Det är så mycket som händer i december. Både utanpå och inuti. Traditioner och högtider har ju en förmåga att väcka minnen till liv. Sånt som både gör gott och ont. Och så vill man så mycket! Kanske ta revansch på tidigare decembermånader – eller återskapa en smula av magin från den egna barndomen. Alldeles oavsett är det lätt att man fastnar i att jaga julfriden och sedan istället tappar bort sig i stressen. Julfrid och stress är två oförenliga begrepp.
Förra året gjorde jag en uppskattad julfridskalender och självklart blir det en i år igen. Men inte full med avancerade recept och uppmaningar om att pyssla, städa och baka. Utan snarare av små övningar i medveten julnärvaro. För då kanske man kan komma fram till julafton och känna att man faktiskt njutit av månaden – istället för att bara jäkta igenom den för att möta alla andras förväntningar.
Puh! Det hängde på gärdsgården att jag hann med detta inlägg under rätt månad – men här kommer vad jag läste i oktober!
Omtyckta människor: forskningen, knepen och övningarna som gör dig likeable – Björn Hedensjö.
Lyssnar du på podden Dumma människor är du välbekant med psykologen Björns trygga röst och kloka råd. Jag skulle tro att jag hört vartenda avsnitt och köpte boken för att ha något att läsa på resan till Etiopien. Som trogen poddlyssnare känner man igen en hel del, men det gör inte så mycket för jag gissar att boken inte vänder sig till poddlyssnare främst utan till en bredare publik.
Jag läser och hummar med och känner att det mesta är både rimligt och sant. Några nya spännande insikter får jag också, bland annat av vikten att ställa frågor. Samtidigt tänker jag med viss sorg på att de som mest skulle ha användning av knepen i den här boken förmodligen inte kommer kunna tillgodogöra sig dem. Eller ens förstå vad de behöver öva på.
Läs Omtyckta människor om du vill få knep och insikter i hur man blir likeable. Det kanske låter insmickrande och en smula manipulativt? Som att man ska lära sig att vara falsk för att bli populär? Men det är inte alls vad det handlar om. Snarare är det en hjälpbok för att kommunicera och interagera på ett bättre sätt! Plus att det är roligt att plötsligt förstå varför vissa trevliga typer i ens omgivning är så otrooooligt underbara och omtyckta.
Jävla Karlar av Andrew Walden
Hyllad på varenda kritikersida och omskriven överallt denna höst. Jag kastade mig över romanen om Andrew och hans sju pappor. Så här står det på baksidan
“Julen 1983 skakas en tvåplansvilla i skogarna utanför Norrköping av ett våldsamt bråk och en hemlighet trillar ut ur en mamma. En sjuårig pojke som heter Andrev får veta att hans pappa inte är hans pappa. Den riktiga bor i ett land långt bort och har hår ner till axlarna. Som en indian , säger mamman och tecknar mot armbågen för att pojken ska förstå. Det brusar i pojken för det är det bästa han har hört. Det känns som att han är pojken i en bok om en pojke som får veta att hans pappa är kung i ett magiskt land och att en ande ska komma för att ta med honom dit. Men det kommer inga andar, bara nya pappor som inte är hans”
Jävla karlar är lättläst. Och med lättläst menar jag inte att språket är enkelt eller intrigen platt. Utan att det bara är SÅ JÄDRA BRA att man läser utan att märka det. Uppslukas, vänder blad och glömmer tid och rum. Det är ofta roligt, känslosamt och berörande. Och jag drar paralleller både till Ulf Starks uppväxtskildringar och John Irvings roman Hotel New Hampshire. Fastän språket är ett annat. Ett eget. Ser fram emot fler böcker av Walden.
Jag ändrade mina planer och avslutade dagen tidigare igår för att hinna köra hem innan det blev mörkt. Det vräkte ner och blåste och jag har stor respekt för vädrets makter och vill inte försvåra i trafiken ytterligare genom att ge mig ut när jag inte måste.
Jag kom hem, bytte om och gjorde eld i vedspisen.
Sedan plockade jag fram jullådorna och började pynta inför första advent.
Så mysigt när julstjärnorna kommer upp i alla fönster.
Och buketten med amaryllis pryder bordet.
Jag inventerade mitt förråd av hyllband att dekorera med. Och sedan kom barnen hem. De hade stretat i snöstormen och var både svettiga och iskalla på samma gång.
Överlyckliga av pyntandet. Alla rotade runt och hjälptes åt att plocka fram.
Det svåra är att bromsa. ALLT får liksom inte komma in på en gång. För då har man ju ingen möjlighet att accelerera i julandet och det är viktigt för decemberdynamiken.
Tomtestakar och sånt – det får vänta ett tag till. Kulljusstakar och flugsvampar är däremot välkomna!
Sedan började Folke och Dahlia dala i humöret och fantisera om att få en “farmortallrik”. Det är farmors beryktade plocktallrik hon gör till barn utan aptit men med dåligt humör. Med lite småplock som kan locka den mest matvägrande unge till att börja stoppa i sig. Tricket är lite udda grejer och kombinationer.
