag hört. Tack Liv Strömquist för rekommendationen.

På eftermiddagen hörde jag min syster föreläsa om sin forskning. Kring hur man kan arbeta med redesign av kläder och textil.

Satt stolt som en mamma och tittade malligt när folk tog anteckningar. Tänk att min syster forskat fram dessa tekniker och nu både utbildar designstudenter och jobbar med Sveriges största modeföretag för att lära dem ett och annat.

Jakob var i Stockholm hela helgen och hälsade på en vän, så jag var själv med barnen. Till fredagsmiddag åt vi oinspirerade dumplings och jag somnade i soffan framför filmen. Usch så många trista fredagsmiddagar det varit senaste tiden. Måste skärpa mig.

Lördagsmorgonen ägnade vi åt att städa huset. Och medan jag gjorde det sista körde jag ut ungarna för att gå med Essa. Folke kom in med djupfrysta tår. Påminner mig om den här bilden från när han var liten och gjorde samma sak och hade samma frisyr men inga glasögon. Bilden kommer från ett inlägg som skildrar en av de bästa vardagarna i mitt liv.

Jag hade satt en lussedeg på jäsning. Vi har ju bakat saffransbullar en gång redan, men nu stod lussekatter på schemat. Det måste man ju ha till lucia. Bakade dubbel sats för att ha så det räcker över julhelgerna.

Medan degen jäste tog jag itu med att rulla två kilo julköttbullar och lägga i frysen. Tog fram och konsulterade Underbara Vinter och mormors recept.

Mycket lök

Ströbröd i grädde (istället för mjölk, eftersom min färs var mager nötfärs istället för blandfärs).

De hemliga ingredienserna: ansjovisspad och kryddpeppar.

Sååå gott! Fick hålla mig ifrån att äta upp alltsammans på direkten. Barnen hängde som hungriga hundar kring spisen.

Näst på tur står att göra brunkål och långkål, en Västerbottenspaj och en Jansson. Det blir en annan helg.

Snart hade degen jäst färdigt.

Så då fick pojkarna hjälpa till att baka ut.

The Beatles-frillorna. Eller är det Liam och Noel som knådar deg?

Älskar att baka med mina barn. I alla fall sedan de fått lite vett i skallen. När vi bakat någon timme knackade det på dörren.

Och där stod syrran! Uffe ville aldrig släppa taget.

Hon fick smaka våra nybakade saffransbullar och pepparkakorna från förra helgen.

Myyyyyysigt att ha henne här till 2a advent. Har aldrig hänt förut! Tur att hon har en del jobb här uppe nu för tiden.

Sedan körde vi ut barnen som var högljudda och vilda, så att de fick åka skrana. Anna förpackade det vi bakat…

Medan jag gjorde en supergod middag. Ska provlaga igen och så får ni receptet.

Bertil gjorde upp eld i bastun när han var ute

Och efter maten traskade vi dit för en bastustund. Barnen rullade sig i snön men jag och Anna nöjde oss med att hälla vatten.

Har man inte förmågan att komma ner i varv hjälper alltid ett rejält bastubad.

Sedan in igen efter någon timme. Då var barnen så trötta att de fick gå och lägga sig på direkten.

Medan jag och Anna öppnade champagne jag fått av mitt förlag, för att fira priser och bokframgångar. Klart syrran ska fira med mig!

Vi åt chips och såg på The office och skrattade så vi tjöt. Och sedan somnade vi gott.

Till andra advents-frukost dukade jag fram fika.

Surdegebröd, ostar, kex och saffransbullar.

Barnen fick varsin pumla med sitt namn på, som jag gjort. Och som de kan hänga i sin gran! En liten adventspresent.

Det är så mysigt och roligt när moster är här. Anna är så skojig och när jag är med Anna blir vi båda väldigt skojiga tycker mina barn. Det är för att vi blir som barn och tramsar och tävlar i att få varandra att skratta.

