Utrensandets lov sjungs ofta. Men det pratas alldeles för sällan om sånt som folk ångrar att de slängt.

Oftast glömmer man ju tack och lov allt fint man i oförstånd gjort sig av med. Men när man har en blogg blir man ibland sorgligt påmind. –Va?! Varför gjorde jag mig av med den där klänningen? Och varför rensade jag ut kavajen? Hur tänkte jag när jag lät den där kjolen fara och flyga? IDIOT!

Här är några plagg jag ångrar att jag skänkt

Scene by Tjallamalla var ett märke vi sålde när jag jobbade på klädbutiken Kii i Umeå. Köpte vid ett tillfälle den här underbara blusklänningen och bar den sedan jämt! Den kostade en hel del men vi fick ju rabatt genom jobbet. Ibland pimpade jag den så här med en stor rosett.

Hade älskat att ha den kvar idag och gärna dragit den utanpå ett par jeans som en tunika. Men tyvärr – den åkte till second hand.

Två amish-aktiga klänningar i riktigt rejäl kvalité som jag bar flitigt för tretton år sedan. Köpte dem begagnade redan då och de hade varit helt rätt i modebilden idag. Men de rensades ut någon gång kring 2013 och jag slutar aldrig gräma mig.

Den här klänningen med otrolig snurr i kjolen och skön midja med resår använde jag flitigt kring 2009 – 2011. Sedan skänkte jag den, men tänker fortfarande tillbaka ibland och minns hur fin den var. Eftersom den var av ett stretchmaterial hade jag säkert kunnat ha den än idag.

Den här klänningen fick jag av min faster och använde flitigt kring 2009. En secondhandklänning som jag sydde av och sydde om ärmarna på. Hade knappast kommit i den idag – men det grämer mig ändå att den rensades ut. Hade gärna haft den kvar till mina systerdöttrar och barnbarn!

En amerikansk vintageklänning med palmer (men erkänn att de mest ser ut som hashblad) med härligt snurr i kjolen och en fin överdel med snedknäppning. Kan inte för mitt liv förstå att jag skänkte bort den? Som att slänga godis ju!

Den här åttiotalsblåsan kanske inte är min stil nu – men ge det fem år till och jag skulle säkert bära den igen. Men går det? Nej, det går inte. För den fick åka till Myrorna med ett lass utrensade paltor.

Åååå min underbara kofta med glittriga lurextrådar och härliga färger – den drömmer jag fortfarande om ibland. Satt som en smäck och hade inte en enda maska eller nopprighet. Tröttnade bara på den från en dag till en annan så den försvann ur min garderob.

Peplum är mitt bästa kjolsnitt. En smal pennkjol som samtidigt har vidd över magen och låter den andas. Peplum i en perfekt kleinblå nyans. Vilken idiot jag var som rensade bort den.

Köpte denna reakappa från Weekday men blev aldrig sams med hur den satt. Kändes klumpig, stor och tung. Men i dag hade den säkert suttit som en smäck på mig. Förhoppningsvis lever den dock vidare i någon annans garderob.

Vi avlslutar med den här röda prickiga karamellen med axelvaddar och knäppning i ryggen. Prickiga klänningar har jag i parti och minut. Men ingen som kan mäta sig med den här tyvärr.

Usch vad allt blev sorgligt. Nu måste jag gå och snyta mig.

Det händer så mycket och förväntas så mycket av oss i december och trots att vi kanske vill stanna upp och njuta tas tiden lätt över av måsten och stress.

Därför har jag ordnat en adventskalender med syftet att fånga stämningen. Varje dag en ny lucka med ett förslag på något att göra för att uppleva en stunds frid just den decemberdagen.

Men inga svåra, stora projekt som kräver tid och skapar ännu mer måsten. Nej tvärtom något litet och enkelt där finessen är att man ska stanna upp några minuter och låta själen hinna ikapp. En övning i medveten julnärvaro.

24 luckor av julfrid. Imorgon börjar vi!

I veckans avsnitt diskuterar vi par som är puttenuttiga och nykära i sociala medier – men som privat är som hund och katt. Dessutom en hel del om bloggkyrkogården full av coola brudar, vars pojkvänner tog deras otroliga foton. Men som sedan försvann direkt kärleksrelationen tog slut och ingen längre kunde hantera kameran.

Varför man som influencer och kändis aldrig ska göra sig beroende av sin partner. Varför bara den som levt ihop i 25+ år är lämpad att ge relationsråd. Och varför Ryan Reynolds och Blake Lively är värst i Hollywood.

Till jul blir jag alltid lite extra pysslig. Det är ju så mysigt att sitta inne och arbeta med händerna och skapa någonting fint.

Hittade dessa ljusstakar på loppis och tyckte att de hade en så vacker, smäcker form. Men vit är inte min favoritfärg så jag bestämde mig för att måla om dem.

Det allra bästa när man gör sådana här projekt är att måla med lackfärg. Börja med att slipa av ytan med ett sandpapper – då fäster färgen bättre. Och sedan kan man grunda ljusstakarna med en llackgrund och slutmåla med lackfärg i önskad nyans.

Men för dig som har en slatt väggfärg hemma – kanske överbliven från en ommålning – så funkar den färgen också bra. Men då blir inte slutresultatet riktigt lika tåligt.

Dessa stakar är av metall så jag började med att diska dem rena från flott och stearin. Sedan torkade jag dem ordentligt och målade därefter på väggfärg i en härlig skogsgrön kulör. Det krävdes tre lager för att det skulle täcka – men eftersom torktiden är så kort på den här typen av färg gick det ändå väldigt snabbt.

