Vinter i P1
Clara Lidström
Vintervärd 2022/23
P1 Sveriges Radio
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Åh vad jag känner mig nervig idag. Klockan 13 i P1 sänds nämligen mitt Vinter i P1 som jag jobbat med under hela hösten och lagt ner min själ och mitt hjärta i. Är redan lite golvad av responsen jag har fått – för poddversionen har ju legat ute sedan juldagen. Och mängden delningar, kommentarer och DMs som jag fått sedan dess har jag nog aldrig tidigare varit med om.
När jag i augusti fick frågan om att vinterprata visste jag direkt vad det skulle handla om. Jag visste att om jag fick 90 minuter till mitt förfogande att prata till en så bred publik – ja då skulle jag prata om något viktigt. Som jag vet att många lider brist på – eller till och med har glömt bort hur man gör. Nämligen hittar vila och återhämtning i livet. Om hur man kan göra för att arbeta med mörkret och kylan – istället för mot det.
Jag är så glad att jag kunnat jobba så tätt med min vän Erica Dahlgren som verkligen varit en sträng producent som pushat och utmanat mig. På något annat sätt vill jag inte ha det. Hon är den bästa producent man kan önska sig.
Hoppad du ska vilja lyssna. Idag klockan 13.00 i P1 – eller poddversionen (med förkortad musik) här.
Nu har mitt år med läslöfte kommit till sitt slut och det är dags att utvärdera experimentet. Men först måste jag förstås redogöra för vad jag läst i december!
Fåfängans Marknad av William Thackeray
I december plöjde jag båda volymerna av denna engelska klassiker.Riktigt maffiga böcker som tog sin tid att hinna klart. Jag läste dem senast i högstadiet och har haft på känn att en omläsning skulle göra dem större rättvisa.
Fåfängans marknad utgavs ursprungligen som en tidningsföljetong och berättelsen fokuserar på de unga kvinnorna Amelia (godhjärtad och mild) och Rebecka (förslagen, vacker och falsk) och deras strävanden i samhället under tidigt 1800-tal. En satirisk, mustig och hejdlöst rolig berättelse som skildrar det engelska klassamhället i all dess dubbelmoral och falskhet. Boken räknas som en av den viktorianska erans största klassiker – och det kan jag förstå. För oj vilken läsnjutning det är. Från första sidan till sista. Det var länge sedan jag hade så mysigt när jag läste. Och tänk ändå den som fick bli dyrkad och beskyddad av Major Dobbin!
Och med denna bok så avrundar jag mitt läsår. Och gör ett försöka att utvärderar mitt nyårslöfte.
Så här skrev jag den första januari 2022:
Under de senaste åren har jag känt en stigande förtvivlan över hur lite jag läser. Jag tänker på alla år mellan bokslukaråldern och fram tills att jag fick barn. Då hade jag en otrolig läskondition. Jag orkade och hade fokus att läsa nästan hur mycket som helst.Mitt nyårslöfte är att läsa 20 minuter varje kväll under 2022. Jag kan läsa nya böcker eller sånt jag redan läst förut. Det kan vara lätt eller svårt. Harry Potter eller Nobelpristagare. Jag behöver bara få upp min läskondition. Få in vanan igen och ta min längtan på allvar. Inte genom diffusa utfästelser som att “läsa lite mer” eller “lägga bort telefonen oftare” utan helt enkelt lägga till 20 minuters läsning varje kväll.
Mitt nyårslöfte fick en flygande start. I januari hann jag läsa sju böcker och sedan rullade det på. Till en början var jag väldigt noga med läsningen varje kväll. Men sedan behövdes det knappt. För jag insåg att när jag bara fått upp farten, har tillräckligt bra böcker att läsa – och hela tiden ser till att låna hem nytt att välja på – ja då läser jag flitigt så fort jag får chansen. Och då är det inte lika viktigt att verkligen läsa de där 20 minuterna varje kväll.
När jag räknar igenom vad jag har läst under året så får jag ihop det till 28 böcker. Och det är nog i alla fall 25 böcker fler än året innan. Jag vill också säga tack till alla som lämnat boktips till mig. Många av de titlar jag lånat hem kommer just från era kommentarer.
Att uppleva att något känns fel och sedan driva igenom en förändring – det skänker en sådan otrolig tillfredsställelse. Jag har under året blivit påmind om att läsning ger mig glädje på djupet – och jag har njutit så många berättelser och livsöden. Och som en bonus har jag fått mycket mer hjärnvila och somnat tidigare om kvällarna. Jag märker nämligen av min trötthet mycket snabbare när jag läser böcker än när jag scrollar.
Så hur blir det då med läsningen under 2023? Jo, jag kommer fortsätta med denna nya vana. Men jag tror inte att jag behöver göra ett löfte av det eftersom läsningen nu sker av ohejdad lust. Men jag kommer för säkerhets skull fortsätta att göra ett inlägg varje månad med vad jag läst sedan sist. Så att jag får det på pränt och kanske också ger någon annan lite läsinspiration.
Den fullständiga listan över alla böcker jag läst i år:
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
D e kroniskt av Carolina Ringskog Ferrada Noli
Ut ur min kropp – Sara Meidell
Mansfield Park av Jane Austen.
Maken av Gun-Britt Sundström
Till Lydia av Gun-Britt Sundström
Övervintring av Katherine May
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for upp med mor av Karin Smirnoff
På vinst och förlust av David Nicholls
Yarden av av Kristian Lundberg
Bitterljuva Dagar av David Nicholls
Nio främlingar av Liane Moriarty
Det holländska huset av Ann Patchett
En dag av David Nicholls
Mitt livs roll av David Nicholls
Om en pojke av Nick Hornby
Ner : snabba, säkra resultat på din vikt! Av David Ek
High Fidelity av Nick Hornby
Hummelhonung av Torgny Lindgren
Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg
Allt som är kvar är vårt av Emma Hamberg
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
Funny Girl av Nick Hornby
Depphjärna av Anders Hansen
Hälsa på recept av Anders Hansen och Carl Johan Sundberg
En dag sent men ändå – här kommer ett rykande färskt avsnitt av Wollin & Clara! Vi svarar på läsarfrågor om allt du velat veta – och faktiskt vågat fråga om.
Det här jullovet har hittills varit exakt det jag behöver. Min syrras familj är här läääänge och vi åker ingenstans. Vi hade tänkt dra till stugan några dagar men slöt bort det eftersom vi är så trötta. Och istället har vi eoner av tid att skrota på här hemma och göra just ingenting.