Så då gjorde jag varsin farmorstallrik åt dem. Lite nötter, en halv pepparkaka, en näve popcorn, äppelklyftor, apelsin och morotsstavar. En klick chokladsås som egentligen ska vara på glass. Och så lite toast. Ser inte mycket ut för världen – men det funkar alltid. Tallriken rensas!
Och medan Jakob tog Bertil och Ulf och stack till gymmet fortsatte jag att pynta. Dahlia och Folke ville av någon anledning ha högläsning ur bibeln för varandra. Många kreativa uttal av namn och platser blev det.
Sedan uppstod diskussion om vilken som egentligen är tjockast. Harry Potter eller bibeln? Folke bläddrade för att kolla sidantalet i bibeln.
-Men jag tänker inte läsa! Jag vill inte spoila slutet!
Efter maten drog jag till bönhuset för att repetera inför luciatåget. Kan knappt tro att det är sant att vi redan är framme vid den årstiden. Vart tog den här hösten vägen? Snart är ju terminen slut!
Jag kraxade upp mig och sjöng och det var lika trevligt som alltid! Och sedan drog jag hem igen.
Och då var det bara att börja om med skottningen, för allt hade drevat igen.
Jag har alltid sett mig själv som en Alexander Lucas. En person som har orimligt mycket tur och flyt i livet. Jag tycker alltid att det råkar sig så bra för mig, att folk är så snälla mot just mig och att jag har ett sånt generellt flax. Jag är helt enkelt en grundmurad optimist och det draget har jag ärvt av farsan. Han berättade att han fastnat med den ena skons metallhyskan i den andra skons hälla och sedan ramlat raklång i skogen. Jag och min syster frågade förfärat om han inte gjort sig hemskt illa?
-Nej för fan! I’m a lucky guy! svarade min pappa glatt och triumferande, varpå jag och Anna brast ut i gapskratt. För sån är farsan. Och sån är både jag och Anna. Man är med om den mest osannolika fallolycka, som skulle kunna göra en rasande. Istället är kontentan att man är en lyckosam typ förföljd av framgång eftersom man trots allt inte skadade sig.
Det här är ett personlighetsdrag som hjälpt mig väldigt mycket i livet. Det förstod jag när det försvann. För när jag blev utmattad och deprimerad kände jag plötsligt tvärtom. Istället för att traska runt i den trygga förvissningen om att universum konspirerar för min framgång och vill mig väl, så kände jag mig förföljd av otur och olycka. Den känslan har hängt kvar i många år efter utmattningen, även om jag på de flesta plan börjat hitta tillbaka till min optimism.
Jag är ju varken Alexander Lucas eller otursförföljd. Jag är väl som folk är mest. Men jag har förstått att det inte handlar så mycket om hur man har det utan om hur man tar det. Och när man mår piss är det svårt att ta motgångar på något bra sätt. Man saknar skydd.
Om detta pratar vi mer om i dagens poddavsnitt av Wollin & Clara. Samt Malins rosenraseri. Den finns att lyssna på bakom betalväggen hos Podme!
Vilket snöoväder som dragit in! En utmärkt dag för att jobba på café och skriva på bok. Huckle runt huvudet förstås, för att skydda det lilla som är kvar av frisyren.
Så välbekant och hemtrevligt att gå den bövliga trappen upp till NK. Nednött av tusentals fikasugna som traskat upp och ner här under ett sekel.
Här kan man få skrivro. Det är bara jag och ett gäng pensionärer. Precis som jag föredrar det.
Så skönt med mörker att gömma sig i en stormig novemberdag.
Har varmkoftan på så att jag inte ska bli så frusen av att sitta stilla och skriva.
Vanliga beställningen. Hasselnötslatte och macka med rabarbermarmelad och brie.
Och ute stormar det upp allt mer. Kanske får åka hem tidigare idag så jag inte fastnar i någon snödriva.
Men nu ska jag skriva så att tangentbordet blir varmt!
Köpte en sån fin kofta på secondhand förra veckan. Jag kan inte påstå att den var ett fynd – för den var dyr. Men jag har ju heller ingen som kan sticka koftor åt mig (allra minst jag själv) och då får hemstickad kofta från loppis vara substitutet.
Grönt är en färg som är underrepresenterad i min garderob. Tror det är därför jag gillar koftan så mycket. Täpper till en lucka och adderar något till alla mina outfits. Kjolen är loppad, jumpern har jag ärvt av mormor och stövlarna är förra årets från &Otherstories.
Tänker BO i den här resten av vintern.
Vill du se några andra saker jag köpt på loppis senaste tiden?
En jättefin julduk med alldeles lagomt juligt mönster på. Blå hyacinter och röda ljusstakar runtom.
Ytterligare en julduk med röda kantband och små garntomtar broderade som mönster. Och sedan diverse små julgrandsprydnader i halm och trä. Två kronor stycket kostade de. Tänker hänga dem i mitt tallris i väntan på julgranen.
En sista sak har jag köpt också – fast inte begagnad – nämligen änglahår. Jag gillar ju hederliga julgransbelysningar med vita ljus. De har ett mycket finare gult sken än i moderna slingor och jag brukar sätta änglahår på ljusen i granen för att få till ett dimmat sken. Men änglahåret har jag ärvt av mamma och pappa och det har typ 30 år på nacken och räcker inte längre till granens alla ljus. Så nu köpte jag nytt. Finns inte på många ställen men jag hittade till slut på Balders hage.