Rufsiga bakhuvuden spelade fyrhändigt så att det skrällde i det gamla pianot.

Sedan stack vi på en sparktur. Sanslöst bra sparkföre.

Det fanns en spark till alla som ville. Och som inte ville.

Ungarna stack iväg först. Mycket tjat om att sparkarna drog snett och elaka utfall mot skeva medar.

I de branta backarna rövade vi oss ner. Det går till så att en skjutsar en annan som åker med ryggen mot färdriktningen och röven rakt ut i vädret.

-Pax att röva ner för backen!

Varsågod för ett nytt verb.

När Uffe och Folke tröttat fick jag dra dem på sparken.

Bertil är det dock ordning på. Han försvann in i skogen där de gallrat och kom tillbaka med en ful gran som lämnats att vissna. Den ska jag knipsa loss grenarna från och använda till julpynt. Han gick köra hem den på sin spark.

Vi kom in frusna och tesugna och kröp ner i soffan och såg julkalendern. Notera Essa som paxat fåtlöljen så att vi andra får trängas i soffan.

Sedan ville jag ha Annas hjälp med ett syprojekt. Kände att jag behövde lite råg i ryggen efter fem år utan symaskin. Nu är ju mammas gamla servad och det är hög tid att ta upp sömnaden igen.

Mindes jag hur man trär den, hämtar upp undertråd och spolar mer tråd? Ja, det gjorde jag! Och sedan hörde jag syfröken Maggans stränga

-Pressarfotens bredd från kanten!

eka från minnenas korridor. Ord jag aldrig kommer glömma.

Anna sydde lite först

Och sedan sydde jag på en dekoration jag ska hänga vid entren!

Anna var pysselsugen så hon tog fram en massa ljusmanchetter hon köpt på loppis. Samt en limpistol och en hårklämma.

Och gjorde en hårdekoration. Väldigt Tonya Harding -94.

Folke och Uffe pysslade och Bertil stickade på en halsduk. En riktigt härlig söndagseftermiddag i handarbetandets tecken.

Men sedan skulle Anna åka hem igen och vi kramades hejdå och jag tog en sparktur med hunden under stjärnklar himmel.

Och trots att jag var dödens trött var jag uppe till halv två på natten och förberedde mig inför måndagens teveinspelning i stan. Allt för konsten. Men mer om det en annan dag!

”Vad intressant att det här inlägget genererar så mycket kommentarer! Det gör mig nyfiken på hur du, Clara, arbetar med kommentarer eftersom det måste vara väldigt svårt att planera in arbetstid och förutse hur mycket du du vill, behöver, kan lägga på att följa kommentarsfältet? När ett kommentarsfält plötsligt blir väldigt aktivt, behöver du planera om andra, inplanerade arbetsuppgifter då? Har du avsatt arbetstid för att kunna bevaka kommentarsfältet så mycket du som du vill? Eftersom det är väldigt få av oss som personligen känner folk som kan livnära sig på SoMe har man ju väldigt lite koll på hur det går till rent praktiskt att arbeta som influencer, så man blir ju nyfiken.”

Så skrev läsaren Julia under det här inlägget.

Det var en rolig fråga! För visst är det så att kommentarsfältet tar mycket tid i anspråk. Ofta kan jag gissa vilka inlägg som kommer generera kommentarer – och planera lite utifrån det. Men inte alltid. Minns till exempel det här inlägget som höll mig sysselsatt en hel helg, med att svara och förklara. Det var lite oväntat.

Jag gissade att det skulle kunna bli en del upprörda kommentarer kring måndagens inlägg om reklammärkningar och därför avvaktade jag med att publicera tills jag gjort färdigt min arbetsdag. Just för att inte bli mentalt upptagen av att sköta ett kommentarsfält, istället för att sköta andra brådskande jobb.