Medan ljusstakarna torkade hämtade jag upp kottar från jullådan där jag förvarar pynt till julgrupper och sånt. Man kan förstås köpa fina kottar – eller så kan man gå ut och plocka dem i naturen. Torkar man dem inne några dagar öppnar de sig och blir så här fina.

Jag målade dem vita i kanterna – som om de vore snöiga – och avslutade med att pensla på glitterfärg.

Jag kombinerade både guld och silver.

Sedan fick de ligga på tork. Det bästa är att hålla till med glitter på hushållspapper som man fuktat lätt med vatten – det håller överskottsglittret på plats och man slipper rester i hela huset.

Och medan kottarna torkade plockade jag fram mina pepparkaksformar. Tänkte nämligen trycka eget julklappspapper på enfärgade rullar.

Det här är ett barnsligt enkelt pyssel.

Rulla ut pappret på ett stort bord. Häll lite färg på en tallrik eller i locket på färgburken och stämpla pepparkaksformar i färgen och sedan direkt på pappret.

Ett lättsamt pyssel som passar perfekt att göra ihop med barnen. Se bara till att skydda bordet mot spill!

Jag tog också fram en gammal trist skokartong och stämplade på den. Nu ska den få bli presentask till julklappar.

Kolla så fint det blev! Både ljusstaken och paketen är målade med samma typ av färg.

Men de blir ingen jul utan en härlig krans till ytterdörren. Så en sådan gjorde jag såklart också.

För att göra en krans kan man med markägarens tillstånd plocka material direkt från skogen Gran, enris och tallkvistar. Men annars tycker jag också att det är vackert att köpa ädelgran i bunt och använda i kransen. Blir extra maffigt.

Jag utgick från en kransstomme av halm, bindtråd, avbitare, sekatör och snöre att hänga upp kransen i.

Först klippte jag bitar av ris ca 10-15 cm långa och gjorde buntar av dem.

Buntarna fäste jag runtom hela kransen med ståltrådens hjälp. Jag började med att surra fast ståltråden i kransen – och sedan lät jag den löpa på och fästa de små buketterna allt eftersom.

Om man arbetar åt samma håll hela tiden så täcker de nya buntarna över fästena från de gamla. Man får jobba metodiskt så slipper man fula hål i kransen.

Det är lite pilligt men inte särskilt svårt. Tänk dock på att det går åt bra mycket mer ris än man kan tro. När du kommit varvet runt kan du inspektera kransen närmare. Upptäcker du då att det är lite glest någonstans kan du alltid sticka fast några extra kvistar grönt i kransen för att fylla ut.

När kransen var färdig (det tog kanske en timme totalt) virade jag fast lite ståltråd kring de glittriga kottarna och sedan stack jag fast dem.

Slutligen fäste jag ett grovt snöre kring kransen och hängde upp den ute på verandan. När kransen satt på plats avslutade jag med att sticka in lite brudslöja direkt i riset. Det gjorde att den såg nästan snöig ut.

För att fästa en krans på dörren utan fula synliga hål brukar jag trycka ner ett häftstift på ovansidan av dörrbladet och sedan göra en ögla i snöret och trä den över häftstiftet. Hålet blir osynligt och håller förvånansvärt bra även för tyngre kransar.

Plättlätt och så vackert och effektfullt!

Det blev en riktigt mysig pysseldag och jag hoppas hinna pyssla ännu mycket mer fram till jul, för det är ju så roligt!

Så blev det äntligen första advent. Jag hade ställt klockan på åtta för att hinna upp innan barnen vaknat och göra iordning lite mys. Och mysigt blev det.

Pyjamaspojken var dock uppe och hjälpte mig att göra iordning.

Peppisar, lussekatter

Och varsin chokladtomte i present.

-Åh mamma, guldfolie….suckade Ulf lyckligt.

Efter frukosten fick vi en väldig fart för vi skulle vara i kyrkan redan klockan tio.

Scoutgudstjänst där barnen skulle få sina märken.

De provade ut sina scoutskjortor och scarfs också. Så söta i sina uniformer. Var redo.

–Alltid redo!

Ulf fick sitta med längst fram och kollade storögt på när brorsorna spelade drama, sjöng och tog emot sina märken.

Han fick låna Folkes scarf också för att känna sig som en i gänget.

-Jag visste inte att Gud kunde höra att man tuggar tugummi, var den gåtfulla kommentaren efter gudstjänsten. Eftersom jag nekat honom tuggummi innan vi gick in i kyrkan trodde han kanske att det var något Gud hade åsikter om. Men det var mest att jag var lite snål om mina tuggummin.

Sedan undrade han varför Gud hade skapat hans mamma så arg? Och varför Gustav Vasa skulle finnas?

Gustav Vasa och Teodicéproblemet – typiskt svåra teologiska frågor för oss kristna.

Efter kyrkfika och varmkorv gick vi på julskyltningen i vår lilla kommun.

De hade dekorerat träden med paket.

och tomten var på plats och gjorde high five med Uffe.

Renarna hängde också med.

Vi provade att sitta i brandbilar, gjorde ren-quiz i en kåta och köpte mjukkaka att lägga i frysen och spara till julens skinksmörgåsar.

Väldigt trevligt var det. Men sedan åkte vi hem igen och svidade om.

Och mötte upp matlaget för skridskoåkning. Man måste passa på när det råkar vara ett år med lite snö men många minus.

Klas passade på att vara lika söt som vanligt.

Det skymmer snabbt i slutet av november.

Men vi hann åka en hel del i alla fall.

Innan vi avrundade och gick vidare

Och åt gröt som Albin hade redo på spisen.

Bra för rödnästa nedkylda barn.

Vi försåg oss rikligt

Och pratade ikapp. Det var ett trött gäng som sågs för första gången på flera veckor efter en himla massa förkylningar.

Fin julbonad med Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin.