Jag sitter vid vedspisen och dricker mitt morgonkaffe. Tre barn har rasat iväg till skola och förskola och frukostdisken står kvarlämnad på köksbänken. Jag hör klockans tickande och det svaga mumlet från Jakob som har patientsamtal på övervåningen. I övrigt är det stilla.
Jag har en sådan där måndag när jag känner mig gråtmild och trött men glad. En stor arbetstopp är nästan förbi och jag börjar ana vilan. Det lugnare december som jag älskar och brukar försöka skapa för mig själv. Jag tittar ut över fågelbordet, ut i trädgården som är översållad av domherrar, talgoxar och andra småfåglar. Doften från en första hyacint hänger tung i luften och blandar sig med den av brinnande björkved.
Jag har lovat barnen att vi ska julpynta i veckan. De vill ta fram sina tomtelandskap och ställa i fönstret och jag ska hänga upp girlander och julbonader. Imorgon är det luciarep i byns bönhus och på söndag är det scoutgudstjänst och sedan julmarknad. Två andra kvällar ska vi in till stan och gå på öppet hus för olika högstadieskolor där Bertil kanske ska börja nästa år. Det kniper till av tanken på att ha honom så långt bort om dagarna.
Men just är alla här. Hela flocken är hemma på byn och jag får sitta i mitt tysta kök och se hur det ljusnar utanför fönstret. Det här ska bli en bra dag!
Åhej vad roligt vi hade idag när vi julstökade i mitt kök! Vi hade faktiskt så trevligt att vi drog över tiden med en timme – ivrigt påhejade av publiken!
Lovar att återkomma med recepten på allt, så snart vi fått upp dem!
Att fira in julen ihop har ju blivit en riktigt trevlig tradition som vi gärna fortsätter med. Länge.
Titta i efterhand kan man göra på instagram. Fast jag rekommenderar nästan hellre Susannes youtube. Större utsnitt och bättre ljud!
I torsdags så tänkte jag ha med mig kameran och dokumentera hela dagen. Tyvärr glömde jag bort den för jag hade så mycket jobb, så jag fotade bara själva morgonen. Men vilken morgon sedan! Varenda gren i trädgården var täckt av snö.
Så glad att jag lyckats få upp alla slingor ute. De är ju finast när de är halvt översnöade.
Det är också fint med trädgårdsmöbler som får stå ute året om. De här i grönt klarar vintern och gör trädgården så möblerad och hemtrevlig. I januari brukar snön nå ända upp till bordsskivan.
Bastun var också vackert inbäddad.
Och en första frukostgäst satt vid fågelbordet. En gullig domherre. Visste du att domherrar har lätt för att lära sig sjunga melodier? Förr höll man dem i bur och det fanns till och med speciella sångböcker för dem. Ja, detta vet du förstås redan om du läst min nya bok. Där finns sån intressant kuriosa inproppad lite överallt!
Jag och barnen begav oss till skolan. Men stannade förstås till och hälsade på grannens häst.
Sjön låg frusen.
Och förskolegården var hemtrevligt inbäddad.
Så fint med de duvblå vintermornarna. Och mörkare och blåare ska de bli! Ser faktiskt fram emot det, för det är så vilsamt och lugnt för ögonen. Och sedan tänker jag på euforin jag kommer känna de första mornarna i februari, när jag anar ljus på himlen. Tror bara de som upplevt riktigt mörker förstår vad den sortens tecken betyder.
Det är bråda dagar i tomtefabriken och jag blir så glad när jag ser alla beställningar från min lilla julaffär trilla in! Planen är att utveckla fler produkter allt eftersom och bromsklossen i det hela är bara jag själv. Jag är nämligen så oerhört snabb på allt – utom just att måla. Kan inte skynda mig. Vet inte hur man gör
Pusslet har gått åt i en rasande fart. SÅ roligt! Har fått önskemål om att göra med fler antal bitar också, så det klurar jag på inför nästa år. Men jag behöver hitta ett passande motiv!
De gulliga julkorten har också swishat iväg! Så passa på nu om du vill hinna hugga ett packe eller två. Där finns bara ett begränsat antal!
Jag målar alltid sånt jag drömmer om. Tänker ut det finaste och mysigaste jag kan komma på och så målar jag just det. Har ju själv fått så mycket tröst och inspiration genom illustrationer under åren. Att bläddra i Pettson, Madicken, Sagan om det röda äpplet och andra fantastiska bilderböcker och bara försjunka i motiven. Svårt att veta vem som njuter mest av sagostunden – jag eller barnen?
På söndag blir det julstök från mitt kök! Susanne kommer hit och vi ska julbaka, pyssla och göra fint inför december!
Vi sänder på instagram och youtube mellan 13-15 och om du vet med dig att du ska kolla på youtube kan du gärna gå in och prenumerera på Susannes kanal redan nu. Med fler följare låses det upp många bra funktioner som kan hjälpa oss under sändningen.
Har du några matrelaterade frågor du vill ha svar på inför jul så passa på att ställa dem nu så kanske vi kan lyfta det i programmet. Lyxigt att ha en superkock att fråga om råd när man står inför en stor mathögtid.