Många är pysselstunderna. Vi testar akvarellfärgerna och tuschpennorna som var julklappar och jag och min systerdotter målar på en gemensam tavla inspirerad av julkalendern. En stort balsal full med kvinnor i krinoliner.
Folke och Anna håller på med en läskig teckning ihop.
Monster och spöken och sånt där.
Andra vilar middag på kökssoffan medan vi ritar.
Vi vintersportar allt vi kan. Mina systerdöttrar bor ju i Borås men älskar snö och kyla så när de är hemma försöker vi hinna så mycket som möjligt av utelek.
De har åkt längdskidor
Och vi har åkt skridskor både i dagsljus och på kväll.
Följa John genom snödriva på vingliga skridskor.
Svettiga och frusna på en och samma gång
Så tacksam över det fantastiska vinterväder vi har haft hela lovet. Riktigt kallt och massa snö.
På kvällarna eldar Jakob i bastun.
Barnen rullar sig i snön, papporna badar isbad medan jag och Anna nöjer oss med att hälla iskalla vattenhinkar på varandra. Att basta är effektivt för att komma ner i varv – det är omöjligt att tänka en enda redig tanke när värmen är stark.
Igår drog hela högen till slalombacken för åkning. Jag stannade dock hemma med Ulf istället. Vi sparkade, såg på film, badade badkar och städade nedervåningen.
Ett ganska bra byte – jag behöver också ensamtid.
Hem kom de vid middagstid och då hade jag kokat en stor köttsoppa med klimp till alla frusna barn och vuxna.
Och när Anna piggnat på sig lite tog vi oss ut i längdskidspåret i byn. Det är så fantastiskt fint just nu – som att åka på sammet.
Jag har ännu inte vant mig vid att alla barn är så stora att de kan somna själva på kvällen. Och att vi plötsligt – när vi slipper evighetsläggningar – får kvällarna för oss själva. Alla vuxna har legat och dåsat i varsitt hörn och käkat godis, läst eller stickat. Jag har njutit av Fåfängans marknad. Läste ut den igår och grinade självklart ögonen ur mig.
Idag var det min tur att åka till skidbacken med hela gänget – och Jakob blev istället hemma med Ulf. Vi åkte hela förmiddagen, men eftersom det drar ihop sig till snöstorm i Västerbotten inatt skyndade vi oss hem innan det blev för svårt att köra.
Kokade glögg, dukade fram julkakor och tog ett riktigt mysigt julfika.
Ja det är sånt som vi roat oss med hittills. Tur att det ännu bara gått en vecka av vårt tjugo dagar långa lov!
Jag startade ju som modebloggare för sexton år sedan – men under senare år märktes det inte direkt här inne. Kläder har varit ett nedprioriterat intresse för mig och jag har fokuserat mer på hemmet och att få det fint. Men förra året hände någonting – kläder gick från trist och jobbigt till roligt och lusftyllt. Och det här året exploderade intresset.
Det har varit så roligt och givande och har känts som att en slumrande del av mig väckts till liv igen.
En sak som hjälpte mig på traven var att jag i februari hälsade på min syster och vi tog en heldag i Göteborg då hon följde mig runt på secondhandaffärer och plockade ihop kläder åt mig. Hem kom jag med alla dessa nya (fast begagnade) kläder till min garderob. Och i somras gick jag igenom och strukturerade grundligt upp innehållet i hela min garderob. Det har jag skrivit mer om här.
Börjar med baken och konstaterar att jag fortfarande bara äger ett enda par jeans. Men som jag älskar dem – Levis rib cage. Här med rödrandig gammal tröja från Monki. Den modell jag har är croppade i benen och jag viker gärna upp dem ett varv extra.
Den här bilden är tagen bara någon dag innan min operation. Här ser man hur stor sköldkörteln faktiskt är – men först efter operationen insåg jag hur mycket den begränsat mig. Det var obehagligt med tajta tröjor, jag var obekväm i många urringningar och kände mig alltid ful och klumpig kring halsen. Så skönt att knölen är borta nu. Kul att återigen se sina nyckelben.
Sportade väska jag ärvt från Anna, rutig loppad kjol, loppad kappa och tunn ulltröja.
Hittade mina drömmars klänning i stadig bomull. Har burit den många gånger det här året.
Liksom denna blå klänning jag köpte ny på &Other stories. Köpte den även i svart och de har verkligen haft ett lågt PPA (pris per användning) för oj som de fått jobba i garderoben.
Fyndade också detta blå fodral på Myrorna i Göteborg. Satt som en smäck. Bar ihop med mina prickiga strumpbyxor från Swedish Stockings och pumps när jag ville vara fin.
Har ett par rib cage i manchester också. De använder jag ganska flitigt. Man får så fin bakdel i dessa byxor!
Flanellskjortan är från Patagonia – men loppad och på fötterna har jag mina gamla Adidas. Är så ledsen att de blivit så sunkiga, jag skulle vilja ha exakt likadana i nyskick.
Investerade i två nya behåar och håvade in bröstkomplimanger. Det tar man tacksamt emot. Underkläderna gör ju halva plagget och en illasittande behå kan verkligen förstöra en i övrigt snygg outfit.
Min syster introducerade mig för övrigt för att köpa second hand online (har alltid föredragit butik innan) och det blev succé. Uppskattar möjligheten att leta mer riktat på begagnatmarknaden. Jämfört med att gå på secondhandaffärer och bara hoppas på det bästa. Här hade jag på mig en gammal loppad jumper med sedesam krage och snurrig kjol från Esperit. Hade även turen att på Sellpy hitta EXAKT samma skinnballerinas från Zara som jag bar hela sommaren 2021. Detta par bar jag istället hela sommaren 2022.
Jag utforskade kjolar efter många år av klänningsanvändande, men det är ju så svårt! Så mycket att tänka på och kombinera. Klänningar är enkelt i jämförelse.
Den här rosa blev i alla fall en favorit. Begagnad såklart men med ny tröja från Arket till. Har köpt några nya plagg detta år och det är framförallt olika slags bastoppar. Där har funnits ett gigantiskt hål i min garderob och dessa inköp har dyrkat upp min garderob på vid gavel. Så många plagg som plötsligt går att använda igen.