Och ett pepparkakshus som avbildar huset. Typiskt arkitekter att göra sitt eget hus i miniatyr. Själv satsar jag på färdiga byggsatser.

Så drack vi glögg och fikade lite till

Och halvslumrade i sofforna. Och på golven. Tills det var dags att åka hem och göra kväll.

Och det var den söndagen det. En riktigt fin julhelg som avrundades med att jag och pojkarna kröp upp i soffan och såg på Julens Hjältar ihop.

Om du läser min blogg från datorn noterar du kanske att min underbara julbanner äntligen är uppe. Det är tradition att den kommer på bloggen till första advent eller första december – beroende på vilket som inträffar först. Och nu kan man väl utan att förarga någon ändå hävda att det är fritt fram att jula?

Förra helgen gjorde jag och pojkarna en apelsingirland. Jag skalade först några stora apelsiner med tjockt skal genom att skära apelsinen med ett lång snitt i klyftans riktning. Då fick jag upp en bra, jämn öppning att utgå ifrån. Sedan snittade jag försiktigt runtom fästet på apelsinskalet med en kniv – så att det skulle gå att bryta loss i ett enda stort stycke utan att gå sönder. Mer skalyta att stansa ut apelsinstjärnor ifrån alltså!

Så tog jag fram pepparkaksmåttet och vek försiktigt ut apelsinskalet så att det gick att stansa. Sedan hjälptes vi åt att trycka ut apelsinsstjärnor i olika storlekar. Några av dem dekorerade vi också med nejlikor för att det skulle dofta gott

Med nål och tråd trädde vi sedan upp dem på ett snöre.

Och komponerade en väldoftande apelsingirland för köket.

Blev himla rart tycker jag och på precis lagom svårighetsnivå för att inget barn ska behöva få ett sammanbrott under tiden.

Det har varit så mycket senaste veckan. Mycket jobb att ta igen efter sjukdom och vabb och dessutom avslut på några riktigt stora projekt. Så när jag ätit fredagsmiddagen som Jakob och barnen lagat och lagt mig i soffan för att se Pirates of the Caribbean – död mans kista med barnen. Då somnade jag som en sten och vaknade inte förrän filmen var färdig. Jag stapplade sedan upp – laddade en diskmaskin – och kraschade i säng på nytt. Och sov till klockan åtta på morgonen.

Då vaknade jag som en ny människa, till den här utsikten.

Kom ner i köket där det brann i vedspisen. Erinrade mig att det fanns massa småplättar kvar från torsdagens middag som jag kunde duka fram till barnen.

Grädde, plättar och häggbärssylt till frukost. Inget fel på den kosten.

Efter att vi ätit ville barnen spela Minecraft – sällsapsspelsversionen.

Vi hann dock knappt plocka fram innan vi beslöt oss för att istället dra till sjön och testa skridskoisen!

Där mötte vi upp Ada

Och jag fick chansen att teståka mina splitternya röda skridskor. De snyggaste skridskor jag sett! Fann dem på loppis i veckan och högg till utan att tveka. Förutom att vara vrålsnygga med ett rutigt luddigt foder så satt de helt perfekt. Blir så barnsligt lycklig när jag är på jakt efter något särskilt och lyckas hitta det på loppis. När jag har is i magen och plötsligt bara springer på det utan att behöva köpa nytt.

Jag har mest åkt i mammas gamla utslitna konståkningsskridskor senaste åren och de är dessutom för små för mina fötter. Så nu var det verkligen på tiden med nya grillor. Snackar om tur!

Så fint på sjön. Längst där ute såg det ut som att det fortfarande var öppet vatten. Men vi höll oss vid kanten.

Lekte tagen och följa John och övade åttor, öglor, hockeyinbromsningar och att saxa.

Det var SÅÅÅÅÅ kul! De senaste åren när vi åkt har jag varit i så dålig form och haft så uschliga skridskor att jag knappt vågat åka ordentligt. Idag flög jag fram (nåja) och kände mig fri! Eftersom det bara var någon minus ute kunde vi åka länge innan vi blev kalla.

Men till slut fick vi bege oss hem igen, för vi väntade besök.

Bertil bar in ved och gjorde upp en brasa

Och sedan kröp ungarna ner i soffan och tinade fötterna under filten.

Jag har julpyntat lite mer nu till första advent. Inte bara stjärnor utan också hyacinter i små krus, juliga väggbonader och diverse ljusstakar.

Blir så glad av den första hyacintdoften!

Sedan tog otåligt väntande vid.

-När kommer egentligen farmor och faster Josefin och farbror Jens?

Vänta, vänta, vänta….tiden går extra långsamt när gästerna dessutom kommer med lördagsgodiset.

Men så hips vips var de här. Jag värmde glögg och saffransbröd.

Och faster och farbror som är riktiga sällskapsspelare tog ett parti med Bertil och Folke

Medan farmor och Ulf läste sagor.

Jag gick ut och matade fåren och fyllde på vatten och bar ut diverse skräp som samlats på punschverandan. Vill göra julfint där också och det är omöjligt för tillfället.

Många julstjärnor i vårt hus!

När jag kom in igen fortsatte jag julpynta lite. Satte upp juliga hyllband, tog fram adventsstaken och nålade upp fler bonader. Sedan började jag med maten.

Det blev falafel i pitabröd med ugnsbakad feta och honung, plus en god sötsyrlig tomatsallad.

Vi åt tills vi storknade. Sedan satt jag och Folke och övade på att rita människor med korrekta proportioner och verklighetstrogna stortår och sånt där viktigt.

Så småningom åkte gästerna hem och då sa barnen att det kändes som att den här dagen hade varit som ett helt jullov. Och det höll jag precis med om! Exakt så här vill jag spendera helgerna i advent – med nära och kära och göra mysiga saker.