Till det inlägget godkände jag alla kommentarer som kom in. Även personen som påstod att jag satt och skrev kommentarer under påhittat namn och den som menade att allt förtroende för mig nu var raserat, sedan den förstått att min blogg är en kommersiell kanal. Jag godkände eftersom min princip är att vara generös med ordet. Jag kan inte svara på allt – men jag försöker godkänna allt. Om jag ibland begränsar någon är det för att den förpestar ett inlägg med överdrivna mängder kommentarer, är ett uppenbart troll eller hoppar på tredje part på ett osnyggt sätt. Det är dock sällan det behövs begränsas. Och det är dessutom alltid jag som modererar kommentarerna, så du som skriver en kritisk kommentar kan vara trygg med att kritiken når fram till mig även om den inte når fram till kommentarsfältet.

Jag fick otroligt många DMs på instagam efter inlägget om reklammärkningar. Kommentarer och hejarop från andra influensers som höll med mig. Ytterst få lämnade dock någon kommentar till själva inlägget. Varför? Jag tror att jättemånga influensers är rädda för sina egna läsare. Man är rädd för att läsarna ska bli arga och hota med bojkott och avföljningar. Och jag tycker mig märka den tendensen lite överallt i sociala medier, även bland traditionella kändisar. Det finns en undfallenhet mot den egna läsarskaran, som att man är strykrädd.

Men ett levande kommentarsfält är en otroligt viktig del av en levande blogg. Och att hota mig med avföljning och bojkott har folk gjort i alla tider. Och det enda som hänt är att bloggens läsarskara vuxit och att jag makat åt mig lite mer rörelseutrymme. Skrev ett inlägg om det en gång: det är värt att bråka för att kunna få luft.

Så som svar på Julias fråga: kommentarerna är viktiga, jag uppskattar att så många engagerar sig och jag avsätter mycket tid för att sköta mitt kommentarsfält.

Det är så roligt att skapa med blommor. Kanske särskilt till jul när man får göra julgrupper och pyssla loss med kitschigt pynt. Letade i mina gömmor efter fina, udda saker att plantera i och hämtade sedan in renlaven och kottarna jag plockade i höstas och som legat på vänt. Bredde ut dagstidningar för att samla upp det värsta skräpet.

Först planterade jag i detta gamla litermått.

Stack ner en enkel hyacint och bäddade in den med lite fetvadd. På loppis hittade jag hundra sådana här små minisvampar och några av dem stack jag ner i bomullen.

Vet inte varför jag inte använt fetvadd på det här sättet förut? Jättegulligt ju! Som att hyacinten står i snö.

Tycker om att plantera i det här måttet eftersom man kan hänga upp det på väggen på trevliga sätt. Här är en fjorton år gammal bild från mitt kök, där jag gjort på precis samma sätt. Fast på den tiden stylade jag lite annorlunda.

Sist jag var på loppis hittade jag en drös gamla ljusmanchetter för en tia. Tror de är sextiotal, i något slags filtliknande material som känns livsfarligt att ha runt levande ljus. Och jag har ju inga eljjustakar så där funkar de inte heller. Klippte isär dem och använde blommorna i en julgrupp.

Planterade hyacinterna i en gammal emaljkarott, stoppade ner lite renlav och därefter på med blommorna och en brun svamp. Så rart. Nu pryder detta lilla arrangemang vår köksö.

Och i det härliga fyrtiotalsfatet jag fått i present av en bloggläsare körde jag ner lite fler lökar, renlav och blommor.

Här finns ett inlägg med mer inspiration till blomstrande juldekorationer

Det är lugnt i huset denna torsdagsmorgon. För första gången på nästan tre veckor är inget barn hemma sjukt. Jag är ensam med mina energier och det känns så skönt att vara just det! Hämtade en kopp kaffe och en pepparkaka med kristyr och kröp ner i sängen med Essa igen för att blogga. Ute är det åtta minus, milt och skönt jämfört med igår när det var arton.

