Kategori: Claras hem & trädgård

Små nätta bord är mina favoritmöbler. Bara på nedervåningen i mitt hus kan jag räkna till sju stycken bord. Eller styling-ytor. För det är så jag använder dem. Som små ytor för fina stilleben som jag enkelt kan variera. Och de nätta borden är perfekta att flytta runt när man vill möblera om en smula.

Som en bonus går udda små bord ofta att hitta billigt på loppis. Kommer du över något bord målad i en färg som nötts ner – slipa för all del inte bort den. Och måla för guds skulle inte över gamla vackra träbord. Det skabbiga är det trevliga!

Runt, rektangulärt, trebent eller enbent – finns hur många fina modeller som helst av nätta bort. Jag är ständigt på jakt och har till och med kånkat hem ett litet bord på nattåget från Borås. Ett enbent björkbord jag inte kunde leva utan.

Här är några småbord som jag tycker är särdeles charmerande och som jag tidigare publicerat på mitt instagramkonto @underbaraboning

Den gröna kommoden med tvättkanna i porslin, kammarljusstake och hårborste med silverrygg. SÅ HIMLA VACKERT! Inte minnst ihop med de blå panelerna. Norrmän är bäst på färgkombos. Så ÄR det bara!

Här vill jag sova. Och vakna. Så tjusigt med ådringsmålat litet nattygsbord med gullig läslampa ovanpå. Och bra med rejäl låda. Man vet att det är där snorpapper, öronproppar, lypsyl och udda knappar hamnar för att inte synas. Precis som det ska vara.

Bleka pasteller mot brun tapet. Hur fint? Väldigt fint! Hemma hos Nina.

Grönt gammalt glas mot gul gammal byrå. Och så lite zinkhink ovanpå det. Mmmmm…norrmännen gör det bäst av alla!

Leilas skamfilade hallbord skulle jag inte säga nej till. Så fin placering mitt på golvet – med härliga rosor och böcker ovanpå. Man vet att man har en lagom stor hall när det utan problem ryms ett omotiverat bord mitt på golvet. Bara som pynt.

Vet att jag nämnt det förut men jag MÅSTE ha sån här gul panel som Nordingården har. Tror det får bli i hallen nere när den renoveras. Men nu ska vi fokusera på det avskavda grå bordet med knöliga ben – och hur fint det är att låta citronerna och stearinljusen fånga upp färgen på panelen. Snyggt också med bruna stakar och gula ljus. Hade aldrig tänkt på att det funkar så bra ihop!

Slutligen kikar vi på Krickelins lilla runda, mörka lackade bord. Med charmigt plock ovanpå och gullig, spretig stickling. Så snyggt med mörkröda träslag mot blått. För att blått och rött är komplementfärger till varanndra! Såklart.

Underbara trasmattor!

Eftersom inlägget där jag visade min karaffsamling blev så uppskattat tänkte jag fortsätta med att visa mina samlingar. Näst på tur är koppsamlingen. Jag har en jädra massa koppar nämligen!

De flesta av dessa koppar tillhör serviser som står instuvade i olika vitrinskåp här hemma. Men några är också udda koppar. När man fotar olika recept och gör kokböcker gör det nämligen ingenting att kopparna är udda. Oftast behövs bara en kopp för bilden. Samtidigt gillar jag också att duka med udda koppar. Det känns personligt och fint. Och varje morgon väljer jag med omsorg ut vilken jag vill ha just den dagen!

Flest koppar och serviser har jag i blått, med blomstermönster på. Från vänster syns en beige kopp med rosa blommor på och prickar. Den servisen har jag ärvt från min faster. Så mjuk och skön att dricka ur. Vintagekänsla. Men tror att den egentligen är köpt på typ Konsum på åttiotalet? Bakom den syns två vita koppar med blå blommor (har ett dussin) från Gefle. De är så härliga i sin enkelhet. Anspråkslöst fyrtiotal typ. Perfekt till röda pelargoner i solvarmt kök. Den vita koppen med blå blommor som står längst fram. Utan fat med med kantigt öra. Den är supergammal men saknar märkning.

Den låga vida koppen med fat, öggla på handtaget och en blomma i botten av koppen – är handgjord och handmålad. Men saknar stämpel. Den stooora tekoppen längst till vänster är min BÄSTA tekopp! Arden från Burleigh. Bredvid den syns en modern kopp med blomstermönster som jag också är svårt förtjust i. ”Charlotte” Från Alfred Meakin.

Den turkosblå buckliga kopp har jag fyra stycken av. Antingen är de supergamla eller så är de typ importerade från Kina. Älskar skirheten hur som. Bakom den står en ljusblå vågig kopp och fat med kantigt handtag. Den heter Menuett. Fick ett dussin av den plus en kaffekanna av min faster 2009. ÄLSKAR! Och längst bak syns Blå Blom från Gustavsberg. Vår kanske mest klassiska kaffeservis? Gudomligt fin!

Så går vi över till de gröna kopparna. På boktraven står koppar vi fick av Jakobs föräldrar när vi gifte oss. Har stått hemma i deras köksskåp. Hett eftertraktade frukostkoppar i vårt hem. Alltid i disken. Saknar tyvärr stämpel.