Mina gamla Sweedish hasbeens nötte jag vidare på i somras – har burit dem sedan 2008 och det syns knappt på dem. Hatten är gammal från Beyond Retro och soldressen från Mango köpte jag sommaren 2019.
Att se sin egen stil utifrån är svårt. Men att vara väldigt flickig ligger inte riktigt för mig. Är hellre kvinnlig, fullvuxen, vampig och dramatisk.
I vår podd läste Malin en handbok i hur man är en chic parisiska – och det enda riktigt handfasta rådet var att låta bhn synas under kläderna. Det tog jag fasta på. Så snyggt med en svart spetskant under den vita blusen.
Blusen var ny från Zara, skorna gamla från Sellpy och kjolen gammal från &Other Stories.
I början av sommaren pressade jag upp mina igenvuxna hål i öronen – och helt plötsligt öppnades en hel värld av accessoarer. Letade fram gamla örhängen ur gömmorna och loppade en hel del nytt.
Tror det var när jag såg denna bild som jag insåg att jag behöver fler färgglada pumps i min garderob – att matcha och mixa med mina klänningar.
Gamla garderobsfavoriter fick komma fram igen. Som min prickiga klänning från 2013. Mina vita Superga-gympaskor nöttes flitigt liksom olika sorters skärp. Gjorde en lov på lokala seconhand-affärer och hittade ett gäng i olika färger. Har inte lidit skärpbrist sedan dess.
Upptäckte också hur snyggt det är att styla håret med en sådan här tofs på huvudet. Så det gjorde jag nästan jämt.
Jag tröttnar inte på prickigt. Här i kjol och vanlig enkel trikåtopp – redo för att åka och rigga inför Susannes skafferi.
Cykelbyxor under kjol har nu blivit standard för mig på sommaren. Man slipper läbbigt lårskav och oro för exponering av sparbössan.
En varm sommarkväll gick jag på stan och käkade med mina vänner. Sportade kort kjol, pumps och midjeglip efter att ha skrivit detta inlägg som en spark i baken. Dags att sluta vara så ängslig för alla komplex.
Den rosa jeanskjolen köpte jag på en rea hos Arket.
Sedliga klänningar är en återkommande favorit. Den här har många år på nacken – köpt på en vintagebutik på söder. Skorna är gamla från Din Sko från 2017 som fortfarande håller i sin enkelhet.
Svart har aldrig varit min färg men ibland funkar det – om tyget som här har en spännande struktur och klänningen rejält schvung. Fick ärva den av Anna som tröttnat.
Gillar mitt hår här – och de dramatiska ögonbrynen. Jag har ju nästintill kolsvarta ögonbryn naturligt men med browlift blir de med markanta.
Har lovat mig själv att aldrig mer gå i långkoftor och kimonos. Det gjorde jag jämt när jag vägde mer och bara ville gömma mig, men det gjorde ju oftast saken värre. Nej – fram för nättare skärningar, urringning, slitsar, bara ärmar och tight passform. Och inga jäkla kaftaner som bara förvandlar mig till spöket Laban.
Klänningen är likadan som den blå jag har från &Other Stories, kängorna och väskan är gamla som jag ärvt av syrran och jeansjackan fick jag när jag fyllde fjorton år. Men Anna har kortat den åt mig – så att den ska sluta precis vid midjan.
Den här favoriten från förra sommaren fick komma fram igen.
Övar på att våga ha urringat på detta sätt.
Och på detta. Så mycket kvinnlighet som vill komma ut och ägas.
En städrock i lepoard. Älskar djurprint!
Och många gamla jumpsuits kom till användning igen. Den här är nästan som en pyjamas i modellen och ungefär lika skön. Men väldigt urringad. De häckande svalorna tar för sig.
Bar också några gamla favoriter från Miss Clarity. Den här fanns i vår allra första kollektion och håller än. Skorna fyndade jag begagnade för typ sjuttio kronor. Lagom pris för gula pumps man kanske inte kommer nöta på sådär överdrivet mycket varje säsong.
Även dessa skor fyndade jag bättre begagnade billigt. Bar ihop med mina gamla Lindexshorts och en randig tröja från Arket.
På Erikshjälpen i Borås fann jag den här fina H&M-kjolen från nittiotalet. Med slitsar och knäppning. Så snygg ihop med valfri topp. Tog en några år gammal från &Other Stories.
Lydde även min systers råd och började hänga på mig mer smycken. Någon färgstark ring, lite blänk i öronen, en armlänk som skimrar diskret.
Eller så stora blaffiga örhängen som dessa. Den här blusen köpte jag också begagnad och den har jag burit ofta.
Projekt Fullvuxen gäller på många plan i mitt liv.
Både kjolen och sidenblusen har jag fått överta av syrran. Och klackarna fyndade jag såklart begagnade.
Åh vad jag hade kul med mina kläder i september. Små saker som att bära koftan på axlarna istället för med armarna iträdda. Samt mixa och matcha färger och mönster. Loppad kjol och blus – men kofta från Zara.
Kul att mixa feminint med maskulint också.
Loppad kjol och kavaj men tröja från Arket. Den här röda färgen är för övrigt min absolut bästa nyans.
Letade fram mammas gamla slipover av ull och bar utanpå min skjorta. Röda strumpbyxor och loppad kjol till pumps. Skolflickschic. Okej okej ibland blir det mer flicka än kvinna, ska jag erkänna.
Den röda kavajen jag köpt på Myrorna och som ursprungligen är en nittiotalskavaj från Kappahl kom verkligen till användning. Och den röda klänningen som legat bortglömd i Annas källare kom tillbaka till sin rättmätiga ägare (dvs mig) efter att jag hjälp henne med en utrensning.
Så glad i att ha hatt nu för tiden!
Men så fort kölden kom blev klädintresset mindre intensivt. På vintern är jag ju mest hemma – och när jag väl är iväg någonstans är det ju ändå för mörkt för att fota outfits.
Men den gulrutiga ullkappan blev en ny begagnad favorit – liksom väskan.
Avslutar med en julig marknadsoutfit i den gamla kappan av ull som jag ärvt av min moster.
Och det var ett smakprov på årets outfits.
Stil jag tänker fortsätta med under 2023
Färgglada läppstift
Hellre vamp än tant och flicka
Färgglada pumps
Smycken av alla sorter
Färg och mönstermix
Lager på lager
Försöka strunta i alla komplex och vara glad åt den kropp jag har medan jag har den.