Jag ser så mycket fram emot att få lära mig Susannes recept på saffransbullar och hennes superenkla (och ganska nyttiga!) julgodis på plåt. Vi kommer också prata julkryddor och hur man förhöjer smaken på dem med hemliga kock-knep. Och dessutom visar jag de finaste hemmagjorda julklapparna.
När elpriserna ökar, ökar också intresset för hur man kan spara el i sin vardag. Men också för vilket slags avtal man egentligen borde satsa på. Hur vet man vad som passar en bäst och vad som lönar sig i längden? Har du ens koll på vad du har i uttaget?
Nu tänkte jag försöka förklara de tre vanliga formerna av elpris på ett enkelt och pedagogiskt sätt. Vi får se om jag lyckas!
Fast pris / Vinterpris. För den som söker trygghet och förutsägbarhet är det klokt att binda elpriset under vintern. Det är oftast under den perioden som elpriset är som högst. Med Fast Vinterpris så vet man på förhand vad elpriset kommer att landa på. Och med Bixia Vinterpris övergår elen under maj månad till rörligt igen. Vinterpris kan vara ett lite dyrare alternativ än det rörliga – men det man betalar för är ju tryggheten att på förhand veta priset och slippa obehagliga överraskningar.
Rörligt elpris.Den som vill kunna ta del av elprisets svängningar – framförallt när det sjunker – gör bäst i att välja rörligt elpris. Då varierar elpriset från månad till månad baserat på elbörsens upp och nedgångar. Över tid brukar oftast detta vara mer fördelaktigt än ett fast pris. Man kan jämföra det med att ha fast eller rörlig ränta på sitt huslån.
Timprispratas det flitigt om i media och man kan få intrycket att det finns stora pengar att spara här. Men att det är en sanning med modifikation. Timpris innebär att priset på el ändras från timme till timme. Och för att kunna utnyttja elen när den är som billigast krävs att man är väldigt intresserad av att både följa elpriset och förbrukningen i hemmet. Det kräver handpåläggning och vilja att anpassa sig efter kostnaden. Men har man bara orken och tiden så finns det pengar att spara! Passar om man bor i villa eller radhus, om man värmer huset med värmepump och om man har solpaneler. För att kunna ha elavtal med timpris behöver din elmätare mäta förbrukningen per timma, inte per månad. Det är ditt elnätsföretag som ställer om din mätare till timmättning .
Vi har timpris i vårt hushåll. Men det beror inte på att jagär särskilt intresserad av elförbrukningen – utan att min man är det. Han håller koll på svängningarna på marknaden och när det är bäst att ladda elbilen och fylla diskmaskinen. Han tycker att det är intressant och nästan som ett spel. Men hade det bara varit upp till mig hade jag istället valt rörligt elpris som baseras på svängningarna under en månad. Det hade nog lönat sig bäst för mig, som är lite vimsig och rörig och inte kommer ihåg (eller orkar) att tänka på allt. Jag tror att det är bra att vara ärlig med sig själv och sin personlighet när man tecknar elavtal. Annars kan framförallt det rörliga timpriset sluta som en dyr historia!
Vilket slags elpris har du? Och vad väljer du för el?
Jag väljer alltid förnyelsebar el från sol, vind och vatten. Det är viktigt för mig eftersom elen vi konsumerar har ett stort klimatavtryck. Bixia erbjuder bara 100% förnybar el och har som affärsidé att stötta mindre producenter runtom i vårt land som tex vill sätta upp en vindsnurra på sin gård eller bonden som vill installera solceller på ladugårdstaket. Som kund går dessutom en liten del av ens avgift varje månad till Erikshjälpen via Bixias Miljöfond. Det är ju fantastiskt!
Jag såg att Sandra Beijer skrivit en novell för Sveriges radio som heter Smal. Den handlar om en kvinna som bara vill en sak i livet – nämligen att vara smal. Och när hon träffar en annan kvinna med samma mål går dom helt upp i varandra och sin hobby. Men innan jag hann börja lyssna på novellen så fastnade jag istället i Sandras kommentarsfält och blev helt förfärad av vad jag läste.
Veckans avsnitt av Wollin & Clara handlar om smalideal, om triggers, om drömvikter och vad som egentligen kommer hända när bantningsmedicin blir allmängods. Under våren släpps Wegovy på den svenska marknaden vilket innebär att det plötsligt finns en riktigt effektiv bantningsmedicin till den breda massan. Sannolikt en medicin lika revolutionerande som paracetamol. Kanske kommer den också skrivas ut väldigt generöst och frikostigt? Och vad kommer då att hända när smalhet inte längre är ett ouppnåeligt skönhetsideal? Vad kommer hända med hela bantningsindustrin? Vad ska folk göra med allt tid som blir över? För att något ska vara just ett ideal krävs det ju att det är svårt att uppnå. Så när många plötsligt kan vara smala – vad händer med idealkroppen då? Vi ser ju hur stora rumpor var på modet ända tills brazilian buttlift blev ett allt för vanligt ingrepp. Då dog det idealet. Vad blir det nya?
