Nu&2007. När jag tittar tillbaka på mitt bloggande de senaste tio åren är det tydligt att det har hänt en hel del i garderoben! En del av de klänningar jag hade på galgarna 2007 kan jag inte tänka mig att ha på mig i dag. Andra plagg längtar jag tillbaka till – och några klänningar visar att jag var bra mycket modigare förr. Häng med på brokig resa genom mina klänningarns värld – varning för tvära kast!

2007 drömde jag om den här rosa bakelsen. Som plockad ur en walk in closet hemma hos Charlotte i Sex and the City. På den tiden var jag uttalad fashionista och mina inlägg om kläder hade knappt någon text. I dag har mina drömklänningar ärm och är sällan så här Barbiefierade. Men färgen…åh… den får fortfarande hjärtat att klappa snabbare.

I början av 2008 dör mamma och det syns i outfitbilderna. Det här året lägger jag ut flera bilder på klänningar i folklore-stil. Ofta med blicken i backen och med en kort eftertänksam text. Men 2008 var samtidigt ett mångfaldens år. Som om lite vad som helst hängde på galgarna i min garderob!

Här i en surrig kjol, eller som jag skrev då – en klänning med swung!

Lila schlagerklänningar med draperade axlar och guldskärp?! Jag måste haft en stort behov av att hitta tillbaka till glädjen i livet och råkat flörta stenhårt med fel sorts 80-tal! Som en blandning mellan Charlotte Pirelli och en påskservett.

Snart skärper jag till stilen när det är dags att vara studentmarsalk. Jag går på bankett i den här lånade blåsan, lika sedsam som festlig. Det finns inte många bilder av mig i svart klänning, lite synd kan jag tänka nu när jag ser den här bilden.

Sommaren 2008 leker jag Lilla huset på prärien i rutig volang…

…och sportar välklädd som en badmintonens Serena Williams!

2009 klär jag mig blått och prickigt och firar att bloggen växer. Hela klänningen utstrålar cirkus, det är min ”gladaste klänning” som tyärr inter verkar ha smittat av sig på humöret.

2010 klädde jag mig ofta i klänningar som utstrålar 50-tal. Markerad midja, vidd i kjolen och fortfarande blått! Minns att jag kände mig kalasfin i den här klänningen och gillar fortfarande detaljerna med sydda veck och många klädda knappar på baksidan av kjolen. I dag irriterar jag mig på att en så fin outfitbild visade fula sittskrynklor.

2011 har jag blivit mamma. Den här bilden fotade jag i trädgården efter att Mama varit på besök och plåtat omslag. Bertil var bebis och jag fick läsarkommentarer om att jag borde skärpa mig och göra mig av med mammahullet. Vilket mammahull undrar jag? När jag ser bilder från den här tiden känner jag bara att jag vill ge mig själv en stor kram. Det var så otroligt svårt att vara mamma och blogga 2011. Det fanns inte många andra bloggmorsor och det saknades en debatt om mammaskammande. Jag blev så mästrad att jag blev helt matt. 2014 när jag fick Folke var dock allting förändrat!

2012 går sommarens bästa klänning i mjuk pastell. Jag skiter i kroppsångesten och poserar oftare på bild igen. Nästan alltid i färgstarka mönstrade sommarklänningar och njuter mjukglass i bild.

2013 bär jag solklänning vid Gardasjön i Italien. Det här är fortfarande en av de klänningar som jag känner mig snyggast i. En av få modeller som funkar med riktigt tunna axelband.

2014 blir jag mer jordnära. Gården växer, vi skaffar hönshus och jag matcha klänningar till stövlar istället för klackar. Här är jag gravid i sjätte månaden och kelar med mina hett efterlängtade höns.

2015 växer buisnesskvinna i mig fram och jag är seriös på jobbet i fodralklänningar och finkappa.

Men på fritiden är jag grön och grann som en klippdocka från 60-talet….

2016 sitter Folke fortfarande kvar på samma höft men jag har ändå lyckats byta till blått och småmönstrat.
Under den här tiden föds en längtan att göra egna klänningar…

Tillsammans med Annakarin och min syster Anna skissar vi på den första Miss Clarity-kollektionen. Vi bestämmer oss för att göra omlottklänningar som ska smickra den fullvuxna kvinnans kropp.

2017. Fullvuxet blev det! När jag tittar på höstens kollektion från Miss Clarity känns det länge sen jag var den Clara som drömde om glansiga prinsessblåsor i stela material. Nu är det mjuka tyger som gäller.
Men andra delar av flickdrömmen finns kvar och har växt till något mycket större än jag ens vågade drömma om för 10 år sen. När jag var liten var det alltid kul att hitta, pröva och byta olika outfits med min syster. Det gör vi fortfarande. Men nu gör jag det också med Annakarin och alla ni kvinnor som gillar våra klänningar. Jag är så glad och tacksam över att få leva ett liv med så många klänningssystrar!