Traven med helgröna koppar köpte jag i vintras. Saknar också stämpel men är suveräna att dricka kaffe ur. Den helvita koppen längst till vänster, med fyrkantigt fat med avrundade hörn är en servis jag ärvt av mamma. Har ett dussin av allt i den. Otroligt vacker i sin enkelhet. Den heter Karlskrona och kommer från Uppsala Ekeby. Den blommiga koppen precis bakom är en del av en servis jag fick förra sommaren av en bloggläsare. Så söt! Mitterteich Bavaria står stämplat i botten.

De små blommiga kopparna längst fram kommer från Rörstrand. Har sex stycken med olika landskapsblommor på. Här syns Skåne och Bohuslän. Bakom dem står mina absolut vackraste koppar – och kanske några av mina äldsta? Har ett helt gäng av dessa superskira randiga koppar med grön glasyr. De är så delikata och vackra att jag sällan vågar använda dem. Har fått dem av min syster. I botten står det Württemberg.

Slutligen anas den lite oansenliga cremefärgade koppen med blomglasyr. Har tre stycken och älskar dem. Påminner mig om det porslin som finns i farmors köksskåp nämligen.

Det här är kanske den märkvärdigaste koppen i samlingen? Den vita med gröna palmer på. Köpte den för en tia på kyrkans loppis. På koppens kant står det ”Minne från Skandinaviska Kaffeförädlings Aktiebolagets serveringspaviljong å utställningen i Stockholm 1897”. Urgammal alltså. Och Den Perfekta Kaffekoppen. Får allt kaffe att smaka gott.

Vi avslutar med mina mest färgglada koppar. Den blågröngulblommiga längst fram till vänster saknar märkning tyvärr. Bakom den syns en Muminkopp jag fick i ett pressutskick i våras. Underbara färger! En blåmönstrad kopp står uppepå boktraven. Det saknas stämpel i botten men glaseringen avslöjar att den har några år på nacken. Har fått den av min syster.

Den vita med svart och rosa mönster är från Gefle. Och den ljusgröna bredvid står det Figgjo Flint Norway på i botten. Den vita med rosa blommor heter Rosa och kommer från Gustavsberg. Och den gula koppen heter Ceylon och är från Rörstrand. I den står en liten blårödblommig kopp som saknar märke.

Traven med utsökta moccakoppar är i benporslin från Gustavsberg. Har ett dussin av dem. Längst bak står två gamla cafékoppar med röd och blå rand kring överdelen av koppen. Söta i sin enkelhet.

Om jag ska kora vilja koppar som jag gillar mest att dricka ur – då blir det dessa fyra. Det är någonting med storleken, vidden på koppen, ljudet mot assietten som är så himla härligt!

Vilken kopp tyckte du var finast?

Jag planterade en bärhäggmispelhäck förra sommaren. Som lä-skapare och insynsskydd. Häckplantorna har fått enorma mängder bär i år.

Häcken viker sig nästan dubbel mot marken – av tyngden från bärklasararna

Eftersom vi fått sådana mängder bär har jag varit smått besatt av att plocka in och hitta användningsområden för dem.

Jag har vetat att bären är ätliga – men inte vad man egentligen gör av dem. När jag letat efter recept har jag inte funnit några riktigt bra. I Sverige är bären inte så vanliga att äta nämligen – men däremot i USA och Kanada. Där kallas de för Saskatoon.

Bären från Bärhäggmispel smakar gott. Men på grund av deras likhet med blåbär och svartvinbär kan man bli lite förvånad över smaken – nästan tycka att de smakar ”fel”. Plockade direkt från busken har bären visserligen en likhet, men värmer man dem får de en mandelaktig smak med en ton av äpple. Och så försvinner nästan all syra i bären.

Bären har låg C-vitaminhalt men är rika på B-vitamin och mineraler. Som magnesium, mangan och järn. Dessutom innehåller de antioxiderande antocyaniner som anses ge flera hälsofördelar. De vildväxande bären har varit en viktig föda för Creeindiannerna och sedemera nybyggarna som kom till Amerika. Torkade har bären framförallt använts som medicinalväxter.

Bärhäggmispeln är en lättsam och snabbväxande buske för trädgården. Som passar utmärkt som häck och insynsskydd. Den blir hög med tiden – vår häck ska vi släppa upp ungefär tre meter. Men den kan bli uppemot fyra meter hög! Har du inga egna buskar kan du hitta bärhäggmispel i många offentliga planteringar och parker. Ibland också förvildade i naturen. Alla arter av häggmispel har ätbara bär – men det är Bärhäggmispeln som smakar bäst.

Jag har nu roat mig med att försöka försvenska Saskatoon-recepten och hitta flera användningsområden för bären. Hittills har jag fastnat för sylt på bärhäggmispel – då med ganska mycket citron tillsatt för att få lite mer syra. Jag har helt enkelt kokat enligt samma proportioner som blåbärssylt – men tillsatt citron. Supergott!

Allra godast blev dock smulpaj med Bärhäggmispel. Jag rensade en liter bär och la i botten på en form.

Sedan gjorde jag en vanlig smuldeg.

Som jag varvade i formen innan gräddning.

Och sedan serverade jag pajen ljummen med lättvispad grädde. Riktigt gott och lite annorlunda mot alla andra smulpajer jag ätit. Här kommer mitt recept!