Vad ska de som profilerat sig som kroppspositivister göra? Kommer de hamna i skottgluggen hos sina följare om de väljer att ta medicinen och gå ner i vikt? Vi har ju sett hur influencers viktnedgångar orsakat mycket blandade känslor bland läsarna. Eller framförallt spekulationer när profilen inte velat dela med sig av vad de har gjort. Cassandra Klatzkows viktnedgång blev väldigt omdebatterad sedan hon först flera år efter ingreppet berättade att hon gjort en gastric bypass. Så hur kommer det tas emot när folk tar medicinen? Som ett oproblematisk val eller som svek?
Så mycket spännande att fundera kring. Och det gör vi också i veckans avsnitt av Wollin & Clara. Bakom betalväggen hos Podme
Hurra, hurra för idag öppnar jag min julaffär! Det är tre år sedan sist och då sålde jag julprint så att det sprutade om det. Den här gången har jag utökat mitt sortiment och den produkt jag är allra mest glad över är nog julpusslet. ÄLSKAR pussel och gillar sådana som man kan klara av i en enda sittning och som man sedan kan ta som tradition att lägga varje jul. Mitt mest sålda print Vinterstad har nu förvandlats till ett vackert 300-bitars pussel som passar fint att lägga med familjen.
Med måtten 15×20 cm så kan de dessutom ramas in och hängas på väggen som en liten tavla.
Men så har jag ju två nya julpostermotiv också. Sagostad
Och Vintervila! Jag funderade över den härligaste aktivitet man kan ägna sig åt på vintern och det måste väl ändå vara att sitta uppkrupen i en fönstersmyg och läsa med en kopp te? Så då målade jag det.
Det finns också några enstaka exemplar av printen I väntan på Advent
Och jag säljer även några print av Julbord för en
Samt Sockerbagaren. Jag målar i gouache och akvarell och trycker på 240g papper. Storleken på julpostern är 30×40 centimeter (ungefär som A3 alltså – men inte riktigt) och passar perfekt i till exempel vanliga IKEA-ramar.
Den här webbshoppen är lite speciell. För den är nämligen bara öppen i en sex dagar! Bara sex ynka dagar? Japp! Från idag fram till och med den 27e november. Sedan stängs den för den här gången. Och då sätter vi igång att trycka alla beställningar och skicka ut dem!
Här kommer det långa inlägget med tusen saker som har hänt sedan sist!
Jag var ju gäst i P4 Extra med Titti och det var så otroligt trevligt! Fick så fin respons efteråt också. Vi var båda lite förvånade över längdskillnaden på oss. Jag trodde Titti var längre och hon att jag var kortare. Folk tror alltid att jag är kortare än vad jag är i verkligheten. 178 cm plus klackar varje dag!
På onsdagar när barnen har scouterna brukar jag trava runt i Vindeln i 90 minuter medan jag väntar. Alltid i telefon med Elina för att avhandla viktigheter. Går runt och kollar på fina hus och fönstertittar diskret.
Och promenerar i mörkret på kyrkogården. Så fridfullt med kyrkogårdar i mörker.
Ulf har haft sin skid-debut för året. Själv väntar jag nog hellre tills det kommit lite mer snö.
Jag har jobbat massor med Susanne senaste veckorna! Vi har så många olika saker på gång.
Det är roligt och lyxigt för Susanne har alltid mat med sig.
Den här gången var det en armenisk linssoppa med aprikoser och crack bread på sidan av.
Farligt gott!
Jag har passat Klas och Ylva också. Ulf som är vår bebis blir så stor och duktig när han har Lill-Klas på besök. Håller honom i handen, hjälper honom tvätta munnen efter maten, uppmuntrar honom och pratar med sin snällaste röst.
Alla borde få ha ett småsyskon och öva på sånt här. Och eftersom ingen ska behöva vara yngst får man fortsätta föda barn i all oändlighet eller tills ens äldsta syskon börjar få egna barn som man får sköta om.
Efter maten skulle de “leka basket” i källaren och “baska” med varandra. Klart intressant syssla!
I fredags skulle jag in till stan på morgonen och inte EN ENDA SAK gick rätt. Blev en halvtimme sen till träningen för att bilen vägrade starta, för att jag tappat bort min plånbok och för att massa olika andra saker bara krånglade. Var på så ilsket humör när jag kom fram.
Men efter en timmes träning lättade det betydligt. Sedan återupptog jag traditionen från förra vintern, nämligen att stanna kvar efteråt och arbeta från en solstol. När det är tjugotre minus ute är det någonting extremt läkande med att få sitta i baddräkt i 30 graders värme och skriva. Alla jobb passar inte att göra här – men att skriva funkar finfint.
På fredagen kom gammor och hälsade på över helgen. Spelade Othello med Uffe som hittade på nya regler allt eftersom han höll på att förlora. Nöden är uppfinningarnas moder!
Folke ritade och Bertil höll på med ett schema över alla sysslor, läxor och gympapåsar de ska ha med sig varje dag. Bra initiativ! Vi tejpade upp det på insidan av skafferiet sedan, så de kan kolla i det själva varje morgon.
Lördagen gick åt till städning för oss vuxna medan barnen var ute och åkte skrana i mördarbacken och sedan kurade inne med gammor.