Imorgon ska vi gå i kyrkan, gå på julskyltning och sedan dricka glögg med matlaget. Men nu ska jag stänga datorn och duka iordning lite mysigt inför adventsfrukosten imorgon. Har köpt varsin chokladtomte till barnen som de ska få som en liten present. Adventsfrukostar slamsas inte bort!

Snart är det dags att börja fundera på julbaket. Kanske vill du göra något litet gott redan till första advent? Här kommer i sådana fall recept på sex suveräna julkolor.

Smörkola med havssalt. En riktig favoritkola som får en lite pikant smak av det brynta smöret och flingsaltet ovanpå.

Saltlakritskola. Hisnande god, sötsalt och seg. Du gör den på turkisk peppar vilket är en garant för en riktigt salt kola. Precis som man vill ha den.

Chokladkola med kaffe och rostade hasselnötter. En mjuk, seg chokladkola med kaffeton och ett krispigt lager av rostade hasselnötter. Den lite bittra smaksättningen balanserar kolans smaker så att det inte blir för sliskigt och sött.

Smörkola med smak av pepparmynta. Begärliga bitar som smälter i munnen.

Julkola med täcke av choklad. Kombinationen av seg kola och krispigt chokladtäcke är ljuvlig. Den här vill du inte vara utan på gottebordet!

Fuskfudge. Tekniskt sett ingen kola men den får vara med ändå för att den är så förtjusande. Härlig fudgekonsistens och inte allt för söt i smaken. Men välj en kvalitetschoklad med hög kakaohalt – det gör hela skillnaden.

Snart är det premiär för årets julkalender och i veckans avsnitt av Wollin & Clara pratar vi de bästa julkalendrarna – och de sämsta! Vilken är din favorit?

Jag har ett rant över den dåliga barnkulturen idag (varför får vi bara programledare och influencers i julkalendrarna, istället för riktiga Dramatenskådespelare?) och varför behövs det fler riktigt onda vuxna i barnprogram idag….

I helgen lagade jag en butternutpumpa till middag. Den blev väldigt god i en gratäng – men jag fick lite butternutpumpa över.

Så jag bestämde mig för att baka något med pumpa i.

I USA kan man ju köpa färdig pumpapurée på burk men det verkar vara absolut omöjligt i Sverige. Eller i alla fall i hela Västerbotten. Tur att det är så lätt att göra själv! Jag tärnade, kokade och mosade den till en purée.

Sedan gjorde jag en sockerkaka med pumpa och alla de goda smaker som ofta kombineras med pumpa – som muskot, nejlika och kanel.

Och det blev supergott. En saftig, kryddig och festlig kaka – perfekt att bjuda på i adventstider. Bakar du den någon dag i förväg så vänta med dekorationen till just innan servering.

Pumpasockerkaka med glasyr

Print

Ingredienser

• 2 dl farinsocker

• 2 ägg

• 2 1/2 dl pumpapurée

• 1 dl olivolja

• 3 1/2 dl vetemjöl

• 1 tsk bakpulver

• 2 tsk kanel

• 1 tsk mald nejika

• 3 kryddmått muskot

• Glasyr

• 200 g Philadelphia light

• 1/2 dl florsocker

• 2 msk citronsaft

• ev lite vatten att späda med

• gurkmeja att färga glasyren med

• Lingon för dekoration

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 175 grader och smöra och bröa en sockerkaksform
  
• Vispa socker och ägg ljust och fluffigt. Häll ner oljan i en tunn stråle och fortsätt vispa
• Tillsätt pureen och rör ut den jämnt i smeten
  
• Blanda alla torra ingredienser i en bunke och rör sedan ner i smeten.
• Häll smeten i kakformen och grädda i ca 35-40 minuter i mitten av ugnen. Känn efter med en sticka så att den inte är kladdig inuti. Ta ut och låt svalna.
• Blanda ingredienserna till glasyren. Vill du göra tvåfärgad glasyr tar du undan en del och tillsätter gurkmeja. När kakan svalnat helt – dekorera den med glasyr. Späd glasyren om den känns allt för trögflytande. Dekorera med bär på toppen!

Vanlig glasyr och glasyr med gurkmeja. Jag gör den på Philadelphia light eftersom kakan i sig själv redan är så mäktig. Men det är såklart en smaksak. Och nej gurkmejan ger ingen direkt smak på glasyren utan bara färg.

När barnen och gammor kom in från skogspromenaden med frostnupna kinder hade jag värmt glögg och dukat fram kakan.

Den fick högt betyga av samtliga provsmakare

Även om Essa kände ett sting av bitterhet för att hon istället fick torrfoder.

Ett bra sätt att avsluta den söndagen på.

Gör bara inte som jag gjorde på den här bilden – när jag hade så bråttom att smeta på glasyr att kakan fortfarande ångade av värme. För då riskerar glasyren att halka av. Eller gör det förresten om du också vill ha sådana här effektfulla kakbilder!

Jag läste min mormor Ruts almanackor i höstas. Hennes korta anteckningar från varje dag under varje år. Där hon noterat vad hon gjort och hunnit med och vilket väder det var. Min mormor var en fena på att städa och ÄLSKADE ordning och reda. I dagböckerna framgår det att hon faktiskt städade någonstans i huset varje dag. Men så var det också det mest glänsande rena hem jag någonsin varit i!

Mormor hade alltså inte en stor städdag utan hon städade lite hela tiden. Och efter att ha läst flera hundra nedteckningar av mormors metod tänkte jag att jag skulle prova att implementera den i mitt eget liv. För själv är jag raka motsatsen. Jag är på eller av. Ebb eller flod. Men hur skulle det vara om jag inte lät det gegga ihop totalt – utan försökte ta lite åt gången? Avgränsade små projekt som gör att jag kommer framåt ändå.