Smulpaj med bärhäggmispel

Print

Ingredienser

• Smuldeg

• 250 gram kallt smör

• 1 1/2 dl socker

• 2 1/2 dl vetemjöl

• 3 dl havregryn

• Fyllning

• 1 l rensade mogna bärhäggmispelbär

• 2 citroner (det yttersta gula skalet)

• 1/2 dl strösocker

• 2 msk majsstärkelse

Print

Gör så här

• Skär smöret i kuber och lägg i en skål med resten av smuldegsingredienserna. Nyp ihop till en smulig deg.
• Smöra en pajform och lägg bären på botten av den. Strö över socker och det rivna skalet från citronerna. Dofta över majsstärkelsen (tex genom att använda en tekula) och rör om.
• Strö smuldegen över bären och grädda i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Servera ljummen med glass eller grädde.

Ända sedan jag tapetserade om sovrummet förra april har jag letat efter ett vackert äldre linneskåp att ersätta mitt tråkiga IKEA-skåp med. Jag hade några krav. Att det skulle vara i ett mörkt träslag, eller målat mörkt. Att det skulle stå på ben och kännas lite luftigt undertill. Och att det skulle ha en oval spegel i dörren. Förstå så glad jag blev när jag hittade det här på annons förra veckan.

Inuti satt gammalt hyllpapper från femtiotalet och gulliga små kantband med volang. Och när jag lyfte på pappret hittade jag ettöringar och gamla knappar. Tror ingen bytt ut det där hyllpappret på sjuttio år i alla fall.

Nå. Jag ville ändå sätta min egen prägel och fräscha till skåpet inuti så jag tog bort hyllpapperet och städade hela skåpet. Sedan hade jag århundradets garderobsrensning. Nu känner jag mig så lätt och ren inuti!

Bredvid skåpet har ett annat loppisfynd fått komma upp. Nämligen den vita lilla fickan för borstar. Precis sådana här saker tycker jag sätter stämningen på rätt sätt. Får en sådan snäll, varm gammaldags känsla.

I samma veva fick Ulf ett eget litet hörn av sovrummet. Tänker att han så småningom ska få ligga i spjälsängen mer om nätterna (nu samsover vi) och då tycker jag att det är skönt att ha sängen en bit bort så vi inte väcker varandra.

Älskade gullhönor

Tycker att allting blir så vackert mot den här tapeten. Skönt också att den har en dov botten. Som gör sovrummet ombonat och varmt.

Nu finns det två fina skåp i sovrummet. Det stora är till mig och det lilla med spets innanför glaset är till för Ulfs alla små prylar och persedlar

Hejhej från nya, somriga sovrummet. Några filmer från hur det blev finns på instastory om ni vill kolla. Jag heter @underbaraclaras

Jag har en ny dyr möbel i mitt hus. En enda. Och det är min Norrgavelsoffa. Den älskar jag. Men har känt mig lite trött på sista tiden. Kommer aldrig göra mig av med soffan såklart – men jag har funderat på om jag ska beställa ett överdrag i en annan färg att variera med.

Så stannade jag på en loppis när jag körde hem från mormor och på textilavdelningen, bland sängkläder och gamla täcken, såg jag något rutigt sticka fram. En klassisk blå Gripsholmsruta. En sängkappa med rynk för 30 kronor. Vad ska jag ha den här till tänkte jag? Ingen aning. Men jag måste ha den. Kan säkert komma till användning någon gång.

Så kom jag hem och fick ett infall och slängde den över Norrgavelsoffan. Och tjöt av glädje. Det blev helt perfekt.

Kom direkt att tänka på målningen Lathörnet av Carl Larsson. Visserligen är den soffan randig. Men känslan är lik. Och rynket. Och eftersom armstöden är i trä så förvandlades soffan från någonting ganska modernt till en gammal (jätteskön) kökssoffa.

Blir så glad varje gång jag går förbi den! Den rutiga soffan ändrade karaktär på hela rummet.

Det bästa är att den också skyddar soffan från fläckar och slitage. Tyget är ju lätt att ta av och tvätta när det behövs.

Slängde på några gamla bolsterkuddar i dun, med grovt beige linnetyg på. Samt en blå bolsterkudde som jag tycker mycket om.

Hela rummet känns som en explosion av sommar!

Gick också en sväng i trädgården och plockade ihop brudslöja och jättedaggkåpa och band en skir och svävande bukett.

Älskar när man för trettio kronor kan lösa något man gått och irriterat sig på i månader och inte riktigt lyckats få till på ett bra sätt. Hade ingen aning om att det var just en rutig sängkappa som skulle fixa problemet!

Ja det får ni här. En liten tjuvkik alltså. För det är inte färdigt ännu. Men visst blir det fint?! Vi har målat med röd slamfärg och det gifter sig helt perfekt mot vårt grå putshus med röda spröjs.

Nu återstår bara att välja fönsterfärg till spröjs och foder. Just nu ser fönstret lite tokigt ut eftersom det nedre fodret är rött och det övre är grått. Men det ska alltså få samma färg. Vilken det blir återstår att se. Kanske gråvitt? Själva spröjsen ska förhoppningsvis bli kromoxidgröna. Och eventuellt matchas med dörrar i samma färg. Hoppas Ulrika håller med. Tänker nämligen överlåta bestämmandet på henne. Hon är oöverträffad på det området och den person som föreslog att göra vår veranda rosa. Något jag själv aldrig kunnat tänka ut eller våga.

Återkommer med fler bilder när det är målat och klart.