Med bara några dagar kvar på 2022 har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här inventeringslistan varje år. Här hittar du 2021,2020, 2019,2018, 2017,2016, 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011 och 2010 ifall du av någon outgrundlig anledning skulle vara intresserad av att läsa.
Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut? Jag fiskade kräftor för första gången, gick ensam på bio (såg Triangle of sadness) testade att klättra, tog 85 kg i marklyft samt opererades under narkos.
Genomdrev du någon stor förändring? Jag vet inte om jag kan säga att jag genomdrev det. Men jag började med ett nytt sätt att förhålla mig till städning och ordning och reda och det har visat sig funka väldigt bra.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, flera stycken. Men sist jag försökte räkna upp alla glömde jag hälften så den fadäsen gör jag inte om.
Vilken dag från år 2022 kommer du alltid att minnas? Många dagar med starka känslor som kommer vara etsade i mitt minne för evigt. Första maj, begravningen, att vakna upp efter operationen.
Dog någon som stod dig nära? Ja, jag tycker att hela det här året har kantats av död på olika sätt. Framförallt för att min kära farbror dog. Men utöver det har det varit så många tragiska dödsfall och sjukdomar i min närhet. Jag har ofta känt mig mörk. Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade min tro att luta mig mot.
Vilka länder besökte du? Var bara i Sverige. Har inte varit någon annanstans sedan 2018. Längtar dock fruktansvärt mycket efter att resa.
Bästa köpet? En massa svarta flossade galgar för att göra iordning min klädkammare och återigen ta den i bruk. Har besparat mig så mycket bryderi genom att organisera om min garderob, laga, tvätta och sortera den. Här finns ett inlägg om saken.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Skrattade gott åt den nya säsongen av Varan-tv. Men glad på djupet blev jag av beskedet om att Bertils klass får gå kvar på byaskolan även i sexan och slipper börja högstadiet redan nästa år.
Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023? Jag vill ha mer kultur i mitt liv!
Vad önskar du att du gjort mer? Fler saker med hög verkshöjd. Det är så lätt hänt när man har ett jobb som går ut på att hela tiden producera saker – att själva tempot blir måttstocken. Ju mer desto bättre. Men jag vill egentligen göra färre men värre. Och märker hur roligt och tillfredsställande det är när man verkligen lägger ner själ och hjärta i något. Som jag gjort med mitt vinterprat.
Vad önskar du att du gjort mindre? Fastnat på instagram. Hatar deras nya algoritmer som gör att det jag verkligen vill se försvinner och att jag istället fastnar i att lägga tid på sånt som jag inte ens bryr mig om. Funderar på att läsa Skärmhjärnan av Anders Hansen och se om jag kan reglera min skärmtid på ett nytt sätt. Har undvikit den boken tidigare – ungefär som en rökare undviker att läsa om lungcancer.
Favoritserier från året som gått? Elena Ferrantes Min fantastiska vännina på HBO. Har inte läst böckerna utan bara sett serien och jag kan säga att detta är något av det bästa som NÅGONSIN gjorts i teveserieväg. Och då är jag ändå väldigt kräsen. Så fruktansvärt, fruktansvärt bra.
Bästa boken du läst i år? Glädjande nog har jag många att välja på efter detta läsår. Men Maken är en stark kandidat. Blev också väldigt underhållen och berörd av En dag även om det kanske inte kan räknas som någon stor litteratur. Men så härlig!
Största musikaliska upptäckten? Harry Styles. Ja, men alltså jag har mig veterligen aldrig hört en låt från honom och inte velat det heller. Men så hörde jag Music for a sushi restaurant när jag för ovanlighets skull lyssnade på radio. Och blev fast. Nu lyssnar jag massor. Måste också nämna Taylor Swifts Evermoore-album som gick på repeat i november. Spännande att mina musikaliska ”upptäckter” är de mest lyssnade på Spotify just nu och det absolut minst unika man kan hitta. Om du vill hävda att jag bor under en sten det så kommer jag inte protestera.
Vad var din största framgång på jobbet 2022? Att jag efter sexton år med samma jobb fortfarande behållit gnistan och tycker att det är så kul! Och att bloggen fortsätter vara Sveriges största privata blogg. Sedan måste jag väl nämna äran att få vinterprata också.
Största framgång på det privata planet? Att jag inte behöver ha träning som ett nyårslöfte i år – för det kommer naturligt för mig nu.
Största misstaget? Jag kan inte komma på något stort. Finns många mindre misstag däremot. Tycker det blir fel var och varannan dag.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag har sällan har mått bättre när det gäller sånt jag själv kan påverka. Att äta, träna, inte stressa och ta mycket tid för mina nära relationer – det hjälper välmåendet. Men däremot har det hänt så mycket som jag inte kan kontrollera. Människor i min närhet som går igenom kriser, tragedier och förluster. Sånt som i förlängningen såklart även påverkar mig. Och på det planet har det ärligt talat varit rätt så tungt. Desto viktigare att jag sköter de saker jag kan göra för min hälsas skull.
Vad spenderade du mest pengar på? Min PT och det var värt varenda krona.
Något du önskade dig och fick? En lyckad operation och en smidig insättning av levaxin.
Något du önskade dig och inte fick? Mirakulösa tillfrisknanden hos människor i min närhet.
Vad gjorde du på din födelsedag 2022? Har absolut inget minne av min födelsedag det här året. Och kan heller inte se att jag gjorde något blogginlägg om den. Så den passerade nog tämligen obemärkt.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Fler timmars nattsömn.
Vad fick dig att må bra? Alla kulturupplevelser, att äta gott på restaurang, mina väninnor, att träna och att återigen vara en aktiv läsare.
Vem saknade du? Saknade mitt matlag som knappt träffats på hela hösten. Bara sjukdomar och elände.
De bästa nya människorna du träffade? Tror inte jag träffade någon ny direkt. Men är superglad över att jag nu får jobba med Malin regelbundet och podda ihop! Plus att podden går så bra!
Mest stolt över? Min grit.
Högsta önskan just nu? Att familjen får vara frisk som en nötkärna hela resten av vintern så att jag kan träna ordentligt samt skriva klart min bok.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Flera saker. Har ett nytt nyårslöfte faktiskt. Eller två. Men mer om det i ett kommande inlägg
Här kommer vår julafton i en himla massa bilder. Håll till godo!
Vaknade först av alla på julaftons morgon och gick ner och tände ljus, gjorde eld i vedspisen och började duka fram frukosten.