Så det har jag hållit på och experimentera med hela hösten. Städat en hylla här och en hylla där. Det har känts helt ostrukturerat och inte så rationellt. Men visst sjutton har jag kommit framåt! Mycket mer än förut.

I lördags städade jag sminket i mitt badrumsskåp. Tog tio minuter. I söndags städade jag ur te- och kaffehyllan i köket och torkade rent. Tog fyra minuter. Dagen innan dammtorkade jag tallrikshyllan och stylade om på den. Det tog åtta minuter. Idag medan Jakob lagade middagen tog jag tag i mitt stora skåp i matrummet. Men eftersom det är så stort bestämde jag mig för att det räckte att röja lite i ljuslådan.

Ljus åt alla håll och riktningar och ingen ordning alls. Lyfte ut lådan ur skåpet, hällde alla grejer på köksbordet dammsög ur lådan.

Sedan plockade jag ner i allting i lådan igen och fyllde dessutom på med fler ljus från centrallagret i källaren. Jag var nämligen på IKEA och köpte 700 ljus för några veckor sedan, och de förvaras nu i vårt Lillkonsum. Att jag köpte så många på en gång beror på att lådorna för närvarande kostar 99 istället för 149 kr om man är IKEA FAMILY-kund. Tack du bloggläsare som tipsade mig.

Det gick så smidigt och lätt att städa ljuslådan att jag fick energi att också ta tag i lådan bredvid. Ritlådan. Där det finns pennor, ritpapper, sudd och blyerts. Plus skruv och spik och spelkort.

Det är här man rotar om man plötsligt får lust att sitta och rita. Eller banka upp en tavla. Eller letar blyerts när man ska göra läxan. En viktig låda alltså. Finns inget värre än att leta en blyerts medan barnen håller på att bryta ihop över läxorna.

Men det är ingen vidare ordning på pennorna i den här lådan. Så jag lyfte ut hela lådan. Tömde ut allt på bordet. Dammsög lådan och sorterade fram alla blanka oanvända ritpapper. Gav högen med teckningar till barnen och lät dem sortera ut de bilder som de ville spara (blev inte många). Sedan testade jag alla tusch- och bläckpennor för att kolla att de inte torkat ihop.

La pennorna på en liten bricka i lådan. Samlade ihop alla spelkort i en påse. Samlade blanka ritpapper i en trave. Och hällde tillbaka spik och skruv i den lilla pappkartongen. Viktigt att ha spik och skruv centralt när man vill flytta en tavla vilket ju händer en gång i veckan i alla fall.

Det stör mig dock något enormt när jag ser bilder att jag la tänddonen i denna låda och inte bland ljusen. Måste genast gå och flytta. Kommer strax tillbaka.

…………….

Ok nu är det ordnat. Var var vi?

Jo när även denna låda var städad hade det fortfarande bara gått tolv minuter. Och eftersom Jakobs middag inte var klar så fortsatte jag med det som var värst av allt

Nämligen underdelen av skåpet. Hoven droven. Jag var så förbannad sist jag skulle baka och inte hittade vad jag letade efter här inne.

Och som vanligt när jag städar ett utrymme tycker jag att det är det enklast att tömma det helt för att se vad jag har. Sedan dammsög och våtttorkade jag hyllorna.

Sorterade ut alla plåtburkar och ställde på sin rätta plats i källaren (i vänt på julkakor att fylla dem med). Sorterade pajformar och bakskålar och tallrikar i prydliga storleksanpassade travar. Sorterade ut tyger som ska ligga i linneskåpet och slängde gamla ritpapper som någon knött in någon gång.

Se så fint och ordnat det blev.

-Men överdelen av skåpet då? Ska du inte städa överdelen också?

Hah, det är redan gjort! Det gjorde jag faktiskt för mer än en månad sedan. Men den gången var det bara överdelen jag orkade. Det passerade alltså en månad innan skåpet var helt färdigstädat. Men det är okej.

Att städa två lådor och nederdelen av detta skåp tog inte fullt en halvtimme i anspråk. Och det var knappt jobbigt. För jag tog det lugnt och städade med ganska låg energi, utan ambitionen att orka städa och röja I HELA JÄKLA HUSET!!! Men tänka sig, det blev gjort ändå.

Tack mormor för inspirationen!

När jag bloggade om mina barns önskelista för någon jul sedan fick jag höra så många gulliga beskrivningar av andra barns julklappsönskningar. Här är några guldkorn.

Min systerdotter önskar sig ett löv

Min son önskar sig en flaggstång till rummet. Men flaggan kan han fixa själv.

Dottern önskar sig bara en ost med hål i

En vän önskade sig ett husdjur men fick aldrig något. Tillslut önskade hon ”en påse med hål i så att det som är i påsen kan andas”

Fyraåringen önskar en hemlig sax som hennes föräldrar inte vet om

Min femårige son önskar sig blöjor till sina framtida barn.

Vår dotter önskade sig en macka- Den önskningen blev uppfylld och är nu snudd på tradition

Min tioåriga dotter önskar sig tandställning och glasögon.

Min fyraåriga dotter önskar sig en guldstaty. Vad den ska föreställa? ”Mig själv såklart. Kanske finns det en på något museum?”

Jag önskade mig en burk champinjoner när jag var liten

Min treåring önskar sig chips, alkoholfri öl och en regnbågstraktor att ta till affären för att köpa lördagsgodis.

Min treåring vill ha en pinne utan bajs

Sexåringen önskar sig näsdukar och rollator

När jag var fyra önskade jag mig en grön kam. Idag är jag 43 och använder den fortfarande.

Vi önskade oss silveräpplen. Varje år fick vi ett vanligt äpple inslaget i aluminiumfolie och blev överlyckliga.