På kvällen gjorde vi eld i bastun och så bastade vi allesammans! Ultimata ledighetskänslan infinner sig när man får vara i värme.
Söndagsmorgonen var kall men fin. Ska ta in mina glaspumlor nu och hänga upp röda plastkulor istället. Är inte det kul? Julgranskulor utomhus? Jo jag tror det blir festligt!
Tror inte grenarna håller så bra för tunga glaskulor vintertid.
Här ska också piffas och göras iordning en smula. Ska fixa en utegran som kan stå på bron och så ska mina röda vimplar hängas upp så det ser lite juligt ut!
Är så tacksam för hur kall den här hösten har varit. Slask är mitt sämsta väder men som tur är kom frosten tidigt och sedan har det varit riktigt kyligt.
Jag bestämde mig för att göra en liten utflykt med barnen och gammor.
Packade en picknickkorg och skridskoväska och drog ner till sjön där jag stämt träff med Stina, Elle och Ada.
Härligt med skridskopremiär!
Isen var lite kullrig men gick att åka på ändå.
Vi körde tagen och ett, två, tre ost.
Det senare var väldigt svårt för Stina som inte kunde bromsa utan ofelbart gleeeed fram som en staty långt efter att det skrikits OST! Gulligt!
När tårna frusit ihop bytte vi om till vinterskor
Och gjorde upp en brasa för att kunna grilla korv. Som ni ser var korvpeppen enorm. Alla fixerade elden med blicken och önskade sig glödande kol.
Hungriga ungar.
Falukorv på mjukaka
Röken stod rakt upp i kylan. Och sedan vi ätit och druckit rusade vi hem för att värma oss!
Gjorde eld i vedspisen och drack flera baljor kaffe och tände ljus i hela huset. Var kall in till märg och ben.
Och att vara inomhus var himmelriket.
Men på kvällen hade jag stämt telefonträff med Elina så då var det bara att svida om och går ut på promenad. Gick rakt ur i mörkret, släckte pannlampan och lät stjärnorna visa vägen.
Vinterns skönaste plagg är min cape! Fick den av syrran i hennes garderobsrens. Så mysig att dra om sig som en stor och skön kofta. Och fin med de röda pompombollarna.
Mormors gamla jumper, en kjol jag loppat för 30 kronor, ett pannband en läsare stickat till mig, den ärvda capen och skorna som är flera år gamla från Zara. Så ingenting är egentligen nytt – men det känns nytt för att kombinationen är det.
Jag får bara sån lust att dra på mig mina röda skridskor och åka runt som en isprinsessa!
Textil är en sån otroligt viktig del av vad som gör ett hem vackert! Och i ett äldre hem med äldre stil tycker jag att det blir en enorm skillnad om man inreder med gammal textil eller ny. Ett par nyproducerade linnegardiner från Ohlssons tyger eller en löpare från IKEA kan helt enkelt inte jämföra sig med ett handvävt och handbroderat konsthantverk. Jag föredrar 90% gammal textil och 10% nyproducerad i mitt hem. Det är rätt ratio för mig.
Men vilken slags gammaldags textil ska man då satsa på? Jo, nu tänkte jag göra en liten genomgång.
Trasmattor är återbruk i dess bästa form. Ingenting är hemtrevligare eller skönare för fötterna än olika sorters trasmattor på trägolv. Nytillverkade trasmattor är dock aldrig lika fina som gamla som gjorts av riktiga tygtrasor och därmed ger en härlig brokighet till mattorna som nya infärgade trasor aldrig kan ge. Lägg dem på härsan och tvärsan och gärna tätt ihop. Här finns inspiration till placering.
Äkta mattor. Har letat ihop till min samling under många år och köpt begagnade på Röda Korset, Emmaus och Myrorna. Men den största afghanska mattan i vardagsrummet har jag fått ärva av syrran. Medan trasmattor gärna får vara smala och tarmiga ska mattor av denna modell ska vara stora! Så stora att alla möbler ryms på mattan eller i alla fall kan stå en bit in på den.
På den äkta mattan gör Jakob yoga, barnen har brottningsmatch och när man är många som ska se på film kan man slänga ner kuddar på mattan och ha det riktigt mysigt på golvet. Jag tar ut och piskar den någon gång per år men däremellan dammsuger jag bara. Nu på vintern går det också fint att täcka den i pudersnö och sopa ren med en piassavakvast. Ull rengör sig fint på det sättet.
Gardinerna är väldigt viktiga för ett hem. Men det är ett lurigt kapitel. Hur hittar man gardiner i rätt längd, i matchande par och kanske till flera olika fönster i samma rum? Jag har letat på antikaffärer och loppisar under flera år och anmärkningsvärt många har jag fyndat i Boråstrakten hos syrran. Men det måste inte vara likadana gardiner i alla fönster i ett rum. Om de bara tala med varandra stilmässigt gör det inget att de inte hör ihop. I vissa rum har jag till och med haft olika gardiner i ett och samma fönster. Tror aldrig ens att någon har märkt det.