Här är vad jag fann på gårdagens loppistur! Allra mest nöjd är jag över bordet. Man kan aldrig få för många av den här varianten. Perfekt litet avställningsbord bredvid öronlappsfåtöljen, framför fönstret eller under hallspegeln.

Bästa loppisguiden – 15 tips för att fynda!

Hittade också tre tallrikar i serier jag samlar på. En asiatisk fasan i lila och två grönrosa som jag inte vet namnet på men som jag tror är jugendtallrikar. Slog också till på den stora terracottakrukan. Köper alltid när jag får syn på den här gamla varianten på loppisar. Pelargonerna trivs så bra i dem.

Loppat porslin och tyger

Sedan blev det lite husgeråd. Flera teskedar (de försvinner en tesked i månaden typ) och en ny potatisstomp då den gamla gått sönder. Letar alltid först på loppis när jag måste komplettera något i köket och behöver typ en osthyvel, potatisskalare eller en sil. Tips, tips!

Fyndade papperslanternor åkte rakt upp i taket!

Det sista var inget loppisfynd men något jag bara behövde som dessutom var fint. Tvättlinan gick av i vintras så nu köpte jag en i lin istället för i plast. Sedan ett gäng gamla klädnypor av bästa sort. Varför fult i plast när man kan ha fint i naturmaterial? Så tänker jag!

Därför skyndar jag mig alltid till barnavdelningen

Jag skulle spara många sköna slantar om jag bara iddes så mina egna sommarblommor på våren. Det gör jag tyvärr inte. Men det får gå ändå. Sparar hellre in på något annat än på blommorna. En av höjdpunkterna varje år är att ta ett lååångt besök på handelsträdgården och fylla kundvagnen med blommor av alla slag. Planera årets färgskala och vilken stil det ska gå i.

Förra året valde jag rött som kontrastfärg mot vår rosa fasad. Det kändes lite härligt djärvt på något vis. Andra år har jag satsat mer på lila och blå blommor. I år valde jag bort både rött, blått och lila på farstubron. Istället blev det enbart blommor i vitt och rosa. Men enstaka inslag av limefärgade blad.

Tycker att knepet för att lyckas är att våga renodla. Våga välja bort. Och köpa många exemplar av varje färg och sort!

Jag har ju några olika krukor att plantera i. En hel massa terracottakrukor och sedan massa grånade trätunnor och gamla zinkhinkar och baljor.

På farstubron har jag samlat allt av teracotta. För den färgen går igen i de murade tegelpallkragarna man möts av vid entrén. Och i coretenstålet. Vid de grånade trätunnorna som står längre in i trädgåden som en rumsindelare (bilder kommer på dem senare) har jag istället samlat zinkhinkarna. De går i samma färgskala.

Jag tycker masseffekten är vacker. Hellre rejält med blommor på en plats än små duttar här och var som ändå bara ”försvinner” i helheten.

Försöker hålla gruset hyfsat rent från ogräs. Men mina penséer som frösår sig varje år har jag inte hjärta att riva bort. Tycker de är så söta.

Både mina ungerska syrener och min snöbollsbuske börjar ta sig fint.

Och klematisen jag planterade sent förra sommaren och som jag trodde hade dött har faktiskt börjat ta sig. Jag satte en vid varje stuprör på verandan och de ska få slingra kring och förhoppningsvis nå upp ända runt dörren.

Det har varit ganska kalla nätter så syrén-blommningen har satts på paus. Härligt att få njuta av dem lite längre.

Hade dock ett litet missöde med blommorna. För samma natt som jag planerat ut allihop kom en frostknäpp med -2 grader. Så dumt! Borde ha inväntat järnnätterna innan jag planterade ut – som jag annars alltid gör. Vissa av växterna har fortfarande inte riktigt hämtat sig från den smällen. Men jag gissar att de kommer ikapp snart. Hoppas det!

Jag samlar ju på många saker. Broderade bonader, majolikakrukor, karaffer, gräddsnipor och olika kaffeserviser. Kom på att det kanske kan vara roligt att se någon av samlingarna? Vi börjar med karafferna. Det här är mitt karaffskåp. I detta skåp finns fler karaffer än vad som är hälsosamt.

Men jag gillar ju att variera mig och häller gärna över mjölken i en fin kanna för att det ska vara lättare för barnen att servera sig själva. Och för att det ser så mycket trevligare ut. Karaffer med ängsblommor eller överdådiga syrenkvistar är dessutom en svårslagen syn. För att inte tala om en skir gammal kanna full med jordgubssaft.

Jag har inga planer på att sluta införskaffa karaffer. De jag tröttnat på skänker jag bara tillbaka igen. I loppisens förlovade kretslopp.

Hejhej karafferna! Här står alla kannnor förutom de som jag använder just nu och som är utplacerade runtom i huset. Torde vara omkring femtio stycken ungefär. Bara tre av dem är inköpta nya. Resten är begagnade.

Har försökt sortera dem efter färg. Glaskaraffer för sig, silverkannor för sig.

Gula på sin egen hylla och blå med varandra.

Allra flest har jag av vita med olika sorters blommor på. Svulstiga, kitchiga, diskreta, strama. Jag älskar min samling. Blir så glad av allihopa.

Några är mer som kaffepannor än karaffer. Men de får räknas ändå.