Min bonusdotter önskar sig ett hus, ett småsyskon och en hund. Vi frågade om det inte fanns något annat hon önskade sig? ”Nej det är lagom så”

Min son önskar sig en lucka i julklapp. På våra följdfrågor säger han: ”en som man kan stänga”

Dottern önskade sig tomma kartonger. Mamman gav henne en stor kartong med många mindre inuti. Det blev en billig och bra jul.

Fyraåringen önskar sig ett förråd

Treåringen önskar sig en ”halvgammal Skoda”

När Petter var liten önskade han sig en heltäckande röd ylle-långkalsong.

Min femåring önskar sig två tuppkostymer. En till sig själv och en till sin pappa.

Min son önskar sig en skördetröska, en riktig spis och en äggkartong. Med ägg i och något kladdigt på locket.

Dag tolv av vabb för minstingen och jag tycker mig inte se någon förbättring. Det här är en riktigt seg förkylning/influensa och jag känner hur arbetsberget tornar upp framför mig. Förra hösten hade vi dock åtta veckor av vabb så även om vi skulle behöva vabba ända fram till julafton kommer det inte bli så illa som det var då.

Men mitt i allt så känns det ganska mysigt att vara hemma tillsammans. Det är som något slags konstigt jullov. Det är kallt och vitt ute och inne lyser julstjärnorna. Och idag började jag och barnen julbaka. Något ska man ju roa sig med.

Vi började med en dubbel laddning saffransbullar av detta goda recept.

När jag bakar med barnen brukar jag låta dem börja baka och så assisterar jag bara och håller humöret uppe när degen inte går att kavla, rulla eller forma till bullar. Man kan ju bli rasande för mindre.

Sedan droppar barnen ändå av en efter en och då kan jag baka lite mer effektivt och rationellt.

Bullar i olika modesjanger

Vissa bakar i huckle och andra i sina slöjdalster. Den randiga toppluvan är en klassisk innemössa perfekt för bakning. Ser man långa vägar – ute bär man ju päls!

Gillar att baka på bakbord. Man får bra grepp och slipper slita på köksskivan när man skär och delar degen och sånt där.

Gjorde halva laddningen till lussekatter och den anda halvan kavlade jag ut och bredde smör och socker på.

Och så på med lite riven mandelmassa, rulla ihop och klippa till en fläta.

Det blev en jädra laddning när det var färdiggräddat.

Då kröp vi upp i soffan och kollade på Julens Hjältar ihop och provsmakade bullarna

Fem stjärnor av fem möjliga. Fint vabbdag på det hela!

Nästa år ska jag inte tveka utan sätta upp stjärnorna redan i mitten av november. Livet blir så mycket lättare då. Plötsligt gick novembermörkret från hotfullt och deppigt till vintermysigt och vackert.

På fredagen tände jag ljus och lagade middag och lyssnade på podd medan barnen låg i soffan och vilade.

Jag gjorde en gratäng med pumpa, parmesam, prosciutto, bröd och ägg. Låter kanske märkligt men var väldigt gott!

Salt, sött och krispigt i samma liksom.

Första maten jag orkat laga den här veckan.

När vi ätit kröp vi ner i soffan och hann se första Pirates of the Carribean (2 1/2 timme lång) innan klockan blivit 21.20. Yes! Sedan fick jag äntligen gå och lägga mig. Sov som en gris.

Och steg upp vid tio till dessa frukostlämningar.

Och Bertils brasa. Han har övertagit eldningsansvaret och gör varje morgon upp en eld i vedspisen. En av livet stora glädjeämnen är att komma ner från den kyliga övervåningen på morgonen och i trappen mötas av en varm björkvedsdoftande vägg

Efter frukosten tog jag på mig arbetskläder och gick ut. Kändes gruvsamt eftersom jag börjar hosta direkt jag blir kall.

Barnen satt och täljde

Folke håller på med ett svärd och Bertil en ny grötslev.

Det glittrar vackert runt tomten – trots att jag bara satt upp hälften av alla ljusslingor jag hade förra året.

Bertil hjälpte mig att fixa frostfritt vintervatten till fåren genom att ställa dit vår isolerad elektriska balja, och så bar han dit ett nytt fodertråg och matade dem.

Så glad över att ha ett storbarn som man kan jobba jämte. Och som tycker att det är roligt att vara med och göra riktiga saker.

I garaget satte vi upp julstjärnan på sin vanliga plats. Sitter den bra?

Sitter perfekt!

Vi kom in igen i värmen och jag kokade kaffe.

och tog fram apelsiner och nejlikor och så satte vi igång att pyssla

Den här tiden fram till jul är så mysig. Alla ursäkter till att få sitta och pyssla med nonsensgrejer välkomnar jag.

Det blev många apelsiner

I olika varianter.

Gammor är här och hälsar på och hon var ivrig påhejare.

Jag hämtade även in mossa och renlav som legat ute i trädgården.

Och lät tina. Här ska göras julgrupper!

Och så tog vi fram pepparkaksmått

Och stansade stjärnor till en apelsinslinga som ska hänga i köket.

Vilopaus. Det blev en lång sådan. Vi käkade lördagsgodis i soffan och åt gammors medhavda saffransbullar. Och jag somnade faktiskt ifrån helt en stund.

Till middag gjorde jag en potatis- och löksoppa med vitt vin.

Är för övrigt så förtjust i vår lilla pip-hylla som förvisso inte innehåller några pipor men gör det här mörka hörnet lite gladare.

Efter maten såg vi på Julens Hjältar i Öppet Arkiv. Den sändes precis i den ålder då jag inte tittade ppå julkalendrar – så jag har inte sett någonting alls av den. Men den verkar mysig!