På vintern gillar jag ullgardiner men på sommaren kör jag mycket på spets. Och här är det en ENORM skillnad på IKEAS syntetiska spetsgardiner och en gammal gardin. En lite grövre bomullsspets eller en virkad spetsgardin är oerhört vackert. I somras kom jag över tre par spetsgardiner med nästan hundra år på nacken via en antikhandlare som la ut på annons.
En gardinlösning om man inte hittar något annat – det är fina gamla spetslakan. Det har jag haft i många fönster genom åren. Och gardinstängerna kan förstås gärna vara av gammal typ. Gyllenhaks byggnadsvård har nytillverkade i gammal stil som är fina. Även Carlshaga gör gamla stänger fast i trä. Och Gysinge har en egen variant.
Man kan också hitta gamla fästen och gardinringar på loppisar eller på tradera och sedan kombinera det med en rundstav man köper och laserar. Det har jag gjort. Eller så hittar man en stång i mässing med ringar. Så här kan det se ut.
Draperier mellan rummen känns också otroligt hemtrevligt. Dämpar slammer och drag och gör det ombonat. De får gärna vara udda och behöver inte matchar gardinerna så noga. I mina draperier brukar jag vintertid hänga upp några fina klockor jag köpt på loppis. När man kommer åt gardinen ibland så klirrar det mjukt inifrån tyget. ASMR för vintagefrälsta!
Sängkläder. Gamla spetslakan som förut användes som påslakan kan istället användas som underlakan. Vackert och skönt att sova på. Och kuddfodral med spets och knytband är både vackert och svalt mot huden. De finaste överkasten är förstås de gamla vadderade sidentäcken som man kan hitta på loppis om man har tur. Ofta i rött, ibland i senap, blått och grönt. De är sällan tillräckligt stora för att fungera som täcken över hela sängen utan jag använder dem mer som halvtäcke när jag också vill visa fram de fina lakanen under. Som på bilden ovan.
Handbroderade bonader är en riktig konstskatt. Jag har en diger samling som jag byter mellan när jag vill variera mig. På den här härliga jugendbonaden står det Arbete ger ära. Jag använder knappnålar för att fästa upp mina bonader på ett smidigt sätt.
Gamla kökshanddukar har en oöverträffad uppsugningsförmågan. Så vackert också med broderade monogram och alla olika mönster och bårder som handdukarna kan ha. Förutom att de är underbara i köket kan de användas som borddukar, för att fodra en brödkorg och för att slå in paket. Vira in en kaka, ett fint loppisfynd eller några grönsaker från trädgården i en kökshandduk och du har en underbar gå-bort-present. Brukar finnas för en guldtia på loppis.
Paradhanduken får vi inte förbise. Hittar du en gammal handdukshängare på loppis kan du skatta dig lycklig – hugg den direkt och sedan har du något roligt att pynta och variera med. Paradhanduken är alltså den broderade duk som sitter framför kökshanddukarna. Den kan bytas ut efter säsong och högtider. Jag har ett antal olika varianter att välja på och köper ständigt fler.
Handvävda, broderade vepor och ranor av olika slag är toppenfint. Att lägga i en fåtölj, på en kökssoffa eller hänga på väggen.
Filtar och plädar. Handvävda varianter med fina mönster och färgställningar brukar jag hålla utkik efter på loppis. Den här röda är mitt senaste fynd. Så vansinnigt vacker!
Kuddar. Handbroderade eller mönstervävda kuddar är som smycken i soffan. Om du är rädd för vägglöss kan textilierna antingen köras några timmar i torkskåp på högsta värmen – eller läggas i frysen i minst -18 grader i tre dygn.
Dukar köper jag i parti och minut. Broderade, vävda, spetskantade och knypplade. Ett otroligt hantverk att ha förmånen att få dekorera sitt hem med. Förvånansvärt tåliga också – tvättar mina dukar i maskinen och de håller både form och fason på ett fint sätt. Och människor som själva inte orkar tvätta och stryka och hålla på blir så glada av att få äta på riktig duk. Känslan är något helt annat.
Virkade dekorationspläden. Vi ska inte glömma de lite mer udda detaljerna som gör ett hem vackert. Denna pläd hittade min syster när hon hjälpte till på en stor sorteringscentral för second hand. De skulle slänga bort den eftersom de bedömde att den inte gick att sälja. Men hon räddade den såklart! Den är säkert nästan hundra år gammal och färgerna är sådana som ingen längre färgar. Jag tror faktiskt att det är en av de finaste sakerna med gammal textil. De lite dova, skeva färgställningarna som inte är så RGB-skarpa som allt som nyproduceras. Den här pläden är en av mina käraste julklappar någonsin och precis det slags udda tyg som gör ett hem personligt och charmigt.
Brickband. En både praktisk och fin inredningsdetalj av tyg som sätter piff på vilket hem som helst.
Tidningsfickan hör till samma kategori. Jag har också en i brunt.
Väggförvaringen. För borstar och handskar, eller för papper och påsar. Finns rikt dekorerade och är som att ha ett riktigt konsthantverk på väggen.
Virkade grytlappar. I princip gratis på loppis och finns i en uppsjö av trevliga utseenden. Inte alltid så praktiska kanske – men hemskt rara att ha på en krok i köket eller bredvid vedspisen.