Mina fem favoritkannor just nu är de här. Den blå med sin knalliga färg och bokmärkesrosorna på. Den gröna tycker jag om för den ovanliga färgen och formen på handtaget. Den vita med blått blommönster på gillar jag för enkelheten. Den känns anspråkslös på något sätt. Alla tre karaffer saknar märkning i botten så jag har ingen aning om var de kommer ifrån.

Men kannan framför med beige botten och brun blomma heter Pyro och kommer från Gustavsberg. Samlar på den här serien, som tillverkades mellan 1929 och 1955. Bulligheten är ju underbar! Den här serverar jag gärna mjölken till frukostgröten i. Och bredvid den syns en gulrutig karaff med blomsterbård. Lite egen i stilen och vacker i sin enkelhet. Brukar duka med den när jag kört på gult tema. I botten på den karaffen står det Arthur Wood Made in England. Lite osäker på tillverkningsår. Någon som vet om det finns fler delar i serien?

Det här var mina favoritkaraffer. Var det någon du gillade särskilt i samlingen?

Kolla in min samling av koppar!

Nu är vi hos min syster några dagar och pustar ut. Barnen är överlyckliga för kusinhäng och jag för att få vara med syrran. Allting är så fint och roligt här. Inte minst hemmet. På väggen hänger ett cykeldäck som blivit spegel. Underbar gröngrå väggfärg och aprikosa fönsterbågar och spröjs.

Så många fina saker i en och samma bild. VI har helt olika stil och det gör det ännu roligare.

Fåglar i bur över matbordet

Och världens mysigaste utsikt

Avancerade legobyggen framför tavelväggen.

Sån härlig blandning av porslin och keramik. Loppat och sånt som min syster gjort.

Det minimalistiska pianot Anna ärvt av vår faster och som åkt hela vägen ner från Storön utanför Kalix.

Loppad tavla

Min favorit är den röda soffan

Men trots designklassiker och fina stilleben får barnen leka överallt och vara kreativa.

Det finns ett pysselrum model XXL där barnen har hängt i flera timmar i sträck.

Bertil och Juni pysslade en säng till Ulf av en skokartong, limpistol och diverse bjäfs.

När alla fyra barn somnat för kvällen får Ulf följa med ner och hänga i eken och titta på sjön.

Mysigaste stället på tomten.

Ja. Sånt pysslar vi med just nu.

Idag ska vi på loppisrunda och förhoppningsvis fynda lite grejer hem till mig.

Att kunna plocka in och arrangera obegränsade mängder buketter är bara en av sommarens alla tjusningar. Första åren hade vi nästan ingenting i vår trädgård, så då blev det mest ängsblommor. Idag kombinerar jag dem med rosor, pioner, akleja och annat vackert som växer i mina rabatter.

Jag gillar alltifrån svulstiga, överdådiga (ja nästan vulgära) dahliabuketter i mixade färger. Till stora fång av en enda sorts blomma. Eller rejäla grenar från blommande buskar. Men också spröda, skira ängsblommor i ett vattenglas. Vackert på olika sätt.

Det härliga är att placera ut buketterna där man förväntar sig det vackra som minst. På sitt röriga nattygsbord för att vakna till rosendoft. På handfatet i badrummet för att göra morgonbestyren trevligare. Vardagslyx som kostar noll.

Här är några buketter som får mitt hjärta att bulta snabbare. Alla hämtade från mitt instagramkonto @underbaraboning.

En hel gammal zinkhink full med syrenkvistar. Maffigt och med en bedövande doft.

Vårens första, anspråkslösa blommor. Vitsippor i ett enkelt krus. Här är det mängden som gör upplevelsen.

En vas full med blommor från Snöbollsbusken. Placerad på ett bord mitt i rummet. Så pampigt och somrigt på samma gång!

Färgexplosion med blandade dahlior i en turkos pressglasvas. Maxat och alldeles underbart.

Några få syrenkvistar i en genomskinlig vas blir ett vackert bordsarrangemang.

Minna är mästare på buketter och hennes tulpan och ranunkelexplosion gör mig så himla glad!

För att inte tala om Krickelins eldröda Vallmo. Wow!

Avslutar med det vackraste jag vet. Blåklockor, prästkragar och några spretiga grässtrån. Precis vad som växer i överflöd hemma på mormors gård. Det behöver inte vara svårare eller märkvärdigare än så.

Här ska ni få tips på de fyra bästa ogräsrensningsredskapen. Det här är proffsgrejer alltså – ingen skit som gör att man ligger dubbelvikt och får ryggskott. Dessa fyra redskap använder Jakob i jordbruket. Så då förstår ni att det är bra! Dyra är de inte heller precis.

Generellt kan jag säga att det bästa sättet att bekämpa rotogräs är att skära av det. Genom att ständigt kapa av allt grönt ovan jord får ogräset minskad bladmassa och producerar mindre energi tillbaka till rötterna. Som långsamt försvagas och tröttas ut. Alla dessa redskap fungerar enligt den principen.

Och först ut är den gröna mojängen som går på hjul. En så kallad hjulhacka. Den har en hacka där bak och ett hjul där fram som gör att man med kraft och tempo kan hacka av ogräset. Jakob kör den i gångarna mellan odlingarna, eller mellan odlingsraderna när det finns plats. Jag kör den i grusgångarna. Eller bredvid häcken där jag vill förhindra att ogräs konkurrerar med de nysatta plantorna. Går på några minuter att rulla över mina grusgångar med den här. Succé!