Det här är en speciell arbetstid för mig. Aldrig är bloggen så välbesökt som nu, aldrig är det svårare att hinna fota. När det ringer svarar jag och hojtar att jag ringer upp igen när det är mörkt! För de ljusa timmarna är försvinnande få och om jag ska hinna dokumentera någonting kan jag inte prata i telefon.

Ikväll är det luciarep i bönhuset, på fredag ska jag höra min syster föreläsa i Umeå och på kvällen baka tårtor till Bertils skola som ska ha julbazar. På lördagen går vi på julbazaren och sedan kommer min syster hit och hälsar på över en natt. Kanske går vi Albins söndagsbio i gamla Konsum och kanske julbakar vi något tillsammans? Bastu med snörull står i alla fall på schemat. På måndagen spelar jag in julpyssel till SVT och sedan kommer DN hit och gör ett stort reportage. Det är mycket juligt på schemat och det gör mig glad!

Förra vintern gruvade jag mig inför mörkret och kylan. Även om jag längtade, så var jag liksom rädd. Bävade. Så känner jag inte i år. Jag riktigt frossar i det kalla och mörka och det påminner mig om att vintern inte är en konstant. Hur jobbig vintern känns beror mest på hur man mår inuti.

Åh det här är så overkligt! Att jag och min bok hänger i julskyltningen på Akademibokhandeln. Här på Odenplan.

Och på stora vepor inne i butikerna. Ni läsare som hittat igen mig i butik och skickat olika bilder till mig är så gulliga! TACK för det!

Jag skickar direkt vidare bilderna till pappa och Anna som är väldigt stolta. Och så önskar jag så mycket att jag fått visa det också för mamma. Hon som alltid uppmuntrade mitt skrivande och tyckte att jag skulle arbeta just med att skriva. Hon fick aldrig se hur min karriär utvecklade sig för när hon dog hade ju bloggen precis börjat ta fart. Och nu har jag gett ut min femtonde bok.

Lite pirrigt är det att hänga framme så här och jag tror att om man tittar noga kan man se min håriga armhåla. Hade inte direkt planerat att den skulle förstoras upp så stort, så jag tänkte inte på det när jag knäppte bilden.

Den här bilden togs i slutet av bokprocessen när jag lät Erica titta på mitt färdiga manus. Hennes enda kritik var: Ta en ny bild till förordet! Jag vet att det känns pissjobbigt men bara gör det. Du kommer ångra dig annars.

Så det gjorde jag och det ångrar jag verkligen inte. Hårig armhåla eller ej.

I maj var jag i Lysekil med min pappa och min syster. Vi gick på stranden, där vinterstormarna dragit fram. Plockade musslor, vackra snäckskal och förfärades över den enorma mängden plastskräp. Påsar, förpackningar, flaskor och snören.

När jag var liten skrattade jag åt farmor som diskade aluminiumfolie och plastpåsar och hängde på tork i skafferiet. Nu är jag äldre och klokare och kommer på mig själv med att skölja ut och hänga mina plastpåsar på tork. Plast är ju egentligen ett fantastiskt material – men vi är inte tillräckligt rädda om det. Det borde användas med försiktighet och som en lyx. Inte som slit och släng som (i bästa fall) hamnar i plaståtervinningen. Och i värsta fall rakt i naturen.

Plast är en fossil råvara som är svår att återvinna och där bara 10% av all plast blir nya produkter. Så ett bra sätt att minska plastproblemet är att helt enkelt minska sin plastkonsumtion.

Därför blev jag peppad när jag fick nys om Plastkampen, en utmaning som organisationen Sveriges Konsumenter tagit fram inom projektet Baltiplast som finansieras av EU:s Interregprogram. Tillsammans med organisationer från sex länder i Östersjöregionen arbetar de för att minska onödig engångsplast och plastförpackningar. 

Vill du likt mig vara med i Plastkampen så går det till på följande sätt.