Nu tror jag minsann att jag täckt in allt inom hemtextil. Seså, ut med er och ta vara på den textila konstskatten! För tar vi inte hand om den så kan vi ju verkligen tala om bortslösad kvinnokraft.
En sak jag lärt mig om stress är att man blir väldigt, väldigt dum av att vara stressad. Dum så att man fattar ännu sämre beslut åt sig själv. Man svarar snabbt på mail och förfrågningar och tackar idiotiskt nog ofta ja på istället för nej. I ivern att skotta undan arbete – vilket som helst – så kan man faktiskt råka ta på sig mer arbete. Att tacka ja till något som går ganska snabbt att lösa kan vara otroligt belönande för den som står inför stora och till synes olösliga problem.
Något jag brukar säga till mig själv (och alla mina vänner) vid stress är –Kom ihåg att du blir dum i huvudet. Fatta inga förhastade beslut. När du ser veckan framför dig och den känns oöverstiglig. Börja inte agera, dra och slita i allting på samma gång. Ta istället en liten stund och inventera krasst vad du kan plocka bort. Något möte som kan skjutas på framtiden? Måste du verkligen åka och storhandla ikväll? Är det helt nödvändigt att barnen åker på just den där fotbollsträningen om det är så att du behöver vila den kvällen? Finns det möjlighet att flexa ut någon dag? Finns det någonstans du kan curla dig själv för att orka lite bättre?
Det finns ofta luckor och lösningar men vi behöver stanna upp och lugna ner oss för att se dem. Och bara att göra den övningen kan sänka stressen. För det gör att man påminns om att man har makt över sitt liv. Inte all makt förvisso – men mer makt än man tror när man är stressad och dum.
Jag har övat jättemycket på det här efter utmattningen. Så pass mycket att min första instinkt när jag blir stressad är att sätta mig otroligt stilla i ett rum. Ju mer stressad jag blir desto trögare försöker jag göra mig själv för att inte förvärra röran. Det är förvånansvärt effektivt!
Lördagen började med städning för mig. Barnen drog ut och åkte skrana och rastade Essa och Jakob arbetade på gården och fixade iordning för vintern. Som belöning efter att ha storstädat unnade jag mig att göra någonting vackert till mig själv. Planterade några hyacinter i en gammal kruka.
Och tog fram ett trätråg och fyllde med röda äpplen.
Igår morse var det -23 grader men idag är det lite mildare, omkring fjorton minus ungefär. Soligt, klart och bitigt i kinderna.
Gjorde ytterligare en liten plantering med hyacinter och ställde i matrummet. Ner med det jag kunde hitta – torkade apelsinskivor, kottar och några röda bär och flugsvampar. Den lilla amarylliskrukan fick jag av min vän och kollega Charlotte som en Grattis till bokframgångarna-present!
Tallen vid bastun har blivit friserad och små buketter är utplacerade runtom på nedervåningen. Rart och vinterfint – dessutom doftar tallris så gott!
Nu har jag städat, handlat mat, bjudit på spontankaffe till grannar och laddat tvättmaskinen. Nu ska jag koka en kopp te och krypa ner i sängen med Harry Potter och lite lördagsgodis. Hoppas du har en fin lördag!
Jag tycker att vintern är jobbig. Jag tycker också att vintern är underbar. Men det är liksom inte två saker som utesluter varandra. Allt som är jobbigt är inte heller dåligt per automatik. Jag tycker om mörkret, kylan och snön och allt som den befriar mig ifrån. Trädgårdsarbete, ruttnande grönsaksland, blötregn, sociala krav och det starka sommarljuset som hela tiden drar mig utomhus. Som får mig att känna att jag går miste om något viktigt. Men vintern skrämmer mig samtidigt. Arbetet den medför, tyngden den lägger på axlarna, isoleringen inomhus och tröttheten som oundvikligen uppstår.
Vi svenskar är fenomenala på att romantisera sommaren och det förhöjer ju onekligen upplevelsen av den. Men jag tror att vi måste öva litegrann på att också romantisera vintern. Skapa magi kring ovädret, mörkret och kylan och hitta de goda sakerna som det medför. För då blir årstiden lättare att bära.
Vintern har i alla fall blivit mycket härligare sedan jag accepterat den för allt som den är. När jag inte försöker stressa förbi eller förringa hur den påverkar mig – utan bara accepterar läget. Alla andra djur påverkas ju av vintern. Vissa går till och med i idé den här tiden. Men vi människor förväntas jobba på precis om vanligt och tro att mörkret och kylan inte kommer åt oss, bara för att vi har centralvärme och lampor inomhus. Men det stämmer ju inte. Vi blir påverkade.
Jag påminner mig också om att vintern är lika mångfacetterad som sommaren. Den skira försommaren jämfört med den överblommade augusti är olika årstider med olika stämningar. På samma sätt är november något helt annat än februari. Varje månad har sin unika prägel och genom att lägga märket till årstidens skiftningar så blir vintern inte lika lång och monoton.
Man kan lära sig att älska det som är kärvt, kallt, arbetskrävande och hårt. Inte minst för att det förstärker det mjuka, lena, lugna, varma och friska som kommer efteråt. Att acceptera och följa med istället för att streta emot – det är en min nyckel till att må gott genom vintern.