En första bukett julblommor.

Och tydlig citrussäsong.

Runt gardinstången i köket har jag lindat lysande guldlöv.

Längtar efter att få börja julstöka här på riktigt. Tänker baka saffransbullar så fort jag får möjlighet. Vill alltid ha fikabröd hemma i adventstider – eftersom vi brukar äta något gott varje advent.

Min fläta av doftgräs hänger i vardagsrummet och varje gång man går förbi luktar det så gott. Flätan görs av myskgräs som man plockar, flätar och torkar. Den kan läggas i garderoben eller hängas upp så här för väldoft.

Många tända ljus blir det den här tiden på året.

Och fotogenlampor.

Middag med hela gänget.

Och sedan gjorde Jakob eld i bastun.

Det började snöa och la sig så vackert på vårt växthus.

Ja, i hela trädgården.

Verandan blir vid den här tiden på året som en enda stor iskristall.

Men snart åker pumporna på bron i komposten.

Jag och Uffe ville inte basta så vi badade badkar istället. Och sedan gjorde vi ännu en tidig kväll.

Och det var den fredagen och lördagen i bilder det!

Nionde vabbdagen i rad. Tre barn och sjuk mamma som ska samsas. Varmkorvslunch på kladdigt bord med kvarglömt glasspapper. Ljudnivån är outhärdlig eftersom två av tre barn är lindrigt sjuka och klättrar på väggarna. Locket i mina öron ger en otillräcklig ljuddämpning. Någon gör iordning sin korv men precis när första tuggan ska tas lämnar han bordet. Aptiten smet sin kos inför åsynen av mat. Och treåringen har inte tid med korv för han bygger en koja.

-Jag vill äta korven i kojan, dock.

Dock? Trots ett så fint språk säger jag åt honom att korv med ketchup äts vid bordet.

Till slut har två barn fått i sig en varmkorv var. Och en mamma har fått i sig tre. Och går direkt från bordet till soffan och lägger sig.

Årets julklapp OCH Årets medvetna julklapp är det hemstickade plagget! Fantastiskt tycker jag – att man lyfter hantverket och värdet av det. Och att personen som utför hantverket inte är en kvinna från Bangladesh som jobbar fjortontimmarspass och knappt får någon lön. Bara för att vi ska få köpa handgjort billigt. Utan att man istället inspirerar människor till att börja skapa själva igen. En gång var det ju en självklarhet! Och genom att skapa själv får man en ökad förståelse för det arbete som är nedlagt.

Och kan man inte handsticka själv finns det ju SÅ mycket stickat på julmarknader och hantverksshoppar. På det sättet stöttar man ju också en mindre aktör. Tips, tips!

Jag älskar stickat och har haft tur att ha människor runt mig som stickar. Min mamma stickade och växfärgade – den här otroliga koftan till exempel. Mormor var en fena på att sticka och min moster likaså. Nu är både mamma och mormor borta och min moster har slutat sticka. Men ibland stickar några underbara läsare vantar, strumpor och handledsvämare till mig och barnen. Den finaste present man kan få! Blir så rörd av tiden och omsorgen som är nedlagd.

Själv är jag inge vidare på att sticka. Men jag uppskattar handarbete i allmänhet och gillar att ge bort handgjorda julklappar. Är man ingen stor stickare så kan man ju ändå inspireras till att göra något helt annat med sina händer. Här är fler förslag på handarbetade julklappar.

En loppad spånkorg som målas på frihand och dekoreras och fylls med julblommor. Man kan måla både med hobbyfärg eller heltäckande tuschpennor.

En laddning hemmagjort julgodis på ett loppat vackert fat.

Handmålade julgranspumlor. Finns julkulor i drivor på loppis så det är bara att köpa och piffa till! Med hobbyfärg eller pennor.

En gammal loppad plåtask full med hembakade julkakor. Typisk sak som min faster skulle kunnat ge. Ett år gav hon oss en enorm gammal glasburk FULL av hembakta saffransskorpor. Ett annat år en lika enorm glasburk med lingonsylt. Uppskattade det verkligen!

Småkakor bakade av trolldeg och målade för hand. Till minstingen som vill bjuda på tekalas eller leka café. Kombineras med fördel med lite loppat riktigt porslin!

En burk hemmagjort örtsalt. Eller hjortronsylt. Eller rönnbärsgelé.

Något målat. Ett år gjorde jag prints av några av mina teckningar och skickade till min äldre släktingar.

Brodera! En julhandduk eller monogram på loppade linnehanddukar.

Eller så pimpar du porslin med porslinsfilm och gör en personlig servis! Bara fantasin sätter gränser

Ulf har varit sjuk i en vecka och imorse när vi vaknade var inte bara jag och Ulf sjuka – utan även Bertil och Folke. Det blev en lugn hemmadag för oss. En trött, sur förälder och tre sjuka och ganska griniga barn. Låter det roligt? Inte särskilt, va.

Så när Folke frågade om vi inte kunde julpynta hitta jag inte en enda god anledning att låta bli. Så vi satte upp adventssjärnorna och tog fram lite försiktigt vinterpynt. Som halmdekorationer och ljusslingor.

Peppade pyntare

Bertil ville inte vara med och pynta. Han är i den åldern när han vill göra riktiga saker. Sköta får, hugga ved, bära tunga grejer och hjälpa till att bygga. Jag gav honom i uppdrag att fylla på vedförrådet under vedspisen och göra upp den i mindre bitar.

När vi pyntat klart gjorde Folke yoga till en video med en amerikans yogatjej på Youtube. Det var faktiskt väldigt rart.

Ulf som knappt varit utanför dörren på en vecka behövde få lite frisk luft. Jag lyckades få ut alla barnen i samlad tropp. Och även mig själv. Nattlinne under dunrocken och täckbyxorna.