1. Kolla plasten – vilken plast hamnar i dina sopor? 
2. Få tips – utifrån coaching, tips och utmaningar via mejl testar du olika sätt att
   minska din plastkonsumtion. 
3. Kolla igen! Nu kollar du igen – har plasten i dina sopor minskat?

Utmaningen är att minska sin plastkonsumtion under åtta veckor, genom de val man gör i affären och hemmet. Klart jag vill vara med på det! Jag skrev ut ett inventeringsformulär från Plastkampen (det kan vara bra att ha uppsatt väl synligt i köket) och där fyller vi i hur mycket plast vi slänger och vilken typ.

Oroväckande mängder kan jag känna, när det hopar sig i plastinsamlingsboxen.

När plastbehållaren är full kontrollväger jag den och sedan slår jag ihop mängden plast vi förbrukat i kilo under den första inventeringsperioden på två veckor. Själv har jag inte kommit mer än någon vecka in processen, men ser fram emot att testa detta fullt ut. Bara på den här korta tiden har jag fått upp ögonen för vilka enorma mängder plast allting jag köper hem från affären innehåller.

Plastkampen har tipslista med olika sätt att spara på plast och undvika engångsplast i hemmet. Man kan själv fylla i vilka av tipsen som man är beredd att prova, eller som man redan gör.

Några tips som finns och som jag vill slå ett slag för är:

Ingen plastfolie. Lägger alltid en djuptallrik över matresterna, så håller de sig fräscha. Och när jag verkligen vill kunna svepa om någonting med plastfolie så använder jag mina egentillverkade bivaxdukar.

Vi har också använt tygblöjor till barnen när de var små. Inte uteslutande, men parallellt med engångsblöjor. Har tänkt att en del är bättre än inget och kämpat på så gott vi har kunnat. Tygblöjorna har sedan sålts vidare så att andra barnfamiljer kan nöta på dem.

Jag återanvänder också den plast som går. Gamla plastpåsar används till sopor, gamla fryspåsar används till att förpacka saker. Glasslådor används till att förvara pyssel, strössel, kryddpåsar och annat smått i skafferiet. Och så försöker jag köpa storpack av det som går, så att man inte får en himla massa extra plast till allt. Här tycker jag att matproducenterna skulle bli mycket bättre och tänka mer på miljön. Då skulle det bli lättare för mig som konsument.

Den där timmen på stranden i Lysekil använde min syster åt att plocka plastskräp. Och eftersom hon är designer och ett geni gick hon sedan hem och gjorde ett fantastiskt skärphalsband. Ett sånt underbart kreativt och roligt sätt att göra motstånd mot plastkulturen.

Visst vill du haka på utmaningen Plastkampen tillsammans med mig? Anmäl dig här!

Här kommer min vecka i bilder. Vi börjar på måndagen.

Då var det matlag med mammorna hos Ulrika.

Vi åt pokebowls och glass och storbarnen hade snöbollskrig utomhus.

Uffe, Ylva och Klas pysslade medan vi mammor drack te och pratade.

Det är lite synd om den som har matlaget hemma hos sig, för en oskriven regel i alla år är att ingen gäst lagar mat, diskar eller städar efter sina barn. För det gör den som bjuder in.

Men å andra sidan får man ju vila när man blir bjuden på middag hos någon annan. Tycker att det är ett bra upplägg. Hellre slappna av helt när man är bortbjuden och sedan arbeta hemma hos sig själv.

Extremt morgontrött barn dagen efter matlaget. Ville aldrig stiga upp.

Lämning på förskolan och inte glömma att vinka tillbaka till lillkråkan in fönstret.

Det har varit kallt i veckan. En dag visade termometern -16 grader. Men mycket hellre det än slask.

Och så blir kvällspromenaderna så vackra också.

Tisdag till torsdag förflöt i något slags arbetstöcken. Jakob var borta på jobb, Folke hemma sjuk och jag hade galna mängder arbete. Jobbade till midnatt både onsdag och torsdag.