Så kom barnen ner och hittade sina nissegåvor under julgranen. Någon liten leksak att roa sig med fram till julklappsutdelningen.
Bertil fick en Rubiks kub och Folke ett klurigt spel som man kan spela på egen hand.
Traditionsenligt är det kakfrukost som gäller.
Fast vi adderade också skinksmörgåsar på mjukkaka. Det är fint att få skapa sina egna traditioner – som att man givetvis får tjuvsmaka julskinkan innan julbordet och göra goda smörgåsar.
Dukade med majolika, loppade glas och en gammal handbroderad duk.
Så småningom, när alla stigit upp åt vi frukosten.
Folke och Bertil fick en extra nissegåva. En pianobok från moster – så att de kan spela på det nya piano vi precis köpt.
Juni övade istället på elgitarr.
Högläsning
Och sedan såg vi sista avsnittet av julkalendern och det var så sorgligt att den var över. Visst var det en ruskigt bra julkalender i år?
Efter frukosten följde vi med till mördarbacken och åkte skrana
Vissa var lata och fick skjuts dit
Det var en solig och kall julafton i år
Och vi åkte tills kinderna blev knallröda och frosten hamnade i ögonfransarna.
Anna puttade på fart och sedan åkte hon själv i backen, trillade av skranan och gled på dunrocken hela backen ner – som en val i en rutschkana som absolut inte gick att få stopp på. Extremt roligt.
Sedan gick vi hem, duschade, gjorde oss fina och förberedde jullunchen. Flickorna hade pakistanska hårdekorationer de fått av Annas kollega. Med bjällror som klirrade.
På julafton blev det min familj, syrrans familj och min moster och kusin. De senare har vi firat jul med under hela uppväxten så det var en kär tradition som återupptogs. Pappa och hans sambo skulle också ha kommit men blev sjuka och fick stanna hemma.
Jag tog på mig min luftigaste klänning för att kunna äta obehindrat.
De senaste åren har vi börjat äta julbordet till lunch och sedan ta julklappsutdelningen direkt efter Kalle. Dels hinner barnen inte bli så otåliga som om man väntar till sist på kvällen – dels hinner de faktiskt leka med grejerna innan de är helt övertrötta. Dessutom slipper man laga lunch. Perfekt lösning! Och när middagstiden väl kommer är man ganska nöjd med att bara äta efterrätt istället.
Min fina syster och systerdöttrar.
Vi åt och åt och åt…
Och åt lite till
Och pianoboken kom till användning när väntan på tomten blev lång.
Det är så härligt att ha instrument hemma. Vårt förra piano gick ju sönder och vi har varit utan i flera år. Men nu är ordningen återställd. Och ovanför pianot hänger alla gitarrer. Tänker också hänga upp flöjterna, kastanjetterna och alla andra instrument där. Så att det blir en riktig musikhörna.
Så bar vi in paketen under granen. Vi som inte skulle ha så många paket i år. Hahaha. Varje år samma visa. Men till mitt försvar var vi faktiskt elva personer som delade på skörden.
Anna och Juni höll julkonsert.
Och sedan fick vi syn på något i mörkret nere i skogen. En tomte kom pulsande genom snön. Bultade på rutorna och klampade sedan in på punchverandan.
En snäll och ståtlig tomte med mörk röst och klappar till barnen.
Bertil gick fram och tog emot säcken, men Ulf var väldigt skärrad. Jag såg att han försökte vara modig – men efteråt berättade han att han hela tiden trott att tomten kommit för att mördahonom med ett långt spjut.
Vi får jobba på tomteberättelsen tills nästa år känner jag.
Sedan utbröt ett sådant kaosigt paketöppnande att motsvarigheten aldrig skådats.
Vi försökte hålla lite ordning och assistera med öppningen.
Bertil hade önskat sig en yxa, huggkubbe, flanellskjortor och ullunderställ. Så han var lycklig när han fick allt utom huggkubben i julklapp.
Folk hade önskat sig pannband, smycken och handskar från animeserien Naruto och fick till sin glädje alltihop. Och lite till.
Efter paketöppningen lade sig stor frid när alla barn utforskade sina gåvor i lugn och ro.
Vissa svidade genast om och provspelade sedan hockeyspelet.
Ulfs bästa present visade sig bli en loppad skinnjacka som Anna köpt åt honom. Han fick också en liten skateboard som han önskat sig och hela kvällen gick han runt med den under armen, iklädd skinnpajen, sina nya svarta handskar och vickade på höfterna och frågade
-Hur är läget snygging?
till alla som han fick syn på.
Läget var utmärkt – annat är ju orimligt när man får äta denna efterrätt. Rullrån, hjortronsylt och vispgrädde.
Resten av kvällen satt vi och spelade sällskapsspel och åt julgodis. Först efter elva körde moster Mia och kusin Jonas hem och alla barnen gick och la sig. Vilken underbar julafton!
Själv låg jag vaken sent i soffan och tittade på julgranen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria och grinade. Just den traditionen har jag lånat av Erica och den kommer definitivt att få förnyat förtroende nästa år.
Åh jag har så många bilder att visa från de senaste dagarna men jag tror att vi får börja med torsdagen.
Då var Uffe omöjlig att söva och jag var uppe och nattsuddade och slog in julklappar.
Tar alltid så mycket tid och är ett evigt letande i alla paketgömmor där jag stoppat undan sånt jag kommit över under året och som kan bli en fin julklapp.
Men med glögg, lack, julmusik och gott om tid så är det en ganska mysig aktivitet.
Doften av lack måste man ju uppleva åtminstone en gång i december för att det ska kännas som jul.
Fruktansvärt brandfarligt med alla papper, snören och tända ljus.
I år hade jag inget tema på inslagningen utan använde alla udda pappersstumpar som fanns.
Somligt blev fint och annat blev mest snabbt.
På fredagen vaknade jag tidigt eftersom min systers familj kom med morgontåget från Borås.
Uffe var redo i tomtedräkt.
Och jag var lycklig över att julhelgen utlovade fenomenalt vinterväder.
Förberedde julmat genom att steka en hel del saker – så att det bara skulle vara att värma på till julafton. Som prinskorvarna. Punschverandan är ovärderlig när det vankas storkalas och man saknar kylutrymmen.
Sedan kom då kusinerna till allas stora glädje! Och när vi fikat drog vi ut.