Vi gick bort längs vägen till en del av skogen där de avverkat gran och tall.

Så vackert sken. Intressant hur himlen i oktober fortfarande är knallblå – till att i november från en dag till en annan bli genomskinligt ljus.

Tio minus ute. Om det bara kunde komma lite snö också!

Men det verkar bli nästa vecka.

Glad i alla fall för minusgrader och sol.

På kalhygget tog vi rätt på ris som lämnats. Gran, tall och enris. Essa hittade många bra pinnar.

Ulf övade sina ”krafter” på Folke. Genom att rikta händerna mot honom kunde energin tydligen välta ungen. Men ni ser att det fordras koncentration.

Tur att storebror ställer upp på alla lekar.

Det hostades och rosslades och var allmänt klent ställt med oss.

Men skodonen var fashionabla.

När vi kom hem igen hjälpte Bertil mig att kapa till fina grenar att sätta i krus och urnor inomhus för att göra vinterfint.

Sedan såg vi till fåren och fyllde på mat.

Vackert så det förslår.

När vi kommit in låg vi nedbäddade i soffan allihopa och kollade på youtubern Erik Grankvist som byggt ett hus själv från grunden mitt ute i skogen. Helt utan hjälp av moderna redskap som skruvdragare och sånt. Här kan man snacka slow-tv. Extremt mysigt. Det är som att se min äldste som om tio år.

Men sedan gjorde jag lite trefika. Tinade saffransbullar som Susanne bakat. Och så lyssnade vi på julmusik och njöt av stjärnorna som ju gör hela hemmet så mycket mer ombonat.

Och det var den vabbdagen det. Den blev riktigt fin tillslut.

I veckans avsnitt berättar Malin om att hon varit på Aftonbladets kolumnistmiddag och sett en vegetarian äta kalvkött mot sin vilja. Men mest tänkte hon på hur svårt det är att bete sig i de fina salongerna. Kusinen från landet måste ha gott självförtroende. Själv känner jag mig alltid helt fel när jag träffar överklassen. De har så rent hår och är så trevliga och har så artiga, välklädda barn med slätkammade frisyrer. Vem är den mest överklassiga kvinna vi träffat? Och vad äter prinsessan Viktoria från en buffè?

–Visst kommer ni tillbaka i rutan i advent? Så många frågor av det slaget har strömmat in senaste veckorna när julen börjat närma sig.

Senaste åren har vi haft den stora glädjen att få fira in de stora högtiderna med tusentals tittare i Susannes skafferi i SVT! Att välkomna julen tillsammans med Susanne har blivit en älskad tradition för oss. Och att döma av våra inkorgar så är det många av er som känner samma sak!

Tyvärr blir det inte så i år, då budgeten för 2022 bara tillåter två sändningar och vi redan gjort ett påsk och ett midsommarprogram. Vi hade förstås hoppats på att få möjligheten att göra julteve tillsammans ändå. Men det är inte vi som lägger budget utan SVT.

Dock VET vi att tittarnas önskemål och tankar väger tungt. Så vill du se mer Susannes Skafferi – maila gärna kontakt@svt.se och berätta varför och vad det betyder för dig.

Vi vet inte när vi syns i rutan igen men är så glada över att ha fått göra det här ihop. Vara med och utveckla ett helt nytt teveformat där tittarna är medskapare och stämningen varm, vänlig och lugn. Med minimal budget har vi och alla proffsiga kollegor tillsammans tänjt på gränserna för vad som är möjligt. Och som ett resultat har vi till och med fått internationell uppmärksamhet genom Prix Europa och första priset i World Gourmand TV/Media awards.

Lämna gärna en kommentar med önskemål på vad du vill se mer av. Både Susanne och jag läser med spänt intresse och hoppas att SVT ska hörsamma önskningarna om nya avsnitt!

Så fort jag lägger ut bilder på att jag är ute i skogen och promenerar kommenterar folk och undrar om jag inte är rädd för björn och älg och sånt? Nej, rädd är jag aldrig (var däremot alltid rädd för män när jag bodde i stan). Älg har jag träffat på många skogspromenader och jag har stor respekt för dem – men aktivt rädd är jag inte. Däremot brukar jag ofta sjunga och hojta när jag är ute och promenerar. För att förvarna eventuella djur. Är inte så sugen på ett nära möte.

Men nu bor det en björn uppe i skogen bakom vårt hus. I den skogen där jag brukar promenera. En björnmamma med ungar. Vi har märkt ibland när vi är ute med Essa att hon signalerar vilt. Hon ger ifrån sig mörka gurglanden och grymtanden och blir alldeles stissig. Men inte på det sätt som hon reagerar när hon vädrar rådjur och blir exalterad. Utan hon blir liksom arg. Först hittade Emil björnspillning, sedan hörde grannar ovanliga och konstiga läten från skogen. Och en sen kväll när Albin körde hem från bastun såg han något konstigt lufsa över vägen, som han tänkte måste vara grannens Leonberger på rymmen. Men nu har man alltså sett en björnmamma med ungar.

Jag är fortfarande inte rädd när jag går ut. Men jag tänker mig för och har instruerat barnen att leva om allt vad de kan när de är uppe och leker i skogen (en helt överflödig instruktion för de lever alltid om allt vad de kan). Jag funderar också på säkerheten för våra får som ju går ute. Men framförallt tycker jag att det är så otroligt spännande att bo med vilda djur inpå knuten!

Jag uppskattar dem allihop. Rävarna, rådjuren, hararna och bävern som bor nere i ån och fäller träd. Jag uppskattar falken, örnen och tranorna. Jag uppskattar älgarna och björnarna och att livet verkligen känns i en när man bor på landet!