Sedan vill jag tipsa om pendelhackan – den gröna lilla grejen på skaft. Den är bra för att hackan sitter löst och går att vicka och skära med åt båda håll. Pendla med alltså. Jag för den fram och tillbaka över jorden med hastiga rörelser. Funkar bra i mina perennrabatter. För att luckra jorden och samtidigt skära av ogräset. Det här är mitt favoritredskap!

Bredvid pendelhackan syns Skäret. Det rensar enligt samma princip. Men har bättre precision och går inte att pendla fram och tillbaka med. Den här är suverän när man vill komma nära plantorna utan att skada dem.

Jag är en motståndare till att ligga på knä och rensa ogräs. Men ibland bara måste man. Men det ska vara i absoluta undantagsfall. Som när plantorna man rensar och gallrar är för små för att synas när man står upp. Späda morotsblad, till exempel. Helt hopplösa. Det är då – men endast då – man ska ligga på knä. Och använda en Lucko, som den här röda. Med bra precision i metallbågen. Den skär snabbt och smidigt av ogräset.

Varsågod på förhand för bästa tipsen.

Gick ut en sväng en midnatt, för att hämta lite luft. Men det blev en lång stund i trädgården istället. Den är så vacker i nattdimman. I det säregna ljuset.

Får känslan av att vara på en båt eller en ö mitt ute i ingenstans, när dimman ligger tät kring gården.

Mörkare än så här blir inte juninätterna i Västerbotten. Ljusare än så här blir inte dagarna i december.

Dimman omsluter och skyddar. Vill inte riktigt gå in.

Älskar att det här är mitt ställe <3

Rotting av olika slag är någonting jag tycker är väldigt fint. Det adderar en mjukhet i inredningen. En naturlig, jordig känsla om den är omålad. En lantlig, gammaldags känsla om rottingen fått färg.

Själv har jag flera rottingmöbler hemma och jag uppskattar dess lätta luftighet. Att de inte väger någonting när man vill möblera om och att de i sin transparens släpper igenom både ljus och tapet. Man kan till exempel möblera framför låga fönster med rotting – utan att det känns som att möblerna blockerar energin. Rotting är också förvånansvärt bekvämt. Jag gillar till och med det knarriga ljudet!

Nåja. Nu är det färdigsjunget till rottingens lov. Här är några fina hem med rottingmöbler jag spanat in på @underbaraboning.

Fotografen Lina Östling tar så vackra bilder. Vet inte om den här är från hennes eget hem eller någon annans. Men så mysigt med en rottingstol framför vedspisen. Och fint med den murriga kudden ihop. Möbeln blir en skön kontrast mot det ljusa köket med vit pärlspont

Frida har flera fina rottingmöbler i sitt hem. Vackert att styla omålad rotting med gula textilier. Med en stoppad dyna sitter man skönt!

Den här gungstolen i rotting skulle jag vara beredd att offra ett finger för. Har aldrig sett något liknande förut. Undrar om det är en gammal fåtölj eller nyproducerad? Någon som vet?

En knirkande korgstol är ju ett måste på en punschveranda. Vi har en nästan likadan på våran. Gillar den massor.

Tycker att den här sirliga soffan är fantastisk mot den mörka väggen och det såpskurade golvet. Vackert i sin enkelhet.

Slutligen. Allt i den här bilden gör mig glad! Den turkosblå väggpanelen, det mörka, nötta golvet. Traven med färgglada kuddar och viktigast av allt – den slitna rottingsoffan. En sådan skulle jag INTE tacka nej till!

Ni glömmer väl inte insekterna? Alla humlor, fjärilar, bin och små flyn som behöver tillgång till vatten. Förra sommaren fyllde jag trädgården med vattenfat för att hjälpa dem på traven. Och även om den här våren varit betydligt blötare, så har jag placerat ut dem igen.

Små brickor eller låga blomfat är perfekt för insekter. Lägg stenar på botten, eller varför inte vackra spelkulor i glas. Häll på lite vatten – ungefär till hälften upp på stenarna. Och placera ut i trädgården eller på balkongen, gärna i närhet av blommor och rabatter där insekter trivs. Stenarna gör det lätt för små djur att dricka vatten utan risk för att drunkna. Glöm inte att fylla på vatten varje dag.

Humlor och bin är livsnödvändiga för människans överlevnad. Men starkt hotade och minskar i antal. En tredjedel av våra vilda biarter är faktiskt på väg att försvinna helt. Här är fler saker du kan göra för att hjälpa insekterna på traven

• Klipp inte hela gräsmattan. Låt en del få vara vildäng. Där trivs humlor, bin och fjärilar. Förra sommaren klippte vi gräsmattan så sällan att den var helt vit av klöver. Och full av lyckligt surrande humlor!
• Odla blommor som bin och fjärilar älskar. Som kärleksört, lungört, prästkrage, lavendel, kantnepeta, stjärnflocka, blodnäva och röd solhatt. Eller kryddor som gräslök, salvia, och kungsmynta. Tänk också på att väldigt förädlade, fyllda blommor inte är särskilt bivänliga. De innehåller knappt någon nektar. Gå på gammeldags sorters rosor och pioner – de är bäst för bina.
• Använda ABSOLUT INTE några kemiska bekämpningsmedel i trädgården.
• Låt ogräs som nässlor och tistlar få finnas i trädgården. Du vill kanske inte ha dem överallt – men ge dem en fristad i något hörn. Fjärilarnas larver lever på bladen.
• Vill också tipsa om Naturskyddsföreningens hemsida ”Rädda bina” med massor av tips och knep för att hjälpa insekter på traven.