För att njuta vintern
Och mata fåren
Bra att sätta mina systerdöttrar i arbete
Vi fyllde nytt hö i hela fårhuset, bytte vatten och gosade.
Fåren ska väl också ha något fint till jul.
Allt var täckt av ett lager frost.
Och storbarnen drog iväg för att åka skrana i mördarbacken.
Medan jag och Anna tog en sparktur med småttingarna.
Just innan det blev mörkt.
Röda julvimpeln hade hängts upp vid entrén tidigare den dagen.
Och jag förpackade en julgrupp i först en dunjacka och sedan en yllefilt – för att leverera med sparklåda.
Min farmor drev en blomsteraffär och pappa har berättat med fasa om hur han och brorsorna fick agera blomsterbud hela jularna och sparka bygden runt och lämna julgrupper i alla gårdar. De frös som hundar – för det var kalla vintrar i Lappland på femtiotalet – och när de skulle överlämna blommorna skickade de in den yngste brodern i huset eftersom han var så liten och söt och eventuellt kunde generera några karameller som tack från husmodern.
Hela familjen arbetade så hårt under jularna att min pappa aldrig riktigt återfått någon kärlek till den högtiden.
Vi yngre Lidströmare levererar dock enstaka blomsterbud med glädje.
Och himlen hade bestämt sig för att matcha Anna
Vi är inte bara rödstrumpor i vår släkt – vi gillar röda mössor också!
Dunjacka, ullunderställ och polyverboots. Då klarar man -21 grader.
Så fint efter vår lilla byaväg.
Hälsade på grannens vackra häst.
Och övade sparkteknik med de små.
Hem till Charlotte skulle vi för att leverera julklapp. Praktiskt och trevlig att bo på samma grusväg som sin kollega.
Sedan sparkade vi hemåt igen
Med röda kinder och frostvitt hår skyndade vi oss in i värmen.
Vi hade en hel del julförberedelser att stå i. Folke och Clemens griljerade skinka, Anna slog in sina sista paket, jag förberedde julfrukosten…
Och kvällen avslutades för barnen framför julkalendern.
Sedan lyckades vi få i säng alla överpeppade ungar så att vi i lugn och ro kunde göra klart de sista julförberedelserna inför julaftonen.
Hoppas julaftonen var fin och att juldagen är lugn och skön! Själv har jag haft så fullt upp med att fira och umgås med barnen och gästerna och dona med maten att jag knapp hunnit kolla i telefonen. Än mindre lägga upp något blogginlägg här.
Min syster med familj är här på jullov och min moster och kusin kom hit igår och firade med oss – vi hade så fint ihop. Men idag har vi skruvat ner tempot rejält och mest ägnat oss åt sällskapsspel och pyssel. Precis vad alla behövde.
Och så har det börjat rasa in så reaktioner på mitt Vinter i P1. Programmet sänds ju inte i radio förrän den 30e december – men redan nu finns det att lyssna på här för den som vill. Så fruktansvärt pirrigt så jag knappt orkar tänka på det. Tips tills vi hörs igen!
Sitt alldeles ensam en stund i stillhet. Om det är på morgonen innan alla andra vaknat – eller på kvällen när alla somnat. Eller är du kanske redan ensam?
Sitt en stund och se dig omkring där hemma. Utan att göra något eller vara på väg någonstans.
Krama om dig själv och önska dig en god jul. Och påminn dig om att ifall det inte blir precis den jul du önskat så kommer det nya jular. Nya dagar. Nya veckor och andra årstider. Och en gång känns det som nu är svårt, lättare igen.
Var du än befinner dig i livet just nu, så önskar jag dig en god jul.
Jag hade en enorm samling serietidningar som barn – dels de jag själv fick när jag prenumererade men också en hel bibba Bamse och Kalle Anka som jag ärvt av mina storkusiner. Jag läste massor och några av tidningarna finns fortfarande kvar och läses av mina barn idag.
Känslan när man får hämta in senaste numret av favorittidningen är underbar. Läsning för jullovet!
Fördelen med serietidningar är ju kombinationen av text och färglada bilder – samt sidor indelade i rutor som gör läsningen enklare. Handlingen är ofta spännande och man dras snabbt in i berättelsen. Just Bamse är dessutom skriven med versaler så den är läsvänlig även för de som precis knäckt läskoden.
Min upplevelse är att serietidningar sänker tröskeln till läsning. Både för den som vill men inte kan läsa så bra – och för den som kan men inte vill.
Egmont har under många år uppmuntrat till ökat läsande bland barn genom begreppet läskvarten! Att läsa en kvart om dagen har nämligen stor positiv effekt på barns läsning. Och det behövs verkligen, för läsförståelsen bland Sveriges barn och ungdomar sjunker drastiskt.
God läsning är en viktig nyckel till kunskapsinhämtning – och självklart en stor fördel vid allt skolarbete. Men dessutom är läsningen en källa till glädje, äventyr och underhållning. Så fattig min barndom vore utan allt jag läste mig till!
Mitt nyårslöfte för 2022 har som ni vet varit att läsa varje kväll. Det har också gjort att jag peppat mina barn att läsa mer. Men jag tror inte på ett föräldraskap som går ut på att bestämma vad barnen ska göra – utan snarare att leda genom sitt eget exempel. Och istället för att muttra något om att barnen borde gå och läsa istället för att sitta vid skärmen säger jag
-Kan du inte komma och krypa ner här i soffan med mig så kan vi ligga skavfötters och läsa ihop?
Det gör hela skillnaden.
Kanske kan den här läskvarten vara ett bra nyårslöfte för fler familjer där ute? Något att göra tillsammans med sitt barn? För yngre barn kan man läsa högt – medan äldre barn får läsa högt för föräldern. Eller så ligger man helt enkelt bredvid varandra och myser med varsin egen tidning. Just regelbundenheten är i alla fall toppen för läsningen!
En prenumeration på Bamse eller Kalle Anka är en perfekt present till ett barn du vill ge lite härlig underhållning och samtidigt locka till mer läsning.
ERBJUDANDE
Just nu får du 6 nr av Kalle Anka + pennskrin eller 6 nr av Bamse + Bamse julalbum för 159 kr (plus porto). Gå in på dintidning.se och ange kampanjkod underbaraclara
Oavsett om julen känns förväntansfull, härlig och festlig – eller ensam, konfliktfylld och sorglig, så finns det en större historia bakom den. Och ett budskap om glädje och frid.