Så skönt när det äntligen blev fredag och vi fick krypa ihop i soffan och se Coco och sedan somna tidigt.

På lördagen städade vi huset och belöningen för mig och barnen blev sedan pepparkaksbak. Men först fylla på fågelmataren. Det var många domherrar för det skulle strax börja snöa. Domherrar är dödssäkert tecken på kommande nederbörd.

Hade svängt ihop en deg kvällen innan så det var bara att ta fram.

Satte på julmusik och så gick vi loss.

Pyssligt och roligt.

Och deg som kavlades för tunn och fick börjas om med.

De har blivit så tålmodiga och Uffes stubin är tre gånger så lång som Bertil och Folkes var i samma ålder.

Snart kom farmor ut och var med och bakade och det underlättade att vara två vuxna som kunde kavla.

När barnen tröttnat tog jag över och bakade ut den sista degen. Utan hast men utan rast.

Det spelades spel

Och farmor läste högt. Folke var så sänkt att han mest låg under filten och vilade.

Färdiggräddade kakor. Bertil var nöjd med sin skapelse. Split-mannen med bröst.

Så härligt med pepparkaksbak och hela huset som doftar gott. Tror att vi kommer baka pepparkakor en gång till innan jul.

Sedan stack barnen och farmor ut och då tog jag in min adventsgran och började klä den.

Och tog fram diverse annat julpynt, som min fina gran av trä.

Så mysigt att stå ute och titta in på allt fint.

Barnen åkte skrana med farmor.

Tur man har en kuperad tomt.

Det byggdes snögubbar

Och från himlen föll flingorna allt tätare.

Stod knappt ut, så mysigt var det!

Jag hängde upp adventsstjärnan i garaget och adderade en ljusslinga runtom. Som ett riktigt sagofönster.

Till middag gjorde jag en enkel grönkålspasta och sedan såg vi på Frost. Den är så bra och rolig. Hade glömt.

När farmor åkt hem och filmen tagit slut åt vi kvällsfika. Bertil hade lärt sig ett brödrecept på hemkunskapen och vill baka det igen. Så vi åt hans frallor som var otroligt goda.

Sedan somnade familjen och jag fick se färdigt Liv och Död Strömquist som jag börjat på tidigare i veckan. Så fint att SVT köpt in så att man kan få se, trots att man inte bor i närheten av Dramaten. Rekommenderar varmt.

På söndagsmorgonen steg jag upp lite tidigare, dukade fint och tände ljus.

Hittade den här sjangdobla staken på PMU i veckan och satte ljusgröna ljus i den.

Första advent brukar jag göra en kakfrukost. Jag var dock så trött och tankspridd att jag tände alla fyra ljus i adventsstaken på en och samma gång. Kom på mig sedan och fick släcka och byta ut dem mot oanvända. Kändes som att jag hädat.

Bertils frallor, saffransbullar jag bakat för några helger sedan och gårdagens pepparkakor.

När barnen hade somnat kvällen innan, dekorerade jag varsin stor pepparkaksgris till dem. Det är ju så mysigt med en liten adventspresent.

Uffe satte i sig sin på en gång genom att först gnaga av kristyren och sedan äta grisen från knorren till trynet.

Essa strök runt bordet med sitt tryne, i jakt på godbitar.

Älskar advent. Så är det bara.

Ute var det fem minus och försiktig sol.

Dukade med finporslinet

Och så åt vi en yrvaken frukost tillsammans hela familjen….

Innan jag, Bertil och Ulf drog på scoutgudstjänst i samhället. Så fint med alla bra ledare och allt de lär våra barn.

Scoutlagen.

Kan verkligen rekommendera scouterna, för en mer rekorderlig fritidsaktivitet finns nog inte. Folke har precis tagit ett yxmärke, där han fått lära sig att använda och vårda en yxa. De får också lära sig hitta med kompass, spåra i mörker, göra upp eld, tälja, laga kläder, baka och göra en massa samhällsnyttiga saker. Så himla trevligt, vettigt och bra med scoutkultur. Dessutom är de ute i alla väder, om de väl har bestämt sig för att vara ute. Inget klemande här, inte!