Vi börjar få sån himla mysig gårdskänsla nu. Vinklar och vrår åt alla håll och massa små olika sittplatser. Ombonat dessutom.

Platser där man kan stanna upp en stund och vila efter skolan. Snöra av sig skorna, slänga bort sin kånken, kasta kläderna och bara sitta och filosofera.

Vi har två sommarlovspeppade barn som för andra veckan i rad bara går två dagar i skolan. De är ju lediga på onsdagar och fredagen är ju en klämmis då de lika gärna kan få vara hemma.

Strax stundar matlag hos oss. Jag testar ett nytt recept jag aldrig gjort förut så jag hoppas det blir bra. Och sedan blir det kvällsbad. Banne mig!

Bröstpaneler och boaseringar. Få saker är väl charmigare i ett gammalt hus? Finns ju så många fina varianter dessutom! Som en pastellgul v-spont i sommartorpet. Med en liten list ovanpå där det står pyttesmå porslinsfigurer och en gammal tändsticksask kan stå. Eller så en mörk, glänsande boasering i ädelträ. Som skänker glans åt biblioteket och salongen och gärna matchas med tunga sammetsgardiner. Båda varianterna gillar jag!

På mitt konto @underbaraboning har jag pinnat många hem med fina bröstpaneler genom åren. Här kommer några favoriter!

En riktigt pampig boasering som matchar till trappräcke och dörrkarm. Så otroligt vacker! Hoppas aldrig någon får för sig att måla över den…

Har man ingen bröstpanel sedan tidigare kan man fuska genom att sätta en list mitt på väggen och helt enkelt måla den nedre delen i samma färg som golvlisten och låta tapeten täcka den övre. Ett bra knep om man har högt i tak och det annars går åt mängder med tapetrullar…

I Funbo Prästgård sitter boaseringen lågt. Gillar den lösningen som passar bra i ett hus med lägre takhöjd.

Bjuder på en till bild från samma hem fast ur en annan vinkel. Här sitter panel på hela väggarna, men en avgränsning har skapats med en vägglist och två olika färger. En fin och lite annorlunda lösning.

Hemma hos Drömma finns en otroligt vacker boasering. Den har säkert varit brun en gång. Lite tråkigt att den målats över, men jag gissar att det gjordes för länge sedan. Och Drömma har inrett så fint, och lyckas med den bruna tapeten hitta den gammaldags känslan. Dessutom vrålsnyggt med hyllorna! Såna vill man ju ha.

Och kolla in den här solgula bröstpanelen som plockar upp bottenfärgen i tapeten av Hanna Wendelbo. Det här rummet gör mig så himla glad! Snyggt att måla in elementet i samma färg dessutom…

Ytterligare ett exempel på en härligt mönstrad tapet (är det också Hanna Wendelbos verk?) där bröstpanelen plockar upp färgerna i den. Vilken otroligt vacker gröngrå nyans.

Slutligen vill jag lyfta Sorayas kök, där det sitter knopplist efter hela bröstpanelen. Väldigt snyggt och praktiskt med förvaring längs väggarna. Särkilt när man äger så många snygga prylar som hon gör.

Äntligen har mina nya utemöbler Odessa från kommit. De är så väldans fina. Passar perfekt in i trädgården. Och till den gröna portalen i bakgrunden. Som snart kommer vara övervuxen med humle.

Tycker om att möblerna känns så skira mot den skira grönskan. Samtidigt är de riktigt rejäla i kvalitén. Stolarna har en bra tyngd i sig – inte något man kan råka sitta sönder. Men framförallt är de väldigt sköna för att vara cafémöbler. Det är liksom lite ”gung” i dem. Det gör att man sitter bra och inte så stumt.

Ett plus är också att de har dynor. Man kan såklart plocka bort dem om man vill. Men de vadderar lite och värmer skönt mot eftermiddagen/kvällen.

När man har en stor tomt, men även en mindre sådan, är det fint att skapa flera små stationer på gården. Platser där blicken kan fästa och man kan slå sig ner en stund. Vi har trädgårdsgrupper i olika väderstreck, med vindskydd från olika håll. Så att man har någonstans att sitta alla tider på dygnet. Oavsett var vinden blåser ifrån.

Jag gillar att markera platsen för trädgårdsgruppen lite extra. Inte bara ställa ut möblerna utan ”bygga ut” platsen med några krukor, korgar, en vattenkanna. Så att inte sittgruppen känns utslängd mitt i ingenstans.

Den här ulliga, fluffiga ullfilten Handzame är en dröm. Precis som de vackra flätade korgarna Rahn. Båda kommer från

Väldigt skönt med stålmöbler som är underhållsfria! Stolarna kom ”färdiga” och borden monterade jag i ett nafs.

Beställde hem en soffa, tre stolar och två bord. Så att jag om jag får lust kan dela upp gruppen och exempelvis ställa soffan för sig

Tillsammans med ett av borden. Och sedan ställa tre stolar kring det andra bordet. Plötsligt har jag två olika sittgrupper.