I centrum för det kristna julfirandet står julevangeliet. Här är den vackert inläst enligt bibelöversättningen från 1917. Och vare sig du är troende eller ej så kan julevangeliets berättelse mana till en stund av stillhet och eftertanke. Och kanske tröst för dig som behöver tröstas.
Jag slog upp ögonen vid sex imorse. Klarvaken. I vetskap om att jag behövde leverera några sista jobb för att slutligen kunna ta jullov – for jag upp ur sängen och satte igång. Det gick över förväntan bra så jag hann med att julbaka lite också medan jag väntade på att barnen skulle sluta skolan. Sista skoldagen går de i fackeltåg till bönhuset och har julavslutning.
Det är så mysigt hemma just nu. Egentligen borde julstjärnor hänga uppe från oktober till mars för de ger sånt mysigt sken inomhus.
Julskyltat på tallrikshyllan. Mitt kära grisfat jag fyndade på Röda Korset i Jokkmokk. Ett grenljus i miniatyr och ett gäng sluga tomtar.
Ovanpå skåpet har en urgammal tomteparad tagit plats.
Och det finns julstjärnor i alla fönster.
Granen är så fin i år och full av gamla kulor och smällkarameller från 1938.
Ovanför dörren står tomteljusstaken.
Och på alla bord ligger nystrukna handbroderade juldukar.
Tänker duka upp gottebord på den här skänken på julafton. Det passar bra. Och är lite för högt upp för att Ulf helt ska kunna länsa buffén.
Granen har svenska flaggor i topp.
Och alla möjliga andra flaggor som girlander runtom.
Det doftar så ljuvligt när man kommer ner på nedervåningen. Gran, hyacint, nejlikoapelsin och dunderglögg som nu är silad och står i en rengjord flaska.
Imorgon förmiddag kommer syrran med familj hit. Jag längtar!
Men först ska jag och pojkarna sova ut ordentligt – om vi kan. Så att vi är redo för julen.
Nä nu måste jag bara tipsa om en rolig sak – nämligen att på julaftons morgon kommer min kära vän och webbredaktör Erica Dahlgren programleda P1s julsändning härifrån Umeå. Åh så roligt det ska bli – bästa starten på julmyset! Och ett kärt återseende för alla er som saknat att höra Ericas stämma i julsammanhang. Våra julavsnitt av En Underbar Pod är ju våra mest lyssnade.
Om programmet skriver P1 så här: Med barnasinnet i behåll kan julaftonen bli en glädjefull lek även utan bågnande julbord och stora säckar med julklappar. Hur gör du för att göra julen glädjefull? Ring in och berätta – slussen öppnar 7:30 på julaftonsmorgonen. Ring in på 090 17 17 18
Och lyssnar gör du såklart i P1! Jag vet då vad jag kommer lyssna på i alla fall. Kommer bli så intressant att höra Erica och hennes gäster i studion (bland annat filosofen Kalle Grill) vända och vrida på julens traditioner. Så stolt över min fina vän!
Som barn spenderades juldagen och annandagen ofta i sängen uppe i gästrummet hos mormor, försjunken i en julklappsbok. Jag minns när jag fick min första Harry Potter i julklapp, jag var nog elva år ungefär och glömde tid och rum när jag läste.
Att läsa är fortfarande en av jullovets stora fröjder. Och ett besök på biblioteket är en fin sak att göra innan jul. Kanske idag? För att låna hem något att läsa om lusten faller på. Allt som ser spännande ut och som lockar. Kärleksromaner eller deckare. Bilderboksavdelningen, kokbokssektionen, serielådorna eller faktaböckerna om filosofi. Vad som nu bäst kan nära din själ.
Bara att gå och plocka bland titlarna och fantisera om alla berättelser jag ska få uppleva ger mig glädje.
Sedan följer inget lästvång bara för att man har lånat hem. Men om andan plötsligt faller på finns i alla fall möjligheten.
Åh det är bråda, förväntansfulla dagar. Skickade nyss en kilometerlång inköpslista till Jakob som ska handla mat. Har precis avklarat de sista julklappsinköpen och när barnen somnat tänker jag dra fram papper och snören och slå in. Värma glögg, lyssna på julmusik och försöka göra paketinslagningen precis så trevlig som den kan vara om man inte hetsar natten före julafton.
December hittills har flugit förbi och eftersom jag var sjuk så länge i november fick jag ett stort lass jobb att ta itu med nu istället. Men jag har försökt att hålla humöret uppe och inte sura över att min favoritmånad – då jag brukar försöka minska på mängden jobb – istället blev en arbetstopp.
Igår när jag körde hem från stan behövde jag stanna och sova på en parkeringsficka. Det gick inte att hålla mig vaken. Barnen som hämtades sent var grå i ansiktet av trötthet och jag hann somna två gånger till innan jag äntligen kunde lägga mig för kvällen.
Imorgon har jag många jobbestyr att avklara. Men sedan på fredag kommer våra julgäster och då tänkte jag försöka bromsa in och komma ner i varv och bara göra roliga, energigivande saker. Hela långa jullovet faktiskt. Men mer om det senare.
Malin har förvandlats från ett rådjurskid till Kåta Gun på bara tio år – och jag blir för första gången glad när någon gubbe visslar. Vi pratar minnesvärda dickpicks från främmande män och dansken Chrischian och hans förtjusning i dejlige koner.
Idag är det den kortaste dagen på hela året. Eller den längsta natten. Den tidpunkt då jordens norra axel lutar som mest bort från solen. Vintersolståndet.
Här i Vindeln är soltimmarna endast 4 timmar och 5 minuter
I Malmö är siffran 7 timmar och 2 minuter
I Jokkmokk är det blott 2 timmar och 6 minuter
Men i Kiruna är det inga soltimmar alls. Där råder polarnatt. Solen går inte upp igen förrän den 2a januari.
Inte konstigt att du är trött. Att håret sprakar av elektricitet, att läpparna är nariga och sinnet lite tungt. Terminen har varit lång, ännu ett år går mot sin ände. Allt ska summeras och avslutas och allt ska börja om. Mitt i det mörkaste och kallaste.
Ge dig själv en kram för att du klarade det ända hit. Och för att du kommer klara dig vidare. Även om tröttheten är överväldigande.
I lördags morse satte jag genast igång med projekt ommöblering för att rymma julgran. Jag önskar att jag kunde säga att jag var en sådan där som hade en given plats för granen och med värdighet kunde placera ut den varje år.