Efter kyrkan var det fika och sedan traskade vi iväg på skyltsöndag.

Men först kände Bertil behov av att slunga runt sin lillebror några varv.

Det finns så många fina små hus längs gågatan i Vindeln

Och träden är dekorerade med paket av målade träbitar.

Roligt och sympatiskt enkelt pynt som återanvänds år från år.

Det lektes i snödrivor

Och vi stannade och pratade med folk från byn som också var där och fröknar och kompisar från skolan.

Vi hann in på loppis i det snygga eternithuset med den fina gamla markisen.

Vi kikade på kransar

Och vackra vantar

Värmde tassarna vid elden

Och pojkarna lekte i snön medan jag pratade med folk jag kände.

Viktigast av allt var dock att Uffe fick träffa tomten och framföra sina önskningar

En ninjagodräkt, handskar som sprutar spindelnät, en röd ninjaturtle och snögubben Olof som gosedjur. Marinerad i Disney och Netflix som ni märker.

Insåg att jag hade exakt samma outfit som på förra årets julskyltning.

När det är julskyltning och folk i rörelse känns allting här väldigt Stars Hollow. Det enda som saknas är en diner med en argsint, snygg man i bakåtvänd baseballkeps.

Sedan åkte vi hem

Passerade vår vackra Vindelälv.

Och när vi kom hem ställde jag fram mina fynd till beskådan. Mjukkaka från bagarstuga, en loppad duk och en loppad skål. Hade en likadan skål för några år sedan som tyvärr krossades. Den här ska jag vara mer försiktig med.

Barnen stack ut och åkte skrana

Medan jag gungade gungstol och värmde mig.

Sedan ville Uffe dekorera kakorna med kristyr.

Och pojkarna spela magic.

Efter middagen hämtade jag Charlotte och så åkte vi på dagens andra gudstjänst, nu i byns bygdegård. Så vackert och stämningsfullt.

Och efteråt satt vi kvar länge med Frida och alla trevliga damer och pratade om högt och lågt och det var så väldigt trevligt. Älskar min by och vårt lilla bönhus och att få ses så här en söndag i advent.

Och det var den veckan i bilder, det!

Den 29e november 2021 firade vi första advent och njöt av snön som låg tjock på gården

Den 29e november 2012 skrev jag om min bloggpersona och skillnaden mellan Underbaraclara och Clara.

Den 29e november 2018 tipsade jag om fina sätt att slå in julklappar på!

Den 29e november 2014 svetsade Jakob och Albin ihop vårt växthus medan jag tog hand om Bertil och Ada och julpyntade mitt kök. Men ingen snö hade vi.

Den 29e november 2022 knöt jag julkransar och gjorde mitt eget presentpapper

Den 29e november 2007 bloggade jag hela FEM inlägg. Det var normalt då för bloggen var mer som instagram stories. Ett av inläggen föreställde mig i en svart loppisklänning, utan annan text än var kläderna var inköpta.

Idag är det den 29e november 2024 och i köket spinner diskmaskinen som en katt. Ärtsoppa och fläsk har ätits, tillsammans med grälsjuka barn som högg på varje mening någon yttrade. Hosta, trötthet och ett sug efter fredagsmys är starkt närvarande.

Klicka på filmen för att se hur en av de allra första köksalmanackorna från 1935 såg ut. Då var tonen uppfodrande och mästrande – och samtidigt ett underbart tidsdokument. Bläddrar ofta i denna kalender och läser anteckningarna från någon duktig husmoder.

Fram till på söndag kostar förresten min bok Hemmets Almanacka 199 kronor på Bokus! Om du vill passa på att kirra lite julklappar till alla du tycker om, alltså!