Utemöbelgruppen heter Odessa och kommer alltså från svenska Företaget grundades 1935 i Norra Össjö i södra Halland. De är kända för sina utemöbler av god kvalitet – som tål att slitas, sittas i och tittas på.

Jag är så himla nöjd med min nya uteplats. Här ska jag dricka kaffe, servera saft och hembakta småkakor och bara ha det skönt.

Vilken fin morsdag det blev. Väcktes av frukost på sängen av Jakob och barnen. Sedan använde jag exakt hela resten av dagen åt att städa. Nå, det låter kanske inte så roligt. Men i städningen ingick också att göra sommarfint. Och det är ju det bästa jag vet!

Jag möblerade om lite på nedervåningen. Hivade ut den stora antika röda mattan, bytte foder till krukorna, spikade om alla tavlor, bytte gardiner, kuddfodral och plädar. Ändrade färgskala helt enkelt. Så att vardagsrummet känns sådär sommarkrispigt som jag vill ha det under den ljusa årstiden. Det är tur att jag har skåpen fulla med porslin, textilier och mattor i olika färgskalor. Så att det går enkelt att variera sig och inte kostar ett korvöre.

Hade fint sällskap av den här gullhönan.

Plockade också in flera fång med hägg som blommar som allra vackrast just nu.

Jag är så glad för min vägglampett i porslin som jag har fått av min kompis Stina. Matchar tapeten perfekt. Och på piedestalen står en majolikakruka jag fått av min vän Frida. Hur snälla kompisar har jag?

Trasmattor på såpskurade trägolv känns himla somrigt. Den här trasmattan har mamma vävt.

Men den gamla blå fåtöljen som mamma klätt om sjunger på sista versen. Tyget har spruckit över hela sitsen. Därav filten som ligger slängd ovanpå. Jag vågar inte klä om fåtöljen själv utan tänker lämna in den och samtidigt laga fjädringen. Men först måste jag besluta mig för något tyg.

Det är så härligt att det äntligen är säsong för hägg och syren. Och att man kan fylla hela huset med buketter – alldeles gratis.

Det tar jag fasta på!

Tänk att nu går vi in i den sista veckan i maj! Pang poff kommer det säga så är det sommarlov.

Om att fånga tiden mellan hägg och syren

I torsdags packade jag in Ulf i bilen och drog till farmors hus. Pappa, farbror och faster med man var där och ställde iordning inför sommaren. Jag har velat passa på att åka hit när släkten är här, men sista gångerna har det kommit det något emellan. Föreläsningar eller andra jobbresor som omöjliggör det. Men nu passade det perfekt! Så underbart med en lugn maj, när jag har möjlighet att göra sånt här.

Så mycket fint att titta på här. Och den speciella doften i huset, ljuden när man går över linoleumgolvet eller stänger farstudörren. Allting är hemma och barndom för mig.

Lille Ulf fick träffa stora Ulf för första gången. Och i köket sitter en bild på min farfar Bertil.

Så mysiga färger och milt ljus.

Hyllor över dörrarna ska jag apa efter hemma. Särskilt fint i köket ju!

Vi gör samma som vi alltid gör här. Eldar, går en promenad, äter Byskekarameller, läser kvällstidningar och diskuterar politik. Det var ju av samtal som dessa som mitt politiska intresse en gång väcktes. Sedan tar vi en sightseeing med bil runt i alla grannbyar och ser om det hänt något sedan sist.

Jag tycker så mycket om att vara med min släkt. Det är både roligt och vilsamt. Och så blir jag påmind om mina rötter. Får mina egenheter förklarade. Som att jag är så dålig på matte. ”Det finns inte en Lidströmare genom tiderna som kunnat räkna matte”. Och så är det med det. Tur att vi kan mycket annat istället.

Farmors hus är hundra år, har bubbliga fönster och knarrande trägolv, med mjuka linoleummattor på.

Det är fullt av trappor och prång och konstiga vinklar och vrår…

En alldeles egen färgsättning. Och loppisfynd, antikviteter och skrot om vartannat. I en underbar blandning,

Jag var alltid så rädd för den här fågeln när jag var liten. Och nu är mina barn rädda. Den ser ju inte snäll ut precis.

Kakelugn och småmönstrade tapeter.

Eller stormönstrade.

Blå rummet är mitt favoritrum

Så vilsamt vackert här

Ulf kände sig som hemma och var nöjd precis hela tiden.

Precis som jag kände mig.

På kvällarna är det här obligatorisk läsning. Letar alltid fram den och ryser. ”Polisen lägger pussel”. En samling svenska kriminalfall från 1900-1950. Det är rafflande läsning.

Döden i säcken, Fasadklättraren på Grand Hotell, Kolapappersmördaren… Visst blir man sugen att läsa? Det är ruskiga berättelse och ruskiga fotografier. Med svartvita bilder av kallblodiga mördare, av gärningsplats och mordvapen. Och ibland några stackars offer också.

När jag var liten var jag livrädd för att sova ensam här. Livrädd för allt knäppande och knarrande. För det läskiga porträttet av fiskargubben som hängde över sängen. För tanken på att det en gång i tiden var en begravningsbyrå på bottenvåningen. Men nu tycker jag att det är mysigt. Och jag sover hur bra som helst.

Men nu är det dags att pipa hem till familjen igen. Lite mer uppvilad.

Boasering på olika sätt!