Istället är det lite mer som att försöka trycka in en semla genom en dörrspringa. Eftersom vi dessutom precis har köpt ett piano som också ska rymmas och nedervåningen är mer än lovligt övermöblerad fick jag verkligen tänka till. Men tillslut hittade jag en lösning.
När jag möblerat gick jag ut och fyllde på fågelmat. Kom igång med matandet alldeles för sent i år och nu har vi inte en enda fågel. Förra året var det enorma mängder i trädgården. Hoppas verkligen de dyker upp så småningom! *Skrikgråter i kudde*
Satte upp julkärve i alla fall och matade fåren.
Nej men kolla vad har vi här. En mystisk låda. Är det en sarkofag? En träbeklädd frysbox eller en kaninbur för en Belgisk jätte? Nej ingalunda.
Jakob har byggt ett utebad. Inget sånt där jolmigt spabad med bubblor utan ett kallbad. För iskalla bad. Kallbad är ju annars rätt besvärligt att få till här uppe eftersom varje vak fryser igen över natten. Men nu finns alla möjligheter till självplågeri!
En isolerad låda med ett plastbadkar inuti och en doppvärmare som slår till om det blir kallare än fyra grader. Har inte vågat mig i ännu men tänker att jag kanske testar efter jul? Då planerar jag för storartade nya rutiner. Wim Hof och hela baletten!
Sedan kånkade jag in julgranen. Den hade först stått i den svala källaren i tre dagar och druckit vatten ur en tiolitershink. Men nu fick den komma in i värmen.
Jag plockade fram pumlorna av glas. Börjar bli en rätt ansenlig mängd nu. Det är ett friskehtstecken i min julsjuka att jag numera går rakt förbi julkuleavdelningen på loppis. Jag anser mig vara mätt på denna punkt.
Pojkarna ville såklart vara med och pynta. Det ser kanske lugnt och fridfullt ut men i bakgrunden dånade ”Vår julskinka har rymt” och ”Juligen” på repeat.
Förra året hade jag lametta i granen men det gör jag aldrig om. Det gick fasen inte att få bort när jag plundrade granen och långt efter att själva granen brunnit upp till valborgsmässoafton flög det omkring lametta på gården. Hittade till och med lametta när jag räfsade löv i höstas.
Alla fick delta i pyntandet och som det pyntades. Ulf önskade hela tiden att vi skulle hänga pepparkakor i granen men den bluffen genomskådade jag. Pepparkakor i granen får vänta tills barnen är stora nog att inte tugga hela julprydnaden av snöret. Har sett för många lemlästade grisar för att låta detta pågå.
Av samma anledning hängdes alla kristyrer högt.
Sedan var vi tvungna att ta igen oss lite. Barnen tittade på film. Och JA. Vi har en teve hemma. Det är fruktansvärt men jag får ju tyvärr inte bestämma allt här i livet. Den står i alla fall gömd bakom skåp och draperier så gott det bara går.
Själv smög jag iväg och la mig i sängen och läste så fort jag bara fick chansen. Läser nu volym 2 av Fåfängans marknad och börjar redan oroa mig för att den snart är slut. Det är ju så mysig läsning!
Boken är dockskåpsliten och tryckt med de minsta bokstäver människan har skådat. Dessutom är pappret så tunt att texten lyser igenom på baksidan. Skulle behöva förstoringslas och pannlampa när jag läser.
Mitt på dagen kom farmor ut och hälsade på. Älskar när vi får besök på helgerna så att det blir festligt och socialt utan att vi behöver åka hemifrån. Det pusslades och spelades och grävdes snögrotta. Och sedan svirade jag om och mötte upp min bästis Elina i stan
För – av våra sängkammarblickar att döma – en riktigt romantisk afton. Jag bar den här outfiten rakt av.
Medan Elina förförde mig. Egentligen var vi dock bara förförda av maten som var något i hästväg.
Och det var såskönt att få sitta och prata tills stället stängde och komma ikapp med allt som hänt sedan sist.
Vår fina stadskyrka med snöigt torn. Även bildbeviset på att vi faktiskt var ute till klockan tolv. Sedan skjutsade jag hem Elina och vi satt kvar i bilen länge och pratade (eftersom fem timmar på restaurang inte är nog) och därefter körde jag hem till byn.
I säng kom jag inte förrän halv tre på natten.
På söndagen vaknade jag ändå ganska tidig med en tydlig mission – nämligen att få undan lite matlagning inför jul. Kan ni se på ingredienserna vad som skulle lagas?
Ja, just precis. Ni listade ut det lätt som en plätt. Finsk kålrotslåda och brunkål. Låter bedrövligt men är gudomligt.
Förkläde på.
Stekte kål som att det inte fanns någon morgondag.
Farmor lekte med Ulf och storbarnen stack ut och åkte skrana med Elle. In kom de en timme senare.
Svettiga, rödkindade och blöta inpå bara kroppen efter att ha åkt skrana och tydligen nästan dött på kuppen. Ändå åkte de tio varv. Dödslängtan måtte vara stor.
Den här tråkiga brunkålspurèe-bilden får illustrera det härliga budskapet: att jag ÄLSKAR att stå hemma i köket, laga mat, elda vedspis, lyssna på radio och ha barnen i kjolarna. Nära men liksom ändå nöjda – donandes med sitt eget. Precis så här tänkte att jag skulle stå när jag drömde om att vara vuxen, ha en gård på landet och ett tjog ungar.
Medan brunkålen puttrade och kålrotslådan gräddades svängde jag ihop två sorters sill.
Sedan vankades det mat. Barnen hjälptes åt och skalade potatis och sedan åt vi sill och potatis till lunch.
Och så spelade barnen UNO medan jag tog hand om disken.
Den förmiddagen fick jag ihop fyra rätter till julbordet. Men sedan var jag så trött att jag fick lägga mig och vila en timme. För jag skulle nämligen gå och se….
Räkhäst med Per Anderssons. Chansade och bokade i höstas men sedan blev det inställt när vi väl skulle gå. Men nu gjorde vi ett nytt försök. Dock var Jakob krasslig så istället tog jag med mig Elina.
Det var en helt sanslös föreställning. Som att bevista hjärnan hos någon som går på LSD. Skrattade mitt hesa häxskratt tills jag inte fick luft.
En rakt igenom underbar decemberhelg. Så nu kan det gärna få bli jul tycker jag!
